Ukraina – Utrikespolitik och försvar

Ukrainas utrikespolitik sedan självständigheten 1991 har pendlat mellan nära relationer till grannlandet Ryssland och starkt beroende av ekonomiskt och politiskt stöd från västmakterna. Alltsedan en pro-västlig folkresning och Rysslands annektering av Krimhalvön 2014 har förbindelserna med Moskva präglats av fiendskap. Den ryske presidenten Vladimir Putin agerar med militära medel för att utöka territorier under direkt rysk kontroll och Ukraina orienterar sig allt tydligare västerut.

Krafter i Ukraina började redan då landet ingick i Sovjetunionen att minska beroendet av Ryssland. 1994, några år efter självständigheten, inledde Ukraina samarbete med EU och den västliga försvarsalliansen Nato. Intresset från väst svalnade då på grund av ukrainska ledares ovilja, eller oförmåga, att få bukt med korruption, pampvälde och den organiserade brottslighetens inflytande i politiken. Ett mord år 2000, på den regimkritiske journalisten Georgij Gongadze, och oegentligheter i samband med val bidrog till kritik mot Ukraina.

Ett resultat av Rysslands storskaliga militära anfall 2022 är att EU:s och Natos dörrar mot Ukraina har öppnats. Vissa EU-länder ogillar det starka stödet för Ukraina, men EU-kommissionen rekommenderade i oktober 2023 att Ukraina, som då också hade beviljats status som kandidatland, ska få inleda förhandlingar om medlemskap och ett ja till förhandlingsstart gavs av stats- och regeringscheferna i slutet av året. Flyktingar tas emot, särskilt i grannländer. EU utlovar stora belopp till vapenköp och medlemsländer skickar militär utrustning , bland annat stridsflygplan. På några få dagar efter invasionen fattade EU och somliga medlemsländer, exempelvis Tyskland, långtgående beslut som inte bara påverkar deras politik gentemot Ukraina utan också förändrar EU:s och medlemsländernas gamla principer i grunden. Det gäller inte minst Sveriges och Finlands inriktning på att ge upp ländernas traditionella alliansfrihet för att i stället ansluta sig till Nato. (Med Finland som medlemsland har landgränsen mellan Ryssland och Natoländer utökats med 134 mil.)

Till och med Schweiz, normalt strikt neutralt, har vänt ut och in på sig för att stödja Ukraina. Banklandet har anslutit sig till EU:s sanktioner och har redskap till sitt förfogande som kan bli ekonomiskt kännbara för Ryssland när intäkter från olja, metaller och spannmål passerar genom Schweiz.

Ukraina vill att Nato inrättar en flygförbudszon, men Natoländerna tvekar. Risken är att direkt militär Natoinblandning bidrar till ett tredje världskrig, särskilt som den ryske presidenten har hotat med taktiska kärnvapen. Det militära stödet från västländer har gått från att omfatta luftvärn och lätta vapen till mer avancerade vapensystem. Att försvarsmakten får tillgång till mycket olika vapen innebär i sig en utmaning, eftersom mångfalden av system kräver reservdelar och utbildning, för både piloter och mekaniker. Sent 2023 märktes också tvekan och trötthet i många av de länder som stöder Ukraina: de egna militära förråden har minskat och tillverkare av militär utrustning hinner inte leverera i den takt som materiel går åt.

Ett stort, flerårigt stödpaket för Ukraina godkändes av EU:s stats- och regeringschefer i början av 2024, även av Ungern som under krigsåren gått in för att också hålla sig väl med den ryska statsledningen. Utöver omfattande finansiellt stöd har EU utfäst sig att fortsätta stödja Ukraina med vapen. Ukraina sluter också bilaterala avtal med land efter land (se Kalendarium).

Invasionen 2022 blev inte den promenadseger som den ryska ledningen tänkt sig. En pansarkolonn på väg mot Kiev fastnade på leriga vägar och Ryssland förflyttade snart styrkor tillbaka österut för att slå vakt om industriområden i Donbas och Krim och skapa en ryskkontrollerad landförbindelse längs Svarta havets kust. Ukrainas svårbekämpade motoffensiv fick Ryssland att ta till luftattacker mot mål runt om i Ukraina, också mot Kiev och städer i väster. Följderna har blivit både skadad infrastruktur, inte minst elförsörjning, och civila dödsfall. Men det tär också på de ryska styrkorna och den arsenal de har tillgång till. Efter attackerna ser ukrainare spår av iransktillverkade drönare, som bär mindre sprängladdningar än kraftigare vapen men också försvårar för ukrainskt luftvärn genom sitt stora antal. Även fragment efter vapen från Nordkorea har rapporterats.

Den ryska privatarmén Wagner stred brutalt mot ukrainarna men hade också svårt att komma överens med rysk militär. Sedan sommaren 2023, då Wagnerchefen Jevgenij Prigozjin genomförde någon form av revolt på hemmaplan, är legoknektarna ute ur bilden. Prigozjin och andra Wagnerbefäl miste livet när deras plan kraschade under oklara omständigheter.

Starka slitningar

Efter den "orangea" revolutionen 2004 blev EU- och Natomedlemskap Ukrainas främsta mål, men statsledningens intresse riktades mot Ryssland igen sedan Viktor Janukovytj vunnit presidentvalet 2010. Ukraina isolerades och fick kritik, med sanktionshot, för odemokratisk utveckling. Men Janukovytj fortsatte de förhandlingar med EU som hans föregångare inlett. Ett associationsavtal om bland annat frihandel lågt klart 2011 men EU tvekade inför inrikespolitiska problem i Ukraina och tvivel på att landet levde upp till kraven på en rättsstat. När EU 2013 var redo att skriva under hoppade Ukrainas regering av efter påtryckningar från Ryssland, som hotade att straffa landet med minskad handel. 

Upprörda reaktioner i framför allt västra Ukraina mot regeringens brytning med EU utlöste demonstrationer som 2014 ledde till att den västvänliga oppositionen kom till makten. Det vållade vrede på ryskt dominerade Krim, vilket utnyttjades av Ryssland, som ockuperade halvön och snart annekterade den efter en kuppartat genomförd folkomröstning som inte erkändes av Ukraina eller omvärlden. Raskt följde en revolt bland rysktalande i östra Ukraina, där väpnade separatister fick militärt stöd av Ryssland.

Krisen beskrevs då som den värsta i Europa sedan kalla kriget. Inte sedan andra världskriget hade en europeisk stat erövrat och införlivat territorium från ett annat land med våld. Ukrainas nya regering skyndade sig att ställa sig på EU:s sida genom att ansluta sig till associationsavtalet.

Bröt mot avtal

Ingripandet på Krim innebar att Ryssland ensidigt bröt mot två uppgörelser. Den ena var Budapestmemorandumet från 1994, enligt vilket tre kärnvapenmakter – Ryssland, USA och Storbritannien – garanterade Ukrainas territoriella sammanhållning i samband med att landet lämnade ifrån sig sina kärnvapen från sovjettiden. Den andra var ett vänskapsavtal från 1997 som innebar att Ryssland och Ukraina erkände varandras gränser. Ryssland fick rätt att arrendera en del av den tidigare sovjetiska flottbasen i Sevastopol på Krim till 2017 (under Janukovytjs presidenttid förlängt till 2042).

Medan president Putin förnekade att Ryssland haft soldater i Ukraina visade bland andra den ryska medborgarorganisationen Gruz 200 ("Fraktgods 200"; officiellt en kod för transport av stupade soldater) att minst 167 reguljära ryska soldater dödats i Ukraina fram till 2016 och att 187 "saknades", samt att över 1 000 legosoldater dödats eller saknades. Organisationen för ryska soldatmödrar bedömde att uppemot 3 500 hade dödats i strid. Soldaters aktiviteter på sociala nätverk visade att de befunnit sig i stridsområdet i Ukraina. Likaså rapporterade observatörer från Osse om ryska soldater. Förklaringen från den ryska regeringen löd att soldaterna varit i Ukraina som frivilliga. Organisationen Bellingcat har dokumenterat att tusentals ryska soldater tilldelades utmärkelser för tapperhet i fält 2014–2016, när Ukrainakriget större delen av tiden var den enda konflikt som berörde Ryssland.

Från rysk horisont har Ukrainas svängning mot väst uppfattats som ett hot. "Ukraina" betyder ungefär "gränsland"; ett namn området fått genom sin position som buffert mellan Ryssland och västra Europa. När de baltiska före detta sovjetstaterna och tidigare sovjetiskt allierade länder i östra Europa blev medlemmar av EU och Nato, och knöt nära band med USA, kände sig den ryska ledningen inringad av potentiella fiender. Ukrainas samarbetsavtal med EU, som trädde i kraft 2017, har också framstått som ett hot mot rysk utrikeshandel.

2017 drog Ukraina Ryssland inför Internationella domstolen (ICJ) i Haag, som 2024 kom fram till bland annat att Ryssland borde ha utrett anklagelser om ryskt stöd till separatisterna i öster (se Kalendarium). Ömsesidiga sanktioner har införts mellan Ukraina och Ryssland, såväl mot enskilda personer som mot företag och organisationer. Ukraina har också fört klagomål till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Sedan invasionen 2022 har granskningar av kriget inletts både vid ICC och FN:s människorättsråd. En arresteringsorder har utfärdats för president Putin, men förutsättningarna för att en rättslig prövning ska ske där är små eftersom Ryssland inte godkänner ICC.

Konflikt om rysk gas

Ett tvistefrö var länge villkoren för ryska gasleveranser till och genom Ukraina: en huvudledning genom landet förser många länder i Europa med rysk gas. I Ukraina är gas av vitalt intresse för gruv- och metallindustrin och det blev politisk strid om gaspriserna. Moskva aviserade en höjning av det kraftigt subventionerade priset, vilket Kiev vägrade att gå med på. Det fick till följd att ryska Gazprom 2006 ströp tillförseln till Ukraina – varpå stora delar av centrala och södra Europa också blev utan gas, inklusive EU-länder som betalade fullt pris. En kompromiss nåddes, men 2009 var det dags igen; sydöstra Europa drabbades av gasbrist mitt i vintern. Efter många turer slöts ett nytt prisavtal mellan Ukraina och Ryssland.

Gasavtalet från 2009 ansågs ofördelaktigt för Ukraina. Det ledde till fängelsestraff för dåvarande premiärministern Julia Tymosjenko som skrev under avtalet. Trots att det kom signaler om förmånligare gaspriser i samband med avtalet om flottbasen Sevastopol 2010 jäste konflikten. På grund av koppling till globala energipriser fick ukrainarna betala mer för gas än många andra. 2013 ålades Ukraina att betala 7 miljarder dollar för gas som inte använts året innan, eftersom avtalet sade att landet måste betala för en viss mängd oavsett hur mycket som förbrukades.

Efter maktskiftet i Ukraina 2014 och konflikten om Krim använde Ryssland på nytt gasen som vapen och krävde högre pris under hot om strypta leveranser. Ukraina vände sig till andra producenter och upphörde 2015 att köpa rysk gas.

Tvister fortsatte i skiljedomstol. Vid nyår 2019/2020 tillkom ett nytt avtal om transitgasen till Europa, samtidigt som man klarade ut förpliktelser mellan gasbolagen som slagits fast i skiljedomar. Rysslands och Tysklands gemensamma projekt Nord Stream genom Östersjön har oroat Ukraina, eftersom ledningar som möjliggör rysk gasexport på andra vägar leder till att Ukraina går miste om transitavgifter. Det nya avtalet bekräftade att gasvolymerna som transporteras från Ryssland skulle mer än halveras under en femårsperiod. Explosioner som skadade Nord Stream-ledningarna i Östersjön 2022 tillskrivs ett ukrainskt specialkommando, uppger tyska källor för nyhetsmagasinet Der Spiegel. Inga bekräftelser finns från ukrainskt håll.

EU och Nato

Medan Ryssland vill ha Ukraina som buffert mot västalliansen Nato är detta att hamna mellan två starka militärmakter vad Ukraina har fruktat. 1994 var Ukraina det första landet inom den post-sovjetiska organisationen OSS, bestående av tidigare sovjetrepubliker, som anslöt sig till Natosamarbetet Partnerskap för fred (PFF). 2002 började Ukrainas ledning öppet tala om Natomedlemskap, och 2005 inleddes en dialog. Inrikespolitisk oreda i Ukraina bidrog till att Nato inte gick vidare med en plan för fullt medlemskap.

Efter maktskiftet 2014 förnyade Ukraina sin ambition att gå med i Nato och inledde samarbete, med gemensamma militärövningar och ekonomiskt stöd för modernisering av kommunikationssystem och logistik samt hjälp att bemöta cyberkrigföring, fientliga attacker mot datasystem. Amerikansk, kanadensisk och brittisk militär personal deltar i utbildning av ukrainska soldater. Även svenska utbildare har funnits på plats.

2014 slopade Ukrainas parlament landets officiella ställning som alliansfritt och president Petro Porosjenko utlovade en folkomröstning om medlemskap i Nato. EU-parlamentet erkände 2014 Ukrainas rätt att ansöka om medlemskap i EU, men EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker förutspådde 2016 att Ukraina knappast skulle kunna bli medlem i EU eller Nato på minst 20–25 år.

Donald Trumps tillträde som president i USA 2017 skapade oro i Ukraina på grund av hans uttalade skepsis mot Nato och antydningar om att USA inte självklart skulle komma till östeuropeiska länders räddning vid en kris. Hans varma ton mot den ryske presidenten Vladimir Putin spädde på oron att Ukraina lämnas åt sitt öde, men Trump visade senare större intresse för Östeuropa, inte minst Polen som köpare av amerikansk energiexport.

Med Joe Biden som president växte USA:s engagemang i Europa och Nato. USA:s militära stöd till Ukraina har ökat starkt under Bidens tid som president, trots inrikespolitiskt motstånd. Ett år efter att Ryssland inledde sitt fullskaliga invasionskrig hade det samlade internationella militära stödet för Ukraina under året uppgått till mer än 50 miljarder dollar, och USA hade stått för mer än hälften. Republikanska partiets ovilja att stödja Ukraina har bestått. Uteblivet amerikanskt stöd kan få avgörande betydelse för Ukrainas försvarsförmåga.

Attack Kiev.jpgRysslands anfall mot Ukraina 2022 nådde snabbt huvudstaden Kiev, men de ryska styrkorna lyckades inte inta staden. Foto: AP/TT

Krav från rysk sida om att Ukraina inte ska få bli medlem av Nato har avvisats av västländer med motiveringen att Ukraina har rätt att avgöra om landet vill ansöka om medlemskap. 

Tyskland och Frankrike har tidigare medlat mellan Ukraina, Ryssland och de pro-ryska separatisterna i försök att nå vapenvila. En internationell observatörsstyrka sammansatt av Osse har haft till uppgift att se till att beslut som fattas respekteras. Belarus (Vitryssland) var värdland för verksamheten. 2015 slöts ett avtal om vapenvila kallat Minsk II. När Volodymyr Zelenskyj blev president i Ukraina öppnades en dialog med Ryssland. Fångutväxlingar har skett, också under kriget sedan 2022, men ingen politisk lösning kring de ryskstödda enklaverna i östra Ukraina. Tvärtom stärkte Ryssland sitt grepp om Krimhalvön, bland annat genom genom ett brobygge och en ny järnväg.

Grannlandet Belarus har tydligt ställt sig på rysk sida. Anfallet mot Ukraina 2022 skedde delvis från belarusiskt område.

När Ryssland godkände de ryskorienterade separatisternas enklaver i östra Ukraina som självständiga republiker, vände sig Ukraina ännu tydligare västerut för stöd. Utökade sanktioner mot Ryssland, framför sådana som gör det svårare och dyrare att finansiera ett krig, kom snabbt på bordet. Ett EU-embargo mot ryskt kol tillkom, men stopp för ryska gasleveranser till Tyskland satt längre inne eftersom det också skulle slå mot Tysklands egen ekonomi. Tysklands ovilja att stoppa gasimporten väckte missnöje hos den ukrainska ledningen, som pekat på de allt värre följderna av invasionen. Även Rysslands ingripande i Donbas innebär dock enligt tysk bedömning att Ryssland ensidigt brutit mot två uppgörelser, nämligen Minskavtalen.

I Ukraina har man i minne hur det gick till när Georgien förlorade kontrollen över områden som dominerades av etniska ryssar eller ryssvänliga invånare 2008 (seGeorgien: Modern historia). Ryssland delade frikostigt ut pass till dessa ryssar i förskingringen, precis som man sedan har gjort i enklaver i Ukraina, varefter Kreml ansåg det påkallat att med militära medel beskydda sina medborgare i Georgien.

Tillsammans med Georgien, Azerbajdzjan och Moldavien ingår Ukraina i en organisation kallad Guam, som dock för en undanskymd tillvaro. Guams främsta syfte är att utveckla nya transportvägar för olja och gas utanför ryskt territorium.

Ukrainas medlemskap i OSS kan sägas ligga på is. Landet har aldrig formellt antagit organisationens stadgar.

Många länder utanför Europa har försökt gå balansgång mellan Rysslands och Ukrainas/västländers syn på krigshändelserna. I en omröstning i FN:s generalförsamling när det gått ett år sedan den ryska invasionen valde 22 medlemsländer i Afrikanska unionen (AU) att lägga ned sina röster och två (Eritrea och Mali) röstade emot en resolution. Det föranledde Ukrainas utrikesminister att besöka flera länder och kritisera neutraliteten. Han lyfte fram vad han beskrev som Rysslands måttliga intresse för humanitärt bistånd och investeringar till Afrika. Det upptrappade läge som rått i Mellanöstern sedan hösten 2023 väcker om möjligt mer oro i Ukraina, som befarar att det internationella intresset för vad som händer i den regionen ska dämpa engagemanget för Ukraina.

Försvar

Ukrainas parlament är 2024 i färd med att ändra värnpliktslagarna, och det samtidigt som försvarsmaktens styrkor är utmattade efter nästan två år av fullskaligt krig. Materiel och ammunition sinar, trots leveranser från västländer, och manskapet behöver fyllas på. Krav på mobilisering av uppemot 500 000 man har luftats. 

Trots nedskärningar höll sig Ukraina redan före kriget med en av Europas största försvarsmakter. 2013 beslutade regeringen att värnpliktsarmén skulle ersättas av en yrkesarmé, men beslutet revs upp när det utbröt konflikter i östra Ukraina året därpå. 2014 återinfördes allmän värnplikt, för män. 2022 uttalade sig president Zelenskyj ändå för en yrkesarmé, en professionalisering. 

Internationella institutet för strategiska studer (IISS) har beräknat att Ukraina hade sammanlagt 209 000 soldater i aktiv tjänst 2021. I statsbudgeten för 2015, första året efter förlusten av Krimhalvön, ingick anslag för 230 000 man. Därutöver fanns halvmilitära styrkor som gränsskyddet med cirka 53 000 anställda och ett nybildat nationalgarde, arméns huvudsakliga reservstyrka, på 60 000 man.

Sedan 2016 har kvinnor rätt att ingå i stridande förband. 2023 var 42 000 i aktiv tjänst, varav cirka 5 000 nära fronten, rapporterade Svenska Dagbladet efter att ha träffat biträdande försvarsminister Hanna Maljar (Ganna Malyar). 

Beslut om att inrätta ett hemvärn fattades 2021. I fredstid ska hemvärnet bestå av 10 000 soldater, i tider av krigshot 130 000. I början av 2022, då krigshotet vuxit med ryska truppsammandragningar vid gränsen, fanns det enligt beräkningar över 200 000 ukrainare med erfarenhet av krigssituationer i konfliktområdet i Donbas som skulle kunna gå ifrån civila arbeten för att ansluta sig till hemvärnet.

2018 slog Ukraina fast i lag att förvarsutgifterna måste uppgå till minst 5 procent av BNP. Beställningar av materiel och höjda soldatlöner utlovades. Försvarsutgifterna steg enligt fredsforskningsinstitutet Sipri från 1,6 procent av BNP 2013 till över 4 procent 2020. Kriget 2022 fick alla tidigare rekord att ryka (se Kalendarium).

Det ukrainska försvaret var illa förberett för det krig som bröt ut i öster 2014 och fick till viss del förlita sig på frivilliga. De flesta har senare inlemmats i officiella försvarsstyrkor. Några frivilligförband fick dåligt rykte för att locka till sig högerextrema nationalister, även utlänningar. Azovbataljonen, numera Azovregementet, hade rötter bland fotbollshuliganer från Charkiv. De har anklagats för tortyr och andra krigsförbrytelser. Även den högerextremistiska så kallade Högra sektorn, som växte fram under revolutionen 2013–2014, har deltagit i väpnad kamp mot separatister i öster men den har inte låtit sig inlemmas i armén.

Hösten 2021 började Ukrainas försvarsmakt göra bruk av attackdrönare, av turkisk tillverkning, för att stoppa beskjutning från separatister. I eldupphöravtal från 2014–2015 regleras inte bruket av sådana vapen, som regeringsstyrkorna inte hade tillgång till vid den tiden. (Första kontraktet med tillverkaren Bayraktar skrevs 2018.) Ukrainas intresse av att köpa fler ökade när krig i Nagorno-Karabach 2020 gav tillfälle att studera hur Azerbajdzjans styrkor använde turkiska drönare, och nytt köp avtalades 2021. 

Vid jul 2021, när ryska truppsammandragningar observerats vid gränsen, rapporterade tidskriften Foreign Policy att USA:s stöd till att förstärka Ukrainas försvar med bland annat radarsystem och patrullbåtar kostat 2,5 miljarder dollar sedan 2014, under flera amerikanska presidenter. Därefter växte stödet lavinartat. I augusti 2023, då det gått nästan 18 månader sedan den fullskaliga ryska invasionen, hade USA med Joe Biden i Vita huset anslagit militärt bistånd till ett värde av över 43 miljarder dollar.  I den summan ingick framför allt vapen och militär utrustning ur befintliga lager, men också logistik och utbildning, dessutom anslag till ukrainska vapenköp.

Exempel på utrustning som USA utlovade: luftvärnsrobotar av Stingermodell, Javelin pansarvärnsrobotar, pansarvärnsvapen av andra typer, Switchblade-drönare, automatgevär, skyddsvästar och hjälmar, ammunition, utrustning för spårning av artilleri och drönare, lättare bepansrade fordon och säkra kommunikationssystem. Till det kom senare helikoptrar, trupptransportfordon och haubitsar (artilleripjäser) samt fler drönare och pansarvärnsrobotar. Hösten 2022, när USA också bistod med mobilt raketartilleri (Himars), hade Ukraina haft framgång med en motoffensiv som möttes med robotbeskjutning från ryskt håll mot både infrastruktur och bostadsområden. Löften från USA handlade därför om att stärka Ukrainas luftvärn och skicka elgeneratorer för både militärt och civilt bruk. 2023 innehöll löften från Washington bland annat stridsfordon för pansarskytte av Bradleymodell (som brukar användas av USA:s armé) och ammunition av olika slag.

För Ukrainas försvarsförmåga gör förstärkningarna enorm skillnad. Himars fördubblar räckvidden för ukrainsk precisionsbeskjutning till drygt sju mil. USA har betonat att ukrainska styrkor inte får använda artilleriraketerna mot ryskt territorium. Patriotrobotar, utlovade vid jul 2022, kräver liksom Himars att soldaterna får utbildning, men luftvärnssystemet kan användas till att skjuta ned kryssningsrobotar och flyg på högre höjd än andra vapen Ukraina haft tidigare.

Sommaren 2023 levererade USA klusterbomber till Ukraina, som började få slut på ammunition. Eftersom ett klustervapen består av många sprängladdningar och det är vanligt att alla inte detonerar vid nedslag, kan explosiva ämnen bli kvar i marken länge efteråt. President Zelenskyj bekräftade i oktober 2023 att Ukraina gjort bruk av robotsystemet Atacms (Army tactical missile system), ett klustervapen som har hög precision och kan slå ut exempelvis uppställda helikoptrar och stridsflygplan eller luftvärnsbatterier. Ukraina antas ha fått en variant med en räckvidd på 16 mil, inte den längsta räckvidd robotarna kan ha. USA utlovade 2023 också ammunition med utarmat uran som är pansarbrytande.

Ukraina har också hoppats få hjälp med att upprätta en flygförbudszon. Flygvapnet har ålderstigna stridsflygplan av sovjetisk tillverkning och Natoländer i närheten har bidragit med plan som ukrainska piloter har utbildning för, men oavsett om flygningar skulle utföras av ukrainare eller av Natopersonal handlar överväganden i andra länder om risker för att kriget sprids över gränserna. I mars 2023 tog länder i grannskapet som är medlemmar både i Nato och i EU steget att lova stridsflygplan, plan av sovjetisk tillverkning. EU enades samtidigt om att förse Ukraina med ammunition, artillerigranater, till ett värde av två miljarder euro. USA:s president Biden gav klartecken för vidareleveranser och utbildning av ukrainska piloter på stridsflygplanet F-16, varefter främst Nederländerna och Danmark utlovade flygplan av modellen. 

Sverige har bistått med bland annat pansarskott, luftvärnsvapen, sjömålsroboten Robot 17, terrängbilar och vinterutrustning för soldater. Sveriges regering har också gett klartecken för ett artillerisystem kallat Archer, som kan monteras på terrängfordon. Två år efter den fullskaliga ryska invasionen värderades Sveriges militära stöd och utfästelser till sammanlagt 30 miljarder kronor.

Andra europeiska länder bidrar med Leopardstridsvagnar. EU som helhet bidrar med bland annat ammunition till artilleri i stor skala och militär utbildning utanför ordinarie EU-budget, inom ramen för den europeiska fredsfaciliteten (EPF i engelsk förkortning).

Sent 2023 bekräftade Ukrainas försvarsindustri att inhemsk produktion av drönare inletts. Sedan dess har också anfallen mot mål inne i Ryssland ökat, bland annat vapentillverkare belägna uppemot 100 mil från Ukraina.

Från mitten av 2022 rapporterades Ukraina också ha börjat använda specialförband för att angripa mål på Krimhalvön. Minst en rysk flygbas, ammunitionsupplag, en bro och kraftlinjer har tillfogats allvarliga skador, kanske genom sabotage. 2023 rapporterades angrepp på ryskt område bortanför Ukrainas östgräns, och ryssar som inte stöder Kreml tog på sig anfallen. Sådana aktiviteter bakom fiendens linjer påminner om hur partisanstyrkor opererade i östra Europa under 1900-talets stora krig. Även mord i  Moskva och sabotage mot tåg i Sibirien har tillskrivits Ukraina, liksom sabotage mot Nord Stream (se ovan), men inte bekräftats officiellt.

Bland separatister i Donbasregionen i öster finns både officiella och frivilliga militära styrkor som i flera år haft stöd av ett okänt antal ryska soldater. Från amerikanskt håll hävdades 2022 att separatistenklaverna Donetsk och Luhansk skulle kunna mobilisera 40 000 man.

Ukraina har anslutit sig till det internationella fördrag som ska hindra spridningen av kärnvapen, och 1996 avvecklades hela kärnvapenarsenalen. Med stöd av bland andra USA och Ryssland har landet gjort sig av med hela sitt lager av höganrikat uran.

Varken Ukraina eller Ryssland lämnar ut exakta uppgifter om hur många soldater som stupar i strid.

LÄSTIPS– läs mer om Ukraina i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Ekocid kan bli nytt brott i internationell rätt (2024-02-02)
Ett år senare: ingen återvändo efter storinvasionen (2023-02-16)
USA:s stöd till Ukraina lär minska med tiden (2023-02-06)
Så kan Ryssland ställas till svars för krigsbrott  (2022-03-14)
Ickevåldsmotståndet som utmanar Putin(2022-03-09)
Kriget beror på Putins sjuka politiska fantasi (2022-02-25)
Detta kan hända i Ukraina (2022-01-22)
Trovärdigt våldshot tycks vara Putins plan med Ukraina (2021-12-10)
Ukraina i skuggan av Trump (2020-02-17)

Om våra källor

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

10133

Mer läsning finns här!

I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.

Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.

Tipsa gärna dina vänner!

Till Utrikesmagasinet

poddbild-final.jpg


En podd om internationella frågor från Utrikespolitiska institutet.

Lyssna på Utblick


Varukorg

Totalt 0