USA – Ekonomisk översikt

USA:s ekonomi är uppbyggd av flera viktiga sektorer, utmärks av hög flexibilitet och har beskrivits som en ”jobbmaskin” för sin förmåga att skapa sysselsättning. Landet är ledande inom forskning och utveckling på många områden och gick i spetsen för stora delar av IT-revolutionen. Ofta har den amerikanska ekonomin fungerat som ett lokomotiv för resten av världen.

Under loppet av flera decennier har USA utvecklats till en alltmer utpräglad tjänsteekonomi, även om industrin fortsatt att spela en viktig roll. Många av världens största och mest framgångsrika företag har sin hemvist här. Det gäller inom IT-sektorn, där Apple, Amazon, Facebook, Microsoft och Alphabet (som äger Google) är dominerande exempel. Olje- och gasbolaget Exxon Mobile, investmentbolaget Berkshire Hathaway, bankerna JP Morgan Chase och Wells Fargo, detaljhandelskedjan Walmart och läkemedelsbolaget Johnson and Johnson är alla världsledande på sina områden.

Bilden av USA som ekonomisk supermakt fick sig dock en törn i och med den finanskris som inträffade i slutet av 00-talet. En bolånebubbla som sprack i USA orsakade kris i det globala banksystemet och en världsomspännande lågkonjunktur (se vidare nedan). Få var förberedda på en så hastig nedgång, så plötsligt. Efter statliga ingripanden inleddes dock snart en återhämtning och från 2010 växte USA:s ekonomi med i genomsnitt cirka 2 procent om året.

Men sedan kom coronakrisen 2020 och det innebar en ny chock mot USA:s och hela världens ekonomi. Redan i slutet av mars kom den största federala interventionen i ekonomin i USA:s historia, med ett räddningspaket värt 2 000 miljarder dollar (se Kalendarium). Det andra kvartalet krympte ekonomin med närmare 10 procent (eller nästan 33 procent på årsbasis) och arbetslösheten exploderade (se Arbetsmarknad). En kraftig vändning kom i tredje kvartalet men det var från låga nivåer och osäkerheten förblev stor. Strax före jul antogs ett nytt omfattande krispaket med bland annat kontantbidrag till hushållen, då många hade allt svårare att klara de mest grundläggande behoven som mat och husrum (se Kalendarium). I mars 2021 kom ännu ett paket, nästan lika omfattande som det första men med större andel stöd direkt till hushållen (se Kalendarium). Inte minst innehöll paketet historiskt stora satsningar på att minska barnfattigdomen.

Återhämtning och ny kris

Efter den förra finanskrisen tog det tid med återhämtningen men när Barack Obamas presidentperiod löpte ut i januari 2017 var de federala utgifterna och budgetunderskottet tillbaka på ungefär samma nivåer som före krisen. Arbetslösheten som var nära 10 procent 2010 hade halverats och börsen gick som tåget. Huspriserna hade precis nått tillbaka till samma nivå som före nedgången.

Löneökningstakten som varit låg hade börjat öka – även om genomsnittsinkomsten för en amerikansk familj fortfarande låg på samma nivå som 20 år tidigare (justerat för inflationen). Klyftorna hade fortsatt att växa, trots regeringens försök att minska dem.

Under Obamas efterträdare Donald Trump var den ekonomiska utvecklingen de första åren fortsatt gynnsam. Ekonomin hade dock börjat bromsa in något redan innan coronakrisen slog till med full kraft i mars 2020. 

Oro fanns också redan över budgetunderskottet som på nytt skjutit i höjden. I slutet av 2019 var underskottet i statsfinanserna tillbaka på samma nivå som 2012, då landet var på väg ut ur den djupa svackan. Budgetunderskottets andel av BNP var högre än någon gång tidigare då landet inte befunnit sig i lågkonjunktur. Intäktsbortfall på grund av Trumps stora skattesänkningar (se Kalendarium) var huvudorsaken till den kraftiga ökningen i budgetunderskottet. Samtidigt hade statens utgifter ökat något, främst på grund av större försvarsanslag och högre ränta på det växande underskottet. 

Sedan kom alltså pandemin och de enorma satsningar som gjordes för att stimulera ekonomin ledde till en våldsam ökning från den redan höga nivån: när budgetåret löpte ut den 30 september 2020 hade budgetunderskottet mer än trefaldigats från året innan, till 3 100 miljarder dollar. Det är mer än dubbelt så mycket som vid den förra bottennoteringen under finanskrisen 2009.

Statsskulden som växte i finanskrisens spår motsvarar sedan 2012 över 100 procent av BNP. Under 2020 ökade den från en redan hög nivå till nästan 27 000 miljarder dollar. Det är snubblande nära lika mycket som landets samlade BNP, och den högsta andelen av ekonomin sedan andra världskriget.

Finanskrisen 2008

Den finanskris som exploderade hösten 2008 tog de flesta på sängen, men redan i slutet av 2006 hade varningar kommit om problem på fastighetsmarknaden. Låginkomsttagare som hade fått billiga lån för att skaffa sig en bostad klarade inte längre att betala höjda bolåneräntor. Många familjer tvingades lämna sina hus. Samtidigt hade villapriserna, som ökat kraftigt ända sedan millennieskiftet, börjat sjunka. Även bolåneföretag och finansinstitut fick ekonomiska problem. Krisen spred sig snabbt till omvärlden eftersom man skapat olika former av värdepapper, där bland annat högrisklånen ingick, som sålts vidare i flera led även till banker i andra länder. Det komplicerade upplägget liknande ett pyramidspel.

Under 2007 skärpte banker och låneinstitut villkoren för att ge lån samtidigt som centralbanken Federal Reserve fick pumpa in miljontals dollar för att garantera att bankerna kunde fortsätta med sin kreditgivning. Federal Reserve genomförde också kraftiga räntesänkningar i ett försök att lugna finansmarknaderna. 

Men krisen fördjupades och i september 2008 fick den amerikanska staten ta över de stora bolåneinstituten Freddie Mac och Fannie Mae. Kort därefter rapporterade investmentbanken Lehman Brothers om miljardförluster. Regeringen valde dock att inte gå in med räddnings­åtgärder. Bankens kollaps skickade ut chockvågor över världen. Också försäkringsjätten AIG hade ekonomiska problem, men Federal Reserve gick in med mångmiljardlån i utbyte mot att staten blev huvudägare. Börskurserna dalade och det stod klart att krisen var den djupaste sedan 1930-talet. 

Statliga ingripanden

President George W Bushs administration presenterade ett räddningspaket på 700 miljarder dollar, för att försöka få finanssystemet på fötter. Federal Reserve utlovade upp till 800 miljarder dollar för att köpa upp "dåliga" värdepapper med koppling till bostadslån samt till att få fart på kreditgivningen till konsumenter. Även den krisdrabbade bilbranschen fick kortvarigt statligt stöd (se Industri). 

Efter maktskiftet i januari 2009 utvidgade den nyblivne presidenten Barack Obama försöken att hejda den ekonomiska krisen. Han fick kongressen att avsätta 787 miljarder dollar till en blandning av skattesänkningar, sociala bidrag samt satsningar på infrastruktur. 

Finanskrisen innebar att USA drogs in i en djup lågkonjunktur. Den inhemska konsumtionen som tidigare varit en viktig drivkraft bakom den ekonomiska tillväxten sjönk och arbetslösheten steg till rekordnivåer. 

En viss ljusning började märkas från mitten av 2009. Tecken på en återhämtning på bostadsmarknaden kom 2010, med ökande huspriser. Federal Reserves fortsatta stödköp av statspapper bidrog till att hålla bolåneräntorna nere och situationen hade även förbättrats inom finanssektorn. Många banker hade betalat tillbaka de statliga lånen och ny lagstiftning hade skärpt regler och övervakning av banker och andra finansinstitut. Amerikanerna blev mer villiga att öppna plånboken och konsumtionen ökade. 

Utrikeshandel

USA:s utrikeshandel var länge den största i världen men numera är Kina en jämnstor part och en större varuexportör. En stor del av USA:s handel sker med grannländerna Kanada och Mexiko. Tyngdpunkten i övrigt har flyttats från Europa till Asien.

Sedan andra världskriget har USA följt en i huvudsak frihandelsvänlig linje, även om det har varit relativt vanligt att inhemska industrier skyddats genom olika former av handelshinder. Donald Trump stakade dock ut en drastisk omsvängning: han stoppade eller rev upp frihandelsavtal och införde ensidigt tullar på diverse varor. Trump hade länge drivit linjen att USA är orättfärdigt missgynnat i världshandeln. Som huvudskäl anförde han att USA har underskott i handelsbalansen, alltså att importen är större än exporten.

Ett drygt år efter sitt tillträde tillkännagav Trump att stål- och aluminiumtullar skulle införas, på 25 respektive 10 procent. EU, Kanada och Mexiko fick tillfälligt ett undantag medan förhandlingar pågick, men ingen överenskommelse kunde nås och tullarna gäller från den 1 juni 2018. Motparterna har i sin tur infört tullar på amerikanska varor. 

Ställningskrig med Kina

Trump anklagade i än högre grad Kina för oschysta metoder i handelssammanhang. Som en följd införde USA under flera omgångar 2018 och 2019 tullar på tusentals varor från Kina. Det rörde sig om tullsatser på mellan 10 och 25 procent på allt från handväskor till högteknologiska industrivaror, motsvarande mångmiljardbelopp. Kina kontrade på liknande sätt med tullar på amerikanska varor, om än till ett lägre värde totalt. Efter förhandlingar om handelsvillkor tillkännagav parterna i december 2019 att de nått ett preliminärt handelsavtal, och USA stoppade ytterligare en omgång tullar som just skulle aktiveras. Trump utmålade avtalet som en stor framgång då Kina lovat att köpa mer jordbruksvaror från USA och dessutom att bättre skydda intellektuella rättigheter. I gengäld skulle USA sänka en del tullsatser. I januari 2020 undertecknade parterna vad som kallas första fasen i ett handelsavtal, som befäste det som preliminärt meddelats månaden innan. Men sedan försatte coronapandemin hela världsekonomin i ett krisläge och förhandlingarna stannade av. Striden mellan världens två största handelsnationer har inte avblåsts och inga radikala ändringar väntas sedan Trumps efterträtts av Joe Biden i januari 2021.

Trumps politik fick knappast avsedd effekt: handelsunderskottet i förhållande till Kina fortsätter att växa. Konflikten anses ha bidragit till en avmattning i tillväxten. Tillverkningsindustrin och jordbruket har drabbats hårt av den kraftigt minskade exporten till Kina. Som kompensation till bönderna hade regeringen vid utgången av 2019 betalat sammanlagt 28 miljarder dollar i subventioner, vilket är mer än dubbelt så mycket som bilindustrin fick under krisåret 2009 (se även Jordbruk och fiske och Industri). 

Bland de första beslut Trump fattade efter sitt tillträde var också att dra tillbaka USA från frihandelsavtalet Trans-Pacific Partnership (TPP) som ännu inte hade ratificerats av senaten. Avtalet undertecknades i februari 2016 av USA och elva andra länder kring Stilla havet – däribland Japan, Australien och Kanada, men inte Kina. TPP skulle ha blivit det största frihandelsområdet i världen, de tolv ursprungliga länderna står för en tredjedel av världshandeln. Övriga TPP-länder har gjort justeringar i avtalet för att kunna behålla det sinsemellan.

Nafta omförhandlat

Trump talade länge om att helt riva upp frihandelsavtalet Nafta (North American Free Trade Agreement), med Kanada och Mexiko, som trädde i kraft 1994. I augusti 2017 inledde partnerna en omförhandling av avtalet, där USA:s viktigaste målsättning var att minska sitt handelsunderskott. Samtalen drog ut på tiden men i augusti och september 2018 nåddes uppgörelser med först Mexiko och sedan Kanada, om att ersätta Nafta med United States-Mexico-Canada-Agreement (USMCA). Det nya avtalet ska bland annat ge USA bättre tillgång till Kanadas mejerimarknad medan Kanada och Mexiko får rätt till en kvot på 2,6 miljoner bilar som skyddar fordonsindustrin om USA skulle införa allmän tull på bilimport. Men motståndet var stort mot att ratificera avtalet bland demokrater i kongressen, som bland annat ville ha stärkta garantier för arbetsrätten i Mexiko. Efter justeringar undertecknade parterna i december 2019 en ny version av avtalet.

Trumps tillträde innebar också tvärstopp för de förhandlingar om ett frihandelsavtal som hade pågått i flera år mellan USA och EU, kallat TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership).

Sedan 2005 har USA ett multilateralt frihandelsavtal med sex länder i Centralamerika och Karibien, Cafta-DR (Central American free trade agreement–Dominican Republic). USA har under 2000-talet också ingått bilaterala frihandelsavtal med ett tiotal enskilda länder på skilda håll i världen.  

Underskott råder även i USA:s bytesbalans, som också inkluderar handeln med tjänster samt överföringar och avkastning på kapital. Obalansen är särskilt påtaglig gentemot Kina.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0