Demokrati och rättigheter

Ukrainsk nationalism har vuxit de senaste åren och den spelar allt större roll i befolkningens vardag. Pressfrihet garanteras i lag, men ett propagandakrig pågår mellan Ukraina och Ryssland och gör det svårt att navigera i medielandskapet. Korruptionen är utbredd och motverkar utvecklingen av en rättsstat.

Ukraina har – även om grundlagen ändrats flera gånger – i viktiga avseenden blivit ett mer demokratiskt land de senaste åren. Landets historia som sovjetrepublik fram till 1991 gör det ändå fortfarande viktigt för en ukrainare att klargöra vem hen vill vara, och vilket samhälle som önskas. Till exempel har ukrainare kunnat välja mellan nya fackförbund, som kallar sig oberoende, och gamla som är arvtagare till organisationer som fanns i det centralstyrda sovjetsystemet där det ytterst var Moskva som bestämde.

När det nu rasar krig i flera landsändar (se Aktuell politik) har den etniska tillhörigheten blivit den viktigaste dimensionen. I vardagen avgör den ibland vad som kan sägas och vad som är tillåtet att göra. Den som är ortodoxt kristen måste i praktiken definiera om den religiösa tillhörigheten är ukrainsk eller rysk (se Religion).

En språkstrid sätter gränser också i skola och kultur. Undervisning från årskurs fem och uppåt ska ske endast på ukrainska från 2020. Det finns flera språkliga minoriteter i gränsområden. För dem är undervisning i minoritetsspråk en viktig fråga.

Censur kan stoppa filmer på ryska. Det regionala parlamentet i Lviv förbjöd hösten 2018 ryska språket i kultur, till exempel böcker och musik. Moskvavänliga artister kan stoppas vid gränsen, och nationalistiska markeringar har gjorts till och med i Eurovision Song Contest.

Presidentvalet 2019 vanns av en kandidat som är uppvuxen med ryska i familjen. Kanske är det ett tecken på att stora grupper av ukrainare inte gillar polariseringen. En ny lag gör det obligatoriskt för statstjänstemän att tala ukrainska, men den nye – rysktalande – presidenten Volodymyr Zelenskyj har lovat att lagen ska ses över.

De hårdföra nationalistgrupperna är socialt konservativa. En lag mot diskriminering antogs 2015, men hbtq-aktivister framhåller att deras rättigheter inte respekteras. Amnesty International har också lyft fram att kvinnoorganisationer riskerar våld från högerextremistiska organisationer.
Ukraina har inte antagit Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet.

Korruption är ett omfattande och svårbekämpat problem – inom politiken, förvaltningen, till och med inom skolsystemet. Västländer och internationella organisationer använder, med varierande framgång, lånelöften och bidrag för att förmå Ukrainas styrande till åtgärder. Enskilda medborgare som engagerar sig mot mygel riskerar repressalier från personer som tjänar på skumrask (se Kalendarium). Bland ledande politiker har många antingen själva varit ”oligarker” (rika affärsmän) som chokladmagnaten Petro Porosjenko, eller liksom den nye presidenten kopplats till oligarker (se Kalendarium).

Transparency Internationals lista över korruptionsgraden i världens länder rankades Ukraina 2019 på plats 126 av 180, se lista här.

Misstänkta röstköp resulterade enligt OSSE i 125 brottsutredningar efter parlamentsvalet 2019, även om själva valet anses ha genomförts väl. OSSE kritiserar också bristande insyn i Ukrainas system för partifinansiering.

Yttrandefrihet och medier

2019 placerades Ukraina som nummer 102 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, se lista här. Det var bättre än året innan och klart bättre än Ryssland, men sämre än åtskilliga afrikanska och asiatiska länder.

Mediefriheten ökade betydligt efter ”Majdanrevolutionen” 2014, men många problem återstår. Ett är att medierna i hög grad ägs av oligarker, vars egna ekonomiska och politiska intressen styr nyhetsrapporteringen. Oberoende medier har svårt att bära sig ekonomiskt. Dessutom råder brist på välutbildade journalister.

I de ryskstödda separatistenklaverna Donetsk och Luhansk i öster är möjligheterna att bedriva oberoende nyhetsrapportering små. Men också ukrainska staten har fått kritik för odemokratiska metoder. Ryska radio- och TV-sändningar blockeras, ryska böcker och tidningar förbjuds och journalister som arbetat i Ryssland eller ryskstödda utbrytarområden har ibland inte släppts in i landet. 2018 förbjöds den ryska nyhetsbyrån RIA Novosti att arbeta i Ukraina, ett treårigt förbud. I samband med presidentvalet 2019 hade även journalister från västländer svårt att få inresetillstånd. Sedan 2014 har internetsajten Myrotvorets, med kopplingar till regeringen och säkerhetstjänsten, pekat ut människor som varit verksamma i ryskstödda områden som "fiender till Ukraina". 2015 mördades två personer, varav en journalist, sedan deras namn lagts ut på sajten.

Överlag har dock arbetsförhållandena för journalister förbättrats. Under de tidigare presidenterna Leonid Kutjma (1994–2004) och Viktor Janukovytj (2010–2014) utsattes medier ofta för politiska påtryckningar och fysiska hot. Georgij Gongadze, som hade avslöjat korruption och maktmissbruk, hittades halshuggen utanför Kiev 2000. En tidigare polischef dömdes 2013 till livstids fängelse. Han erkände mordet men pekade också ut dåvarande presidenten Kutjma för delaktighet. Ett åtal mot Kutjma lades ned 2011 (se Modern historia).

Reportrar utan gränser riktade 2018 skarp kritik mot Ukrainas säkerhetstjänst för en märklig händelse då man iscensatte ett låtsasmord på den prisbelönte ryske exiljournalisten Arkadij Babtjenko. Det fanns en hotbild mot honom, men även seriösa massmedier fördes bakom ljuset. Händelsen gav också tillfälle för Rysslands regering att kritisera Ukraina för att ha brukat Babtjenko i propagandasyfte.

Det finns både ukrainskspråkiga och ryskspråkiga tidningar. I själva verket är ukrainare ofta vana att läsa båda språken.

Utöver den statliga public service-kanalen UA:Persjyj finns tre större TV-bolag med sändningar som i princip når hela landet och en rad lokala och regionala kanaler. De flesta större mediebolag har också radiokanaler.

Rättsväsen och rättssäkerhet

Formellt har domstolarna alltid varit oberoende, men i praktiken har de varit känsliga för påtryckningar från regimen.

Den politiska styrningen av rättsväsendet förvärrades under Viktor Janukovytjs tid som president (2010–2014). Han utsåg en nära allierad till riksåklagare och denne sade uttryckligen sade att det var hans jobb att verkställa presidentens beslut. Åtal väcktes mot 13 högt uppsatta medlemmar av den föregående regeringen. Mest uppmärksammade var fängelsedomarna mot förra premiärministern Julia Tymosjenko och förre inrikesministern Jurij Lutsenko (se Modern historia). Människorättsorganisationer betraktade dem som politiska fångar.

En sanering av rättsväsendet påbörjades direkt efter revolutionen 2014, när parlamentet beslöt att reformera riksåklagarämbetet. 2016 antog parlamentet flera lagar som syftade till att stärka domstolarnas oberoende och minska möjligheterna till korruption inom rättsväsendet. Reformen innebar bland annat att de domare presidenten utser ska ha nominerats av en oberoende kommitté och enbart valts utifrån sin yrkeskompetens.  Även efter maktskiftet 2014 har det blåst kring rättsväsendet. Den riksåklagare som utnämndes 2015 fick snabbt rykte om sig att skydda mutkolvar genom att förhala korruptionsutredningar. Efter ett år på posten avskedades han av parlamentet, men det utbröt genast kritik mot den nye presidenten Porosjenko för att han till ny riksåklagare utnämnde en lojal medarbetare utan juridisk skolning.

2018 inrättades till sist en domstol mot korruption, vilket bidrog till att EU och IMF godkände nya lån till Ukraina. 2019 utdelade Författningsdomstolen däremot ett nytt slag mot korruptionsbekämpningen genom att underkänna en del av strafflagen som hade utformats just för att minska omvärldens oro för att pengar som lånats upp av staten skulle försvinna ned i fel fickor (se Kalendarium).

Dödsstraffet avskaffades 2000. Svåra missförhållanden förekommer fortfarande i häkten och fängelser.

Separatisterna i öster håller sig med egna åklagare och domstolar. I oktober 2019 dömdes en journalist från Radio Free Europe, som finansieras av USA, till 15 års fängelse på anklagelser om spioneri.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0