Turkiet – Aktuell politik

Ett kuppförsök som ägde rum 2016 har fått enorma effekter. Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har stärkt sin makt, tusentals människor har fängslats och tiotusentals har fått sparken från sitt jobb. Men 2023 står presidenten, som tidigarelagt nästa val, inför utmaningar han inte räknat med: jordbävningskatastrofen har väckt vrede och besvikelse som inte bara äventyrar valen utan också hans egen ställning.

Den 15 juli 2016 har skrivits in i historieböckerna som en av de mest avgörande dagarna i modern tid. Den kvällen inledde delar av armén och flygvapnet ett försök att störta regeringen. Parlamentet och säkerhetstjänstens högkvarter i Ankara besköts, bomber föll nära presidentpalatset och i Istanbul spärrade kuppsoldater av broar över Bosporen. Generalstabschefen togs till fånga och kuppledare meddelade via statlig TV att de tagit makten. Men kuppen var illa förberedd, få höga befäl stod bakom den och få soldater deltog. Efter mindre än ett dygn hade kuppförsöket slagits ned, men då hade redan fler än 200 människor dödats och över 1 400 skadats, många av dem civila som kommit i vägen för kulor som avlossats i strider mellan upproriska och lojala soldater.

President Recep Tayyip Erdoğan satte genast i gång utrensningar av motståndare, av allt att döma inte bara sådana som haft med kuppförsöket att göra.

Tusentals civila gick ut på gatorna i Istanbul för att protestera mot kuppförsöket, och manifestationer hölls på uppmaning av Erdoğan. En starkt nationalistisk stämning piskades upp och för första gången på många år stod alla större partier eniga. Men Turkiets relationer med andra länder fick ett inslag av bitterhet och irritation. Bland annat kritiserade regeringen EU för att måna mer om de misstänktas mänskliga rättigheter än att fördöma kuppförsöket. Regeringen antydde också att USA kunde ha ansvar för revolten genom att hysa predikanten Fethullah Gülen, som regimen höll ansvarig. Gång på gång krävde Erdoğan att USA skulle utlämna Gülen, innan en formell begäran om utlämning ens hade överlämnats.

Antydningar av Erdoğan att det kunde bli aktuellt att återinföra dödsstraff "om folket kräver det" väckte upprördhet i Väst och fick europeiska politiker att ifrågasätta fortsatta förhandlingar med Turkiet om EU-medlemskap.

Att det var just Gülen och hans lösa nätverk av militärer, journalister, jurister, lärare och akademiker som låg bakom kuppförsöket påstod regeringen omedelbart. Undantagstillstånd utlystes och det hette att det skulle råda tills allt motstånd har slagits ned, vilket gav myndigheter fria händer att ingripa mot misshagliga personer och organisationer. Redan första dagen greps flera tusen misstänkta Gülensympatisörer. De följande veckorna greps, avskedades eller avstängdes fler än 100 000 soldater, jurister, lärare, journalister, läkare och borgmästare från sina arbeten. Det kom uppgifter om att massgripanden av Gülensympatisörer varit förberedda länge, med namnlistor. 

Exakt hur kuppen planerades, vilka som stod bakom den och i vilken mån alla som greps eller förlorade jobbet hade kontakter med Gülenrörelsen är fortfarande oklart, trots gripanden och fällande domar i mängd. 

Tillslagen mot misstänkta gülenister fick konsekvenser för hela samhället. Regeringen började omorganisera militären. Generaler och amiraler hade avskedats och luckor måste fyllas. Kadettskolor och militärsjukhus stängdes. Bland annat misstänktes Gülensympatiserande militärläkare ha fuskat med hälsointyg för att gülenister skulle bli antagna till försvarsmakten. Utrensningar inom försvaret har fortsatt, också vidare in i kanslierna och nationella säkerhetstjänsten.

Mindre än två veckor efter kuppförsöket hade långt över 100 dagstidningar, radio- och TV-stationer, tidskrifter och förlag stängts. Ett tusental Gülendrivna friskolor och 15 universitet stängdes och tiotusentals lärare avskedades. 

Turkiet har också satt andra länder under press att slå till mot Gülenorganisationer, inte minst i turkspråkiga länder i Centralasien men även i Afrika. Europeiska regeringar har upprörts över hur Turkiet använt Interpols efterlysningssystem till att försöka få utpekade gülenister utlämnade. Relationerna till USA försämrades kraftigt när anställda vid amerikanska beskickningar i Turkiet greps. 

Kurdiska aktivister och politiker, som anklagats för att sympatisera med PKK-gerillan, har dragits med. Tidningar i kurdiskt dominerade provinser stängdes. Parallellt med utrensningarna har armén fortsatt kriget i sydöst, som lagt ett antal kurdiskt dominerade städer i ruiner. När turkiska armén gått in i norra Syrien, förment för att bekämpa terrorrörelsen Islamiska staten (IS), har attacker i hög grad riktats mot den syrisk-kurdiska gerillan YPG, som Turkiet betraktar som en gren av PKK men som USA nyttjat som allierad i kampen mot IS.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har stärkt sin makt, bland annat genom att avskaffa posten som premiärminister. Foto: Presidentkansliet/AP/TT

Erdoğan har framträtt som alltmer auktoritär. 2017 formaliserades hans ökade makt genom en folkomröstning som godkände författningsändringar som gav presidentämbetet näst intill diktatoriska befogenheter.  Införandet av de nya reglerna skyndades på 2018, när president- och parlamentsval tidigarelades med ett och ett halvt år. Erdoğan är nu också ordförande i regeringspartiet AKP. Inte sedan 1950 har en turkisk president samtidigt kunnat vara partiledare. Erdoğan har också flaggat för att han vill se en helt omarbetad författning.

Inför valen 2018 mobiliserade oppositionen anhängare med varningar om att ödesval väntade. Den främste motkandidaten Muharrem Ince gjorde en stark valkampanj, men Erdoğan segrade trots det redan i presidentvalets första omgång. I parlamentsvalet blev AKP liksom tidigare största parti, trots ett svagare val, med AKP-mått mätt. Partiet behöver nu stöd av samarbete med nationalistiska MHP och dess ledare Devlet Bahçeli. 

Valobservatörer konstaterade att oppositionen inte haft tillnärmelsevis samma möjlighet som presidenten och dennes parti att föra ut sitt budskap, inte minst som medierna blivit alltmer statsstyrda.

I juli 2018 upphävde regeringen det landsomfattande undantagstillstånd som infördes efter kuppförsöket 2016. Under de två åren hade fler än 107 000 statligt anställda avskedats från sina jobb, många anklagade för att stödja Gülen och hans rörelse. 2019 framkom att fler än 31 000 utpekade gülenister dömts till fängelse sedan kuppförsöket. Då hade också nästan 2 000 personer bestraffats med livstids fängelse, anklagade för att ha varit direkt inblandade i resningen. Omkring hälften hade till och med dömts med hänvisning till "särskilt försvårande omständigheter", ett straff som medger strängare behandling än vanlig livstid. I november 2020 föll domarna i en massrättegång om händelser med anknytning till flygbasen Akıncı nära Ankara, där generalen Hulusi Akar (senare försvarsminister) och andra hölls fångna under kuppnatten. Hösten 2020 hade sammanlagda antalet livstidsstraff som utfärdats passerat 2 500. Förre flygvapenchefen Akın Öztürk var en av de livstidsdömda.

Nu har undantagstillstånd införts igen i de sydöstra delarna av landet, som drabbades av skalven i februari. Undantagstillståndet ska gälla i tre månader, och även detta ifrågasätts: Varför den tidsrymden, lagom fram till valen som efter tidigareläggning är tänkta att äga rum den 14 maj? De berörda delarna av landet har stor andel kurdisk befolkning.

Resultaten i lokala val som hölls 2019 har skakat AKP, som tappade mark särskilt i storstäder. Ett år med försämrad ekonomi antogs ha minskat förtroendet för presidentens och AKP:s förmåga att styra landet. Oppositionen vädrade morgonluft och fick en gestalt att sätta sitt hopp till i Istanbuls nye borgmästare Ekrem Imamoğlu.

Under Erdoğans ledning har utrensningarna fortsatt, bland statsanställda och bland kurder som valts till förtroendeposter på olika håll i landet. Såväl insatser mot covid-19-pandemin som religionsfrågor med symbolisk betydelse har nyttjats i propagandasyfte, och konfrontationspolitik på det internationella planet mot bland andra EU och USA fortlever.

Flera av presidentens drag på senare år, bland annat påtryckningar på centralbanken om att hålla styrräntan låg, kan knytas till hans behov av att bygga på sin popularitet inför nästa val. I det ljuset kan man också se ett frihandelsavtal med Förenade arabemiraten, slutet i mars 2023. Förhoppningar finns om stora investeringar från emiraten.

Sex oppositionspartier hade före katastrofen bildat allians och ställt sig bakom ett digert program. Flera av partierna leds av tidigare medarbetare som tagit avstånd från presidenten. I presidentvalet blir Kemal Kılıçdaroğlu, ledare för det sekulära partiet CHP, flera oppositionspartiers gemensamma kandidat. Väljarna erbjuds i praktiken en trojka: Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoğlu har förbjudits av domstol att verka politiskt, men han har överklagat domen och oppositionens tanke är att han ska bli en av vicepresidenterna. Mansur Yavaş, populär borgmästare i Ankara, är också påtänkt som vicepresident.

Kort innan registreringstiden gick ut framkom att också Muharrem İnce, tidigare presidentkandidat för CHP, ställer upp. 2018 var han en allvarlig utmanare till Erdoğan. 2023 är frågan om İnce splittrar oppositionen och därmed hjälper Erdoğan att bli omvald.

Medan förtvivlade räddningsförsök ägt rum i raserade städer, och tiotusentals människor står utan tak över huvudet i vinterkyla, tilltar folkstormen mot att myndigheter sett mellan fingrarna med byggfusk och inte heller har lyckats väl med akuta insatser. Om avsikten med att utlysa val till den 14 maj var att ta udden av missnöje och utmanövrera motståndare, så kan skalven komma att föra utvecklingen i oväntade riktningar. Om det över huvud taget går att genomföra val med delar av landet i ruiner. Erdoğan har utlovat 200 000 nya bostäder i mer välbyggda hus, högst fyra våningar höga.

Om presidenten skulle vilja byta valdatum igen, när katastrofen har lett till att hans egen maktutövning ifrågasätts, så måste valen i alla fall äga rum senast i sommar om inte författningen först ändras. AKP och MHP kontrollerar tillsammans närmare 340 platser i parlamentet. För att få till en folkomröstning om att ändra författningen måste de få med sig någon del av oppositionen: det kräver stöd av 360 ledamöter. Ändringar utan folkomröstning kan göras med stöd av 400 ledamöter.

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

LÄSTIPS – läs mer om Turkiet i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Kurder kan offras i världspolitiskt drama (2022-12-01)
Erdoğans krav på Sverige kan slå tillbaka på honom själv (2022-05-24)
Erdoğan leder Turkiet mot ekonomisk ruin (2022-02-04)
Turkiets planer till havs recept för konstant konflikt (2020-08-29)
Godtyckligheten härskande princip i Erdoğans Turkiet (2018-06-20)
Erdoğan hittar förebild i osmanska riket (2018-03-22)
EU en modell för ett fredligt Mellanöstern (2018-18-01)
Erdoğan på besök i Grekland – och river upp historiska sår (2018-01-11)
Gülenisters vinter blev vår för andra islamister (2017-01-12)

Om våra källor