Ukraina – Befolkning och språk

Rysslands invasion i Ukraina som trappades upp till full skala i februari 2022 har lett till de största flyktingströmmarna i Europa sedan andra världskriget. Fler än 6,4 miljoner människor betraktas som flyktingar i andra länder, beräknade FN nästan två år efter de ryska styrkornas inmarsch.

UNHCR bygger sina sammanställningar främst på uppgifter från myndigheter i olika länder. Enligt FN:s sammanställning i början av 2024 befann sig nästan 5,9 miljoner ukrainare i landsflykt i Europa i början av augusti 2023. (470 000 fanns i andra världsdelar.)

För uppgifter om hur många som beviljats skydd enligt ett flyktingdirektiv som gäller i EU-länder hänvisar FN till unionens statistikmyndighet Eurostat. I runda tal har sammanlagt 4,3 miljoner ukrainare skydd i EU-länder. Till det kommer flyktingar i Norge, Schweiz och Storbritannien som har liknande regler som EU.

I UNHCR:s beräkningar av flyktingarnas antal i Europa ingår cirka 2 miljoner i de närmaste grannländerna, cirka 2,6 miljoner i andra europeiska länder (också icke-EU-länder) och närmare 1,3 miljoner i Ryssland eller Belarus. Att UNHCR vill göra den indelningen i sin redovisning bottnar i att FN-organisationen har kraftsamlat insatser för att ta emot flyktingar och samarbeta med andra biståndsorganisationer i Ukrainas närområde. Uppgifterna kan av olika skäl vara osäkra. Dessutom varierar siffrorna, till exempel därför att människor väljer att återvända hem. 

Inom Ukraina levde cirka 3,7 miljoner människor som internflyktingar hösten 2023 enligt samma FN-organisation. Fler har alltså lämnat Ukraina än sökt skydd i hemlandet. Sammanlagt har fler än 14 miljoner människor (nästan en tredjedel av landets befolkning) varit på flykt någon gång under de två första åren efter den fullskaliga ryska invasionen. En del reser fram och tillbaka, bland annat för att se till anhöriga och egendom. Ukrainska män har också återvänt hem för att strida mot invasionsstyrkorna.

I runda tal en tredjedel av Ukrainas barn och kvinnor i barnafödande ålder befinner sig i exil till följd av kriget. Om barnens pappor överlever striderna, men sedan inte kan återförenas med sina familjer i hemlandet, blir resultatet (förutom de prövningar ett liv i landsflykt medför för individerna) ett allvarligt befolkningsläge. 

Ukrainas befolkning hade redan före invasionen minskat alltsedan några år efter självständigheten 1991, på grund av låga födelsetal. Invånarantalet föll från över 52 miljoner till drygt 44 miljoner (Krimhalvön inräknad) 2020. Med Krim och de ryskstyrda enklaverna i öster borträknade var invånarantalet före invasionen 2022 cirka 37 miljoner. 

Det stora flertalet invånare är etniska ukrainare. Ukrainska är officiellt språk men ryskan har behållit stor utbredning. Andelen ryssar ökade under sovjettiden (1922–1991) men minskade sedan snabbt igen. Det antas ha berott mer på ändrad självdefinition än på migration; gränsdragningen mellan ryssar och ukrainare är flytande. Många som talar ryska uppfattar sig som ukrainare.

Ryssarna är i majoritet på Krim och de utgjorde nästan hälften av invånarna i industriområdena i östra Ukraina redan före 2022. Även de större städerna i söder domineras av ryssar. I februari 2022, när konflikten om enklaverna Donetsk och Luhansk spetsades till genom att Ryssland erkände dem som självständiga, rapporterade nyhetsbyrån AP att 720 000 personer i östra Ukraina hade beviljats ryska pass. Ansökningarna hade behandlats i ett "snabbspår". Tre månader efter invasionen införde president Putin ett snabbspår till ryskt medborgarskap även för boende i Cherson och Zaporizjzja. I maj 2023 uppgav den ryske premiärministern Michail Misjustin att närmare 1,5 miljoner ryska pass utfärdats sedan oktober 2022.

På Krim bor även krimtatarer, ett turkiskspråkigt folk. De deporterades från Krim i slutet av andra världskriget men många återvände efter självständigheten. Vid en folkräkning 2001 fanns en kvarts miljon krimtatarer i Ukraina. Mellan 15 000 och 30 000 beräknas ha begett sig till andra delar av Ukraina sedan Ryssland annekterade Krim 2014.

Efter ryssarna är belarusierna och moldaverna flest. Bland andra minoriteter finns bulgarer, ungrare och rumäner. Det finns också romer, de flesta bosatta i Transkarpatien i väster. En organisation som kallar sig Romernas röst beräknar romernas antal till cirka 400 000 i hela landet. De traditionellt stora grupperna av polacker, judar och tyskar minskade avsevärt efter andra världskriget.

Ukrainas västra del var tidigare ett av den europeiska judendomens viktigaste centrum, men den judiska befolkningen har decimerats kraftigt genom den nazityska judeutrotningen under andra världskriget och utvandring på senare år. Enligt folkräkningen 2001 fanns drygt 100 000 judar i landet. Demografen Sergio Della Pergola vid Hebrew University i Israel åberopas som källa till beräkningar, publicerade 2016, som tydde på att det kunde röra sig om uppemot 140 000 personer (men också betydligt färre än 100 000). En ny folkräkning har planerats men skjutits  på framtiden.

Den slaviska befolkningen i Transkarpatien i väst identifierar sig ibland som ett särskilt folk: rutener eller rusyner.

Det fanns stora grupper av ukrainare i andra länder redan före händelserna 2022. Många har varit gästarbetare i EU-länder, inte minst Polen som också fått ta emot flest ukrainska flyktingar till följd av den storskaliga ryska invasionen.

Flera miljoner ukrainare finns i andra före detta sovjetrepubliker, främst Ryssland men även i Moldavien, Belarus (Vitryssland) och Kazakstan. Därutöver bor ukrainare framför allt i Kanada, USA och Brasilien. Vid en folkräkning i Kanada 2016 uppgav nästan 1,4  miljoner kanadensare att de hade ukrainskt påbrå. Enligt nyhetsbyrån Reuters hyser Kanada den största gruppen utlandsukrainare näst Ryssland.

Officiellt språk är ukrainska, som är ett östslaviskt språk och nära besläktat med belarusiska och ryska. Det har ett stort antal lånord från bland annat polska. För skriftspråket tillämpas en variant av det kyrilliska alfabetet.

Ryska är modersmål för knappt en tredjedel av befolkningen, även för många som inte uppfattar sig som ryssar. Många talar också en blandform av ukrainska och ryska, kallad surzjyk.

En omstridd lag som antogs 2012 gav ryskan ställning som officiellt språk i delar av landet där minst tio procent av invånarna har det som modersmål. En del uppfattade det som ett hot mot Ukrainas självständighet i förhållande till Ryssland. När president Janukovytj avsatts 2014 (se Modern historia) röstade parlamentet för att upphäva språklagen, vilket bidrog till en stark rysk reaktion på maktskiftet. Den tillförordnade presidenten lade dock in veto mot beslutet och gav order om att en ny språklag skulle utformas. Hösten 2017 skrev president Porosjenko under en lag om att all skolundervisning från årskurs fem och uppåt måste ges på ukrainska från 2020, med andra språk möjliga som tillval. Ett år senare försökte det regionala parlamentet i Lviv förbjuda bruket av ryska språket i kultur av alla slag. 2019 antog det nationella parlamentet en lag som slår fast ukrainska som landets förstaspråk. Sedan 2021 har det rått krav på att butiker och serviceinrättningar ska tilltala kunder på ukrainska, om inte kunderna själva har andra önskemål. Från 2022 måste publikationer som ges ut på ryska också erbjuda samma material på ukrainska. Nyhetsredaktioner måste publicera minst hälften av utgivningen på ukrainska.

Om våra källor