Ukraina – Aktuell politik

Växande dödstal, stor förödelse och svåra umbäranden för civila ukrainare är följden av den ryska krigföringen sedan den 24 februari 2022, då en fullskalig rysk militär invasion inleddes. I östra och södra Ukraina har ryska styrkor tagit kontroll över flera områden och ansluter dem till Ryssland, på samma sätt som man tidigare gjort med Krimhalvön. Anfall riktas till stor del mot civil infrastruktur, men Ryssland möter kraftfullt motstånd. Kriget kantas av anklagelser om krigsförbrytelser.

Ukraina befinner sig sedan flera år i permanent kris. "Brodernationen" Ryssland uppträder som bitter fiende och de ekonomiska problemen är gigantiska. Men trots att svårutrotad korruption före kriget undergrävde ukrainarnas tillit till landets ledare strider medborgarna nu med stor enighet – för sina liv och för att få behålla sin egen statAllmän mobilisering råder, med inkallelseorder till män mellan 18 och 60 år, om de inte arbetar inom prioriterade verksamheter som livsmedelsproduktion.

Presidenten Volodymyr Zelenskyj vinner respekt för sitt sätt att samla motståndet och dra uppmärksamhet till krigets följder. Han försummar inga kanaler när han talar för Ukrainas sak och försvarsmaktens behov av vapen: nattliga presskonferenser, framträdanden via länk inför parlamenten i andra länder och direktmöten med utländska dignitärer som vågar sig till Kiev. Han uppträder till och med som hologram när företrädare för teknikbolag samlas.

Ukraina Zelenskyj.jpgVolodymyr Zelenskyj gick från att vara TV-komiker till att bli vald till president i verkligheten och leda motståndet mot de ryska invasionsstyrkorna. Foto: Ukraine Presidency/TT

Efter att i åtta år ha pressat undan ukrainska beslutsfattare från flera delar av landets territorium – förutom Krimhalvön också Donetsk och Luhansk i öster – anföll Ryssland från tre håll. Det storskaliga anfallet föregicks av månader av  förberedelser: stora samlingar av markstyrkor längs Ukrainas gräns i öster, en marinövning i Svarta havet i söder och en militär samövning med försvarsmakten i Belarus, Ukrainas grannland i norr. De första rapporterna om att en invasion satts i verket gick ut på att Ryssland i första hand anföll Ukrainas försvarsmakt: luftvärn, ledningsfunktioner och flygfält. Därefter har anfallen som drabbar civilbefolkningen blivit desto fler. 

Redan två månader efter invasionen var antalet krigsflyktingar utanför Ukrainas gränser över fem miljoner, och ännu fler var enligt FN internflyktingar. Hamnstaden Mariupol vid Svarta havet var belägrad och sönderskjuten, berövad viktiga funktioner som el och vatten. Fasansfulla förhållanden med hundratals civila dödsoffer rapporterades från flera städer, bland andra Butja nära Kiev och Tjernihiv nära gränsen till Belarus. Eldgivning förekom mot eller i omedelbar närhet till kärnkraftverk vilket skapade miljörisker av större omfång än Tjernobylkatastrofen 1986. Vissa städer, som Cherson vid floden Dneprs utlopp i Svarta havet, hade tagits över av ryska styrkor. Men ryssarna hade misslyckats med att inta huvudstaden Kiev.  

Världshälsoorganisationen (WHO) kunde under invasionens nio första månader dokumentera över 700 attacker där vårdinrättningar eller ambulanser angripits av ryska styrkor. Försök att få till ”humanitära korridorer” för evakuering av civila från belägrade städer har misslyckats i flera fall, trots löften om lokala vapenvilor.

Rysslands president Vladimir Putin har deklarerat att han inte ser Ukraina (som tidigare ingick i Sovjetunionen) som en suverän stat. Han hade redan tidigare ställt kravet att Ukraina aldrig får ansluta sig till det militära Natosamarbetet i väst, och skapat splittring genom att stödja separatistiska strävanden hos ryskspråkiga ukrainare. På invasionens första dag sattes ryska styrkor att  ta kontroll över Norra Krimkanalen, som förser Krimhalvön med vatten från floden Dnepr. Två veckor senare började Ryssland byta ut ukrainska borgmästare i intagna städer mot Moskvasympatisörer. När invasionen trots Rysslands militära resurser inte hade förväntad framgång inriktades den i stället på att "befria folkrepublikerna" Donetsk och Luhansk, och skapa ett sammanhållet ryskkontrollerat område i öster och söder. "Folkomröstningar" har genomförts i Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson och påstås visa invånarnas starka stöd för anslutning till Ryssland. Med ryskt territorium formellt utvidgat, byggt på skenomröstningar, hävdar den ryska ledningen att det är Ryssland som angrips av Ukraina.

Ukraina-med-ryskannekterade-områden.jpg

När Ryssland genomförde en ceremoni i Kreml för att bekräfta annekteringen av de fyra områdena var läget på marken sådant att ukrainska styrkor börjat nå framgång med en motoffensiv. Ukrainarna lyckades också återta staden Cherson. Militära bedömare har framhållt två huvudsakliga skäl: omfattande leveranser av vapen, inte minst moderna system med lång räckvidd och god precision, från västländer (se Utrikespolitik och försvar) och större stridsmotivation hos ukrainarna än hos de ryska styrkorna.

Av sammanställningar som gjordes 2021, före det storskaliga ryska anfallet, framgick att konflikterna om Krimhalvön och enklaverna Donetsk och Luhansk så långt, under sju år, hade krävt fler än 13 000 liv. Dödstalen 2022 är svårbedömda, men det går att säga med säkerhet att de stiger brant, hos ukrainarna och bland de  ryska styrkorna. Civila mål har träffats i antingen oskicklig eller hänsynslös rysk krigföring. Händelser som sticker ut därför att de krävt många liv har rapporterats från en teater i Mariupol, ett varuhus i Krementjuk, en järnvägsstation i Kramatorsk och en station i Tjaplyne i regionen Dnipro.

Stridsäpple: banden till väst

En latent konflikt mellan ukrainsk- och rysktalande i Ukraina kom i dagen 2014, vid ett maktskifte som bottnade i avgörande frågor: Skulle Ukraina ha närmare band med väst än med Moskva? Hur skulle korruption och maktmissbruk motverkas?

På Krim, med etniska ryssar i majoritet, förekom missnöje som spelade Rysslands regering i händerna. En revolt iscensattes mot folkvalda lokala ledare och Ukrainas kontroll över halvön bröts med hjälp av soldater i anonyma uniformer. Trots protester från regeringen i Kiev och västmakter genomförde separatister i mars 2014 en illegal folkomröstning som sades visa att en stor majoritet av invånarna ville tillhöra Ryssland, varefter regeringen i Moskva "på begäran av Krim" annekterade halvön.

Det var första gången sedan andra världskriget som en europeisk stat erövrade och införlivade en del av ett annat land. Reaktionen från omvärlden blev stark. Ryssland anklagades för brott mot folkrätten och mot internationella avtal.

Mönstret upprepades i det ryskdominerade Donbasområdet i östra Ukraina, som sedan sovjettiden varit landets viktigaste gruv- och industriregion. I länen Donetsk, Luhansk och Charkiv ockuperades officiella byggnader av beväpnade pro-ryska aktivister, i en del fall sannolikt med stöd av ryska elitsoldater. Ukrainska staten lyckades behålla kontrollen över Charkiv, men i Donetsk och Luhansk arrangerade separatister "folkomröstningar" om självständighet från Ukraina. När frontlinjerna stabiliserades 2015 hade rebellerna kontroll över ungefär en tredjedel av sina respektive län, som därefter fungerade som ryska protektorat. Ryssland erkände i februari 2022 de två separatistenklaverna som självständiga republiker och framställde därefter militärt agerande på ukrainsk mark som nödvändigt för att skydda ryssar. Invånarna i Donetsk och Luhansk håller nu i stor mängd ryska pass, se Befolkning och språk.

Direkt efter Rysslands annektering av Krim beslöt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (Osse) att sända en observatörsstyrka till Ukraina. Rapporter från dessa observatörer, men också andra ögonvittnesuppgifter och satellitbilder, dokumenterade rysk direkt inblandning i konflikten i Donbas. Efterhand har ryska regeringen medgett sitt aktiva agerande på Krim och sagt att den "inte kunnat hindra ryska frivilliga" att delta i striderna i Donbas.

Rysslands stöd till separatisterna fick en förödande konsekvens 2014 när ett malaysiskt trafikflygplan sköts ned och alla 298 ombord omkom. Den nederländskt ledda kommission som utrett attacken (planet kom från Amsterdam och majoriteten av offren var nederländare) fastslog drygt två år senare att planet träffades av en rysktillverkad robot, att roboten avfyrats från en by som kontrollerades av separatistmilis samt att robotsystemet förts in från Ryssland samma dag och förts tillbaka dit direkt efteråt.

Ukrainska säkerhetstjänsten har också anklagat Ryssland för "cyberkrigföring" genom IT-intrång och virusangrepp mot bland annat kraftnät och finansiella system. Ukrainare iscensätter för sin del angrepp som blockerar ryska system.

Överenskommelser och vapenvilor

Krim- och Donbaskonflikterna utvecklades i ett läge då Ukrainas förhållande till väst kastats fram och tillbaka. 2014 valdes affärsmannen Petro Porosjenko till president efter Viktor Janukovytj, som hade tvingats bort; när Janukovytj ville bromsa Ukrainas närmande till EU ledde det till folkliga protester som kommit att kallas euromajdan eller majdanrevolutionen (se Modern historia).

Porosjenko var den ende "oligark" i Ukraina som hade ställt sig på den EU-vänliga sidan. Han skrev snabbt under ett associationsavtal med EU. Efter nyval fick Ukraina ett parlament som dominerades av EU- och Natovänliga partier.

Ett första allvarligt försök att nå vapenstillestånd i östra Ukraina gjordes i Minsk i Belarus (Vitryssland) 2014 genom medling av Osse. Ett nytt avtal, Minsk II, slöts 2015. Tysklands och Frankrikes ledare tog aktiv del i uppgörelsen, tänkt att bland annat ge utbrytarområdena i öster lokalt självstyre och rätt att arrangera val inom ramen för en reviderad ukrainsk författning. Ukrainska staten skulle få kontroll över gränsen mot Ryssland. Ansatserna till vapenvila havererade sedan separatisterna anordnat val efter egna regler och rapporterats få nya leveranser av tunga vapen från Ryssland.  

Fram till 2017 hade kriget i Donbas och annekteringen av Krim gjort omkring 1,7 miljoner ukrainare hemlösa och krävt omkring 10 000 liv. Ukrainska staten stämde då Ryssland inför Internationella domstolen (ICJ) i Haag för "stöd till terrorism".  Ukraina införde blockad mot utbrytarområdena, samtidigt som separatisterna började konfiskera privatägda företag. 2022 vände sig Ukrainas regering återigen till ICJ, som förgäves beordrade ett omedelbart stopp för invasionen.

Ukrainska staten har alltsedan 2014 dignat under krigets ekonomiska börda, med bland annat internflyktingar. Efter invasionen 2022 har västvärlden, i synnerhet EU och USA, samlats till flera former av stöd. Utöver vapensändningar (se Utrikespolitik och försvar) håller de Ukrainas statsapparat flytande ekonomiskt (se Ekonomisk översikt).

Ryssland knöt, trots internationella sanktioner, Krim närmare till sig, både praktiskt och politiskt. En bro byggdes mellan halvön och det ryska fastlandet, med besvärliga följder för ukrainsk fartygstrafik. När Ryssland höll presidentval genomfördes valet också på det annekterade Krim. 2018 skärptes läget genom en konfrontation till havs, då skott avlossades och ukrainska besättningsmän hamnade i rysk fångenskap. 

Bro over Kjertsundet.jpgRyssland har knutit Krim närmare till sig genom att bygga en ny bro och järnväg över Kertjsundet sedan halvön annekterades 2014. Foto: AP/TT

I oktober 2022, när bron tillfogas svåra skador genom sprängning, blir det ett slag också mot den ryska stoltheten. Ryssland intensivbeskjuter mål runt om i Ukraina.

Ukrainas strävanden efter oberoende har också sökt sig vägar på det religiösa planet. Kievpatriarkatet inom ortodoxa kyrkan fick 2018 klartecken från ett kyrkomöte i Istanbul att bryta sig ur den gamla gemenskapen med ryskortodoxa kyrkan. Eftersom ryskortodoxa kyrkan står den ryska statsledningen nära, och dessutom hade varit överordnad kyrkan i Ukraina, skapade beslutet nya spänningar mellan Kiev och Moskva.

Rysktalande president

Inför Ukrainas presidentval 2019 slog den då sittande presidenten Porosjenko an en patriotisk ton med slagordet "Armé, språk, kyrka", men Volodymyr Zelenskyj, politiskt oerfaren men juristutbildad och populär TV-komiker, vann. Zelenskyj, uppvuxen i en rysktalande familj, lovade att försöka uppnå bättre förbindelser med Ryssland men också att försöka få hem ukrainare som hållits fängslade i Ryssland sedan konfrontationen vid Krim 2018. En fångutväxling genomfördes 2019. Zelenskyj gjorde klart att han ville fortsätta Minskprocessen för att lösa konflikterna i östra Ukraina. Kort efter fångutväxlingen slöt Zelenskyj också ett avtal med separatister från Donbas som skulle kunna leda till självstyre. Villkoren för vapenstillestånd och utsikterna att få stopp på striderna framstod fortfarande som oklara.

Det faktum att Zelenskyjs judiska härkomst inte användes som slagträ i valrörelsen mottogs med lättnad. Det finns öppet antisemistiska grupper, men en studie gjord av det amerikanska forskningscentret Pew tyder på att antisemitiska åsikter har svagare förankring i folkdjupet i Ukraina än i flera av grannländerna.

Zelenskyj, som saknade politisk erfarenhet innan han ställde upp i presidentvalet, är inte bara landets yngste statschef hittills. Till följd av parlamentsvalet 2019 har han också haft mer makt än någon annan president i det postsovjetiska Ukraina. Han har, med sitt parti Folkets tjänare (som bildades inför valet), försökt rita om det politiska landskapet och grundat för ett generationsskifte i maktens korridorer. Merparten av hans invalda partikamrater hade inte heller haft politiska uppdrag tidigare. Men de hade svårt att uppfylla folkets förväntningar. Vad korruptionen beträffar, var Zelenskyjs avsikter inte uppenbara: Han byggde upp sitt kändisskap på en oligark-kontrollerad TV-kanal och anställde gamla kompisar och TV-medarbetare i presidentkansliet.

Redan parlamentet bjöd på utmaningar. Näst största parti i valet 2019 blev Oppositionsplattformen – För livet. Partiet är Moskvavänligt och lett av Viktor Medvedtjuk, som uppfattas som lierad med den ryske presidenten Vladimir Putin. USA införde sanktioner mot Medvedtjuk efter Majdanrevolutionen 2014, då han stödde president Janukovytj. I fallet Krim har Medvedtjuk sagt att han inte stöder Rysslands agerande, och att han betraktar halvön som ukrainsk, men han har anklagats av ukrainska myndigheter för förräderi. I mars 2022, sedan Ukraina infört krigslagar, var Oppositionsplattformen ett av flera partier som stängdes av genom beslut i Nationella säkerhetsrådet.

Motstånd mot Zelenskyj har noterats också hos expresident Porosjenko och förra premiärministern Julia Tymosjenko, även om deras partier (Porosjenkos omdöpt till Europeisk solidaritet och Tymosjenkos Fosterlandet) inte nådde mer än cirka 8 procents stöd vardera 2019. Valdeltagandet vittnade också om att medborgarna tröttnat på de maktspelare som beklätt viktiga poster på senare år. Det var det lägsta sedan Ukraina blev självständigt: 49,8 procent. Även mot Porosjenko har anklagelser om förräderi nått domstol.

I lokala och regionala val 2020 sjönk valdeltagandet och Zelenskyjs parti hävdade sig dåligt. Regeringspartiet hade svårt att föra ut sin politik, trots att flera av Zelenskyjs och partiets vallöften uppfylldes, exempelvis avskaffades åtalsfriheten för parlamentsledamöter. Lokala makthavare motsatte sig restriktioner mot coronapandemin och posten som sjukvårdsminister visade sig vara en katapultstol.

Ukrainska sanktioner (inte enbart internationella) har införts mot ryska och ryskvänliga näringslivstoppar och ryska massmedier, och i krigsläget 2022 blir frågan hur långt Putin är beredd att gå. Ockupationer kräver talrik personal och kostar mycket även räknat i pengar, men flera mål har kunnat urskiljas: främst en rysk landkorridor längs Azovska sjön till Krim, via staden Mariupul, kontroll över el- och färskvattenförsörjningen till Krim, kontroll över Ukrainas hamnar vid Svarta havet och, inte minst, en mer Moskvavänlig regim i Kiev än de regeringar som ukrainarna själva tenderar att välja. 

LÄSTIPS! Läs mer om Ukraina i vår nättidning Utrikesmagasinet:
Så kan Ryssland ställas till svars för krigsbrott  (2022-03-14)
Ickevåldsmotståndet som utmanar Putin (2022-03-09)
Kriget beror på Putins sjuka politiska fantasi (2022-02-25)
Ukraina i skuggan av Trump (2020-02-17) 
Making sense of Ukraines post election landscape (19-08-27)
The rebellious spirit of the Ukrainians (19-04-26)
Ryska filmer om det erövrade Krim döljer något (19-01-15)

Om våra källor

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som förändrar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

10133

Mer läsning finns här!

I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.

Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.

Tipsa gärna dina vänner!

Till Utrikesmagasinet

Varukorg

Totalt 0