Brasilien – Sociala förhållanden

Brasilien är ett land med enorma interna skillnader, inte minst socialt och ekonomiskt. Stora framsteg gjordes under en period för att överbrygga dessa skillnader, men ekonomiska kriser som sedan följt har raserat mycket av det som uppnåddes.

I FN:s index över mänsklig utveckling (HDI) har Brasilien plats 84. Det är strax över mitten av världens länder och räknas som "hög" utvecklingsnivå, den näst högsta kategorin av fyra (se lista här). Placeringen är lik den för Colombia, Ecuador och Peru, men sämre än Argentina och Chile (som har "mycket hög" utvecklingsnivå).

Under Lula da Silvas första period som president (2003–2010) lyftes mer än 30 miljoner brasilianer ur fattigdom. Förutom god tillväxt bidrog olika statliga satsningar, däribland familjestödprogrammet Bolsa família (ungefär ”Familjebidrag”) som riktades mot fattiga hushåll. En bärande del i programmet var att låginkomsttagare fick kontantbidrag mot att de sände sina barn till skolan och lät dem delta i vaccinationsprogram. Programmet har beskrivits som ett av de mer omfattande och framgångsrika exemplen på kontantbidrag till fattiga i världen, och har inspirerat liknande program på andra håll.

Lula da Silvas efterträdare Jair Bolsonaro ersatte i slutet av 2021 Bolsa família med ett annat välfärdsprogram, Auxílio Brasil. Efter Lulas återkomst 2023 återinfördes dock Bolsa família. Under 2026 beräknas var fjärde brasilian leva i ett hushåll som tog del av stödet.

Under covid-19-pandemin 2020 infördes ett tillfälligt och rekordstort kontantstöd. Runt en tredjedel av befolkningen, eller 44 procent av hushållen, fick del av bidraget som betalades ut under nio månader och bidrog till att miljontals människor tillfälligt hamnade över fattigdomsgränsen. Många föll dock snart tillbaka i fattigdom när stödet löpte ut vid årsskiftet 2020/2021. Valåret 2022 rapporterades 33 miljoner brasilianer leva i hunger och den tidigare framgångsrika fattigdomsbekämpningen tycktes i det närmaste utraderad. Närmare var tredje invånare räknades som fattig det året.

Pandemin slog hårt mot Brasilien som räknade näst flest avlidna i covid-19 i världen efter USA i absoluta tal. Dödstalet låg på drygt 700 000 när pandemin i huvudsak klingat av.

Stora klyftor

De regionala skillnaderna är stora. Livet för de fattiga i nordöstra Brasilien och i isolerade inre delar av Amazonas liksom för svedjebönderna längre västerut står i skarp kontrast till den växande medelklassens tillvaro i städerna i sydöst, där de välbärgade bor bakom stängsel med elektronisk övervakning.

Inkomsterna är också fortfarande ytterst ojämnt fördelade, även om klyftorna har minskat något de senaste åren.

Tiotals miljoner människor beräknas bo i Brasiliens kåkstäder. Massflytten från landsbygden har skapat väldiga slumområden, favelas, kring storstäderna. De kontrolleras ofta av kriminella gäng och kännetecknas av brottslighet, arbetslöshet, fattigdom, bostadsbrist och usla sanitära förhållanden.

En dryg tredjedel av dem som arbetar beräknas göra det i den informella sektorn. De går miste om flertalet sociala förmåner som sjukkassa och pension. Såväl barnarbete som tvångsarbete och rent slavarbete förekommer.

Hög brottslighet

På vissa håll i São Paulo eller Rio de Janeiro är kriminaliteten värre än i världens krigszoner. Antalet mord är bland de högsta i världen i absoluta tal, och Brasilien har också en hög andel mord per invånare. Men utvecklingen tycks ha vänt, 2025 registrerades en dryg tredjedel färre mord per invånare än en toppnotering åtta år tidigare.

Våldsbrotten är ofta knutna till drog- och vapenhandel. Få mord och andra våldsbrott klaras upp och polisen har dåligt rykte, inte minst i Rio.

Trots skärpt lagstiftning till skydd för barn finns det fortfarande barn som lever på gatorna – oklart hur många. De flesta försörjer sig genom försäljning och andra tillfälliga arbeten, men en hel del tigger, stjäl eller prostituerar sig. Många är beroende av droger, ofta sniffar de lim. Polisen har anklagats för mord på gatubarn.

De sociala skillnaderna drabbar särskilt kvinnorna. Arbetslösheten bland kvinnor har ökat sedan betald barnledighet infördes i slutet av 1980-talet, eftersom många mödrar avskedas. Tonårsgraviditeter är vanliga. Abort är endast tillåten efter våldtäkt, när moderns liv är i fara eller vid svår fosterskada. Många illegala aborter genomförs därför, ofta under primitiva förhållanden. Våld mot kvinnor är vanligt, även dödligt sådant. År 2025 begicks enligt officiella siffror cirka 1 500 könsbaserade mord på kvinnor, så kallad femicid. Andra källor talar om fler än 2 000, vilket skulle innebära att närmare sex kvinnor per dag mördades på grund av sitt kön. Siffran ökar trots att mordtrenden generellt var nedåtgående.

Välfärdssystemet

Sjuk-, yrkesskade- och invalidförsäkring finns, liksom ålders- och änkepension, moderskapspenning och familjebidrag. Mediciner subventioneras. Resurserna är dock otillräckliga.

Särskilt pensionssystemet har länge varit i kris. Pensionerna har stått för mer än en tredjedel av statens utgifter och växt snabbare än inflationen (se Ekonomisk översikt). En pensionsreform antogs efter flera turer 2019 och ska fasas in under en rad år. Den innebär bland annat att pensionsåldern fastställs till 62 år för kvinnor och 65 år för män. Tidigare har kvinnor i snitt gått i pension vid 53 års ålder och män vid 56, enligt OECD. Staten beräknas spara cirka 195 miljarder dollar på tio år genom reformen.

Även socialförsäkringssystemet är ansträngt, bland annat därför att många privatanställda låginkomsttagare inte betalar, eller klarar av att betala in sina avgifter.

Enligt författningen har alla medborgare rätt till offentlig vård. Men den fattiga majoriteten, som har störst hälsoproblem, får hålla tillgodo med en överbelastad statlig vård som präglas av resursbrist och korruption. För de välbeställda finns privat hälso- och sjukvård av hög internationell standard. Den eftersatta förebyggande vården, till exempel vaccinering av barn, har dock förbättrats genom program som Bolsa família (se ovan). Spädbarnsdödligheten har minskat rejält under 2000-talet men är fortfarande hög.

Homosexuella kan för det mesta leva mer öppet än i många andra länder i Latinamerika. I storstäderna Rio de Janeiro och São Paulo finns stora grupper av hbtq-personer. Högsta domstolen slog 2019 fast att diskriminering av homosexuella är brottsligt, och gav därmed kongressen i uppdrag att stifta en lag om det. Trots det är diskriminering i praktiken vanligt. Våld mot hbtq-personer är utbrett. Samkönade äktenskap är tillåtna sedan 2013.

Om våra källor