Turkiet – Naturtillgångar, energi och miljö

Turkiet är starkt beroende av import av olja, fossilgas och kol men inhemska fynd av olja och gas samt en utbyggnad av förnybara energislag ska göra landet självförsörjande på sikt. När det gäller utsläpp av växthusgaser hör Turkiet till de få länder i Europa som stadigt har ökat sina utsläpp.  

Turkiet importerar åtminstone 90 procent av all olja och 98 procent av den gas som landet förbrukar, men gasfynd har gjorts i Svarta havet där det också finns tecken på stora oljefyndigheter. Provborrningar efter gas och olja har även inletts i Medelhavet vilket lett till konflikter med grannar (se Utrikespolitik och försvar).

Turkiet har stora tillgångar av brunkol som är en annan viktig energikälla men den imhemska brunkolen är av låg kvalitet och används främst till uppvärmning. Stenkol av högre kvalitet importeras för att användas i koleldade elkraftverk. Landet har också tillgångar av krom, bor och många andra mineral.

Långt över hälften av Turkiets oljebehov täcks av import från Ryssland som också står för en stor del av gasimporten. Enligt den nya energiplan som Turkiet presenterade hösten 2026 ska Turkiet bli helt självförsörjande på energi fram till 2040, dels genom att stimulera utbyggnaden av förnybara energikällor, dels genom utvinning av fossilgas och olja inom landet.

Turkiet är ett viktigt transitland för olja och gas. Från Svarta havets hamnar skeppas olja ut genom Bosporens smala sund. Sedan 2006 flödar också kaspisk olja från Azerbajdzjan till den turkiska Medelhavshamnen Ceyhan genom den 160 mil långa Baku-Tbilisi-Ceyhan-ledningen (BTC). Även från Kirkuk i Irak går en ledning till Ceyhan. Ledningen har flera gånger blivit utsatt för sabotage på den krigshärjade irakiska sidan.

Under 1990-talet byggdes flera ledningar för naturgas, främst Blue Stream från Ryssland till Samsun i Turkiet. En tredjedel av ledningen ligger på Svarta havets botten. 2020 togs undervattensledningen Turk Stream i bruk, också den från Sydryssland genom Svarta havet men med dragning längre västerut, till västra Turkiet och vidare in i EU. Ryska Gazprom använder nu Turk Stream till leveranser västerut som tidigare gick på land, via Ukraina och Rumänien. Projektet har oroat ledare inom EU som befarat att det skulle kunna öka beroendet av rysk gas. Att också bli beroende av ett instabilt Turkiet, med en ledare som uppfattats som oberäknelig, har ökat betänkligheterna.

Genom Baku-Tbilisi-Erzurum-ledningen (BTE), som löper parallellt på marken med oljeledningen BTC, importeras gas från Azerbajdzjans gasfält i Kaspiska havet varav en del ska kunna levereras vidare till Europa.

Den Transanatoliska naturgasledningen (Tanap) som invigdes 2018 är ytterligare en ledning från Kaspiska havet i Azerbajdzjan via Georgien till Turkiet, där ledningen passerar på land genom 20 provinser för att slutligen nå Italien och Balkan. Projektet har stötts av EU som ett led i unionens arbete med att minska beroendet av rysk gas.

Trots amerikanskt ogillande importerar Turkiet också gas från Iran, ungefär 15 procent av behovet.

Under 2025 har Turkiets statliga energibolag BOTAŞ tecknat avtal om import av flytande naturgas (LNG) från företag i USA och Australien.

Ett första kärnkraftverk med fyra reaktorer håller på att byggas av ett ryskt konsortium i Akkuyu, ungefär mittemellan Anatalya och Adana vid Medelhavet. Ett andra kärnkraftverk med fyra reaktorer nära Sinop vid Svarta havet har lagts på is av kostnadsskäl. Ett tredje kärnkraftverk har planerats vid Igneada nära bulgariska gränsen, också det vid Svarta havet, men även där dröjer byggstart.

Energisamarbetet med Ryssland har tvingat Turkiet att gå politisk balansgång mellan Ukraina och Ryssland sedan den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina 2022. Kärnkraftsplanerna har också mötts av starka protester från miljöorganisationer, med tanke på att Turkiet är ett av världens mest jordbävningsdrabbade länder.

Nära 30 procent av Turkiets vatten finns i Eufrats och Tigris flodsystem, där man sedan 1970-talet byggt dammar och kraftverk. Samtidigt har allt fler vattendrag torrlagts till följd av överexploatering, eventuellt också klimatförändringar. Regleringen av floderna skapar oro i de grannländer som berörs. En betydande del av elenergin kommer från vattenkraft, framför allt från Atatürk- och Karakaya-dammarna i Eufrat. De ingår i det väldiga men omtvistade projektet GAP (Güneydoğu Anadolu Projesi), som lanserades 1980 och som också syftat till att konstbevattna stora jordbruksområden i sydöstra Anatalien. 1989 vidgades GAP till att bli vad turkarna då beskrev som världens största regionala utvecklingsprojekt. GAP har dock fått svidande kritik för att fördämningen ödelägger miljö och kulturvärden vid Hasankeyf i sydöst, där arkeologiska lämningar dränks. Många bedömare har påpekat att nästan hela den befolkning som påverkas av projekten, och som tvingas flytta till troligen sämre jordbruksmarker, är kurder och att detta är orsaken till att GAP drivs vidare trots protesterna. Officiellt är avsikten med projektet att utveckla den mest eftersatta delen av landet, skapa modern infrastruktur, höja levnadsstandarden och skapa ekonomisk tillväxt, eller med president Erdoğans ord "slå undan benen för terrorister", det vill säga den kurdiska gerillan PKK.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Fossilgas (naturgas), olja och kol är de viktigaste energikällorna (2025). Deras andel av den totala energiförsörjningen är cirka 80 procent, enligt energiorganet IEA.

Gasens och oljans andel växer, medan kolet har legat på ganska jämn nivå de senaste åren. Förnybara energikällors andel är cirka 12 procent och en utbyggnad av sol- och vindkraft pågår. Sedan 2015 har sol- och vindkraftens bidrag till energiförsörjningen nästan fyrdubblats.

Av elektriciteten produceras drygt 30 procent med kol, gas står för 23 procent, vattenkraft med cirka 16 procent, medan vind- och solkraft svarar vardera för cirka 10 procent (2025). Nästan ingen olja används för elproduktion.

Miljögrupper har uttryckt oro över planer på utbyggnaden av Turkiets största koleldade värmekraftverk för elproduktion i syödstra provinsen Kahramanmaraş. Afşin-Elibstan-verket eldas med lignit, brunkol av låg kvalitet, som medför miljöproblem som damm och farliga partiklar.

Enligt regeringen ska kärnkraft täcka 10 procent av landets elbehov 2030.

KLIMAT OCH MILJÖ

Ungefär 15 länder i världen släpper ut mer växthusgaser än Turkiet. Landet svarar för mindre än 1 procent av världens samlade utsläpp. Räknat per invånare finns det över 60 länder som släpper ut mer. Inom Europa hamnar Turkiet strax under mitten efter Italien och Cypern när det gäller utsläpp per per person men till skillnad från de övriga stora europeiska länderna har Turkiets utsläpp ökat de senaste tio åren, både totalt och per person (se diagram här och här).

Turkiet är part i Parisavtalet och var sist ut av de stora ekonomierna i G20-samarbetet att ratificiera det. I den senaste nationella klimatplanen (NDC) inom ramen för FN-överenskommelserna heter det att utsläppen ska minska med 41 procent till 2030, räknat från 2018. Enligt Turkiets långsiktiga strategi (LTS)  ska landet vara klimatneutralt och uppnå nettonollutsläpp senast 2053. Enligt den nya nationella energiplanen ska utsläppen om ett delmål ha sänkts med 40 procent år 2040.

Svåra skogsbränder, som kan vara kopplade till global uppvärmning, härjade södra Turkiet 2021. Bränderna som förödde nästan 200 000 hektar skogsmark rasade samtidigt som IPCC, FN:s klimatpanel, slog fast att klimatförändringar kunde observeras i hela världen. Den samlade areal som brann i Turkiet var ungefär åtta gånger så stor som de skogsbränder som rasade i Sverige 2018.

Klimatutmaningar

Turkiet bedöms vara ungefär lika väl rustat som en del andra länder i östra Europa för att hantera klimatförändringar. I en samlad översikt över landets sårbarhet i klimatanpassningsindexet ND-Gain hamnar Turkiet på plats 55 bland 190 länder (se listan här). Därmed hör Turkiet till den grupp länder som relativt sett bedöms vara mindre sårbara för klimatförändringar och samtidigt ha stor förmåga att hantera dem. 

Den stora risken för jordbävningar gör att infrastrukturen kan vara särskilt sårbar. 

Övriga miljöproblem

Luftföroreningar från värmekraftverk som Afşin-Elibstan (se ovan) är problematiska och utsläppen av partiklar är flera gånger högre än WHO:s gränsvärden.

Bristfällig och olaglig hantering av plastsopor från bland annat Västeuropa är ett problem som tilltagit. Det tilltog sedan Kina 2018 börjat begränsa importen av sopor från andra länder. Företag som får betalt för att exportera skräpet dumpar det i stället för att återvinna plasten. 

Försök att minska engångsplast är en annan åtgärd som införts och satsningar på återvinning en annan. Men brister i efterlevnad av lagar har lyfts fram och en jämförelsevis hög andel av Turkiets platskräp hamnar i deponier, skriver bland andra Europeiska miljöbyrån (EEA).

I Turkiet är allmän nedskräpning också ett fenomen som ropar på lösningar, men det har börjat mötas med insatser.  I Istanbul startades 2018 ett pilotprojekt där den som pantade flaskor och burkar belönades med att få panten insatt på sitt färdbevis för buss och tunnelbana. Det finns också projekt där panten kan användas för att bekosta mat till herrelösa hundar.

I Marmarasjön har övergödning och avloppsutsläpp de senaste åren blivit ett tilltagande problem, som bland annat stör fisket. Det bor mycket folk runt sjön, och där finns också industrier. En bidragande anledning kan vara att vatten från den förorenade floden Donau når Marmarasjön via Svarta havet.

Landets näst största sjö, saltsjön Tuz Gölü, hotas av uttorkning. Alltför stora uttag av grundvatten är en bidragande orsak.

Om våra källor

10133

Mer läsning finns här!

I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.

Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.

Tipsa gärna dina vänner!

Till Utrikesmagasinet

poddbild-final.jpg


En podd om internationella frågor från Utrikespolitiska institutet.

Lyssna på Utblick


Varukorg

Totalt 0