USA – Sociala förhållanden

Levnadsstandarden i USA hör till de högsta i världen, men skillnaderna mellan fattiga och rika är större än i de flesta andra industriländer. Jämfört med andra västländer är också de sociala skyddsnäten begränsade, och variationerna är stora mellan delstaterna. USA saknar bland annat ett nationellt sjukförsäkringssystem.

Under de senaste decennierna har de redan stora skillnaderna mellan fattiga och rika vidgats ytterligare. Finanskrisen och lågkonjunkturen från andra halvan av 00-talet satte djupa spår även bland medelklassen. Det tog sju år efter finanskrisen 2008 innan utvecklingen vände, så att medianinkomsten åter började öka. Först 2018 var andelen amerikaner som officiellt räknades som fattiga tydligt lägre än före krisen.

Det rörde sig då om närmare 12 procent av befolkningen, eller drygt 38 miljoner människor. Nästan 20 miljoner amerikaner levde i extrem fattigdom, definierat som att hushållets inkomst låg under hälften av fattigdomsnormen. Bland barn var en av fem fattig, bland svarta en av fyra. Social utslagning och fattigdom är förutom bland svarta betydligt vanligare också bland latinos och urinvånare, än inom den vita befolkningen. 

Utvecklingen med minskande andel fattiga fick ett abrupt slut i och med coronakrisen från våren 2020. I början av krisen klarade sig många tack vare ett enormt stödpaket som omfattade kontantbidrag till hushållen och arbetslöshetsunderstöd också till personer utan koppling till någon a-kassa. Bidragen blev en livlina för många människor som plötsligt stod helt utan försörjning (se Kalendarium). Men i juli 2020 minskade bidragen och allt fler blev alltmer pressade ekonomiskt, inte minst som arbetslösheten var fortsatt hög. Hemlösheten ökade och var femte barnfamilj saknade tillräckligt med mat. Först strax före jul fattade kongressen beslut om ett nytt krispaket med både kontantbidrag och utökat stöd för arbetslösa (se Kalendarium). Inte långt efter Joe Bidens tillträde som president i januari 2021 kom ytterligare ett paket med stödpengar till hushållen (se Kalendarium).

Svaga skyddsnät

Coronapandemin har snabbt tydliggjort det faktum att USA jämfört med andra industriländer har ett begränsat socialt skyddsnät. Ur smittspridningssynpunkt var det besvärande att många människor saknar rätt till sjuklön. 

Skillnaderna i fråga om skyddsnät är stora inom landet. En grundläggande filosofi har varit att sociala förmåner och villkor ska regleras i avtal på arbetsplatserna. Det gör att villkoren skiftar väldigt mellan olika grupper av anställda. Det finns ingen semesterlagstiftning och ingen lagstadgad rätt till betalda helgdagar eller ersättning vid sjukfrånvaro. Två veckors sammanlagd ledighet är vanligt.

Barnomsorg bedrivs huvudsakligen i privat regi. Barnbidrag finns inte, även om familjer kan ansöka om behovsprövat stöd. Mödrar har rätt till upp till tolv veckors obetald ledighet vid barnafödsel. En del arbetsplatser, men långt ifrån alla, har betald föräldraledighet som en extra förmån för sina anställda. 

Det finns ett federalt socialförsäkringssystem (Social Security) som främst omfattar pensioner och handikappersättning, samt vissa socialbidrag. Pensionsåldern för den som vill få ut full pension är 66 år och ska höjas till 67 år.

Ingen allmän sjukförsäkring

Till skillnad från andra industriländer saknar USA däremot ett nationellt sjukförsäkringssystem som omfattar alla invånare. På 1960-talet infördes program för låginkomsttagare (Medicaid) och för ålderspensionärer (Medicare). Sedan 1990-talet finns ett särskilt program (Chip) för barn i familjer som är relativt fattiga men tjänar för mycket för Medicaid. Alla tidigare militärer omfattas också sedan länge av ett sammanhållet och offentligfinansierat sjukvårdssystem (Veterans Health Administration, VHA).

Bland de amerikaner som inte omfattas av ovanstående system hade tidigare drygt hälften en sjukvårdsförsäkring som arbetsgivarna täckte merparten av, men många stod helt utan skydd. Sjukförsäkringslagen "Obamacare" (Affordable Care Act, ACA) som undertecknades 2010 innebar att personer utan vårdförsäkring blev skyldiga att köpa en sådan av privata försäkringsbolag. När Barack Obamas presidentperiod löpte ut 2017 hade antalet personer utan försäkring minskat med över 20 miljoner människor, eller från 16 till knappt 8 procent av befolkningen. Därefter började antalet och andelen personer utan sjukförsäkring åter att öka, om än i långsam takt.

Trots bakslagen rapporterade hälsodepartementet HHS i juni 2021 att 31 miljoner amerikaner var försäkrade genom ACA, den högsta siffran dittills. En orsak till ökningen var att många som tidigare omfattades av Medicaid (se ovan) nu istället omfattas av ACA.  Ungefär lika många amerikaner var samtidigt utan sjukförsäkring.

Försök stoppa Obamacare

Republikanerna har rasat mot Obamacare alltsedan lagen infördes och har försökt stoppa den både i domstol och i kongressen, utan att lyckas. I slutet av 2017 antogs dock en skattereform som riskerar att försvaga ACA (se Ekonomisk översikt). Det beror på att straffavgiften (i form av skatt) slopades för personer som inte skaffar sjukförsäkring. Därmed hotar en urholkning av finansieringen. Dessutom följde nya försök att hävda inför domstol att lagen strider mot författningen (se Kalendarium). Striden om den allmänna sjukvårdsförsäkringen i USA är inte över.

Ett syfte med Obamacare var också att få ned kostnadsutvecklingen för sjukvården i USA. Sjukvårdens andel av BNP är betydligt högre i USA än i något annat land (16,8 procent 2019; i Sverige var siffran 10,9 procent). Också de offentliga utgifterna för sjukvård, räknat per invånare, hör till de allra högsta i världen, trots att bara hälften av de totala kostnaderna betalas med offentliga medel. De stora kostnaderna beror i huvudsak på dyr byråkrati och höga priser för behandling.

Aborträtten omstridd

Aborter är en omstridd fråga i USA. Aborträtten existerade inte eller var starkt begränsad i nästan alla delstater innan Högsta domstolen i ett utslag 1973 (känt som Roe mot Wade) gjorde aborter lagliga i hela landet. Motståndet har förblivit starkt och många delstater har lagar som på olika sätt begränsar tillgången till abort. Under Ronald Reagan infördes på 1980-talet ett förbud mot federal finansiering av organisationer som utför eller informerar om aborter i utlandet. Förbudet har sedan dess rivits upp av alla demokratiska presidenter och återinförts av samtliga republikaner. Joe Biden slopade förbudet på nytt strax efter sitt tillträde i januari 2021.

Striden om aborträtten har på senare år intensifierats och minst tolv delstater har skärpt lagarna så att allt fler kvinnor i praktiken utestängs från möjligheten att få en abort. I flera fall handlar det om abortförbud så snart ett hjärtljud kan uppfattas från fostret. Det omöjliggör i princip aborter eftersom få kvinnor ens hinner inse att de är gravida innan gränsen passerats. I samtliga fall har dessa lagar hållits tillbaka medan de prövas i domstol men i september 2021 trädde en sådan lag i kraft i Texas, som därmed fick den striktaste abortlagstiftningen i landet. 

Opiater orsakar kris

Narkotikamissbruk är ett av USA:s största sociala problem. Det talas om en pågående opioidkris, då användningen av narkotikaklassade smärtstillande läkemedel har ökat lavinartat under 2000-talet. Överdosering av narkotikapreparat har blivit den vanligaste dödsorsaken för personer under 50 år och lett till sjunkande medellivslängd för första gången på 100 år. Missbruket omfattar såväl naturliga opiater som syntetiska preparat. Aggressiv marknadsföring från läkemedelsföretag är en viktig förklaring till opioidkrisen, och rättsprocesser har drivits mot flera av dem (se Kalendarium: 15 september 2019). Otaliga människor har fått narkotikamedel utskrivna av läkare, blivit beroende och därpå övergått till illegala preparat som ibland är förfalskade och livsfarliga.

Ett nytt dystert rekord slogs under coronapandemin, då strax över 100 000 människor dog av överdoser under ett år fram till april 2021. Det innebär en fördubbling sedan 2015 och att fler dog i överdoser än av bilolyckor och skjutningar sammanlagt. Läget antas ha förvärrats av uteblivna behandlingsprogram, ökad psykisk ohälsa och stor tillgång på farligt starka droger på gatorna.

Cannabis är olagligt på federal nivå, både för nöjes skull och för medicinskt bruk. I mer än hälften av delstaterna är däremot marijuana godkänt för medicinskt bruk och sedan 2012 har alltfler delstater även legaliserat nöjesbruk av cannabis (eller marijuana, som är torkade växtdelar). Ett huvudargument i den pågående legaliseringstrenden är att skadeverkningarna av cannabis är mindre än de sociala kostnader som kriminalisering medför. Rättsprocesser för innehav av marijuana innebär stora kostnader för samhället och gör brottslingar av hundratusentals i övrigt lagliga medborgare (se även Rättsväsen i Politiskt system).

Källor till denna text

Varukorg

Totalt 0