Brasilien – Seder och bruk

Skillnaderna mellan de rika delstaterna i södra Brasilien och de fattiga i norr är stora även vad gäller traditioner. I söder stöter man ofta på kläder, arkitektur, mat och musik med tydliga influenser från Tyskland, Italien och Östeuropa. I norr dominerar däremot traditioner med ursprung i Afrika eller hos ursprungsfolken, eller en blandning därav. Kulturen där har också präglats av det koloniala förtrycket, ett exempel är kampsportsdansen capoeira.

Afrobrasilianska religioner är vanligast bland den svarta befolkningen, men även folk med annan etnicitet har anslutit sig till dessa på senare år. De afrobrasilianska religionernas utövare firar sina egna gudar, orixás – men av historiska skäl sker firandet på samma officiella högtidsdagar som då de katolska helgonen firas. Brasilien har många helgdagar per år, eftersom såväl den federala regeringen som delstaterna och kommunerna har instiftat både religiösa och sekulära helgdagar. Här nedan behandlas bara de nationella helgdagarna och traditionerna.

Vett och etikett

Punktlighet värderas inte på samma sätt som i Nordeuropa. Blir man hembjuden på middag till någon bör man medvetet dyka upp 15–30 minuter senare än utsatt tid. Möten kan börja timmar senare än planerat, samt dra över tiden med lika mycket.

Brasilianer håller inte samma avstånd som skandinaver till den de står eller sitter bredvid, eller till den de talar med, och tar ofta på den de pratar med. Denna intimitet upplevs som naturlig och man bör därför undvika att dra sig undan beröringen. I Brasilien är kindpussen den traditionella hälsningen mellan kvinnor, samt mellan män och kvinnor. Det vanligaste är två kindpussar – först en på vänsterkinden, därefter en på högerkinden. Män tar i hand om de möter en annan man som de inte känner. En nära vän bemöts däremot med en hjärtlig kram.

Generellt sett är brasilianer informella och avslappnade, och eftersom de vill att alla ska vara nöjda och glada mest hela tiden är skandinavers rättframhet och ärlighet inte alltid uppskattad. Brasilianer lindar hellre in saker. Sex och otrohet skämtar man dock öppet och mycket om. Att avbryta och bli avbruten under ett samtal är vanligt.

Tecknet ”tummen upp” används flitigt för att visa att man samtycker eller tycker att något är bra. Folk påkallar ofta någons uppmärksamhet med ett ”pssst” vilket inte anses nedlåtande i Brasilien.

Brasilianer identifierar sig ofta starkt med sin delstat eller sin hemstad. Men stoltheten över att vara brasilian är oftast större och de flesta uttrycker gärna sin patriotiska glädje över att bo i vad de upplever som världens absolut bästa land. Till det brasilianer är stolta över hör o jeitinho brasileiro. Det syftar på förmågan att lösa även till synes olösliga problem och att ta sig förbi krånglig byråkrati.

Som utländsk besökare bör man tänka på att vara försiktig med att kritisera påven eller katolska kyrkan, förespråka abort eller att tala vitt och brett om att man inte tror på Gud (om så är fallet). Man bör också undvika att hålla hårt på formaliteter, klaga över bristande punktlighet – eller tala väl om Brasiliens ärkefiende Argentina.

Till bords

Tedrycken chimarão dricks flitigt i de sydligaste delstaterna. Ofta låter man bägaren med te gå runt bland personerna i ett sällskap och var och en får ta en klunk innan bägaren skickas vidare. I de nordligare delarna av landet är kaffe vanligare. Kaffet dricks svagt, för skandinaviska smaklökar, med mycket socker. Kaffe till kvällsmålstiden är vanligt. Vanliga är även goda fruktjuicer liksom ”nationaldrycken” caipirinha, gjord på sockerrörsbrännvinet cachaça och lime. Många dricker också kall öl i små glas (så den inte ska hinna bli varm), och det finns många inhemska ölsorter att välja bland.

Maten varierar mycket över landet och är starkt påverkad av alla olika folkgrupper. I Amazonas äter man mycket sötvattenfisk, som i fiskgrytan caldeirada, samt exotiska frukter och rotfrukter som jams och maniok (kassava). I Bahía är det starkt kryddade afrikanska arvet tydligt, i söder är det kött som gäller (till exempel rätten carne do sol, som består av torkat, saltat och grillat kött serverat med grönsaker) och längs kusten fisk och skaldjur. Söderut hittar man också mycket italiensk- men också tysk- och japanskinfluerad mat.

För hela Brasilien gäller dock att en måltid i allmänhet inte anses vara komplett utan ris och bönor – arroz e feijão. Typisk är ”nationalrätten” feijoada – kött- och böngrytan, som traditionellt serveras på lördagar, med ris, finskuren kål, rostat maniokmjöl och apelsinklyftor.

Seden att ta med presenter om man besöker någon för första gången är inte självklar inom alla klasser. Däremot är det oftast ändå välkommet om man som gäst har med sig en anspråkslös present, exempelvis choklad.

Klädsel och skönhetsideal

Den dominerande klädstilen är västerländsk, förutom vissa bevarade klädtraditioner som en del ursprungsfolks, eller gauchons stora, pösiga byxor och många svarta bahianska kvinnors vita kjolar och blusar. De brasilianska kläderna, särskilt kvinnornas, visar dock betydligt mer hud än vad en skandinav är van vid. Det går ofta att avläsa klasstillhörighet i klädseln, då de rikare ofta klär sig elegant i mindre varma material än de dominerande syntetmaterialen. Män går gärna i shorts och utan tröja. De karaktäristiska plastsandalerna används av män och kvinnor från alla klasser.

Den här klädkoden gäller till vardags, i arbetslivet är den ofta ganska strikt. Trots ett tropiskt klimat förväntas man bära långärmad skjorta eller tröja och byxor eller kjol samt skor som döljer fötterna, om man arbetar exempelvis på någon myndighet, i affär eller på bank.

Kroppsfixeringen och sexualiseringen är stark, vilket sätter press framför allt på kvinnor. Inom överklassen är skönhetsoperationer vanliga. Manikyr och pedikyr är mycket vanliga bland kvinnor av alla klasser, och ofta kommenterar folk andra människors kroppar, såväl när de inte hör som inför dem. Under karnevalen eller på stranden är stringbikini en vanlig syn.

Traditioner, helgdagar och nationalsymboler

Karnevalen är den kanske viktigaste brasilianska högtiden. Den äger rum någon gång mellan januari och mars varje år, beroende på när påsken infaller. Karnevalen avslutas på askonsdagen, den dag som traditionellt inledde de 40 dagars fasta som avslutades med påsken. Karnevalen är en tre eller fyra dagar lång folkfest då de flesta ägnar sig åt att spela musik, dansa, sjunga, dricka och vara glada.

Påsken är en av de viktigaste högtiderna. De troende katolikerna går i kyrkan och de flesta andra ser en möjlighet att ge och få påskägg av choklad. Långfredagen är helgdag.

Tiradentes dag firas den 21 april till minnet av den första framstående ledaren i den rörelse som förespråkade Brasiliens självständighet på 1800-talet. Corpus cristi är en katolsk högtid som firar Jesu närvaro vid nattvarden. Datumet varierar från år till år, eftersom den infaller 62 dagar efter långfredagen. Brasiliens självständighet från Portugal, som uppnåddes 1822, firas den 7 september.

Nossa senhora aparecida infaller den 12 oktober. Dagen firas till åminnelse av Brasiliens nationella skyddshelgon, vars namn är en katolsk titel på jungfru Maria, Jesu moder. Dia de finados (De dödas dag, 2 november) är känd under flera olika namn. Det är en dag då man ber för de nära och kära som är döda. Republikens dag firas den 15 november, till åminnelse av att Brasilien 1889 blev republik.

Julen firas natten mellan den 24 och 25 december med god mat och dryck. Vid midnatt delas julklapparna ut. På nyårsafton ska man traditionellt vara klädd i vitt. I övrigt firas den som i större delen av västvärlden med mycket festande och fyrverkerier. Själva helgdagen infaller den 1 januari.

Dessutom firas andra högtider som inte är officiella helgdagar. Den största är Festas juninas (Junifesterna), med São Joãos dag (24 juni) som höjdpunkt. Det innebär flera veckors firande med utgångspunkt i katolska helgon – förutom São João även Santo Antônio (13 juni) och São Pedro (29 juni). Traditionen, som firas i större delen av landet, är starkast i nordöstra Brasilien. Där dansar man forró och en dans som liknar squaredans, tänder eldar och klär sig i kläder som påminner om landsbygden förr i tiden.

På officiella helgdagar som självständighetsdagen den 7 september eller republikens dag den 15 november hissas den brasilianska flaggan. Den är grön med en gul snedställd fyrkant och i denna ett ljusblått jordklot med 27 stjärnor, en för varje delstat samt det Federala distriktet (Brasília). Runt klotet går ett vitt band med texten Ordem e progresso (Ordning och framsteg). Det gröna står för Brasiliens skogar, det gula för mineraltillgångarna och det blå, tillsammans med stjärnorna, sägs föreställa himlen över Rio de Janeiro den dag republiken utropades 1889.

Om våra källor