Brasilien – Jordbruk och industri

Brasilien är en av världens största jordbruksnationer och samtidigt Sydamerikas mest industrialiserade land. I landet produceras vanligen mer kaffe, sockerrör och apelsiner än någon annanstans. Det är också en ledande exportör av sojabönor och kött, en utveckling som har bidragit till skövling av regnskog. Industrin har de senaste decennierna breddats med så kallade tillväxt- och framtidsbranscher som bland annat läkemedel och IT.

Brasilien har varit ledande producent av inte minst socker och kaffe i århundraden, men till för några årtionden sedan var landet beroende av livsmedelsbistånd och import av jordbruksvaror. På senare år har jordbruket stärkt sin ställning och Brasilien har i dag en av de mest konkurrenskraftiga jordbrukssektorerna i världen. Produktionen ökade med drygt 150 procent mellan 2000 och 2015. Det var den enda sektorn som inte krympte under den svåra svackan 2015–2016 (se Ekonomisk översikt).

Ytan åkermark har ökat, främst genom att tidigare betesmarker odlas upp. Det är inte minst exporten av sojabönor och nötkött som driver på utvecklingen. Odlingen av sojabönor har ökat många gånger om sedan slutet av 1990-talet och den totala produktionen överstiger sedan slutet av 2010-talet USA:s, som tidigare var världsledande. I Brasilien finns runt 225 miljoner nötkreatur, i huvudsak på boskapsfarmer i Amazonbäckenet.

Enorma arealer har också tagits i anspråk i savannområdet Cerrado i det inre av landet, till stor del för odling av sojabönor. Utträngningen av boskapsskötsel därifrån har snabbat på skogsavverkningen i regnskogen, där nya betesmarker etableras. Avskogningen har gått snabbare i brasilianska Amazonas än i något annat tropiskt regnskogsområde i världen de senaste årtiondena. Ändå avtog den avsevärt under en rad år. Nu är avverkningstakten högre i Cerrado än i Amazonas. Trots att takten bromsats upp och trots insatser mot illegal skogsavverkning förvandlas fortfarande stora regnskogsområden hela tiden till jordbruksmark.

Efter Jair Bolsonaros tillträde som president 2019 kom nya larmrapporter om en kraftig ökning i avskogningstakten i Amazonas. Takten i skogsskövlingen avtog när Lula da Silva efterträdde honom 2023 – men den ökade samtidigt fortfarande i Cerrado.

Jätteplantager och småhushåll

Enorma och exportinriktade plantager ligger ofta i söder, medan miljontals självhushållande bönder finns runt om i landet. Jordbruksmarken är ytterst ojämnt fördelad och försök till jordbruksreformer har orsakat svåra politiska och rättsliga konflikter. Omkring en tiondel av de största jordägarna beräknas kontrollera cirka 85 procent av marken. Miljontals människor är beroende av jordbruk för sin försörjning, men många är jordlösa och många saknar fast inkomst. På exportinriktade plantager och farmer sliter lantarbetare ibland under närmast slavliknande förhållanden. Barn har där tvingats arbeta upp till 14 timmar om dagen.

Jordlösa lantarbetare är organiserade i vad som beskrivits som Latinamerikas viktigaste sociala rörelse, MST (Movimento dos trabalhadores rurais sem terra, Jordlösa lantarbetares rörelse). MST som grundades 1984 har protesterat genom markockupationer och kräver att få tillgång till obrukad mark. MST kämpar också mot skogsskövling, alltför ensidigt jordbruk (monokultur) och överanvändning av bekämpningsmedel och genmodifierade grödor. Aktivisterna har ofta mötts med våld från jordägarnas miliser eller polisen, med många dödsoffer som följd. Aktivister har dömts i domstol. Under Arbetarpartiets tid vid makten 2003–2016 fick omkring en miljon familjer dock egen mark även om de fortfarande lever under fattiga villkor och är beroende av statliga bidrag. Under Bolsonaro kämpade MST i stark motvind, då han hade starka band till jordägareliten och började riva upp regler som införts till skydd för miljön.

Småbönderna har ofta föråldrade redskap och saknar kapital för investeringar. Majs, kassava, bananer, ris, vete, potatis och bönor är viktiga grödor som odlas för eget bruk och för försäljning inom landet.

Flera av dem, som majs och kassava, är stora exportprodukter också – liksom tobak, bomull, papaya, ananas och kokosnötter.

Sockerrörsodlingen har också ökat kraftigt på grund av efterfrågan på biobränsle. Brasilien har ett av världens mest framgångsrika program för att ersätta fossila bränslen med biobränslen. En majoritet av de bilar som säljs i landet har hybridmotorer, som går på både etanol och bensin. Landet är världens näst största exportör av etanol, efter USA.

Fisket har liten betydelse för ekonomin men är en viktig näringskälla för många invånare. Sardiner, tonfisk, krabba och räkor hör till de vanliga fångsterna medan tilapia är vanligast i fiskodlingar.

Industri

Den enorma tillgången på råvaror från gruvorna och jordbruket lade grunden till Brasiliens industrialisering. Textil- och livsmedelsindustrin samt bryggerinäringen har länge dominerat, och förädling av gummi och timmer har varit omfattande. Tung industri, som ursprungligen var statlig, har dragit till sig utländskt kapital. Tillverkning av kemikalier, maskiner, bilar, flygplan och vapen har ökat i betydelse. Brasilien bygger oljeplattformar och annan specialutrustning för oljeindustrin, liksom turbiner, generatorer och transformatorer för vattenkraft och elförsörjning.

Råvaruförädlingen har byggts ut och tillverkningsindustrin har blivit alltmer avancerad. Bilindustrin är omfattande, och möbelindustrin har vuxit kraftigt. Telekombranschen har framgång liksom elektronik- och dataindustrin, som delvis finns i en särskild zon i Manaus i Amazonas dit företag lockas med särskilt gynnsamma villkor.

Brasiliens industri är annars störst i delstaterna São Paulo, Rio de Janeiro och Minas Gerais i sydöst och tillsammans med en av de andra delstaterna där, Espírito Santo, står de för en stor del av landets BNP. São Paulo är Latinamerikas största industristad. Campinas norr om São Paulo är ett av flera IT-centra.

Om våra källor