USA – Demokrati och rättigheter

I huvudsak är USA en stabil demokratisk rättsstat med regelbundna val och starkt skydd för press- och yttrandefrihet. Förtroendet för de demokratiska institutionerna har dock urholkats på senare år. Bland flera skäl finns ökad partipolitisk klåfingrighet för att påverka valprocesser och det allt större inflytande som pengar har i politiken. Attackerna mot medierna nådde nya nivåer under Donald Trumps första presidentperiod och han ifrågasatte både rättsväsendet och valsystemet på ett sätt som ingen tidigare president gjort.

USA har länge setts som ett demokratiskt föredöme för många människor runt om i världen. Landets ledare har utsetts genom val sedan slutet av 1700-talet (även om rösträtten länge var begränsad) och individuella fri- och rättigheter är centrala begrepp.

I internationella rankningar av stater efter styrkan i demokrati och rättigheter hamnar USA dock i allmänhet en bit ned på listan jämfört med andra västländer. Kritik har riktats mot ojämlika förhållanden på grund av etnicitet och välstånd, dolda pengabidrag i valkampanjer och andra brister i valsystemet (läs mer om valsystemet här). Under George W Bush (2001–2009) ökade övervakningen av medborgarna och efterträdaren Barack Obama (2009–2017) kritiserades bland annat för övernitiskt hårda tag mot pressläckor (se nedan under Medborgerliga och mänskliga rättigheter). Allt fler varnade för en pågående urholkning av demokratin.

Den nedåtgående trenden förstärktes efter Donald Trumps tillträde 2017. Men redan det året – som speglade utvecklingen under valåret 2016 – föll USA i Economist Intelligence Units (EIU) rankning för första gången ned till kategorin ”bristfälliga demokratier”. Det berodde i huvudsak på ökande politisk polarisering och medborgarnas snabbt krympande förtroende för de offentliga institutionerna. USA har blivit kvar i den kategorin och ligger i rankningen för 2024 på plats 28 av 167 länder och territorier på EIU:s lista (endast 25 länder räknas som fullgoda demokratier).

Med Trump i Vita huset hamnade demokratiska kärnvärden i skottgluggen. Han brast i respekten för konstitutionen och dess principer om maktdelning (se Inrikespolitik och författning) på ett sätt som tidigare varit otänkbart för en president. Trump ifrågasatte valresultat och domstolsbeslut som gick honom emot, struntade i mekanismer som ska skydda mot korruption och gick ofta till storms mot medier (se vidare nedan). Hans vägran att erkänna sig besegrad i presidentvalet i november 2020 gjorde att många anklagade honom för en direkt attack mot den amerikanska valdemokratin. Efter stormningen av kongressbyggnaden den 6 januari 2021 väckte representanthuset riksrätt mot honom, för anstiftan till uppror. Han friades dock i senaten, där en stor majoritet av republikanerna stödde sin partiledare. Trump har sedan fortsatt att hävda att valet "stals" från honom, trots att bevis saknas för det, och han har fått en stor del av sitt parti att ansluta sig till den linjen. Många iakttagare anser att det bådar illa inför framtiden.

Fyra år efter stormningen hade över 1 500 personer åtalats för federala brott och över 1 200 fällts. Av de 750 som också dömts hade närmare två av tre fått fängelsestraff. I de flesta fall rörde det sig om kortare straff men som mest utdömdes 22 års fängelse (se Kalendarium: 5 september 2023). Många dömdes också till böter, samhällstjänst, villkorlig dom eller liknande. Utredningar pågick fortfarande när Trump återkom som president och med ett pennstreck benådade i stort sett alla dömda.

USA ligger på delad 28:e plats av 180 länder i Transparency Internationals rankning av världens länder efter korruptionsnivåer (se rankningslistan här). TI har tidigare pekat på en rad oroande tendenser, inklusive Trumps bristande respekt för grundläggande demokratiska värden och att han, redan under sin första mandatperiod, inte höll rågången mellan den politiska sfären och sina egna affärsintressen. Andra problem, enligt TI, är att särintressen får ett allt starkare inflytande över politiken och att korrumperade individer, brottslingar och till och med terrorister använder anonyma skalbolag för att dölja sina illegala handlingar. 

Förtroendet för staten och de federala institutionerna sjunker, bara 17 procent av invånarna säger sig tro att de ”i princip alltid” eller ”för det mesta” gör vad som är rätt.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Grundlagen garanterar pressfriheten och den har alltid betraktats som väsentlig för en sund maktbalans i samhället. Medierna kallas i USA ofta ”den fjärde statsmakten” vars uppgift det är att granska makthavarna. Det har tagit sig konkreta uttryck, som när Washington Post avslöjade Watergateskandalen 1974 vilket ledde till president Richard Nixons fall (se Modern historia).

I fråga om pressfrihet hamnar USA på plats 55 i Reportrar utan gränsers (RUG) rankning över pressfriheten i 180 länder (för lista, se här). Det är en försämring med tio steg jämfört med året innan och gör att USA har halkat ned från kategorin med länder som har en ”tillfredsställande” situation för pressfriheten till dem där situationen beskrivs som ”problematisk”. Det är också en sämre placering än i stort sett alla andra västländer. RUG har konstaterat att den författningsskyddade press- och yttrandefriheten är alltmer ifrågasatt och kringskuren. Och även om medieorganisationer fortfarande kan arbeta utan inblandning av myndigheter är ägandet koncentrerat och kommersiella intressen är en ofta större drivkraft än journalistik i samhällets tjänst.

Donald Trump gick redan under sin valkampanj 2016 hårt åt traditionella medier. Han kallade ofta medier för ”folkets fiende” och avfärdade uppgifter han ogillade som ”falska nyheter”. Alla riskerade att hamna i onåd: Trump hävdade att jättar inom sociala medier, som Facebook och Twitter (numera X), var politiskt partiska och censurerar konservativa röster. När Fox News gav utrymme åt demokratiska presidentkandidater anklagade Trump kanalen för att röra sig mot ”fel sida”. Fox News betraktades annars närmast som ett språkrör för Trump. Kanalen grundades av mediemogulen Rupert Murdoch som ett konservativt alternativ på mediemarknaden och erbjuder republikanskt orienterade åsiktsprogram och nyhetsvinklar. Det är sedan 2002 den största enskilda nyhetskanalen på den amerikanska tv-marknaden.

Efter valet 2020 återgav Fox News återkommande Donald Trumps påståenden om att rösträkningsmaskiner manipulerats och att han egentligen vann valet, vilket ledde till att kanalen stämts på miljardbelopp av företaget som tillverkat maskinerna (se Kalendarium).

Mest riktade Trump annars kritik mot "liberala" nyhetskällor som tidningen New York Times och nyhetskanalen MSNBC. Den våldsamma retoriken från högsta ort följdes av en ökning av attacker lokalt mot medieföreträdare. Många chockerades av flera incidenter där polis sköt mot eller grep journalister i samband med den omfattande protestvåg som sköljde över landet med början i slutet av maj 2020 (se Kalendarium). Efter återkomsten på presidentposten 2025 har Donald Trump fortsatt att kalla medier ”falska nyheter” och ge sig på enskilda journalister på sin egen socialamediplattform Truth Social. Redan under sina första veckor i Vita huset stämde han flera ledande mediehus. Han har också stängt av Associated Press från presskonferenser i Vita huset och liknande – som straff för att nyhetsbyrån fortsätter att använda det internationellt erkända geografiska namnet Mexikanska golfen, i stället för Amerikanska golfen som Trump har bestämt att det ska heta.

Kort efter Trumps tillträde kom också en order om att strypa finansieringen för federala radiotjänster som i årtionden har varit USA:s röst i världen. Trump och hans anhängare hävdar att de återger vänsterpropaganda. Hundratals anställda vid Voice of America (VOA) och Radio Free Europe/Radio Liberty (RFE/RL) fick gå hem och radiosändningar världen över tystnade genast. Men stämningsansökningar ledde till domstolsorder ett par veckor senare som ogiltigförklarade strypningen tills en rättsprocess genomförts. VOA lanserades under andra världskriget för att motverka nazistpropaganda, och är en officiell kanal som ska spegla amerikansk politik och kultur i sammanhang som berör övriga världen. RFE/RL startades efter kriget för att erbjuda oberoende nyheter och amerikanska värderingar i länder som dominerades av Sovjetunionen.

Motsvarigheten till europeiska public service-bolag – National Public Radio (NPR) och Public Broadcasting Service (PBS) – har i USA betydligt mindre genomslag och finansieras till stor del av privata bidrag, vid sidan av federala anslag. De ska stå i det allmännas tjänst med bland annat utbildningsprogram. Konservativa krafter har ofta kritiserat NPR och PBS för att vara vänstervridna. Trump försökte dra in hela den federala finansieringen under sin första presidentperiod, men hindrades av kongressen. Efter maktskiftet 2025 har trycket på NPR och PBS ökat på nytt.

I majoriteten av delstaterna finns lagar om källskydd, men på federal nivå saknas sådan lagstiftning. Det förekommer att federala domstolar driver rättegångar mot journalister för att de vägrat att avslöja hemliga källor, ofta i fall där kontroversiella uppgifter läckt ut till medierna. I några fall har journalister dömts till fängelsestraff för sin vägran. Åtal kan väckas mot visselblåsare enligt en lag från 1917 (Espionage Act).

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Domstolarnas oberoende ses som en grundpelare i demokratin i USA. Framför allt Högsta domstolen ska utgöra en motvikt mot den politiska makten.

De federala domstolarna tar upp brott och förseelser som faller under federal lagstiftning och civilmål mellan personer som bor i olika delstater. Det delstatliga domstolsväsendet hanterar fall som täcks av den delstatliga lagstiftningen. När oklarhet råder om gränsdragningen ligger avgörandet hos den federala Högsta domstolen.

Fängelsesystemet är ansträngt. USA har flest interner i världen räknat i absoluta tal och ligger högt även när sett till andel av befolkningen. Inte minst har "kriget mot drogerna" bidragit till en fyrfaldig ökning sedan 1980 av antalet personer som döms till fängelse. Afroamerikaner är kraftigt överrepresenterade i fängelserna och döms betydligt oftare för narkotikabrott, trots att narkotikaanvändningen inte skiljer sig nämnvärt mellan svarta och vita amerikaner (se även Sociala förhållanden). 

Brister i rättssäkerheten blir också tydliga när man ser hur polisbrutalitet oproportionerligt hårt drabbar afroamerikaner och andra minoritetsgrupper. Flera fall av dödligt polisvåld mot obeväpnade svarta personer har bidragit till aktiviströrelsen Black lives matter (BLM) och omfattande protester mot rasism. Mobiltelefoner och sociala medier har bidragit till att polisernas versioner av dödliga incidenter lättare kan ifrågasättas.

Till skillnad från i stort sett hela övriga västvärlden tillämpas dödsstraff i USA. Dödsstraff kan utdömas av federala domstolar och i 27 delstater (flera av dem har dock ett moratorium mot dödsstraff, de tillämpar det inte men har inte förbjudit det i lag). Drygt 2 200 personer sitter i dödscell men av dem som döms till döden är det bara en mindre andel som faktiskt avrättas. Sedan 1976 då dödsstraffet återupptogs efter ett uppehåll har strax över 1 600 människor avrättats i USA. I slutet av den första Trumpadministrationen återupptogs verkställandet av federala dödsstraff, efter ett 17 år långt uppehåll. Därefter avrättades 13 federala fångar på sju månader, däribland den enda kvinnan som satt i dödscell efter dom i en federal domstol (se Kalendarium).

Avrättningarna har, liksom de hårda förhållandena i fängelserna, länge kritiserats av Amnesty International och andra människorättsorganisationer. Debatt förekommer om att mentalt sjuka personer kan dömas till döden, och om avrättningsmetoder. Högsta domstolen har givit klartecken för bruket av giftinjektioner, som infördes 1982 och har blivit den klart vanligaste metoden. I januari 2024 godkände domstolen också kvävgas som metod, varpå en man i Alabama avrättades genom att tvingas andas in kväve i stället för syre. Enligt Death Penalty Information Center var det första gången metoden användes någonstans i världen.

Mänskliga och medborgerliga rättigheter

Efter terrorattentatet den 11 september 2001 tog USA:s beslutsfattare till kraftfulla åtgärder för att garantera amerikanernas säkerhet och för att kunna bedriva ett globalt krig mot terrorismen. Inskränkningar av mänskliga rättigheter och demokratiska principer accepterades i högre grad än tidigare.

Kongressen antog redan i oktober 2001 ny lagstiftning mot terrorism (Patriot Act) som bland annat gav myndigheterna utökade befogenheter att avlyssna brottsmisstänkta individer och att hålla terrormisstänkta utlänningar fängslade utan att precisera anklagelser. Terrorlagarna förlängdes 2006, med vissa ändringar, samt 2011. 

Människorättsorganisationer och andra kritiker har från första början hävdat att lagarna i alltför hög grad inkräktar på rättigheter som garanteras i författningen. Kritiken växte när en övervakningsskandal avslöjades sommaren 2013. En tidigare anställd vid underrättelsetjänsten CIA, Edward Snowden, läckte information till medier om att Nationella säkerhetsmyndigheten (National Security Agency, NSA) massövervakat tele- och internetkommunikation världen över. Inom USA handlade kritiken främst om att amerikanska medborgare övervakats. I omvärlden ledde avslöjandet till försämrade relationer med andra länder, däribland Tyskland och Brasilien som protesterade mot att deras regeringschefer avlyssnats.

Lagarna har använts flitigt av myndigheter för att begära fram information från till exempel telefonbolag, banker och internetbolag. Enligt en rapport 2014 förekom de första tolv åren över 11 000 fall där myndigheterna begärt ut uppgifter om enskilda personer. I endast 51 fall rörde misstankarna terrorism.

Omstridda inslag i Patriot Act som gällde främst massavlyssning av telekomtrafik löpte ut 2015 men återkom genast, om än med vissa inskränkningar, i en ny lag (Freedom Act).

Kritik har också förekommit mot militärens användning av tortyr. En omfattande tortyrskandal avslöjades 2004 i Abu Ghraib-fängelset utanför Bagdad i Irak. Tortyr har också förekommit i Afghanistan och i Guantánamolägret på Kuba (se nedan). Under president George W Bushs tid vid makten kom rapporter om hemliga flygtransporter av misstänkta terrorister, hemliga fängelser i bland annat Östeuropa, och användning av skendränkning och andra brutala metoder som inte är godkända inom amerikanska militären.

President Obama stängde efter sitt tillträde 2009 de kvarvarande hemliga fängelserna och beordrade att de kritiserade förhörsmetoderna skulle upphöra. Han försökte också stänga Guantanamo Bay, den ökända militärbasen som USA hyr av Kuba och som sedan 2002 har använts som ett fängelse för misstänkta utländska terrorister. Motstånd i kongressen gjorde att Obama misslyckades. Runt 200 fångar frigavs under hans styre, men 41 fanns kvar när Trump tog över 2017. Trump beslutade att behålla lägret och när hans presidenttid löpte ut satt 40 fångar fortfarande kvar. Joe Biden lovade vid sitt tillträde att stänga lägret, precis som Obama, men det har fortsatt att gå trögt. Femton fångar fanns kvar i Guantanamo Bay i början av 2025.

Totalt har cirka 780 fångar hållits i lägret, de flesta afghaner samt saudier, jemeniter och pakistanier. Nästan alla har släppts utan att ha åtalats och återförts till hemlandet eller skickats till tredje land.  

Även om Obama tog avstånd från Bushs krig mot terrorismen och de metoder som använts fortsatte mycket under hans regeringstid i samma spår. Säkerhetsapparaten både inom och utom USA fortsatte att expandera. Användningen av förarlösa flygplan, drönare, i jakten på misstänkta terrorister och fiender i konfliktområden ökade också kraftigt under Obama. Drönarattackerna, som även drabbar civila, fortsatte att öka under president Trump. Under president Biden avtog attackerna dock, och hans administration ska också ha formaliserat regler som rör antiterrorverksamheten.

Om våra källor