USA – Modern historia

Efter andra världskriget befäste USA sin roll som världens mäktigaste nation. Amerikanerna hjälpte krigsskövlade länder i Västeuropa med återuppbyggnaden och utlovade politiskt stöd. Syftet var att stoppa Sovjetunionen från att utsträcka sitt kommunistiska inflytande. Denna maktstrid – det kalla kriget – kom till uttryck i bland annat Koreakriget, Kubakrisen, Vietnamkriget och de båda supermakternas kärnvapenkapprustning. Först med kommunismens och Sovjets fall 1989–1991 ändrades förutsättningarna. Efter terrorattentaten i USA 2001 inledde president George W Bush ett nytt globalt krig, kriget mot terrorismen.

När andra världskriget var över låg Europa i spillror och USA var världens ledande ekonomiska och politiska stormakt. I den nya rollen tog USA på sig ett stort ansvar för återuppbyggnaden av de krigshärjade länderna.

FN grundades 1945 i San Francisco i USA, med målet att säkra en varaktig fred. Marshallhjälpen var ett omfattande amerikanskt hjälpprogram för återuppbyggnad i Europa. USA dominerade även nya globala låneinstitut som Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF), som blev viktiga instrument för att underlätta en återhämtning. Frihandelsavtalet Gatt kom till för att främja en friare världshandel (och ombildades senare till Världshandelsorganisationen, WTO). Genom Trumandoktrinen utlovade USA ekonomisk och politisk hjälp till länder i Europa som kände sig hotade av Sovjetunionen. För att stärka Europas framtida säkerhet bildades 1949 Atlantpakten (Nato) där medlemsländerna lovade att komma varandra till undsättning i händelse av ett angrepp utifrån. 

Harry Truman, som tog över presidentämbetet efter Franklin Roosevelts död i april 1945, fortsatte företrädarens reformarbete på det ekonomiska och sociala området. I presidentvalet 1952 vann den republikanske krigshjälten Dwight Eisenhower. Han förde en mer konservativ politik utan att för den skull riva ned det sociala skyddsnätet.

I Koreakriget 1950–1953 deltog USA på Sydkoreas sida mot det kommunistiska Nordkorea. Kriget och den ökande konfrontationen mellan västländerna och Sovjetunionen förstärkte antikommunistiska stämningar i USA. Senator Joseph McCarthy ledde på 1950-talet undersökningar som urartade till ren häxjakt på oliktänkande. En rad politiker, fackföreningsledare och kulturpersonligheter påstods på ofta lösa grunder vara kommunistsympatisörer. En del hamnade i fängelse och många fler miste sina jobb.

Generationsskifte med Kennedy

Ett politiskt generationsskifte kom när den 43-årige demokraten John F Kennedy vann presidentvalet 1960. Kennedy utlovade nya sociala reformer under samlingsnamnet New Frontier och gav ett försiktigt stöd till de svartas medborgarrättsrörelse som hade börjat växa fram under 1950-talet då rasmotsättningarna hårdnade. 

Kennedy kastades snabbt in i flera utrikespolitiska konflikter. Han gav 1961 sitt stöd för ”Grisbuktsinvasionen”, en grupp exilkubaners misslyckade försök att invadera Kuba för att störta kommunistledaren Fidel Castro. Året därpå var den så kallade Kubakrisen nära att orsaka ett storkrig med Sovjetunionen. Krisen utlöstes när USA upptäckte att Sovjetunionen var i färd med att bygga avskjutningsramper för kärnvapen på Kuba. Efter 13 dagars ordkrig gick Moskva med på att ramperna monterades ned och att kärnvapenrobotarna avlägsnades. USA lovade i hemlighet att ta bort utplacerade robotar vid Turkiets gräns mot Sovjetunionen.

Vietnamkriget trappas upp

Under Kennedy ökade den amerikanska inblandningen i Vietnamkriget, som inletts med inbördesstrider under 1950-talet. Motivet för USA:s ingripande var att stävja kommunismens frammarsch i Asien. USA utökade antalet militära rådgivare till den sydvietnamesiska regimen i dess krig mot FNL-gerillan, som stöttades av Nordvietnam, Kina och Sovjetunionen. 

I kapprustningen med Sovjetunionen intog Kennedy en hård ställning och han lyckades ingjuta en ökad framtidstro bland amerikanerna. Till detta bidrog den stora satsningen på USA:s rymdprogram. Hans uttalade målsättning att USA skulle bli först med att skicka människor till månen förverkligades vid den första månlandningen 1969. 

Kennedy själv mördades dock i november 1963, under ett besök i Dallas i Texas. Enligt den officiella historieskrivningen sköts han ihjäl av en ensam mördare, Lee Harvey Oswald, men ända sedan skotten föll har konspirationsteorier cirkulerat.

Lyndon Johnson tar över

Kennedy efterträddes av sin vicepresident Lyndon B Johnson. Med sitt sociala reformprogram Great Society förklarade Johnson "krig mot fattigdomen" och drev igenom stärkta medborgarrättslagar som Kennedy introducerat. Ändå är Johnson mest ihågkommen för sin upptrappning av Vietnamkriget som ledde till en av USA:s allvarligaste inrikespolitiska kriser. Studentprotester och demonstrationer i kombination med våldsamma rasupplopp bidrog till att Johnson inte ställde upp till omval 1968, det tumultartade revoltår då både medborgarrättsrörelsens ledare Martin Luther King och den demokratiske presidentkandidaten Robert Kennedy, John Kennedys yngre bror, sköts ihjäl.

Segrare i presidentvalet blev republikanen Richard Nixon som hävdade att han hade en plan för att nå fred i Vietnam. I stället intensifierade USA:s krigföring som också utvidgades till Kambodja och Laos. Samtidigt bedrev Nixon och hans utrikesminister Henry Kissinger framgångsrik diplomati som ledde till avspänning och förbättrade relationer med Sovjetunionen och Kina.

Watergateskandalen skakar USA

Förhandlingar med Moskva utmynnade 1972 i ett avtal om att begränsa antalet långdistanskärnvapen, ett avtal som kallas Salt 1 (Strategic Arms Limitation Talks). Samma år gjorde Nixon ett historiskt besök i Peking som öppnade den dörr till Kina som varit stängd sedan den kommunistiska revolutionen 1949. Efter oktoberkriget mellan Israel och arabstaterna 1973 ökade också ansträngningarna att få igång en dialog med Israels arabiska grannländer. 

Nixon omvaldes 1972 i en jordskredsseger trots att den så kallade Watergateskandalen då hade börjat rullas upp. Affären tog sin början i juni 1972 då polisen grep fem män som på uppdrag av Nixons kampanjkommitté brutit sig in i Demokraternas partihögkvarter i Watergatebyggnaden i Washington. Därefter följde en rad avslöjanden av hur Nixon försökt mörklägga Vita husets roll i skandalen. De många oegentligheter som kom fram i ljuset ledde till att kongressen inledde en riksrättsprocess mot presidenten. Inför hotet att bli avsatt valde Nixon att avgå, i augusti 1974. Watergateskandalen lämnade, liksom Vietnamkriget, svidande sår i det amerikanska samhället.

Fred och gisslandrama i Mellanöstern

Nixon efterträddes av sin vicepresident Gerald Ford som benådade sin företrädare och fick övervaka USA:s förödmjukande uttåg ur Vietnam 1975. Ford blev bara en parentes på presidentposten i och med att han förlorade valet 1976 mot demokraten Jimmy Carter. 

Carter introducerade vad han kallade en mer moralisk utrikespolitik som skulle främja demokrati och mänskliga rättigheter. Han firade sin största utrikespolitiska triumf 1978 när han fick Israels premiärminister Menachem Begin och Egyptens president Anwar Sadat till förhandlingsbordet. Det ledde till Camp David-avtalet och fred mellan Egypten och Israel.

I slutet av 1979 tillfångatog iranska studenter personalen vid USA:s ambassad i Teheran. Ett gisslandrama följde och varade i över ett år. Det bidrog tillsammans med ekonomiska svårigheter efter 1970-talets oljekriser till att Carter förlorade presidentvalet 1980 mot republikanen Ronald Reagan.  

Avregleringar och antikommunism

Den konservative Reagan lanserade ett ekonomiskt program som kommit att kallas ”Reaganomics” och bestod av minskade skatter och regleringar, ökade anslag till militären och sänkta anslag till anda federala verksamheter. Programmet bidrog till en lång högkonjunktur under 1980-talet, men idén att det skulle gå att kombinera finanspolitisk sanering med skattesänkningar och ökade militärutgifter visade sig inte hålla. I stället drevs budgetunderskottet upp till rekordnivåer. Samtidigt ökade klyftorna mellan rika och fattiga när de sämst ställda drabbades av sociala nedskärningar. 

Utrikespolitiskt förde Reagan en hård antikommunistisk linje. För att hindra kommunismens spridning invaderade USA den lilla östaten Grenada i Karibien 1983. Vänsterregimen i Nicaragua isolerades genom handelsembargo och minering av landets hamnar. USA stödde aktivt Nicaraguas antikommunistiska gerilla, contras, med både pengar och rådgivning.

Samtidigt hårdnade attityden till Sovjetunionen. Kärnvapensamtalen avbröts och nya medeldistanskärnvapen började placeras ut i Västeuropa som ett led i USA:s upprustning. Relationerna förbättrades dock mellan supermakterna efter det att Reagan omvalts med stor majoritet 1984 och Michail Gorbatjov tillträtt som ny president i Sovjetunionen 1985. Nedrustningsförhandlingarna återupptogs och 1987 slöts ett avtal som syftade till att reducera antalet kärnvapen (INF-avtalet, Intermediate Nuclear Forces Treaty). Avtalet fick stor symbolisk betydelse även om bara en liten del av den totala kärnvapenarsenalen omfattades. 

Under Reagans två sista år vid makten drabbades Vita huset av flera skandaler. Den mest allvarliga var Iran-contras-härvan där medarbetare i Vita huset i hemlighet sålt vapen till Iran via Israel. I utbyte skulle Iran förmå proiranska grupper att släppa amerikaner som hölls som gisslan i Libanon. En del av förtjänsten från vapenförsäljningen användes för att stödja contrasgerillan i Nicaragua.

George Bush och Kuwaitkriget

Reagan efterträddes av sin vicepresident George Bush (eller George H W Bush, för att skilja honom från sonen som senare blev president) som vann valet 1988. Bush började sin ämbetsperiod med att försöka minska det budgetunderskott som drivits upp under Reaganepoken. Under arbetet med att få rätsida på budgeten bröt Bush ett viktigt vallöfte om att inte höja några skatter. Det löftesbrottet kom att förfölja honom under hela hans tid i Vita huset. 

Bush fick snart anledning att koncentrera sig på utrikespolitiken. När Berlinmuren föll 1989 förbättrades relationerna med Moskva ytterligare och USA erbjöd tillsammans med andra industriländer Sovjetunionen ekonomisk hjälp. Bush och Gorbatjov skrev 1991 under Start-avtalet (Strategic Arms Reduction Treaty) för att reducera arsenalen av långdistanskärnvapen. Efter Sovjetunionens upplösning senare samma år vidtog en era av samarbete i stället för konfrontation mellan Washington och Moskva, även om den ömsesidiga misstron levde kvar på många nivåer. 

När Irak sommaren 1990 ockuperade grannlandet Kuwait tog president Bush initiativ till att en USA-ledd multinationell styrka med FN:s godkännande skickades till Persiska viken. Efter massiva flyg- och missilattacker mot irakiska mål i början av 1991 tvingades regimen i Bagdad att gå med på en vapenvila i mars samma år. Framgången med ”Operation ökenstorm”, som det militära ingripandet kallades, lyfte Bushs popularitet till rekordhöjder i USA och hans omval tycktes vara säkrat.

Bill Clinton populär trots skandal

När valrörelsen 1992 närmade sig hade den amerikanska ekonomin dock försvagats. Det bidrog till att Bush förlorade valet mot Bill Clinton, en tidigare föga känd demokratisk guvernör från Arkansas.

Under Clintons åtta år som president upplevde USA den längsta högkonjunkturen dittills i landets historia. Mer än 20 miljoner nya jobb tillkom. Det bidrog till att hålla hans popularitetssiffror uppe trots politiska motgångar och skandaler. Mest uppmärksamhet väckte Monica Lewinsky-skandalen som briserade 1998. Clintons sexuella relation till den unga praktikanten i Vita huset och hans förnekanden av affären ledde till att han ställdes inför riksrätt, vilket bara hänt en annan sittande president i USA:s historia (Nixon avgick innan han ställts inför riksrätt). Efter en rad uppslitande turer klarade sig Clinton från att avsättas och processen blev delvis ett bakslag för Republikanska partiet.

George W Bush och terrordåden 2001

Presidentvalet 2000 slutade oerhört jämnt. Först fem dramatiska veckor efter valdagen utropades republikanen George W Bush, son till förre presidenten George Bush, till segrare. Det skedde när USA:s högsta domstol stoppade en omräkning av valsedlar i flera valdistrikt i Florida. Domstolsutslaget innebar att Bush tog hem segern i elektorskollegiet (se Politiskt system) trots att motståndaren, den avgående vicepresidenten Al Gore, hade fått fler väljarröster.

Den 11 september 2001 drabbades USA av de värsta terrordåden i landets historia. En grupp islamistiska terrorister flög med kapade flygplan in i två skyskrapor i World Trade Center i New York City, vilket ledde till att de störtade samman. Ett tredje kapat plan flög in i försvarshögkvarteret Pentagon i Washington, där förödelsen också blev stor. Ett fjärde plan kraschlandade i Pennsylvania sedan passagerarna övermannat kaparna. Nästan 3 000 människor dödades i den värsta attacken mot USA sedan Japans anfall mot Pearl Harbor 1941. 

I den krisstämning som uppstod slöt amerikanerna till stor del upp bakom president Bush. Kongressen gav honom fria händer. Bush skärpte de amerikanska terroristlagarna (se Demokrati och rättigheter) och inledde en internationell kampanj för att krossa terrorismen. I oktober 2001 gick USA och Storbritannien till angrepp mot Afghanistan, och med stöd av talibanfientliga afghanska styrkor drevs talibanerna snart bort från makten. Det blev inledningen på det längsta kriget i USA:s historia. I mars 2003 ledde Washington också en attack mot Irak, vilket blev början på en långvarig militär närvaro där för USA (se vidare Utrikespolitik och försvar).

Kostnaderna för Bushs ”krig mot terrorismen” i kombination med skattesänkningar bidrog till att förvandla det tidigare överskottet i den federala budgeten till stora underskott. Trots det omvaldes han 2004 då han besegrade Demokraternas kandidat, senator John Kerry. 

I takt med att säkerhetssituationen i Irak förvärrades dalade emellertid stödet för presidenten. Missnöjet fördjupades när orkanen Katrina i augusti 2005 orsakade svåra översvämningar i New Orleans i Louisiana, med omfattande mänskligt lidande och enorma materiella skador som följd. Bushadministrationen kritiserades för bristande beredskap och långsamt federalt hjälparbete. 

Obama vald under krishöst

Hösten 2008 övergick en växande ekonomisk kris i ett akut läge som fick många att befara en finansiell härdsmälta (se även Ekonomisk översikt). Krisen bidrog till att demokraten Barack Obama segrade med god marginal över republikanen John McCain i presidentvalet. Många betraktade det som en historisk seger över rasismen i USA att en afroamerikan valdes till president.

Den demokratiskt dominerade kongressen antog i oktober 2008 och i februari 2009 två omfattande räddningspaket för att stötta den krisdrabbade ekonomin som långsamt började återhämta sig.

Efter ett intensivt lobbyarbete och ett visst trixande i kongressen lyckades Obama och demokraterna också baxa en sjukförsäkringsreform i hamn, utan stöd av en enda republikan. En sådan hade diskuterats i årtionden, då många amerikaner saknar sjukförsäkring. I mars 2010 undertecknade presidenten den nya lagen som kom att kallas ”Obamacare” (se Sociala förhållanden). 

I valet till representanthuset 2010 led Demokraterna ett svidande nederlag. Omkring en fjärdedel av de republikaner som blev invalda var anhängare av den nya konservativa så kallade Tea Party-rörelsen som hade som huvudmål att stoppa Obamas politik och hindra att han blev omvald.

I början av hösten 2012 märktes en liten ljusning i ekonomin vilket bidrog till att Obama ändå blev omvald i november då han besegrade den republikanske motkandidaten Mitt Romney, som gått till val med löften om att få ordning på den ”katastrofala ekonomin”. 

Ekonomin som gisslan

Men kongressen var fortsatt splittrad och den allt djupare polariseringen i politiken märktes inte minst i fråga om ekonomin och hur budgetunderskottet skulle hållas i schack. I ett par omgångar höll kongressen hela världsekonomin på sträckbänken på grund av oenighet om villkoren för en höjning av taket för statsskulden, något som normalt godkänns rutinmässigt. Flera gånger godkändes uppgörelser i sista stund, innan staten tvingades ställa in sina betalningar. Vid ett tillfälle stängdes den federala statsapparaten ned och hundratusentals anställda fick gå utan lön i två veckor innan en överenskommelse nåddes.

I kongressvalet 2014 tog Republikanerna kontrollen även över senaten. Det innebar att Obama under de sista två åren av sin presidenttid blev ännu mer bakbunden än tidigare. 

Dödsskjutningen av en svart tonåring i augusti 2014 i Ferguson utanför Saint Louis i Missouri blev startskottet för omfattande protester mot polisens övervåld mot svarta och andra minoriteter. Aktiviströrelsen Black lives matter (BLM) som uppstått redan året innan samlade folk över hela landet i protester mot polisvåld och rasism, och blev en faktor i den kommande valrörelsen.

Trump väljs till president

Valrörelsen 2016 blev ovanligt smutsig. Den kontroversielle fastighetsmiljardären Donald Trump som oväntat tog hem Republikanernas nominering till presidentposten gick hårt till angrepp mot Demokraternas kandidat Hillary Clinton, hustru till den förre presidenten Bill Clinton, som han hävdade borde fängslas för oaktsam hantering av e-post när hon var utrikesminister. Clinton anklagade Trump för sexistiska och rasistiska uttalanden. Flera framstående republikaner tog avstånd från Trump.

I valet segrade Trump, trots att nästan 3 miljoner fler väljare röstat på Clinton. Detta kunde ske då Trump med knapp marginal tog hem flera av de viktiga vågmästarstaterna, som Florida och Pennsylvania (se vidare Kalendarium). Republikanerna behöll sin majoritet i kongressen.

Extrem retorik

Så fort Trump tillträtt kom spekulationer på skam om att de mer extrema aspekterna av hans budskap och retorik skulle tonas ned. Med ett språkbruk som var ovanligt för demokratiskt valda ledare ifrågasatte han både domstolars agerande och underrättelsetjänsters lojalitet. Trump hävdade upprepade gånger att han visste mer än USA:s ledande säkerhetsexperter om exempelvis Nordkorea, Iran och Islamiska staten. Han kallade ledande nyhetsmedier ”folkets fiender” som publicerar falska nyheter, samtidigt som han själv regelbundet uttalade uppenbara lögner – gärna via mikrobloggen Twitter.

Stödet för Trump i det republikanska partiet berodde till stor del på att han fullföljde den utpräglade högerpolitik som partiet står för. Omfattande avregleringar genomfördes, inom till exempel miljöskydd, arbetsrätt, asylfrågor, sjukvård och utbildning. Trump kunde under sin presidenttid också nominera sammanlagt över 220 konservativa domare till federala domstolar, inklusive tre till Högsta domstolen (se Politiskt system).

Ett av Trumps mest centrala vallöften var att bygga en mur längs gränsen mot Mexiko. Hösten 2018 ställde han stora anslag för en mur som villkor för att skriva under budgeten – vilket ledde till en låsning och en rekordlång nedstängning av statsapparaten med början strax före jul. Konflikten ledde till att 800 000 federalt anställda gick utan lön i över en månad. Till slut tvingades Trump att ge med sig i fråga om budgeten. Då valde han att istället utlysa ett ”nationellt nödläge” och styrde över 2,5 miljarder dollar från försvarsdepartementet till muren.

Muellerutredningen och riksrätt

Redan före maktskiftet i januari 2017 rapporterade underrättelsetjänsterna att Ryssland blandat sig i presidentvalet till Trumps fördel, genom datorintrång, desinformation och hätska inlägg i sociala medier. Det ledde till att justitiedepartementet utsatte en särskild utredning, ledd av den tidigare FBI-chefen Robert Mueller. När det blev kvar efter nästan två år bekräftades rysk inblandning i valet samt att Trump försökt hindra rättvisan genom att stoppa utredningen. Men republikanerna som dominerade kongressen fann att han friats från anklagelserna. Ett antal personer i Trumps omedelbara närhet åtalades dock under resans gång, för brott som pengatvätt, sammansvärjning mot staten och falskt vittnesmål.

Hösten 2019 avslöjade en visselblåsare att Trump pressat Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att inleda en korruptionsutredning mot Joe Biden, en sannolik motståndare i valet 2020 (se Kalendarium). Det ledde till att Trump blev den tredje presidenten i USA:s historia att ställas inför riksrätt. Bevisen mot Trump var enligt demokraterna överväldigande men eftersom republikanerna dominerade i senaten friades han, i feburari 2020. Senatorerna röstade med ett enda undantag enligt partilinjen (se Kalendarium).

Valåret 2020 kom att präglas av coronapandemin. Trump avfärdade tidiga varningar om det nya viruset och förringade hotet och hetsade mot delstatspolitiker som införde karantänsregler. Redan efter några månader hade viruset krävt över 100 000 människors liv och drygt 40 miljoner hade blivit arbetslösa. Pandemin slog mot ekonomin, som dittills varit Trumps starkaste trumfkort.

Rasism, val och ny riksrätt

I det ansträngda läge som rådde kom i slutet av maj ännu ett fall av grovt polisövervåld mot en afroamerikan, George Floyd i Minneapolis (se Kalendarium). Det väckte nytt liv i den antirasistiska Black lives matter-rörelsen och en protestvåg som inom några dagar spridit sig till alla delstater. I de flesta fall genomfördes fredliga demonstrationer mot rasism och polisens övervåld mot främst svarta amerikaner, men det förekom också plundring och sammandrabbningar. Nationalgardet sattes in i flera delstater och bränder anlades utanför Vita huset. Krisläget var det allvarligaste i landet på årtionden.

Valet hölls i november och efter några dagar utropades Joe Biden till valsegrare. Men Trump hävdade att fusk förekommit och att han i själva verket vunnit. Det fortsatte året ut och när den nyvalda kongressen samlades i januari för att ceremoniellt godkänna Joe Bidens seger stormade uppretade demonstranter kongressbyggnaden Kapitolium, efter ett uppviglande tal av den avgående presidenten själv.

Händelseutvecklingen i Washington den 6 januari 2021, som många såg som ett kuppförsök, sände chockvågor över världen. Kongressens ledamöter lyckades sätta sig i säkerhet men fem personer dog i tumultet innan angriparna drivits ut. Attacken ledde till att Trump ställdes inför riksrätt en gång till. Han friades på nytt.

Om våra källor