Geografi och klimat

USA upptar en stor del av Nordamerika och är ett av världens största länder, räknat i både yta och befolkning. Från kust till kust mäter USA cirka 400 mil medan avståndet från Kanada i norr till Mexiko i söder är runt 250 mil. Terrängen i det kontinentala USA kan delas in i fyra huvudområden: höga bergskedjor i väster, ett vidsträckt låglandsområde, en lägre bergskedja och kustslätten längst i öster.

Två av de 50 delstaterna ligger utanför det kontinentala USA. Hawaii är en ögrupp i Stilla havet, en dryg tredjedel av fågelvägen mellan Kalifornien och Japan. Alaska skiljs från det övriga USA av Kanada. Alaska är den till ytan största delstaten. Näst störst är Texas som är mer än 1,5 gånger så stort som Sverige.

Systemet av bergskedjor i västra USA ingår i Kordiljärerna, bergstrakter som sträcker sig i nord-sydlig riktning längs hela de amerikanska kontinenterna, från Alaska till södra Chile (och inbegriper Anderna i Sydamerika). I USA:s del av Kordiljärerna finns bland annat Sierra Nevada och Cascades, innanför kusten, och Klippiga bergen (Rocky Mountains) längst i öster. Mellan bergskedjorna ligger såväl bördiga dalar som torra ökenområden. 

Kontinentalbäckenet, låglandsområdet i mellersta USA, mäter på sitt bredaste ställe 250 mil. Den väldiga arealen omfattar ett av världens största flodsystem där floderna Mississippi, Missouri och Ohio ingår. 

Appalacherna öster om låglandet är en relativt låg bergskedja som går i det närmaste obruten från Kanada ned till Alabama i södra USA. Bergen är till stora delar klädda med skog. I dalarna finns betydande koltillgångar. 

Atlantiska kustslätten är ett brett låglandsområde som reser sig från havet in mot landet. Det täcker hela Atlantkusten och kusten utefter Mexikanska golfen.

Utöver den topografiska indelningen (som beskriver terrängen) görs också regionala indelningar i olika sammanhang. Regionerna kan beskriva geografin men speglar även kulturella, politiska, ekonomiska och historiska särdrag. USA kan exempelvis delas in i sju huvudområden:

Nordöstra delstaterna

Trots att USA:s ekonomiska och befolkningsmässiga tyngdpunkt förflyttats mot söder och väster finns ännu många storstäder och näringslivscentra längs norra delen av östkusten och in mot de Stora sjöarna vid gränsen mot Kanada. Utrikeshandeln, som startade i de stora hamnstäderna New York, Boston, Philadelphia och Baltimore, har stor betydelse samtidigt som traditionell, tung industri ersatts av en modernare tjänstesektor. Det var i dessa städer som uttrycket ”smältdegeln” myntades för att beskriva hur olika nationaliteter och etniska grupper blandades. New Yorks skyskrapor, Detroits bilfabriker och Pittsburghs stålverk blev tidigt viktiga symboler för ett USA som lockade miljoner invandrare från Europa. 

Centrala låglandet

Centrala låglandet är ett bördigt jordbruksområde som från de Stora sjöarna sträcker sig söderut och västerut över prärien ned till Texas. Här finns världens mest produktiva jordbruk som ofta drivs på mycket stora farmer. 

De storstäder som ligger i eller gränsar till regionen – som Chicago, Minneapolis och Milwaukee – har byggts upp kring slakterier, kvarnar, mejerier eller andra industrier med anknytning till jordbruket. 

Sydöstra delstaterna 

Sydstaterna levde även efter USA:s självständighet i slutet av 1700-talet länge kvar i en kolonial ekonomi, uppbyggd kring produktion av bomull och andra råvaror som exporterades både till nordstaterna och till Europa i utbyte mot färdigtillverkade varor. Slaveriet och det för­ödande inbördeskriget från 1861 till 1865 (se Äldre historia) hämmade utvecklingen i södern och bidrog till en omfattande utvandring norrut. 

Efter andra världskriget har dock sydstaternas ekonomi moderniserats i snabb takt. Industrier har växt fram kring nya råvaror som skog och olja. Idag finns både en rad högteknologi­företag och en växande tjänstesektor. De senaste decennierna har en betydande invandring ägt rum från övriga USA, inte minst från de nordöstra delstaterna. 

Städer som Atlanta i Georgia, Charlotte i North Carolina och Houston i Texas har med sina bländande skyskrapor blivit symboler för den nya södern. Men trots alla framsteg är den genomsnittliga levnads­standarden i de mer outvecklade delarna av södern fortfarande lägre än i norra USA. 

Stora slätterna 

Ett platt, torrt område – kallat de stora slätterna – startar vid den regngräns som går från norr till söder nästan mitt i USA och breder sedan ut sig fram till bergen i väst. Bristen på vatten i kombination med ett oberäkneligt och blåsigt klimat som växlar mellan extrem kyla och extrem hetta har inneburit stora umbäranden för jordbrukare i regionen. Länge var slätterna mest ett ogästvänligt ödeland som passerades på väg mot drömmen om bättre villkor längre västerut.

Det var först efter det att järnvägarna nådde området på 1860-talet som invandrare började söka sig dit i större skala. Ursprungsbefolkningen trängdes bort när farmare och boskapsskötare slog sig ned på de stora slätterna. Boskapsskötare försåg de stora städerna i öst med läder och kött. En cowboykultur, delvis uppbyggd kring boskapsskötsel, tog över. 

Försök i början av 1900-talet att uppmuntra nybyggare att odla upp den torra marken mynnade ut i många tragedier. Felaktiga odlings­metoder bidrog till att det tunna jordlagret mer eller mindre blåste bort. 

Bergs- och ökenområdena

Jämfört med Appalacherna i öst är Klippiga bergen en ung bergskedja vars höga bergstoppar är skarpa och skrovliga. Även långt söderut kan de vara snötäckta. Fram till mitten av 1800-talet betraktades bergskedjan som närmast ogenomtränglig. När den stora guldruschen bröt ut i Kalifornien lyckades dock mängder av lycksökare ta sig över bergen på stigar upptäckta av jägare. 

Idag går ett antal järnvägar och motorvägar över bergen. Samtidigt har dammanläggningar och bevattningsprojekt gett liv åt delar av regionens ökenområden. På senare tid har inflyttningen ökat kraftigt till bland annat delstaterna Nevada, Arizona, Utah och Colorado. Fortfarande finns det dock ödsliga områden och regionen är mer glesbefolkad än någon annan del av USA. 

Västkusten

Den västra kustremsan har symboliserat drömmen om ett nytt land som erbjuder frihet och chans till rikedom. Men på grund av Kordiljärerna var västkusten länge isolerad från övriga USA. 

Invandringen österifrån inleddes på allvar på 1840-talet och därefter ökade befolkningen snabbt. Idag är Kalifornien USA:s mest folkrika delstat med nästan 40 miljoner invånare. 

Regionen är – delvis med hjälp av konstbevattning – en ledande producent av frukt, grönsaker och vin. Skogsbruk och fiske är viktiga näringar i de norra delarna. Men västkustens ekonomi består numera av ett stort antal sektorer varav många befinner sig i täten för en global utveckling. IT-företagen i Silicon Valley söder om San Francisco utgör en viktig koncentration av högteknologisk industri. Nöjesindustrin i Los Angeles spelar en stor roll i USA:s ekonomi, inte minst genom export av filmer, TV-serier och musik. 

De nya delstaterna

Alaska och Hawaii blev en del av USA först 1959. Alaska har inte mer än 737 000 invånare (2018). Oljeutvinningen har visserligen förändrat Alaskas ekonomi en del men skogsbruk, fiske och gruvnäring spelar fortfarande en dominerande roll. 

Hawaii är ett turistparadis och turismen är delstatens viktigaste inkomstkälla. Odling av sockerrör samt ananas och andra frukter är också viktiga inkomstkällor för befolkningen som uppgår till 1,4 miljoner invånare.

I Stilla havet och i Västindien finns flera mer eller mindre självstyrande områden som tillhör USA. Fem av dem är befolkade: Puerto Rico och Amerikanska Jungfruöarna  i Karibien samt Nordmarianerna, Guam och Amerikanska Samoa i Stilla havet. De runt 4 miljoner invånarna där är amerikanska medborgare (varav cirka 3,5 miljoner i Puerto Rico).

Varierande klimat

USA ligger till största delen i den tempererade zonen men klimatet varierar kraftigt. Större delen av landet har kontinentalt klimat med heta somrar och kalla vintrar. I norra Alaska råder arktisk kyla, medan klimatet delvis är tropiskt på Hawaii och i södra Florida. 

Det kan regna mycket på västkusten samt i östra och syd­östra USA medan de stora slätterna i centrala delen av landet ofta drabbas av torka. Ökenområdena väster om Klippiga bergen ligger helt i regnskugga. Östkusten, särskilt den södra delen, drabbas regelbundet av orkaner.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0