Utrikespolitik och försvar

Donald Trumps tillträde som USA:s president har inneburit en genomgripande omorientering i USA:s utrikespolitik. Han gör med sin slogan ”Amerika först” tydligt att amerikanska intressen alltid går först – oavsett om det gäller handel, diplomati eller säkerhetspolitik. Trump bryter därmed med en linje som har gällt sedan andra världskrigets slut.

Amerikanska presidenter har genomgående stött tanken på USA som frihetens och demokratins fanbärare. Det har tagit sig olika uttryck: George W Bush (2001–2009) drev en hård antiterrorkampanj medan Barack Obama (2009–2017) i högre grad satsade på multilateral samverkan och diplomatiska lösningar. Men det har över lag rått enighet om att USA ska ha en ledarroll och att samarbete är eftersträvansvärt med stöd av internationella regelverk och organisationer som FN, Världsbanken och Världshandelsorganisationen (WTO).

Donald Trump däremot har slagit an en starkt nationalistisk och isolationistisk ton. Han uttrycker förakt för multilateralism, markerar avstånd mot allierade i Nato och EU och har rivit upp eller krävt omförhandling av internationella avtal rörande frihandel och miljö (se Naturtillgångar, energi och miljö). Samtidigt intar han en välvillig hållning till odemokratiska stater och deras i några fall nästan enväldiga ledare: som Ryssland, Turkiet, Egypten och Saudiarabien.

Ointresset av att upprätthålla goda förbindelser med USA:s traditionellt närmaste allierade står särskilt tydligt sedan Trump i juni 2018 infört stål- och aluminiumtullar och hamnat i öppet gräl med de övriga sex stormakterna i G7-gruppen.

Konflikten mellan israeler och palestinier

Ett exempel på drastisk omsvängning i utrikespolitiken rör den långvariga Mellanösternkonflikten. Israel har alltid varit en nära allierad som får omfattande bistånd och starkt stöd, inte minst i FN:s säkerhetsråd där USA är en av fem ständiga medlemmar. Samtidigt har Washington stött tanken på en tvåstatslösning, med en palestinsk stat vid sidan av den israeliska. Flera amerikanska presidenter har försökt få till stånd en lösning på konflikten. Under president Obama (2009–2017) var relationen till Israel ovanligt ansträngd, då Obama försökte pressa Israels högernationalistiska regering att upphöra med utbyggnaden av bosättningar på ockuperad mark. Dessutom motsatte sig israelerna USA:s öppning mot Iran (se nedan).

Trump har slagit in på en betydligt mer Israelvänlig väg och bland annat backat från det entydiga stödet för en tvåstatslösning. Ett konkret steg togs i slutet av 2017 då Trump, i enlighet med ett vallöfte, fullt ut erkände Jerusalem som Israels huvudstad. Det är ett symbolladdat steg som presidenten valt att ta trots skarpa varningar från både palestinier och USA:s närmaste allierade, som befarar en upptrappning på konflikten. Under 2018 minskade USA också först och skar sedan helt av sitt finansiella stöd för FN:s flyktingorgan för palestinierna, UNRWA. Vidare beordrades i september den palestinska paraplyorganisationen PLO att stänga sitt kontor i Washington, med hänvisning till att palestinierna inte för fredssamtal med Israel. Vita huset hänvisade också till palestinska försök att få Internationella brottmålsdomstolen (ICC) att utreda människorättsbrott som Israel anklagas för att ha begått mot palestinier på Västbanken och i Gazaremsan.

Iran och kärnenergiavtalet

I förhållande till Iran har Trump istället slagit an en aggressiv ton. Förhållandet mellan Washington och Teheran har visserligen varit fientligt alltsedan den islamiska revolutionen i Iran 1979, men under Obama nåddes ett genombrott som öppnade för töväder. Efter många år av segdragna förhandlingar om Irans kärnenergiprogram slöts 2015 ett avtal mellan Iran å ena sidan och USA och fem andra stormakter å den andra (se Iran-Utrikespolitik och försvar). Avtalet innebar att Iran skulle banta sitt kärnenergiprogram, för att undanröja risken för att landet framställer kärnvapen, och tillåta FN-inspektioner. I gengäld skulle USA, FN och andra aktörer häva omfattande ekonomiska sanktioner mot landet. Avtalet betecknades som historiskt och betraktas av många som Obamaadministrationens viktigaste utrikespolitiska framgång.

Trump kallar dock uppgörelsen med Iran ”det sämsta avtalet någonsin” och efter hans tillträde infördes nya sanktioner mot Iran. I maj 2018 meddelade Trump att USA lämnar avtalet, och på dagen ett år senare tillkännagav Teheran att de åtaganden som gjorts i avtalet 2015 inte längre gäller. Då hade USA redan börjat återinföra hårda sanktioner mot Iran, trots att USA:s allierade i Europa kämpat för att få Trump på andra tankar. Sanktionerna skärptes sedan i juni 2019 då konflikten trappats upp och Iran bland annat anklagats för att ha riktat attentat mot utländska tankfartyg (se Kalendarium). 

Nordkorea och kärnvapenhotet

USA och Nordkorea har varit fiender alltsedan Koreakriget 1950–1953 (se Modern historia). USA hade länge försökt förmå Nordkorea att avstå från att utveckla kärnvapen när landet genomförde sin första provsprängning 2006. Obamas försök att blåsa nytt liv i en dialog med Nordkorea bar inte frukt och under hans regeringstid genomfördes ytterligare fyra provsprängningar. Trump hotade i ett tal till FN:s generalförsamling i september 2017 att ”totalt förgöra” Nordkorea.

Det var därmed något överraskande när Trump tackade ja då Nordkoreas ledare Kim Jong-Un, i mars 2018, bjöd in Trump till ett personligt möte. Ett par månader senare, efter ett ordkrig som orsakade osäkerhet, blev mötet till slut av, i Singapore. Resultatet blev ett dokument enligt vilket Nordkorea ska arbeta för att Koreahalvön blir fritt från kärnvapen. Dokumentet innehåller inga konkreta utfästelser men Trump beskrev mötet med Kim Jong-Un som banbrytande. Efteråt lovade Trump att ställa in de militärövningar som USA regelbundet genomför med Nordkoreas ärkefiende Sydkorea, vilket kritiker ser som en stor eftergift för ett återkommande nordkoreanskt krav. USA har närmare 30 000 soldater stationerade i Sydkorea alltsedan Koreakriget. Månaderna efter mötet mellan Trump och Kim Jong-Un kom signaler som visar att det är tveksamt om Nordkorea har för avsikt att avveckla några vapen. Trump har i huvudsak bemött det med att anklaga Kina för att underminera uppgörelsen.

I februari 2019 möttes Trump och Kim på nytt, den här gången i Vietnams huvudstad Hanoi. Men det andra toppmötet avbröts abrupt sedan Kim begärt att USA skulle häva sina sanktioner mot Nordkorea helt. Det kunde inte Trump godta och mötet avslutades utan ens något informellt dokument. En ansats att återuppta förhandlingar gjordes i oktober vid ett möte på lägre nivå i Stockholm. Nordkorea avbröt snart samtalen och sade sig inte vilja fortsätta så länge USA inte trappar ned på fientligheterna. Från amerikanskt håll talades det ändå om en "bra diskussion".

USA i Irak och Syrien

Ett av Obamas viktigaste vallöften var att dra tillbaka USA:s trupper från Irak (se Modern historia). De sista amerikanska trupperna lämnade Irak i december 2011. Då hade kriget krävt cirka 4 500 amerikaners liv sedan det inleddes 2003. Som mest, i slutet av 2007, fanns 170 000 amerikanska soldater i Irak. En överenskommelse slöts om fortsatt samarbete, bland annat inom säkerhetsfrågor.

USA:s reträtt följdes dock av en allvarlig upptrappning av konflikten i Irak samtidigt som inbördeskrig bröt ut i grannlandet Syrien. Under 2014 när terrorgruppen Islamiska staten (IS) intog stora markområden i de båda länderna och utropade ett ”kalifat” ingrep USA på nytt. Från sommaren bombades mål i norra Irak och från hösten anföll amerikanskt och allierat stridsflyg även IS-mål i Syrien. Det skedde i samarbete med bland annat irakiska regeringstrupper, syriska rebellstyrkor och, inte minst, kurdiska miliser på marken.

Efter Trumps tillträde kom utspel från Vita huset som antydde att det inte längre var ett överordnat mål att få bort president Bashar al-Assad i Syrien. Men när en kemvapenattack genomfördes i april 2017, med över 80 döda, beordrade Trump ett anfall mot en syrisk militärbas. Det var första gången som USA gick till direkt angrepp mot den syriska regimen. Efter en ny kemvapenattack i april 2018 genomförde USA på nytt bombangrepp mot regimens ställningar, tillsammans med Frankrike och Storbritannien.

Under Trump ökade antalet flygbombningar mot IS, en grupp som presidenten utpekat som huvudsakligt säkerhetshot. I striderna särskilt i Syrien deltog en svåröverskådlig samling länder och grupperingar. Under 2017 drevs IS bort från nästan hela det område som extremistgruppen kontrollerat men först i mars 2019 förlorade IS sitt sista fäste. Trump hade redan innan meddelat att de kvarvarande cirka 2 000 amerikanerna ska lämna Syrien, vilket fått som följd att försvarsminister James Mattis avgått i protest (se Kalendarium). I Irak har USA runt 5 000 soldater, främst militära rådgivare.

I oktober 2019 kom ett nytt oväntat utspel från Trump: han drog tillbaka den amerikanska militära närvaron i en kurdkontrollerad region i nordöstra Syrien och gav samtidigt Turkiet grönt ljus att gå in istället. Beskedet möttes av svidande kritik även i republikanska led. Den turkiska invasion som genast följde utlöste nya flyktingströmmar och kaos i området, varpå Trump införde sanktioner mot Turkiet (se Kalendarium).

Afghanistan: det längsta kriget

Obama försökte avsluta också kriget i Afghanistan som inletts 2001, efter att ha inlett sin presidenttid med att kraftigt öka truppnärvaron i ett försök att slå ut den islamistiska talibanrörelsen. Som mest hade USA 100 000 soldater i landet. Formellt avslutades krigsinsatsen i slutet av 2014 men flera tusen amerikanska soldater blev kvar i landet liksom andra Natosoldater. Deras uppgift var att utbilda afghansk militär och hjälpa till att bekämpa talibanerna, al-Qaida och, efter hand, även IS.

Med Trump introducerades en ny strategi. Antalet amerikanska soldater i landet har åter ökat och även här har antalet utförda flyganfall stigit kraftigt. Samtidigt säger Trump att USA inte ska ägna sig åt ”nationsbyggande” utan åt att vinna kriget och bekämpa terrorismen.

Under 2019 pågick fredssamtal i Qatar, mellan USA och företrädare för talibanerna. Efter nio samtalsrundor meddelades att ett fredsavtal i princip var färdigt att undertecknas, men strax därpå ställde president Trump plötsligt in samtalen, i början av september. Han hänvisade till ett bombdåd just utförts i Kabul, i vilket en amerikansk soldat dödades (se Kalendarium). Kriget är det längsta i USA:s historia och har krävt närmare 2 500 amerikanska soldaters liv.

USA har under senare år också utfört en lång rad attacker med obemannade så kallade drönare i Jemen, Libyen, Pakistan och Somalia. Det rör sig om riktade anfall mot misstänkta militanta islamister.

Försämrade relationer med Ryssland

Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 försvann ideologiska motsättningar och USA och Ryssland närmade sig varandra. Efter hand har relationerna svalnat och länderna har i många fall fortsatt att stödja motsatta parter i konflikter i tredje land. Natos utvidgning till att omfatta forna öststater i Europa irriterar Moskva, medan rysk aggression i närområdet upprör västmakterna. USA:s förhållande till Ryssland har också försämrats i takt med att landet blivit alltmer auktoritärt styrt. Amerikansk kritik mot det ryska parlamentsvalet 2011 gjorde i ett slag kontakterna mer ansträngda. I augusti 2013 ställde Obama in ett möte med sin ryske kollega Vladimir Putin som en reaktion på att Ryssland gett asyl till Edward Snowden, som läckt uppgifter om USA:s globala övervakning av internet och datakommunikation. Uppgifterna om den amerikanska övervakningen väckte stark kritik i omvärlden.

Rysslands inblandning i Ukraina, och inte minst annekteringen av halvön Krim 2014, ledde till att USA liksom EU införde ekonomiska sanktioner. Inför presidentvalet i USA 2016 kom efter hand signaler om rysk inblandning i valrörelsen. Det ledde till att Obama utvisade 35 ryska diplomater efter valet, efter avslöjanden om e-post som stulits från Demokratiska partiet och läckts. I början av januari 2017 rapporterade USA:s 17 underrättelsetjänster enhälligt att Ryssland försökt påverka valresultatet genom dataintrång, desinformation och spridning av falska nyheter.

Trump som tillträdde kort därefter tillbakavisar alla anklagelser om samröre mellan hans valkampanj och ryska regeringsföreträdare (se Aktuell politik). Men justitiedepartementet har väckt åtal mot 13 ryska medborgare och regeringen har infört sanktioner mot dem och ytterligare sex individer samt flera institutioner, som misstänks för cyberattacker mot USA. Bland institutionerna finns den ryska militära underrättelsetjänsten GRU och trollfabriken Internet Research Agency.

I mars 2018 utvisade USA 60 ryska diplomater sedan Storbritannien anklagat Ryssland för en nervgiftsattack mot en rysk före detta spion och hans dotter. Ryssland svarade med att utvisa 60 amerikaner. I april samma år uttalade Trump också – i princip för första gången – skarp kritik mot Putin, efter rapporterna om den nya kemvapenattacken mot civila i Syrien. Ryssland deltar i kriget på den syriska regeringens sida.

Förväntningarna var låga inför ett uppmärksammat möte i juli 2018 mellan president Trump och hans ryska kollega Putin i Helsingfors i Finland. Det var efteråt dessutom oklart vad mötet egentligen gett, eftersom endast de två ledarna och deras tolkar var närvarande. Efteråt kom dock starka reaktioner i USA mot Trump, som uppfattats som vek gentemot Putin, i synnerhet i frågan om rysk inblandning i det amerikanska valet 2016. Både demokratiska och republikanska politiker i Washington reagerade negativt på att Trump uppfattades tro mer på den ryske presidenten än FBI när Putin än en gång förnekade all inblandning av den ryska staten.

I oktober 2018 meddelade Trump plötstligt att USA drar sig ur ett nedrustningsavtal från 1987, som rör kärnvapenbestyckade medeldistansrobotar. Han anklagade Ryssland för att bryta mot avtalet. Det undertecknades av USA:s dåvarande president Ronald Reagan och Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov, och anses ha varit ett viktigt steg på vägen mot kalla krigets slut. 

Kina utmanar

Under senare år har Kinas växande ekonomiska makt och globala roll blivit en allt större utmaning för USA. Men det omfattande ekonomiska utbytet mellan Kina och USA – Kina är en stor långivare till USA och ägare av amerikanska statsobligationer – gör att länderna är beroende av varandra och därför har ett intresse av att undvika konflikter. Förbindelserna kompliceras av frågor som Kinas kränkningar av mänskliga rättigheter, piratkopiering av märkesvaror samt USA:s stora underskott i handelsbalansen med Kina.

Obamaregeringen intog en mer pragmatisk inställning till Kinarelationen än Bushadministrationen och tonade ned kritiken mot kränkningarna av mänskliga rättigheter. Trump däremot har främst riktat in sig på handelspolitiken och anklagar Kina för ojust valutamanipulation.

Under 2018 började USA införa tullar på varor från Kina – som genast svarade med motåtgärder. Länderna har fortsatt att långsamt trappa upp takten i vad många befarar ska bli ett större handelskrig.

Samtidigt har de bägge tungviktarna samarbetat på andra områden, som inom miljöpolitiken. USA kan dock komma att gå emot hela den övriga världen i fråga om klimatpolitiken, om Trumps planer på att riva upp Parisavtalet går igenom (se Naturtillgångar, energi och miljö).

Största militärmakten

Sedan det kalla krigets slut har USA varit världens i särklass främsta militärmakt. USA har ingen värnplikt utan soldaterna är anställda av försvaret. Under president George W Bush och efter 11 september-attacken 2001 ökade USA:s försvarsbudget kraftigt, även vid sidan av kostnaderna för de militära insatserna i Irak och Afghanistan. Dessa krig fortsatte att vara en stor belastning för försvarsbudgeten under 2000-talets första årtionde. I och med Trumps tillträde kommer nu återigen kraftiga ökningar av försvarsbudgeten. År 2018 låg USA:s militärbudget på 649 miljarder dollar – lika mycket som de följande åtta största militärbudgetarna sammanlagt.

LÄSTIPS – läs mer om USA i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Trump, Netanyahu och slutet på tvåstatslösningen (2019-04-05)
"Århundradets uppgörelse" kan bli  ännu en spik i kistan (2018-05-20)
Irak första testet efter Iranavtalets sammanbrott (2018-05-11)

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0