Ukraina – Naturtillgångar, energi och miljö

Efter den ryska invasionen 2022 har Ukraina problem som väcker stark internationell oro: strider vid och om landets kärnkraftverk. Krigshandlingar leder också till att miljontals ukrainare berövas el och värme, samtidigt som marken förgiftas och fylls av minor. 

Kärnkraft svarar för knappt hälften av elproduktionen i Ukraina. Kraftverket i Tjernobyl stängdes helt år 2000, 14 år efter den katastrof som ledde till omfattande radioaktivt nedfall, även över delar av Sverige. De kvarvarande fyra kärnkraftverken har sammanlagt 15 reaktorer av vilka tre har tillkommit efter landets självständighet. Kärnkraftskapacitet brukar användas som buffert under kalla vintrar. 

De ryska styrkor som i februari 2022 började välla in över gränserna för en fullskalig militär invasion tog snabbt kontroll över Tjernobyl, därefter också över det stora kärnkraftverket i Zaporizjzja i söder. Beskjutning förekom och personal som skulle ha fått avlösning tvingades stanna på jobbet under omständigheter som inte främjar säkerheten. Frågan om hur kraftverken, i synnerhet säkerheten vid anläggningarna, nu ska fungera oroar inte minst Internationella atomenergiorganet (IAEA).

Åtta månader efter invasionen rapporterades att 40 procent av Ukrainas elnät slagits ut av ryska anfall. När sedan ukrainska styrkor lyckats driva ut de ryska ur staden Cherson blev Rysslands motdrag omfattande bombardemang mot mål runt om i landet, i synnerhet energianläggningar. Enligt president Zelenskyj ställdes över tio miljoner ukrainare utan ström. Ukrainas försvarsdepartement tog i samband med det över kontrollen av en handfull privatägda företag på energiområdet och tillverkningsföretag av betydelse. 

Ukraina hade tillräckligt med svåra problem redan tidigare: ett beroende av import för att täcka sina omfattande energibehov, och konflikten runt enklaver i öster, som i praktiken kontrollerades från Moskva, hade lett till minskad produktion och störda leveranser.

Landets främsta järnmalmsfyndighet finns i trakten av Kryvyj Rih i söder. Kol bryts framför allt i Donetskfälten (Donbas) i östra Ukraina. Kolet har relativt låg kvalitet och bryts under allt svårare förhållanden, vilket har resulterat i sjunkande produktion och många olyckor.

Kol svarar för cirka en tredjedel av landets energiproduktion. Ukraina har varit starkt beroende av naturgas och olja från Ryssland. Höjda priser på främst naturgas har tvingat Ukraina att minska importen, vilket periodvis har lett till energibrist. Den billiga gas som kom från Ryssland under sovjettiden lade grunden till slöseri med energi, en vana som Ukraina har haft svårt att göra sig kvitt. Energikonsumtionen i Ukraina har relativt sett varit mycket högre än i västra Europa.

Genom Ukraina löper en del av det ledningsnät för olja som förbinder Uralbergen i Ryssland med länder i västra och centrala Europa. Ledningsnätet Druzjba (”Vänskap”), som går tillbaka på handelsförbindelserna i Östeuropa före järnridåns fall, har flera dragningar. Den sydligaste går 150 mil genom Ukraina för att därefter förgrena sig till Ungern, Tjeckien och Slovakien. I Ukraina finns också ett mer omfattande ledningsnät för naturgas. Även det nätet går tillbaka till Sovjettiden och byggdes ursprungligen för leveranser till Moskvas samarbetsländer i öst.

En stor del av den ryska olja och gas som säljs till Västeuropa har alltså brukat transporteras genom rörledningar från sovjettiden över ukrainskt territorium. Det har inbringat Ukraina stora inkomster i form av transitavgifter; 2017 uppgavs statliga Naftogaz ha tjänat nästan 1,1 miljarder euro på transitavtalen. Samtidigt har återkommande tvister med Ryssland om priset på naturgasköp och om transitavgifterna vid flera tillfällen orsakat stora störningar i leveranserna till övriga Europa (se Utrikespolitik och försvar). Andelen av den ryska gasexporten som gick via Ukraina sjönk från cirka 80 procent till 60 procent i och med att rörledningen Nord Stream i Östersjön togs i bruk 2011–2012. Den fortsatta utbyggnaden i Östersjön av Nord Stream 2 mellan Ryssland och Tyskland, och perspektivet att inkomsterna skulle minska ytterligare, har oroat Ukraina. Inför nyåret 2020 slöts ett nytt avtal med Ryssland om minskade transitvolymer, och fortsatt reducering. Till 2024 ska transitgasen genom Ukraina ha minskat till 40 miljarder kubikmeter per år från 65 miljarder kubikmeter 2020 (och från 90 miljarder enligt det tidigare kontraktet; alltså mer än en halvering på fem år). Till följd av striderna 2022 är det osäkert om kontrakten kommer att uppfyllas. Gasköp från Ryssland omfattas i princip av EU-sanktioner, men medlemsländerna Ungern, Tjeckien och Slovakien har fått EU:s medgivande att fortsätta köpa rysk naturgas, med transport via Ukraina, därför att de har svårt att klara sin energiförsörjning annars.

Ukraina har arbetat aktivt för att bli kvitt sitt eget beroende av energiimport från Ryssland. Målet är att Ukrainas elnät ska vara sammankopplat med EU-ländernas. 

Ukrainas egen produktion av naturgas täcker ungefär två tredjedelar av den inhemska förbrukningen. Före den ryska annekteringen av Krimhalvön 2014 köpte Ukraina rysk gas, med rabatt eftersom halvön hyste en rysk flottbas. Sedan november 2015 köper Ukraina ingen rysk gas alls. I stället kommer numera gas från ett tiotal leverantörer i Västeuropa. (På senare år har det gjorts ombyggnader för att möjliggöra naturgasleveranser båda vägarna: inte bara västerut utan också västerifrån till Ukraina.) Samtidigt har höjda priser till konsumenterna minskat slöseriet och pressat ned konsumtionen.

Förhoppningar om att utvinna naturgas ur skiffer med hjälp av flera amerikanska energibolag har hittills gått i stå på grund av kriget i öster. Men potentialen är stor; skiffergasreserverna tros vara bland de största i Europa och ny teknik med högtrycksborrar kan ge tillgång till tidigare oåtkomliga fyndigheter. Det finns dock stora miljömässiga invändningar mot denna form av energiutvinning.

Sommaren 2021 antog Ukrainas regering en handlingsplan i syfte att minska landets utsläpp av växthusgaser, som orsakar klimatförändringar. Målet var då att utsläppen ska minska med 65 procent till år 2030 jämfört med 1990 års nivåer. Det är tänkt att FN-organisationen UNDP ska bistå Ukrainas miljödepartement med teknisk kunskap.

Planer på trädplantering i stor skala samordnas med EU och aviserades inför FN:s klimattöppmöte i Glasgow 2021.

Om våra källor