Brasilien – Befolkning och språk

Bara sex länder i världen beräknas ha fler invånare än Brasilien. Befolkningen är relativt ung men andelen äldre växer stadigt eftersom barnafödandet minskar och livslängden ökar. Invånarna är av mycket blandat ursprung. Landet är det enda i Latinamerika där portugisiska är huvudspråk.

En omfattande inflyttning till städerna har lett till att bara var åttonde brasilian i dag bor på landsbygden. Runt 80 procent av invånarna återfinns i ett 30 mil brett bälte längs den långa Atlantkusten medan det vidsträckta inlandet är mycket glest befolkat. Särskilt tättbefolkat är det vid kusten i sydöst. São Paulo är störst inte bara i Brasilien utan på hela den amerikanska kontinenten (nord och syd), med 12 miljoner invånare i själva staden och 22 miljoner i storstadsområdet. Näst störst, med ungefär hälften så stor befolkning, är Rio de Janeiro som var huvudstad från 1793 till 1960, då Brasília blev ny huvudstad (se Modern historia).

I Brasilien lever många olika folkgrupper och toleransen för kulturella skillnader är större än på andra håll i Latinamerika. Men det koloniala arvet har skapat ett hierarkiskt samhälle där de med mörkast hy har lägst status medan de som är ättlingar till européer dominerar landets styrande organ.

Enligt en folkräkning 2010 räknar sig 48 procent av brasilianerna som vita medan 43 procent säger sig ha blandat ursprung. Även om gränserna är flytande var det första gången i folkräkningarnas historia som andelen vita hamnade under hälften: tio år tidigare utgjorde de 53 procent och de med blandat ursprung 38 procent. De senare består främst av blandad härkomst från européer, afrikaner och ursprungsfolk. Förändringen kan till en del bero på ändrad självidentifiering.

En ny folkräkning skulle ha hållits 2020 men sköts upp på grund av coronapandemin. Folkräkningen genomfördes i augusti 2022 och resultaten väntas i slutet av året.

Brasiliens svarta invånare härstammar från de miljontals afrikanska slavar som under kolonialtiden hämtades av plantageägare till nordöstra Brasilien (se Äldre historia). Där, och främst i delstaten Bahia, finner man det starkaste afrikanska inslaget i dag. I nordöst är också fattigdomen som störst, livslängden som kortast och där föds flest barn.

När slaveriet upphört 1888 kom vågor av invandrare från Europa. Portugiser och italienare är de största europeiska invandrargrupperna, men det finns också många spanjorer och tyskar. Även svenskar utvandrade till Brasilien i början av 1900-talet, men de flesta av dem fortsatte till Argentina. En stor grupp japanska invandrare finns runt São Paulo.

När portugiserna anlände till Brasilien för fem sekler sedan uppgick ursprungsbefolkningen till minst 5 miljoner, varav de flesta fanns i Amazonas. Européernas ankomst ledde till att urfolken – som européerna kollektivt kallade indianer – nästan utplånades. Många massakrerades medan andra förgiftades eller avled i sjukdomar som de vita förde med sig. Vid folkräkningen 2010 räknade närmare 900 000 av landets invånare sig själva till urfolken, som delas in i cirka 300 folkgrupper. Brasilien räknas också som det land i världen där det finns flest isolerade folkgrupper som lever helt utan kontakt med omvärlden. Det rör sig om små grupper på några hundratal individer.

I författningen från 1988 ges urbefolkningen nyttjanderätt till sina traditionella mark- och vattenområden. Det har lett till att runt 700 särskilda områden inrättats, som täcker sammanlagt en dryg tiondel av landets yta. Områden finns i huvudsak i Amazonas där regleringen av mark gått förhållandevis smärtfritt. Här lever de flesta av urfolken i statsägda reservat. Men ofta, och inte minst i söder, har de tvingats kämpa för sin rätt i konflikt med skogs- och gruvbolag, dammbyggare, storgodsägare, guldgrävare och militären, ibland med livet som insats. Inom vissa grupper är självmord vanliga, till exempel bland guaraní som förlorat över 95 procent av sin ursprungliga mark.

En del av ursprungsfolken har anpassat sig till det omgivande samhället. Vissa lever halvnomadiskt (samlar, jagar och odlar), andra lever uteslutande nomadliv. Men ju mer den moderna världen tränger sig på i form av exempelvis väg- och vattenkraftsbyggen och också miljöförstöring, desto svårare blir det för urbefolkningen att leva på gammalt traditionellt sätt. Brasilien har ett särskilt ämbetsverk för indianfrågor, Funai (Fundação Nacional do Indio).

Den brasilianska portugisiskan skiljer sig från den som talas i Portugal, både i ordförråd och uttal. En växande brasiliansk påverkan på språket ledde dock till att Portugal 2008 ändrade sina stavningsregler så att de bättre stämmer överens med den portugisiska som talas i Brasilien. Bland urfolken talas cirka 280 språk med olika dialekter, av vilka de flesta tillhör någon av språkfamiljerna tupi-guaraní, gê, karib och arawak. Många av dem som talar ursprungsspråk behärskar även portugisiska.

Om våra källor