USA – Inrikespolitik och författning

Förbundsstaten USA är en republik med presidentstyre. Republikanen Donald Trump återkom som president i januari 2025, efter fyra år med demokraten Joe Biden på posten. Det republikanska partiet har också majoritet i kongressens båda kamrar och därmed har Trump goda förutsättningar att driva sin politik. Trump har rivstartat sin andra ämbetsperiod med en lång rad åtgärder som innebär radikala kursändringar både inrikes och på världsscenen.

Omvalet av Trump har skapat turbulens i omvärlden. Under sin första presidentperiod lät Trump som en isolationist och talade mycket om hur USA inte ska blanda sig i konflikter i utlandet. Under valrörelsen 2024 hävdade han däremot att han enkelt skulle få slut på kriget i Ukraina. Kriget rasar som förut men en tydlig förändring är att USA under Trump till stor del tagit Rysslands parti, även om en viss ändring i inställningen nu noterats. Trumps återkomst har inte heller bidragit till ökad stabilitet i Mellanöstern där kriget i Gaza fortgår med full kraft och Israel och Iran hamnat i öppen konflikt som USA tillfälligt gav sig in i (se Utrikespolitik och försvar).

Det polariserade politiska klimatet och potentiellt explosiva läget i USA blev tydligt när president Trump tidigare i juni satte in militär mot demonstranter i Los Angeles – i direkt trots mot vad stadens borgmästare och Kaliforniens guvernör ville. Konflikten började med att migrationspolisen ICE genomförde razzior i invandrartäta områden i Los Angeles vilket ledde till gatuprotester. Trump hävdade snart att säkerhetsläget krävde en federal insats – och att det till stor del rörde sig om en kraftmätning mellan Vita huset och politiska motståndare i Kalifornien som är ett starkt fäste för demokraterna. Delstaten är den befolkningsmässigt största i USA – och skulle som eget land vara världens fjärde största ekonomi (läs mer i Utrikesmagasinet). I augusti satte Trump också in nationalgardet i Washington DC efter att ha utlyst ett "nödläge" i fråga om säkerheten. Enligt presidenten hotas huvudstaden av gängbrottslighet och "galningar" på gatorna.

Republikansk majoritet

I valet som hölls i november 2024 vann Donald Trump över demokraten Kamala Harris med tydlig marginal i fråga om elektorsröster (läs om valsystemet här) och med 1,5 procentenheters röstmarginal. Republikanska parti säkrade också en majoritet i både senaten och representanthuset vilket ger honom möjlighet att relativt enkelt driva sin agenda åtminstone till kongressvalet hösten 2026.

Ändå blev många chockerade över hur hastigt den nya regeringen satte i gång med att riva upp den befintliga ordningen och existerande institutioner, och på många sätt gå rakt emot rådande normer. Trump visade sig inta en betydligt mer aggressiv hållning än under sin första presidentperiod, både vad gäller interna amerikanska angelägenheter och i fråga om USA:s roll i världen.

President Donald Trump, här på väg till ett massmöte i South Carolina, i september 2023. Foto: Artie Walker Jr/AP/TT

Under sina första 100 dagar undertecknade Trump 143 dekret, vilket är fler än någon tidigare president gjort under tidsperioden som ofta används för att utvärdera hur framgångsrik en ny president är. Mycket av innehållet var väntat och i linje med såväl hans vallöften som hans politik under den första presidentperioden, även om mycket går snabbare och är mer dramatiskt nu. En del tycks förvisso också vara förhandlingstaktik, särskilt som vissa beslut snabbt skjuts upp eller justeras – antingen av en domstol eller av presidenten själv. Trump ser sig själv som en förhandlare och går ofta ut hårt för att sedan ändra sig.

Drastiska nedskärningar

Inrikespolitiskt var frågan om en bantad statsapparat inte central under Trumps första omgång som president (2017–2021). Vid slutet av mandatperioden var budgetunderskottet det största i USA:s historia, som en följd av stora skattesänkningar i kombination med räddningspaket under covid-19-pandemin (se Ekonomisk översikt). Vid sin återkomst 2025 släppte Trump däremot lös techmiljardären Elon Musk med uppdrag att slakta stora delar av den federala statens verksamhet. Musk fick leda det nyinrättade så kallade effektiviseringsdepartementet Doge (Department of Government Efficiency). Doge skred genast till verket och tillsatte bland annat egna företrädare i ledningen för en rad federala organ. Dessutom tillskansade man sig tillgång till IT-system och därigenom känsliga personuppgifter för miljontals amerikaner, något som väckt skarp kritik. Tiotusentals federalt anställda har avskedats eller erbjudits avgångsvederlag men det är oklart hur många som har nappat och en del som sparkats har återanställts.

På kort tid slog Doge i praktiken sönder biståndsorganet USAID, som Elon Musk kallat en ”brottslig organisation”, och myndigheten CFPB som ska skydda amerikanska konsumenter från bland annat oseriösa långivare. Andra federala organ som blivit hårt åtgångna är utbildningsdepartementet, vädertjänsten NOAA och katastrofmyndigheten Fema.

Kritiker hävdar att Trump och Musk i första hand givit sig på verksamheter de ogillar, snarare än de som kostar skattebetalarna mest pengar. (Läs mer i Utrikesmagasinet om kritik mot Trump.) Elon Musk lämnade formellt Doge i slutet av maj och fick då glödande vitsord från presidenten, men kort därefter blev det tydligt att relationen mellan de två havererat och de gick till angrepp mot varandra i sociala medier. I sak gällde det framför allt Trumps budgetförslag som tröskades i kongressen och som presidenten kallat en Big Beautiful Bill men som enligt Musk riskerar att driva upp den redan höga statsskulden. Den öppna konflikten mellan världens mäktigaste politiker och världens rikaste person väckte stor uppmärksamhet och oro i en del läger.

Migrationen laddad fråga

Högt på dagordningen för Trump stod också nya hårda tag mot migranter. Razzior beordrades för att gripa migranter i landet och ett stopp för asylsökande vid gränsen infördes och småningom kom ett inreseförbud för medborgare i ett antal länder (se Kalendarium). Efter en allt bittrare fejd med ledningen för Harvarduniversitetet infördes ett visumstopp för utländska studenter och andra besökare vid universitet och(se Utbildning). En vecka in i juni kom så protesterna i Kalifornien där militären sattes in (se ovan). Trump beordrade därefter en ordentlig satsning på att få igång de massutvisningar han utlovat (läs mer om migration i Befolkning och språk).  

Vid sitt tillträde benådade Trump i stort sett alla som dömts för inblandningen i stormningen av kongressbyggnaden efter valet 2020 (se Modern historia). Det innebär att runt 1 500 personer som dömts för bland annat uppvigling och våld mot poliser frigavs. Trump själv åtalades i fyra brottmål under 2023, varav två avsåg försök att påverka valresultatet. Men samtliga mål har lagts ned eller helt stannat av (läs mer här).

Trumps olika beslut har i tiotals fall dragits inför domstol och vid flera tillfällen har innehållet ogiltigförklarats eller skjutits upp. Men från Vita huset kommer signaler som väcker oro för att administrationen inte anser sig behöva följa domsluten. Då står USA inför en tydlig konstitutionell kris, då en grundpelare i författningen är maktdelningsprincipen som ska garantera en balans mellan olika maktcentrum (se Kalendarium: 18 mars 2025 samt Författning nedan).

Offensiv utrikespolitik

Efter återkomsten som president har Trump också i allt tydligare ordalag luftat tankar om att ta kontroll och i rent imperialistisk anda lägga under sig andra länders territorium. Därtill kommer strafftullar som införs även mot nära allierade länder som Kanada, Mexiko och EU (se Ekonomisk översikt). Det tullkrig han satt igång väntas få omfattande inverkan på världsekonomin. Vidare har Trump gått hårt ut med hot om att återta kontroll över Panamakanalen och Grönland, invadera Mexiko och förvandla Kanada till USA:s 51:a delstat.  

Trump själv har fortsatt att använda ett språkbruk som tidigare var otänkbart i amerikansk politik. Han hetsar mot såväl individer som hela folkgrupper (se även Demokrati och rättigheter). Under 2024 års valrörelse målade han upp en allt mörkare bild av ett USA som hotas av illegala invandrare – som ofta beskrivs som både galningar och terrorister – och av en inre fiende bestående av vänsterradikaler.

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

FÖRFATTNING

Förbundsrepubliken USA har 50 delstater (de senaste, Alaska och Hawaii, anslöts 1959). Författningen, eller konstitutionen, som trädde i kraft 1789 föreskriver ett statsskick byggt på maktdelningsprincipen. Det innebär att verkställande, lagstiftande och dömande makt ska balansera varandra: presidenten styr USA, kongressen skriver lagarna och Högsta domstolen ska försäkra att presidentbeslut och lagar inte strider mot författningen. Denna reglerar också maktförhållandet mellan den federala regeringen och delstaterna.

USA:s konstitution räknas som världens äldsta nedtecknade och nu gällande grundlag. Den har stått modell för många andra länders författningar och brukar också beskrivas som världens kortaste: fyra handskrivna sidor. Inget har ändrats i den ursprungliga texten men grundlagen har kompletterats med 27 tillägg (amendments). De tio första tillkom redan 1791 och kallas gemensamt för rättighetsförklaringen (Bill of Rights). Den garanterar rättigheter för individen, som yttrande-, tryck-, religions-och mötesfrihet, samt rättssäkerhet och rätten att bära vapen.

Bland övriga 17 tillägg finns avskaffandet av slaveriet (1865), kvinnlig rösträtt (1921) och förbud för en person att väljas till president mer än två gånger (1951). Ett tillägg som antogs 1919 innebar att tillverkning och försäljning av alkohol förbjöds, men förbudet upphävdes genom ett nytt tillägg 1933.

För att en författningsändring ska komma till stånd krävs först att det föreslås av antingen kongressens båda kamrar, med två tredjedelars majoritet, eller av två tredjedelar av delstatsparlamenten. Därpå måste förslaget ratificeras i tre fjärdedelar av delstaterna (antingen av delstatsparlamenten eller vid särskilda ratificeringskonvent). När ratificeringen är klar träder ändringen i kraft.

Den verkställande makten: presidenten

Presidenten som är både statsöverhuvud och regeringschef väljs på fyra år och kan väljas om en gång (läs mer om valsystemet här). Vid sin sida har presidenten ett kabinett som ungefär motsvarar en svensk regering, men som i högre grad har en rådgivande funktion. Presidenten utser själv kabinettets medlemmar som leder olika departement (motsvarande ministrar i Sverige). Till det som brukar kallas administrationen hör också ämbetsverk och några särskilda verkställande organ. Presidenten förfogar vidare över en stab av personliga medarbetare vilka ofta har ett stort inflytande över politikens utformning.

Till presidentens uppgifter hör att leda USA:s utrikespolitik och vara högsta befälhavare för de militära styrkorna. Rätten att förklara krig och godkänna formella fördrag med främmande makter ligger formellt hos kongressen, men presidenten kan åtminstone för en kortare tid sända amerikanska trupper utomlands utan kongressens godkännande. 

Statsskicket med presidentstyre innebär att presidenten inte är beroende av stöd i kongressen för att kunna utöva sitt ämbete. Det är inte ovanligt att Vita huset (presidentens bostad och arbetsplats) och kongressen kontrolleras av olika partier. Presidenten har ingen rätt att upplösa kongressen eller utlysa nyval. En president kan avlägsnas från sin post endast på grund av missbruk av ämbetet. Det sker i så fall genom riksrätt. Vid en sådan process väcks åtal av representanthuset medan rättegången hålls i senaten. Tre presidenter har ställts inför sammanlagt fyra riksrätter, och i samtliga fall har senaten friat den åtalade. De två första var Andrew Johnson (1868) och Bill Clinton (1992). Donald Trump friades först från misstankar om maktmissbruk och hindrande av kongressens arbete (2020, se Kalendarium) och sedan för anstiftan till uppror (2021, se Kalendarium).

Enligt ett uppmärksammat utlåtande av Högsta domstolen 2024 kan presidenten inte åtalas för brott begångna inom ramen för ämbetet. Kritiker, även inom själva domstolen, anser att det innebär att presidenten därmed står över lagen (se Kalendarium).

Den lagstiftande makten: kongressen

Kongressen består av senaten och representanthuset. Ledamöterna i båda kamrar utses i direkta val och de kan väljas om ett obegränsat antal gånger. Till senaten sänder de 50 delstaterna vardera två representanter som innehar sina mandat i sex år. Val till en tredjedel av platserna i senaten hålls vartannat år. Representanthuset har 435 ledamöter som väljs på två år (läs mer här). De två kamrarna har lika ansvar för lagstiftningsarbetet. Alla lagförslag behandlas först i ett av de många utskotten. Det är ofta där som kompromisser förhandlas fram innan en fråga går till omröstning. För att ett lagförslag ska gå igenom måste det antas av båda kamrarna. Ibland antar kamrarna först olika versioner av ett lagförslag som i så fall måste jämkas ihop i ett gemensamt utskott, varpå kamrarna röstar på nytt. Utskotten utsätts för ständiga påtryckningar från de tusentals inflytelserika lobbyister som från sina kontor i Washington företräder mängder av företag och intresseorganisationer. När utskotten vill inhämta information utifrån anordnar de ofta utfrågningar (hearings) som vanligen är offentliga. 

Den dömande makten: Högsta domstolen

Högsta domstolens huvuduppgift är att tolka och avgöra om lagar står i överensstämmelse med konstitutionen. Domstolen spelar därmed en stor politisk roll när den tar ställning i olika samhällsfrågor. Aborträtten och dödsstraffet är några av de stridsfrågor där Högsta domstolen har spelat en avgörande roll. Under 1950- och 1960-talen bidrog dess beslut till viktiga framsteg för rasintegrering och medborgarrätt. När samkönade äktenskap blev lagliga i USA 2015 skedde det genom ett domslut. Högsta domstolen har på senare år blivit alltmer konservativ vilket bland annat gör att en del medborgerliga rättigheter som befästes på 1960-talet har luckrats upp (se Demokrati och rättigheter).

Högsta domstolen har nio ledamöter som utses på livstid. Kandidaterna nomineras av presidenten och måste godkännas av senaten. Detsamma gäller domare i högre federala domstolar.

Den federala regeringen och delstaterna

Den federala regeringen ansvarar bland annat för försvar, utrikespolitik, mynt- och postväsende, högre juridiska spörsmål samt landets inre säkerhet. 

De enskilda delstaterna har relativt stor självständighet. De har sin egen författning och maktfördelning lik den federala: med domstolar, kongress och en guvernör som högsta verkställande ledare. Efter Franklin D Roosevelts program Den nya given (New Deal) på 1930-talet (se Äldre historia) gick utvecklingen länge mot ett allt större federalt inflytande. Det har ändrats på senare år när alltmer inflytelserika konservativa republikaner krävt en återgång till ökad självbestämmanderätt för delstaterna, inte minst i sociala frågor. 

Skillnaderna mellan delstaterna kan vara stora. Dödsstraff är något som avgörs på delstatsnivå och skolsystemen varierar. 

Mångfalden blir ännu större på lokal nivå eftersom landets drygt 3 000 counties (motsvarande län) har en lokal ordningsstadga där olika regler kan tillämpas. 

Med undantag för Nebraska har alla delstater tvåkammarsystem med en senat och ett representanthus. När ett lagförslag antagits av båda kamrarna ska det godkännas av guvernören, som har vetorätt. Den lagstiftande församlingen kan dock i de flesta fall upphäva vetot med två tredjedelars majoritet. 

Delstatsguvernören väljs oftast för en fyraårsperiod. Till guvernörens befogenheter hör befälet över delstatens nationalgarde, initiativrätt i lagstiftningsfrågor samt rätt att utnämna högre ämbetsmän och att benåda eller förkorta straffet för brottslingar som dömts enligt delstatens lagar. I flera delstater kan invånarna begära återkallande av guvernörsvalet genom namninsamling. 

I delstaterna och på lokal nivå väljs ofta domare och åklagare i allmänna val. Även en lång rad andra ämbeten tillsätts på politiska grunder. 

Federationen består förutom delstaterna också av huvudstadsområdet District of Columbia samt fem självstyrande territorier (se Geografi och klimat) och flera obebodda landområden.

POLITISKA PARTIER

USA har i praktiken alltid haft ett tvåpartisystem. Sedan Abraham Lincoln 1860 valdes till den förste republikanska presidenten har Demokratiska partiet (Democratic Party) och Republikanska partiet (Republican Party) dominerat USA:s politiska system. De är inte riktigt partier i svensk mening utan snarare löst sammanhållna valorganisationer utan betalande medlemmar och med stor ideologisk spännvidd. De mobiliserar främst inför valen. Sedan lång tid tillbaka står Republikanska partiet tydligt till höger om Demokratiska partiet.

Demokraterna har under 2000-talets första decennier förespråkat en mer reglerad finanssektor, höjda skatter för höginkomsttagare, regleringar till skydd för konsumenter och något som åtminstone liknar allmän sjukförsäkring. Under president Barack Obama (2009–2017) antogs en sjukvårdsreform som i olika former debatterats sedan 1960-talet (se Modern historia och Sociala förhållanden).

Republikanerna kopplas i större utsträckning ihop med stora företagsintressen och den kristna högern. Man förespråkar mer inflytande för delstaterna och mindre för den federala makten, och förordar lägre skatter samt mindre statlig inblandning i den privata sektorn. Partiet har rört sig högerut under 2000-talet och domineras sedan Donald Trump blev president första gången – och än mer därefter – av en ytterhögerfalang som trängt undan mer konventionella konservativa krafter.

Det har alltid varit svårt för nya röster att göra sig gällande utanför de två stora partierna. Sydstataren George Wallace som förespråkade åtskillnad mellan svarta och vita fick dock genomslag i valet 1968 genom att utnyttja rasistiska stämningar. Texasmiljardären Ross Perot fick 19 procent i presidentvalet 1992, det bästa resultatet en kandidat uppnått vid sidan av de stora partierna sedan 1912 (då Theodore Roosevelt fick 27 procent av rösterna).

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om USA i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Protester ger stukade demokrater bränsle (2025-06-13)
Störtdykning för USA:s mjuka makt (2025-05-20)
Så utmanas Trumps sätt att styra (2025-02-25)
Trump dansar in på världsscenen igen (2025-01-07)
Dags för Europa att kliva fram (2024-11-06)
Nästa president får leda ett alltmer utmanat USA (2024-10-24)
Special: Trump eller Harris? Världen väntar med spänning (2024-10-14)
Våldet hänger i luften i USA (2024-09-30)
Rivstart för Harris när väljarna ska omvändas (2024-08-14)
Trump analyserad – effektiv giftig svada (2024-06-05)
Iranattack sätter broderskapet USA-Israel på prov (2024-04-15)
Risk och chans att byta ut Biden (2024-02-19)
Spel om migration kan avgöra valet i USA (2024-02-08)
”Trump 2” väntas kunna bli ännu mer extrem (2024-01-08)
Biden plockar inga poäng på grön politik (2023-11-20)
Biden prövas i Mellanöstern (2023-10-19)
Fallet Trump – en chockvåg genom rättssystemet (2023-08-24)
Sjunkande stöd för USA:s HD inför nya laddade domar (2023-05-29)
Vilsna republikaner söker väg till seger 2024 (2023-03-09)
Trump behöver de väckelsekristna, men behöver de honom? (2023-02-20)
USA:s stöd till Ukraina lär minska med tiden (2023-02-06)