Turkiet – Utbildning

Den turkiska utbildningsnivån är ganska låg i jämförelse med de flesta europeiska länders. För storstadseliten finns det dock skolor och universitet av högsta klass. Den nuvarande regeringen har förlängt skolplikten och storsatsat på nya universitet i områden som tidigare saknat högre utbildning, men anklagas av oppositionen för att öka islams inflytande över undervisningen.

Under 1900-talets senare hälft satsade staten förhållandevis lite på utbildning, särskilt sett till den stora andelen ungdomar i befolkningen. Skolan var obligatorisk i fem år, men många gick inte ens så länge. Före gymnasiet fanns ett frivilligt treårigt högstadium. 1997 utökades skolplikten till åtta år. Grundskolorna fick en gemensam kursplan, och elever förbjöds att redan efter sina första fem skolår flytta över till statliga så kallade imamskolor, imam hatip.

2012 drev regeringen igenom en kontroversiell skolreform. Skolplikten utökades till tolv år, men samtidigt blev det också möjligt för elever att byta till en imamskola redan efter fjärde läsåret. Reformen fick kritik från sekulära kretsar för att uppmuntra religiösa studier och därigenom vara ett inslag i islamisering. Men regeringen framhävde den personliga friheten och betonade att den allmänna utbildningsnivån skulle höjas.

Ännu en reform trädde i kraft 2014 och innebar att elever som inte kommer in på de skolor de valt för högstadiet eller gymnasiet placeras i närmaste skola, oavsett inriktning. Eftersom antalet imamskolor ökat snabbare än vanliga skolor eller yrkesskolor har det lett till att elever placerats i religiösa skolor mot sin vilja. För detta har Turkiet kritiserats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Imamskolorna skulle ursprungligen utbilda imamer, böneledare i moskéerna, men de hade blivit alltmer populära som alternativa gymnasieskolor på grund av sin religiöst influerade undervisning, med skilda klasser för pojkar och flickor. Även undervisning i arabiska (Koranens originalspråk) har av vissa uppfattas som islamisering, även om språkkunskaper kommer väl till pass när det finns stora mängder flyktingar från Syrien i Turkiet. Inför läsåret 2016–2017 meddelade utbildningsdepartementet att arabiska skulle erbjudas som fritt val i grundskolan.

De allra flesta barn påbörjar grundskolan, även om det finns trakter i öster och sydöst där många flickor uteblir. 2003 drog regeringen, i samarbete med FN:s barnfond Unicef, i gång en kampanj för att alla flickor ska gå i skolan. 2004 avsatte Turkiet för första gången mer pengar till skolväsendet än till försvaret. Statliga skolor är avgiftsfria, men eleverna betalar för böckerna. Skoluniformer avskaffades 2012, utom i specialskolor för greker, armenier och judar.

Några år efter millennieskiftet började ett tidigare förbud mot undervisning i kurdiska i allmänna skolor luckras upp. Privata kurser i kurdiska språket, främst för vuxna, tilläts 2002. Sedan 2012 tillåts kurdiska som tillval i statliga skolor i mån av tillräcklig efterfrågan. Privata skolor tilläts några år senare bedriva undervisning på kurdiska, men villkoren var stränga och de kurdiska skolor som startades har stängts igen. De tillslag som regeringen genomfört efter det misslyckade kuppförsöket 2016 mot bland andra lärare och andra offentliganställda rapporteras också ha gått ut över kurder och användningen av kurdiska språket.

Turkiet har många universitet. En handfull av dem i Ankara och Istanbul är mer ansedda än de övriga.

Konkurrensen om platser vid universiteten är hård, och antagningen spärras genom inträdesprov. Över hälften av gymnasieeleverna går privata kurser, ibland åratal i förväg, för att klara proven. En hel industri av privat kursverksamhet finansieras av de studerandes föräldrar och bidrar till att snedvrida undervisning och studievanor.

Under AKP:s styre sedan 2002 har staten grundat en rad nya universitet. Även antalet privata högre läroanstalter har ökat kraftigt. Utbildningsmyndigheten YÖK räknade 2018 till 112 statliga och 74 stiftelsedriva universitet och yrkesinriktade skolor över grundutbildningsnivå.

Efter försöket till statskupp 2016 stängdes ett tusental privata skolor och 15 universitet med koppling till den religiösa Gülenrörelsen (se Modern historia och Aktuell politik). Mer än 27 000 lärare och annan skolpersonal förlorade sina licenser. Akademiska stipendieprogram finansierade av EU och USA:s utrikesdepartement avbröts och över 2 300 universitetsanställda avskedades. Dessutom avstängdes tusentals lärare för påstådda kontakter med den kurdiska gerillan PKK.

Redan långt före utrensningarna 2016 hade erfarna akademiker kritiserat senare års tjänstetillsättningar vid universiteten för att grundas mer på lojalitet mot regeringen än på forskningsmeriter. Tiotusentals studenter lämnades i ovisshet om huruvida de kunde fortsätta sina studier och om deras framtida karriärmöjligheter skulle hindras av att de studerat vid Gülenanknutna universitet. Utrensningarna har fortsatt. Akademiker har drabbats likaväl som militärer, journalister och anställda inom rättsväsendet.

En boom för tandläkarutbildning har uppstått genom ökande skönhets- och sjukvårdsturism för exempelvis tandimplantat eller plastikoperationer: Turkiet har gått från 35 dentala utbildningskliniker 2010 till 104 år 2022. Med tillväxten följer klagomål på etik- och kompetensproblem. Enligt en kartläggning gjord av nyhetsbyrån AFP är det svårt att få rätt mot kliniker som misslyckats, och eventuella återbetalningar räcker sällan till korrigeringar på mer kvalificerade kliniker. Svenska Läkartidningen rapporterade 2022 ett ökat antal fall av svårbehandlade infektioner där patienter smittats med resistenta bakterier vid skönhetsingrepp utomlands (inte enbart i Turkiet).

Om våra källor

127302

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågor som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer

Varukorg

Totalt 0