Modern historia

Efter andra världskriget befäste USA sin roll som världens mäktigaste nation. Amerikanerna hjälpte krigsskövlade länder i Västeuropa med återuppbyggnaden och utlovade politiskt stöd. Syftet var att stoppa Sovjetunionen från att utsträcka sitt kommunistiska inflytande. Denna maktstrid – det kalla kriget – kom till uttryck i bland annat Koreakriget, Kubakrisen, Vietnamkriget och de båda supermakternas kärnvapenkapprustning. Först med kommunismens och Sovjets fall 19891991 ändrades förutsättningarna. Efter terrorattentaten i USA 2001 inledde president George W Bush ett nytt globalt krig, kriget mot terrorismen.

När andra världskriget var över låg Europa i spillror och USA var världens ledande ekonomiska och politiska stormakt. I den nya rollen tog USA på sig ett stort ansvar för återuppbyggnaden av de krigshärjade länderna.

FN grundades 1945 med målet att säkra en varaktig fred. Marshallhjälpen var ett omfattande amerikanskt hjälpprogram för återuppbyggnad i Europa. USA dominerade även nya globala låneinstitut som Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF), som blev viktiga instrument för att underlätta en återhämtning. Frihandelsavtalet Gatt kom till för att främja en friare världshandel (och ombildades senare till Världshandelsorganisationen, WTO). Genom Trumandoktrinen utlovade USA ekonomisk och politisk hjälp till länder i Europa som kände sig hotade av Sovjetunionen. För att stärka Europas framtida säkerhet bildades 1949 Atlantpakten (Nato) där medlemsländerna lovade att komma varandra till undsättning i händelse av ett angrepp utifrån. 

Harry Truman, som tog över presidentämbetet efter Roosevelts död i april 1945, fortsatte företrädarens reformarbete på det ekonomiska och sociala området. Presidentvalet 1952 vanns av den republikanske krigshjälten Dwight Eisenhower som förde en mer konservativ politik utan att för den skull riva ned det sociala skyddsnätet.

I Koreakriget 1950–1953 deltog USA på Sydkoreas sida mot det kommunistiska Nordkorea. Kriget och den ökande konfrontationen mellan västländerna och Sovjetunionen förstärkte antikommunistiska stämningar i USA. Senator Joseph McCarthy ledde på 1950-talet undersökningar som urartade till ren häxjakt på oliktänkande. En rad politiker, fackföreningsledare och kulturpersonligheter påstods på ofta lösa grunder vara kommunistsympatisörer. En del hamnade i fängelse och många fler miste sina jobb. 

Generationsskifte med Kennedy

Ett politiskt generationsskifte kom när den 43-årige demokraten John F Kennedy vann presidentvalet 1960. Kennedy utlovade nya sociala reformer under samlingsnamnet New Frontier och gav ett försiktigt stöd till de svartas medborgarrättsrörelse som hade börjat växa fram under 1950-talet då rasmotsättningarna hårdnade. 

Kennedy kastades snabbt in i flera utrikespolitiska konflikter. Han stödde 1961 ”Grisbuktsinvasionen”, en grupp exilkubaners misslyckade försök att invadera Kuba för att störta kommunistledaren Fidel Castro. Året därpå var den så kallade Kubakrisen nära att orsaka ett storkrig med Sovjetunionen. Krisen utlöstes när USA upptäckte att Sovjetunionen var i färd med att bygga avskjutningsramper för kärnvapen på Kuba. Efter 13 dagars ordkrig gick Moskva med på att ramperna monterades ned och att kärnvapenrobotarna avlägsnades. USA lovade i hemlighet att ta bort utplacerade robotar vid Turkiets gräns mot Sovjetunionen. 

Vietnamkriget trappas upp

Under Kennedy ökade den amerikanska inblandningen i Vietnamkriget, som inletts under 1950-talet. Motivet för USA:s ingripande var att stävja kommunismens frammarsch i Asien. USA utökade antalet militära rådgivare till den sydvietnamesiska regimen i dess krig mot FNL-gerillan, som stöttades av Nordvietnam, Kina och Sovjetunionen. 

I kapprustningen med Sovjetunionen intog Kennedy en hård ställning och han lyckades ingjuta en ökad framtidstro bland amerikanerna. Till detta bidrog den stora satsningen på USA:s rymdprogram. Hans uttalade målsättning att USA skulle bli först med att skicka människor till månen förverkligades vid den första månlandningen 1969. 

Kennedy själv mördades dock i november 1963, under ett besök i Dallas i Texas. Enligt den officiella historieskrivningen sköts han ihjäl av en ensam mördare, Lee Harvey Oswald, men ända sedan skotten föll har konspirationsteorier cirkulerat.

Lyndon Johnson tar över

Kennedy efterträddes av sin vicepresident Lyndon B Johnson. Med sitt sociala reformprogram Great Society förklarade Johnson "krig mot fattigdomen" och drev igenom stärkta medborgarrättslagar som Kennedy introducerat. Ändå är Johnson mest ihågkommen för sin upptrappning av Vietnamkriget som ledde till nationell splittring och en av USA:s allvarligaste inrikespolitiska kriser. Studentprotester och demonstrationer i kombination med våldsamma rasupplopp bidrog till att Johnson inte ställde upp till omval 1968, det tumultartade revoltår då både medborgarrättsrörelsens ledare Martin Luther King och den demokratiske presidentkandidaten Robert Kennedy, John Kennedys yngre bror, sköts ihjäl.

Segrare i presidentvalet blev republikanen Richard Nixon, som med knapp marginal förlorat valet mot Kennedy 1960. Nixon hävdade att han hade en plan för att nå fred i Vietnam, men intensifierade istället USA:s krigföring som också utvidgades till Kambodja och Laos. Samtidigt bedrev Nixon och hans utrikesminister Henry Kissinger framgångsrik diplomati som ledde till avspänning och förbättrade relationer med Sovjetunionen och Kina.

Watergateskandalen skakar USA

Förhandlingar med Moskva utmynnade 1972 i ett avtal om att begränsa antalet långdistanskärnvapen, ett avtal som kallas Salt 1 (Strategic Arms Limitation Talks). Samma år gjorde Nixon ett historiskt besök i Peking som öppnade den dörr till Kina som varit stängd sedan den kommunistiska revolutionen 1949. Efter oktoberkriget mellan Israel och arabstaterna 1973 ökade också ansträngningarna att få igång en dialog med Israels arabiska grannländer. 

Nixon omvaldes 1972 i en jordskredsseger trots att den så kallade Watergateskandalen då hade börjat rullas upp. Affären tog sin början i juni 1972 då polisen grep fem män som på uppdrag av Nixons kampanjkommitté brutit sig in i Demokraternas partihögkvarter i Watergatebyggnaden i Washington. Därefter följde en rad avslöjanden av hur Nixon försökt mörklägga Vita husets roll i skandalen. De många oegentligheter som kom fram i ljuset när skandalen avslöjades ledde till att kongressen sommaren 1974 började förbereda en riksrättsprocess mot presidenten. Nixon valde då att avgå. Watergateskandalen lämnade, liksom Vietnamkriget, svidande sår i det amerikanska samhället. 

Fredsmäklande i Mellanöstern

Nixon efterträddes av sin vicepresident Gerald Ford som benådade sin företrädare och fick övervaka USA:s förödmjukande uttåg ur Vietnam 1975. Ford blev bara en parentes på presidentposten i och med att han förlorade valet 1976 mot demokraten Jimmy Carter. 

Carter introducerade vad han kallade en mer moralisk utrikespolitik som skulle främja demokrati och mänskliga rättigheter. Han firade sin största utrikespolitiska triumf 1978 när han fick Israels premiärminister Menachem Begin och Egyptens president Anwar Sadat till förhandlingsbordet. Det ledde till Camp David-avtalet och fred mellan Egypten och Israel.

I slutet av 1979 togs personalen vid USA:s ambassad i Teheran till fånga av iranska studenter. Gisslandramat som följde varade i över ett år. Det bidrog tillsammans med ekonomiska svårigheter efter 1970-talets oljekriser till att Carter förlorade presidentvalet 1980 mot republikanen Ronald Reagan.  

Reaganomics avreglerar ekonomin

Den djupt konservative Reagan lyckades återupprätta framtidsoptimismen med sitt ekonomiska program som gick ut på att minska skatter och regleringar, samt öka anslagen till försvaret och samtidigt minska andra federala utgifter (”Reaganomics"). Programmet bidrog till en lång högkonjunktur med stabil tillväxt under 1980-talet, men idén att det skulle gå att kombinera skattesänkningar och en satsning på militären med en finanspolitisk sanering visade sig inte hålla. Istället drevs budgetunderskottet upp till rekordnivåer. Samtidigt ökade klyftorna mellan rika och fattiga när de sämst ställda drabbades av sociala nedskärningar. 

Utrikespolitiskt förde Reagan en hård antikommunistisk linje. För att hindra kommunismens spridning invaderade USA den lilla västindiska östaten Grenada 1983. Sandinistregimen i Nicaragua isolerades genom handelsembargo och minering av landets hamnar. USA stödde aktivt Nicaraguas antikommunistiska gerilla, contras, med både pengar och rådgivning.

Samtidigt hårdnade attityden till Sovjetunionen. Kärnvapensamtalen avbröts och nya medeldistanskärnvapen började placeras ut i Västeuropa som ett led i USA:s upprustning. Relationerna förbättrades dock mellan supermakterna efter det att Reagan omvalts med stor majoritet 1984 och Michail Gorbatjov tillträtt som ny president i Sovjetunionen 1985. Nedrustningsförhandlingarna återupptogs och 1987 slöts ett avtal som syftade till att reducera antalet kärnvapen. Avtalet fick stor symbolisk betydelse även om bara en liten del av den totala kärnvapenarsenalen omfattades. 

Under Reagans två sista år vid makten drabbades Vita huset av flera skandaler. Den mest allvarliga var Iran-contrashärvan där medarbetare i Vita huset i hemlighet sålt vapen till Iran via Israel. I utbyte skulle Iran förmå proiranska grupper att släppa amerikaner som hölls som gisslan i Libanon. En del av förtjänsten från vapenförsäljningen användes för att stödja contrasgerillan i Nicaragua.

George Bush och Kuwaitkriget

Reagan efterträddes av sin vicepresident George Bush (eller George H W Bush) som vann valet 1988 . Bush började sin ämbetsperiod med att försöka minska det budgetunderskott som drivits upp under Reaganepoken. Under arbetet med att få rätsida på budgeten bröt Bush ett viktigt vallöfte om att inte höja några skatter. Det löftesbrottet kom att förfölja honom under hela hans tid i Vita huset. 

Bush fick snart anledning att koncentrera sig på utrikespolitiken. När Berlinmuren föll 1989 förbättrades relationerna med Moskva ytterligare och USA erbjöd tillsammans med andra industriländer Sovjetunionen ekonomisk hjälp. Bush och Gorbatjov skrev 1991 under Start-avtalet (Strategic Arms Reduction Treaty) för att reducera arsenalen av långdistanskärnvapen. Efter Sovjetunionens upplösning senare samma år vidtog en era av samarbete istället för konfrontation mellan Washington och Moskva, även om den ömsesidiga misstron levde kvar på många nivåer. 

När Irak sommaren 1990 ockuperade grannlandet Kuwait tog president Bush initiativ till att en USA-ledd multinationell styrka med FN:s godkännande skickades till Persiska viken. Efter massiva flyg- och missilattacker mot irakiska mål i början av 1991 tvingades regimen i Bagdad att gå med på en vapenvila i mars samma år. Framgången med ”Operation ökenstorm”, som det militära ingripandet kallades, lyfte Bushs popularitet till rekordhöjder i USA och hans omval tycktes vara säkrat.

Bill Clinton populär trots skandal

När valrörelsen 1992 närmade sig hade den amerikanska ekonomin dock försvagats. Det bidrog till att Bush förlorade valet mot Bill Clinton, en tidigare föga känd demokratisk guvernör från Arkansas.

Under Clintons åtta år som president upplevde USA den längsta högkonjunkturen dittills i landets historia. Mer än 20 miljoner nya jobb tillkom. Det bidrog till att hålla hans popularitetssiffror uppe trots politiska motgångar och skandaler. Mest uppmärksamhet väckte Monica Lewinsky-skandalen som briserade 1998. Clintons sexuella relation till den unga praktikanten i Vita huset och hans förnekanden av affären ledde till att kongressen startade en riksrättsprocess, den andra mot en sittande president i USA:s historia. Efter en rad uppslitande turer klarade sig Clinton från att avsättas och processen blev delvis ett bakslag för Republikanska partiet.

George W Bush segrar efter HD-utslag

Presidentvalet 2000 slutade oerhört jämnt. Först fem dramatiska veckor efter valdagen utropades republikanen George W Bush, son till förre presidenten George Bush, till segrare. Det skedde när USA:s högsta domstol stoppade en inledd omräkning av valsedlar i flera valdistrikt i Florida. Domstolsutslaget innebar att Bush tog hem segern i elektorskollegiet (se Politiskt system) med minsta möjliga övervikt, trots att hans motståndare, den avgående vicepresidenten Al Gore, hade fått drygt en halv miljon fler röster totalt. Det var första gången sedan 1800-talet som den vinnande presidentkandidaten inte hade fått flest röster.

Terrordåden 2001

Den 11 september 2001 drabbades USA av det värsta terrordådet i landets historia. En grupp islamistiska terrorister flög med kapade flygplan in i två skyskrapor i World Trade Center i New York, vilket ledde till att de störtade samman. Ett tredje kapat plan flög in i försvarshögkvarteret Pentagon i Washington, där förödelsen också blev stor. Ett fjärde plan kraschlandade i Pennsylvania sedan passagerarna övermannat kaparna. Nästan 3 000 människor dödades i den värsta attacken mot USA sedan Japans anfall mot Pearl Harbor 1941. 

I den krisstämning som uppstod slöt amerikaner från i stort sett alla politiska läger upp bakom president Bush. Kongressen gav honom fria händer. Bush skärpte de amerikanska terroristlagarna (se Demokrati och rättigheter) och inledde en internationell kampanj för att krossa terrorismen. I oktober gick USA och Storbritannien till angrepp mot Afghanistan. Landets styrande talibaner (ultra-ortodoxa islamister) anklagades för att ge en fristad till de ansvariga för terrorattackerna, det vill säga saudiern Usama bin Ladin och hans terrornätverk al-Qaida. FN:s säkerhetsråd hade i en resolution erkänt ”USA:s rätt till självförsvar”, vilket av många tolkades som ett klartecken för amerikanska militära insatser i försvar mot terrorismen. Medan amerikanskt flyg besköt och bombade från luften, ryckte taliban­fientliga afghanska styrkor fram på marken och erövrade efter hand i stort sett hela Afghanistan från talibanerna. 

Kriget mot terrorismen

Kostnaderna för Bushs krig mot terrorismen i kombination med skattesänkningar bidrog till att förvandla det tidigare överskottet i den federala budgeten till stora underskott. De ekonomiska problemen försvagade Bushs ställning, liksom inrikespolitiska tvister.  

I sin kamp mot terrorismen ville president Bush samla omvärlden till gemensam front mot Irak för att störta ledaren Saddam Hussein som anklagades för att förfoga över massförstörelsevapen. När det stod klart att FN:s säkerhetsråd inte skulle ge stöd för en invasion (till skillnad från 1991) gick USA till attack på egen hand, med stöd av Storbritannien och en koalition av ”villiga nationer”. Irakierna bjöd oväntat svagt motstånd. Bagdad intogs i april 2003 och efter en knapp månad förklarade Bush att kriget i huvudsak var över. Men de amerikanska trupperna stannade kvar i landet för att svara för säkerheten, bidra till återuppbyggnad och upprätta ett demokratiskt styre. 

Inga massförstörelsevapen

Irakkriget och tydliga signaler om att USA var berett att agera militärt på egen hand för att avvärja terrorhot bidrog till mer spända relationer med många länder i Europa och de antiamerikanska stämningarna stärktes, särskilt i arabvärlden. Kriget mot Irak delade också USA-opinionen, särskilt när den militära närvaron drog ut på tiden samtidigt som antalet dödade amerikanska soldater sköt i höjden. Dessutom hittades aldrig några massförstörelsevapen.

Trots det betraktade många Bush som en handlingskraftig ledare i kampen mot terrorismen. Han omvaldes 2004 då han besegrade Demokraternas kandidat senator John Kerry.

I takt med att säkerhetssituationen i Irak förvärrades dalade emellertid stödet för presidenten. Missnöjet fördjupades när orkanen Katrina i augusti 2005 orsakade svåra översvämningar i New Orleans i Louisiana. Över 1 200 människor miste livet och de materiella skadorna beräknades till över 100 miljarder dollar. Bushadministrationen kritiserades för bristande beredskap och långsamt federalt hjälparbete. 

I kongressvalet 2006 återtog Demokraterna kontrollen över kongressen efter tolv år med republikansk dominans i båda kamrar. Demokraternas majoritet gjorde det svårare för presidenten att driva sin politik.

Obama vald under krishöst

Hösten 2008 övergick en växande ekonomisk kris i ett akut läge som fick många att befara en finansiell härdsmälta. Bush lade fram ett räddningspaket som kongressen antog, med stöd av fler demokrater än republikaner. Många konservativa hade svårt att acceptera det statliga ingripandet i ekonomin.

Paketet antogs en månad före presidentvalet i november. Situationen gynnade Demokraternas kandidat Barack Obama, senator från Illinios. Obama, av blandad amerikansk och kenyansk härkomst, hade redan entusiasmerat många med sitt budskap om "förändring" och lyckades nå ut till amerikaner som tidigare inte brytt sig om att rösta. Han vann en tydlig seger över Republikanernas kandidat John McCain, med bland annat 95 procent av de svartas röster och stöd från en majoritet av unga och latinos. Många betraktade det som en historisk seger över rasismen i USA att en afroamerikan valdes till president.

Även kongressvalet blev en stor framgång för Demokraterna som stärkte sin majoritet såväl i representanthuset som i senaten.

En av den nytillträdde presidentens första åtgärder blev att lägga fram ett omfattande stimulanspaket för att gjuta liv i den lamslagna ekonomin. Kongressen godkände paketet i februari 2009. Obama fick litet stöd från Republikanerna, trots att han genom att inkludera skattesänkningar i krispaketet försökt få till stånd ett samarbete mellan partiblocken. En ny lag antogs också med genomgripande förändringar av regelverket för bank- och finansväsendet. Enligt presidenten var det avsaknaden av tydliga regler som låg bakom finanskrisen. 

Omstridd sjukförsäkringsreform

Ett av Obamas viktigaste vallöften var att driva igenom en sjukförsäkringsreform. En sådan hade diskuterats i årtionden, för att komma till rätta med det faktum att många amerikaner saknade sjukförsäkring – samtidigt som sjukvården utgjorde en större del av ekonomin i USA än i något annat land. Efter ett intensivt lobbyarbete och ett visst trixande i kongressen lyckades Obama och demokraterna baxa reformen i hamn, utan stöd av en enda republikan. I mars 2010 undertecknade presidenten den nya lagen som kom att kallas ”Obamacare” (se Sociala förhållanden). 

Regeringens framgångar fördunklades av ett oljeutsläpp som uppstod när en borrplattform exploderade i Mexikanska golfen i april. Först efter tre månader var läckan tätad och oljekatastrofen betraktades som den värsta i haven som någonsin inträffat. Obamaadministrationen fick kritik för att inte ha agerat tillräckligt snabbt och för brister i kontrollen av bolagen som utför oljeborrning.

Genomslag för Tea Party-rörelsen 

Den krisdrabbade ekonomin i kombination med president Obamas sviktande popularitet hos väljarna ledde till ett svidande nederlag för Demokraterna i valet till representanthuset 2010. Omkring en fjärdedel av de republikaner som blev invalda var anhängare av den konservativa så kallade Tea Party-rörelsen som hade som huvudmål att stoppa Obamas politik och hindra att han blev omvald. I senaten, där bara en tredjedel av platserna stod på spel, lyckades Demokraterna behålla en knapp majoritet. 

Den nya maktbalansen i kongressen innebar att förutsättningarna för Obama att driva igenom sin politik drastiskt minskade. De resterande två åren av hans första presidentperiod kom att karakteriseras av politisk förlamning. Polariseringen mellan demokrater och republikaner blev allt djupare. 

Obama omvald

Inför valet 2012 menade många att president Barack Obama inte levt upp till sina löften om förändring. Hans republikanske motkandidat Mitt Romney lovade med sin bakgrund som framgångsrik affärsman att få ordning på det han kallade den katastrofala ekonomin. Men i början av hösten märktes en liten ljusning i ekonomin, bland annat minskade arbetslösheten. Vändningen bidrog enligt många bedömare till att Obama omvaldes som president.

I kongressen behöll Republikanerna sin majoritet i representanthuset medan Demokraterna hade ett fortsatt övertag i senaten. Det politiska dödläget fortsatte och satte effektivt stopp för ny lagstiftning på viktiga områden. 

Obama och hans regering försökte bland annat driva igenom en skärpning av vapenlagarna efter ett massmord på ett 20-tal skolbarn och några vuxna i Connecticut i december 2012. Inflytelserika vapenlobbyister bidrog dock till att ett omfattande lagpaket stoppades i senaten under våren 2013. 

När det gällde klimatpolitiken valde Obama att agera utanför kongressen. Sommaren 2013 presenterade han en klimatplan med flera nya direktiv till miljöskyddsmyndigheten, beslut som inte krävde kongressens godkännande (se Naturtillgångar och energi).

Bråk om den federala budgeten

Den politiska oenigheten märktes inte minst i fråga om ekonomin och hur budgetunderskottet skulle hållas i schack. I ett par omgångar höll kongressen hela världsekonomin på sträckbänken genom sina svårigheter att enas om villkoren för en höjning av taket för statsskulden. Kongressen godkänner normalt sådana höjningar rutinmässigt, men nu var de politiska låsningarna för stora. Sommaren 2011 godkändes en uppgörelse i sista stund, innan staten tvingades ställa in sina betalningar. Under 2013 avvärjdes en akut kris flera gånger genom kortsiktiga lösningar men i oktober saknades ett avtal, sedan republikanerna ställt som krav att Obamacare skulle skjutas på framtiden. Följden blev att delar av den federala statsapparaten stängdes ned och hundratusentals federalt anställda fick stanna hemma utan lön i drygt två veckor. I sista stund, innan också USA:s betalningar till utlandet fick ställas in, nåddes en överenskommelse som öppnade den federala förvaltningen och förlängde statens möjligheter att låna.

Handlingsförlamningen i Washington fortsatte ändå under 2014. I kongressvalet i november stärkte Republikanerna sin ställning i representanthuset och tog nu kontrollen även över senaten. Republikanernas seger innebar att Obama under de sista två åren av sin presidenttid blev ännu mer bakbunden än tidigare. 

Dödsskjutningen av en svart tonåring i augusti 2014 i Ferguson utanför Saint Louis i Missouri blev startskottet för omfattande protester mot polisens övervåld mot svarta och andra minoriteter. Aktiviströrelsen Black Lives Matter (BLM) som uppstått redan året innan, efter ett fall då en man friades från mordet på en svart tonåring i Florida, samlade folk över hela landet i protester mot polisvåld och rasism, och blev en faktor i den kommande valrörelsen.

Trump väljs till president

När primärvalen inför presidentvalet 2016 drog i gång i början av året fanns hela tolv personer i det republikanska startfältet. Bland dem såg många den kontroversielle fastighetsmiljardären och reality-TV-stjärnan Donald Trump som en osannolik kandidat. Men han tog snart täten och i maj stod det klart att Trump säkrat nomineringen. Demokraternas ledande kandidat var Hillary Clinton, hustru till den förre presidenten Bill Clinton och utrikesminister under Obamas första mandatperiod. Men Clinton fick slåss mer än väntat för nomineringen mot Bernie Sanders, senator från Vermont som med ett etablissemangskritiskt vänsterbudskap entusiasmerade framför allt unga väljare. Först i juni var Clintons nominering klar.

Valrörelsen blev ovanligt "smutsig". Trump hävdade bland annat att Hillary Clinton borde sitta i fängelse, på grund av hennes oaktsamhet i hanteringen av e-post när hon var utrikesminister, och i valdebatterna diskuterade han Bill Clintons otrohetsaffärer. Hillary Clinton kritiserade Trump för sexistiska och rasistiska uttalanden och varnade för hans bristande kunskaper i fråga om utrikespolitik. Framstående republikaner gick under valdebatten öppet ut och förklarade att de inte tänkte rösta på Trump, och några sade till och med att de ämnade stödja Clinton istället.

Opinionsmätningarna pekade på ett övertag för Clinton men på valdagen i november stod det klart att Trump segrat, trots att nästan 3 miljoner fler väljare röstat på Clinton. Detta kunde ske då Trump med knapp marginal tog hem flera av de viktiga vågmästarstaterna, som Florida och Pennsylvania (se vidare Kalendarium). Republikanerna backade något i kongressvalet men behöll sin majoritet i både representanthuset och senaten.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0