Demokrati och rättigheter

I huvudsak är USA en stabil demokratisk rättsstat med regelbundna val och starkt skydd för press- och yttrandefrihet. Förtroendet för de demokratiska institutionerna har dock urholkats på senare år, på grund av bland annat ökad partipolitisk klåfingrighet för att påverka valprocesser och det allt större inflytande som pengar har i politiken. Attackerna mot medierna har nått nya nivåer under Donald Trump.

USA har länge setts som ett demokratiskt föredöme för många människor runt om i världen. Landets ledare har utsetts genom val sedan slutet av 1700-talet (även om rösträtten länge var begränsad) och individuella fri- och rättigheter är centrala begrepp.

I internationella rankningar av stater efter styrkan i demokrati och rättigheter hamnar USA dock i allmänhet en bit ned på listan jämfört med andra västländer. Kritik har riktats mot ojämlika förhållanden på grund av etnicitet och välstånd, brister i valsystemet och dolda pengabidrag i valkampanjer. Under George W Bush (2001–2009) ökade övervakningen av medborgarna och efterträdaren Barack Obama (2009–2017) kritiserades bland annat för övernitiskt hårda tag mot pressläckor (se nedan under Medborgerliga och mänskliga rättigheter).

Den nedåtgående trenden har förstärkts efter Donald Trumps tillträde 2017. Men redan det året – som speglade utvecklingen under valåret 2016 – föll USA i Economist Intelligence Units rankning för första gången ned till kategorin ”bristfälliga demokratier”. Det berodde i huvudsak på ökande politisk polarisering och medborgarnas snabbt krympande förtroende för de offentliga institutionerna. USA ligger i 2018 års rankning på plats 25 av de 167 länderna på EIU:s lista (endast 20 länder räknas som fullgoda demokratier).

Med Trump i Vita huset tycks demokratiska kärnvärden ha hamnat i skottgluggen. Han brister i respekten för konstitutionen och dess principer om maktdelning (se Politiskt system) på ett sätt som tidigare varit otänkbart för en president. Trump ifrågasätter valresultat och domstolsbeslut som går honom emot, struntar i mekanismer som ska skydda mot korruption och går ofta till storms mot medier (se vidare nedan).

USA ligger på plats 22 av 180 länder i Transparency Internationals rankning av världens länder efter korruptionsnivåer, eller strax under hälften bland de 35 OECD-länderna (för TI:s rankningslista se här). TI pekar på en rad oroande tendenser, inklusive presidentens bristande respekt för grundläggande demokratiska värden och att han inte håller rågången mellan den politiska sfären och sina egna affärsintressen.

Valprocessen och demokratin

En orsak till det låga valdeltagandet i USA (se Politiskt system) är att det är krångligare än i flertalet länder att utöva sin rösträtt. Problemet har ökat sedan Högsta domstolen 2013 rivit upp centrala delar av en rösträttslag från 1965 (Voting Rights Act) som utgjort en bärande del av stärkta medborgerliga rättigheter. Därmed öppnades dörren för delstater att på nytt införa lagar som försvårar för medborgare att rösta – vilket i huvudsak drabbar minoriteter, lågavlönade och ungdomar. Vanligt är också att makthavare försöker rita om valdistrikt för att få en indelning som är maximalt gynnsam för det egna partiet (ett fenomen kallat gerrymandering). Sådan manipulering av valdistrikt görs alltmer aggressivt och har på senare år lett till flera rättsfall. I juni 2019 slog Högsta domstolen fast att det står politiker fritt att göra som de vill med valdistrikten (se Kalendarium).

Pengarnas växande betydelse i valkampanjerna har ifrågasatts och kongressen har lagvägen försökt begränsa de privata bidragen. Men två avgöranden i Högsta domstolen 2010 gjorde det tillåtet för företag och enskilda att ge obegränsade summor till politiska kampanjorganisationer, "super pacs" (Super Political Action Committees), som stöder en kandidat eller driver en fråga. Dessutom blev det möjligt att göra sådana donationer anonymt. Därmed fick företag och välbärgade individer ökad möjlighet att påverka val, utan att synas. Tidigare fanns det begränsningar för hur mycket enskilda givare kunnat ge. Under valrörelsen 2016 spenderades mer pengar än någonsin tidigare, nära 7 miljarder dollar.

Yttrandefrihet och medier

Grundlagen garanterar pressfriheten och den har alltid betraktats som väsentlig för en sund maktbalans i samhället. Medierna kallas i USA ofta ”den fjärde statsmakten” vars uppgift det är att granska makthavarna. Det har tagit sig konkreta uttryck, som när Washington Post avslöjade Watergateskandalen 1974 vilket ledde till president Richard Nixons fall (se Modern historia).

I fråga om pressfrihet i världens länder hamnar USA på plats 48 av 180 på Reportrar utan gränsers (RUG) lista (för lista, se här). RUG konstaterar att den författningsskyddade press- och yttrandefriheten är alltmer ifrågasatt och kringskuren.

Donald Trump gick redan under sin valkampanj hårt åt traditionella medier. Han kallar ofta medier för ”folkets fiende”, avfärdar uppgifter han ogillar som ”falska nyheter” och går till angrepp både mot enskilda journalister och stora mediehus. Alla riskerar att hamna i onåd: Trump har hävdat att socialamediejättar som Facebook och Twitter är politiskt partiska och censurerar konservativa röster, och när Fox News gav utrymme åt demokratiska presidentkandidater anklagade Trump kanalen för att röra sig mot ”fel sida”. Mest riktas annars kritiken mot traditionella nyhetskällor som tidningen New York Times och nyhetskanalerna CNN och MSNBC. Den våldsamma retoriken från högsta ort har följts av en ökning av attacker lokalt mot medieföreträdare.

I majoriteten av delstaterna finns lagar om källskydd, men på federal nivå saknas sådan lagstiftning. Det förekommer att federala domstolar driver rättegångar mot journalister för att de vägrat att avslöja hemliga källor, ofta i fall där kontroversiella uppgifter läckt ut till medierna. I några fall har journalister dömts till fängelsestraff för sin vägran. Åtal kan väckas mot visselblåsare enligt en lag från 1917 (Espionage Act).

Rättsväsen och rättssäkerhet

Domstolarnas oberoende ses som en grundpelare i demokratin i USA. Framför allt Högsta domstolen ska utgöra en motvikt mot den politiska makten (se Politiskt system).

Fängelsesystemet är ansträngt. USA har flest interner i världen i absoluta tal och näst flest räknat som andel av befolkningen (efter Seychellerna). Inte minst har "kriget mot drogerna" bidragit till en fyrfaldig ökning sedan 1980 av antalet personer som döms till fängelse. Svarta amerikaner är kraftigt överrepresenterade i fängelserna och döms betydligt oftare för narkotikabrott, trots att narkotikaanvändningen inte skiljer sig nämnvärt mellan svarta och vita amerikaner (se även Sociala förhållanden). 

Dödsstraff kan utdömas av federala domstolar och i 30 av delstaterna. Över 2 700 personer sitter i dödscell men bara en mindre andel avrättas av dem som dömts till döden. Sedan 1976 då dödsstraffet återupptogs efter ett uppehåll har knappt 1 500 människor avrättats i USA.

Avrättningarna har, liksom de hårda förhållandena i fängelserna, länge kritiserats av Amnesty International och andra människorätts­organisationer. Debatt förekommer om att mentalt sjuka personer kan dömas till döden, och om avrättningsmetoder. Högsta domstolen avfärdade 2008 invändningar mot bruket av giftinjektioner, som motståndarna anser strider mot författningens förbud mot grymma bestraffningar. Däremot avgjorde Högsta domstolen 2005 att dödsstraff inte får utdömas för brott som begåtts av minderåriga.

Mänskliga och medborgerliga rättigheter

Efter terrorattentatet den 11 september 2001 tog USA:s beslutsfattare till kraftfulla åtgärder för att garantera amerikanernas säkerhet och för att kunna bedriva ett globalt krig mot terrorismen. Inskränkningar av mänskliga rättigheter och demokratiska principer accepterades i högre grad än tidigare.

Kongressen antog redan i oktober 2001 ny anti-terroristlagstiftning (Patriot Act) som bland annat gav myndigheterna utökade befogenheter att avlyssna brottsmisstänkta individer och att hålla terrormisstänkta utlänningar fängslade utan att precisera anklagelser. Terrorlagarna förlängdes 2006, med vissa ändringar, samt 2011. 

Människorättsorganisationer och andra kritiker har från första början hävdat att lagarna i alltför hög grad inkräktar på rättigheter som garanteras i författningen. Kritiken växte när en övervakningsskandal avslöjades sommaren 2013. En tidigare anställd vid underrättelsetjänsten CIA, Edward Snowden, läckte information till medier om att Nationella säkerhetsmyndigheten (National Security Agency, NSA) massövervakat tele- och internetkommunikation världen över. Inom USA handlade kritiken främst om att amerikanska medborgare övervakats. I omvärlden ledde avslöjandet till försämrade relationer med andra länder, däribland Tyskland och Brasilien som protesterade mot att deras regeringschefer avlyssnats.

Kritikerna tycks ha rätt i att lagarna använts flitigt av myndigheterna för att begära fram information från till exempel telefonbolag, banker och internetbolag, utan att verka göra någon större skillnad i kampen mot terrorismen. Enligt en rapport 2014 förekom de första tolv åren över 11 000 fall där myndigheterna begärt ut uppgifter om enskilda personer. I endast 51 fall rörde misstankarna terrorism.

Omstridda inslag i Patriot Act som gällde främst massavlyssning av telekomtrafik löpte ut 2015 men återkom genast, om än med vissa inskränkningar, i en ny lag (Freedom Act).

Kritik har också förekommit mot militärens användning av tortyr. Under president George W Bushs tid vid makten kom rapporter om hemliga flygtransporter av misstänkta terrorister och hemliga fängelser i bland annat Östeuropa. En omfattande tortyrskandal avslöjades också 2004 i Abu Ghraib-fängelset utanför Bagdad i Irak. Tortyr har också förekommit i Afghanistan och i Guantánamolägret på Kuba (se nedan). CIA medgav 2007 att ett fåtal misstänkta terrorister förhörts med hjälp av så kallad skendränkning och andra brutala metoder som inte är godkända inom amerikanska militären.

President Obama stängde efter sitt tillträde 2009 de kvarvarande hemliga fängelserna och beordrade att de kritiserade förhörsmetoderna skulle upphöra. Han meddelade även att den ökända Guantánamobasen skulle stängas inom ett år. Det visade sig vara ett löfte han inte kunde uppfylla då motståndet i kongressen var alltför stort.

Militärbasen som USA hyr av Kuba har sedan 2002 använts som ett fängelse för misstänkta utländska terrorister. FN-organ och människorättsorganisationer ställde sig tidigt starkt kritiska till Guantánamobasen, främst för att fångarna spärrats in på obestämd tid utan att rättsprocesser inletts. Totalt har det rört sig om runt 780 personer, flest afghaner följda av saudier, jemeniter och pakistanier. Nästan alla har släppts utan att ha åtalats och återförts till hemlandet eller skickats till tredje land. Runt 200 fångar frigavs under Obamas styre men 41 fanns fortfarande kvar när hans efterträdare Donald Trump tog över 2017. Trump har beslutat att behålla lägret och att nya fångar kan föras dit.

Även om Obama tog avstånd från Bushs krig mot terrorismen och de metoder som använts fortsatte mycket under hans regeringstid i samma spår. Säkerhetsapparaten både inom och utom USA fortsatte att expandera. Användningen av förarlösa flygplan, drönare, i jakten på misstänkta terrorister och fiender i konfliktområden ökade också kraftigt under Obama. Drönarattackerna, som även drabbar civila, har fortsatt att öka under president Trump.

I striden kring migration och säkerhet har Trumpadministrationen tagit till metoder som enligt kritiker riskerar att leda till brott mot mänskliga rättigheter. Särskilt hård kritik har riktats mot separationen av migrantbarn från föräldrar vid gränsen (se Kalendarium).

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0