Ukraina – Aktuell politik

Ukraina befinner sig sedan flera år i en permanent kris. "Brodernationen" Ryssland har tagit över en viktig del av landets territorium och förvandlats till bitter fiende, de ekonomiska problemen är gigantiska och korruption undergräver invånarnas tillit till sina ledare. I det senaste presidentvalet satte väljarna sitt hopp till en TV-kändis, som har mer makt än någon tidigare ledare i det självständiga Ukraina. 

Ett maktskifte i Kiev i början av  2014 skärpte en latent konflikt mellan ukrainsk- och rysktalande. På den ryskdominerade halvön Krim förekom missnöje som utnyttjades av Rysslands regering till att iscensätta en revolt mot de folkvalda lokala ledarna och ta kontroll över halvön med hjälp av soldater i anonyma uniformer. Trots protester från Ukrainas regering och västmakter genomförde separatister i mars 2014 en illegal folkomröstning som sades visa att en stor majoritet av invånarna ville tillhöra Ryssland, varefter regeringen i Moskva "på begäran av Krim" annekterade halvön.

Det var första gången sedan andra världskriget som en europeisk stat erövrade en del av ett annat land. Reaktionen från omvärlden blev stark. Ryssland anklagades för brott mot folkrätten och en rad internationella avtal.

Mönstret upprepades i det ryskdominerade Donbasområdet i östra Ukraina, som sedan Sovjettiden varit landets viktigaste gruv- och industriregion. I städer i länen Donetsk, Luhansk och Charkiv ockuperades officiella byggnader av beväpnade pro-ryska aktivister, i en del fall sannolikt med stöd av ryska elitsoldater. Ukrainska staten lyckades behålla kontrollen över Charkiv, men i Donetsk och Luhansk arrangerade separatister "folkomröstningar" om självständighet från Ukraina.

Direkt efter Rysslands annektering av Krim beslöt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (Osse) att sända en observatörsstyrka till Ukraina. Rapporter från dessa observatörer, men också andra ögonvittnesuppgifter och satellitbilder, har sedan dess dokumenterat rysk direkt inblandning i konflikten i Donbas. Efterhand har ryska regeringen medgett sitt aktiva agerande på Krim och sagt att den "inte kunnat hindra ryska frivilliga" att delta i striderna i Donbas.

Rysslands stöd till separatisterna fick en förödande konsekvens sommaren 2014 när ett malaysiskt trafikflygplan sköts ned och alla 298 ombord omkom. Den nederländskt ledda internationella kommission som utrett attacken (planet kom från Amsterdam och majoriteten av offren var nederländare) fastslog drygt två år senare att planet träffades av en rysktillverkad robot, att roboten avfyrats från en by som kontrollerades av separatistmilis samt att robotsystemet förts in från Ryssland samma dag och förts tillbaka dit direkt efteråt.

Ukrainska säkerhetstjänsten har också anklagat Ryssland för "cyberkrigföring" genom datorintrång och virusangrepp mot bland annat kraftnät och finansiella system.

I maj 2014 valdes affärsmannen Petro Porosjenko till president efter Viktor Janukovytj, som hade tvingats bort; när Janukovytj ville bromsa Ukrainas närmande till EU ledde det till folkliga protester som kommit att kallas Euromajdan eller Majdanrevolutionen, se Modern historia. Porosjenko var den ende "oligark" som hade ställt sig på den EU-vänliga sidan. Han skrev snabbt under ett associationsavtal med EU. Efter nyval fick Ukraina ett parlament som starkt dominerades av EU- och Natovänliga partier.

Ett första allvarligt försök att nå vapenstillestånd i kriget i östra Ukraina gjordes i Minsk i Belarus (Vitryssland) i september 2014 genom medling av Osse, men det fick knappt någon effekt. Ett nytt avtal, Minsk II, slöts i februari 2015. Då tog Tysklands och Frankrikes ledare aktiv del i uppgörelsen, tänkt att bland annat ge utbrytarområdena i öster lokalt självstyre och rätt att arrangera val inom ramen för en reviderad ukrainsk författning. Ukrainska staten skulle få kontroll över gränsen mot Ryssland. Även denna vapenvila havererade sedan separatisterna anordnat val efter egna regler och rapporterats få nya leveranser av tunga vapen från Ryssland. Sedan 2015 har striderna flammat upp med jämna mellanrum kring strategiskt viktiga orter vid fronten, och Tyskland och Frankrike har gjort nya försök att stötta en fredsprocess.

Fram till början av 2017 hade kriget i Donbas och annekteringen av Krim gjort omkring 1,7 miljoner ukrainare hemlösa och krävt omkring 10 000 människors liv. Ukrainska staten stämde då Ryssland inför Internationella domstolen (ICJ) i Haag för "stöd till terrorism".  Ukrainska staten införde blockad mot utbrytarområdena, samtidigt som separatisterna började konfiskera privatägda företag i öster. 2019 uppgav FN-observatörer att det sammanlagda dödstalet stigit till nästan 13 000. 

Staten dignar ännu under krigets ekonomiska börda och invånare lever under svåra förhållanden. Långsamt arbete i parlamentet med att driva igenom framför allt ekonomiska reformer har väckt irritation bland landets långivare, framför allt Internationella valutafonden (IMF) och EU, och urholkat befolkningens förtroende för politikerna. Korruption är ett överväldigande problem. IMF bromsade utbetalningar från ett stödprogram på totalt 17,5 miljarder US-dollar som utlovades 2015. Ett nytt avtal förhandlades fram 2018, med krav från IMF på Ukraina att genomföra bland annat energiprishöjningar för att stärka statskassan.

President Porosjenko beviljade ukrainskt medborgarskap för flera utlänningar med gott renommé och gav dem tunga uppdrag. Tanken var att de skulle vara fria från bindningar till lokala ledare och oligarker som bromsade reformarbetet, men experimentet pågick bara något år.

2016 antog parlamentet flera lagar för att stärka rättsväsendet och dess oberoende från politiska och ekonomiska krafter. Men bara en månad tidigare hade parlamentet gått med på att utse förre inrikesministern Jurij Lutsenko, som stod Porosjenko nära, till riksåklagare, trots att han saknade juridisk utbildning. EU hade förgäves vädjat om en person med juridisk skolning och stark integritet som skulle kunna driva kampen mot korruption effektivt. Offentliggörandet hösten 2016 av makthavarnas ekonomiska tillgångar väckte tvivel om deras engagemang för insatserna. Nästan alla på högsta nivå inom statsapparaten erkände att de hade miljonbelopp hemma, utom räckhåll för skattemyndigheterna. 2017 avgick centralbankens chef i protest mot det politiska tryck hon blivit utsatt för efter att ha försökt rensa upp i finanssektorn.

Korruptionen och det långsamma reformarbetet var 2017 nära att leda till en ny folklig revolt. Demonstranter pressade parlamentet till att förbereda en lag om att korrumperade ledamöter ska kunna åtalas. President Porosjenko lovade att skapa en specialdomstol. Men aktivister som utmanar mutkolvar har fortsatt att leva farligt. 2018 rapporterades minst fem mord på antikorruptions- och miljöaktivister. Det har också väckt ont blod att Författningsdomstolen underkänt en del av de lagskärpningar som gjorts för att komma åt korruptionen.

Ryssland har, trots internationella sanktioner, knutit Krim allt närmare till sig, både praktiskt och politiskt. En bro har byggts mellan halvön och det ryska fastlandet, med besvärliga följder för ukrainsk fartygstrafik. När Ryssland höll presidentval genomfördes valet också på det annekterade Krim. I slutet av 2018 skärptes läget genom en konfrontation till havs, då skott avlossades och ukrainska besättningsmän hamnade i rysk fångenskap. Ukraina införde en tid krigslagar i gräns- och havsregioner.

Ukrainas strävanden efter oberoende har också sökt sig vägar på det religiösa planet. 2018 gavs Kievpatriarkatet inom ortodoxa kyrkan klartecken från ett kyrkomöte i Istanbul att bryta sig ur den gamla gemenskapen med ryskortodoxa kyrkan. Eftersom ryskortodoxa kyrkan står den ryska statsledningen nära, och dessutom hade varit överordnad kyrkan i Ukraina, skapade beslutet nya spänningar mellan Kiev och Moskva.

Inför presidentvalet 2019 anslog Porosjenko en patriotisk ton med slagordet "Armé, språk, kyrka", men Volodymyr Zelenskyj, politiskt oerfaren men populär TV-komiker, vann valet med övertygande siffror. Zelenskyj, uppvuxen i en rysktalande familj, lovade att försöka uppnå bättre förbindelser med Ryssland men också att försöka få hem ukrainare som hållits fängslade i Ryssland sedan konfrontationen vid Krim 2018; en fångutväxling genomfördes också hösten 2019 (se Kalendarium). Zelenskyj har gjort klart att han fortsätter Minskprocessen för att få en lösning på konflikterna med separatister i östra Ukraina. Kort efter fångutväxlingen slöt Zelenskyj också ett avtal med separatister från Donbas, som skulle kunna leda till att de verkligen ges självstyre. Villkoren för ett vapenstillestånd och utsikterna att få stopp på striderna framstod emellertid fortfarande som oklara.

Det faktum att Zelenskyjs judiska härkomst inte användes som slagträ i valrörelsen mottogs med lättnad. Det finns öppet antisemistiska grupper, men en studie gjord av det amerikanska forskningscentret Pew tyder på att antisemitiska åsikter har svagare förankring i folkdjupet i Ukraina än i flera av grannländerna.

Den juristutbildade TV-underhållaren Zelenskyj, som saknade politisk erfarenhet innan han ställde upp i presidentvalet, är inte bara landets yngste president hittills. Till följd av parlamentsvalet i juli 2019 har han också mer makt än någon annan president haft i det postsovjetiska Ukraina. Han har, med sitt parti Folkets tjänare (som bildades inför valet), försökt rita om det politiska landskapet och grundat för ett generationsskifte i maktens korridorer. Merparten av hans invalda partikamrater har inte heller haft politiska uppdrag tidigare. Men de, i synnerhet presidenten, har nu svårt att uppfylla folkets förväntningar.

Zelenskyj har deklarerat att hans främsta mål är att uppnå fred och bekämpa korruption. För att lyckas med freden måste han komma överens med separatister i öster och med Moskva, samtidigt som Krimhalvön hålls ockuperad av Ryssland. Vad korruptionen beträffar, har Zelenskyjs avsikter inte varit uppenbara: Han byggde upp sitt kändisskap på en oligark-kontrollerad TV-kanal och anställde gamla kompisar och TV-medarbetare i presidentkansliet.

Redan i parlamentet finns utmaningar. Näst största parti är nu Oppositionsplattformen – För livet, Moskvavänligt och lett av Viktor Medvedtjuk, som brukar beskrivas som lierad med den ryske presidenten Vladimir Putin. Efter Majdanrevolutionen 2014, då Medvedtjuk stödde president Janukovytj, införde USA sanktioner mot honom. I fallet Krim har Medvedtjuk  sagt att han inte stöder det ryska agerandet, och att han betraktar halvön som ukrainsk, men 2021 är han anklagad av ukrainska myndigheter för förräderi.

Motstånd mot Zelenskyj finns också hos expresident Porosjenko och förra premiärministern Julia Tymosjenko, även om deras partier (Porosjenkos omdöpt till Europeisk solidaritet och Tymosjenkos Fosterlandet) inte har mer än cirka 8 procents stöd vardera. Men valdeltagandet vittnar också om att medborgarna tröttnat på de maktspelare som beklätt viktiga poster på senare år. Det var det lägsta sedan Ukraina blev självständigt: 49,8 procent.

I lokala och regionala val 2020 sjönk valdeltagandet ännu lägre och Zelenskyjs parti hävdade sig dåligt (se Kalendarium). Regeringspartiet får därför svårt att föra ut sin politik. Många lokala makthavare motsätter sig också restriktioner som beslutats med anledning av coronapandemin, och posten som sjukvårdsminister har visat sig vara en katapultstol.

Zelenskyjs ambitioner att komma på god fot med Ryssland har inte burit frukt. Sanktioner har under 2021 införts mot ryska och ryskvänliga näringslivstoppar och ryska massmedier.

LÄSTIPS! Läs mer om Ukraina i vår nättidning Utrikesmagasinet:
Ukraina i skuggan av Trump (2020-02-17) 
Making sense of Ukraines post election landscape (19-08-27)
The rebellious spirit of the Ukrainians (19-04-26)
Ryska filmer om det erövrade Krim döljer något (19-01-15)

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0