USA – Inrikespolitik och författning

Förbundsstaten USA är en republik med presidentstyre. Republikanen Donald Trump återkom i Vita huset i januari 2025, fyra år efter sin första presidentperiod. Det republikanska partiet har också majoritet i kongressens båda kamrar. Trump rivstartade sin andra ämbetsperiod med en lång rad åtgärder som har inneburit radikala kursändringar både inrikes och på världsscenen. Han pekar själv på stora framgångar men väljarnas förtroende för presidenten är lågt.

Trots Donald Trumps utfästelser i valrörelsen om stora förändringar blev många förvånade över hur hastigt han satte i gång med att riva upp den befintliga ordningen och existerande institutioner. Under sina första 100 dagar undertecknade Trump 143 dekret, fler än någon tidigare president gjort under tidsperioden som ofta används för att utvärdera hur framgångsrik en ny president är. Efter ett år var antalet uppe i cirka 230 dekret, något fler än under hela hans första presidentperiod (2017–2021).

Mycket av innehållet var väntat och i linje med såväl hans vallöften som hans politik under den första presidentperioden, även om det går snabbare och är mer dramatiskt nu.

Omvalet av Trump har i hög grad skapat turbulens också i omvärlden. Utrikespolitiska doktriner som länge har gällt har satts ur spel och förhållandet till traditionella allierade är ansträngda. Löften till de egna anhängarna om att inte dra in USA i krig långt borta har kommit på skam, inte minst med det omfattande angreppet mot Iran som har lett till krigstillstånd i Mellanöstern (se vidare Utrikespolitik och försvar). Trump har också gått hårt ut i handelspolitiken och infört importtullar för hela världen, även nära allierade länder som Kanada, Mexiko och EU (läs mer om tullkriget här).

Donald Trump i Ovala rummet, presidentens arbetsrum i Vita huset, som har fyllts med förgyllda detaljer under hans andra ämbetsperiod. Foto: Alex Brandon/AP/TT

Sänkta skatter, minskade sociala utgifter och en bantad statsapparat stod i fokus från början av Trumps andra mandatperiod. Så fort han tillträtt gav Trump techmiljardären Elon Musk i uppdrag att slakta stora delar av den federala statens verksamhet. Elon Musk – världens rikaste man och den största givaren till Trumps valkampanj –fick leda det nyinrättade så kallade effektiviseringsdepartementet Doge (Department of Government Efficiency). Tiotusentals federalt anställda avskedades eller erbjöds avgångsvederlag i den största personalbantningen som dittills genomförts. På kort tid slog Doge i praktiken sönder biståndsorganet USAID med långtgående följder i många utvecklingsländer världen över. Andra federala organ som blev hårt åtgångna var utbildningsdepartementet, hälsodepartementet och katastrofmyndigheten Fema.

Elon Musk lämnade formellt Doge i maj 2025 och fick då glödande vitsord från presidenten. Senare var Musk dock öppet kritisk mot ett budgetförslag som presidenten kallade en big beautiful bill och som Musk menade riskerar att driva upp den redan höga statsskulden. Lagen, som kongressen antog i juli, innebar bland annat stora skattesänkningar och nedskärningar i välfärdsprogram för att finansiera dessa.

Doges verksamhet upphörde i november 2025. Då hade departementet enligt egna uppgifter sparat drygt 200 miljarder dollar åt staten. Det är bara en bråkdel av vad som utlovats och frågetecknen kring de långsiktiga effekterna är många – andra uppskattningar visar att de federala utgifterna i slutändan snarare ökade. Doge lades formellt ned i juli 2026.

Migrationen laddad fråga

Högt på dagordningen för Trump står nya hårda tag mot migranter. Razzior har beordrats för att gripa migranter i landet och möjligheterna att söka asyl har stoppats eller starkt begränsats för invånare i många länder. Trump har beordrat en ordentlig satsning på att få i gång de massutvisningar han utlovat (läs mer om migration i Befolkning och språk).  

Det alltmer polariserade politiska klimatet och potentiellt explosiva läget i USA blev tydligt när presidenten satte in militär mot demonstranter i Los Angeles. Som skäl anfördes att säkerhetsläget krävde en federal insats, mot bakgrund av protester som brutit ut mot migrationspolisen ICE:s razzior i invandrartäta områden. Situationen blev en kraftmätning mellan Vita huset och politiska motståndare i Kalifornien, den befolkningsmässigt största delstaten i USA vars ekonomi är den fjärde största i världen (läs mer i Utrikesmagasinet). Senare har Kaliforniens demokratiske guvernör Gavin Newsom profilerat sig genom att härma Trumps sätt att tala och skriva i sociala medier, och därmed häckla presidenten.

Med början i augusti 2025 beordrade Trump också nationalgardet till flera städer som kontrolleras av Demokraterna. Enligt Trump utgör städerna hot mot den nationella säkerheten av olika skäl som hög brottslighet, många papperslösa invandrare eller våldsamma demonstranter. I ett tal till hundratals av landets högsta militära ledare talade Trump om amerikanska städer som ”fiendeterritorium” som ska fungera som ”övningsplatser”.

Hätskt klimat

Högsta domstolen slog strax före jul fast att Trump inte får skicka nationalgardet till delstater där guvernören motsätter sig det. Men då hade han redan börjat skicka ICE till städer som på liknande sätt pekas ut som problematiska. Protesterna är omfattande mot migrationspolisens många gånger urskillningslösa gripanden av människor, och växte till en storm när ICE-agenter vid två tillfällen i januari 2026 sköt ihjäl personer i Minneapolis.

Det hätska politiska klimatet blev uppenbart också när Trumpanhängaren och högeraktivisten Charlie Kirk sköts ihjäl under ett massmöte på ett universitet i Utah. Trump anklagade den ”radikala vänstern” för mordet och hans rådgivare Stephen Miller lovade att ett inhemskt ”terrornätverk” kopplat till mordet ska krossas. Bland politiska motståndare, inte minst på sociala medier, förekom firande av mordet medan andra hävdade att högern bidragit till ökat våld genom sin vapenvurm. Hårda anklagelser hördes från båda politiska läger om hot, hat och högt tonläge. Kort efter mordet stämplade Trump genom ett dekret extremvänsterrörelsen antifa som en inhemsk terrororganisation. Det är dock inte en organisation i vanlig bemärkelse utan snarare en ideologi (antifa står för anti-fascist).

Epsteinskandalen

En härva som Trump har försökt hålla ifrån sig sedan han återkom som president är Epsteinskandalen. Den rör anklagelser mot sexbrottslingen och finansmannen Jeffrey Epstein, som avled 2019, och hans enorma kontaktnät som åtminstone i ett tidigare skede omfattade även Trump. Många – om än långt ifrån alla – som figurerat i Epsteins kretsar misstänks ha känt till eller deltagit i sexualförbrytelser mot minderåriga. Trots löften om full transparens motarbetade Trumps administration länge försök att göra utredningen mot Epstein offentligt tillgänglig. Men så småningom trummades en lag igenom om att allt material skulle läggas fram och i januari 2026 offentliggjordes över 3 miljoner sidor. Justitiedepartementet säger sig därmed ha uppfyllt lagens krav. Kritiker menar dock att lika mycket till bör offentliggöras och dessutom bör en del maskerade namn i utredningen bli offentliga. Läs mer om skandalen här. 

Benådningar

Vid sitt tillträde benådade Trump i stort sett alla som dömts för inblandningen i stormningen av kongressbyggnaden efter valet 2020 (se Modern historia). Det innebär att runt 1 500 personer som dömts för bland annat uppvigling och våld mot poliser frigavs. Trump själv åtalades i fyra brottmål under 2023, varav två avsåg försök att påverka valresultatet. Han har fällts i ett, men slapp betala det höga bötesstraff som utdelats, och de övriga har lagts ned (läs mer här).

Trumps olika beslut har i tiotals fall dragits inför domstol och vid flera tillfällen har innehållet ogiltigförklarats eller skjutits upp. Men från Vita huset kommer signaler som väcker oro för att administrationen inte anser sig behöva följa domsluten. Då står USA inför en tydlig konstitutionell kris, då en grundpelare i författningen är maktdelningsprincipen som ska garantera en balans mellan olika maktcentrum (se Författning nedan).

FÖRFATTNING

Förbundsrepubliken USA har 50 delstater (de senaste, Alaska och Hawaii, anslöts 1959). Författningen, eller konstitutionen, som trädde i kraft 1789 föreskriver ett statsskick byggt på maktdelningsprincipen. Det innebär att verkställande, lagstiftande och dömande makt ska balansera varandra: presidenten styr USA, kongressen skriver lagarna och Högsta domstolen ska försäkra att presidentbeslut och lagar inte strider mot författningen. Denna reglerar också maktförhållandet mellan den federala regeringen och delstaterna.

USA:s konstitution räknas som världens äldsta nedtecknade och nu gällande grundlag. Den har stått modell för många andra länders författningar och brukar också beskrivas som världens kortaste: fyra handskrivna sidor. Inget har ändrats i den ursprungliga texten men grundlagen har kompletterats med 27 tillägg (amendments). De tio första tillkom redan 1791 och kallas gemensamt för rättighetsförklaringen (Bill of Rights). Den garanterar rättigheter för individen, som yttrande-, tryck-, religions-och mötesfrihet, samt rättssäkerhet och rätten att bära vapen.

Bland övriga 17 tillägg finns avskaffandet av slaveriet (1865), kvinnlig rösträtt (1921) och förbud för en person att väljas till president mer än två gånger (1951). Ett tillägg som antogs 1919 innebar att tillverkning och försäljning av alkohol förbjöds, men förbudet upphävdes genom ett nytt tillägg 1933.

För att en författningsändring ska komma till stånd krävs först att det föreslås av antingen kongressens båda kamrar, med två tredjedelars majoritet, eller av två tredjedelar av delstatsparlamenten. Därpå måste förslaget ratificeras i tre fjärdedelar av delstaterna (antingen av delstatsparlamenten eller vid särskilda ratificeringskonvent). När ratificeringen är klar träder ändringen i kraft.

Den verkställande makten: presidenten

Presidenten som är både statsöverhuvud och regeringschef väljs på fyra år och kan väljas om en gång (läs mer om valsystemet här). Vid sin sida har presidenten ett kabinett som ungefär motsvarar en svensk regering, men som i högre grad har en rådgivande funktion. Presidenten utser själv kabinettets medlemmar som leder olika departement (motsvarande ministrar i Sverige). Till det som brukar kallas administrationen hör också ämbetsverk och några särskilda verkställande organ. Presidenten förfogar vidare över en stab av personliga medarbetare vilka ofta har ett stort inflytande över politikens utformning.

Till presidentens uppgifter hör att leda USA:s utrikespolitik och vara högsta befälhavare för de militära styrkorna. Rätten att förklara krig och godkänna formella fördrag med främmande makter ligger formellt hos kongressen, men presidenten kan åtminstone för en kortare tid sända amerikanska trupper utomlands utan kongressens godkännande. 

Statsskicket med presidentstyre innebär att presidenten inte är beroende av stöd i kongressen för att kunna utöva sitt ämbete. Det är inte ovanligt att Vita huset (presidentens bostad och arbetsplats) och kongressen kontrolleras av olika partier. Presidenten har ingen rätt att upplösa kongressen eller utlysa nyval. En president kan avlägsnas från sin post endast på grund av missbruk av ämbetet. Det sker i så fall genom riksrätt. Vid en sådan process väcks åtal av kongressens ena kammare (representanthuset) medan rättegången hålls i den andra (senaten). Tre presidenter har ställts inför sammanlagt fyra riksrätter, och i samtliga fall har senaten friat den åtalade. De två första var Andrew Johnson (1868) och Bill Clinton (1992). Donald Trump friades först från misstankar om maktmissbruk och hindrande av kongressens arbete (2020) och sedan för anstiftan till uppror (2021).

Enligt ett uppmärksammat utlåtande av Högsta domstolen 2024 kan presidenten inte åtalas för brott begångna inom ramen för ämbetet. Kritiker, även inom själva domstolen, anser att det kan tolkas som att presidenten står över lagen.

Den lagstiftande makten: kongressen

USA:s parlament, kongressen, består av senaten och representanthuset. Ledamöterna i båda kamrar utses i direkta val och de kan väljas om ett obegränsat antal gånger. Till senaten sänder de 50 delstaterna vardera två representanter som innehar sina mandat i sex år. Val till en tredjedel av platserna i senaten hålls vartannat år. Representanthuset har 435 ledamöter som väljs på två år (läs mer här). De två kamrarna har lika ansvar för lagstiftningsarbetet. Alla lagförslag behandlas först i ett av de många utskotten. Det är ofta där som kompromisser förhandlas fram innan en fråga går till omröstning. För att ett lagförslag ska gå igenom måste det antas av båda kamrarna. Ibland antar kamrarna först olika versioner av ett lagförslag som i så fall måste jämkas ihop i ett gemensamt utskott, varpå kamrarna röstar på nytt. Utskotten utsätts för ständiga påtryckningar från de tusentals inflytelserika lobbyister som från sina kontor i Washington företräder mängder av företag och intresseorganisationer. När utskotten vill inhämta information utifrån anordnar de ofta utfrågningar (hearings) som vanligen är offentliga. 

Den dömande makten: Högsta domstolen

Högsta domstolens huvuduppgift är att tolka och avgöra om lagar står i överensstämmelse med konstitutionen. Domstolen spelar därmed en stor politisk roll när den tar ställning i olika samhällsfrågor. Aborträtten och dödsstraffet är några av de stridsfrågor där Högsta domstolen har spelat en avgörande roll. Under 1950- och 1960-talen bidrog dess beslut till viktiga framsteg för rasintegrering och medborgarrätt. När samkönade äktenskap blev lagliga i USA 2015 skedde det genom ett domslut. Högsta domstolen har på senare år blivit alltmer konservativ vilket bland annat gör att en del medborgerliga rättigheter som befästes på 1960-talet har luckrats upp (se Demokrati och rättigheter).

Högsta domstolen har nio ledamöter som utses på livstid. Kandidaterna nomineras av presidenten och måste godkännas av senaten. Detsamma gäller domare i högre federala domstolar.

Den federala regeringen och delstaterna

Den federala regeringen ansvarar bland annat för försvar, utrikespolitik, mynt- och postväsende, högre juridiska spörsmål samt landets inre säkerhet. 

De enskilda delstaterna har relativt stor självständighet. De har sin egen författning och maktfördelning lik den federala: med domstolar, kongress och en guvernör som högsta verkställande ledare. Efter Franklin D Roosevelts program Den nya given (New Deal) på 1930-talet (se Äldre historia) gick utvecklingen länge mot ett allt större federalt inflytande. Det har ändrats på senare år när alltmer inflytelserika konservativa republikaner krävt en återgång till ökad självbestämmanderätt för delstaterna, inte minst i sociala frågor. 

Skillnaderna mellan delstaterna kan vara stora. Dödsstraff är något som avgörs på delstatsnivå och skolsystemen varierar. 

Mångfalden blir ännu större på lokal nivå eftersom landets drygt 3 000 counties (motsvarande län) har en lokal ordningsstadga där olika regler kan tillämpas. 

Med undantag för Nebraska har alla delstater tvåkammarsystem med en senat och ett representanthus. När ett lagförslag antagits av båda kamrarna ska det godkännas av guvernören, som har vetorätt. Den lagstiftande församlingen kan dock i de flesta fall upphäva vetot med två tredjedelars majoritet. 

Delstatsguvernören väljs oftast för en fyraårsperiod. Till guvernörens befogenheter hör befälet över delstatens nationalgarde, initiativrätt i lagstiftningsfrågor samt rätt att utnämna högre ämbetsmän och att benåda eller förkorta straffet för brottslingar som dömts enligt delstatens lagar. I flera delstater kan invånarna begära återkallande av guvernörsvalet genom namninsamling. 

I delstaterna och på lokal nivå väljs ofta domare och åklagare i allmänna val. Även en lång rad andra ämbeten tillsätts på politiska grunder. 

Federationen består förutom delstaterna också av huvudstadsområdet District of Columbia samt fem självstyrande territorier (se Geografi och klimat) och flera obebodda landområden.

POLITISKA PARTIER

USA har i praktiken alltid haft ett tvåpartisystem. Sedan Abraham Lincoln 1860 valdes till den förste republikanska presidenten har Republikanska partiet (Republican Party) och Demokratiska partiet (Democratic Party) dominerat USA:s politiska system. De är inte riktigt partier i svensk mening utan snarare löst sammanhållna valorganisationer utan betalande medlemmar och med stor ideologisk spännvidd. De mobiliserar främst inför valen. Sedan lång tid tillbaka står Republikanska partiet tydligt till höger om Demokratiska partiet.

Republikanerna kopplas i stor utsträckning ihop med stora företagsintressen och den kristna högern. Man förespråkar mer inflytande för delstaterna och mindre för den federala makten, och förordar lägre skatter samt mindre statlig inblandning i den privata sektorn. Partiet har rört sig högerut under 2000-talet och domineras sedan Donald Trump blev president första gången – och än mer därefter – av en ytterhögerfalang som trängt undan mer konventionella konservativa krafter.

Demokraterna har under 2000-talets första decennier förespråkat en mer reglerad finanssektor, höjda skatter för höginkomsttagare, regleringar till skydd för konsumenter och något som åtminstone liknar allmän sjukförsäkring. Under president Barack Obama (2009–2017) antogs en sjukvårdsreform som i olika former debatterats sedan 1960-talet (se Modern historia och Sociala förhållanden).

Det har alltid varit svårt för nya röster att göra sig gällande utanför de två stora partierna. Sydstataren George Wallace som förespråkade åtskillnad mellan svarta och vita fick dock genomslag i valet 1968 genom att utnyttja rasistiska stämningar. Texasmiljardären Ross Perot fick 19 procent i presidentvalet 1992, det bästa resultatet en kandidat uppnått vid sidan av de stora partierna sedan 1912 (då Theodore Roosevelt fick 27 procent av rösterna).

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om USA i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Trump, valet – och Jesus (2026-04-17)
Kriget kan bli dyrköpt för Trump (2026-03-06)
USA: Massprotester kan avgöra demokratins öde (2026-02-03)
Så militariseras det amerikanska samhället (2026-01-20)
USA:s klimatpolitik i fritt fall (2025-11-07)
Nervöst i USA ett år före valet (2025-10-29)
USA:s förbryllande knarkkrig(2025-10-14)
Efter Kirk-mordet: slaget om USA:s demokrati (2025-09-24)
Jätten Kalifornien utmanar Trump (2025-09-16)
Protester ger stukade demokrater bränsle (2025-06-13)
Störtdykning för USA:s mjuka makt (2025-05-20)
Så utmanas Trumps sätt att styra (2025-02-25)
Trump dansar in på världsscenen igen (2025-01-07)