Brasilien – Sociala förhållanden

Brasilien är ett land med enorma interna skillnader, inte minst socialt och ekonomiskt. Stora framsteg gjordes under en period för att överbrygga dessa skillnader, men ekonomiska kriser som sedan följt har raserat mycket av det som uppnåddes.

På FN:s index över mänsklig utveckling (HDI) har Brasilien plats 89. Det är ungefär i mitten av världens länder och räknas som "hög" utvecklingsnivå, den näst högsta kategorin av fyra. Placeringen är snarlik den för Colombia, Ecuador och Peru, men sämre än Argentina och Chile (som har "mycket hög" utvecklingsnivå).

Under Lula da Silvas första period som president (2003–2010) lyftes mer än 30 miljoner brasilianer ur fattigdom. Det skedde genom olika satsningar, däribland familjestödprogrammet Bolsa família som 2020 kom närmare 14 miljoner fattiga familjer till del. En bärande del i programmet var att låginkomsttagare fick kontantbidrag mot att de sände sina barn till skolan och lät dem delta i vaccinationsprogram. Men ekonomiska kriser urholkade programmet och i slutet av 2021, under president Jair Bolsonaro, ersattes det av ett annat välfärdsprogram, Auxílio Brasil.

Under coronapandemin 2020 infördes ett tillfälligt och rekordstort kontantstöd. Runt en tredjedel av befolkningen, eller 44 procent av hushållen, fick del av bidraget som var ungefär tre gånger högre än Bolsa família-stödet. Det betalades ut under nio månader, från april till december, och bidrog till att miljontals människor tillfälligt hamnade över fattigdomsgränsen.

Många föll dock snart tillbaka i fattigdom när stödet löpte ut vid årsskiftet 2020/2021. Före pandemin beräknades närmare 30 procent av invånarna leva i fattigdom. Det motsvarar över 60 miljoner människor. Många miljoner lever i extrem fattigdom, vilket definieras som en inkomst per person som utgör mindre än en fjärdedel av minimilönen.

Valåret 2022 rapporterades 33 miljoner brasilianer leva i hunger och den tidigare  framgångsrika fattigdomsbekämpningen tycktes i det närmaste utraderad. Närmare var tredje invånare räknades som fattig det året.

Pandemin slog hårt mot Brasilien som räknade näst flest avlidna i covid-19 i världen efter USA i absoluta tal (och på cirka 15:e plats räknat per invånare). Dödstalet låg runt 675 000 när pandemin i huvudsak klingat av. 

Under Lulas första presidenttid satsades stora summor också på att bygga nya bostäder och hälsocenter i storstädernas slumområden (se nedan). Vidare var anti-hungerprogrammet Fome zero (Noll hunger) omfattande. Lulas efterträdare som president, Dilma Rousseff, ville genom programmet Brasil sem miséria (Brasilien utan misär) avskaffa den extrema fattigdomen i landet, den kanske viktigaste punkten på hennes dagordning. 

Stora klyftor

De regionala skillnaderna är stora. Livet för de fattiga i nordöstra Brasilien och i isolerade inre delar av Amazonas liksom för svedjebönderna längre västerut står i skarp kontrast till den växande medelklassens tillvaro i städerna i sydöst, där de välbärgade bor bakom stängsel med elektronisk övervakning.

Inkomsterna är också fortfarande ytterst ojämnt fördelade, även om klyftorna har minskat något de senaste åren. Den folkräkning som genomfördes 2010 visar att 44 procent av alla inkomster går till den rikaste tiondelen av invånarna, medan den fattigaste tiondelen får nöja sig med 1 procent av inkomsterna. Annorlunda uttryckt: sex miljardärer i Brasilien har lika stora tillgångar som halva befolkningen, eller 100 miljoner människor. Vita tjänar i allmänhet mer än dubbelt så mycket som färgade eller svarta, män mer än kvinnor.

Tiotals miljoner människor beräknas bo i Brasiliens kåkstäder. Massflytten från landsbygden har skapat väldiga slumområden, favelas, kring storstäderna. De kontrolleras ofta av kriminella gäng och kännetecknas av brottslighet, arbetslöshet, fattigdom, bostadsbrist och usla sanitära förhållanden.

Mellan en tredjedel och hälften av dem som arbetar gör det i den informella sektorn. De går miste om flertalet sociala förmåner som sjukkassa och pension. Eftersom fler kvinnor än män arbetar i den informella sektorn spär det på den diskriminering som redan sker mot kvinnor i form av lägre lön. Enligt FN får en kvinna två tredjedelar av vad en man tjänar, ännu mindre om hon är mörkhyad.

Såväl barnarbete som tvångsarbete och rent slavarbete förekommer. Myndigheterna inledde 2003 en omfattande satsning med razzior mot storjordbruk och fabriker som misstänktes för missförhållanden. Under några år befriades tiotusentals människor från slavliknande arbetsförhållanden, men det arbetet har senare avstannat.

Hög brottslighet

På vissa håll i São Paulo eller Rio de Janeiro är kriminaliteten värre än i världens krigszoner. Fler människor mördas varje år i Brasilien än i något annat land i världen. Våldsbrotten är ofta knutna till drog- och vapenhandel. Få mord och andra våldsbrott klaras upp och polisen har dåligt rykte, inte minst i Rio.

Antalet mord nådde rekordnivåer 2017 men har sedan minskat med en tredjedel till cirka 40 000 fem år senare. Det är oklart vad som ligger bakom minskningen men 2018 satte den dåvarande presidenten Michel Temer in militär för att upprätthålla ordningen i den svårt våldsdrabbade delstaten Rio de Janeiro. Det var första gången sedan diktaturens fall som militären fick ansvar för inrikes säkerhet. Jair Bolsonaro som efterträdde Temer 2019 genomförde som en av sina första åtgärder lättnader i vapenlagstiftningen som innebär att i princip alla vuxna fick rätt att köpa vapen och förvara dem hemma.

Drygt fyra år senare hade antalet registrerade vapeninnehavare ökat nästan sjufalt, och Bolsonaros efterträdare Lula da Silva beslutade att återigen skärpa lagarna. Enligt Lula hade de lösare reglerna och ökade vapenmängden ute i samhället bidragit till ökat politiskt våld under valrörelsen 2022.

Trots skärpt lagstiftning till skydd för barn finns det fortfarande barn som lever på gatorna – oklart hur många. De flesta försörjer sig genom försäljning och andra tillfälliga arbeten, men en hel del tigger, stjäl eller prostituerar sig. Många är beroende av droger, ofta sniffar de lim. Polisen har anklagats för mord på gatubarn.

De sociala skillnaderna drabbar särskilt kvinnorna. Arbetslösheten bland kvinnor har ökat sedan betald barnledighet infördes i slutet av 1980-talet, eftersom många mödrar avskedas. Tonårsgraviditeter är vanliga: graviditet är det vanligaste skälet till att tio- till fjortonåriga flickor vistas på sjukhus. Abort är endast tillåten efter våldtäkt, när moderns liv är i fara eller vid svår fosterskada. Många illegala aborter genomförs därför, ofta under primitiva förhållanden. Våld mot kvinnor är vanligt, även dödligt sådant. År 2023 begicks 1 463 könsbaserade mord på kvinnor, femicid, vilket innebar en ökning mot tidigare år trots att mordtrenden generellt var nedåtgående. Det innebar att fyra kvinnor per dag mördades på grund av sitt kön.

Välfärdssystemet

Sjuk-, yrkesskade- och invalidförsäkring finns, liksom ålders- och änkepension, moderskapspenning och familjebidrag. Mediciner subventioneras. Resurserna är dock otillräckliga.

Särskilt pensionssystemet har länge varit i kris. Pensionerna har stått för mer än en tredjedel av statens utgifter och växt snabbare än inflationen (seEkonomisk översikt). Pensionsutbetalningarna är ojämlika och gynnar till stor del de välbärgade mer än de fattiga, enligt Världsbanken. Ändringar i systemet har diskuterats i 30 år utan framgång. Dåvarande presidenten Michel Temer utarbetade en bred pensionsreform 2018 men drog tillbaka den då han saknade stöd i kongressen. Efterträdaren Jair Bolsonaro presenterade ett nytt förslag som var mer omfattande. Det vattnades ur en del men kunde till slut antas, i oktober 2019. Reformen som fasas in under 12 till 14 år innebär bland annat att pensionsåldern fastställs – 62 år för kvinnor och 65 år för män. Tidigare har kvinnor i snitt gått i pension vid 53 års ålder och män vid 56, enligt OECD. Staten beräknas spara cirka 195 miljarder dollar på tio år genom reformen.

Även socialförsäkringssystemet är ansträngt, bland annat därför att många privatanställda låginkomsttagare inte betalar, eller klarar av att betala in sina avgifter.

Enligt författningen har alla medborgare rätt till offentlig vård. Men den fattiga majoriteten, som har störst hälsoproblem, får hålla tillgodo med en överbelastad statlig vård som präglas av resursbrist och korruption; för de välbeställda finns privat hälso- och sjukvård av hög internationell standard. Den eftersatta förebyggande vården, till exempel vaccinering av barn, har dock förbättrats genom program som Bolsa família (se ovan). Spädbarnsdödligheten har minskat rejält under 2000-talet men är fortfarande hög.

Brasilien beräknas ha uppemot en miljon hivsmittade. Ett program med gratis aidsmedicin infördes 2009 vilket lett till en kraftig minskning av antalet dödsfall i aids per år. Brasilien har tagit strid med USA om rätten att kringgå läkemedelspatent och tillverkar egna aidsmediciner.

I början av 2016 stod Brasilien inför en folkhälsokris då ett utbrott av det myggburna zikaviruset smittat över en halv miljon människor och befarades ha orsakat flera tusen fall av fosterskador. Smittan som först upptäcktes i Brasilien hade snart spridit sig till stora delar av Latinamerika. Världshälsoorganisationen (WHO) förklarade den 1 februari utbrottet som ett internationellt nödläge. I Brasilien beslutade regeringen att mobilisera över 200 000 soldater som skulle hjälpa till med att leta efter stillastående vatten i och kring bostäder, där myggorna förökar sig. Först i maj 2017 blåstes faran över.

Familjeliv

Vuxna barn bor vanligtvis hemma tills de gifter sig och skaffar egen familj. Hushållen utgörs oftast av en kärnfamilj, men det är inte ovanligt att mor- eller farföräldrar bor hemma hos något av barnen när de blir gamla. Familjen och släkten värderas högt. Det kan innebära att det vuxna barnet som gifter sig flyttar in i en lägenhet i samma hus som föräldrarna. Vid kriser är det familjen som kommer till undsättning snarare än samhällets institutioner.

I det övervägande katolska Brasilien är idealet att människor ska vara gifta innan de bor ihop. Men i praktiken är det många som inte gifter sig men ändå kallar sig gifta från det att de flyttar ihop, vilket är socialt accepterat. Sex utanför äktenskapet är vanligt, men i detta avseende behandlas flickor och pojkar olika. Unga pojkar uppmanas till sexuella relationer, medan unga flickor ofta förmanas att ”hålla på sig”.

Kvinnor som lönearbetar fortsätter att ha huvudansvaret för hemmet. Mannen ses som familjeförsörjare, även om kvinnan arbetar utanför hemmet. Liksom övriga latinamerikanska länder är Brasilien starkt präglat av machismo, en kultur som värderar manliga egenskaper högre än kvinnliga. Skilsmässa blev lagligt först 1977 och abort är fortfarande förbjudet (se ovan), men vida praktiserat. Det var först genom grundlagen från 1988 som kvinnor i alla avseenden rättsligt jämställdes med män.

Brasilianer är generellt sett väldigt barnkära. Många barn föds dock in i familjer som redan har fler barn än de har råd att ta hand om, och far därför illa. Sexuell exploatering av barn, särskilt flickor, är ett stort problem.

Barnomsorg av kvalitet är svårfunnen. Många kvinnor stannar hemma med barnen de första åren om de kan, eller låter mor- eller farmor ta hand om barnbarnet medan de arbetar. Inom medel- och överklassen anlitar föräldrarna ofta en barnflicka från fattig bakgrund.

Brasilien har en ung befolkning. De som tillhör medel- och överklassen delar livsstil med de flesta europeiska ungdomar. Fattigare ungdomar börjar ofta arbeta tidigt för att bidra till familjens försörjning och kan därför varken studera eller ägna sig åt fritidsintressen i någon större utsträckning.

Homosexuella kan för det mesta leva mer öppet än i många andra länder i Latinamerika. I storstäderna Rio de Janeiro och São Paulo finns stora grupper av hbtq-personer. Högsta domstolen slog i juni 2019 fast att diskriminering av homosexuella är brottsligt, och gav därmed kongressen i uppdrag att stifta en lag om det. Sedan tidigare fanns lagar i flera delstater mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Trots det är diskriminering i praktiken vanligt. Våld mot hbtq-personer är utbrett och ökar: 2017 rapporteras 387 hbtq-personer ha mördats på grund av sin sexuella läggning. Samkönade äktenskap är tillåtna sedan 2013.

Om våra källor