Turkiet – Utrikespolitik och försvar

Turkiet har stärkt sin ställning i världen på senare år. Målmedveten diplomati i kombination med att turkiska företag trappat upp sin närvaro i omvärden har gett Turkiet en nyckelroll såväl gentemot andra Natoländer och EU som i utbytet mellan Ryssland och västländer. Det turkiska inflytandet har vuxit i Afrika, Mellanöstern och Centralasien.

Turkiet delar en 50 mil lång landgräns med Iran. Ankara kritiserade i mars 2026 Irans vedergällningsattacker mot gulfstaterna sedan USA och Israel inlett omfattande attacker mot mål i Iran. Senare meddelade Turkiet, som är medlem i Nato, att försvarsalliansens luftförsvar i östra Medelhavet oskadliggjort en iransk robot. Turkiet har också baser som USA använder och som Iran anser utgöra ett hot (läs mer om Irankriget här ). 

Efter Trumps återkomst till Vita huset 2025 kyldes relationerna ned mellan USA och Nato (läs mer om detta här, samt denna artikel i Utrikesmagasinet). Trump tycks  dock ha en bättre relation med president Erdoğan och de möttes i Vita huset hösten 2025. Trump har senare antytt att han överväger att ompröva F-35-beslutet, men försäljningen kräver kongressens godkännande. 

Turkiet står sommaren 2026 värd för ett Natotoppmöte och inför mötet slog Erdoğan fast att alla hinder för vapenexport inom Nato måste tas bort. 

Balansakt med Ryssland, besvikelse med EU

Turkiet har försökt balansera mellan Ryssland och Ukraina. Turistströmmar från båda länderna har gett Turkiet inkomster. Turkiet har inte anslutit sig till sanktionerna mot Ryssland och är beroende av rysk gas, samtidigt som turkiska drönare använts av Ukraina (läs mer här). 

Under början av kriget i Ukraina bidrog turkisk medling till fortsatt ukrainsk spannmålsexport – livsviktigt för exempelvis flera länder i Afrika som inte producerar nog med livsmedel för sina befolkningar.

Relationen till EU har länge varit ansträngd. Turkiet blev kandidatland 1999 och inledde medlemsförhandlingar 2005, men processen har stått still i flera år. EU-anpassningen i Turkiet har tappat fart, samtidigt som främst Tyskland och Frankrike har rest nya hinder. EU förlitar sig samtidigt på Turkiet för att stoppa flyktingar från att nå Europa. Efter kuppförsöket 2016 fördjupades sprickan. EU kritiserar att Turkiet rör sig bort från grundläggande demokratiska principer och har inte heller anslutit sig till sanktioner mot Ryssland.

Relationen till Tyskland, som har många invånare med ursprung i Turkiet, har tidvis varit ansträngd. I Tyskland drivs 900 moskéer av den turkiska religionsmyndigheten, som betalar församlingsledarnas löner.

När förhandlingarna med EU bromsat in har AKP-regeringen bedrivit aktiv diplomati och handel med praktiskt taget alla länder som förr ingick i Osmanska riket. Likaså har Ankara varit aktivt i turkiskspråkiga före detta sovjetrepubliker i Centralasien samt i flera delar av Afrika. Särskilt nära kontakter märks med Azerbajdzjan, vars språk ligger nära det som talas i Turkiet. Ankara stöder landet i dess konflikt med Armenien.

Israel, arabvärlden och Cypern

Turkiet var 1949 det första muslimska landet som erkände Israel. Relationerna försämrades kraftigt efter 2009 och flera allvarliga incidenter, däribland en israelisk räd mot ett turkiskt fartyg 2010 som försökte bryta Israels sjöblockad mot Gaza.

Mot bakgrund av Gazakriget som inleddes 2023 införde Turkiet handelssanktioner mot Israel som stöd för krav på eldupphör i Gaza. Turkiet medlade senare med Egypten, Qatar och USA. De lyckades i oktober 2025 få till en överenskommelse om vapenvila i Gaza samt utväxling av kvarvarande gisslan som hållits av Hamas medan Israel frigav hundratals palestinska fångar.

Under arabiska våren 2011 sågs Turkiets AKP som en modell som förenade islam, demokrati och marknadsekonomi. Men när Egyptens islamistiske president Muhammad Mursi störtades i en militärkupp 2013 försämrades relationerna till Kairo kraftigt. Turkiet stödde Mursi. Efter år av spänningar förbättrades kontakterna och 2023 återupprättades diplomatiska förbindelser.

Förhållandet till Grekland har växlat. Erdoğan besökte 2017 Grekland som förste turkiske president på 65 år. Han överraskade sina grekiska värdar med att förespråka en översyn av Lausannefördraget från 1923, där det moderna Turkiets gränser slogs fast efter Osmanska rikets fall (se Äldre historia).

I östra Medelhavet finns gas och olja. Turkiet har flyttat fram sina positioner kring havsgränserna. En turkisk amiral lanserade 2006 doktrinen Mavi vatan, "Blått hemland",  som bland annat innebär anspråk på öar och havsområden vilket har ökat konflikterna med Grekland, Cypern och EU.

Cypernfrågan förblir dock den allvarligaste tvisten. Ön är sedan 1974 delad mellan grek- och turkcyprioter. Turkiet erkänner endast den turkcypriotiska republiken och har trupper stationerade i norr. President Erdoğan har tydligt förespråkat en tvåstatslösning, i strid med FN:s linje. Det framgick exempelvis i november 2025 när han tog emot Tufan Erhürman, då nybliven turkcypriotisk president.

Historien kastar sin skugga över turkarnas förhållande till armenierna (se Befolkning och språk). Armenienfrågan stör även Turkiets relationer till andra länder. Officiella erkännanden av fördrivningen av armenierna 1915 som ett folkmord har alltid lett till att Turkiet under en period har kylt ned de diplomatiska relationerna. Så skedde till exempel med Sverige 2010.

Mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi i Istanbul 2018 ledde till en djup kris med Saudiarabien, medan Turkiet protesterat mot Kinas förtryck av uigurerna i Xinjiang.

Trots att hundratals turkiska företag är verksamma i Irak är relationerna svala. Turkiet har samtidigt byggt upp ekonomiska förbindelser med den kurdiska regionalregeringen i norra Irak. men stöder ine en självständig kurdisk stat. Export av olja direkt från Kurdistan till Turkiet skapar konflikter med Bagdad, liksom Turkiets militära räder mot PKK på irakiskt territorium.

Försvar

Turkiet har en av militäralliansen Natos största försvarsmakter. Allmän värnplikt gäller för turkiska män i åldern 20 till 41 år. För vanliga värnpliktiga är tjänstgöringen vanligen sex månader, medan officerare kan få tjänstgöra i tolv månader. Det finns också möjlighet att betala en summa för att slippa göra hela värnpliktsperioden.

Nationella säkerhetsrådet, Milli Güvenlik Kurulu (MGK) samlar presidenten, ministrar och militära chefer för att samordna säkerhets- och försvarspolitiken. Rådets roll är numera mer rådgivande. Det avspeglar hur miitärens inflytande över politiken, inte minst som ett slags garant för det sekulära systemet, försvagats. Inskränkningar har gjorts i säkerhetsrådets befogenheter, bland annat efter påtryckningar från EU.

Turkiet var ett av de Natoländer som i juni 2025 ställde sig bakom att militäralliansens mål är att fram till 2035 öka försvarsanslagen till sammanlagt 5 procent (3,5 procent till rena försvarsanslag och 1,5 procent till försvarsrelaterade utgifter).

Hög inflation urholkar anslagen i reala termer.

Turkiet har egen tillverkning av bland annat stridsvagnar, militärflyg, drönare, satelliter och örlogsfartyg. Drönare har använts av turkisk militär mot kurdisk gerilla inom landet och i Syrien, Libyen och Ukraina. Både statliga Turkish Aerospace och företaget Baykar, som drivs av president Erdoğans USA-utbildade svärson Selçuk Bayraktar, utvecklar drönare.  Turkiska tillverkare är viktiga exportörer av militära drönare. Ett stort antal länder, bland annat i Afrika, har köpt drönare från Turkiet som erbjuder förhållandevis låga priser och inte tillämpar lika stränga regler för hur andra länder använder utrustningen de köper in.

Lästips - läs mer om Turkiet i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:
Nej, Natoprocessen är inte död (2023-01-30)
Billström optimistisk om turkiskt godkännande (2022-10-31)
Erdoğans krav på Sverige kan slå tillbaka på honom själv (2022-05-24)
Turkiets planer till havs recept för konstant konflikt (2020-08-29)

Om våra källor