Ukraina – Ekonomisk översikt

Ukrainas väg från planekonomi till marknadsekonomi har varit knagglig. Svår ekonomisk nedgång präglade 1990-talet och den tillväxt som inleddes vid millennieskiftet fick ett abrupt slut i och med en global finanskris 2008–2009. De senaste åren har konflikt med Ryssland skapat osäkerhet kring Ukrainas ekonomi. Det fullskaliga kriget 2022 gör att produktion och intäkter helt har upphört på många håll. EU och USA har tagit på sig att stötta Ukraina.

Knappt två månader efter den storskaliga militära invasion som Ryssland inledde i februari 2022 koncentrerades de ryska insatserna till industriregioner i östra Ukraina. Militär utrustning till den ukrainska försvarsmaktens motstånd har strömmat in i landet, men krigskostnaderna skenar, samtidigt som Ukraina går miste om viktiga delar av landets ekonomi. Ödelagd infrastruktur och förödelse i städer som Mariupol (med stort stålverk) skapar enorma behov av återuppbyggnad, och intäkterna sinar när kvinnlig arbetskraft har flytt och män har lämnat sina jobb för att delta i försvaret.

President Zelenskyj uppgav via video inför Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) efter påsk att Ukraina behöver sju miljarder dollar per månad för att hålla sin ekonomi i gång. USA:s finansminister Janet Yellen har (via Världsbanken och utöver USA:s massiva stöd i form av militär materiel) utlovat flera miljarder dollar till löner, pensioner och andra statliga utgifter.

EU och de stora industriländerna i G7, som också har anslagit stora summor, dryftar hur en återuppbyggnad ska bekostas. Alla EU:s importtullar på ukrainska varor har avskaffats. Regeringen bedömde redan under våren att en fjärdedel av lantbruket omöjliggjorts av kriget, vilket har gett återverkningar på globala livsmedelspriser och särskilt påverkar fattiga länder med stort behov av matimport, eftersom Ukraina normalt är stor exportör av bland annat vete.

Tanken är att EU:s finansiella stöd ska ske genom att EU-kommissionen tar upp lån på kapitalmarknaden. Pengarna lånas vidare till Ukraina på förmånliga villkor och lång tid, och räntekostnaderna ingår i EU:s budget. (Planen har mött motstånd från Ungern, som anklagas för att använda den i utpressningssyfte: EU håller inne med pengar till Ungern, vars regering drar benen efter sig när det gäller att genomföra åtgärder mot korruption.)

Redan under det första kvartalet efter den ryska invasionen 2022 krympte Ukrainas ekonomi med drygt 15 procent, enligt statistikmyndighetens beräkningar. Internationella valutafonden (IMF) gjorde samtidigt prognosen att Ukrainas BNP skulle minska med mer än en tredjedel under helåret. Perspektivet var ännu mer dystert hos Ukrainas finansminister, som befarade en halvering.

För att möta stigande inflation och skydda valutan hryvnja höjde centralbanken sin styrränta till 25 procent den 2 juni, från 10 procent.

Utrikeshandel och gästarbete

Ukraina har tung industri och är starkt beroende av utrikeshandel, men stora delar av ekonomin har förblivit svart, och det var de omständigheter som rådde före 2022. Det råder även i vanliga fall brist på yrkesutbildade arbetare, samtidigt som sysselsättningen i basindustrier har minskat och många högskoleutbildade gått utan jobb. Däremot har IT-branschen beskrivits som blomstrande, 2020 uppgavs att näringen sysselsatte fler än 200 000 personer.

En stor del av Ukrainas arbetsföra befolkning har på senare år funnits utomlands, i låglönejobb. Minst en miljon ukrainare har gästarbetat i Polen. Exakt antal brukar vara svårt att fastställa eftersom det ofta handlar om säsongsarbete framför allt i jordbruket. Ukrainare har ersatt polsk arbetskraft som flyttat till andra EU-länder sedan Polen blev medlem av unionen 2004. Polens näringsliv har oroat sig för att också ukrainarna ges större tillträde till EU-länder där löneläget är högre. Kriget 2022 har vänt strömmen: ukrainare som arbetat i grannländer, bland dem åtskilliga lastbilschaufförer, har lämnat sina jobb för att delta i det militära försvaret mot invasionen.

Under sovjettiden var Ukraina en ekonomisk tungviktare bland delrepublikerna med omfattande jordbruk, stor metallindustri och tillverkning av elektronik, fordon och militärmateriel. Men redan på 1980-talet gick ekonomin in i en kris. Den nedgång som följde hängde samman med att det subventionerade utbytet av varor och tjänster som funnits inom det kommunistiska Sovjetunionen avbröts. Ukraina måste börja betala världsmarknadspris för olja och gas till den energislukande industrin. Samtidigt visade sig ukrainska industrivaror inte duga till att konkurrera på världsmarknaden. Försök som gjordes att avreglera ekonomin stötte på patrull.

När ekonomin gjorde en djupdykning i Ryssland i slutet av 1990-talet drogs Ukraina med. Produktionen rasade och landet stod nära bankrutt. År 2000 beräknades bruttonationalprodukten (BNP) ha krympt med omkring 70 procent sedan 1990. En förklaring till att krisen blev både djup och långvarig var politiska motsättningar om den ekonomiska politiken. Privatiseringen av statsföretag gick trögt och utländska investeringar uteblev på grund av krångliga skattelagar, svårbegripliga regler och korruption i förvaltningen.

Industrier som privatiserades hamnade i kretsar runt ett fåtal oligarker, som kom att dominera näringslivet. Det har fått följder för den politiska utvecklingen. Banden är nära mellan affärsliv och politiska ledare.

Behov av reformer

Från millennieskiftet inleddes en uppgång. Vändningen berodde till en del på reformer som den då nytillträdde premiärministern Viktor Jusjtjenko drev fram. Byteshandel mellan företag och utbetalning av löner i varor ersattes med penningtransaktioner, vilket ökade statens skatteintäkter och förbättrade insynen i ekonomin. Man började också bryta upp det sovjetiska systemet med kollektivjordbruk och stycka upp jorden i privatägda familjejordbruk. Resultatet blev ökad produktion.

En bidragande orsak var god tillväxt i Ryssland, som då ännu var den viktigaste exportmarknaden. Stålverk, verkstadsindustri och kemisk industri kunde öka sin produktion. Även jordbruk och livsmedelsindustri gick bra. Levnadsstandarden höjdes och en köpstark medelklass växte fram. Efter millennieskiftet låg tillväxten på i snitt 7 procent om året. Reallönerna ökade, liksom inhemsk konsumtion.

Men en världsomspännande finanskris 2008–2009 slog hårt mot Ukraina. Stålexporten som stod för nästan halva BNP föll och produktionen sjönk drastiskt. IMF utlovade  stöd mot att regeringen genomförde ett krispaket, men det kunde inte hindra en bankkris. Jobb gick förlorade i stål- och kemibranscherna. I industriområden i söder och sydöst permitterades tusentals arbetare utan lön. BNP föll med 15 procent 2009, ett av de sämsta resultaten i världen.

Ukraina klarade inte villkoren för IMF-lånen och utbetalningarna avbröts. Det saknades pengar till statliga löner och pensioner. Regeringen tvingades begära utökad kredit från IMF för att klara avbetalningar på stödlån från året innan. Medan samtal med IMF pågick fick Ukraina låna 2 miljarder dollar av Ryssland till akuta behov. Strax därefter gav IMF klartecken för lån på 15 miljarder dollar. Men utbetalningarna ställdes in på nytt 2011, när löften om pensionsreformer och slopade subventioner till det statliga gasbolaget Naftogaz inte infriats.

Efter en vändning uppåt 2011 föll tillväxten igen, och både budgetunderskott och utlandsskuld ökade. IMF höll återigen inne lån, samtidigt som skuldkrisen i Europa hade skapat en internationell inbromsning. 2013 var läget återigen krisartat. Fem kvartal i rad hade ekonomin krympt och industriproduktionen hade minskat. Ukrainas skuldbörda hade fått guld- och valutareserven att krympa till att täcka mindre än tre månaders import, vilket av nationalekonomer betraktas som ett absolut minimum. Regeringen valde att inte skriva under samarbetsavtal med EU för att inte riskera straffsanktioner från handelspartnern Ryssland, som dessutom erbjöd större ekonomiskt stöd än EU utan krav på reformer.

Regimskifte och blockad

Efter ett dramatiskt regimskifte 2014 räddades Ukraina från omedelbart haveri genom stödlån från västvärlden. IMF beviljade 17 miljarder dollar och EU ett stödpaket på totalt 11 miljarder euro, både lån och bistånd. USA utlovade lånegarantier för en miljard dollar. Samtidigt plågades Ukraina av en skuld till ryska Gazprom på 3,1 miljarder dollar som måste betalas för att inte gasleveranser skulle strypas. Fortsatt stöd från väst förutsatte åtgärder från regeringens sida i form av slopade subventioner, höjda skatter på importvaror, sänkta sociala utgifter och insatser mot korruptionen. 2014 konstaterades att BNP krympt med 7,5 procent under året, att inflationen stigit till över 20 procent och att valutan hryvnja tappat halva sitt värde.

2015, när väpnad konflikt rådde med Ryssland om Krimhalvön och med ryskstödda separatister i östra Ukraina, hade landets ekonomi rasat. Ytterligare runt 40 miljarder dollar utlovades från IMF och en rad länder. IMF ändrade sina utlåningsregler för att kunna fortsätta sina utbetalningar. Egentligen fick inte fonden ge mer pengar till Ukraina eftersom landet var i tvist med Ryssland om lån som beviljats under president Janukovytjs tid (se Modern historia), pengar som Ryssland nu krävde tillbaka.

När Ukraina 2017 införde ekonomisk blockad mot utbrytarområden i öster tvingades centralbanken skriva ned prognosen för året. 2018 offentliggjordes ett nytt avtal mellan IMF och Ukraina. Nu krävde fonden att regeringen verkligen skulle genomföra åtgärder för att stärka statskassan. För medborgarna betydde det bland annat att energipriserna måste höjas.

Ekonomin klarade sig ändå bättre än befarat. 2019 nåddes 3,2 procents tillväxt. Hushållens konsumtion hölls i gång, delvis tack vare att regeringen inte höjde energipriserna så mycket som IMF krävde. Men krigsläget gjorde utsikterna osäkra. Och trots alla löften om reformer och krav från långivarna fick Ukraina inte heller bukt med korruptionen. Till det kan läggas coronapandemin. 2020 skrev Ukraina ner sin prognos för året från 3,7 procents tillväxt till ett minus på 3,9 procent. IMF höll sedan återigen inne lån, efter att ha börjat betala ut nödkrediter 2020, då coronakrisen slog till. Insatserna för att minska korruptionen har också varit otillräckliga, enligt IMF.

Likafullt stod Ukraina bättre rustat än 2014, både ekonomiskt och militärt, när nästa kris tornade upp sig i form av ryska truppsammandragningar vid gränsen vintern 2021/2022. Valutareserven bedömdes kunna täcka fem månaders import. Förbrukningen av naturgas hade krympt, och även om det delvis var en följd av att Kiev förlorat kontrollen över Krim och Donbas innebar det mindre utgifter för staten. I februari 2022 ställde Ryssland läget på sin spets genom att dra i gång den fullskaliga invasionen. Västländer har därefter kraftsamlat för att bistå Ukraina såväl militärt (med utrustning och utbildning) som ekonomiskt, förutom att de ekonomiska sanktionerna mot angriparna har skärpts.

Ett stort problem för flyende ukrainare är att få vill ta emot de pengar de har med sig, eftersom framtiden är osäker för valutan hryvnia. Med Europeiska centralbanken och Österrikes riksbank som garanter deltar storbanken Raiffeisen i en nödmekanism som gör det möjligt för ukrainare att växla till sig euro. En förklaring är att Raiffeisen har stor verksamhet i Ukraina, så stor att banken är systemviktig, och kan ordna transporten av hryvniasedlar tillbaka till Ukraina.

Omriktad handel

Både Kina och Polen rapporterades före invasionen ha gått om Ryssland som ukrainska handelspartner, sedan Ukrainas köp av av gas och kol för uppvärmning i växande utsträckning fått göras från andra källor än Ryssland. På senare år har allt mer av affärerna skett med EU, allt mindre med Ryssland.

Förutom att konflikten runt Krim och separatistområdena i öster stört ekonomin har oenighet rått med Ryssland om gasleveranser via Ukraina till Västeuropa. Vid nyår 2019/2020 slöts mellan Ukraina och Ryssland ett nytt avtal om transitgasen, samtidigt som man klarade ut förpliktelser mellan gasbolagen som slagits fast i skiljedomar. I bakgrunden finns att Rysslands och Tysklands bygge av gasledningar genom Östersjön, projektet Nord Stream, skulle göra att Ukrainas intäkter från transporter på land minskar.

EU-kollektivet stod 2019 för mer än 40 procent av Ukrainas export. Framför allt hade exporten av råvaror till EU-länderna då ökat i flera år. Handel mellan EU och Ukraina styrs av ett frihandelsavtal som trädde i kraft 2016. Avtalet är en fördjupning av ett associationsavtal från 2014. Ukraina brukar framför allt köpa maskinvaror, kemikalier och färdigvaror från EU-länder. Små och mellanstora företag i Ukraina kan få stöd genom EU-initiativ som även riktas till Georgien och Moldavien.

2012 ratificerade Ukraina ett frihandelsavtal som ett antal före detta sovjetrepubliker hade slutit året innan, inom ramen för Oberoende staters samvälde (OSS). Ukraina blev det tredje landet att göra det, efter Ryssland och Belarus (Vitryssland). 2016 uteslöts Ukraina från avtalet på order av Rysslands president Putin. Det var samma dag som Ukrainas frihandelsavtal med EU trädde i kraft.

Ukrainas handel med Turkiet har blivit allt viktigare. Ett frihandelsavtal och flera avtal om olika former av samarbete undertecknades kort före den ryska invasionen 2022. Sedan 2019 finns ett frihandelsavtal med Israel. 2016 undertecknade Ukraina ett frihandelsavtal med Kanada, liknande avtalet med EU. 

Ukraina har utmärkta förutsättningar för sjöfart med segelbara floder. Vid Svarta havet finns viktiga hamnstäder som Odessa, Cherson, Mykolajiv och Iljitjovsk. Efter den ryska annekteringen av Krimhalvön försvårades förbindelserna till och från hamnar i öster. Ryssland har byggt en bro mellan Krim och det ryska fastlandet som stod färdig 2018. För fartygstrafiken till och från ukrainska hamnar vid Azovska sjön har det bland annat medfört tidsödande procedurer vid passage av bron.

Länge hade Ukraina omkring 20 miljoner utländska besökare per år, men sedan konflikten med Ryssland brutit ut 2014 halverades antalet. Genom den ryska annekteringen av Krim förlorade Ukraina ett av sina populäraste turistmål, Jalta. Varor från Krim och investeringar där tillåts inte av västländerna eftersom den ryska annekteringen av halvön inte erkänns.

Om våra källor

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

10133

Mer läsning finns här!

I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.

Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.

Tipsa gärna dina vänner!

Till Utrikesmagasinet

Varukorg

Totalt 0