Naturtillgångar, energi och miljö

Turkiet har naturtillgångar i form av krom, bor och många andra mineraler. Åtminstone 90 procent av all olja och 98 procent av gasen måste importeras, men provborrningar pågår i Svarta havet, där det tros kunna finnas nog med olja för att täcka landets behov i 50 år.

Regeringen har också planer på att provborra efter olja i Medelhavet i områden under turkcypriotisk kontroll. Ett sådant projekt skulle ha minst lika stor politisk betydelse som ekonomisk, som en motvikt mot grekcyprioternas exploatering av havet i samarbete med israeliska bolag. Den turkiska regeringen markerar kraftigt mot andra länder och bolag som är delaktiga i utvinning utanför Cypern.

Turkiet är ett viktigt transitland för olja,  i en snar framtid också för gas. Från Svarta havets hamnar skeppas olja ut genom Bosporens smala sund. En irakisk oljeledning går från Kirkuk till den turkiska Medelhavshamnen Ceyhan. Ledningen har flera gånger blivit utsatt för sabotage på den krigshärjade irakiska sidan. Sedan 2006 flödar kaspisk olja till Ceyhan genom den 160 mil långa Baku-Tbilisi-Ceyhan-ledningen (BTC).

Under 1990-talet byggdes flera gasledningar, främst Blue Stream från Ryssland till Samsun. En tredjedel av ledningen ligger på Svarta havets botten. Från Ryssland kommer cirka 55 procent av Turkiets gasimport, en betydligt lägre andel än för bara ett tiotal år sedan. Genom Baku-Tbilisi-Erzurum-ledningen (BTE) importeras kaspisk gas, varav en del planeras kunna levereras vidare till Europa. Trots amerikanskt ogillande importerar Turkiet också gas från Iran.

2015 påbörjades arbetet med att bygga en gasledning från Kaspiska havet i Azerbajdzjan via Georgien till Turkiet. Trans-anatoliska naturgasledningen, Tanap, invigdes i juni 2018 . Projektet har stötts av EU som ett led i unionens arbete med att minska beroendet av rysk gas.

I början av 2020 tas undervattensledningen Turk Stream i bruk. Rysslands president Putin föreslog 2014 en gasledning från Sydryssland genom Svarta havet till västra Turkiet och vidare in i EU. Projektet har oroat ledare inom EU som befarat att det skulle kunna öka beroendet av rysk gas. Att också bli beroende av ett instabilt Turkiet, med en ledare som uppfattats som oberäknelig, har ökat betänkligheterna. Projektet skrinlades sedan Turkiet skjutit ned ett ryskt stridsflygplan över den syriska gränsen 2015 men återupptogs när länderna normaliserat sina relationer 2016. Flera länder på Balkan har aviserat avsikt att importera rysk gas via Turk Stream, trots att USA fattat beslut om sanktioner mot företag som är inblandade.

Av Turkiets elektricitet produceras hälften med hjälp av naturgas och nära en tredjedel av kol. Ungefär en femtedel kommer från vattenkraft och olja. Ett första kärnkraftverk med fyra reaktorer håller på att byggas av ett ryskt konsortium nära Medelhavsstaden Mersin. Ett japansk-franskt konsortium fick 2013 i uppdrag att bygga ytterligare fyra reaktorer nära Sinop vid Svarta havet. Ett tredje kärnkraftverk planeras vid Svarta havet nära bulgariska gränsen. Enligt regeringen ska kärnkraft täcka 10 procent av landets elbehov 2030. Planerna har mötts av starka protester från miljöorganisationer, med tanke på att Turkiet är ett av världens mest jordbävningsdrabbade länder.

Nära 30 procent av Turkiets vatten finns i Eufrats och Tigris flodsystem, där man sedan 1970-talet byggt dammar och kraftverk. Samtidigt har allt fler vattendrag torrlagts till följd av överexploatering, eventuellt också klimatförändringar. Regleringen av floderna skapar oro i de grannländer som berörs. En växande del av elenergin kommer från vattenkraft, framför allt från Atatürk- och Karakaya-dammarna i Eufrat. De ingår i det väldiga men omdiskuterade Sydöstanatoliska projektet GAP (Güneydoğu Anadolu Projesi), som lanserades 1980 och som också syftat till att konstbevattna stora jordbruksområden. 1989 vidgades GAP till att bli vad turkarna då beskrev som världens största regionala utvecklingsprojekt. GAP har dock fått svidande kritik för att hota miljö och kulturvärden i sydöst, där arkeologiska lämningar håller på att dränkas. Många bedömare har påpekat att nästan hela den befolkning som påverkas av projekten, och som tvingas flytta till troligen sämre jordbruksmarker, är kurder och att detta är orsaken till att GAP drivs vidare trots protesterna. Officiellt är avsikten med projektet att utveckla den mest eftersatta delen av landet, skapa modern infrastruktur, höja levnadsstandarden och skapa ekonomisk tillväxt, eller med president Erdoğans ord "slå undan benen för terrorister", det vill säga den kurdiska gerillan PKK.

Främst i västra Turkiet sker en snabb utbyggnad av vindkraftverk.

Nedskräpning är ett problem som ropar på lösningar, men också har börjat mötas med insatser.  I Istanbul startades 2018 ett pilotprojekt där den som pantade flaskor och burkar belönades med att få panten insatt på sitt färdbevis för buss och tunnelbana.

Om våra källor