Den 22-23 augusti kommer UI att uppdatera sina IT-tjänster

Under uppdateringen kommer vi tyvärr inte kunna svara på e-post, men återkommer så snart vi kan.

Ekonomisk översikt

Ukrainas väg från planekonomi till marknadsekonomi har varit knagglig. En svår ekonomisk nedgång präglade 1990-talet och den robusta tillväxt som inleddes vid millennieskiftet fick ett abrupt slut i och med den globala finanskrisen 2008–2009. De senaste åren har skärpt konflikt med Ryssland skapat osäkerhet kring Ukrainas ekonomi. Landet har stor tung industri och är starkt beroende av utrikeshandel.

Under sovjettiden var Ukraina en ekonomisk tungviktare bland delrepublikerna med omfattande jordbruk, stor metallindustri och tillverkning av bland annat elektronik, fordon och militärmateriel. Men redan i slutet av 1980-talet gick ekonomin in i en kris. Den nedgång som följde hängde samman med att det subventionerade utbytet av varor och tjänster som funnits inom det kommunistiska Sovjetunionen avbröts. Ukraina måste börja betala världsmarknadspris för olja och gas till den energislukande industrin. Samtidigt visade sig ukrainska industrivaror inte duga till att konkurrera på världsmarknaden. Försök som gjordes att avreglera ekonomin stötte på patrull.

När ekonomin gjorde en djupdykning i Ryssland i slutet av 1990-talet drogs Ukraina med. Produktionen rasade inom alla branscher och landet stod nära statsbankrutt. I början av 2000 beräknades bruttonationalprodukten (BNP) ha krympt med omkring 70 procent sedan 1990. En förklaring till att krisen blev både djup och långvarig var politiska motsättningar om den ekonomiska politiken. Privatiseringen av statsföretag gick trögt, och utländska investeringar uteblev på grund av krångliga skattelagar, svårbegripliga regler och korruption inom förvaltningen.

Industrier som privatiserades hamnade i stor utsträckning hos ett fåtal oligarker och deras ”klaner”, som kom att dominera näringslivet i sina regioner. Det har fått följder för den politiska utvecklingen. Banden är nära mellan affärsliv och politiska ledare.

Från 2000 inleddes en uppgång. Vändningen berodde till en del på reformer som den nytillträdde premiärministern Viktor Jusjtjenko drev fram. Ett system med byteshandel mellan företag och utbetalning av löner i varor ersattes med penningtransaktioner, vilket ökade statens skatteintäkter och förbättrade insynen i ekonomin. Man började också bryta upp det gamla sovjetiska systemet med stora kollektivjordbruk och stycka upp jorden i privatägda familjejordbruk. Resultatet blev ökad produktion.

En bidragande orsak var god tillväxt i Ryssland, den viktigaste exportmarknaden. Ökad efterfrågan gjorde att viktiga branscher som stålverk, verkstadsindustri och kemisk industri kunde öka sin produktion. Även jordbruk och livsmedelsindustri gick bra. Levnadsstandarden höjdes och en köpstark medelklass började växa fram. Tillväxten låg på i snitt 7 procent om året 2000–2007. Reallönerna ökade, liksom den inhemska konsumtionen.

Men den världsomspännande finanskrisen 2008–2009 slog hårt mot Ukraina. Stålexporten som stod för nästan halva BNP föll och produktionen sjönk drastiskt. Ukraina tvingades söka stödlån utifrån. Internationella valutafonden (IMF) utlovade 16,5 miljarder dollar mot att regeringen genomförde ett krispaket, men det kunde inte hindra en bankkris. Många jobb gick förlorade inom stål- och kemisektorerna. I industriområdena i söder och sydöst permitterades tusentals arbetare utan lön. BNP föll med 15 procent 2009, ett av de sämsta resultaten i världen.

Ukraina klarade inte villkoren för IMF-lånen och utbetalningarna avbröts. I slutet av 2009 var läget kritiskt. Det saknades medel till statliga löner och pensioner, och regeringen tvingades begära utökad kredit från IMF för att klara avbetalningar på stödlånen från året innan. I april 2010 begärde Ukraina ytterligare lån. Medan samtal med IMF pågick, fick Ukraina låna 2 miljarder dollar av Ryssland till akuta behov. Strax därefter gav IMF klartecken för nya lån på 15 miljarder dollar. Men utbetalningarna ställdes in på nytt 2011, när löften om pensionsreformer och slopade subventioner till det statliga gasbolaget Naftagaz inte infriats.

Ekonomin vände 2010 och under 2011 uppgick BNP-tillväxten till drygt 5 procent. 2012 föll tillväxten igen, och både budgetunderskott och utlandsskuld ökade. Bidragande orsaker var att IMF återigen höll inne lån, samtidigt som skuldkrisen i Europa skapade en internationell inbromsning.

Hösten 2013 var läget återigen krisartat. Fem kvartal i rad hade ekonomin krympt och industriproduktionen minskat med 6 procent. Landets stora internationella skuldbörda hade fått guld- och valutareserven att krympa till att täcka mindre än tre månaders import, vilket av nationalekonomer betraktas som ett absolut minimum. Problemen fick regeringen att (mot allmänna opinionens vilja) avstå från att skriva under ett samarbetsavtal med EU för att inte riskera straffsanktioner från den viktiga handelspartnern Ryssland, som dessutom erbjöd större ekonomiskt stöd än EU, utan krav på reformer.

Efter ett dramatiskt regimskifte i februari 2014 räddades Ukraina från omedelbart haveri genom stödlån från västvärlden. IMF beviljade 17 miljarder dollar och EU ett stödpaket på totalt 11 miljarder euro, både lån och bistånd. USA utlovade lånegarantier för en miljard dollar. Samtidigt plågades landet av en skuld till ryska Gazprom på 3,1 miljarder dollar som måste betalas för att inte gasleveranser skulle strypas. Fortsatta utbetalningar av stöd från väst förutsatte strikta åtgärder från regeringens sida i form av slopade subventioner, höjda skatter på importvaror, sänkta sociala utgifter och insatser mot korruptionen. Vid slutet av 2014 konstaterades att BNP krympt med 7,5 procent under året, att inflationen stigit till över 20 procent och att valutan hryvnja tappat halva sitt värde.

2015, när full konflikt rådde med Ryssland om Krimhalvön och med ryskstödda separatister i östra Ukraina, befann sig landets ekonomi närmast i fritt fall. De stödpengar som betalats ut verkade ha försvunnit i ett svart hål och ytterligare runt 40 miljarder dollar utlovades från IMF och en rad länder. I december ändrade IMF sina egna utlåningsregler för att kunna fortsätta sina utbetalningar. Egentligen fick inte fonden ge mer pengar till Ukraina eftersom landet var indraget i en tvist med Ryssland om lån som beviljats under president Janukovytjs tid (se Modern historia)och som Ryssland nu krävde tillbaka.

När regeringen i mars 2017 införde en ekonomisk blockad mot utbrytarområden i öster tvingades centralbanken skriva ned prognosen för utvecklingen under året. IMF höll inne nästa låneutbetalning eftersom blockaden ändrade de ekonomiska villkoren. 2018 offentliggjordes ett nytt avtal mellan IMF och Ukraina, som skulle ersätta den senaste överenskommelsen. Och nu krävde fonden att regeringen verkligen genomför ett antal utlovade åtgärder för att stärka statskassan. För medborgarna betydde det bland annat att energipriserna måste höjas.

Förutom att den allvarliga konflikten runt Krimhalvön och de proryska separatistområdena i öster stör ekonomin har oenigheten fortsatt med Ryssland om gasleveranser som går via Ukraina till Västeuropa. Flera skiljedomar har meddelats mellan de inblandade statliga bolagen. Rysslands och Tysklands bygge av gasledningar genom Östersjön, projektet Nord Stream, gör också att Ukrainas intäkter från transporter på land minskar.

Ukraina har utmärkta förutsättningar för sjöfart med segelbara floder. Vid Svarta havet finns viktiga hamnstäder som Odessa, Cherson, Mykolajiv och Iljitjovsk. Efter den ryska annekteringen av Krimhalvön har förbindelserna till och från hamnar i öster försvårats. Ryssland har byggt en bro mellan Krim och det ryska fastlandet som stod färdig 2018. För fartygstrafiken till och från ukrainska hamnar vid Azovska sjön medför det bland annat tidsödande procedurer vid passage av bron.

Länge hade Ukraina omkring 20 miljoner utländska besökare per år, men sedan konflikten med Ryssland bröt ut 2014 har antalet ungefär halverats, trots att större delen av landet är lika tryggt som tidigare. Genom den ryska annekteringen av Krim förlorade Ukraina ett av sina populäraste turistmål, Jalta.

Ekonomin har klarat sig bättre än befarat under krigsåren. 2018 nåddes 3,3 procents tillväxt. Hushållens konsumtion har hållits igång, delvis tack vare att regeringen inte höjde energipriserna så mycket som IMF krävde. Men krigsläget gör utsikterna osäkra. Och trots alla löften om reformer och stränga krav från långivarna har Ukraina inte heller fått bukt med korruptionen.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0