Brasilien – Demokrati och rättigheter

Brasilien har ett fungerande valsystem och ett aktivt civilsamhälle. Press- och yttrandefrihet garanteras i författningen och medielandskapet är mångsidigt. Korruptionen är dock ett allvarligt problem, liksom våldsbrottsligheten. 

Demokratin är förhållandevis sund i Brasilien i avseenden som politisk mångfald, valprocesser och medborgerliga rättigheter. Men problemen är stora vad gäller korruptionen, som inte minst på senare år har visats sig ha starkt fäste på högsta nivå inom både politik och näringsliv. Under Jair Bolsonaro (president 2019–2022) ökade hoten mot pressfriheten markant (se vidare nedan). Rättsväsendets oberoende har blivit en hett omdebatterad fråga: en del ser det faktum att Bolsonaro har dömts till fängelse för kuppförsök som ett bevis på ett fungerande rättssystem, medan andra anser att domen visar på en politisering av systemet.

Våldsbrottsligheten är ett svårt problem och mordfrekvensen är hög. Offren är till stor del unga och runt två tredjedelar är afrobrasilianer (se även Sociala förhållanden).  

Väljarnas ilska över korruption och våld – liksom fattigdom och ojämlikhet – var enligt bedömare faktorer som bidrog till att den högerradikala Jair Bolsonaro vann presidentvalet 2018. Bolsonaro, en konservativ före detta militärofficer, utmanade enligt kritiker demokratin. Han attackerade institutioner, inklusive Högsta domstolen, gick hårt åt medierna och försökte hindra maktskiftet efter sin valförlust 2022.

Bolsonaro dömd

Hösten 2025, drygt två och ett halvt år efter maktskiftet, dömdes den då 70-årige tidigare presidenten Jair Bolsonaro till 27 års fängelse för att ha planerat en statskupp efter valförlusten. Han har sedan flyttats till husarrest av medicinska skäl, och i april 2026 röstade kongressen igenom en lag som kan leda till att straffet kortas drastiskt. Men än så länge avtjänar han straffet i hemmet, med fotboja.

Rättsfallet har väckt starka känslor både bland anhängare och motståndare till expresidenten, och skarpt fördömts av USA:s president Donald Trump som kallat det en häxjakt. En av expresidentens söner, kongressledamoten Eduardo Bolsonaro, åtalades kort efter domen mot fadern för att ha propagerat i USA för sanktioner mot Brasilien (se även Utrikespolitik och försvar). Kort därefter fråntogs Eduardo Bolsonaro sin plats i deputeradekammaren på grund av för stor frånvaro. Han har inte varit på plats i Brasília då han bor i USA, enligt egen utsago i exil. I juni 2026 dömdes Eduardo Bolsonaro i sin frånvaro till fyra år och två månader i fängelse, för hindrande av rättvisan.

Jair Bolsonaro stängdes redan 2023 av från politiken i åtta år på grund av maktmissbruk.

Sju andra personer dömdes till långa fängelsestraff samtidigt med Bolsonaro, bland dem flera höga militärer och före detta ministrar. I november 2025 kom domar också mot tre elitsoldater och en polis för deltagande i kuppförsöket, inklusive planer på att mörda Lula da Silva.

Lula da Silva har själv dömts till fängelse, för korruption. Han åtalades för inblandning i den stora mutskandalen kring oljebolaget Petrobras och byggkoncernen Odebrecht (se nedan) och tvingades i april 2018, efter en utdragen rättsprocess, inställa sig för att avtjäna ett tolvårigt fängelsestraff. Men han försattes på fri fot i november 2019 och Högsta domstolen ogiltigförklarade senare de fällande domarna mot honom på tekniska grunder. Det innebar att Lula da Silva fick tillbaka sina politiska rättigheter, och han blev snart kandidat inför presidentvalet i oktober 2022.

Korruption

I Transparency Internationals (TI) rankning över korruption i världen ligger Brasilien på delad 107:e plats av 182 länder 2025, tillsammans med Sri Lanka (se rankningslistan här). Det är en liten försämring jämfört med året innan och något sämre än både Argentina och Colombia. TI har pekat på problem i hela regionen med att politiska ledare agerar i egenintresse på bekostnad av medborgarna i landet.

Korruptionsskandalen kring den brasilianska byggjätten Odebrecht (senare omdöpts till Novonor) har beskrivits som en av de största i i världshistorien. Härvan kallas ibland Petrobrasskandalen, efter Brasiliens statliga oljebolag som stått i dess centrum, och brottsutredningen Operation biltvätt (Operação Lava Jato) efter den undersökning av penningtvätt vid en bensinstation som ledde rättsväsendet på spåren och som blev känd 2014.

Förutom Odebrecht, som länge var Latinamerikas största byggkoncern, var i stort sett alla större byggföretag i Brasilien djupt inblandade i skandalen. Byggbranschen anklagas för att ha betalat miljardbelopp i mutor till politiker, främst inom den regeringskoalition som Arbetarpartiet ledde 2003–2016, för att få lukrativa byggkontrakt som kanaliserats genom Petrobras. Enligt åklagarna betalade underleverantörer överpriser för Petrobraskontrakt och runt 3 procent av bolagets intäkter från stora kontrakt ska ha gått direkt till politiker, i Arbetarpartiet och dess allierade. Odebrecht/Novonor har erkänt att 1 miljard dollar betalades i mutor i

Världsfacket IFS pekade 2019 ut Brasilien som ett av de tio sämsta länderna i världen för arbetstagare. IFS placerade Brasilien bland länder där det inte finns några garantier för fackliga rättigheter alls, den lägsta av fem kategorier. Läget har dock förbättrats sedan Bolsonaro efterträtts av Lula da Silva och Brasilien har försvunnit från sämstalistan. I sin rapport 2024 nämns Brasilien som ett av två länder i världen där utvecklingen går åt rätt håll. IFS pekar inte minst på att regeringen återinrättat ett organ som samlar arbetsmarknadens parter och politiker, och som tar fram riktlinjer som ska förebygga arbetsskador.

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Pressfriheten i Brasilien stärktes under Arbetarpartiets styre från 2003. Hårda straff för förtal avskaffades. Så sent som 2009 drog man helt tillbaka den presslag som infördes 1967, under militärdiktaturen (se Modern historia). Inom medierna förekommer en livlig debatt i politiska och sociala frågor.

Fortfarande kan dock domstolar censurera korruptionsbevakare eller maktkritiska bloggare. Våld eller hot om våld drabbar dessutom journalister som skriver om korruption, organiserad brottslighet eller dödspatruller. Även mord på journalister förekommer. Lokala politiker eller lokal polis har legat bakom en del av dåden, men flera är ouppklarade. Brasilien är ett av de mer våldsamma länderna i Latinamerika för journalister. Det saknas mekanismer för skydd och straffriheten är utbredd. Journalister utsätts för stora påtryckningar för att avslöja sina källor och många grävande reportrar har hamnat i rättsliga processer.

Antalet hot och fysiska attacker mot journalister ökade under Jair Bolsonaro tid som president. Grovt hetsande mot medier och enskilda journalister förekom från högsta nivå, likt det som kollegan Donald Trump ägnade sig åt i USA. Efter Lula da Silvas tillträde 2023 förbättrades situationen.

Brasilien ligger 2026 på plats 52 av 180 länder i Reportrar utan gränsers (RUG) index över pressfrihet i världen (se rankningslistan här). Det innebär en förbättring med hela 58 steg på fyra år, vilket enligt RUG speglar ett mer normalt förhållande mellan statsmakten och medierna kopplat till maktskiftet 2023, då Lula da Silva efterträdde Bolsonaro.

Medieägandet är starkt koncentrerat, bland annat till stora industrifamiljer som ofta har nära band till den politiska klassen. Det dominerande och inflytelserika Globo-konglomeratet har exempelvis drivit politiska kampanjer och sponsrat presidentkandidater.

Reglering av onlinetjänster

Brasilien är ett av de länder i världen som mest aktivt arbetar för reglera digitala medier. En lag som trädde i kraft 2026 gör det obligatoriskt för plattformar att länka konton för alla under 16 15 års ålder till vårdnadshavares konton och att verifiera åldern på fler sätt än med självidentifiering.

Högsta domstolen stängde 2024 av medieplattformen X (tidigare Twitter) i Brasilien och hamnade i en öppen konflikt med dess ägare Elon Musk, som är världens rikaste person. Orsaken var att X vägrade att stänga av konton som ansågs sprida desinformation. Avstängningen upphävdes efter en dryg månad.

Staten stämde 2026 den USA-baserade kommunikationsplattformen Discord på närmare 100 miljoner dollar sedan en 13-åring begått självmord, och beordrat den att göra mer för att skydda minderåriga användare.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Rättssystemet är liksom i övriga Latinamerika baserat på kontinentaleuropeisk rätt. I det federala systemet finns, utöver domstolar på grundnivån, fem regionala appellationsdomstolar och en högsta appelationsdomstol (STJ). Dessutom finns Federala högsta domstolen (STF) som har elva domare och i praktiken fungerar som en författningsdomstol. Nationella justitierådet (CNJ) som inrättades efter en författningsändring 2004 har till uppgift att övervaka rättsväsendets oberoende och sammanställa statistik om det, samt vid behov vidta disciplinåtgärder mot dess företrädare.

Vid sidan av de ordinarie domstolarna finns också federala specialdomstolar för frågor som rör val, arbetsrätt och militären. Delstaterna har egna domstolsväsenden.

I fråga om rättsstatens funktioner hamnar Brasilien ungefär i mitten såväl globalt som regionalt och i jämförelse med andra länder som också klassas som övre medelinkomstländer. Efter flera år av försämring har utvecklingen har vänt uppåt efter Lula da Silvas tillträde som president 2023 och i World Justice Projects rankning av 143 länder är Brasilien ett av de tio länder där situationen förbättrats mest 2025, jämfört med året innan (se lista här). Faktorer som drar ned Brasiliens rankning är brister i säkerheten och straffrätten – områden där organiserad brottslighet,  våldsbrottslighet och polisbrutalitet samverkar. Ett fenomen som uppstått efter millennieskiftet är väpnade milisgrupper som kontrollerar hela samhällssektorer. Miliserna består till stor del av före detta poliser eller vakter som från början organiserade sig som grannskapsgrupper, men som nu blivit kriminella gäng och till ofta utmanövrerat de narkotikagäng som tidigare dominerade. Enligt en rapport 2020 kontrollerade sådana miliser över hälften av landets andra stad Rio de Janeiro och rådde över bland annat internettjänster, kabel-tv, transport och även byggsektorn.

Rättsväsendet är i huvudsak oberoende även om det förekommer problem med yttre påverkan och trakasserier, inte minst på landsbygden. Många gånger fungerar rättssystemet dåligt med långa väntetider då rättsfallen ofta läggs på hög. Det råder brist på domare och låga löner bäddar för korruption. Dödsstraffet är avskaffat.

Polisen är svårt korrumperad och enligt Amnesty International förekommer rutinmässig tortyr av häktade, fångar och intagna på ungdomsanstalter. Trots lagar mot tortyr straffas sällan gärningsmännen. Förhållandena är eländiga i många överfulla fängelser. Antalet intagna är dubbelt så stort som vad fängelserna är byggda för. Myndigheterna har ofta begränsad kontroll inne i fängelserna där extremt våld förekommer, ofta kopplat till gängkonflikter. Fånguppror är vanliga, ibland med tiotals dödsoffer som följd. Både vid gripanden och i häkte dör misstänkta brottslingar, ofta utan att dödsfallen utreds.

Poliser har också låtit sig lejas av affärsmän för att ”rensa i slummen” och tusentals gatubarn har mördats. Få sådana massakrer eller andra mord utförda av dödspatruller med band till säkerhetsstyrkor har klarats upp. Miljöaktivister, småbönder och ursprungsfolk i kamp för markrättigheter har misshandlats av polis och i vissa fall dödats av militärpolis eller lejda mördare. Byar har bränts och kvinnor våldtagits.

Dödshot och mord används mot människorättsaktivister och personer som anmält övergrepp eller vittnat mot poliser. Demonstrationer mot övergreppen slås inte sällan ned med våld av polis eller militärpolis.

Sanningskommission efter militärstyret

Det finns ett nationellt sekretariat för mänskliga rättigheter, och regeringen försöker förhindra tortyr. Hösten 2011 tillsattes en sanningskommission som fick i uppdrag att undersöka brott mot mänskliga rättigheter från 1946 till 1988, vilket inkluderar perioden av militärstyre 1964–1985. Kommissionen som lade fram sin slutrapport i december 2014 kom fram till att tortyr, avrättningar och ”försvinnanden” användes systematiskt under militärstyret. Över 400 människor miste livet och tusentals torterades, konstaterade kommissionen som uppmanade militären att erkänna sitt ansvar för de ”allvarliga övergrepp” som begicks.

I rapporten identifierades 377 personer som gjort sig skyldiga till människorättsbrott, varav runt 100 beräknades vara i livet. Enligt kommissionen borde de ställas inför rätta, trots en amnestilag från 1979 som innebär att varken militärer eller före detta gerillamän kan åtalas för våldshandlingar under diktaturen. Kommissionen ansåg att brotten är så allvarliga att de ändå borde prövas rättsligt.

Om våra källor