Turkiet

https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/turkiet/

Det stora Turkiet är bron mellan Europa och Asien. Där Medelhavet möter Svarta havet ligger den gamla kulturstaden Istanbul strategiskt i två världsdelar. Större delen av landet tillhör Västasien, men Turkiet räknar sig till Europa. Väntan på EU-medlemskap ser dock ut att bli lång. Turkisk politik präglas av maktkamp mellan den sekulära statsideologin kemalismen och det regerande islamkonservativa partiet AKP. Under 2010-talet har AKP framträtt som allt mer auktoritärt och demokratin har urholkats.

Geografi och klimat

Turkiet är till ytan något större än Sverige och Norge tillsammans. Landet brukar räknas till Europa trots att det till större delen ligger i Västasien. Den traditionella gränsen mellan kontinenterna går rakt genom storstaden Istanbul.

Turkiets kärnland – halvön Anatolien, också kallad Mindre Asien – skjuter ut från den asiatiska kontinenten i riktning mot Europa, mellan Svarta havet i norr och Medelhavet i söder.

Svarta havet och Medelhavet förbinds av två smala sund, Bosporen och Dardanellerna, samt den mellanliggande Marmarasjön. Sunden bildar en naturlig gräns mellan Anatolien och den lilla europeiska delen av Turkiet på Balkan. Vid Bosporen ligger Turkiets största stad, Istanbul, som tidigare hette Konstantinopel och dessförinnan Byzantion, eller Bysans. Staden anlades på den europeiska sidan, men täcker nu ett stort område på båda sidor av sundet. Huvudstaden Ankara ligger i Anatoliens inland.

Oregelbundna bergskedjor skär i alla riktningar genom landskapet som har en medelhöjd över havet på omkring 1 000 meter. Vid kusten mot Egeiska havet i väster och den östra delen av Medelhavet finns dock även större, bördiga låglandsområden. De högsta bergen finns i öster, bland andra det mer än 5 000 meter höga Ararat, (Büyük Ağrı dağı), där Noaks ark enligt Bibeln strandade efter syndafloden.

Floderna Eufrat (Fırat) och Tigris (Dicle) rinner upp i östra Turkiet. Den största sjön Van innehåller saltvatten. Växtligheten i inlandet är mestadels sparsam. I Anatoliens inre och i öster finns lavaöknar och saltstäpper. I de flesta delar av Turkiet kan jordbävningar inträffa.

Det är stora skillnader i klimat mellan olika delar av Turkiet. Längs kusterna i väster och söder råder medelhavsklimat med varma, torra somrar och milda, regnrika vintrar. I inlandet är klimatet kontinentalt med heta, torra somrar och kalla, soliga vintrar. Medan sommartemperaturen i sydöst ofta överstiger 40 grader har vissa trakter i öster vintertemperaturer på nedåt 30 minusgrader och fyra månaders snötäcke. Svartahavskusten är den regnigaste delen av landet. Årsnederbörden varierar från 200 mm i delar av centrala Turkiet till över 2 000 mm i bergstrakter i öster.

Om våra källor

Yta: 779 452 km2 (2018)
Tid: svensk + 1 timme
Angränsande land/länder: Grekland, Bulgarien, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan (exklaven Nachitjevan), Iran, Irak, Syrien
Huvudstad med antal invånare: Ankara ca 5 504 000 (2018) ¹
Övriga större städer: Istanbul 15 677 000 (2018), Izmir 4 320 000 (2018), Bursa 2 994 000 (2018), Antalya 2 426 000 (2018)
Högsta berg: Ararat (5 137 m ö h)
Viktiga floder: Eufrat, Tigris, Kızılırmak, Büyük Menderes, Sakarya

1. med förstäder

Källor

Befolkning och språk

Turkiets befolkning uppskattades 2018 till cirka 82 miljoner. Tätast befolkade är Marmararegionen i nordväst, inklusive Istanbul, och kusterna i väster och söder. Inlandet öster om Ankara är glest befolkat.

Turkiets invånare är yngre och befolkningstillväxten högre än i EU-länderna. Omkring en fjärdedel av befolkningen är under 15 år. Födelsetalen har stadigt sjunkit sedan 1950-talet, men ännu växer befolkningen, med omkring 1 200 000 människor 2018.

Åtminstone tre fjärdedelar av befolkningen kan betecknas som ”etniska” turkar. Dessa härstammar dock inte bara från turkfolk som invandrade för 1 000 år sedan utan också från andra folk som bott i Mindre Asien. Flera miljoner är ättlingar av muslimer som tidigare bodde utanför dagens Turkiet, främst i Kaukasien och på Balkan.

Bland de många folk som bodde i Mindre Asien före turkarnas ankomst fanns förfäderna till kurderna, som idag utgör runt 20 procent av befolkningen. Exakt hur stor andel av invånarna som är kurder är osäkert, bland annat på grund av assimilering och folkomflyttningar men också därför att turkiska myndigheter i årtionden vägrade erkänna kurderna som en särskild folkgrupp. Fler kurder bor idag utanför än inom de kurdiska provinserna i sydöst.

Med undantag för kurderna är minoriteterna små. Längs gränsen mot Syrien och Irak bor en del araber. I nordöst talas kaukasiska språk av tjerkesser, georgier och lazer. Turkiet har också en inte obetydlig minoritet av romer.

Inbördeskriget i Syrien från 2011 hade i slutet av 2018 drivit mer än 3,6 miljoner syrier som flyktingar till Turkiet.

Minoritetsfrågor är känsliga. Enligt sin tolkning av Lausannefördraget från 1923 (se Äldre historia) erkänner Turkiet inga etniska minoriteter, bara små ”religiösa” minoriteter. I östra Turkiet bodde förr armenier, i väster bodde greker längs kusten. Armenier, greker och judar är idag officiellt erkända som religiösa minoriteter. Men 2016 beräknades det finnas bara runt 50 000 armenier, 20 000 judar och drygt 2 000 greker kvar i Turkiet, huvudsakligen i Istanbul.

I Osmanska riket, som föregick dagens Turkiet, frågade man ursprungligen mindre efter etnisk tillhörighet än efter religion. Muslimska folk var i princip jämställda, medan särskilda lagar gällde för kristna och judar. Med islam som utgångspunkt brukar de betraktas som "skyddsfolk".

Under 1800-talet trängde nationalistiska strömningar från Europa in i Osmanska riket. Greker, serber och andra folk på Balkan frigjorde sig. När kristna armenier, som sedan årtusenden bott i östra Turkiet, visade liknande ambitioner, svarade den osmanska centralmakten mot slutet av 1800-talet med blodiga förföljelser. Under första världskriget fruktade de så kallade ungturkarna att armenierna skulle samarbeta med Ryssland.

Krigsvintern 1915 fördrevs nästan två miljoner armenier från området norr om sjön Van. Deportationen urartade till vad armenier med stöd av många historiker beskriver som ett folkmord, där även armeniernas kurdiska grannar tog aktiv del, men antalet offer är omtvistat. Uppslagsverket Encyclopaedia Britannica anger att cirka 600 000 armenier dödades eller omkom genom umbäranden under flykten, men andra, i synnerhet armeniska, källor anger högre siffror, ibland 1,5 miljoner. Turkiet erkänner 300 000 döda armenier som del av första världskrigets förlustsiffror.

Efter första världskriget fanns också starka spänningar mellan turkar och greker (se Äldre historia). Den nyupprättade turkiska republiken och Grekland genomförde en väldig befolkningsutväxling. En och en halv miljon greker deporterades från Turkiet, som istället tog emot en halv miljon turkisktalande muslimer från Grekland.

Sedan 1960-talet har det skett en stor utvandring av turkar till Europa, främst Tyskland, men under landets snabba ekonomiska tillväxt efter millennieskiftet har Turkiet självt blivit ett mål för ekonomiska migranter från bland annat Östeuropa och Centralasien. En stor del av dem lever under oreglerade förhållanden och återfinns inte i befolkningsstatistiken. Tusentals som egentligen velat ta sig till Västeuropa, inte minst syrier och afghaner, har fastnat i Turkiet sedan EU stängt sin yttre gräns.

Språk

Turkiskan är ett altaiskt språk med rötter i Centralasien. Mycket närbesläktade språk är azeriska (Azerbajdzjan-turkiska) och turkmenska.

I Osmanska riket var överklassens språk närmast en blandning av turkiska, arabiska (islams religiösa språk) och det av turkarna beundrade kulturspråket persiska. När Republiken Turkiet utropades 1923 ville dess grundare skapa en enhetlig nation, där alla, oavsett ursprung, skulle se sig som turkar. 1928 inledde landsfadern Kemal Atatürk (se Modern historia) en radikal språkreform. Riksspråket rensades från arabiska och persiska låneord. Det arabiska alfabetet ersattes av latinsk skrift.

Atatürks språkreform bortsåg från att många i sydöst inte talade turkiska utan kurdiska – ett indoeuropeiskt språk som är släkt med persiska. Efter ett kurdiskt uppror 1925 förbjöd Atatürk kurderna att tala sitt språk offentligt. Först från 1991 började förbudet mot kurdiska sakta mjukas upp. Nu tillåts kurdiska offentligt i de flesta sammanhang, även officiella, men bara som tillvalsämne i skolorna. Kurdiskan är inte ett enhetligt språk utan en gemensam benämning på minst tre större dialektala varianter, varav kurmanji och zaza-gorani är de vanligaste i Turkiet.

Turkisk uttalsguide

De flesta bokstäver uttalas ungefär som på svenska, men det finns några skillnader:
C = dj (midja)
G = alltid hårt, som svenskans god, aldrig mjukt som get
J = tonande zj, förkommer mest i franska låneord
K = alltid hårt, som svenskans kaka, aldrig mjukt som kyss
O = å
U = o
Ü = y
Y = j
Z = tonande s

Det finns också några specialbokstäver:
Ç = tj (lattjo)
ğ = ett svagt strupljud, knappt hörbart. Står alltid efter en vokal, vars ljud förlängs något. Denna bokstav finns inte som versal, eftersom den aldrig står först i ett ord.
İ = i med en prick över uttalas som ett svenskt i, och pricken används även på versaler. Bokstaven får inte förväxlas med
I ı = uttalas ungefär som engelskans obestämda artikel a
Ş = sch

Om våra källor

Fakta – befolkning och språk

Befolkning: turkar upp till 75 %, kurder 18–20 %, araber, greker, armenier och övriga 5–10 %
Antal invånare: 80 745 020 (2017)
Antal invånare per kvadratkilometer: 107 (2018)
Andel invånare i städerna: 74,6 procent (2017)
Nativitet/födelsetal: 16,2 per 1000 invånare (2016)
Mortalitet/dödstal: 5,8 per 1000 invånare (2016)
Befolkningstillväxt: 1,5 procent (2018)
Fertilitetsgrad: 2,1 antal födda barn per kvinna (2016)
Andel kvinnor: 49,8 procent (2018)
Förväntad livslängd: 76 år (2016)
Förväntad livslängd för kvinnor: 79 år (2016)
Förväntad livslängd för män: 72 år (2016)
Språk: turkiska är officiellt språk ¹

1. kurdiska är största minoritetsspråk

Källor

Religion

Nästan alla turkar är muslimer, även om långtifrån alla är utövande troende. Under den turkiska republiken sedan 1923 har det paradoxala förhållandet rått att staten kontrollerar religionen, trots att religionen officiellt är skild från staten. Och trots att en stor majoritet av befolkningen är religiös betraktades religionsutövandet länge närmast med misstänksamhet av de styrande.

På 1500-talet erövrade de osmanska turkarna Mecka, Medina och Jerusalem. Efter det började deras sultaner även kalla sig kalifer ("ställföreträdare"; profeten Muhammeds efterträdare). De såg sig som ledare för alla sunnimuslimer och erkändes också som kalifer av större delen av den muslimska världen.

När Turkiet blev republik på 1920-talet avskaffades kalifatet. Religiösa skolor stängdes, kvinnorna förbjöds att använda slöja och islamisk lag, sharia, ersattes av västinspirerad lagstiftning.

En ovanifrån påbjuden sekularism har varit en av grundpelarna i republiken men har inte betytt att staten varit religiöst neutral. Snarare har staten sett som sin uppgift att hålla religionsutövningen under uppsikt.

Staten äger alla moskéer, trots att islam mist sin ställning som statsreligion, och imamerna (böneledarna) är statligt anställda tjänstemän. Moskéernas fredagsböner måste godkännas av Direktoratet för religiösa angelägenheter (DIB eller Diyanet), dit alla medborgare oavsett religion betalar skatt. Inga andra religiösa samfund än sunnitisk islam av den hanafitiska rättstraditionen får statligt stöd.

De flesta turkar och kurder är sunniter. En betydande andel av båda folkgrupper är dock aleviter – en riktning som mest förekommer i Turkiet. Aleviterna har uppskattats till mellan 11 och 20 procent av Turkiets befolkning. De bor jämnt spridda över landet. Sedan gammalt har aleviter ofta uppträtt utåt som sunnimuslimer för att skydda sig från förtryck.

Aleviterna är shiamuslimer i den meningen att de betraktar Muhammeds kusin och svärson Ali (därav namnet aleviter) som Profetens sanna arvtagare. I övrigt har de inte mycket gemensamt med till exempel shiamuslimerna i Iran. Aleviterna rymmer skilda grupper med drag av både gammal centralasiatisk religion, östkristendom och andra läror. De kallar sig muslimer men avhåller sig från många muslimska traditioner. Aleviterna stödde Kemal Atatürk (se Modern historia) och har sett sekularismen som ett skydd mot sunnitisk dominans. Åren före militärkuppen 1980 förekom blodiga sammanstötningar mellan sunniter och aleviter. Först under de senaste cirka 20 åren har aleviterna öppet kunnat driva sina samlingslokaler, kallade cemevi, men de är fortfarande inte formellt juridiskt tillåtna.

Efter 1980 blev sekulariseringspolitiken mindre sträng. Militären ville undergräva den radikala vänstern genom att ge utrymme åt folklig, sunnitisk islam. Men för många unga blev trosutövningen ett sätt att protestera mot den styrande eliten, med dess västeuropeiska livsstil.

Inom statsapparaten fortsatte sekularisterna sin kamp mot religiösa yttringar. Ända till 2010-talet var det till exempel förbjudet för kvinnliga studenter, offentliganställda och parlamentsledamöter att bära islamisk huvudduk i studielokaler och på arbetsplatser. Kvinnor som bar huvudduk på fritiden kunde ha problem med att få offentliga tjänster. Efter att ha vunnit en folkomröstning om en rad författningstillägg 2010 fick den islamiskt baserade AKP-regeringen, som kom till makten 2002, stöd av Nämnden för högre utbildning (YÖK) för att i praktiken tillåta kvinnliga studenter att skyla håret.

Idag är huvudduken ett självklart inslag i de flesta offentliga miljöer.

Bland såväl sunniter som aleviter har den islamiska mystiken, sufismen, med dess ordensväsen en viktig plats. Landsfadern Kemal Atatürk försökte förgäves avskaffa ordnarna eller brödraskapen. Officiellt är de förbjudna men de utövar stort inflytande i politiken. Ordnarnas medlemmar kallas ibland dervischer.

Det sunnitiska sällskap som haft störst inflytande i samhället under senare tid och väckt mest uppmärksamhet leds av Fethullah Gülen och brukar kallas Hizmet (betyder ungefär tjänsten eller plikten), men oftast bara Gülenrörelsen (se Modern historia och Aktuell politik).

Färre än en procent av Turkiets invånare bekänner sig idag till andra religioner än islam. Bland kristna finns sedan gammalt grekisk-ortodoxa och syrisk-ortodoxa (syrianer) liksom armenier och nestorianer (så kallade assyrier) i Turkiet. Alla dessa har dock reducerats till små minoriteter, som nu huvudsakligen lever i Istanbul. Den grekisk-ortodoxe patriarken i Istanbul – eller ”ekumeniske patriarken i Konstantinopel”, som han fortfarande kallas – är än idag den ledare som står högst i rang bland världens grekisk-ortodoxa kristna.

För kristna samfund innebär den statliga kontrollen av religionsutövningen en rad inskränkningar. De får till exempel inte utan statligt tillstånd bygga kyrkor på mark de själva äger, och sådana tillstånd beviljas inte. Utbildning av kristna präster i Turkiet är inte tillåten.

I likhet med de kristna har de många små judiska grupperna i Turkiet minskat kraftigt genom utvandring. För Europas judar var emellertid Osmanska riket i århundraden en tillflyktsort undan förföljelser, alltsedan sultanen i Istanbul tog emot många av de judar som fördrevs från Spanien 1492.

Om våra källor

Utbildning

Den turkiska utbildningsnivån är ganska låg i jämförelse med de flesta europeiska länders. För storstadseliten finns det dock skolor och universitet av högsta klass. Den nuvarande regeringen har förlängt skolplikten och storsatsat på nya universitet i områden som tidigare saknat högre utbildning, men anklagas av oppositionen för att öka islams inflytande över undervisningen.

Under 1900-talets senare hälft satsade staten förhållandevis lite på utbildning, särskilt sett till den stora andelen ungdomar i befolkningen. Skolan var obligatorisk i fem år, men många gick inte ens så länge. Före gymnasiet fanns ett frivilligt treårigt högstadium. 1997 utökades skolplikten till åtta år. Alla grundskolor fick en gemensam kursplan, och elever förbjöds att redan efter sina första fem skolår flytta över till statliga så kallade imamskolor, imam hatip.

2012 drev regeringen igenom en kontroversiell skolreform. Skolplikten utökades till tolv år, men samtidigt blev det också möjligt för elever att byta till en imamskola redan efter fjärde läsåret. Reformen fick kritik från sekulära kretsar för att uppmuntra religiösa studier och därigenom vara ett inslag i en befarad islamisering av landet. Men regeringen framhävde den ökade personliga friheten och betonade att den allmänna utbildningsnivån skulle höjas.

Ännu en reform trädde i kraft 2014 och innebar att elever som inte kommer in på de skolor de valt för högstadiet eller gymnasiet placeras i närmaste skola, oavsett dess inriktning. Eftersom antalet imamskolor ökat betydligt snabbare än vanliga skolor eller yrkesskolor har det lett till att elever placerats i de religiösa skolorna mot sin vilja, för vilket Turkiet har kritiserats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Imamskolorna skulle ursprungligen utbilda imamer, böneledare i moskéerna, men de hade blivit alltmer populära som alternativa gymnasieskolor på grund av sin religiöst influerade undervisning, med skilda klasser för pojkar och flickor.

De allra flesta barn i Turkiet påbörjar idag grundskolan, även om det finns trakter i öster och sydöst där många flickor uteblir. Sedan 2003 driver regeringen, i samarbete med FN:s barnfond Unicef, en kampanj för att alla flickor ska gå i skolan. 2004 avsatte Turkiet för första gången mer pengar till skolväsendet än till försvaret. Statliga skolor är avgiftsfria, men eleverna betalar för böckerna. Skoluniformerna avskaffades 2012, utom i specialskolor för greker, armenier och judar.

Några år efter millennieskiftet började ett tidigare förbud mot undervisning i kurdiska i allmänna skolor luckras upp. Privata kurser i kurdiska språket, främst för vuxna, tilläts 2002. Sedan 2012 tillåts utbildning i kurdiska som tillvalsämne i statliga skolor i mån av tillräcklig efterfrågan. Privata skolor får bedriva undervisning på kurdiska men villkoren är så stränga, bland annat krävs nya lokaler och ny personal, att bara tre kurdiska skolor hade startats fram till 2016. De tillslag som regeringen genomfört efter det misslyckade kuppförsöket 2016 mot bland andra lärare och andra offentliganställda rapporteras dock också ha gått ut över kurder och användningen av kurdiska språket.

Turkiet har många universitet. En handfull av dem i Ankara och Istanbul är mer ansedda än de övriga.

Konkurrensen om platser vid universiteten är hård, och antagningen spärras genom inträdesprov. Över hälften av gymnasieeleverna går privata kurser, ibland åratal i förväg, för att klara proven. En hel industri av privat kursverksamhet finansieras av de studerandes föräldrar och bidrar till att snedvrida undervisning och studievanor.

Under AKP:s styre sedan 2002 har staten grundat en rad nya universitet. Även antalet privata högre läroanstalter har ökat kraftigt. Utbildningsmyndigheten YÖK räknade 2018 till 112 statliga och 74 stiftelsedriva universitet och yrkesinriktade skolor över grundutbildningsnivå.

Efter försöket till statskupp 2016 stängdes ett tusental privata skolor och 15 universitet med koppling till den religiösa Gülenrörelsen (se Modern historia och Aktuell politik). Mer än 27 000 lärare och annan skolpersonal förlorade sina licenser. Akademiska stipendieprogram finansierade av EU och USA:s utrikesdepartement avbröts och över 2 300 universitetsanställda avskedades. Dessutom avstängdes under sommaren 11 500 lärare för påstådda kontakter med den kurdiska gerillan PKK.

Redan långt före utrensningarna sommaren 2016 hade erfarna akademiker kritiserat senare års tjänstetillsättningar vid universiteten för att grundas mer på lojalitet mot regeringen än på forskningsmeriter. Tiotusentals studenter lämnades i ovisshet om huruvida de kunde fortsätta sina studier och om deras framtida karriärmöjligheter skulle hindras av att de studerat vid Gülenanknutna universitet. Utrensningarna har fortsatt. Akademiker har drabbats likaväl som militärer, journalister och anställda inom rättsväsendet.

Om våra källor

Fakta – utbildning

Andel barn som börjar grundskolan: 94,3 procent (2016)
Antal elever per lärare i grundskolan: 18 (2015)
Läs- och skrivkunnighet: 96,2 procent (2016)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av BNP: 12,8 procent (2015)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av statsbudgeten: 12,8 procent (2015)

Källor

Kultur

En lång rad kulturer har blomstrat i det område som idag utgör Turkiet, vilket har satt sina spår i en stor rikedom av kulturminnen. Men även det moderna Turkiet har ett starkt kulturliv inom litteratur, konst och musik.

Talrika minnesmärken vittnar om Mindre Asien som en kulturernas korsväg. Här låg antikens Troja och aposteln Paulus hemstad Tarsus. En tidig kristen konst utvecklades både i Bysantinska riket i väster och bland armenierna i öster. Handel och kulturellt utbyte mellan Asien och Europa följde Sidenvägen, som nådde Medelhavet österifrån via det som nu är östra och södra Turkiet.

Genom turkarnas ankomst inlemmades Mindre Asien i den islamiska kultursfären. Turkarna upptog dock bysantinska element i sin konst och arkitektur. 1500-talsarkitekten Mimar Sinan är en av de främsta inom hela arkitekturhistorien och svarade för hundratals projekt inom Osmanska riket, bland annat moskéer, palats och broar. Han var upphovsman till flera av Istanbuls mest kända byggnadsverk.

Inom konsthantverket är Turkiet känt för mattor, keramik och metallarbeten. Musiken har bevarat mycket av sin traditionella prägel.

Arabisk och persisk påverkan märks i den osmanska tidens klassiska litteratur och hovpoesi, som nådde sin höjdpunkt på 1400- och 1500-talen. Vid sidan därav fanns en rik folklig berättartradition på den anatoliska landsbygden. Under 1800-talet började turkiska författare hämta inspiration ur den folkliga kulturen. Från 1800-talets mitt studerade många intellektuella i Frankrike.

1900-talets mest kände turkiske författare var poeten och dramatikern Nazım Hikmet (1902–1963). Han satt flera år i fängelse på grund av att han var marxist. Hikmet lämnade Turkiet 1950. Hans böcker var förbjudna till 1965, men i januari 2009 återfick Hikmet postumt sitt turkiska medborgarskap som han berövats efter att ha utvandrat till Polen. Andra författare som debuterade under 1900-talet var Yaşar Kemal (1923–2015, tidvis bosatt i Sverige), Aziz Nesin, Mahmut Makal och Orhan Pamuk (Nobelpristagare i litteratur 2006).

Under 2003 och 2004 vidgades yttrandefriheten men 2005 kom en motreaktion. Orhan Pamuk åtalades för förolämpning av republiken och av ”turkiskheten" sedan han i en intervju sagt att ”en miljon armenier och 30 000 kurder har dödats i det här landet”. Så småningom lades dock åtalet ned och han slapp rättegång.

Även många andra författare, kulturpersonligheter och intellektuella har åtalats för brott mot den ökända paragraf 301 och liknande lagtexter. Mehmet Uzun, nämnd som den främste moderne författaren på kurdiska, återkom 2006 till Turkiet efter 15 års exil i Sverige. När hans verk från exilen publicerades i Turkiet åtalades han flera gånger men frikändes. Uzun avled 2007.

Åtalen har fortsatt även efter det att paragraf 301 ”omarbetades” 2008. Idag krävs tillstånd från justitiedepartementet för att väcka åtal med hänvisning till paragraf 301. I juni 2008 dömdes dock förläggaren Ragıp Zarakolu till fem månaders fängelse för att ha gett ut en brittisk bok om massmorden på armenier 1915.

Under 2000-talet har Nuri Bilge Ceylan framstått som en av Europas ledande filmregissörer. Flera av hans filmer har blivit prisbelönade vid bland annat festivalen i Cannes.

Sedan början av seklet har ett stort antal turkiska TV-såpor exporterats till tiotals länder, främst i den muslimska världen, där de gjort stor succé. Miljoner tittare har inspirerats av att människorna i filmerna framställts som moderna och frigjorda utan att bryta mot islams grundläggande värderingar. TV-serierna har bidragit till att popularisera Turkiet som land, ända från Balkan till Sydöstasien.

Turkiets stora dammbyggnadsprojekt har lagt fornlämningar i söder och sydöst under vatten. Sedan detta 2000 drabbade den antika romerska staden Zeugma vid Eufrat började en nyväckt opinion kräva större hänsyn från myndigheter och elkraftsutbyggare. Arbetet med en damm vid Hasankeyf vid Tigris, en plats med såväl naturscenerier som historiska minnesmärken, har fått stor uppmärksamhet och utländska finansiärer har dragit sig ur projektet efter kritik. Arbetet har fortsatt med inhemsk finansiering, inte minst av prestigeskäl. Ett intensivt dammbyggande pågår också i Svartahavsregionen. I januari 2010 bildade grupper från olika delar av Turkiet det så kallade Vattenrådet för att samordna sina aktioner. Vattenrådet sades vilja utgöra en motvikt till de utbyggnads- och energilobbyister som nu tycktes ha alla myndigheter i sitt grepp.

I Istanbul hotar kanske 100 000 historiskt intressanta träbyggnader att falla samman. Kulturdepartementet har förbjudit ägarna att restaurera på egen hand men saknar medel för att inventera och dokumentera byggnaderna. 2018 rapporterades att många av de gamla villorna vid Bosporen finner utländska köpare (se Kalendarium). 2010 var Istanbul en av EU:s ”europeiska kulturhuvudstäder”.

Sedan turkiska armén återupptagit kriget mot den kurdiska PKK-gerillan 2014 har flera städer i sydöst blivit utsatta för tung beskjutning. Den gamla stadskärnan Sur i Diyarbakır, klassad av Unesco som en del av ett världskulturarv, uppgavs 2016 ligga i ruiner.

På Unescos världsarvslista upptas närmare 20 platser i Turkiet. Förutom Istanbuls historiska sevärdheter, grekiska och romerska fyndplatser som Troja och klipplandskapet i Kappadokien kan man nämna en stenålderslämning som ibland beskrivs som världens äldsta tempel: Göbekli Tepe, ”Isterbukskullen”, nära Şanlıurfa i sydöst.

Om våra källor

Arbetsmarknad

Den registrerade arbetslösheten i Turkiet pendlar oftast runt 10 procent, men hur arbetsmarknaden verkligen ser ut är svårt att mäta, eftersom det finns en stor informell sektor. Barnarbete förekommer och facklig verksamhet försvåras.

Det finns en statligt fastslagen minimilön (2 020 lira för 2019, motsvarande drygt 3 500 kronor). Nivån är lite högre för en person som är gift och har flera barn, men lönen är ändå liten i förhållande till levnadsomkostnaderna.

I textil- och beklädnadsindustrin, som domineras av småföretag, var 2008 bara en tredjedel av arbetarna registrerade. Bland de oregistrerade fanns många utlänningar som arbetade illegalt i Turkiet. Barnarbete är inte ovanligt. Svåra förhållanden för många syriska flyktingar, som tagit sig till Turkiet under det syriska inbördeskriget, kan ha förvärrat läget. Den brittiska människorättsorganisationen Business & Human Rights Resource Centre (BHRRC) har uppmärksammat barnarbete i fabriker som är underleverantörer till klädkedjor i västländer.

Andelen kvinnor som yrkesarbetar är lägre i Turkiet än i något annat land i den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Ett undantag är dock verkställande direktörer varav tolv procent är kvinnor. Det ses som en relativt hög andel som möjligen har samband med att så många företag är familjeägda. I den officiella statistiken är arbetslösheten något högre för kvinnor än för män, men den verkliga skillnaden tros vara mycket större, fast den döljs av egendomligheter i registreringen av anställda. Som sådana räknas även många kvinnor som arbetar oavlönat för släkt och familj, oftast inom jordbruket. Av 7,7 miljoner anställda kvinnor 2012 arbetade 53 procent, eller 4,1 miljoner, utan lön eller sjukförsäkring.

Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden har varierat en hel del. 1988 hade drygt en tredjedel av landets kvinnor ett registrerat arbete, 20 år senare bara en femtedel. Omfattande inflyttning till städerna, inte minst från de fattiga sydöstra provinserna, som pågick under dessa år tros ha spelat in. Dåliga arbetsförhållanden i storstäderna, socialt tryck och problem med barnpassning pressade kvinnor att stanna hemma. 2013, efter några goda år i ekonomin, hade andelen kvinnor återigen stigit till över 30 procent.

Flera lagar begränsar fackföreningarnas rättigheter att organisera arbetare och tjänstemän, bedriva kollektivförhandlingar och utlysa strejker. Böter och fängelse kan drabba dem som deltar i strejker. Vid de stora prestigeprojekt som genomförts under Recep Tayyip Erdoğans styre har byggtakten varit pressad och en hel del olyckor har rapporterats. Arbetare som deltagit i protester har gripits.

Möjligheten till facklig verksamhet begränsas också av att nästan 60 procent av de turkiska företagen har färre än tio anställda och att små arbetsgivare som dessa tenderar att motarbeta facken.

Uppgifterna om andelen fackligt anslutna arbetare varierar kraftigt mellan olika källor, men helt klart är att medlemstalen har minskat betydligt de senaste decennierna och nu ligger klart under genomsnittet bland länderna i OECD.

Tjänstemän i den offentliga sektorn har ingen rätt till kollektiva löneförhandlingar.

Den största fackliga landsorganisationen heter Türk-İş och uppger sig ha 1,75 miljoner medlemmar.

Om våra källor

Fakta – arbetsmarknad

Arbetslöshet: 11,9 procent (2019)
Ungdomsarbetslöshet: 21,3 procent (2019)

Källor

Sociala förhållanden

Turkiet är ett på många sätt ojämlikt samhälle. Inkomstnivåerna ligger långt under dem i Västeuropa. Skillnaderna är också stora inom landet.

Uppemot en miljon kurdiska bybor fördrevs från sina hem i sydöst under inbördeskriget 1984–1999. Ännu fler har på eget initiativ lämnat sydöstra Turkiet. Europarådet bedömde hösten 2012 att Turkiet var det europeiska land som hade flest internflyktingar, omkring en miljon människor. De flesta hade drivits bort av striderna i sydöst. Till det har därefter kommit flyktingar från andra håll, enbart från det syriska inbördeskriget 3,6 miljoner människor enligt officiella beräkningar från slutet av 2018.

Socialförsäkringssystemet finansieras av premier från arbetsgivare och anställda och gäller bara dem som har en formell anställning. Systemet omfattar pensioner, ersättning vid arbetsskador, sjukpension, arbetslöshetsförsäkring (införd 1999) och mödrapenning. Den genomsnittliga tiden för mödraledighet från yrkesarbete i turkiska företag uppgavs i början av 2010 vara 16 veckor. 2016 antogs nya lagar om höjt barnbidrag och rätt till obetald ledighet efter ordinarie mödraledighet, liksom för båda föräldrarnas rätt att deltidsarbeta tills barnet börjar obligatorisk förskola.

Alla anställda har enligt lag rätt till betald semester i mellan 14 och 26 dagar, beroende på hur länge de varit anställda.

Staten ansvarar för större delen av hälsovården, men på landsbygden är den otillräcklig. I östra Turkiet råder brist på läkare och sjukhus.

Ett lagförslag som i praktiken närmast skulle ha omöjliggjort aborter drogs tillbaka av regeringen 2012 efter protester från kvinnoorganisationer. Enligt förslaget skulle aborter ha förbjudits efter sjätte graviditetsveckan, i stället för tionde veckan enligt nuvarande lag. Så tidigt som sjätte veckan är inte alla kvinnor medvetna om att de är gravida. Det förekommer rapporter om att statliga sjukhus vägrat utföra aborter i trots mot lagen. Myndigheternas attityd till att avbryta graviditeter tycks ha hårdnat, i takt med att president Erdoğan allt oftare beskrivit abort som mord och uppmanat alla kvinnor att föda minst tre barn.

Pensionsåldern har varit föremål för politisk strid sedan en populistisk regering 1991 sänkte den radikalt. 1999 försökte Bülent Ecevits koalitionsregering åter höja pensionsåldern, under hårt motstånd från fackföreningarna, och 2005 varnade Erdoğan för växande underfinansiering av socialförsäkringssystemet, som dessutom sades vara krångligt och ineffektivt. Ännu 2006 var den genomsnittliga pensionsåldern bara 47 år, vilket innebar att de flesta ”pensionärer” fortsatte att arbeta, med pensionen som skattefinansierat tillägg till lönen. Det året tillkom dock, med stöd av Internationella valutafonden (IMF), en ny socialförsäkringslag som fastslog en gradvis höjning av pensionsåldern fram till 2048. År 2014 uppgavs den genomsnittliga pensionsåldern variera mellan 58 och 65 år.

Månggifte är förbjudet. Män kan dock kringgå förbudet och äkta en andra hustru med en enbart religiös vigselakt, varvid äktenskapet inte registreras officiellt. En ny familjelag 2002 höjde lägsta giftasåldern från 17 år för män och 15 för kvinnor till 18 år för båda könen. Med föräldrarnas tillstånd kan en person dock gifta sig redan vid 16 år. Civilrätten medger även att en domstol kan godkänna giftermål redan före 16 års ålder i "extraordinära fall och av synnerligen speciella skäl", vilket i de flesta fall innebär att föräldrar kan tvinga en ung dotter att gifta sig med en man som våldtagit henne.

Författningsdomstolen väckte uppseende när den 2016 beslutade att se över en lag om sexuella övergrepp mot barn därför att den inte gjorde skillnad mellan om en vuxen hade sex med en 14-åring eller en 4-åring. Domstolen hävdade att om en 14-årig flicka frivilligt haft sex med sin 16-årige pojkvän måste det hanteras på ett helt annat sätt än om en vuxen förgriper sig på ett litet barn. Beslutet tolkades på många håll som att sex med barn skulle tillåtas.

Ett uttryck för släktsammanhållningen i sydöst är att man där ofta gifter sig inom släkten. I feodala byar ses kvinnornas kyskhet som ett mått på familjens ”heder”. I och med folkomflyttningen från landsbygden i sydöst förekommer nu så kallade hedersmord också i storstäder i västra Turkiet. Där utsätts flickor från traditionsbundna familjer för särskilda risker när de får bättre skolutbildning än sina föräldrar och mer kontakt med det moderna livet. Experter tror att hundratals hedersmord begås årligen, varav många utges för att vara olyckshändelser. 2004 avskaffades lagar som medgav strafflindring för mord om syftet var att skydda familjens heder. Därefter noterades en kraftig uppgång i antalet ”självmord” bland unga kvinnor i sydöst.

I vissa delar av Turkiet, främst i sydöst, förekommer fortfarande blodshämnd i samband med släktfejder.

Homosexualitet är inte förbjudet, till skillnad mot hur det är i en del andra länder i den muslimska världen. Militären avvisar dock homosexuella, men kräver samtidigt att rekryter ska bevisa att de är ”sjuka” för att undantas från värnplikten. Samkönade äktenskap eller partnerskap erkänns inte.

I Istanbul finns sedan gammalt gaybarer, gayklubbar och andra mötesplatser för hbtq-personer. Operationer för könsbyten är tillåtna, och en av Turkiets mest folkkära underhållningsartister, sångerskan Bülent Ersoy, var som förnamnet visar från början av manligt kön. Mindre kända transpersoner har det svårare, utestängs från den normala arbetsmarknaden och hamnar inte sällan i prostitution. Våld mot homosexuella och hbtq-personer förekommer.

Turkiet är ett mottagarland för människohandel, med många prostituerade kvinnor från Ryssland, Ukraina och andra länder i före detta Sovjetunionen.

Genom Turkiet går huvudlederna för narkotikatransporter från Afghanistan, Iran och Sydöstasien till Europa. Turkisk tull och polis kämpar mot narkotikasmugglingen i nära samarbete med europeiska och amerikanska myndigheter.

Fler allvarliga husras i 15-miljonersstaden Istanbul de senaste åren vittnar om överbefolkning och svartbyggen, ibland tillägg på flera våningar som inte upptäcks eller beivras av myndigheterna. Det faktum att myndigheter 2018 utfärdade en tillfällig amnesti för till exempel utbyggnader utan bygglov, som godkändes i efterhand genom ett ”snabbspår”, har lett till kritik från olika håll.

Om våra källor

Fakta – sociala förhållanden

Spädbarnsdödlighet: 9 per 1000 födslar (2018)
Andel av befolkningen som har tillgång till rent vatten: 98,9 procent (2015)
Andel av befolkningen som har tillgång till toaletter: 97,3 procent (2017)
Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP: 4,1 procent (2015)
Offentliga utgifter för hälsovård per person: 469 US dollar (2016)
Andel kvinnor i parlamentet: 17 procent (2018)

Källor

Seder och bruk

Överallt i Turkiet påminner bilder och statyer om republikens grundare Kemal Atatürk. Han finns bland annat porträtterad på landets sedlar. Att förolämpa Atatürk är i lag förbjudet. Centrum för personkulten kring landsfadern är hans mausoleum Anıtkabir i Ankara.

Några etikettsregler: Man bör enligt uppgift inte snyta sig offentligt, visa fotsulorna mot någon eller samtidigt betrakta en person och ha armarna i kors.

Umgänget mellan könen kan vara lite problematiskt. För en del kvinnor som betonar sin muslimska identitet anses det olämpligt att skaka hand med män, medan andra kvinnor förväntar sig att bli behandlade som i övriga Europa. Bland utbildade människor i storstäderna vet ändå alla att umgängessederna skiftar. Svårare kan det vara att bete sig rätt om man hamnar i konservativa småstads- eller landsortsmiljöer, och där kan det vara värdefullt att ha någon att fråga om råd.

Dricks är inte inkluderat i restaurangnotor – man brukar ge fem till tio procent. Även utflyktsguider, hotellstäderskor och annan servicepersonal brukar förvänta sig dricks. 2009 infördes rökförbud på arbetsplatser, restauranger och barer.

Helgdagar

Republiken Turkiets 1900-talshistoria återspeglas i landets sekulära helgdagar. Den 1 januari firas som nyårsdag och som dagen då den gregorianska kalendern infördes. Den 23 april är självständighetsdagen och barnens dag.

Den 1 maj, arbetarrörelsens traditionella dag, avskaffades som helgdag efter militärkuppen 1980. Efter krav från en del sekulära partier blev 1 maj åter helgdag 2009 under namnet arbetar- och solidaritetsdagen.

Den 19 maj kallas Atatürks minnesdag. Då landsteg Atatürk på Anatoliens kust och inledde upproret mot ockupationsmakterna efter nederlaget i första världskriget. Samtidigt är det ungdomens och idrottens dag.

Den 30 augusti är befrielsedagen, då Atatürks trupper efter första världskriget drev ut ockupationsstyrkorna ur landet. Liksom den 19 maj smyckas denna dag offentliga byggnader med jättelika Atatürk-porträtt och ungdomar paraderar förbi, sjungande Ungdomens marsch. (Melodin är Tre trallande jäntor. Den infördes av en turk som studerat i Sverige.)

Den 29 oktober är republikens dag, då Republiken Turkiet grundades (1923). Den 10 november (1938) är Atatürks dödsdag. Klockan 9.05 gav han upp andan, och så dags på denna dag ljuder sirener över hela Turkiet. Trafiken stannar och folk stiger ur sina fordon, radio- och TV-sändningar tystnar och alla förenar sig i en tyst minut.

Religiösa högtider

Turkiet är också ett traditionellt muslimskt land, där nästan nio av tio säger sig delta i fastan under månaden ramadan. Samtidigt har turkarna sedan den osmanska tiden omfattat toleranta former av islam, och enligt opinionsundersökningar tycker runt hälften att man kan vara en god muslim även om man ibland smakar alkohol.

Islam har två stora helger, id-festerna (bayram på turkiska; socker- respektive offerfesten på svenska). De pågår i tre respektive fyra dagar, men första dagen är viktigast. Båda är officiella helger i Turkiet men flyttas i enlighet med den islamiska månkalendern tio eller elva dagar bakåt för varje år. (Året är kortare enligt islamisk än enligt kristen tideräkning.)

Sockerfesten (şeker bayramı eller ramazan bayramı) är en glad fest som markerar slutet på fastemånaden. Godsaker hör till. Offerfesten eller offerhögtiden (kurban bayramı) är den större av de två id-festerna. Den hör samman med pilgrimsfärden till Mecka och firas till minne av hur patriarken Abraham slapp offra sin son till Gud och istället slaktade en bagge. Under offerfesten ska de troende egenhändigt slakta ett klövdjur av hankön – oftast en bagge eller getabock. Sedan allt blod runnit ut delas köttet i tre delar – en för familjen, en för vännerna och en för de fattiga. På profeten Muhammeds tid, då djuruppfödning var en huvudnäring, var detta inget konstigt, men för dagens stadsbor medför offerfesten en del problem. Boskapshjordar leds in i städerna, ofta till tomma parkeringsplatser där män under myndigheternas övervakning köper offerdjur och slaktar dem på stället. Turkiska djurvänner invänder mot förfarandet, och kritiker ifrågasätter om ett plötsligt överflöd av kött är vad de fattiga bäst behöver. Offerfesten är också en kommersiell högtid, då affärerna säljer alla slags tillbehör för de tillhörande festmåltiderna. Allt fler avstår nu från att själva utföra slakten och skänker pengar till välgörande ändamål.

Även om de flesta i Turkiet räknar sig som muslimer är inte alla sunniter. Aleviterna (se Religion) högtidlighåller liksom andra shiamuslimer sorgehögtiden ashura till minne av slaget vid Karbala år 680, då profetens dotterson Hussein dödades. Ashura är ingen officiell helgdag, men i vissa städer i öster där aleviter dominerar hålls affärerna stängda. Politiker från partiet CHP, som samlar många alevitiska väljare, brukar framträda och tala under ashura. 2009 vände sig även dåvarande premiärminister Erdoğan från AKP till aleviterna med ett tal där han beklagade sorgen över Husseins död.

Kurdiskt nyår

En högtid som fått starka politiska övertoner i Turkiet är det kurdiska nyåret, newroz. Det firas runt vårdagjämningen i mars, med utomhusbrasor, mat, presenter och festligt umgänge. Historiskt är det samma vårfest som det persiska nyåret, nouruz, med urgamla traditioner från bland annat zoroastrismen, och på samma sätt firas det också av kurder i Iran och Irak. I Turkiet hade dock nyårstraditionerna börjat blekna innan de återupplivades av kurdiska nationalister på 1900-talet, och man lade då särskild vikt vid myter som säger att festen firas till minne av att kurderna i forntiden befriades från en tyrann. Att fira kurdiskt nyår var förbjudet i Turkiet fram till 2000. Därefter har firandet tillåtits, men gäller då för att vara en allmän turkisk vårfest som enligt lag ska stavas nevruz.

Traditionella fester

Traditionella turkiska familjefester som bröllop och pojkarnas omskärelsefester firas med vilt tutande bilar som kör omkring med festföremålen. Muslimska pojkar i Turkiet omskärs vid mellan sex och elva års ålder och kläs då ibland ut till små prinsar.

Även unga män som ska påbörja sin värnplikt, ofta långt från hemorten, firas offentligt av vänner och familj. Sedan den kurdiska gerillan PKK inledde sitt uppror mot staten 1984 har det inte varit någon självklarhet att alla återvänder levande och oskadda från militärtjänsten. Firandet har därför en allvarlig underton, men det anses inte passande att öppet visa sin oro. Värnplikten har inslag av manbarhetsrit, och på många håll i Turkiet kan en ung man inte gifta sig innan han ”gjort lumpen”. De nationalistiska och militaristiska inslagen i firandet av de värnpliktiga har dock dämpats under senare år.

Mat och dryck

En resa i Turkiet kan ge minnesvärda matupplevelser. Det turkiska köket räknas ofta som ett av de främsta i världen. I storstäderna och på turistorterna kan det vara lätt att fastna bland grillrestaurangernas snabbmat, men lite noggrannare letande – eller besök i ett privat hem – avslöjar stor variation.

Turkisk mat är påverkad av traditioner inom hela det gamla Osmanska riket från Mellanöstern till Nordafrika och Balkan, men här finns också spår av Centralasien, till exempel det flitiga användandet av yoghurt.

En måltid inleds ofta med en soppa (çorba), ofta baserad på röda linser, också gärna med bulgur, rödpeppar, grönsaker. İşkembe çorbası, inälvssoppa, äts oftast till frukost eftersom den anses vara bra mot bakrus.

Längs kusterna finns förstås ett stort utbud av fisk och skaldjur, i övrigt äter man mycket lamm, nötkött och kyckling. Grillat kött finns i en mängd former: döner kebap (roterande kebab) som spritt sig över världen, shish kebab (şiş kebap, små köttbitar på spett) och malt kött på spett med olika kryddningar och vars namn visar från vilken provins rätten kommer. Populära varianter är Urfa kebabı och Adana kebabı. Formade till avlånga köttbullar kallas färsrätterna köfte.

Trots mycket kött är det grönsakerna som utgör basen för varje välkomponerad måltid. Den populäraste grönsaken är aubergine (äggplanta, på turkiska patlıcan), som kan tillagas på oändligt många sätt – fyllda, kokta, stekta, som bas i grönsaksröror, till sallader. Även tomater och paprikor fylls gärna med ris och kanske köttfärs som dolma (samma ord som i svenska kåldolmar och ett av relativt få turkiska ord som lånats in i svenskan).

Yoghurt förekommer i en mängd sammanhang, i soppor, som tillbehör till kött- och grönsaksrätter, som bas till den ravioliliknande rätten mantı, utspädd med vatten och lättsaltad som den populära måltidsdrycken ayran, med vitlök, riven gurka och dill som förrätten cacık (liknande grekisk tzatziki).

Turkiska efterrätter är ofta mjölkbaserade och mycket söta. "Turkisk konfekt", lokum, tillverkas av stärkelse och socker och smaksätts med nötter och/eller dadlar.

Eftersom Turkiet är ett muslimskt land kan det särskilt på landsbygden vara svårt att hitta alkohol till maten på enklare restauranger. Men här produceras ändå mycket vin, i regel av enklare sort, och öl. Anisbrännvinet rakı (ungefär som grekisk ouzo) är mycket populärt.

Om våra källor

Äldre historia

Turkiska folk som trängt in i det gamla bysantinska riket under tidig medeltid skapade på 1300-talet Osmanska riket, som kom att växa till ett av världshistoriens mäktigaste imperier. Men likt alla imperier gick det osmanska väldet så småningom under. Den turkiska republiken, som grundades 1923, har haft en stormig historia med en ständig konflikt mellan demokratiska och auktoritära krafter.

Redan för omkring 5 000 år sedan fanns tidiga metallkulturer i Mindre Asien, och under hettiternas välde (ca 1800–1200 f Kr) utvecklades järnhanteringen. Efter hettiterväldets fall konkurrerade fryger, kimmerier, lyder, meder, perser och andra folk om makten i området. Inte förrän under tidig europeisk medeltid började området intas av turkfolk.

Greker etablerade sig tidigt längs den västra kusten. Där intog de Troja omkring 1240 f Kr och grundade städer som Smyrna (nu Izmir) och Efesos. På 300-talet f Kr erövrades Mindre Asien av Alexander den store för att senare inlemmas i det romerska riket. När detta delades 395 e Kr blev Mindre Asien kärnland i det östromerska (bysantinska) riket med Konstantinopel som huvudstad.

Osmanska riket

På 1000-talet angreps det bysantinska riket av turkfolk under de muslimska seldjukernas ledning. I Anatolien fick turkarna från början av 1300-talet en stark centralmakt under en dynasti av sultaner, den osmanska ätten (som utgick från Osman I; den gamla benämningen ottomanska riket baserades på den arabiska formen av mansnamnet, Uthman). Hundra år senare behärskade Osmanska riket huvuddelen av Anatolien, norra Grekland och östra Balkan. För det bysantinska riket kom slutet 1453, då turkarna intog Konstantinopel och gjorde staden till osmansk huvudstad under namnet Istanbul.

Osmanska imperiet nådde sin höjdpunkt på 1500-talet. Då erövrades bland annat Mesopotamien, västra Persien, Syrien, Palestina, Arabien med Mecka och Medina, Egypten, Cypern samt Medelhavets södra kust ända till Marocko i väster. I Europa behärskade turkarna nästan hela Balkan, Rumänien samt norra Svartahavskusten, och de ryckte fram genom Ungern. Men utanför Wien tvingades de göra halt.

Egentligen borde man här inte tala om turkar utan om ”osmaner”. Överklassen räknade sig knappast längre som turkar. Olika muslimska folk i riket sågs i princip som likvärdiga. Kurderna hade 15 egna emirat inom riket. Medborgare som inte var muslimer – olika kristna folk och judar – bildade slutna grupper med egna lagar och institutioner. De religiösa ledarna för varje sådant samfund, millet, svarade för att medlemmarna betalade skatt och fullgjorde andra skyldigheter till sultanen.

Under 1600- och 1700-talen försvagades Osmanska riket. På 1800-talet gick sönderfallet allt snabbare, trots reformer. Grekerna frigjorde sig 1829, och senare följde serber, rumäner och bulgarer. Osmanska riket omtalades som ”Europas sjuke man”. Men när Ryssland beredde sig på att krossa riket fruktade fransmän och britter att ryssarna skulle lyckas tränga fram till Medelhavet och slöt därför upp på turkarnas sida. Krimkriget 1853–1856 slutade med att Moskva tvingades erkänna Osmanska rikets oberoende.

Alla moderniseringar fick ett abrupt slut i samband med ett tronskifte 1876. Bland militärer och intellektuella som utbildats i västerlandet växte oppositionen mot sultanen. En nationalistisk reformrörelse bildades: ungturkarna. Efter en armérevolt 1908 tvingades sultanen utlysa parlamentsval, som ungturkarna vann. Sönderfallet fortsatte dock. I Balkankrigen 1912–1913 förlorade Osmanska riket alla områden i Europa utom östra Thrakien. 1913 störtades ungturkarnas liberala falang av en mer auktoritär fraktion inom rörelsen. Den nya regeringen under Enver Pascha (Paşa) utvecklades till en militärdiktatur.

När första världskriget bröt ut 1914 ställde sig landet på Tysklands sida för att trygga sig mot arvfienden Ryssland. (Angående deportationen av armenierna, se Befolkning och språk). Kriget blev slutet för Osmanska imperiet. Turkarna drevs ut ur Palestina, Syrien och Irak. Efter Osmanska rikets kapitulation 1918 intog de allierade Istanbul och stora delar av Anatolien. Grekiska trupper tilläts ockupera Izmir och området däromkring.

Atatürks turkiska republik

Den siste osmanske sultanen tvingades i freden i Sèvres 1920 gå med på att landet inte bara skulle förlora alla sina besittningar utan även stora delar av Anatolien. Men sultanen hade inte längre makt att genomdriva fredsvillkoren, sedan upproriska turkiska nationalister bildat en egen regering i Ankara. I spetsen för nationalisterna stod Mustafa Kemal (senare kallad Atatürk, ”turkarnas fader”). Han var officer och hade utmärkt sig i kriget mot de allierade. Efter hårda strider fördrev nationalisterna 1922 de sista grekiska ockupationstrupperna. Sultanen avsattes, och Atatürks regering förhandlade med de allierade om att ändra villkoren i Sèvresfreden. I Lausannefördraget 1923 fastställdes landets gränser som de i stort sett ser ut idag.

Den 29 oktober 1923 utropades Republiken Turkiet med Kemal Atatürk som president. Republiken skulle vara en modern nationalstat av europeisk modell. Atatürks tankar formulerades som en statsbärande ideologi, kemalismen, där grundstenarna var turkisk nationalism, sekularism (se Religion), folkstyre (med tiden) och etatism, det vill säga en stark statsmakt med statlig styrning av ekonomin. En modern författning infördes med allmän rösträtt till ett parlament. Men tills vidare var bara ett parti, Republikanska folkpartiet, (CHP) tillåtet. I praktiken styrde presidenten landet med närmast diktatoriska medel.

Atatürks sekularism väckte starkt motstånd. ”Hattrevolutionen” 1925 ledde till protester när fezen, den traditionella huvudbonaden i Osmanska riket, förbjöds. Samma år utlöste kampanjerna för sekularism ett kort uppror bland religiöst konservativa kurder i sydöst. De styrande svarade med hårda repressalier och med att förbjuda det kurdiska språket.

När Atatürk avled 1938 efterträddes han av sin tidigare premiärminister Ismet Inönü.

Under andra världskriget stödde Turkiet de allierade mot Tyskland men deltog inte i striderna.

Demokrati och kupper

Efter andra världskriget infördes flerpartisystem och i det första valet 1950 segrade Demokratiska partiet (Demokrat Parti, DP). Dess ledare Adnan Menderes blev premiärminister och hans partikamrat Celâl Bayar blev president. Menderes drev en väst- och företagsvänlig politik men gav också islam ökat spelrum.

I valet 1954 fick DP rekordhöga 58 procent av rösterna, mot 35 procent för det av Atatürk grundade CHP. En slösaktig importpolitik undergrävde dock ekonomin. När kritik hördes skärpte Menderes presscensuren.

Efter våld och studentdemonstrationer ingrep militären 1960 och avsatte regeringen. Menderes anklagades för korruption och för att vilja avskaffa sekularismen. DP förbjöds och tre av dess ledare, däribland Menderes, avrättades senare.

En ny, liberal författning antogs 1961 och militären återlämnade regeringsmakten till de folkvalda. 1965 års val vanns av det konservativa Rättvisepartiet (AP) under Süleyman Demirel. Efter strejker och oroligheter tvingade militären Demirel att avgå 1971. Militären tillsatte en samlingsregering och dess ”styrda demokrati” fortsatte till 1973.

I början av 1974 bildade CHP:s ledare Bülent Ecevit en koalition med det islamistiska Nationella frälsningspartiet (Millî Selâmet Partisi, MSP), som leddes av Necmettin Erbakan. Under Ecevits ledning framträdde CHP som ett närmast socialdemokratiskt parti. Regeringssamarbetet sprack dock redan på hösten. Ecevit stod på toppen av sin popularitet sedan Turkiet under hans ledning 1974 ingripit militärt på Cypern, men han lyckades inte få till stånd en ny koalition. Efter ett halvt års regeringskris bildade istället Demirel en koalitionsregering. Under resten av 1970-talet turades Ecevit och Demirel om vid makten. Ekonomin försämrades, och politiska och religiösa extremister vädrade morgonluft. Nästan varje dag dödades människor i våld mellan extremistgrupper.

I september 1980 genomförde militärledningen under general Kenan Evren en statskupp. Till skillnad från tidigare militärregimer lämnade inte denna junta snabbt tillbaka makten till civila. Istället inleddes den dittills mest repressiva perioden i landets moderna historia. Parlamentet och de politiska partierna upplöstes och författningen avskaffades. Omkring 650 000 människor greps och 230 000 av dem ställdes inför rätta. Över 500 dömdes till döden och 50 människor avrättades. 171 uppges ha torterats till döds. Tusentals fråntogs sina medborgarskap och omkring 30 000 sökte asyl utomlands. Militärjuntan avgick inte förrän den drivit igenom en auktoritär och odemokratisk författning.

Sedan juntan avgått hölls parlamentsval 1983, men enbart nya partier godkända av militären fick ställa upp. Segrade gjorde Fosterlandspartiet (Anavatan Partisi, Anap), lett av Turgut Özal. Militärstyret ansågs nu vara över, men juntaledaren Kenan Evren satt kvar som president.

Om våra källor

Modern historia

Sedan 1980-talet har Turkiet upplevt en dragkamp mellan de valda ledarna och militären, där politikerna på 2010-talet såg ut att slutligen ha avgått med segern. Landet har moderniserats och sett en dramatisk ekonomisk utveckling, som skapat självförtroende och stolthet för hela nationen. Men omvärldens beundran för den snabba utvecklingen har till stor del övergått i en oro för en allt mer maktfullkomlig politisk ledning.

Kort efter det att militären lämnat ifrån sig makten till valda politiker utbröt inbördeskrig 1984 i sydöstra Turkiet, när den kurdiska PKK-gerillan tog till vapen för att skapa en egen stat. Kriget pågick i huvudsak till 1999 men har flammat upp i omgångar sedan dess. Konflikten är 2019 lika aktuell som tidigare.

Turgut Özal, som blivit premiärminister 1983, kom att delvis bana väg för ett nytt Turkiet. Under hans regeringstid minskades den statliga styrningen av ekonomin. Subventioner skars ned och utländska investerare välkomnades. Tillväxten blev hög, men Turkiets gamla problem med inflation och arbetslöshet fanns kvar och korruptionen förvärrades. Trots inbördeskriget blev det under Özals tid åter möjligt att nämna ordet ”kurd” offentligt. (Han var själv av kurdiskt ursprung.) Özal framträdde också som troende muslim och tillät religiösa yttringar som tidigare hade motarbetats.

Det första fria valet efter kuppen hölls 1987, när tidigare bannlysta ledare som Süleyman Demirel och Bülent Ecevit tilläts ställa upp i spetsen för nybildade partier.

Sedan Özal efterträtt Kenan Evren som president 1989 kom Turkiet under hela 1990-talet att plågas av kortlivade och omaka koalitionsregeringar, förvärrat krig i de kurdiska provinserna och försämrade statsfinanser.

En av de kortvariga premiärministrarna var islamisten Necmettin Erbakan, som med sitt Välfärdspartiet (Refah Partisi, RP) kunde bilda en koalitionsregering 1995. Men arméledningen var öppet fientlig mot honom och utsatte honom för sådana hot att han i juni 1997 pressades att avgå. Det har beskrivits som den första "postmoderna kuppen", ett militärt maktövertagande utan våld eller undantagstillstånd. I början av 1998 förbjöds Välfärdspartiet av Författningsdomstolen. Medlemmarna övergick snabbt till det nya Dygdepartiet (Fazilet Partisi, FP).

1999 greps PKK-ledaren Abdullah Öcalan (se Kurderna) som var på flykt efter det att den kurdiska gerillan pressats tillbaka. Kriget tog slut, eller tog en paus som det senare skulle visa sig, och gerillan drog sig undan till baser i Irak. Sedan 1984 hade kriget krävt nära 37 000 liv, flertalet kurder men också 5 000 armésoldater. Minst 3 000 kurdiska byar hade förstörts och omkring 3 miljoner människor tvingats på flykt. Öcalan dömdes till döden, men fick straffet omvandlat till livstids fängelse sedan dödsstraffet avskaffats 2002 som led i en anpassning till EU-lagar.

Parlamentsval 1999 gav Turkiet en ny svag koalitionsregering. Runt sekelskiftet försämrades ekonomin ytterligare. Trepartiregeringen hamnade i stora problem och när premiärministern, veteranen Bülent Ecevit, blev svårt sjuk utlystes nyval 2002. Då hade ett helt nytt politiskt läge uppstått, vilket fick Turkiets moderna historia att ta en oväntad vändning.

Ett modernare islamistparti

2001 hade Författningsdomstolen närmast rutinmässigt olagligförklarat det största oppositionspartiet, FP. De konservativa islamisterna hade lika rutinmässigt bildat ett nytt parti med samma profil, som denna gång fick namnet Lyckopartiet (Saadet Partisi, SP). Men en moderat falang ledd av Istanbuls förre borgmästare Recep Tayyip Erdoğa, insåg att denna konservativa islamism aldrig skulle ge resultat och bildade istället Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP). Med ett ekonomiskt liberalt, västvänligt, demokratiskt men värdekonservativt program slog AKP an hos breda massor. I valet i november 2002 fick partiet 34 procent av rösterna och segrade överlägset. Eftersom bara ett enda annat parti klarade tioprocentsspärren, det gamla CHP, fick AKP oproportionerligt många mandat och kunde bilda egen regering. Och detta trots att partiledaren Erdoğan inte fick ställa upp, eftersom han tidigare avtjänat ett kortare fängelsestraff för att offentligt ha citerat en klassisk turkisk dikt som ansågs propagera islamistiskt våld. Det blev nu partikamraten Abdullah Gül som fick bilda regering. Tack vare AKP:s stora majoritet kunde parlamentet riva upp bannlysningen av Erdoğan, varpå han vann ett fyllnadsval i en säker valkrets. 2003 tog Erdoğan över makten.

AKP började sin regeringstid med snabba reformer av såväl ekonomin som lagarna. Landet moderniserades i alla avseenden. Infrastrukturen byggdes ut och levnadsstandarden ökade. Små och medelstora industrier i anatoliska landsortsstäder fick bättre villkor och kunde expandera. Turkiska företag började etablera sig utomlands och handeln ökade. Regeringen började stärka rättigheterna för kurder och religiösa minoriteter.

I maj 2004 avbröt PKK sin fem år långa vapenvila och gick in i sydöstra Turkiet från Irak. Från 2005 blev de nya striderna mellan regeringssoldater och PKK-förband allt blodigare. Det fanns misstankar om att PKK slog till av oro för att marginaliseras: i de kurdiska provinserna hade AKP starkt stöd, liksom regeringens fredstrevare mot civila kurdiska politiker.

I oktober 2005 kunde Turkiet äntligen inleda medlemskapsförhandlingar med EU, men den tidigare optimismen hade börjat mattas av. Många turkar kände att EU inte tog landet på allvar och ställde strängare förhandskrav på Turkiet än man gjort på de tidigare kommunistiska länderna i Öst- och Centraleuropa, som också haft problem med ekonomin och rättsväsendet. Turkiets vägran att erkänna den grekcypriotiska regeringen och öppna sina hamnar för grekcypriotiska fartyg ledde till att delar av förhandlingarna stoppades.

Spänningarna mellan sekularister och religiösa steg under 2006, när ett nytt presidentval närmade sig och sekularisterna fruktade att AKP skulle stärka sin makt och börja islamisera landet. När Abdullah Gül, nu utrikesminister, presenterats som AKP:s kandidat bojkottade oppositionen omröstningen i parlamentet och Författningsdomstolen underkände valet på CHP:s begäran. Militärledningen framförde ett indirekt hot om en ny kupp i form av ett uttalande på sin hemsida på internet.

Till skillnad från tidigare regeringar böjde sig inte AKP för påtryckningarna. Regeringens vägran att backa, och det stöd den fick av EU och USA, blev en vattendelare i turkisk politik. Det verkade vara början till slutet för militärens långa politiska inflytande. Erdoğan utlyste nyval och föreslog att författningen skulle ändras så att presidenten skulle väljas direkt av folket vart femte år, med möjlighet till ett omval, och att parlamentet skulle utses vart fjärde år istället för vart femte.

Efter en ny stor valseger för AKP 2007 kunde partiet få Abdullah Gül vald till president. Ändå var AKP 2008 nära att olagligförklaras av Författningsdomstolen. Orsaken var att regeringen med stöd av ett nationalistiskt parti drivit igenom att religiösa kvinnliga studenter skulle ha rätt att täcka håret vid universiteten. Med en enda rösts marginal räddades regeringspartiet från att förbjudas och alla dess ledare från att bannlysas från politiken.

Gülenrörelsen växer fram

Parallellt med de islamiska partiernas stärkta ställning växte en annorlunda islamisk rörelse fram från 1980-talet. Den kallades ömsom för Hizmet (Tjänsten), ömsom för Cemaat (Församlingen) och leddes av teologen och predikanten Fethullah Gülen. Rörelsen hade stark social profil och blev bland annat känd för att starta skolor i eftersatta områden. Många lärare och läkare lockades av Gülenrörelsen som utöver sin sociala framtoning också förespråkade demokrati och fredlig samexistens mellan religioner och mellan islams olika grenar. Men även jurister, soldater och journalister anslöt sig till gülenismens tankar. Utan att göra större väsen av sig började Gülens anhängare skaffa sig tjänster inom rättsväsendet, militären, medierna och utbildningssystemet. Även om det ganska tidigt hördes varningar för religiös infiltration, var det först i efterhand som deras ökade inflytande i samhället framstod som en medveten strategi.

Gülenrörelsen skapade ett globalt nätverk av företag, organisationer, skolor, fastighetsföretag och välgörenhetsinrättningar utan egentligt samband, och utan direkta band till Gülen själv, men ledda av personer som förenades av tron på hans idéer. Hizmet har ibland liknats vid en sekt, byggd kring en karismatisk ledare men med så lös struktur att de många medlemmarna inte känner till rörelsens olika grenar och inte är medvetna om varandras existens.

AKP och Gülenrörelsen såg varandra länge som själsfränder med ett gemensamt mål. AKP tog regeringsmakten när partiet var mindre än ett år gammalt och hade begränsat med kompetenta medlemmar. Kompetensen fann man istället bland gülenisterna med vars hjälp AKP kunde ta ett grepp om offentliga institutioner. Med regeringens hjälp fylldes domstolar, åklagarmyndigheter, polisen och den statliga byråkratin med gülenister.

Fethullah Gülen själv lämnade Turkiet 1999 när han riskerade åtal för islamistiska uttalanden. Han fick uppehållstillstånd i USA, där han och hans nära anhängare grundade ett antal organisationer och stiftelser som propagerar för samarbete mellan trossamfund. De kan betraktas som spindeln i det ytterst lösa, världsomspännande nätet av Güleninspirerade organisationer.

Politiska rättegångar

Med början 2008 väckte gülenistiska åklagare åtal mot över 500 personer, främst höga militärer men också journalister, jurister och vänsterpolitiker, som anklagades för att genom en sekularistisk organisation kallad Ergenekon (efter en mytisk dalgång i Centralasien som beskrivits som turkfolkens "urhem") ha lett en sammansvärjning för att störta regeringen. I decennier hade det varit "allmänt bekant" att hårdföra kemalister, alltså försvarare av den sekulära författningen som kallats "den djupa staten", motarbetat alla försök att bredda demokratin, öka yttrandefriheten och mjuka upp den strikta kontrollen av religionsutövandet. "Den djupa staten" ansågs vara utbredd inom militären, domstolarna och den statliga förvaltningen.

När Ergenekonrättegångarna inleddes kom det därför inte som någon riktig överraskning. Nu drogs "den djupa staten" ut i ljuset, tycktes det.

Parallellt hävdade tidningen Taraf år 2010 att den kommit över dokument som visade att delar av militärledningen med början 2003 hade dragit upp planer på en militärkupp. Sammansvärjningen sades ha gått under täcknamnet Balyoz Harekâtı (Operation slägga). Militärledningen sade att det beskrivna scenariot hade funnits, men bara som diskussionsunderlag inför en övning. Redan från början väcktes misstankar om att åtalen drivits igenom av gülenister av politiska skäl och att bevismaterialet var förfalskat, men rättegångarna slutade 2012 med att merparten av de 365 åtalade dömdes till fängelse.

2013 avkunnades ett stort antal livstidsstraff och andra långa fängelsedomar mot över 250 av de åtalade i Ergenekonhärvan.

Under sina första år vid makten lyckades AKP-regeringen stegvis pressa tillbaka militären och minska arméns möjligheter – och ambitioner – att avsätta en demokratiskt vald regering. Genom grundlagsändringar demokratiserades Turkiet och militärens och domstolarnas möjlighet att lägga sig i politiken minskades. Det blev svårare att förbjuda politiska partier med ett program som "den djupa staten" ogillade.

Men AKP började också framstå som maktfullkomligt. Bland annat greps så många journalister, anklagade antingen för inblandning i Ergenekon eller för samröre med PKK, att pressfriheten tycktes allvarligt hotad. Det fanns en europeisk oro för att Erdoğan inte längre ansåg turkiskt EU-medlemskap nödvändigt och därför inte längre hade behov av demokratiska reformer.

Demokratiseringen bromsas

Det gick nämligen väldigt bra för landet och regeringens popularitet bland de breda massorna var orubblig. Den ekonomiska tillväxten 2010 var hela 8,9 procent, och under AKP:s regeringsperiod hade BNP per invånare fördubblats. I valet 2011 fick AKP hälften av rösterna och 325 av parlamentets 550 platser.

Efter denna den tredje raka valsegern för AKP avstannade demokratiseringsarbetet, och här någonstans skar det sig mellan regeringspartiet och Gülenrörelsen. Erdoğans alltmer auktoritära stil fick allt fler regeringar i väst att tappa förtroendet för honom och besväras av Turkiets anspråk på EU-medlemskap.

En tydlig vändpunkt kom sommaren 2013, när polis kommenderades ut för att brutalt slå ned demonstranter som protesterade mot att en populär park i centrala Istanbul skulle bebyggas. En bred opinion, även i omvärlden, reagerade på den hårda tonen från regeringen och särskilt Erdoğan, som beskrev demonstranterna som terrorister och förrädare. Fem personer dödades i samband med protesterna.

Under hösten 2013 väckte åklagare åtal för korruption mot personer med anknytning till AKP. Under en enda dag greps 52 personer, varav tre söner till ministrar. Anklagelserna om inblandning i korruptionshärvan, som rörde olaglig handel med Iran, gick ända upp i Erdoğans egen familj.

Skandalen utlöste en bitter maktkamp mellan regeringen och Gülenrörelsen, vars många anhängare inom polisen och rättsväsendet utpekades av Erdoğan för att ha legat bakom en komplott mot regeringen. Hundratals polischefer och domare avskedades eller omplacerades, och under de följande två åren revs alla domar från Ergenekon- och Balyozrättegångarna upp. I båda ärendena hävdades det nu att alla åtal och bevis varit falska. Erdoğan beskrev Gülenrörelsen som ett "fruktans imperium".

Kring årsskiftet 2012–2013 påbörjades nya försök att skapa fred med kurdiska PKK. Regeringen gick med på att den fängslade Öcalan fick ta emot besök och bli en del i fredsprocessen och underlättade kurders kontakter med myndigheter. PKK utlyste vapenvila och lovade att dra bort alla krigare från turkisk mark. Men månaderna gick utan riktiga framsteg och under ökande kurdisk misstänksamhet. PKK anklagade armén för nya krigsförberedelser. Vapenvilan blev allt bräckligare och började vittra sönder under 2014. I augusti det året segrade Erdoğan i det första direkta presidentvalet. Det spekulerades kring om hans främsta avsikt med fredstrevarna mot PKK varit att försäkra sig om kurdiskt stöd i valet.

Kurder stör presidentens planer

För Erdoğan blev en av de stora frågorna nu att kunna ändra författningen för att ge presidentämbetet starkt ökad makt. I november 2013 hade en parlamentarisk kommission avbrutit arbetet med en ny författning efter oenighet i flera frågor, bland annat AKP:s krav på stark presidentmakt. Men med två tredjedelars majoritet i parlamentet skulle AKP kunna ändra författningen utan hänsyn till andra partier, och detta blev nu ambitionen inför det val som skulle hållas i juni 2015.

Bland konkurrenterna i parlamentsvalet mötte AKP det relativt nybildade pro-kurdiska partiet HDP (se Politiskt system), som med en bredare profil än de tidigare kurdpartierna nådde ut till vänsterinriktade väljare i hela landet och fick över 13 procent av rösterna. Det gav partiet så många mandat att AKP missade två tredjedelars majoritet och skulle tvingas bilda en koalitionsregering.

Förhandlingarna om en ny regering gick påtagligt trögt, vilket genast väckte misstanken att Erdoğan hellre ville ha ett snabbt nyval. Under tiden försämrades relationerna mellan staten och kurderna markant. PKK avbröt officiellt vapenvilan i början av juli med motiveringen att staten förberett nya attacker. Hårda strider bröt ut under juli och när 33 kurdiska fredsaktivister dödades i ett terrorattentat i staden Suruç, sannolikt av extremiströrelsen Islamiska staten (IS), anklagade kurderna turkiska staten för indirekt ansvar genom att ha sett mellan fingrarna med IS verksamhet i gränsområdena mot Syrien och Irak.

Misstankarna riktades mot IS också när nästan 100 människor dödades och 250 skadades i oktober 2015 vid ett attentat mot en demonstration i Ankara för fred i de kurdiska områdena.

Under hösten greps hundratals misstänkta PKK-anhängare och armén och flyget gick till hård offensiv mot PKK. Regeringens helomvändning gentemot kurderna misstänktes vara ett försök att skrämma bort väljare från HDP som inte ville förknippas med ett parti som anklagades för samröre med terrorister.

Resultatet i det nyval som arrangerades den 1 november blev att HDP gick tillbaka men även denna gång klarade parlamentets 10-procentsspärr tioprocentsspärr, och att AKP än en gång missade möjligheten att på egen hand ändra författningen. Regeringen förklarade dock att arbetet med en ny författning med utökad presidentmakt ändå stod högt på dagordningen.

Under 2015 och 2016 fortsatte ingripandena mot medier och andra företag med band till Gülenrörelsen. Flera företag, bland andra landets största bokförlag, beslagtogs av staten. Internetsajter blockerades och journalister greps. Den politiska styrningen av domstolsväsendet ökade. Polisens befogenheter att bland annat använda vapen mot demonstranter stärktes. Hundratals människor åtalades för att ha kränkt presidenten genom satirteckningar eller kritiska uttalanden.

Europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen (OSSE) riktade svidande kritik mot de orättvisa villkoren under valrörelsen, men EU belönade indirekt AKP genom att fördröja en djupt kritisk årsrapport om läget i Turkiet till efter nyvalet i november. Den svårhanterliga flyktingsituation som uppstått inom EU under hösten, när hundratusentals människor från bland annat Syrien och Afghanistan tog sig in i Europa via Turkiet, gynnade också AKP-regeringen. Ett desperat EU lovade Turkiet mångmiljardstöd och påskyndade medlemskapsförhandlingar för att ta tillbaka flyktingar och skärpa gränsbevakningen.

Under 2016 kom Turkiet att präglas av fortsatt politisk oro, gripanden av regeringsmotståndare och terrorattentat, bland annat mot turistplatser i centrala Istanbul. Landets största tidning, den Gülenanknutna Zaman, togs över av staten och ett par av landets ledande journalister från den sekularistiska tidningen Cumhuriyet åtalades för spioneri efter att ha avslöjat hur säkerhetstjänsten smugglade vapen till islamistmiliser i Syrien. I maj 2016 drev AKP igenom en lag som upphävde parlamentsledamöternas juridiska immunitet så att de kan åtalas om de begått något brott. Lagen var uppenbart tillkommen för att kunna ställa alla kurdiska ledamöter av HDP inför rätta för samarbete med PKK.

I slutet av maj beslöt parlamentet att officiellt klassa gülenisterna som terrorister. Staten började använda benämningen Gülenistiska terrorrörelsen (Fethullahçı Terör Örgütü, Fetö).

Förhållandena i Turkiet i början av sommaren 2016 väckte stark oro i omvärlden, men det skulle snart bli värre.

Om våra källor

Politiskt system

Turkiet är en parlamentarisk demokrati, men en demokrati med begränsningar. Landet har ett starkt auktoritärt arv, där militärer och domare ofta satt folkviljan ur spel. Arvet från landsfadern Kemal Atatürk har präglat Turkiet och hans efterföljare, kemalisterna, har värnat om den sekulära stat som skapades ur Osmanska rikets spillror. Först under 2000-talet har staten i viss mån påverkats av muslimska traditioner. 2018 stärktes presidentens makt igen, nu med en islamist på posten.

Kemalismen fungerade länge som övergripande statsideologi. Hängivna kemalister har funnits inom militären, byråkratin och rättsväsendet men kemalismen har främst varit ett storstadsfenomen. Från ungefär 1990-talet ökade andelen troende muslimer inom de olika grenarna av statsapparaten, parallellt med att religiösa partier fick mer framträdande roll.

Islams politiska frammarsch började på 1970-talet, när många islamkonservativa samlades kring Necmettin Erbakan och hans ideologi millî görüş, ungefär: "den nationella visionen”. Runt millennieskiftet splittrades denna krets. En minoritet stannade inom konservativ islamism, en linje som redan lett till att flera partier förbjudits, medan majoriteten förespråkade en ekonomiskt liberal och västvänlig politik. Denna majoritet bildade Rättvise- och utvecklingspartiet (Adalet ve Kalkınma Partisi, AKP), som sedan 2002 haft total dominans över Turkiets politik och omdanat landet från grunden.

AKP:s regeringsinnehav har drivit motsättningarna mellan religiösa och sekularister till sin spets och blottlagt stark polarisering i samhället. Men sedan ungefär 2013 har det vuxit fram motsättningar även inom den religiösa högern som fått omtumlande konsekvenser. Många av de religiösa domare, åklagare, militärer, poliser, lärare och journalister som ökat sitt inflytande under AKP:s beskydd har känt sin främsta lojalitet mot den muslimske predikanten Fethullah Gülen, som från landsflykt i USA har lett ett väldigt nätverk, kallat Hizmet (tjänsten), med förgreningar inom främst skolväsendet men också stora delar av det övriga samhället. Gülenismen har ansetts stå för en moderat tolkning av islam och förespråkar fredlig samexistens och dialog med andra religioner. AKP och Gülenrörelsen arbetade länge sida vid sida och främjade varandras intressen, tills gülenistiska åklagare började utreda påstådd korruption inom AKP:s högre skikt. Då började regeringen göra sig av med gülenister inom de flesta samhällssektorer. Utrensningarna ökade till stormstyrka efter ett försök till militärkupp i juli 2016 som av regeringen skylldes på Gülen (läs mer i Aktuell politik).

Författningen

Efter 1980 års militärkupp tillkom en ny författning. Statens rättigheter sattes genomgående före den enskildes. Grundläggande rättigheter utlovades, men inte för dem som gjort sig skyldiga till att ”kränka statens odelbara integritet”. Ett förbud mot att förolämpa statliga institutioner och företrädare, som presidenten och militären, betonades också.

Författningens i grunden odemokratiska struktur fick i det nya politiska klimatet från 2002 alltmer kritik. Hösten 2010 antogs en rad författningsändringar varav några beskar militärens inflytande. Genom ändringarna blev det möjligt att ställa kuppledarna från 1980 inför rätta och civila domstolar fick rätt att åtala militärer för brott mot staten i fredstid. Vidare miste de militära domstolarna rätten att åtala civila. Reformerna inskränkte också domarkårens makt. Antalet domare i Författningsdomstolen utökades, parlamentet och presidenten fick större inflytande över utnämningarna och domarnas ämbetstid skars ned från livstid till tolv år. En ombudsman tillsattes i syfte att företräda medborgarna gentemot staten.

I oktober 2011 började de fyra parlamentspartierna förbereda en ny författning, den första i Turkiet som inte dikterats av militären. Arbetet drog ut på tiden, främst beroende på oppositionens motvilja mot ett regeringsförslag om ett starkt presidentämbete, skräddarsytt för den dåvarande premiärministern Recep Tayyip Erdoğan. I november 2013 gav parlamentets specialutskott upp försöken att enas, men AKP har drivit frågan vidare och genomdrivit ett starkt presidentsystem som på papperet kan likna det i USA men saknar den amerikanska författningens balanserande motkrafter.

Turkiets president utsågs tidigare av parlamentet för en period av sju år och kunde inte väljas om. Nu utses presidenten i allmänna val för en mandatperiod på fem år och kan väljas om en gång.

Parlamentet består från och med 2018 av en kammare med 600 ledamöter. För att komma in i parlamentet måste ett parti få minst 10 procent av rösterna; alternativet är att ta sig in genom allians med andra partier. Den höga tröskeln infördes av den senaste militärregimen 1980–1983 och motiverades av behovet av att kunna skapa starka enpartiregeringar. Det stod också klart att avsikten var att stänga ute kurdiska och islamistiska partier som aldrig väntades få så stor andel av rösterna. Regeln har dock också fått effekten att en stor del av väljarskaran varit utan representation i parlamentet när deras partier inte klarat sig över tröskeln. Efter valet 2002 fick mer än halva väljarkåren inget inflytande över parlamentet. Dessa "bortkastade" röster har under 2000-talet i stället omvandlats till extra mandat för de få som tagit sig in, vilket har gett AKP oproportionerligt stor majoritet.

Presidenten kan inlägga veto mot parlamentets lagförslag, men vetot kan hävas av parlamentet. Med två tredjedelars majoritet kan parlamentet ändra författningen, men presidenten kan då begära att ändringen bekräftas i en folkomröstning.

I januari 2017 godkände parlamentet en lång rad ändringar av författningen som ger presidenten starkt utökad makt. Ändringarna godkändes med knapp marginal i en folkomröstning. De trädde i kraft efter de samtidiga, och tidigarelagda, parlaments- och presidentval som genomfördes vid midsommartid 2018.

Posten som premiärminister har avskaffats och den verkställande makten överförts till presidenten. Denne är nu både stats- och regeringschef och behöver inte stå över partipolitiken. Presidenten kan själv utse alla ministrar och ett fritt antal vicepresidenter samt utnämna eller avskeda högre ämbetsmän utan parlamentets godkännande. Presidenten får ansvar för statsbudgeten och kan i viss utsträckning styra genom dekret, dock inte i frågor som rör mänskliga rättigheter eller den personliga friheten eller som strider mot gällande lagar. Författningsdomstolen får möjlighet att granska presidentens agerande, men merparten av domstolens ledamöter tillsätts av presidenten. Antalet parlamentsledamöter har utökats (från 550). Den valbara åldern är sänkt från 25 till 18 år. Parlamentets mandatperiod är förlängd från fyra till fem år och val ska genomföras på samma dag som presidentvalet. Presidenten får rätt att upplösa parlamentet och utlysa nyval, vilket dock automatiskt även leder till nytt presidentval. Presidenten kan väljas till högst två femårsmandat, men om parlamentet beslutar att utlysa nyval under presidentens andra period har denne rätt att ställa upp till nytt omval.

1935 var första året då kvinnor fick sitta i parlamentet. Då valdes 18 kvinnor in. 2015 fick parlamentet knappt 15 procent kvinnliga ledamöter. Efter valet 2018 har andelen stigit till 17 procent: 103 av 600 ledamöter enligt nyhetsbyrån Anatolia. Skillnaden är stor mellan partierna. I HDP är nästan 40 procent av parlamentarikerna kvinnor och bland AKP:s parlamentsledamöter utökades andelen kvinnor från 11 till 18 procent. I de övriga partierna är andelen under tio procent.

Militären har haft mycket större politiskt inflytande än vad som accepteras i europeiska demokratier. Tre gånger – 1960, 1971 och 1980 – har generalerna för en tid tagit över makten, och 1997 tvingade militären en islamkonservativ regering att avgå. Kuppförsöket 2016 misslyckades, men krigsmakten har haft högt anseende i breda folklager.

Efter kuppen 1980 blev Nationella säkerhetsrådet (MGK) ett mycket viktigt organ, där regeringarna måste samråda med militären i alla avgörande frågor. Rådet leds av presidenten. Från 2002 avstod dock militären en del av sin makt till de civila politikerna. 2003 genomdrev parlamentet, efter påtryckningar från EU, avgörande inskränkningar i säkerhetsrådets befogenheter. Militärens ställning i den turkiska politiken har sedan dess ytterligare försvagats.

Som halvmilitära styrkor räknas gendarmeriet, som sköter samma uppgifter på landsbygden som polisen i städerna. Gendarmeriet lyder administrativt under inrikesdepartementet men ingår i den militära strukturen.

Turkiet är administrativt indelat i 81 provinser som leds av en guvernör utnämnd av regeringen. Varje provins är indelad i ett antal distrikt.

Rättsväsendet lever inte upp till europeisk standard. Olika lagar står i strid med varandra och rättssäkerheten är bristfällig. Högst bland allmänna domstolar står författningsdomstolen och appellationsdomstolen (även kallad kassationsdomstolen). Det har funnits ett system av militärdomstolar, men de avskaffades genom de författningsändringar som trädde i kraft 2018 .

Politiska partier

Sedan 2002 domineras turkisk politik av det islamkonservativa Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP), som segrat stort i flera val i rad. Partiets grundare och ledare, Recep Tayyip Erdoğan, är den mest inflytelserika politikern sedan republikens grundare Kemal Atatürk. Erdoğan var premiärminister från 2003 till 2014, då han valdes till president, och segern i presidentvalet 2018 utökar hans makt. Partiets kärnväljare är mestadels värdekonservativa sunnimuslimer från landsortsstäderna, men AKP har också attraherat små och medelstora företagare som lockats av dess liberala och näringslivsvänliga ekonomiska politik. Många storstadsintellektuella stödde till en början AKP för de demokratiska reformer partiet drev igenom under den första mandatperioden. AKP var det första parti som fick ett brett folkligt stöd för att utmana den kemalistiska tidigare eliten.

Efter hand började AKP tappa sin reformvilja. Partiet hade etablerat sig som makthavare, i stort sett undanröjt hoten från militären och rättsväsendet och var inte längre så beroende av att hålla sig väl med ett EU som delvis föreföll ha tappat intresset för Turkiet. AKP började försöka permanenta sitt maktinnehav, bland annat genom att bredda sitt underlag med avhoppare från andra konservativa partier, men blev också allt mer auktoritärt.

Den främsta förespråkaren av en strikt sekulär politik är Republikanska folkpartiet (Cumhuriyet Halk Partisi, CHP). Partiet grundades av Atatürk men har genomgått många förvandlingar sedan dess. Tidigare betecknat som socialdemokratiskt har det under 2000-talet närmast framstått som nationalistiskt och ställt sig på militärens sida gentemot de demokratiska krafterna. CHP:s nuvarande ledare Kemal Kılıçdaroğlu nämns i samband med så kallad nykemalism, en rörelse som slår vakt om Turkiets band med västvärlden men som vill modernisera och liberalisera kemalismen.

Nationella handlingspartiet (Milliyetçi Hareket Partisi, MHP) är ett högerparti som odlar en mer ”etnisk” nationalism än huvudfåran av kemalister. Partiet har en närmast fascistisk bakgrund och organisationen Grå vargarna, informellt betraktad som MHP:s ungdomsförbund, låg bakom ett stort antal mord på politiska motståndare under det i Turkiet våldsamma 1970-talet. Under sin nuvarande ledare Devlet Bahçeli har partiet sanerats och tagit avstånd från våld i politiken. MHP kräver bland annat att Turkiet inte ska lämna Cypern. MHP är också starkt emot alla tankar på kurdiskt självbestämmande. Inför valet 2018 ingick MHP ett samarbete med AKP och nådde ett bättre resultat än väntat, vilket ledde till AKP kan behålla sitt grepp om de politiska besluten trots försvagat väljarstöd för egen del.

Andra traditionellt kemalistiska partier i den politiska mittfåran, som var viktiga under 1980- och 1990-talen, har spelat ut sin roll efter AKP:s inträde på scenen. Inget av dem har fått ens en procent av rösterna sedan valet 2007.

Politiker som företräder den kurdiska minoriteten har haft svårt att göra sin röst hörd. I valen 2007 och 2011 tog sig kurdiska politiker in i parlamentet som oberoende kandidater, för vilka tioprocentsspärren inte gäller, och bildade därefter en partigrupp. De lagliga pro-kurdiska partier som bildats sedan tidigt 1990-tal förbjöds på löpande band av författningsdomstolen med motiveringen att de gått den förbjudna kurdiska PKK-gerillans ärenden, varefter de genast återuppstod under nytt namn och med nytt program. 2012 bildades Folkens demokratiska parti (Halkların Demokratik Partisi/Partiya Demokratik a Gelén, HDP), som också är pro-kurdiskt men har en bredare vänsterideologisk framtoning och större möjlighet att locka väljare från andra delar av samhället. Som första främst kurdiska parti lyckades det i valet i juni 2015 ta sig över tioprocentströskeln, vilket gav det så många mandat att AKP gick miste om två tredjedelars majoritet och därmed möjligheten att på egen hand skriva en ny författning. I nyvalet i november samma år gick HDP tillbaka efter att ha blivit utsatt för hårda påhopp från regeringen för påstått samröre med PKK, men det klarade spärren på nytt och undanhöll fortfarande AKP dess efterlängtade absoluta majoritet. 2018 klarade HDP återigen tioprocentsspärren, men i det parlament som valdes kan AKP fortsätta dominera politiken till följd av sin valallians med MHP.

Som reaktion mot att alltmer makt samlats kring president Erdoğan bildade en före detta MHP-politiker 2017 Iyi parti (Det goda partiet, IP) med hopp om att samla icke-socialistiska väljare som oroades av att demokratin urholkats. Partiet gick i allians med flera oppositionspartier inför valet 2018 och fick därigenom representation i parlamentet trots att det inte riktigt nådde tioprocentsgränsen på egen hand.

Prokurdiska HDP står utanför de andra oppositionspartiernas samarbete.

Extremiströrelser

Partier som anses hota statens enhet eller dess sekulära karaktär eller som har ett marxistiskt program är förbjudna. Till dessa hör Kurdistans arbetarparti (Partiya Karkerên Kurdistan, PKK).

När PKK bildades 1978 var dess mål att upprätta en kommunistisk stat i de av kurder bebodda områdena i Turkiet, Irak, Iran och Syrien. Från 1984 ledde PKK ett gerillakrig mot den turkiska staten. 1999 greps PKK:s ledare Abdullah Öcalan, som nu är fängslad på livstid. Öcalan har dock fortsatt att från sin cell styra PKK och i viss mån även de lagliga kurdiska partierna. Konflikten har blossat upp i omgångar, men 2013 inledde regeringen en fredsprocess och Öcalan fick på nytt en viss formell roll. Processen avbröts dock 2015 efter att ha kärvat en tid och sedan dess har regeringen intagit en stenhård och oförsonlig attityd mot PKK.

En organisation som kallar sig Kurdistans frihetsfalkar (TAK) har tagit på sig flera självmordsattentat. Det är oklart om det är en utbrytargrupp ur PKK, eller om namnet används vid attacker som drabbar många civila och som PKK:s ledning inte vill stå för offentligt.

Det finns en rad extrema religiösa småpartier som alla är förbjudna, men som inte varit särskilt aktiva på senare år.

Islamiska staten (IS), som en tid kontrollerade stora områden i Syrien och Irak och har legat bakom terrorattentat i Europa och andra delar av världen, bedöms ännu ha ganska många anhängare i Turkiet.

Den mest aktiva vänsterextrema rörelsen är Revolutionära folkets befrielseparti/front (DHKP-C), som utfört en rad terrorattentat och är klassad som en terrororganisation av Turkiet, USA och EU.

Om våra källor

Demokrati och rättigheter

Turkiet är ömsom tolerant, ömsom strängt. Friheten att välja livsstil är ganska stor, men i politiska sammanhang är gränserna bestämda. För närvarande är det en religiös president som anger tonen, och rättsväsendet och andra myndigheter används till att bestraffa presidentens motståndare och tysta kritiska röster.

En följd av att Turkiet haft militärstyre under långa tider är att statens rättigheter varit starka och individens svaga. Svag är medborgaren fortfarande, men nu är det inte som tidigare en stenhårt sekulär militärhierarki utan toppstyrd islamism som sätter reglerna. Samma moderata islamistledare som till en början såg ut att vilja verka för ett tolerant samhälle har blivit alltmer auktoritär och genomdrivit lagändringar som utökar presidentens makt (se Politiskt system).

2015 fick polisen ökade befogenheter att ingripa mot demonstranter och använda skjutvapen mot civila. Efter ett kuppförsök mot presidenten 2016 rådde undantagstillstånd i två år, med mycket långtgående ingripanden, i stor skala: Fler än 100 000 lärare, akademiker, jurister, poliser, militärer och andra offentliganställda har förlorat sina jobb och tiotusentals människor har hamnat i fängelse (läs mer i Aktuell politik). De flesta anklagas för att vara gülenister – anhängare till en annan islamisk rörelse än den form av islam som statsledningen förespråkar. Utvecklingen kan sammanfattas så här: Förr, fram till en bit in på 2000-talet, motarbetade staten dem som ville ge religionen större roll i samhället och nu motarbetas de icke-religiösa. Och för dem som är religiösa kan det samtidigt vara farligt att inte vara troende på rätt sätt.

Staten ser också med misstänksamhet på annan etnisk härkomst än den turkiska. Kurdiska aktivister stöter på svårigheter. Efter lokalvalen 2019 har en del av det prokurdiska partiet HDP:s valsegrare hindrats från att tillträda sina poster, trots att de godkänts som kandidater. Många HDP-företrädare sitter fängslade anklagade för att stödja kurdisk terrorism. (Partier som betecknas som extremister var förbjudna redan tidigare, i synnerhet PKK med avläggare eftersom de förespråkar en kurdisk stat och har drivit sina krav med vapen, se Kurderna).

Korruptionsanklagelser har framförts mot regeringspartiet AKP:s högre skikt (se Kalendarium). Presidentens nya palats utanför Ankara med bortåt tusen rum har kostat stora summor och lett till jämförelser med hur osmanska sultaner slösade bort statskassan på lyx, bland annat palatsbyggen, under 1800-talet. Det var när åklagare med anknytning till predikanten Gülen började utreda anklagelser mot kretsen nära presidenten som samarbetet mellan de två islamiströrelserna AKP och Gülenrörelsen sprack (se Religion och Politiskt system). På Transparency Internationals lista över korruptionsgraden i världen 2019 rankades Turkiet som land 91 av 180, se lista här. Placeringen var sämre än året innan.

Yttrandefrihet och medier

Canan Kaftancıoğlu, Istanbulpolitiker för det sekulära partiet CHP, är en av dem som fått känna på att straff hotar den som ”förolämpar" presidenten och staten. I hennes fall är det kritik mot regeringen via Twitter som lett till rättegång. Osman Kavala, affärsman och kulturmecenat, är en annan (se Kalendarium). I Kavalas fall har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna liksom enskilda organisationer framhållit att han utsatts för förföljelse därför att han motsatt sig president Erdoğans politiska retorik, som underblåser konflikter i samhället.

Massmedier är inte heller fria på samma sätt som i Västeuropa. Pressfriheten var begränsad sedan tidigare, och flera redaktioner har de senaste åren stängts av myndigheter eller blivit satta under tvångsförvaltning med nya, regeringstrogna ledningar. Efter försöket till statskupp 2016 tog staten kontroll över nyhetsrapporteringen. 45 tidningar stängdes sedan myndigheterna utlöst en klappjakt på medier, främst press med anknytning till Gülenrörelsen.

Enligt EU har turkisk lag en svepande definition av "terrorism", som inte gör skillnad mellan politiska åsikter och bruk av våld. President Erdoğan har anklagats för att trivialisera begreppet genom att kalla i stort sett alla kritiker "förrädare" eller "terrorister". Den som ifrågasätter kriget mot PKK eller förespråkar en kurdisk stat riskerar åtal. Det går inte heller att påstå att armenier utsattes för ett folkmord under första världskriget. Nobelpristagaren Orhan Pamuk är en av de röster staten har försökt tysta med den ökända paragraf 301 i strafflagen, som är riktad mot den som förolämpar statliga organ eller ”turkiskheten” (2008 ändrat till ”den turkiska nationen”).

På sådana grunder ingriper myndigheterna även mot medier. Tidningen Zaman, som stött presidentens motståndare i Gülenrörelsen, och oppositionstidningen Cumhuriyet (landets äldsta) har brandskattats på personal genom gripanden och rättegångar. Tidningsdöden efter kuppförsöket drabbade också Özgür Gündem, landets första dagstidning som helt ägnades åt kurdiska frågor, och liberala Taraf, som gjort sig känd för grävande journalistik med udden riktad mot makthavare.

Medier som inte direkt eller indirekt står under statlig kontroll präglas av självcensur.

En rapport 2019 från tankesmedjan Seta, som står regeringen nära, svartlistar i praktiken en mängd journalister som arbetar för utländska medier.

1991 upphävdes ett förbud mot att ge ut böcker och tidningar på kurdiska, men kurdiskspråkiga tidningar förblev censurerade, konfiskerade eller förbjudna. Efter kuppförsöket 2016 skärptes myndigheternas agerande.

2019 uppgav den internationella pressorganisationen IPI att 155 journalister och mediechefer satt fängslade. I Reportrar utan gränsers rankning för år 2019 placerades Turkiet på plats 157 av 180, se lista här.

Många internetsajter blockeras, det drabbade exempelvis Wikipedia från våren 2017 till början av 2020. 2018 antogs en lag som gav etermediemyndigheten RTUK makt att stoppa sändningar via internet. Ansvariga för en plattform måste ansöka om tillstånd och skulle också kunna tvingas att avlägsna innehåll. Nyhetssajten Bianet, som gjort sig känd för att bevaka människorättsfrågor, blockerades 2019 genom domstolsbeslut. "Nationell säkerhet" åberopades.

Etermediebolaget TRT har medgett att det sedan 2016 finns en lista på över 200 sånger som inte får spelas. Förbudet motiveras med att melodierna förmedlar dåliga ideal till barn och unga, uppmuntrar bruk av alkohol och tobak eller sprider terrorpropaganda. Bland låtarna, både turkiska och kurdiska, finns inspelningar med kända artister som Demet Akalın, Sıla och Bengü.

Rättsväsen och rättssäkerhet

Turkiet har fällts flera tusen gånger av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (underställd Europarådet). Vanligast är att åtalade inte har fått en rättvis rättegång. Domstolen har också kritiserat att staten inte gjort ordentliga utredningar av anmälningar om kränkande behandling av fångar och brottsmisstänkta.

Författningsdomstolen hade länge stark ställning som försvarare av den sekulära staten. 2008 undgick regeringspartiet AKP med en hårsmån att bli olagligförklarat. Sedan dess har de demokratiskt valda organens inflytande över domstolen ökat – och rättsväsendet har förvandlats till redskap för AKP. Det har blivit tydligt under de utrensningar som tog fart efter försöket till statskupp 2016. Med hjälp av lagar som antagits kort före kuppförsöket omstrukturerades domstolsväsendet och regeringen fick nya möjligheter att tillsätta politiskt lojala domare. Med presidentstyret sedan 2018 råder nya regler för den nämnd som tillsätter, eller avsätter, personal i rättsväsendet: presidenten och parlamentet utser gemensamt fyra ledamöter och parlamentet utser ytterligare sju.

Turkiet kritiseras för att använda sig av polissamarbetet Interpol i politiska syften genom att efterlysa regimkritiker internationellt så att de riskerar att bli gripna. 2017 greps den svensk-turkiske skribenten Hamza Yalcin i Spanien under en semesterresa. Först efter någon månad släpptes han. Oliktänkande – inte bara PKK-ledaren Abdullah Öcalan, utan på senare år också anhängare av Gülenrörelsen – har hämtats hem från andra länder av turkisk säkerhetstjänst (se Kalendarium).

Efter kuppförsöket 2016 slog bland andra Amnesty International larm om att gripna utsattes för tortyr – en anklagelse som förr brukade riktas mot de turkiska militärdiktaturerna.

Dödsstraffet avskaffades 2002 för brott begångna i fredstid, 2004 avskaffades det helt. Avskaffandet var ett villkor för att Turkiet skulle få börja förhandla om medlemskap i EU. I samband med att kuppförsöket slogs ned 2016 och en offensiv mot PKK-gerillan trappades upp, började möjligheten att återinföra dödsstraffet diskuteras.

Militärdomstolar avskaffades genom de författningsändringar som trädde i kraft 2018.

Om våra källor

Aktuell politik

Den 15 juli 2016 har skrivits in i turkiska historieböcker som en av de mest avgörande dagarna i modern tid. Den kvällen inledde delar av armén och flygvapnet ett försök att störta regeringen. Kuppen slogs ned raskt, men den har fått enorma effekter. Presidenten har stärkt sin makt, tusentals människor har fängslats och tiotusentals har fått sparken från sitt arbete. Men även missnöje med presidenten har börjat ta sig tydliga uttryck.

Kuppförsöket 2016 var dramatiskt. Parlamentet och säkerhetstjänstens högkvarter i Ankara besköts, bomber var nära att träffa presidentpalatset och i Istanbul spärrade kuppsoldater av broar över Bosporen. Generalstabschefen togs till fånga och anonyma kuppledare meddelade via statlig TV att de tagit makten. Men kuppen var illa förberedd, de flesta höga befäl stod inte bakom den och relativt få soldater deltog. Efter mindre än ett dygn hade kuppförsöket slagits ned, men då hade redan fler än 200 människor dödats och över 1 400 skadats, många av dem civila som kommit i vägen för kulor som avlossats i strider mellan upproriska och lojala soldater.

President Erdoğan – som hävdade att han själv varit nära att bli ett av upprorsmännens offer – satte genast igång omfattande utrensningar av motståndare, av allt att döma inte bara sådana som haft med kuppförsöket att göra.

Tusentals civila gick redan under kuppnatten ut på gatorna i Istanbul för att protestera mot kuppförsöket, och de följande dagarna hölls stora manifestationer på uppmaning av Erdoğan. En starkt nationalistisk stämning piskades upp och för första gången på många år stod alla större partier eniga, men Turkiets relationer med andra länder fick ett inslag av bitterhet och irritation. Bland annat kritiserade regeringen EU för att måna mer om de misstänktas mänskliga rättigheter än att snabbt och helhjärtat fördöma kuppförsöket. Regeringen antydde också att USA kunde ha ett ansvar för revolten genom att hysa predikanten Fethullah Gülen. Gång på gång krävde Erdoğan att USA skulle utlämna Gülen innan en formell begäran om utlämning ens hade överlämnats.

Upprepade antydningar av Erdoğan att det kunde bli aktuellt att återinföra dödsstraffet, "om folket kräver det", väckte upprörda reaktioner i väst och fick europeiska politiker att ifrågasätta fortsatta förhandlingar med Turkiet om EU-medlemskap.

Att det var just Gülen och hans lösa nätverk av militärer, journalister, jurister, lärare och akademiker som låg bakom kuppförsöket fastslogs omedelbart av regeringen. Undantagstillstånd utlystes och det hette att det skulle råda tills allt motstånd har slagits ned, vilket i princip gav myndigheterna fria händer att ingripa mot misshagliga personer och organisationer. Redan första dagen greps flera tusen misstänkta Gülensympatisörer. De följande veckorna greps, avskedades eller avstängdes fler än 100 000 soldater, jurister, lärare, journalister, läkare och borgmästare från sina arbeten. Det kom uppgifter om att massgripanden av Gülensympatisörer varit förberedda länge och att listor hade upprättats över misstänkta.

Exakt hur kuppen planerades, vilka som stod bakom den och i vilken mån alla som greps eller förlorade jobbet hade kontakter med Gülenrörelsen är oklart. Kuppförsöket satte igång en ström av rykten, spekulationer och konspirationsteorier.

Tillslagen mot misstänkta gülenister fick konsekvenser för hela samhället. Regeringen började omorganisera militären. Generaler och amiraler hade avskedats och luckor måste fyllas. Kadettskolor och militärsjukhus stängdes. Bland annat misstänktes Gülensympatiserande militärläkare ha fuskat med hälsointyg för att gülenister skulle bli antagna till försvarsmakten. Gripanden och avskedanden inom försvarsmakten har fortsatt sedan dess.

Mindre än två veckor efter kuppförsöket hade långt över 100 dagstidningar, radio- och TV-stationer, tidskrifter och förlag stängts. Utrensningarna fortsatte ända in i regeringskanslierna och nationella säkerhetstjänsten. Ett tusental Gülendrivna friskolor och 15 universitet stängdes och tiotusentals lärare avskedades.

Turkiet har också satt många andra länder under press att slå till mot Gülenorganisationer, inte minst i turkspråkiga länder i Centralasien men även i Afrika. Europeiska regeringar har upprörts över hur turkiska regeringen använt Interpols efterlysningssystem till att försöka få utpekade gülenister utlämnade. Relationerna till inte minst USA försämrades kraftigt när anställda vid amerikanska beskickningar i Turkiet greps. I EU har motviljan vuxit mot medlemskapsförhandlingar med Turkiet.

Även kurdiska aktivister, som anklagats för att sympatisera med PKK, har dragits med i utrensningarna. Många av de tidningar som stängts var små lokaltidningar i kurdiskt dominerade provinser. Parallellt med de politiska utrensningarna har armén fortsatt kriget i sydöst, som lagt ett antal kurdiskt dominerade städer i ruiner. När turkiska armén gått in i norra Syrien, förment för att bekämpa terrorrörelsen Islamiska staten (IS), har attacker i hög grad riktats mot den syrisk-kurdiska gerillan YPG, som Turkiet betraktar som en gren av PKK men som USA nyttjat som allierad i kampen mot IS.

Erdoğan har framträtt som allt mer auktoritär. I april 2017 formaliserades hans ökade makt genom en folkomröstning som godkände författningsändringar som gav presidentämbetet näst intill diktatoriska befogenheter. Införandet av de nya reglerna skyndades på 2018, när president- och parlamentsvalen tidigarelades med ett och ett halvt år. Erdoğan är nu också ordförande i regeringspartiet AKP. Inte sedan 1950 har en turkisk president samtidigt kunnat vara partiledare.

Inför valen 2018 mobiliserade oppositionen sina anhängare med varningar om att det var ödesval som väntade. Den främste motkandidaten Muharrem Ince gjorde en stark valkampanj, men Erdoğan segrade trots det redan i presidentvalets första omgång. I parlamentsvalet blev AKP liksom tidigare största parti, trots ett svagare val – med AKP-mått mätt – och partiet behöver nu stöd av ett samarbete med nationalistiska MHP och dess ledare Devlet Bahçeli.

Valobservatörer konstaterade att oppositionen inte haft tillnärmelsevis samma möjlighet som presidenten och dennes parti att föra ut sitt budskap, inte minst som medierna blivit alltmer statsstyrda.

I mitten av juli 2018 upphävde regeringen det landsomfattande undantagstillstånd som infördes efter kuppförsöket 2016. Under de två år som gått hade fler än 107 000 statligt anställda avskedats från sina jobb, många av dem anklagade för att stödja Gülen och hans rörelse. I början av 2019 framkom att fler än 31 000 utpekade gülenister dömts till fängelsestraff sedan kuppförsöket. Då hade också nästan 2 000 personer bestraffats med livstid fängelse, anklagade för att ha varit direkt inblandade i resningen. Omkring hälften hade till och med dömts med hänvisning till "särskilt försvårande omständigheter", ett straff som medger strängare behandling än det vanliga livstidsstraffet. Utrensningar och gripanden har dessutom fortsatt, även om undantagstillståndet hävts.

Resultaten i de lokala val som hållits våren 2019 har skakat AKP, som tappade mark särskilt i storstäder. Framför allt tros ett år med kraftigt försämrad ekonomi ha minskat förtroendet för presidentens och AKP:s förmåga att styra landet. Oppositionen vädrar morgonluft trots att det är långt till nästa val, och har dessutom fått en gestalt att sätta sitt hopp till i Istanbuls nye borgmästare Ekrem Imamoğlu.

Följ den löpande utvecklingen i Kalendarium.

LÄSTIPS – läs mer om Turkiet i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Godtyckligheten härskande princip i Erdoğans Turkiet (2018-06-20)
Erdoğan hittar förebild i osmanska riket (2018-03-22)
EU en modell för ett fredligt Mellanöstern (2018-18-01)
Erdoğan på besök i Grekland – och river upp historiska sår (2018-01-11)
Gülenisterna vinter blev vår för andra islamister (2017-01-12)

Om våra källor

Fakta – politik

Officiellt namn: Türkiye Cumhuriyeti/ Republiken Turkiet
Statsskick: republik, enhetsstat
Stats- och regeringschef: Recep Tayyip Erdoğan (2014–) ¹
Viktigaste partier med mandat i senaste val: Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) 295, Nationella handlingspartiet (MHP) 49, Republikanska folkpartiet (CHP) 146, Det goda partiet (IP) 43, Folkens demokratiska parti (HDP) 67 (2018) ²
Viktigaste partier med mandat i näst senaste val: Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) 317, Republikanska folkpartiet (CHP) 134, Folkens demokratiska parti (HDP) 59, Nationella handlingspartiet (MHP) 40 (2015)
Valdeltagande: 87 % i president- och parlamentsval 2018; 85,4 % i folkomröstning 2017
Kommande val: parlamentsval 2023, presidentval 2023

1. Premiärministerposten avskaffad 2018.
2. Parlamentet utökat till 600 platser.

Källor

Kurderna

Turkiet har en stor minoritet av kurder – ett folk som också bor i angränsande länder i öst och sydöst. Kurderna talar ett indoeuropeiskt språk som bland annat är släkt med persiska. Deras traditionella bosättningsområden – Kurdistan – sträcker sig från sydöstra Turkiet in i angränsande delar av Iran, Irak, Syrien, och Armenien samt Libanon. Kurdistan är dock inte något exakt avgränsat område och har aldrig utgjort en politisk enhet.

Man tror att Turkiet hyser omkring hälften av världens kurder, sannolikt minst 15 miljoner, kanske över 20 miljoner. Att siffran är osäker beror bland annat på att "kurd" delvis är en fråga om identifikation. Många kurder är helt assimilerade i det turkiska samhället och talar inte ens kurdiska, och miljoner lever utanför kurdernas traditionella område. I årtionden vägrade turkiska myndigheter också erkänna kurderna som en särskild folkgrupp. Före 1990 kallades de officiellt för ”bergsturkar”.

Under inbördeskrig mellan staten och den kurdiska gerillan PKK 1984–1999 drev myndigheternas och militärens omedgörlighet många kurder till att solidarisera sig med PKK, fast de inte stödde rörelsens mål att samla alla kurder i en marxist-leninistisk stat.

Något lagligt kurdiskt parti fanns inte förrän 1991, då några parlamentsledamöter från ett annat vänsterparti bildade Folkets arbetarparti (HEP). Det tvingades upphöra med sin verksamhet 1993 och ersattes av DEP, som i sin tur bannlystes 1994 och ersattes av Hadep, följt 2003 av Dehap, 2006 av DTP och 2009 av Freds- och demokratipartiet, BDP. De många namnbytena, och kosmetiska ändringar av partiprogram, berodde på att kurdernas partier närmast rutinmässigt olagligförklarades av Författningsdomstolen med mer eller mindre välgrundade anklagelser om samröre med PKK-gerillan. 2012 övertog Folkens demokratiska parti (Halkların Demokratik Partisi, HDP) stafettpinnen, nu med ett mer brett vänsterinriktat program som för första gången förmådde locka sympatisörer i större skaror utanför den kurdiska befolkningen.

Turkiets ställning som EU-kandidat från 1999 väckte liv i debatten om kurders rättigheter. Bland den kurdiska befolkningen fanns starkt stöd för turkiskt medlemskap i EU, eftersom det förmodades leda till kulturell och politisk jämlikhet mellan kurder och etniska turkar. Under första delen av 2000-talet stärktes också kurdernas ställning steg för steg. Kurdernas existens som folkgrupp var redan i praktiken erkänd, nu blev det också möjligt att sända radio och TV på kurdiska, använda kurdiska språket offentligt i de flesta sammanhang, undervisa i kurdiska – om än i begränsad omfattning – i skolorna. Sedan fredskontakter mellan staten och PKK kommit igång slopades 2013 förbudet för politiska partier att använda andra språk än turkiska i sin verksamhet.

Feodalt samhälle

Före första världskriget löd flertalet kurder under Osmanska riket. Där bildade de 15 egna emirat, i regel styrda av kurdiska emirer. Olika kurdiska klaner konkurrerade om betes- och jordbruksmarker. De flesta kurder var ännu boskapsskötande nomader, men även sedan de blivit bofasta levde deras gamla klanstruktur kvar som en form av feodalism. Klanhövdingarna blev godsägare, och varje sådan godsägare, ağa, hade stor makt över sina underlydande bönder. Ännu finns mycket av detta feodala system kvar i kurdiska områden.

Under 1800-talet började osmanska härskare utse egna guvernörer i kurdernas emirat. Ingreppen i deras autonomi gav näring åt nationalistiska tankegångar bland utbildade kurder. Samtidigt förekom bland bönderna försök till resningar, både mot den egna aristokratin och mot den turkiska centralmakten. En del kurder hoppades – förgäves – på vaga utfästelser i Sèvresfreden 1920 om att ett självstyrande Kurdistan skulle inrättas efter det att första världskrigets segrarmakter styckat Osmanska riket. Andra kämpade på turkarnas sida i det befrielsekrig som ledde till att Kemal Atatürk 1923 kunde utropa Republiken Turkiet.

För att skapa lugn i sydöst valde den turkiska republikens styresmän att liera sig med godsägare och andra lokala härskare bland kurderna. Bland de fattiga och förtryckta bönderna växte missnöjet. Atatürks sekulariseringspolitik blev det som tände upprorsgnistan på den religiöst konservativa kurdiska landsbygden. Kurdiska uppror mot den turkiska centralmakten förekom 1925, 1930 och 1937. Redan efter det första upproret förbjöd Atatürk kurderna att tala sitt språk offentligt, såsom i domstolar eller skolor.

PKK, inbördeskriget och Öcalan

Militärkuppen 1971 tvingade många kurdiska vänstergrupper att gå under jorden. Som svar på en våg av våld från både höger- och vänsterextremister införde Turkiet 1976 krigslagar i de sydöstra provinserna. Två år senare bildades, ur en maoistisk studentgrupp i sydöst, Kurdistans arbetarparti (Partiya Karkerên Kurdistan, PKK). PKK satte som sitt mål att upprätta en kommunistisk stat i de av kurder bebodda områdena i Turkiet, Irak, Iran och Syrien. I augusti 1984 inledde PKK en rad aktioner i sydöstra Turkiet, vilket blev början till ett inbördeskrig mellan PKK och turkiska staten.

Inbördeskriget kulminerade i början av 1990-talet, då PKK även angrep turistorter och andra mål i västra Turkiet. Trots kriget märktes en något ändrad attityd till kurderna från myndigheternas sida. Dåvarande presidenten Turgut Özal – själv av kurdiskt ursprung – bröt ett tabu genom att använda ordet kurd i offentliga sammanhang, och förbudet mot att trycka tidningar och böcker på kurdiska hävdes i princip. Men militären fortsatte att kräva en hård linje mot kurder som hävdade sin etniska egenart.

Från mitten av 1990-talet började PKK tappa mark militärt. Syrien och dess lydstat Libanon hade länge varit en fristad för PKK och dess ledare Abdullah Öcalan, men sedan USA bakom kulisserna hjälpt Turkiet att sätta press på Syrien tvingades Öcalan lämna sin mångåriga exil där. Mot slutet av 1990-talet stod det klart att PKK lidit avgörande nederlag mot den turkiska armén.

I februari 1999 greps Öcalan i Kenyas huvudstad Nairobi av utsända turkiska kommandosoldater och flögs till Turkiet, där han i juni dömdes till döden. Sedan Turkiet avskaffat dödsstraffet omvandlades domen 2002 till livstids fängelse.

Under inbördeskriget begick både PKK och de turkiska säkerhetsstyrkorna grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Enligt turkisk statistik krävde kriget följande dödsoffer: 4 302 statstjänstemän, 5 013 soldater i turkiska armén, 4 435 civila och 23 112 PKK-sympatisörer.

Efter rättegången 1999 uppmanade Öcalan PKK att avsluta den väpnade kampen. PKK:s ledning sade i augusti att rörelsen skulle omvandlas från en gerillaarmé till en politisk organisation. PKK drog tillbaka sina stridskrafter från turkiskt område, i första hand till bergen mellan Irak och Iran.

Undantagslagarna i de kurdiska provinserna upphävdes stegvis fram till 2002. Militären behöll dock även i fortsättningen en stark närvaro i sydöst.

I mars 2003 invaderades Irak av USA och Storbritannien. Ett turkiskt krav för att låta USA använda turkiska baser var att USA också skulle slå till mot PKK i Irak.

I maj 2004 beslöt PKK, trots kritik från en del kurdiska politiker, att avbryta vapenvilan som rått sedan 1999. Snart märktes en uppgång i det ”lågintensiva” våldet i sydöst, men PKK var uppenbarligen inte starkt nog att genomföra en verklig offensiv. Begravningen av 14 kurdiska rebeller i mars 2006 blev början till de värsta oroligheterna på ett decennium i flera städer i sydöstra Turkiet.

Efter regeringspartiet AKP:s stora valseger 2007, när partiet fick större stöd i de kurdiska provinserna än kurdpartiet DTP, trappade PKK på nytt upp sina väpnade attacker. Rörelsen iakttog dock i princip vapenvilor i ett par år mellan 2009 och 2011. Under denna tid förde PKK hemliga förhandlingar med regeringen och den nationella säkerhetstjänsten om en politisk lösning, men förhandlingarna blev resultatlösa.

Kollapsad fredsprocess

Sedan samtalen avslöjats för medierna hårdnade regeringens inställning till PKK.

Från sommaren 2011 trappade PKK upp sina attacker mot turkiska arméposteringar i sydöst. Den ökade gerillaverksamheten sammanföll med massgripanden av misstänkta PKK-sympatisörer från paraplyorganisationen KCK, Kurdistans samhällsunion. Under 15 månader fram till augusti 2012 dödades enligt beräkningar av tankesmedjan International Crisis Group omkring 800 människor, varav mer än hälften PKK-medlemmar och omkring 85 civila.

I början av 2013 kom besked om att fortsatta förhandlingar mellan regeringen och Öcalan lett fram till en "färdplan" för fred. Därefter följde flera fredsfrämjande utspel från regeringens sida, samtidigt som Öcalan gav gerillan order om vapenvila och reträtt från turkisk mark. Förhoppningarna om fred steg, men efter några månader ökade misstänksamheten mellan parterna på nytt. Armén ifrågasatte takten i gerillans reträtt och PKK anklagade armén för ökad närvaro i de kurdiska områdena. Fredsprocessen började gnissla innan den ens kommit igång på allvar. Nya regeringsförslag för att få fart på fredsarbetet igen misstänktes främst vara ett försök av dåvarande premiärministern Recep Tayyip Erdoğan att vinna kurdiskt stöd för sin ambition att bli vald till president senare under 2014.

Under 2015, med Erdoğan som nybliven president, bröt den vacklande fredsprocessen samman totalt efter två terrorattentat mot kurdiska fredsaktivister. Båda attentaten förmodades ha utförts av den islamistiska terrorrörelsen Islamiska staten (IS), men kurderna höll regeringen som indirekt ansvarig eftersom den enligt både kurdiska och västerländska bedömare sett mellan fingrarna med de sunnitiska extremisternas närvaro på turkisk mark. Partiet HDP:s stora framgångar i två parlamentsval 2015 störde också Erdoğans planer på att AKP skulle få så stor majoritet i parlamentet att det på egen hand skulle kunna ändra författningen och ge presidentämbetet närmast oinskränkt makt.

Från senare delen av 2015 förvandlades de kurdiska provinserna åter till en krigszon. Tiotusentals civila drevs än en gång på flykt och ett antal städer sköts sönder. Efter det misslyckade kuppförsöket i juli 2016 drabbades även kurderna av statens ursinniga hämnd mot dem som hölls ansvariga. HDP:s ledare har gripits och fängslats. 2018 gick Turkiet dessutom in militärt i kurdiskt kontrollerat område i Syrien genom en storoffensiv runt staden Afrin. Fredsprocessen verkar mycket avlägsen.

Det prokurdiska partiet HDP lyckades dock klara tioprocentsspärren till det turkiska parlamentet i valet 2018 och säkra 67 mandat av kammarens 600. Glädjeyra utbröt i den kurdiskt dominerade staden Diyarbakır, även om AKP behåller ett starkt grepp om parlamentet med hjälp av samarbete med partiet MHP.

Folkomflyttningar

Miljoner kurder har under de senaste årtiondena lämnat sydöstra Turkiet, som är den fattigaste och minst utvecklade delen av Turkiet.
Under inbördeskriget i sydöst 1984–1999 tvångsevakuerade armén enligt turkiska uppgifter cirka en miljon människor från runt 7 000 kurdiska byar till närliggande större städer. Omkring 3 000 byar beräknas ha blivit helt utplånade och stora landsbygdsområden närmast tömda på befolkning. Utrymningen av byarna skedde framför allt under 1990-talet. Centralorten Diyarbakır fick ett nytillskott av människor motsvarande tre gånger det ursprungliga invånarantalet. Även runt Adana och Mersin växte stora slumområden upp och i Istanbul kom hela stadsdelar att huvudsakligen befolkas av kurder.

Utrikespolitik och försvar

I två omgångar sedan början av 2000-talet har Turkiets ställning i världen förändrats dramatiskt. Under seklets första decennium sammanföll en starkt förbättrad ekonomi med en ökad aktivitet av turkiska företag i omvärlden och en intensiv diplomatisk verksamhet präglad av stort självförtroende och en ambition till "noll problem med grannarna". Från början av 2010-talet började det gå utför. Konflikter uppstod med nästan alla länder i regionen och en alltmer auktoritär politik inom landet skapade viss beröringsångest i västvärlden.

Länge har medlemskapet i militäralliansen Nato varit basen för Turkiets utrikespolitik. I många år fick också förhoppningarna om ett framtida medlemskap i EU landet att betona sin möjlighet att bygga en bro mellan väst och öst. Medlemskapet i Nato är inte direkt ifrågasatt, men inte heller problemfritt. Turkiet har en av Natos största försvarsmakter, runt 600 000 man varav 500 000 värnpliktiga. Sedan 2014 pågår den allmänna värnplikten för de flesta i tolv månader.

USA har två flygbaser i Turkiet och har, åtminstone fram till Donald Trumps tid som president, lagt stor vikt vid relationerna med Natos enda muslimska medlemsland. Men även om Turkiet mestadels har uppträtt lojalt mot Nato finns det ganska utbredda antiamerikanska stämningar och ofta en irritation mot USA inom den turkiska ledningen. På senare år har oenighet rått i synen på kriget i Syrien, där USA har stött den syrisk-kurdiska gerillan YPG, som varit en av de effektivaste motståndarna mot den islamistiska extremiströrelsen Islamiska staten (IS). Turkiet däremot har bekämpat YPG som man betraktar som en förgrening av den turkisk-kurdiska gerillan PKK. Efter försöket till statskupp i Turkiet 2016 anklagades USA för att inte nog snabbt och entydigt ha tagit avstånd från kuppförsöket. Det har också antytts att USA på något sätt var inblandat i kuppen genom att låta predikanten Fethullah Gülen, av Turkiet utpekad som hjärnan bakom sammansvärjningen, bo i USA. Det har rått stark irritation i Turkiet över att USA inte utlämnat honom.

Besvikelse mot EU

Turkiets besvikelse mot EU är påtaglig. Efter att länge ha velat bli medlem i EU erkändes Turkiet 1999 som kandidatland, fast med förbehåll. För att få förhandla om medlemskap måste turkarna först förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna och rätta till politiska missförhållanden. Detta var just vad framstegsvänliga krafter i Turkiet ville göra, med stöd av EU. Snart tillkom ett krav om att Turkiets tullunion måste omfatta alla EU:s medlemmar inklusive Cypern. Trots motstånd från flera EU-länder fick Turkiet börja förhandla om medlemskap 2005, men förhandlingarna gick trögt. EU-anpassningen i Turkiet tappade fart, samtidigt som främst Tyskland och Frankrike reste nya hinder inför utsikten att få in ett stort, muslimskt land i vad en del betraktade som en sorts kristen gemenskap.

EU har också fått kritik för att ha motarbetat Turkiet medan landet befann sig i en demokratiseringsfas, men förlitat sig på turkiskt stöd för att lösa den akuta kris som uppstått med den stora vågen av flyktingar till Europa 2015, trots att Turkiet då börjat uppfattas som näst intill en diktatur. Då lovades Turkiet miljarder euro för att ta hand om flyktingar som EU inte ville ha, liksom ökad takt i medlemsförhandlingarna. Stödet till flyktingarna utgår i flera former, bland annat mindre kontantbidrag, men främst som humanitärt bistånd via stora, internationella organisationer.

Schismen mellan EU och Turkiet snarast fördjupades efter kuppförsöket 2016, då även EU anklagades för att ha dragit benen efter sig med att ställa sig på regeringens sida. Turkiet klagade på att utlovat flyktingstöd inte betalades ut och hotade att säga upp avtalet. Samtidigt krävde Turkiet visumfrihet för sina medborgare till EU, medan EU krävde att Turkiet först skulle ändra den breda definition av "terrorism" som bland annat lett till massgripanden av tiotusentals människor efter kuppförsöket. Särskilt med Tyskland, som har en stor befolkningsgrupp med ursprung i Turkiet, har förbindelserna satts på prov. 900 moskéer i Tyskland drivs av den turkiska religionsmyndigheten, som betalar församlingsledarnas löner. I flera delstater diskuteras lagändringar som skulle kunna göra församlingarna mindre beroende av ekonomiskt stöd utifrån (det finns en frivillig kyrkoskatt för kristna som föreslås som modell).

Medan EU redan under flera år betett sig på ett sätt som Turkiet uppfattade som nedlåtande och oseriöst, och förhandlingarna praktiskt taget stannade av, siktade regeringen i Ankara på andra allianser. AKP-regeringen började bedriva aktiv diplomati och handel i praktiskt taget alla länder som en gång ingick i det gamla Osmanska riket. Även med turkiskspråkiga före detta Sovjetstater i Centralasien knöt man nära kontakter.

Stöd till islamistpartier

Under den "arabiska våren" 2011 såg tiotusentals regimmotståndare i Tunisien, Egypten och andra länder turkiska AKP som ett föredöme för partiets förmåga att kombinera grundläggande islamiska värderingar med en demokratisk och sekulär politik och liberala ekonomiska principer. Men när en kortlivad islamisk regering i det viktigaste landet, Egypten, störtades av en ny militärregim stod Turkiet plötsligt med en fiende i Kairo istället för en vän. Turkiet har hållit fast vid att betrakta den avsatte islamistiske presidenten Muhammad Mursi som Egyptens laglige ledare.

Försöken att få inflytande i Tunisien och Libyen sedan de ländernas diktatorer störtats blev också resultatlösa, åtminstone kortsiktigt.

Turkiet var 1949 det första muslimska land som erkände Israel. I årtionden hade länderna goda relationer, men 2009 skar det sig när dåvarande premiärministern Recep Tayyip Erdoğan läxade upp den israeliske presidenten Shimon Peres för Israels agerande i Gaza. 2010 djupnade krisen när tio turkar dödades vid en israelisk kommandoräd mot det turkiska fartyget Mavi Marmara, som ingick i en internationell konvoj som skulle försöka bryta blockaden av Gaza. Israel vägrade att be om ursäkt, vilket slutade med att Turkiet avbröt det militära samarbetsavtalet och nedgraderade de diplomatiska relationerna. Efter ny israelisk beskjutning av Gaza 2012 beskrev Erdoğan Israel som en "terroriststat". Först 2016 normaliserades relationerna, sedan Israel gått med på att betala skadestånd till de tio dödade turkarnas anhöriga. Förbindelserna sattes ånyo på prov 2017 när USA erkände Jerusalem som Israels huvudstad. I täten för sunnimuslimska länder uppmanade Turkiet då till internationellt erkännande av Jerusalem som huvudstad i Palestina.

Uppgörelsen med Israel efter händelserna till havs runt Gazakonvojen tolkades i omvärlden som ett försök av Turkiet att bryta den relativa isolering landet hamnat i. Det gällde också den försoning med Ryssland som skedde ungefär samtidigt.

Relationerna med Ryssland hade varit relativt avspända efter Sovjetunionens sammanbrott 1991, men när Turkiet 2015 sköt ned ett ryskt stridflygplan i gränstrakterna mot Syrien förvandlades länderna till ovänner. Ryssland begränsade handeln med Turkiet och stoppade all charterturism, vilket slog hårt mot den turkiska ekonomin. Konflikten innebar också den allvarligaste konfrontationen mellan Nato och Ryssland sedan det kalla krigets slut. 2016 bad president Erdoğan Ryssland om ursäkt och träffade sin ryske kollega Vladimir Putin. De enades om att försöka återupprätta normala relationer. Närmandet underlättades av att Ryssland betydligt snabbare än EU och USA hade tagit avstånd från kuppförsöket och att Putin inte kritiserat massgripandena i Turkiet. Normaliserandet ansågs gynna båda länderna ekonomiskt.

Oroade ledare i väst befarade att en ny allians mellan auktoritära ledare kunde skapas och rubba maktbalansen i Europa. I konflikterna i Syrien och Libyen har de turkisk-ryska förbindelserna fortsatt att väcka intresse. Ankara och Moskva har stött motsatta sidor i båda länderna, men samtidigt försökt koppla greppet om förhandlingar mellan stridande parter på sätt som ställt västmakterna och FN vid sidan om händelseutvecklingen.

Jakt på kurdisk gerilla

Turkiets förhållande till Syrien var länge dåligt på grund av Syriens stöd till den kurdiska gerillan PKK och stora turkiska bevattningsprojekt som minskade vattenflödet till Syrien. Relationerna förbättrades sedan Syrien 1998 brutit med PKK, och Turkiet såg sig som den enda västvänliga stat som kunde tala med Syrien. Men när man misslyckades med att stoppa Assadregimens blodiga förföljelse av oppositionen från våren 2011 blev Turkiet istället en av de drivande krafterna för maktskifte i Syrien. Syriska statens sönderfall väckte stark oro i Turkiet för att kurdiska grupper i Syrien skulle kunna etablera någon form av självstyre längs den turkiska gränsen, liknande förhållandena i norra Irak. Turkiska regeringen hotade att ingripa om PKK skulle tillåtas upprätta nya baser på syrisk mark.

Inbördeskriget i Syrien påverkade också Turkiet konkret genom en kraftig flyktingström. Den turkiska regeringen bedömde att landet inte skulle klara att ta hand om fler än 100 000 flyktingar och föreslog att FN skulle inrätta en skyddad zon för flyktingar på syrisk mark längs gränsen. Detta avvisade säkerhetsrådet som orealistiskt. Turkiet vädjade till EU om större insatser. Under 2013 förvärrades krisen i Syrien snabbt och antalet syrier som sökte skydd i Turkiet sköt i höjden. 2019 hyste Turkiet mer än 3,6 miljoner syriska flyktingar varav en tiondel i de etablerade flyktinglägren.

Turkiets försök att till varje pris medverka till att störta den syriska regimen anses ha lett till att landets långa gräns mot det södra grannlandet länge lämnades öppen för sunnimuslimska extremister, bland dem jihadister som senare skulle kalla sig Islamiska staten (IS). Turkiet kritiserades internationellt för att ägna mer kraft åt att bekämpa syrisk-kurdisk gerilla än åt IS. Först under sensommaren 2016 lovade Turkiet att på allvar ansluta sig till kampen mot IS och tills vidare acceptera en fortsatt roll för regimen i Damaskus. När IS besegrades (2019 utkämpades strider i ökenområden som slog ut IS sista verkliga fästen) var det kurdiskt dominerade styrkor som stod för de största insatserna, med bistånd från USA och andra länder. Men Turkiet har inte släppt sitt fokus på de ansatser till kurdiskt statsbyggande som skett på syrisk mark. Tre turkiska militäroffensiver mellan 2016 och 2019 har varit inriktade på de kurdiska styrkor som Turkiet betecknar som terrorister. Invasionen 2019, då presidenten också deklarerade sin avsikt att inrätta en zon dit flyktingar från Syrien skulle skickas tillbaka, skedde mot bakgrund av försämrad ekonomi i Turkiet och minskat väljarstöd för Erdoğan och dennes parti.

Turkiets fientliga inställning till den syriska regimen har ansträngt relationerna till en av dess viktigaste partner, Iran. Att Nato sedan 2011 har en radarstation på turkisk mark som en länk i sin försvarssköld mot iranska robotar har också har försämrat förhållandet. Iran har även kritiserat Turkiets stöd till sunnitiska grupper under den "arabiska våren", liksom i inbördeskriget i Jemen. Ett avtal 2014 om ökat ekonomiskt samarbete och handelsutbyte anses dock ha tinat upp relationerna. 2017 samlades Turkiet, Iran och Ryssland bakom gemensamma initiativ för att få slut på inbördeskriget i Syrien, med förutsättningen att låta Bashar al-Assad bli kvar som statschef.

Trots att hundratals turkiska företag är verksamma i Irak är de politiska relationerna mellan länderna svala. Däremot har AKP-regeringen byggt upp relationer till den kurdiska regionalregeringen i norra Irak och har stort handelsutbyte med de irakiska kurderna, dock utan att stödja tanken på att de skulle få bilda en självständig kurdisk stat. Exporten av olja direkt från Kurdistan till Turkiet under en tid fördömdes av den irakiska regeringen som olaglig.

Iraks regering är också emot turkiska arméns återkommande räder mot PKK på irakisk mark. I slutet av 2015 vände sig Irak till FN:s säkerhetsråd för att få bort en större turkisk styrka. Sedan 2014 har Turkiets parlament varje år förlängt en ordning som tillåter att turkisk trupp sänds in i Irak och Syrien för att bekämpa organisationer som i Turkiet uppfattas som terrorgrupper.

Cypern känslig fråga

Av historiska skäl var förhållandet mellan Turkiet och Grekland länge spänt, men ömsesidig hjälp efter jordbävningar 1999 nära Istanbul och i Aten skapade ett närmande och följdes av att Grekland upphävde sitt veto mot turkiska medlemskapsförhandlingar med EU. Sedan dess har relationerna varit bättre, även om det irriterat den turkiska ledningen att kuppförsöket 2016 fick till följd att motståndare till president Erdoğan sökte asyl i Grekland. Erdoğan besökte Grekland 2017,som förste turkiske president på 65 år. Men han slog sina värdar med häpnad genom att förespråka en översyn av Lausannefördraget från 1923, där det moderna Turkiets gränser slogs fast efter Osmanska rikets fall (se Äldre historia).

Den allvarligaste konflikten med Grekland har gällt Cypern. Ön, som ligger nära Turkiets kust, är delad mellan grekcyprioter i söder och turkcyprioter i norr. Delningen fullbordades 1974, när Turkiet invaderade norra Cypern för att hindra en militärjunta i Aten att förena Cypern med Grekland. Endast den grekcypriotiska regeringen är internationellt erkänd, fast inte av Turkiet. Den republik som turkcyprioterna har utropat erkänns däremot bara av Turkiet, som har trupper på norra Cypern.

För många turknationalister är Cypernfrågan känsloladdad. Turkiet har tidigare ibland hotat att inkorporera norra Cypern, men AKP har i regeringsställning intagit mjukare hållning. Sannolikt låg det bakom en avgörande vändning på Cypern 2003, då turkcyprioterna öppnade gränsen mellan öns båda delar. Bland annat efter påtryckningar från den turkiska regeringen röstade en majoritet av turkcyprioterna 2004 ja till den plan för Cyperns återförening som FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan hade lagt fram. Grekcyprioterna sade emellertid nej till förslaget och därmed kom den grekcypriotiska regeringen att representera Cypern när landet blev medlem i EU 2004. Därefter har Turkiets vägran att erkänna den grekcypriotiska regeringen, och att släppa in cypriotiska fartyg i turkiska hamnar, varit ett avgörande hinder för turkiskt EU-medlemskap. Turkiet protesterar också mot att den grekcypriotiska regeringen ingått avtal om landets ekonomiska zon i Medelhavet med bland annat Israel, utan att konsultera Turkiet eller turkcyprioterna. Samtal om återförening av ön har förts av och till men inte lett till avtal.

När Sovjetunionen sönderföll uppstod nya stater i Centralasien, bebodda av turkfolk. Turkiets försök att närma sig dessa folk har haft störst framgång i Azerbajdzjan, vars språk ligger nära det som talas i Turkiet. Turkiska företag är mycket aktiva i Azerbajdzjan och Turkiet stöder landet i dess konflikt med Armenien.

Historien kastar sin skugga över turkarnas förhållande till armenierna (se Befolkning och språk) och Armenienfrågan stör även Turkiets relationer till andra länder. En rad länders officiella erkännanden av fördrivningen av armenierna 1915 som ett folkmord har alltid lett till att Turkiet under en period har kylt ned de diplomatiska relationerna. Så skedde till exempel med Sverige 2010.

Gentemot Kina har den turkiska ledningen gjort skarpa markeringar efter rapporter om tilltagande förtryck mot den uiguriska folkgruppen i Xinjiang.

Om våra källor

Fakta – försvar

Armén: 260 200 man (2017)
Flygvapnet: 50 000 man (2017)
Flottan: 45 600 man (2017)
Militärutgifternas andel av BNP: 2,2 procent (2017)
Militärutgifternas andel av statsbudgeten: 6,4 procent (2017)

Källor

Ekonomisk översikt

Turkiet har genomgått en snabb ekonomisk utveckling sedan 1990-talet. Intensiv byggverksamhet har gett stora delar av landet ny profil. Städerna binds samman av nya vägar och den allmänna levnadsstandarden har ökat. Men sedan 2016 har ett mörkt moln lagt sig över landet. Politisk oro med en regering som uppfattas som alltmer auktoritär har fått det folkliga missnöjet att öka och utländska investerare att tveka om nya satsningar.

Under en stor del av 2000-talet har ekonomin vuxit med 6–8 procent varje år. Exportindustrin har haft stora framgångar och turkiska företag i speciellt bygg- och anläggningsbranscherna är aktiva i Mellanöstern, Centralasien, Nordafrika och Balkan. Turkiets frammarsch som ekonomisk stormakt har gett landet en plats i G20, den sammanslutning av världens 20 största ekonomier (19 länder plus EU) som sedan 2008 regelbundet möts för att dryfta världsekonomin.

Under 2010 och 2011 växte ekonomin nästan lika snabbt som i Kina och Indien. Utvecklingen gick så fort att skeptiker började varna för en bubbla som kunde spricka när som helst. Uppgången sammanföll ungefär med det islambaserade partiet AKP:s regeringsinnehav sedan 2002, men de ekonomiska reformer som låg bakom uppsvinget hade påbörjats ett par år tidigare i samarbete med Internationella valutafonden (IMF), när krisen var djup och drastiska förändringar var nödvändiga.

Banksektorn sanerades och centralbanken fick samma oberoende ställning som i de flesta västländer, med inflationsbekämpning via räntepolitiken som en huvuduppgift. Valutakursen fick flyta, det vill säga anpassades till marknadsläget, och stora privatiseringar genomfördes. Reformerna innebar att statsskulden minskade från nästan 70 procent av bruttonationalprodukten (BNP) 2002 till under 33 procent 2015. Centralbankens nya räntepolitik pressade ned inflationen från drygt 53 procent 2001 till att pendla runt 7–8 procent 2016.

Ekonomer har dock oroats av växande påtryckningar på centralbanken från landets politiska ledning, som vill skapa tillväxt genom att hålla räntorna låga. President Erdoğan har hävdat att en "räntelobby", som skulle vara ute efter att skada Turkiet ekonomiskt, hindrar regeringen att skapa fler arbeten och ge folk mer i plånboken. 2018, när inflationen stigit igen, väntades centralbanken höja räntan, men de beslut som kom var inte så tydliga. Det skapade press på valutan, som sjönk snabbt i värde, och ökade oron för en bankkris. Inflationstakten var hösten 2018 den högsta på 15 år och ekonomin till och med krympte under andra halvåret 2018. (Minussiffror två kvartal i rad är den tekniska definitionen av lågkonjunktur.) Den turkiska valutan tappade nästan 30 procent av sitt värde gentemot dollarn 2018. Sommaren 2019 tog presidentens tålamod slut. Centralbankschefen byttes ut och snart sänktes styrräntan i flera steg, från 24 procents ränta i juni 2019 till 10,75 procent i februari 2020. I september 2019 noterades att inflationen sjunkit, den var nere och vände på under 10 procent för första gången på tre år, men i början av 2020 var den tillbaka uppe på 12,5 procent. (Centralbankens mål är att inflationen ska hålla sig på 8 procent 2020.) Matpriserna hade stigit, liksom priserna på en rad andra varor och tjänster. Och tillväxten i ekonomin var bara nätt och jämnt uppe på plus.

Det finns en parallell mellan hur det politiska landskapet har skiftat under AKP:s tid vid makten och det ekonomiska uppsvinget. I båda fallen har det skett en förskjutning av tyngdpunkten från en etablerad samhällselit i Istanbul och Ankara, med förankring i den sekulära statsapparaten och militären, till en religiös företagarklass runtom i Anatolien.

Många företagares religiositet drog 2016 in delar av näringslivet i den bittra maktkamp som hade brutit ut mellan regeringspartiet AKP och Gülenrörelsen (se Modern historia och Aktuell politik). I de stora utrensningar av framför allt offentligt anställda som skedde efter ett kuppförsök greps även företagsledare.

Traditionellt har den turkiska ekonomin varit en blandning av modern industri och handel, tillsammans med ett delvis föråldrat jordbruk. Privat tillverkningsindustri med textilier, fordon och elektroniska varor har under senare år utvecklats till den mest dynamiska sektorn.

Inkomstklyftorna är stora och fortsätter av allt att döma att växa. Det råder också betydande skillnader i utvecklingsnivå mellan olika delar av landet, där dock en rad medelstora städer har knaprat in på Istanbuls, Ankaras och Izmirs försprång.

Ekonomin har varit starkt statskontrollerad men stegvis privatiserats under de senaste två decenniernas marknadsreformer. Sedan mitten av 2010-talet har det dock funnits en tendens till att staten av maktpolitiska skäl tagit kontroll över privata företag som anklagats för att delta i en konspiration mot regeringen.

Stora familjeägda konglomerat har sedan gammalt en viktig roll. Från att tidigare främst ha ägt industrier har konglomeraten även lagt under sig banker, tidningar och TV-bolag. Företagen har ofta donerat stora summor till ledande politiska partier för att i gengäld få statliga kontrakt. Detta har varit särskilt tydligt under AKP:s tid vid makten, när regeringen på detta sätt skaffat sig inflytande över massmedierna.

Den informella sektorn innefattar produktion av varor och tjänster som inte registreras hos myndigheterna. Sektorn har visserligen minskat under 2000-talet men ger fortfarande miljoner människor deras levebröd. 2013 beräknades 36 procent av alla anställda vara oregistrerade. Att den informella sektorn är stor medför bland annat att staten går miste om skattepengar.

När de ekonomiska hjulen snurrat allt snabbare och människor lockats att höja sin levnadsstandard har också de privata lånen ökat. Problemen med "dåliga lån", det vill säga att låntagare inte klarar räntor och amorteringar, har ökat, liksom antalet konkurser, vilket satt bankerna under press. Det har bidragit till att bromsa in ekonomin och urholka förtroendet för regeringen. En del bedömare fruktar att Turkiet är inne i en lånekarusell där landet lever över sina tillgångar och kan hamna i samma svåra situation som vissa sydeuropeiska länder inom EU.

Bland Turkiets nackdelar i en kris är att landet saknar råvaror som kan ge exportinkomster som kan lyfta ekonomin. Landet har inte heller högteknologisk produktion som kan konkurrera med avancerade industriländer. Relativt låg utbildningsnivå är också ett hinder för en stark teknisk utveckling. Och trots att andelen kvinnor i politiken ökat, har kvinnornas ställning på arbetsmarknaden försämrats under 2000-talet. En studie från 2016 visade att ungefär två tredjedelar av kvinnorna saknade anställning. Detta berodde inte bara på bristen på tillgängliga arbeten utan även på tryck från familjen att stanna hemma, låg utbildning och känslan av otrygga arbetsförhållanden.

Ett problem är också konstant stort underskott i bytesbalansen, i enkelhet att konsumtionen är mycket högre än den egna produktionen. För att komma till rätta med det behöver industrin hitta nya exportprodukter, ersätta importvaror med egen produktion och minska det ökande behovet av importerad energi. Kontroversiella planer på kärnkraft är en del i de satsningarna.

Infrastruktur och turism

Svarta havets enda utlopp, Bosporen och Dardanellerna med den mellanliggande Marmarasjön, är en av världens mest trafikerade sjöfartsleder. Enligt Montreuxkonventionen från 1936 måste Turkiet i fredstid låta handelsfartyg från alla länder passera, även utan lots. Sunden är svårnavigerade, och kollisioner och grundstötningar inträffar. Det finns konkreta planer på att anlägga en kanal för fartygstrafik mellan Marmarasjön och Svarta havet för att avlasta Bosporen. Där skulle Turkiet också kunna ta betalt av passerande fartyg.

Flera broar och tunnlar förbinder numer Europa och Asien i trakten av Istanbul. Till flera av projekten har Turkiet anlitat ingenjörsföretag från Japan, där man liksom i Turkiet har anledning att ta med risken för jordbävningar i beräkningarna.

En snabbtågslinje mellan Istanbul och Ankara invigdes 2014. Ett turkiskt konsortium fick 2013 i uppdrag att bygga en tredje storflygplats utanför Istanbul för 22,1 miljarder euro. Den första terminalen invigdes 2018, men arbetena beräknas ta många år. Trafiken flyttas över gradvis till den nya flygplatsen. Anläggningsarbetet har varit kantat av olyckor och strejker, vilket antas bero på att man försöker pressa byggtiden.

Turkiet började satsa på turism under 1980-talet. Inkomster från turismen har (liksom överföringar från turkar med inkomster i andra länder) varit viktiga för att uppväga att importen av varor ökat snabbare än exporten. 2018 var målet 40 miljoner besökare från utlandet och det uppfylldes, även med besök av utlandsturkar oräknade. Men näringen är känslig för politiska oroligheter. En rad terrordåd 2015 och 2016 var riktade mot turistområden i Istanbul. Mellan hösten 2015 och sommaren 2016 bojkottades Turkiet av ryska researrangörer sedan ett ryskt stridsflygplan skjutits ned över gränsen mot Syrien, vilket kan ha kostat Turkiet miljardbelopp i förlorade inkomster. Turkiets militära ingripande i norra Syrien hösten 2019 har också oroat resenäringen.

Utrikeshandel

Sedan 1996 finns en tullunion med EU, som innebär fri handel med de flesta varor. Handeln med bland annat jordbruksprodukter regleras av separata avtal mellan Turkiet och enskilda länder. Handeln med arabvärlden har ökat, sedan den islamkonservativa AKP-regeringen kom till makten 2002, men den är fortfarande obetydlig jämfört med handeln med EU. Turkiet satsar också hårt på nya handelskontakter i Afrika, Asien och Latinamerika. Kina är numera en av landets viktigaste handelspartner.

Viktiga exportvaror är kläder och textilier, elektrisk utrustning och elektronik (bland annat TV-apparater), fordon, jordbruksprodukter (frukt, grönsaker, vin), mineraler inklusive järn och stål. Nästan halva exporten går till EU. Importen domineras av maskiner, bränslen, järn och stål, plaster, fordon (främst personbilar) och elektrisk och elektronisk utrustning. 38 procent av importvarorna kom från EU 2018, men det enskilt viktigaste importlandet var Ryssland, varifrån Turkiet mest köpte naturgas.

På senare tid har de politiska spänningarna ökat med Turkiet lett av Recep Tayyip Erdoğan och USA av Donald Trump, och det har tagit sig ekonomiska uttryck trots att båda länderna ingår i militäralliansen Nato. Trumps beslut att införa tullar också på turkiskt stål, liksom på import från många andra länder, ökar pressen på den turkiska ekonomin. Turkiet förlorar också den tullfrihet för export av vissa varor till USA som landet gynnats av i egenskap av utvecklingsland.

Siffrorna över Turkiets utrikeshandel har inte varit helt tillförlitliga, till följd av ”informell” export och import, inklusive smuggling.

Om våra källor

Fakta – Ekonomi

BNP per person: 9 311 US dollar (2018)
Total BNP: 766 509 miljoner US dollar (2018)
BNP-tillväxt: 2,6 procent (2018)
Jordbrukets andel av BNP: 5,8 procent (2018)
Tillverkningsindustrins andel av BNP: 19,1 procent (2018)
Servicesektorns andel av BNP: 54,3 procent (2018)
Inflation: 15,7 procent (2019)
Statsskuldens andel av BNP: 30,2 procent (2018)
Utlandsskuld: 454 725 miljoner US dollar (2017)
Valuta: lira
Varuexport: 174 599 miljoner US dollar (2018)
Varuimport: 216 412 miljoner US dollar (2018)
Bytesbalans: - 27 252 miljoner US dollar (2018)
Varuhandelns andel av BNP: 51 procent (2018)
Viktigaste exportvaror: kläder, livsmedel, textilier, metallvaror, transportutrustning
Största handelspartner: Tyskland, Ryssland, Kina, USA, Storbritannien, Italien, Frankrike, Irak

Källor

Naturtillgångar, energi och miljö

Turkiet har naturtillgångar i form av krom, bor och många andra mineraler. Åtminstone 90 procent av all olja och 98 procent av gasen måste importeras, men provborrningar pågår i Svarta havet, där det tros kunna finnas nog med olja för att täcka landets behov i 50 år.

Regeringen har också planer på att provborra efter olja i Medelhavet i områden under turkcypriotisk kontroll. Ett sådant projekt skulle ha minst lika stor politisk betydelse som ekonomisk, som en motvikt mot grekcyprioternas exploatering av havet i samarbete med israeliska bolag. Den turkiska regeringen markerar kraftigt mot andra länder och bolag som är delaktiga i utvinning utanför Cypern.

Turkiet är ett viktigt transitland för olja, i en snar framtid också för gas. Från Svarta havets hamnar skeppas olja ut genom Bosporens smala sund. En irakisk oljeledning går från Kirkuk till den turkiska Medelhavshamnen Ceyhan. Ledningen har flera gånger blivit utsatt för sabotage på den krigshärjade irakiska sidan. Sedan 2006 flödar kaspisk olja till Ceyhan genom den 160 mil långa Baku-Tbilisi-Ceyhan-ledningen (BTC).

Under 1990-talet byggdes flera gasledningar, främst Blue Stream från Ryssland till Samsun. En tredjedel av ledningen ligger på Svarta havets botten. Från Ryssland kommer cirka 55 procent av Turkiets gasimport, en betydligt lägre andel än för bara ett tiotal år sedan. Genom Baku-Tbilisi-Erzurum-ledningen (BTE) importeras kaspisk gas, varav en del planeras kunna levereras vidare till Europa. Trots amerikanskt ogillande importerar Turkiet också gas från Iran.

2015 påbörjades arbetet med att bygga en gasledning från Kaspiska havet i Azerbajdzjan via Georgien till Turkiet. Trans-anatoliska naturgasledningen, Tanap, invigdes i juni 2018 . Projektet har stötts av EU som ett led i unionens arbete med att minska beroendet av rysk gas.

I början av 2020 tas undervattensledningen Turk Stream i bruk. Rysslands president Putin föreslog 2014 en gasledning från Sydryssland genom Svarta havet till västra Turkiet och vidare in i EU. Projektet har oroat ledare inom EU som befarat att det skulle kunna öka beroendet av rysk gas. Att också bli beroende av ett instabilt Turkiet, med en ledare som uppfattats som oberäknelig, har ökat betänkligheterna. Projektet skrinlades sedan Turkiet skjutit ned ett ryskt stridsflygplan över den syriska gränsen 2015 men återupptogs när länderna normaliserat sina relationer 2016. Flera länder på Balkan har aviserat avsikt att importera rysk gas via Turk Stream, trots att USA fattat beslut om sanktioner mot företag som är inblandade.

Av Turkiets elektricitet produceras hälften med hjälp av naturgas och nära en tredjedel av kol. Ungefär en femtedel kommer från vattenkraft och olja. Ett första kärnkraftverk med fyra reaktorer håller på att byggas av ett ryskt konsortium nära Medelhavsstaden Mersin. Ett japansk-franskt konsortium fick 2013 i uppdrag att bygga ytterligare fyra reaktorer nära Sinop vid Svarta havet. Ett tredje kärnkraftverk planeras vid Svarta havet nära bulgariska gränsen. Enligt regeringen ska kärnkraft täcka 10 procent av landets elbehov 2030. Planerna har mötts av starka protester från miljöorganisationer, med tanke på att Turkiet är ett av världens mest jordbävningsdrabbade länder.

Nära 30 procent av Turkiets vatten finns i Eufrats och Tigris flodsystem, där man sedan 1970-talet byggt dammar och kraftverk. Samtidigt har allt fler vattendrag torrlagts till följd av överexploatering, eventuellt också klimatförändringar. Regleringen av floderna skapar oro i de grannländer som berörs. En växande del av elenergin kommer från vattenkraft, framför allt från Atatürk- och Karakaya-dammarna i Eufrat. De ingår i det väldiga men omdiskuterade Sydöstanatoliska projektet GAP (Güneydoğu Anadolu Projesi), som lanserades 1980 och som också syftat till att konstbevattna stora jordbruksområden. 1989 vidgades GAP till att bli vad turkarna då beskrev som världens största regionala utvecklingsprojekt. GAP har dock fått svidande kritik för att hota miljö och kulturvärden i sydöst, där arkeologiska lämningar håller på att dränkas. Många bedömare har påpekat att nästan hela den befolkning som påverkas av projekten, och som tvingas flytta till troligen sämre jordbruksmarker, är kurder och att detta är orsaken till att GAP drivs vidare trots protesterna. Officiellt är avsikten med projektet att utveckla den mest eftersatta delen av landet, skapa modern infrastruktur, höja levnadsstandarden och skapa ekonomisk tillväxt, eller med president Erdoğans ord "slå undan benen för terrorister", det vill säga den kurdiska gerillan PKK.

Främst i västra Turkiet sker en snabb utbyggnad av vindkraftverk.

Nedskräpning är ett problem som ropar på lösningar, men också har börjat mötas med insatser. I Istanbul startades 2018 ett pilotprojekt där den som pantade flaskor och burkar belönades med att få panten insatt på sitt färdbevis för buss och tunnelbana.

Om våra källor

Fakta – energi och miljö

Energianvändning per person: 1 648 kilo oljeekvivalenter (2015)
Elkonsumtion per person: 2836 kilowattimmar, kWh (2014)
Utsläpp av koldioxid totalt: 345 981 tusen ton (2014)
Utsläpp av koldioxid per invånare: 4,5 ton (2014)
Andelen energi från förnyelsebara källor: 13,4 procent (2015)

Källor

Jordbruk och fiske

Jordbrukets andel av bruttonationalprodukten (BNP) har stadigt krympt sedan 1950-talet och är nu mindre än en tiondel. Ännu sysselsätter näringen drygt en fjärdedel av de förvärvsarbetande.

Turkiet är i stort sett självförsörjande på jordbruksprodukter, som också står för en betydande del av exporten. Statliga regleringar av jordbruksproduktionen har tidigare hållit matpriserna höga inom landet.

Modernt, mekaniserat jordbruk bedrivs framför allt i väster och söder. Längs Svartahavskusten dominerar traditionellt, småskaligt familjejordbruk. I sydöst finns feodala storgods. Inbördeskriget 1984–1999 medförde att många åkrar i sydöst lades för fäfot.

Stora delar av jordbruket är beroende av konstbevattning. När GAP-projektet (se Naturtillgångar, energi och miljö) står färdigt ska enligt planerna 1,7 miljoner hektar konstbevattnad åkermark ha tillkommit i sydöst. GAP var också tänkt att möjliggöra flera skördar varje år. GAP har dock försenats kraftigt. Idag sker den mesta konstbevattningen i Turkiet fortfarande via öppna kanaler och diken istället för genom slutna rör. Den ålderdomliga tekniken medför ett betydande slöseri med vatten och ökar dessutom risken för försaltning.

Exportgrödor är bomull, tobak, vete, frukt och nötter. Bomullsodlingarna bildar också bas för textil- och beklädnadsindustrin. Bomull odlas främst kring Izmir i väster och Adana i söder. Hasselnötter odlas i Svartahavsregionen; Turkiet är världens största producent av hasselnötter. Trakten runt Gaziantep är känd för sina pistagenötter. Tobak odlas framför allt i nordväst och frukt, druvor och oliver längs Egeiska havet i väster. I det kärvare klimatet på det anatoliska höglandet odlas spannmål. Turkarna är världens flitigaste tedrickare och också en av världens största teproducenter. Nästan all odling sker i provinsen Rize vid östra Svartahavskusten, invid gränsen till Georgien.

Grässlätterna i bergen längre österut används som betesmarker. Förutom får och nötboskap föder man upp angoragetter som ger värdefull mohairull.

Årtusenden av bete och skogsavverkning har slitit hårt på vegetationen i bergen i sydöst. Boskapsskötseln har normalt svarat för en tredjedel av Turkiets jordbruksproduktion, men antalet djur halverades nästan under 1980- och början av 1990-talet. Under 1990-talet brändes stora skogsarealer som ett led i arméns krigföring mot PKK-gerillan. Både militären och gerillan lade ut landminor. 2004 lovade båda parter att sluta använda landminor i sin interna konflikt och staten åtog sig att röja undan minorna, men 2015 fanns omkring en miljon minor kvar. Regeringens löfte nu är att alla minor ska vara borta till 2022.

Turkiet bedriver havsfiske i Medelhavet och framför allt i Svarta havet. Fisket hämmas dock av transportproblem, vattenföroreningar och utfiskning. Sedan 1980-talet har man istället anlagt fiskodlingar längs främst Medelhavskusten, där de börjat bli ett miljöproblem. Turkiska miljövänner vill se strängare lagar för var fiskodlingar får anläggas.

Om våra källor

Fakta – jordbruk

Jordbrukets andel av BNP: 5,8 procent (2018)
Andel av landytan som används för jordbruk: 49,8 procent (2016)

Källor

Industri

De flesta industrianläggningar finns i västra Turkiet. Privat tillverkningsindustri med textilier, fordon och elektroniska varor har utvecklats till den mest dynamiska sektorn i ekonomin. Troende muslimska företagsledare i anatoliska landsortsstäder svarar för en stor del av industrins uppsving.

Textil- och beklädnadsindustrin sysselsätter omkring en femtedel av de industrianställda men möter nu ökad internationell konkurrens. Textilföretag finns i alla storlekar, och en del av produktionen sker inom den informella sektorn, utanför myndigheternas kontroll.

Textilindustrin har länge varit koncentrerad till Istanbul, Bursa, Izmir och Adana, men nu förläggs företag också till mer avlägsna delar av landet, där lönerna är lägre.

Näst flest anställda efter textilindustrin har byggnadsindustrin, inklusive cementtillverkning. Branschen var på nedgång efter millennieskiftet, men sedan dess har en rad stora projekt i offentlig regi startats (se Ekonomisk översikt). Järn- och stålindustrin tros vara den 15:e största i världen.

Turkiet har en betydande licenstillverkning av utländska bilmärken. Turkiet har också kemisk industri och förädlar jordbruksvaror.

Ett dynamiskt inslag i den turkiska industrin är den snabbt ökande produktion som de "anatoliska tigrarna" svarar för. Den benämningen ges åt städer i det anatoliska inlandet där privata små- och medelstora entreprenörer på ett par decennier i många fall byggt upp sina företag till storkoncerner, ofta med förgreningar ut över världen. Ofta påpekas att dessa företagsledare är troende muslimer, gärna röstar på regeringspartiet AKP och drivs av stark arbetsmoral. Man har ibland liknat denna företagsamhet vid en "turkisk Gnosjöanda". Dessa företag i städer som Gaziantep, Konya, Kayseri, Denizli och många fler är en viktig förklaring till Turkiets ekonomiska uppsving. Deras verksamhet har gynnats av att flera av städerna klassats som ekonomiska frizoner, vilket bland annat ger företagen stora skattelättnader.

Försvarsindustrin är under stark uppbyggnad. Turkiet har egen tillverkning av bland annat stridsvagnar, militärflygplan, satelliter och örlogsfartyg. Vapenexporten ökar starkt (se Kalendarium).

Om våra källor

Kalendarium

2020
- Februari
- Klappjakt på Gülenanhängare
  
  18 februari
  
  Åklagarmyndigheten i Ankara utfärdar arresteringsorder för ytterligare 467 personer på 67 orter som misstänks vara anhängare till exilpredikanten Fethullah Gülen. Utredningen handlar om att gülenister ska ha riggat polisexamina, men anklagelserna ingår i ett mönster av åtgärder mot rörelsen, som enligt regimen låg bakom kuppförsöket sommaren 2016. Sedan dess har misstänkta gülenister i tiotusental rensats ut inom Turkiets väpnade styrkor, rätts- och skolväsenden.
- Rättslig dragkamp: Kavala släpps, och grips igen
  
  18 februari
  
  En domstol frikänner nio aktivister som kopplats till protester vid Geziparken i Istanbul som ägde rum 2013. Demonstrationerna riktade sig mot ett galleriabygge i en av stadens parker, men utvecklade sig till bredare protester mot regeringen. Domstolen anser att det inte finns bevis mot de nio för samhällsomstörtande verksamhet. (Sju andra aktivister, som inte har kunnat gripas, blir inte frikända.) En av dem som frias är affärsmannen och kulturmecenaten Osman Kavala, som suttit häktad i över två år, hotad av livstids fängelse (se 24 juni 2019). Domstolen beordrar att han ska släppas omedelbart, men bara några timmar senare grips Kavala igen på order av åklagare.
- Upptrappat läge mellan Turkiet och Syrien
  
  10 februari
  
  Läget spetsas till i norra Syrien mellan Turkiet och Assadregimen. Fem turkiska soldater mister livet i provinsen Idlib till följd av artilleribeskjutning från syriska regeringsstyrkor. Det får Turkiet att angripa en mängd syriska positioner och hävda att drygt 100 regeringssoldater neutraliserats, samtidigt som bland annat några stridsfordon slagits ut. Den skärpta konflikten ökar också spänningarna mellan Turkiet och Ryssland, som agerar i området på Assadregimens sida (se 3 februari). FN-organisationen Ocha skriver upp det totala antalet flyktingar den senaste tiden, från båda de syriska provinserna Idlib och Aleppo, till cirka 690 000.
- Katastrofer i hårt väder
  
  5 februari
  
  Fler allvarliga olyckor inträffar i besvärligt väder. I den asiatiska delen av Istanbul kanar ett inrikesplan av rullbanan efter landning och bryts i flera delar. Tre personer omkommer och 179 skadas. Söder om Vansjön i öster inträffar laviner flera dagar i rad. Fler än 40 dödsoffer krävs i skreden, bland dem flera räddningsarbetare. Räddningsverket Afad, inrättat drygt tio år tidigare, tillkom i efterdyningarna av jordbävningskatastrofer 1999, som krävde tiotusentals liv.
- Turkiet och Syrien i strid
  
  3 februari
  
  Syriens regeringsarmé anfaller turkisk trupp i Idlibprovinsen i norra Syrien och åtta turkar mister livet. Turkiet har tolv observationsposter i trakten till följd av en uppgörelse med Ryssland, och en kort stund innan ska en stor kolonn av turkiska militärfordon ha setts i trakten. Turkiet svarar med raketer och minst 13 syriska soldater dör, enligt uppgift till SOHR. Med över 20 döda tros striderna vara de dödligaste mellan länderna sedan Turkiet gick in med trupp i Syrien 2016. Turkiet och Ryssland (Assadregimens allierade) är oense om huruvida Turkiet har lämnat information i förväg om truppförflyttningen. Dagen innan har syriska och ryska styrkor tillsammans anfallit rebeller i Idlib, enligt SOHR med 14 civila dödsoffer som följd.
- Januari
- Turkiet bygger hus i Syrien
  
  26 januari
  
  Turkiet har börjat bygga bostäder på syriskt område för syrier som är på flykt inom landet, uppger president Erdoğan. Det ska inte bli tältläger utan riktiga hus och de uppförs nära turkiska gränsen, säger han som tidigare har gjort klart att Turkiet inte vill ta emot fler flyktingar. Enligt den turkiska biståndsorganisationen IHH, som har räknat till 450 000 människor som har flytt mot turkiska gränsen de senaste fem månaderna, byggs 10 000 bostäder i en by i Idlibprovinsen. Den främsta anledningen till flyktingvågen är att det i Idlib finns rebellfickor som anfalls av den syriska regimens styrkor med ryska allierade.
- Jordskalv i öster
  
  24 januari
  
  Provinserna Elazığ och Malatya i östra halvan av Turkiet skakas av en jordbävning med magnituden 6,8 och hundratals efterskalv. Efter ett par dagar av räddningsaktioner uppges att minst 38 människor mist livet och 45 överlevande grävts fram. Fortfarande ligger då människor begravda i rasmassor och omkring 1 600 har konstaterats skadade. Det nationalla räddningsverket räknar till 80 raserade byggnader och 645 i mycket dåligt skick. Presidenten lovar att nya hus med stålstommar ska byggas till människor som blivit hemlösa. Senast landets drabbades av en mycket svår katastrof var 1999, då 17 000 liv krävdes utanför Istanbul.
- Wikipedia tillåts igen
  
  15 januari
  
  Wikipedia görs tillgängligt igen, mer än två och ett halvt år efter det att turkiska myndigheter beslutat att blockera internet-uppslagsverket (se 5 maj 2017). I slutet av 2019 fann Författningsdomstolen att förbudet var olagligt.
- Konflikt med Egypten spetsas till
  
  14 januari
  
  Den statliga turkiska nyhetsbyrån Anatolia får sitt Kairokontor genomsökt. En turkisk medborgare och tre egyptier grips. Razzian leder till en diplomatisk protest från Turkiet dagen efter. Händelserna sker i ett läge då motsättningar mellan Egypten och Turkiet kommer i dagen i regionen: i en pågående inbördeskonflikt i Libyen stöder de olika sidor. Osämja finns sedan tidigare, då Turkiet ställde sig bakom Muslimska brödraskapet som makthavare i Egypten innan islamisterna avsattes genom en militärkupp 2013.
- Gasledning via Svarta havet klar
  
  8 januari
  
  En ryskturkisk undervattensledning för gas invigs av presidenterna Putin och Erdoğan. Avsikten med Turkstream-projektet är att leverera rysk gas till Turkiet och vidare till Europa. Liksom i fallet med rysktyska ledningar som läggs ut i Östersjön vill Ryssland kunna sälja gas till europeiska köpare utan att behöva passera Ukraina. Gassamarbetet vittnar om förbättrade politiska kontakter mellan Moskva och Ankara, men invigningen sker samtidigt som Ryssland och Turkiet stöder olika sidor i de inbördesstrider som rasar i Libyen.
- Grönt ljus för turkisk Libyeninsats
  
  2 januari
  
  Turkiets parlament ger klartecken för att bistå Tripoliregeringen i Libyen militärt (se 9 december och 15 december 2019). Regeringen i Tripoli försöker hålla stånd mot styrkor ledda av generalen Khalifa Haftar, som kontrollerar merparten av Libyen. Tripoliregeringen har begärt turkisk hjälp och Turkiet skickar till att börja med en mindre styrka som beskrivs som militära utbildare. Eftersom Haftar stöds av grannländer som Egypten och Saudiarabien, därtill flera stormakter, uppfattas Turkiets agerande i konflikten som ett hot mot regional stabilitet.
2019
- December
- Tillslag mot IS
  
  30 december
  
  Omkring 150 personer som beskrivs som anhängare till Islamiska staten (IS) har gripits vid tillslag de senste dagarna i minst sex olika provinser. Turkiet har tidigare anklagats för släpphänthet mot IS, vars jihadistrekryter ofta tagit sig till Syrien och Irak via turkisk mark. Den turkiska politiken skärptes efter attentat mellan 2015 och 2017 som skadade turistbranschen, och nu går turkiska myndigheter in för att fånga in IS-medlemmar och sympatisörer, som sätts på flygplan till hemländerna.
- Tidningsmedarbetare straffas
  
  27 december
  
  Sex journalister vid oppositionstidningen Sözcü döms till fängelsestraff. Sözcü är en regeringskritisk tidning, men dess nationalistiska hållning gör att också mer liberalt lagda läsare kan vara tveksamma till dess innehåll. Redaktörerna är på fri fot i väntan på prövning i högre rätt, men de fällande domarna uttrycker att regimen ser redaktionen som anhängare till kuppförsöket 2016. Tidningen har större upplaga än den mer kända vänstertidningen Cumhuriyet, som sedan kuppen varit föremål för en likartad men mer uppmärksammad dragkamp med regimen via domstolar.
- Domstol: Olagligt förbjuda Wikipedia
  
  26 december
  
  Det turkiska förbudet mot nätuppslagsverket Wikipedia kränker yttrandefriheten, meddelar Författningsdomstolen. Förbudet infördes 2017 och har blivit kvar trots protester (se 23 maj 2019).
- Dödsstraff för mordet på Khashoggi
  
  23 december
  
  En saudisk domstol dömer fem icke namngivna personer till döden för inblandning i mordet på exilsaudiern Jamal Khashoggi, som begicks på Saudiarabiens konsulat i Istanbul (se främst 2 oktober 2018 och 15 november 2018). Ingen i kretsen närmast kronprinsen hålls ansvarig. Domen följs av mer eller mindre skarp kritik från omvärlden. Turkiet kallar den "skandalös".
- Greps för krypterade meddelanden
  
  17 december
  
  Omkring 200 personer har gripits, merparten i Ankara, i ännu en arresteringsvåg riktad mot utpekade anhängare till exilpredikanten Gülen, vars rörelse hålls ansvarig för kuppförsöket 2016. Den här gången bottnar arresteringsorder mot 260 personer i att dessa gjort bruk av en krypterad meddelandetjänst, som ska ha använts till att samordna revolten. Bland de gripna finns en borgmästare som tillhör partiet CHP.
- USA upphäver Cypernembargo
  
  17 december
  
  Senaten i USA:s kongress röstar för att upphäva ett mångårigt vapenembargo mot Cypern. Representanthuset har redan antagit förslaget och president Trump väntas skriva under. Embargot, riktat mot både grek- och turkcyprioter, infördes 1987 då USA hoppades att parterna på den delade ön skulle kunna förmås att sluta fred.
- Utökat stöd till Libyens regering
  
  15 december
  
  Libyens premiärminister Fayez al-Sarraj gör ett oannonserat besök i Istanbul hos president Recep Tayyip Erdoğan, som har utlovat militär hjälp om regeringen i Tripoli begär det. Dagen innan har Erdoğan infört visumfrihet till Turkiet för libyer under 16 år och över 55 år. Regeringen i Tripoli är hårt ansatt av rebellstyrkor, som från östra Libyen försöker inta huvudstaden och har stöd av flera arabiska grannländer.
- Samarbetsavtal mellan Libyen och Turkiet
  
  9 december
  
  Turkiet och Libyens internationellt stödda regering undertecknar ett avtal om samarbete till havs. Den turkiske presidenten ställer gemensam prospektering i havsområden i utsikt, vilket upprör Grekland som anser att det kränker havsrätten och minskar grekernas tillgång till områden runt landets övärld. Analytiker i gasbranschen anar en turkisk avsikt att störa planer på en naturgasledning till Grekland från Cypern, där det också finns spänningar mellan Ankara och Aten. Nyligen har den turkiska regeringen också slutit avtal med Fayez al-Sarrajs regering i Libyen om militärt samarbete.
- Livstid för uppmärksammat mord
  
  4 december
  
  Två män döms i en domstol i Ankara för mord och våldtäkt på 23-åriga Şule Çet. Hennes död i maj 2018 har lett till riksomfattande protester mot sexuella övergrepp och mot att försvaret försökt minska de två männens ansvar med hänvisning till kvinnans moderna livsstil. Den huvudmisstänkte, Çağatay Aksu som bekrivs som affärsman, döms till livstids fängelse och hans medåtalade till 18 år och nio månader.
- November
- Istanbuls borgmästare: AKP bakom press på banker
  
  24 november
  
  Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoğlu (CHP) anklagar regeringen för att pressa bankerna så att det går ut över stora infrastrukturprojekt. Sedan regeringspartiet AKP förlorade makten över storstaden till oppositionen (se 23 juni) har Istanbul svårt att få de lån som är nödvändiga för att fullfölja bland annat långt gången utbyggnad av tunnelbanan. Problemen förefaller inte, som året innan, handla om att valutans värde minskat eller att konjunkturen mattats av. Lån tas nu upp i europeiska banker istället för i statliga turkiska banker, som också undviker att besvara frågor om saken från internationella nyhetsmedier.
- Migranter flyttas från Istanbul
  
  15 november
  
  Nästan 50 000 migranter har tvingats lämna Istanbul sedan i juli, när regeringen beslöt att ingripa mot papperslösa migranter. De flesta ska så småningom deporteras, uppger guvernörens kansli, medan cirka 6 500 syrier har placerats i flyktingslussar. Turkiet hyser cirka 3,6 miljoner syriska flyktingar (mer än något annat land), men de får inte officiell flyktingstatus. De får nu inte lämna de orter där de inkvarteras annat än med kortvariga tillstånd. I juli fanns 547 000 syrier officiellt registrerade med Istanbul som vistelseort, och då satte myndigheterna streck: fler tas inte emot i storstaden.
- Turkiet deporterar IS-medlemmar
  
  11 november
  
  Turkiet börjar deportera IS-medlemmar till deras hemländer. Bland de första är en tysk, en dansk och en amerikansk jihadist, men det framgår inte om de har gripits i Turkiet eller i Syrien. I samband med att Turkiet aviserade sina planer på deporteringar en vecka tidigare sade landets inrikesminister att Turkiet har närmare 1 200 IS-anhängare i förvar, och att 287 har gripits sedan turkiska styrkor inledde sin senaste offensiv i norra Syrien. Turkiet har kritiserat västländer för att inte ta itu med medborgare som anslutit sig till IS, i synnerhet Storbritannien som fråntagit över 100 jihadister deras brittiska medborgarskap. Frankrike framhåller att det sedan 2014 finns ett avtal med Turkiet, enligt vilket ett antal franska IS-anhängare har skickats hem.
- Frigivning – och överklagande
  
  4 november
  
  Ahmet Altan och Nazlı Ilıcak, båda välkända journalister, friges villkorligt efter tre år i fängelse. Båda greps vid myndigheternas masstillslag efter kuppförsöket 2016 och dömdes mot sitt nekande till långa fängelsestraff anklagade för att ha varit inblandade. Domstolen anser att de istället borde ha fällts för stöd till terrorgrupp, som inte ger lika långt straff som uppror. En vecka senare grips Altan igen, sedan åklagarmyndigheten överklagat hans villkorliga frigivning.
- Oktober
- Strider mellan regeringsarméer
  
  29 oktober
  
  Sex syriska soldater mister livet i konfrontationer mellan Syriens och Turkiets regeringsstyrkor. Striderna är de första mellan regeringsarméerna sedan Turkiet gick till offensiv inne på syriskt område (se 9 oktober och 13 oktober).
- Erkännande i USA: armenier utsattes för folkmord
  
  29 oktober
  
  Representanthuset i USA:s kongress röstar för att klassa massmorden på armenier och andra kristna som skedde i Osmanska riket under första världskriget som ett folkmord. Sådana officiella erkännanden har kommit från ett 30-tal länder. Nu liksom tidigare väcker beslutet ilska i Turkiet, som brukar lyfta fram att det fanns både offer och förövare i alla folkgrupper som berördes av händelserna mellan 1915 och 1917. Representanthuset vill också ha sanktioner mot turkiska ledare med anledning av den senaste offensiven in i norra Syrien, och uppmanar president Trump att bestraffa Natolandet Turkiet för beslutet att köpa in ett rysktillverkat robotsystem (se 17 juli 2019). De båda svidande amerikanska besluten levereras på Turkiets nationaldag. Den 12 december röstas folkmordsklassningen igenom även i senaten i USA:s kongress. Trump (som är på kant med den turkiske presidenten i flera frågor) betonar för att blidka Turkiet att han inte ser händelserna som ett folkmord.
- Trump upphäver sanktioner
  
  23 oktober
  
  USA:s president Donald Trump återtar de sanktioner han införde mot Turkiet den 14 oktober. Anledningen till sanktionerna var Turkiets militära offensiv mot kurderna i Syrien, men Trump bedömer att Turkiet nu har uppfyllt en vapenvila som utlovades tre dagar senare. Såväl kongressledamöter som militära ledare i USA kritiserar skarpt Trumps beslut att dra tillbaka de amerikanska styrkor från Syrien som har stött landets kurder.
- Rysk och turkisk patrullering i norra Syrien
  
  22 oktober
  
  Turkiets och Rysslands presidenter gör upp om gemensam patrullering av Syriens gränsområde i norr, längs gränsen mot Turkiet. De kräver att den kurdiska YPG-milisen ska dras tillbaka så att den inte befinner sig närmare gränsen än tre mil. Överenskommelsen innebär att turkiska styrkor blir kvar inne på syrisk mark, samtidigt som den syriska regeringsarmén – på vars sida Ryssland agerar – är tillbaka i områden den inte har hållit på flera år. Det framgår inte om Turkiet kommer att göra allvar av sina planer på att förflytta syriska flyktingar till gränszonen.
- Kort vapenvila med krav på kurdisk reträtt
  
  17 oktober
  
  USA:s vicepresident Pence och utrikesminister Pompeo offentliggör en uppgörelse med Turkiet om tillfälligt eldupphör: SDF-milisen i Syrien, som domineras av kurder, får fem dygn på sig att dra sig tillbaka från områden där turkisk militär är på väg in. Från kurdiskt håll välkomnas ett stopp för stridshandlingarna, men avtalet ses också som att USA nu ger Turkiet klartecken för att ockupera en del av Syrien. I staden Afrin tar ryska styrkor över en bas som amerikansk militär har utrymt, vilket får symbolisk betydelse – inte minst i amerikansk debatt om den kraftmätning mellan stormakter som också äger rum inom ramen för kriget i Syrien.
- Krigskritiker grips
  
  16 oktober
  
  Uppemot 200 personer som yppat kritik via sociala medier mot offensiven in i Syrien har gripits, rapporterar nyhetsbyrån Anatolia. De flesta har släppts igen, men för dussintals andra väntar rättsliga efterräkningar. Ledarna för det prokurdiska patiet HDP anklagas för att ha spritt terrorpropaganda.
- Upptrappad osämja mellan Natoländer
  
  14 oktober
  
  USA inför ekonomiska sanktioner mot Turkiet och kräver stopp för den militära offensiven in på syriskt område. Sanktionerna riktar sig mot ett par departement och flera departementschefer: försvarsministern, inrikesministern och energiministern. Dessutom twittrar president Trump att USA:s tullar på turkiskt stål ska höjas från 25 till 50 procent och att förhandlingar om ett stort handelsavtal mellan USA och Turkiet fryses. När USA året innan införde tullar på stålet bidrog det till att den turkiska valutans värde föll (se 1 augusti 2018 och 12 oktober 2018).
- Syriska armén mot gränsen till Turkiet
  
  13 oktober
  
  Turkiets offensiv in i områden i Syrien som kontrollerats av kurder orsakar växande flyktingströmmar. FN-organisationen Ocha räknar till 130 000 flyktingar. Syriens regeringsarmé sätter enheter i rullning mot turkiska gränsen efter en uppgörelse med de kurdledda styrkorna, SDF. USA meddelar att i stort sett alla kvarvarande amerikanska militärer som befunnit sig i norra Syrien för samarbete med kurderna dras tillbaka. En betydande del av de markstyrkor som strider för Turkiet utgörs av syriska rebeller, som under inbördeskriget har bekämpat Assadregimen. Dessa styrkor anklagas nu för krigsbrott mot kurder. Närmare 800 anhöriga till IS-jihadister ska ha lyckats utnyttja oredan under offensiven till att lämna läger där de hållits internerade.
- Turkcypriotisk kritik mot offensiv
  
  12 oktober
  
  Till följd av det militära anfallet mot norra Syrien får Turkiets president kritik från oväntat håll: Mustafa Akıncı, ledare för den turkiskt stödda republiken på norra Cypern (som inte är internationellt erkänd av någon annan stat än Turkiet). ”Det är blod som spills, inte vatten”, skriver Akıncı på sociala medier och manar till dialog och diplomati.
- Offensiv mot norra Syrien inledd
  
  9 oktober
  
  Turkiska styrkor har gått över gränsen, in i norra Syrien, kungör Turkiets president Erdoğan. Samhällen och kurdiska posteringar längs gränsen utsätts för flyg- och artillerianfall, som följs av marktrupper. Dödsoffer, såväl civila som militära, rapporteras redan första dagen, och den internationella kritiken mot Turkiet blir skarp. Det är Turkiets tredje militära offensiv in i Syrien sedan 2016.
- Organisation: Kvinnomorden ökar
  
  9 oktober
  
  I samband med rättegången i ett uppmärksammat mordfall, där en man anklagas för att ha huggit ihjäl sin exfru inför ögonen på deras 10-åriga dotter, uppger en organisation som kallar sig “Vi ska stoppa kvinnomorden” att 354 kvinnor har mördats i Turkiet under de första nio månaderna 2019. I det uppmärksammade fallet i Kirikkale döms den åtalade senare i oktober till livstids fängelse. Under helåret 2018 räknade man till 440 kvinnomord, viket var en ökning jämfört med 2017.
- Trump-besked väcker oro och kan skapa utrymme för IS
  
  7 oktober
  
  Inför Turkiets planer på en inmarsch i norra Syrien för att på egen hand etablera en buffertzon dit syriska flyktingar ska återföras (se 5 september) kommer ett besked från president Trump om amerikanskt trupptillbakadragande som tolkas som grönt ljus för en turkisk aktion. Kurder i Syrien, som med USA:s stöd har bekämpat jihadiströrelsen IS, ser beskedet som ett svek. Eftersom det är kurdisk milis som fängslar och lagför IS-medlemmar i Syrien, väcker hotet om en invasion – då kurderna skulle förflytta stridande enheter mot norr för att bekämpa den turkiska militären – farhågor för att IS ska lyckas utnyttja tillfället och återuppstå som terrorgrupp, med internationell räckvidd. Trump varnar Turkiet för att gå för långt, men bemöter kritiken med att ansvaret för att hantera IS ligger på Turkiet och på jihadisternas hemländer.
- September
- Räddningspaket efter stor resekonkurs
  
  23 september
  
  Turkiets regering förbereder ett stödpaket värt motsvarande en halv miljard kronor för näringsidkare inom turismen till följd av att den brittiska resekoncernen Thomas Cook gått i konkurs. Fler än 21 000 av företagets brittiska kunder strandsattes i Turkiet, där Antalya, Bodrum och Dalaman varit stora resmål. En kännbar nedgång befaras inom näringen, även om Thomas Cooks dotterbolag i andra länder överlever och kan fortsätta sälja resor till Turkiet.
- Journalister fria efter domstolsbeslut
  
  12 september
  
  Fem tidigare journalister vid oppositionstidningen Cumhuriyet, bland dem tecknaren Musa Kart, försätts på fri fot enligt beslut av landets högsta appellationsdomstol. De fem, som anklagats för att genom tidningens bevakning av Turkiet ha stött terrorgrupper, dömdes jämte nio andra medarbetare 2018 (se 19 februari 2019).
- Erdoğan vill skicka flyktingar till buffertzon
  
  5 september
  
  Det kan bli nödvändigt för Turkiet att öppna vägarna för migranter att söka sig till Europa, varnar president Erdoğan. I ett tal i Ankara deklarerar han att Turkiet vill ha ”logistiskt stöd” för att inrätta en buffertzon i norra Syrien (se 7 augusti) och att minst en miljon syriska flyktingar ska flyttas dit, i ett första steg. Turkiet hyser cirka 3,6 miljoner syrier som flytt landet sedan inbördeskriget bröt ut 2011. Genom ett avtal från 2016 ger EU Turkiet stöd i utbyte mot att migranttrafiken hejdas. De senaste månaderna har Turkiet i växande omfattning deporterat syrier till hemlandet. Samtidigt finns risk för nya flyktingströmmar söderifrån till följd av den syriska regimens offensiv för att återta Idlibprovinsen.
- Augusti
- Kurder grips i razzior
  
  19 augusti
  
  Razzior mot kurder genomförs i 29 provinser. Borgmästarna i Diyarbakir, Mardin och Van – alla invalda för det prokurdiska partiet HDP i lokalvalen som hölls i mars – tvingas lämna sina uppdrag och grips jämte ytterligare cirka 400 kurder. Turkiska myndigheter anklagar dem för att ha band till den förbjudna gerillarörelsen PKK (se även 11 april 2019). Bedömare anar dubbla syften bakom razziorna: dels att visa att regeringen håller trycket uppe mot militanta kurder, dels att driva in en kil mellan samverkande krafter inom den politiska oppositionen. Att regerande AK-partiet gjorde förluster i vårens lokalval berodde till stor del på samarbete mellan prokurdiska HDP och de sekulära och nationalistiska partierna CHP och Iyi (Det goda partiet).
- Buffertzon mellan kurder och Turkiet
  
  7 augusti
  
  Turkiet och USA gör upp om att det ska inrättas en buffertzon i norra Syrien och att zonen ska samordnas från turkisk mark. Den flera mil breda zon det är fråga om ska sträcka sig mellan turkiska gränsen och områden i Syrien som är under kurdisk kontroll. De kurdiskt dominerade SDF-styrkorna i Syrien, som samarbetat med USA mot extremiströrelsen IS, har oroats av besked från Washington om att amerikanska styrkor dras tillbaka. Kurderna fruktar att det då skulle bli fritt fram för Turkiet att ännu en gång, liksom 2016 och 2018, gå över gränsen till Syrien och slå till mot kurdiska områden.
- Kyrkobygge i förort till Istanbul
  
  3 augusti
  
  President Erdoğan lägger grundstenen för den första nya kyrka som byggs i Turkiet sedan landet blev republik 1923. Den syriansk-ortodoxa kyrkan uppförs i Yeşilköy som ligger västerut från Istanbuls centrum, vid Marmarasjön.
- Omstridd damm fylls
  
  2 augusti
  
  Turkiska myndigheter har börjat fylla en kontroversiell damm i floden Tigris med vatten, uppger en miljöorganisation som motsätter sig bygget. Det mycket gamla samhället Hasankey i Batmanprovinsen i sydöst kommer att dränkas av vattnet. Ilısudammen är omstridd också därför att grannlandet Irak befarar att projektet, med sänkt vattennivå nedströms, kommer att förvärra problemen med torka där. Aktivisterna har förgäves försökt stoppa bygget, bland annat genom att vända sig till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
- Juli
- Undertecknare av krigsprotest får nya rättegångar
  
  26 juli
  
  Akademiker som straffats för att de stött en fredspetition med sina namnunderskrifter har fått sina medborgerliga rättigheter kränkta, enligt författningsdomstolen. I sitt upprop riktade de kritik mot försvarsmaktens tillslag i kurddominerade sydöstra Turkiet. Drygt 200 av över 2 000 akademiker har sedan dess dömts för att ha spritt ”terrorpropaganda” och nästan 600 är under utredning inom rättsväsendet. Författningsdomstolen har beslutat att rättegångarna ska göras om och att de berörda har rätt till skadestånd.
- Fängelsestraff för journalistmord
  
  18 juli
  
  Sju personer fälls i domstol för inblandning i mordet på journalisten Hrant Dink 2007. Dink sköts ihjäl utanför redaktionen till sin tidning Agos, som var tvåspråkig (turkiska och armeniska). Mordet skakade landet, inte minst när det visade sig att det fanns statligt anställda med säkerhetsuppgifter som hade känt till mordplanen men inte agerat. En 17-åring fälldes för mordet 2011 och de sju som nu får fängelsestraff kopplas till samma extremistgrupp som han.
- Amerikansk-turkisk flygplansaffär stoppas
  
  17 juli
  
  USA bekräftar att samarbetet med Turkiet runt stridsflygplanet F-35 avbryts till följd av Turkiets beslut att köpa in det ryska luftvärnssystemet S-400. Beskedet lämnas fem par dagar efter att de ryska robotleveranserna inletts. Natoländer har lovat vandra att undvika ryska vapensystem. Turkiska piloter tvingas nu avbryta sin F-35-utbildning i USA och tillverkning av ungefär 900 delar till F-35 som skulle ha skett i Turkiet flyttas till amerikanska fabriker. För tillverkaren Lockheed innebär de avbrutna flygplansaffärerna ett större ekonomiskt avbräck (se 1 april 2019).
- Turkisk diplomat mördas i Irak
  
  17 juli
  
  Ett attentat mot ett turkiskt konsulat i Erbil i norra Irak kräver tre liv. En turkisk diplomat och två andra personer skjuts ihjäl. Turkiska styrkor genomför ett par dagar senare flygräder riktade mot den kurdiska PKK-gerillan i Qandilbergen i Irak. PKK har en tid före attentatet i Erbil meddelat att en av rörelsens ledare och andra personer fått sätta livet till i en turkisk räd.
- EU-sanktioner till stöd för Cypern
  
  15 juli
  
  EU:s utrikesministrar enas om sanktioner mot Turkiet för vad som ses som olaglig borrning efter gas i Medelhavet, i Cyperns ekonomiska zon. Bland annat ska bidrag från EU till Turkiet 2020 begränsas och förhandlingar om ett nytt flygtransportavtal kan komma att stoppas. Ministrarna uppmanar Europeiska centralbanken (ECB) att se över sina lån till Turkiet och överväger personliga sanktioner mot befattningshavare som är inblandade i provborrning. Turkiet säger sig skydda egna och turkcypriotiska intressen i gasfyndigheterna – den turkcypriotiska delen av ön omfattas inte av rättigheter som Cypern har som EU-land.
- Avhopp kännbara för presidenten
  
  8 juli
  
  Ali Babacan, minister 2002–2007 med ansvar för den ekonomiska politiken och känd som liberal, lämnar regeringspartiet AKP, som han själv var med om att grunda. Han klargör att han är besviken på den nuvarande regeringen och säger att Turkiet ”behöver en nystart”. Två dagar tidigare har president Erdoğan sparkat riksbankschefen. Oenighet om räntepolitiken anas i båda fallen; presidenten vill att räntorna ska hållas låga för att stimulera ekonomin. Det har spekulerats om att Babacan tänker bilda ett nytt parti med expresident Abdullah Gül. En annan avhoppare, Ahmet Davutoğlu som varit utrikesminister och premiärminister, har redan gjort klart att han vill bilda ett nytt parti (se 27 februari och 6 maj 2019).
- Juni
- Skarpt läge mellan Turkiet och libyska rebeller
  
  28 juni
  
  General Haftars libyska rebellstyrkor förlorar staden Gharyan söder om Tripoli och riktar en del av ilskan mot Turkiet, som stöder Libyens internationellt accepterade regering – turkiska fartyg och företag kan nu bli måltavlor. Snart meddelas att sex turkiska medborgare tagits tillfånga av Haftarlägret, oklart under vilka omständigheter. Turkiet hotar slå till mot Haftar och de sex sjömännen släpps den 1 juli.
- Rättegång om protester i park
  
  24 juni
  
  En rättegång inleds mot 16 personer som anklagas för att ha uppviglat mot presidenten genom protesterna i Geziparken 2013. Bland de åtalade, som hotas av livstids fängelse, finns kulturmecenaten Osman Kavala, stadsplanerare och arkitekter. Protesterna i Geziparken, en av Istanbuls kvarvarande gröna lungor, riktade sig mot exploateringsplaner.
- Bitter AKP-förlust i Istanbul
  
  23 juni
  
  Oppositionskandidaten Ekrem Imamoğlu (CHP) vinner även omvalet till borgmästarposten i Istanbul, denna gång med stor marginal, cirka 775 000 röster eller nästan 10 procentenheter, före Binali Yıldırım (se 31 mars och 16 juni). Regeringspartiet AKP förlorar därmed makten över storstaden efter 25 år, och för president Erdoğan – som själv en gång var stadens borgmästare – är valnederlaget det hittills svåraste. Väljarnas oro för att landets ekonomi försämrats tros vara en viktig anledning till att AKP:s kandidat inte vinner.
- Sträng livstid för utpekade kuppledare
  
  20 juni
  
  Domar meddelas mot 224 åtalade i en av de största massrättegångarna sedan kuppförsöket 2016. En del av de brottsanklagade som omfattas av målet är på flykt, men 17 generaler finns bland 128 personer som döms till livstids fängelse med särskilt försvårande omständigheter – det extra stränga livstidsstraff som infördes när EU pressade Turkiet att avskaffa dödsstraffet. Förre flygvapenchefen Akın Öztürk, utpekad som kuppledare, är en av de dömda. Fortfarande kommer nästan dagligen besked om nya gripanden eller arresteringsorder där de eftersökta kopplas till Gülenrörelsen, som ytterst beskylls för kuppen. Av hittills närmare 290 rättegångar har 261 resulterat i att 3 239 åtalade fällts, enligt statistik från justitiedepartementet som återges av al-Jazira. Samtidigt har tiotusentals människor bestraffats på andra sätt, bland annat genom att bli sparkade från sina jobb inom försvarsmakten, rättsväsendet eller skolsystemet.
- FN-rapportör vill se mordkommission
  
  19 juni
  
  Det finns trovärdiga bevis för att Saudiarabiens kronprins och andra på hög nivå personligen bar ansvar för mordet på kolumnisten Jamal Khashoggi, bedömer FN-rapportören Agnès Callamard (se 24 januari 2019). Hon anser att mordet bör utredas av en oberoende internationell kommission. Khashoggis liv släcktes av saudiska agenter på landets konsulat i Istanbul den 2 oktober 2018, men enligt Saudiarabien skedde det inte på kronprinsens order. Kungariket håller elva andra ansvariga varav fem hotas av dödsstraff (se 3 januari 2019).
- Match om Istanbul i TV-debatt
  
  16 juni
  
  En vecka före omvalet till borgmästarposten i Istanbul möts kandidaterna i en TV-debatt. Debatten är i sig historisk, den uppges vara den första i Turkiet sedan AKP kom till makten 2002. Regeringspartiets kandidat, förre premiärministern Binali Yıldırım, lutar sig i debatten mot sina ministermeriter och hävdar att han blev bestulen på röster när förlorade mot den främste oppositionskandidaten Ekrem Imamoğlu den 31 mars. I det första valresultatet fick Yıldırım 13 000 röster färre, varpå valet underkändes.
- Valoro försämrar statens lånevillkor
  
  15 juni
  
  En vecka före det omstridda omvalet i Istanbul kommer ett besked som gör turkiska statens lån dyrare. Landets kreditbetyg är sedan tidigare på vad som brukar kallas skräpnivå. Nu sänks betyget ännu mer av värderingsinstitutet Moody’s, till B1. Osäkerhet kring de statliga institutionernas opartiskhet och effektivitet är skäl som framförs. Finansdepartementet reagerar med irritation och hävdar att betygsättarna inte har beaktat positiva saker som växande turism.
- Turkisk säkerhetstjänst fick ingripa i Moldavien
  
  11 juni
  
  Liksom Ukraina, Kosovo och Gabon har Moldavien låtit turkisk säkerhetstjänst hämta turkiska medborgare som pekas ut som fiender till president Erdoğan. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna kritiserar Moldavien för att turkar, som var verksamma som lärare, deporterades 2018 utan laglig grund. De berörda tilldöms skadestånd. Turkiet har för sin del gång på gång kritiserats av domstolen för rättskränkningar.
- Ultimatum riktat mot robotaffär
  
  7 juni
  
  USA ger Turkiet ett ultimatum: senast den 31 juli ska Natolandet Turkiet avstå från sitt planerade köp av ryska robotar. Om inte kommer avtalet om amerikanska F-35-plan att frysas, turkiska piloter tvingas avbryta sin utbildning i USA och turkiska företags medverkan i utvecklingsprojekt kring stridsflygplanet stoppas (se 1 april 2019).
- Maj
- Turkisk offensiv mot kurdisk gerilla
  
  28 maj
  
  Turkiska styrkor går in på irakiskt område under en militäroffensiv mot PKK. Den kurdiska gerillan har baser i bergsområden vid gränsen. Två veckor efter det att offensiven inletts uppger den turkiska försvarsmakten att 43 PKK-anhängare oskadliggjorts.
- Wikipediaförbud till MR-domstol
  
  23 maj
  
  Stiftelsen som står bakom Wikipedia – det uppslagsverk på nätet som är öppet för alla användare – vänder sig till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna med klagomål på Turkiet. Sedan i april 2017 blockerar myndigheter tillgången för användare i Turkiet, vilket enligt Wikimedia-stiftelsen utgör en kränkning av yttrandefriheten. Turkiet har många fällningar bakom sig i människorättsdomstolen, och tenderar att hellre betala böter än följa utslagen. Stiftelsen säger sig förgäves ha försökt diskutera med myndigheterna och protestera mot förbudet via turkiska domstolar.
- Påstått examensfusk bakom tillslag
  
  20 maj
  
  Arresteringsorder utfärdas för 249 nuvarande eller tidigare anställda vid utrikesdepartementet. De misstänks ha kopplingar till den kuppanklagade Gülenrörelsen. Tillslaget bottnar i utredningar som pågår på ett 40-tal orter i landet om att Gülenanhängare ska ha antagits till statlig tjänst genom manipulationer av inträdesprov (se även 12 februari).
- PKK-ledarens isolering mildras
  
  16 maj
  
  Den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan får ta emot advokatbesök igen, bekräftar justitiedepartementet. Öcalan greps 1999 och har de senaste åtta åren hållits i närmast total isolering. Den 2 maj släpptes hans advokater till fängelseön för besök för första gången sedan 2011. Närmare 3 000 kurdiska fångar har hungerstrejkat – de har vägrat att äta fast föda – sedan i november i protest mot Öcalans isolering. Den 26 maj meddelar fångarna att hungerstrejken avslutats.
- Mångfaldigt straff för attentat
  
  13 maj
  
  En man döms till 53 livsstidsstraff för ett bombdåd 2013 i staden Reyhanlı – ett straff för varje dödsoffer och ett för brott mot ”statens integritet”. Straff av det slaget har ersatt dödsstraffet och medför extra hård behandling. Den dömde är turkisk medborgare, men staten har anklagat regimen i Syrien för attentatet (se 12 september 2018).
- Marina muskler övas inför djuphavsborrning
  
  13 maj
  
  Det är bara två månader sedan sjöstridskrafternas senaste övning, men Turkiet inleder en stor marinövning utanför sina kuster – i Svarta havet, Egeiska havet och Medelhavet. Det sker i ljuset av pågående dragkamp om naturresurser: EU har varnat Turkiet för att leta efter olja och gas i havet runt medlemslandet Cypern, där Turkiet planerar borrningar under sommaren.
- Beslut: Omval i Istanbul
  
  6 maj
  
  Borgmästarvalet i Istanbul, där regerande AK-partiets kandidat förlorade, ogiltigförklaras (se 31 mars och 11 april). Valet ska göras om den 23 juni. I flera stadsdelar går medborgare ut och bankar på kastruller i protest mot valprövningsnämndens beslut. Onursal Adıgüzel, vice ordförande i det sekulära oppositionspartiet CHP vars kandidat Ekrem Imamoğlu tidigare utropats som valsegrare, kommenterar beskt att det är ”tillåtet att rösta mot AKP, men olagligt att vinna” och kallar det diktatur. Två tunga röster inom president Erdoğans eget parti ansluter sig snart till kritikerna mot att Istanbulvalet rivs upp: förre presidenten Abdullah Gül, som var en av AKP:s grundare, och förre utrikesministern Ahmet Davutoğlu.
- April
- USA flaggar för att oljehandel med Iran stryps
  
  22 april
  
  USA meddelar att det efter den 2 maj inte längre kommer att göras undantag från Iransanktionerna för länder som köper iransk olja. Bland åtta länder som i november fick besked om att de kunde fortsätta sina oljeköp trots USA:s sanktioner fanns stora köpare som Kina, Indien och Turkiet, men från och med nu kommer även länder som USA har prioriterade kontakter med att drabbas (se 28 maj 2018 och 5 november 2018). Turkiet protesterar skarpt, men några veckor in i maj uppger turkiska källor att inköpen av olja från Iran har upphört.
- Kurder anser sig bestulna på valsegrar
  
  11 april
  
  Det prokurdiska partiet HDP vänder sig till valmyndigheten för att få lokalvalen i vissa distrikt ogiltigförklarade. Företrädare för HDP, som först godkänts som kandidater, har vunnit i sina distrikt men ändå hindrats från att tillträda förtroendeuppdraget. Istället har uppdraget gått till lokalvalets tvåa, en kandidat för presidentens parti AKP (se 31 mars).
- Krispaket ska stärka ekonomin
  
  10 april
  
  Finansminister Berat Albayrak offentliggör ett reformpaket som ska förbättra Turkiets ekonomi (se 11 mars). Banker – särskilt statliga – ska stöttas, skattesystemet ses över och åtgärder som dämpar inflationen ska vidtas, heter det.
- Italiens parlament: Armenier utsattes för folkmord
  
  10 april
  
  Underhuset i Italiens parlament röstar för att erkänna armeniernas lidande 1915–1916, i samband med det osmanska rikets upplösning, som ett folkmord. Regeringen i Rom är inte bunden att ta ställning officiellt, men väntas göra det. Turkiet – som också brukar ange höga dödstal, men förneka att händelserna utgjorde folkmord – begär omedelbart ett klargörande från Italien om landets officiella hållning. Silvio Berlusconis oppositionsparti Forza Italia avstår från att rösta.
- USA stoppar flygplansaffärer
  
  1 april
  
  USA ställer in fortsatta leveranser och samarbete med koppling till stridsflygplanet F-35, eftersom Turkiet – trots sitt medlemskap i Nato – har beslutat köpa in det ryska robotsystemet S-400. USA:s försvarsdepartement och högkvarteret Pentagon befarar att den kunskap Turkiet får om F-35 skulle kunna användas till att göra det ryska robotsystemet mer effektivt mot flygplan som används av västländer (se 13 september 2017 och 3 april 2018). Turkiet har planerat att köpa 100 amerikanska F-35 och tillverkaren Lockheed Martin skulle enligt planerna också utveckla viss utrustning till planet på plats, med medverkan av åtta turkiska företag.
- Mars
- Valmotgångar för Erdoğans parti
  
  31 mars
  
  Regerande AK-partiet förlorar i viktiga storstäder när lokala val genomförs. Mansur Yavaş, kandidat för sekulära CHP och Iyi parti (Det goda partiet), vinner borgmästarposten i huvudstaden Ankara. I Istanbul segrar oppositionens kandidat Ekrem Imamoğlu mot förre premiärministern Binali Yıldırım – men resultaten från många vallokaler ifrågasätts. Presidenten har kampanjat hårt för sitt parti och talat om ett ödesval, men resultaten tolkas som att väljarna är missnöjda med hur AKP skött landets försämrade ekonomi. Kurdiska väljares stöd för AKP har också minskat. Valdeltagandet anges till 85 procent.
- Motvind för prokurdisk opposition inför val
  
  31 mars
  
  Med dagliga verbala angrepp från president Erdoğan och cirka 40 borgmästare i fängelse har det prokurdiska partiet HDP haft uppförsbacke inför dagens lokala val. I 95 av 102 kommuner som vanns av prokurder 2014 har regeringen satt in nya lokala makthavare. Kommunledare som fängslats anklagas för att stödja terrorism i form av PKK. Kritiker som HRW anser att Erdoğan har satt demokratin ur spel.
- Straffas för anklagelser mot presidentens krets
  
  18 mars
  
  15 personer som har anklagat folk i presidentens inre cirkel för korruption bestraffas med livstids fängelse. Domstolen i Istanbul anser att de försökt störta regeringen. Poliser och åklagare som försökt utreda korruptionsanklagelserna har fått sparken och omkring 70 personer totalt har ställts inför rätta. Anklagelserna går tillbaka på en skandal som tvingade tre ministrar att avgå (se December 2013). President Erdoğan, som var premiärminister vid tiden, har hävdat att inspelningar som åberopades som bevis var förfalskade.
- Kritik mot Erdoğan för massakerbilder
  
  17 mars
  
  Ett valbudskap från president Erdoğan väcker starka reaktioner. På valmöten i Gaziantep visar han blodiga bilder som tagits av mördaren själv under terrordåden mot muslimer i Nya Zeeland den 15 mars. Erdoğan, som lyfter fram att mannen nämnt Turkiet i ett hatmanifest, angriper västländers oförmåga att handskas med islamofobi. Han kallar också sina politiska motståndare i Turkiet svaga. En talesman för CHP kritiserar Erdoğan för att använda terrordåden till att fiska röster. Nya Zeelands utrikesminister framhåller att nyzeeländares liv sätts på spel genom att Erdoğan förstärker konfliktkänslor.
- Partitaktik kan påverka lokala val
  
  14 mars
  
  Den 31 mars samlas regerande AKP och MHP för första gången bakom gemensamma kandidater i lokala val. Partierna ställer upp som Folkets allians, bildad inför president- och parlamentsvalen 2018. Tidigare har AKP kunnat locka röster tack vare växande välstånd, nu kan sämre tider göra att besvikna väljare söker alternativ. Hushållens konsumtion föll med 8,9 procent sista kvartalet 2018. Vardagsvaror som aubergine hör till det som blivit dyrare (se 11 februari). Valtaktik kan också ge oväntade utslag: En av ledarna för prokurdiska HDP säger att partiet överväger att inte ställa upp på en del orter i väster, detta för att oppositionella CHP ska ha chans att besegra regeringsalliansen.
- Lågkonjunktur bekräftad
  
  11 mars
  
  Den turkiska ekonomin gick in i recession 2018, visar officiell statistik. Det betyder att ekonomin krympte två kvartal i följd. Sista kvartalet var minskningen 2,4 procent efter ett minus på 1,6 procent det föregående kvartalet. Försämrade handelsförbindelser med USA, som bland annat gör importvaror dyrare, är en av förklaringarna (se 29 augusti 2018 och 4 mars 2019). Genomsnittet för 2018, med de två minuskvartalen inräknade, blev en tillväxt på plus 2,6 procent. Det innebär att året var det svagaste sedan Turkiet började hämta sig från en internationell ekonomisk nedgång 2008–2009.
- Tårgas mot 8 mars-demonstration
  
  8 mars
  
  Internationella kvinnodagen uppmärksammas med en demonstration i centrala Istanbul. Poliser, som använder tårgas, stoppar demonstrationen. Ett par dagar senare anklagar presidenten deltagarna för att ha stört ordningen vid fredagens kallelse till bön. Erdoğan håller oppositionspartierna CHP och HDP ansvariga. I ett uttalande undertecknat av en 8 mars-grupp får presidenten i sin tur kritik för att ha utnyttjat demonstrationen som ”valmaterial” inför lokalvalen den 31 mars.
- Kavala riskerar livstids fängelse
  
  4 mars
  
  Åklagare begär livstids fängelse för Osman Kavala – samhällsengagerad affärsman och filantrop – och 15 andra personer. De kommer att ställas inför rätta den 24 juni, rapporterar lokala medier. Kavala kopplas till demonstrationer mot byggplaner i Geziparken i Istanbul 2013, då nuvarande presidenten Erdoğan var premiärminister. Kavalas fall är ett av många som människorättsorganisationer lyfter fram som exempel på hur den turkiska statsledningen underminerar rättsstaten (se 18 oktober 2017 och 21 november 2018).
- Dyrare sälja turkiska varor till USA
  
  4 mars
  
  Turkiet kommer att förlora sina förmånliga handelsvillkor med USA. Turkiet är ”tillräckligt ekonomiskt utvecklat” för att inte längre behöva gynnas, heter det i besked från den amerikanska regeringen. GSP-programmet, som både Turkiet och Indien nu stängs av från, är avsett för utvecklingsländer och ger tillgång till den amerikanska marknaden tullfritt för vissa varor. Turkiet har omfattats av GSP sedan 1975.
- Fängelse för CHP-politiker med koppling till läcka
  
  1 mars
  
  Istanbulpolitikern Eren Erdem, tidigare parlamentsledamot för oppositionspartiet CHP, döms till drygt fyra års fängelse på anklagelser med koppling till kuppförsöket 2016. Fallet har också anknytning till ett avslöjande då den idag jagade Gülenrörelsen läckte ljudinspelningar till massmedier. Materialet var pinsamt för kretsen runt president Erdoğan, då premiärminister, eftersom det tydde på bristande kontroll över gränsen mot Syrien som bland annat passerades av IS-jihadister.
- Februari
- Avhoppare på väg att lämna AKP
  
  27 februari
  
  Flera framträdande politiker, som avpolletterats av president Erdoğan, planerar att lämna regerande AK-partiet och bilda ett utbrytarparti, rapporterar massmedier. Bland de missnöjda finns förre premiärministern Ahmet Davutoğlu och exministrarna Ali Babacan, Mehmet Şimşek, och Nihat Ergün. Partiet ska enligt rapporterna bildas efter lokalvalet den 31 mars och ta sikte mot president- och parlamentsvalen 2023. Ett klent resultat för AKP i kommunvalet skulle ge utbrytarna vind i seglen, inte minst om förre presidenten Abdullah Gül ansluter sig till dem.
- Fällande domar mot journalister
  
  19 februari
  
  I den rättsliga följetongen mellan domstolsväsendet och oppositionstidningen Cumhuriyet fastställs de fällande domarna mot 14 medarbetare. Sex personer, bland dem tecknaren Musa Kart, förväntas nu inställa sig i fängelse. Några, bland dem grävreportern Ahmet Şik och de tidigare cheferna Akın Atalay och Mehmet Sabuncu, kan fortfarande överklaga sina domar. Ett par av de dömda anses av avtjänat sina straff genom den tid de redan varit frihetsberövade (se 16 juli 2018 och 20 september 2018). Enligt den internationella pressorganisationen IPI är för närvarande 155 journalister och chefer i medieföretag fängslade i Turkiet.
- Massjakt på Gülenanhängare
  
  12 februari
  
  Myndigheter genomför tillslag i hela landet i jakt på drygt 1 100 namngivna personer som pekas ut som anhängare till Gülenrörelsen, som hålls ansvarig för försöket till statskupp 2016 (se 15 januari). Enligt åklagarmyndigheten är 130 av de listade polischefer i aktiv tjänst som anklagas för att ha examensfuskat i syfte att infiltrera poliskåren. 729 personer grips, varav några senare släpps. En vecka senare genomförs nya razzior, byggda på drygt 300 arresteringsorder mot bland andra militärer.
- Billiga grönsaker – nu som valfläsk?
  
  11 februari
  
  Kommunala grönsaksstånd i Istanbul säljer under dagen 300 ton grönsaker. Billigt. Syftet är att pressa ned de priser kunderna tvingas betala till vanliga handlare och butiker. Fler än 50 kommunala stånd ska resas i Istanbul och 15 i Ankara den kommande veckan. Kunden får köpa max tre kilo av exempelvis potatis, lök och tomater. President Erdoğan har förklarat krig mot ”matpristerrorism” – uttalanden som han gjort på valmöten inför lokala val den 31 mars. Oppositionspartierna hävdar att presidenten skyler över sin egen oförmåga att begränsa inflationen, och istället gör handeln till syndabock för prisökningar.
- Turkisk ilska mot fransk minnesdag
  
  5 februari
  
  Frankrike inför en nationell minnesdag för folkmordet på armenierna, deklarerar president Macron som därmed uppfyller ett vallöfte. Datum för den årliga minnesdagen blir den 24 april. Frankrike, som hyser en stor grupp armenier, erkände 2001 händelserna i Osmanska riket under första världskriget som ett folkmord. I Turkiet, som anser att det inte var ett folkmord armenier utsattes för, blir reaktionen på minnesdagen ett skarpt fördömande från presidentkansliet.
- Januari
- FN-rapportör synar konsulatsmord
  
  24 januari
  
  En utredare med FN-anknytning ska syna mordet på Jamal Khashoggi som begicks på saudiska konsulatet i Istanbul. Agnès Callamard, särskild rapportör till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i frågor som rör utomrättsliga avrättningar, besöker Turkiet runt månadsskiftet. Men chefen för organisationen Human Rights Watch Kenneth Roth säger att utredningen borde göras av en officiell FN-företrädare med mandat från världsorganisationen som har större auktoritet än rapportören (se 3 januari).
- Jakt på gülenister utvidgas igen
  
  15 januari
  
  I fler än 30 provinser genomför polisen en jakt på 222 utpekade anhängare till predikanten Fethullah Gülen, som lever i exil i USA. Minst 50 av dem är personer i aktiv militär tjänst. Liksom tidigare bottnar tillslagen i att Gülenrörelsen anklagas för kuppförsöket 2016. Justitieminister Abdulhamit Gül har tidigare i januari uppgett att 31 088 personer dömts och/eller fängslats för kopplingar till Gülen (se bland annat 18 december 2018).
- Trump föreslår buffertzon
  
  13 januari
  
  President Trump hotar via Twitter med ekonomisk förödelse om Turkiet angriper de kurdiska styrkorna när USA:s soldater lämnat Syrien. Trump manar samtidigt kurderna att inte provocera Turkiet. I början av året har utrikesminister Pompeo varnat Turkiet för att ”slakta” kurder. Trump vill se en tre mil bred buffertzon mellan turkiska och kurdiska styrkor, men anger inte vem som inrätta den och bevaka den eller var zonen ska vara belägen. Svaret från president Erdoğan blir att Turkiet ska inrätta en säkerhetszon. Men den ska ligga på syriska sidan om gränsen – och regimen i Damaskus jämställer det för sin del med turkisk ockupation. Turkiet har efterfrågat en flygförbudszon utmed gränsen nästan sedan det syriska inbördeskriget började 2011.
- Ukraina köper attackdrönare
  
  12 januari
  
  Ukraina har beslutat köpa sex spanings- och attackdrönare av turkisk tillverkning, rapporterar turkisk press. Drönarna av typen Bayraktar TB2 uppges kunna flyga upp till 685 mil under ett dygn med en last på 55 kilo. Ukrainas president Porosjenko bekräftar avtalet, vars värde i pengar inte offentliggörs.
- Domstol prövar mord på rysk diplomat
  
  8 januari
  
  En rättegång inleds mot 28 personer som anklagas för mordet på Rysslands ambassadör i Ankara (se 19 december 2016). 13 av de misstänkta sitter i häkte. Predikanten Fethullah Gülen, som lever i landsflykt i USA, finns bland de övriga åtalade som prövas i sin frånvaro. Enligt åtalet ska de ha planerat mordet i syfte att skada Turkiets relationer med Ryssland.
- Rättegång mot anklagade för mord på konsulat
  
  3 januari
  
  En rättegång har inletts i Saudiarabien mot personer som anklagas för mordet på fritänkaren Jamal Khashoggi i Istanbul (se 2 oktober, 19 oktober och 5 december 2018). Åklagarmyndigheten begär dödsstraff för fem av elva åtalade, som enligt myndigheterna överträdde sina befogenheter genom att ta livet av Khashoggi när han var under förhör. Turkiets begäran om att 18 misstänkta ska lämnas ut och prövas inför turkisk domstol har avvisats.
2018
- December
- Yıldırım kandidat i Istanbul
  
  29 december
  
  Binali Yıldırım, talman i parlamentet, var premiärminister tills posten avskaffades i somras. Nu vill det styrande AK-partiet se honom som borgmästare i storstaden Istanbul. President Erdoğan, som själv hade borgmästarposten innan han blev regeringschef, nominerar Yıldırım som partiets kandidat infor lokalvalen den 31 mars.
- Offensiv planeras mot kurder i Syrien
  
  19 december
  
  President Trump meddelar att USA:s marktrupper tas hem från Syrien. Det sker samtidigt som Turkiet hotar med en ny offensiv mot den kurdiska YPG-milisen där. För kurderna är båda beskeden oroväckande. De 2 000 amerikanerna har bistått kurdisk-arabiska styrkor som bekämpar IS, men i praktiken också utgjort skydd för kurder: Både Turkiet och den syriska regimen motsätter sig det självstyre kurderna är i färd med att bygga upp i norra Syrien, men chansen är större att kurderna undgår angrepp så länge det finns amerikaner på plats. USA har också godkänt en stor vapenaffär med Turkiet, som får köpa Patriotrobotar och luftvärnsrobotar (se 21 december 2017 och 3 april 2018).
- Nästan 2 000 livstidsdömda för kuppförsök
  
  18 december
  
  Nästan 2000 personer har dömts till livstids fängelse sedan det misslyckade kuppförsöket i juli 2016, enligt nyhetsbyrån Anatolia. I 956 av 1 934 fall är domen den som har ersatt dödsstraffet: livstid till följd av särskilt försvårande omständigheter (se 19 april, 21 maj och 12 juli). Drygt 3 050 personer har fällts utpekade som anhängare till den landsflyktige Fethullah Gülen, som regeringen i Ankara anklagar för att ha iscensatt kuppen. 1 123 av dessa har fått fängelsestraff av olika längd.
- USA:s senat: Kronprins bakom mordet
  
  13 december
  
  USA:s senat ansluter sig till Turkiets slutsatser: den saudiske kronprinsen pekas ut som ansvarig för mordet på en journalist på saudiska konsulatet i Istanbul (se 10 november). Senaten röstar också för att avsluta det amerikanska stödet till de saudiskt ledda militära insatserna i Jemen. Presidenten kan stoppa senatens beslut genom veto, men röstsiffrorna vittnar om motstånd mot Trumps utrikespolitik.
- Arresteringsorder för mord på konsulat
  
  5 december
  
  En turkisk domstol utfärdar arresteringsorder för två tidigare nära medarbetare till Saudiarabiens kronprins. Båda anklagas för inblandning i mord på saudiska konsulatet i Istanbul (se 2 oktober, 19 oktober och 15 november). Mordoffret Jamal Khashoggis kvarlevor har ännu inte hittats.
- Satsningar i Venezuela i sikte
  
  3 december
  
  President Erdoğan besöker Venezuela och uttrycker stöd för landets hårt ansatte ledare Nicolás Maduro. Erdoğan kritiserar USA, som upprätthåller sanktioner mot Venezuela. Maduro, vars regim är kris och har misslyckats med att förvalta landets oljereserver så att de ger välstånd, hoppas att Turkiet ska investera i ett gruvområde i södra Venezuela där det finns guld, diamanter och coltan. Affärsförbindelserna mellan länderna ska byggas ut, uppger de två statscheferna.
- November
- Åtal mot Gülen för diplomatmord
  
  23 november
  
  Åtal väcks mot 38 personer som turkiska myndigheter anklagar för mordet på Rysslands ambassadör Andrej Karlov (se 19 december 2016). Bland de åtalade finns presidentens ärkefiende, den landsflyktige Fethullah Gülen.
- Erdoğan och Orbán ser gemensam fiende i Soros
  
  21 november
  
  President Erdoğan gör som Ungerns premiärminister Victor Orbán: han riktar ett hätskt angrepp mot den judiske affärsmannen och filantropen George Soros. Erdoğan hävdar att Soros finansierade den numer fängslade Osman Kavala (liksom Soros affärsman och filantrop), som dristat sig till att utmana den turkiska ledningen genom att utlysa demonstrationer (se 8 oktober 2018, 18 oktober 2017 och Juni 2013). Soros, som framhåller att konspirationsteorin är falsk, meddelar några dagar senare att hans stiftelse avslutar all sin verksamhet i Turkiet.
- Fem hotas av dödsstraff för mord på konsulat
  
  15 november
  
  Den saudiska åklagarmyndigheten väcker åtal mot elva personer för inblandning i mordet på journalisten Jamal Khashoggi i Istanbul och kommer att begära dödsstraff för fem av dem. Dödsorsaken var en injektion, en överdos lugnande medel, heter det i en kommuniké. Initiativet ska ha tagits av en tidigare chef inom underrättelsetjänsten. Turkiet begär att en internationell utredning ska granska mordet. USA inför sanktioner mot 17 personer.
- EU vill kunna granska flyktingstöd
  
  12 november
  
  Turkiet sörjer enligt ett avtal med EU från 2016 för flyktingar från andra länder så att dessa inte försöker ta sig på farliga vägar till Europa. Men enligt EU:s revisionsrätt, som kontrollerar hur EU:s utgifter används, går det inte att klarlägga att pengarna alltid når rätt personer eftersom Turkiet inte vill uppge mottagarnas namn. ”Vi kan se att pengar går till flyktingar, men vi kan inte se att alla pengar går dit”, säger en av revisorerna. Turkiet hänvisar till integritetsskydd i datasystemen, men EU:s revisorer anser att det kan lösas genom att kontroller utförs av behöriga personer. I Turkiet finns drygt tre miljoner flyktingar från Syrien och 300 000 från Irak.
- Bevismaterial till flera länder
  
  10 november
  
  Turkiet har delat med sig av bandinspelningar från händelserna på saudiska konsulatet när journalisten Jamal Khashoggi mördades den 2 oktober. Den turkiske presidenten bekräftar i ett TV-tal att inspelningar finns och att Saudiarabien, USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland fått ta del av dem. Tidningen Sabah har tidigare rapporterat att bevismaterial nått den amerikanska säkerhetstjänsten CIA.
- USA efterlyser PKK-ledare
  
  6 november
  
  USA utlyser belöningar på upp till fem miljoner dollar till den som kan lämna upplysningar om tre utpekade ledare för den kurdiska gerillan PKK: Murat Karayılan, Cemil Bayık och Duran Kalkan. I Turkiets ledning finns ett starkt missnöje med att USA samarbetar med kurdiska styrkor i Syrien i jakten på IS-jihadister. Sedan 1997 betraktar dock även USA officiellt PKK som en terrorgrupp.
- Klartecken för oljeaffärer med Iran
  
  5 november
  
  Stormakterna Kina, Japan, Indien och Turkiet undantas från USA:s sanktioner som hindrar oljeaffärer med Iran. Sammanlagt åtta länder kan fortsätta köpa olja från Iran utan att riskera amerikansk bestraffning. Två är liksom Turkiet Natoländer: Italien och Grekland. De övriga är USA:s allierade i Asien: Sydkorea och Taiwan. President Trump motiverar undantagen med att han inte vill att världsmarknadspriset på olja ska skena, vilket vore en risk med att skära av all produktion från Iran.
- Erdoğan slår vakt om cypriotiska resurser
  
  4 november
  
  President Erdoğan varnar internationella energibolag för att delta i olje- och gasprojekt i vattnen utanför Cypern. All utvinning förutsätter godkännande från Turkiet och turkcyprioterna, betonar han. 1974 invaderade turkiska styrkor den nordöstra delen av ön, med turkisk befolkning, som svar på en kupp som syftade till att förena Cypern med Grekland. Turkiska styrkor blev kvar och Cypern har förblivit delat, vilket bland annat försvårar medlemskapsförhandlingar med EU. Bara Turkiet har erkänt den turkcypriotiska republik som upprättades efter invasionen. I februari hindrades ett fartyg från det italienska oljebolaget ENI på sin väg av turkiska krigsfartyg.
- Syrisk stad patrulleras av turkar och amerikaner
  
  1 november
  
  Turkiska och amerikanska styrkor börjar gemensamt patrullera staden Manbij i norra Syrien, tre mil från turkiska gränsen. Manbij har kontrollerats av en kurdisk milis, YPG, som har amerikanskt stöd men ses som terrorister av Turkiet. Den gemensamma patrulleringen går tillbaka på ett avtal som slöts i juni, efter det att Turkiet skaffat sig kontroll över den kurdiska enklaven Afrin och hotat att gå vidare mot Manbij. YPG-soldater har i enlighet med avtalet dragit sig tillbala från Manbij.
- Oktober
- Storflygplats öppnas under pågående bygge
  
  29 oktober
  
  President Erdoğan öppnar Istanbuls nya, internationella storflygplats. Ceremonin sker på 95-årsdagen av det moderna Turkiets grundande. Trafiken kommer till följd av byggförseningar och strejker till en början bara att omfatta flygningar till fem destinationer, men den utökas vid nyår. Flygplatsen på Istanbuls europeiska sida ska stå helt färdig först 2028, då ska det finnas sex rullbanor. Minst 30 byggjobbare har mist livet under arbetena som pågått sedan 2015. En mängd arbetare har gripits vid demonstrationer, cirka 20 är fortfarande fängslade.
- Kronprins svär sig fri från mordansvar
  
  24 oktober
  
  Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman uttalar sig för första gången publikt om Jamal Khashoggis död. Han tar avstånd från mordet och säger att de skyldiga ska straffas – men han kommenterar inte hur en sådan händelse skulle ha kunnat inträffa utan hans vetskap. Han hävdar också att han inte tror att förbindelserna mellan Saudiarabien och Turkiet kommer att skadas. President Erdoğan, som har beskrivit Khashoggis död i Istanbul som en komplott, talar i telefon med kronprinsen. Inga eventuella överenskommelser offentliggörs.
- MHP ställer upp i borgmästarval
  
  23 oktober
  
  Det blir inget samarbete mellan Nationalistpartiet MHP och regeringspartiet AKP inför de lokala valen, säger MHP-ledaren Devlet Bahçeli till partikamrater. I de val som ska hållas den 31 mars 2019 ska bland annat borgmästarposterna i storstäderna Istanbul och Ankara besättas, och Bahçeli förklarar att MHP ställer upp med egna kandidater. I parlamentet fortsätter MHP däremot att rösta med AKP. MHP och AKP gick i allians inför parlaments- och presidentvalen 2018, viket stärkte president Erdoğans läger. Nu uppges MHP vara missnöjt med att AKP inte vill gå med på en amnesti för dömda brottslingar. Det andra nationalistpartet, Det goda partiet som leds av Meral Akşener, är motståndare till Erdoğan.
- Erdoğan pekar inte ut saudisk makthavare
  
  23 oktober
  
  President Erdoğan hävdar att journalisten Jamal Khashoggi utsattes för ett planerat politiskt mord på saudiska konsulatet i Istanbul. Erdoğan kräver att de misstänkta ska prövas inför domstol i Turkiet – men han väljer att inte anklaga den saudiske kronprinsen. Presidenten tar inte heller upp detaljer om mordet som turkiska myndigheter låtit medier ta del av; det framgår ännu inte hur myndigheterna kan veta så mycket om vad som hände inne på konsulatet.
- Saudisk kronprins ansätts av mordanklagelser
  
  19 oktober
  
  Saudiarabiens regering medger att journalisten Jamal Khashoggi mötte döden på saudiska konsulatet i Istanbul. 18 personer grips och två med anknytning till landets mäktige kronprins, som av många utanför Saudiarabien misstänks för att ha beordrat mordet, får sparken. Den förklaring som ges – att det uppstod ett slagsmål med dödlig utgång på konsulatet – övertygar få och motsägs av turkiska uppgifter. Händelsen har lett till en kris för kronprinsen Mohammed bin Salman, som har gett sken av att vilja demokratisera Saudiarabien. Krisen ansätter också USA:s president Trump, som värderar oljeaffärer och saudiskt samarbete mot Iran högt.
- Skytteldiplomati om förmodad dödstortyr
  
  16 oktober
  
  Saudiarabien har överfört utlovade 100 miljoner dollar till USA:s stabiliseringsinsatser i Syrien. Det rapporterar amerikanska medier samtidigt som utrikesminister Mike Pompeo besöker den saudiske kungen och kronprinsen för ett möte om journalisten Jamal Khashoggi, som misstänks ha blivit mördad för sin kritik mot kungahuset (se 2 oktober). Dagen efter besöker Pompeo presidenten i Turkiet, där myndigheter hävdar att Khashoggi torterades till döds och kriminaltekniker genomsöker saudiske konsulns residens. I USA kräver politiker i båda landets stora partier ett tydligare moraliskt agerande gentemot Saudiarabien.
- Amerikansk pastor på fri fot
  
  12 oktober
  
  Pastorn Andrew Brunson, som har stått anklagad för att ha hjälpt terrorister, släpps. Han får visserligen fällande dom, men straffet anses vara avtjänat i husarrest (se 1 augusti). Brunson återvänder till USA. Hans fall har följts noga av evangelikalt kristna som tillhör president Trumps väljarbas och domen har föregåtts av intensiva förhandlingar mellan USA och Turkiet. Många stötestenar kvarstår, bland annat att Turkiet gör affärer med Iran trots USA:s sanktioner mot Teheran.
- Saudier misstänks för försvinnande
  
  10 oktober
  
  En vecka efter journalisten Jamal Khashoggis försvinnande arbetar turkiska myndigheter med att identifiera 15 resenärer från Saudiarabien, som befann sig på konsulatet i Istanbul när han försvann. Utredarna misstänker att resenärerna var ett mordkommande utsänt av staten och tog med sig bilder från konsulatets övervakningskameror när de lämnade landet. Turkiet, USA och Storbritannien kräver att Saudiarabien förklarar vad som har hänt regimkritikern Khashoggi (se 2 oktober).
- Turkiet och Kuwait enas om försvarsplan
  
  10 oktober
  
  Turkiet och Kuwait skriver under en gemensam försvarsplan för 2019 med det uttalade syftet att öka samordningen på det militära området. Avtalet säger ingenting om att turkiska styrkor ska placeras eller öva i Kuwait, men sådana möjligheter utesluts inte heller. I Kuwaits grannland Saudiarabien rapporteras avtalet väcka ogillande. Saudiarabien och Kuwait är oense om två gemensamma oljefält. Från saudiskt håll hävdas också att Turkiet stöder islamistorganisationen Muslimska brödraskapet, som många av regimerna i Mellanöstern är misstänksamma mot.
- Kulturarv vid Bosporen till salu
  
  9 oktober
  
  Turkiets pressade ekonomi har lett till ökat utbud av eftertraktade fastigheter med sjönära läge i Istanbul. En yalı, en klassisk villa vid Bosporen, kan kosta över en halv miljard kronor och köpare som har de resurserna finns – i Qatar och andra gulfstater. Intresset kan vara förenat med möjligheten att samtidigt bli turkisk medborgare. Ungefär en tiondel av cirka 600 villor vid vattnet är till salu, säger mäklare till AFP. Samtidigt rapporteras att en del av president Erdoğans storslagna infrastrukturprojekt kan komma att bromsas. Det är ett av inslagen i finansminister Albayraks treårsprogram för Turkiets ekonomi (se 20 september).
- Turkisk-ungersk vänskap
  
  8 oktober
  
  President Erdoğan välkomnas med värme under ett statsbesök i Ungern. Premiärminister Viktor Orbán hyllar ”stabiliteten” i Turkiet som avgörande för Europas säkerhet, särskilt ett avtal med EU som bromsar flyktingströmmar. ”Trevligt för Erdoğan att besöka ett EU-land där han inte blir angripen för att kränka mänskliga rättigheter”, säger en kritisk ekonomiprofessor, Tamás Szigetvári, till AFP med syftning på att både Ungerns och Turkiets styrande gjort det svårare att vara regimkritiker.
- Högsta inflationen sedan 2003
  
  3 oktober
  
  I september nådde inflationen i Turkiet nästan 25 procent: konsumentpriserna steg med 24,5 procent jämfört med ett år tidigare, enligt den statliga statistikmyndigheten TUIK. Det är den högsta siffran sedan augusti 2003, och betydligt högre än väntat trots att alla bedömare känt till problemen i den turkiska ekonomin (se 13 september). Finansminister Berat Albayrak säger att nya åtgärder för att bekämpa inflationen ska meddelas inom kort.
- Saudisk journalist försvinner på konsulat
  
  2 oktober
  
  Journalisten Jamal Khashoggi är som uppslukad av jorden efter ett besök på Saudiarabiens konsulat i Istanbul. Khashoggi lever i exil i USA och medarbetar i Washington Post sedan han blivit osams med den mäktige kronprinsen och kritiserat Saudiarabiens krigföring i Jemen. Han uppsökte konsulatet för att få en handling han behövde som privatperson, men har anmälts försvunnen av sin turkiska fästmö. Turkiets UD kallar till sig den saudiske ambassadören för att få en förklaring.
- Fängelse för Gülenbror
  
  1 oktober
  
  Kutbettin Gülen döms till fängelse i tio år och sex månader av en domstol i Izmir. Han är bror till den landsflyktige Fethullah Gülen, som av presidenten beskylls för att ha legat bakom kuppförsöket 2016. Kutbettin Gülen, som greps några månader efter kuppförsöket, stod åtalad för medlemskap i en väpnad terroristorganisation.
- September
- Erdoğan och Merkel försöker läka öppna sår
  
  29 september
  
  Demonstrationer hålls för och emot president Erdoğan, när han inviger en av Europas största moskéer i Köln som avrundning på ett statsbesök i Tyskland. Turkiet, vars ekonomi har försämrats, vill ha bättre förbindelser med Europas starkaste näringsliv. Tyskland har intresse av att Turkiet förmår och vill hålla sitt avtal med EU om att begränsa flyktingströmmar. Tyskland har kritiserat massgripanden i Turkiet, medan Erdoğan är missnöjd med att Tyskland inte lämnar ut terroranklagade kurder och anhängare till Gülenrörelsen, som han anklagar för ett kuppförsök 2016.
- Domstol friger oppositionspolitiker
  
  20 september
  
  Turkiets högsta appellationsdomstol, känd som Yargitay, beslutar att parlamentsledamoten Enis Berberoğlu (CHP) ska försättas på fri fot. Han dömdes 2017 till 25 års fängelse för att ha läckt hemligstämplat material till tidningen Cumhuriyet, men fick sitt straff sänkt till fem år och tio månader. Enligt Yargitay måste straffet skjutas upp så länge Berberoğlu är invald i parlamentet (se 15 juni 2017).
- Finansministern varnar för sämre tider
  
  20 september
  
  Turkiet har haft tillväxt i sin ekonomi i åratal, med den högsta noteringen plus 7,4 procent 2017. Nu sjunker förväntningarna drastiskt. Under 2018 väntas ekonomin växa med 3,8 procent och för nästa år är prognosen 2,3 procent, meddelar finansminister Berat Albayrak. Finansministern, som är svärson till presidenten, låter förstå att det kan bli aktuellt att ”dra åt svångremmen” och varnar för hög inflation – tvåsiffriga tal – även nästa år.
- Omstridd lyxjumbo gåva från Qatar
  
  17 september
  
  Oppositionspartiet CHP har kritiserat president Recep Tayyip Erdoğan för inköpet av en lyxutrustad jumbojet av modell Boeing 747-8. Planet är en gåva till Turkiet från emiren av Qatar, är presidentens svar. Turkiet är ett av de länder som har stött Qatar i en utdragen och kostsam dispyt med grannländer.
- Buffertzon ska minska lidande i Idlib
  
  17 september
  
  En överenskommelse mellan president Erdoğan och den ryske presidenten Vladimir Putin väcker hopp om att de civila i Idlibprovinsen i Syrien ska undgå en regeringsoffensiv. Vid mötet i Sotji har Erdoğan och Putin har gjort upp om att det ska inrättas en demilitariserad zon, uppemot ett par mil bred, mellan rebellområden och Assadregimens styrkor, som Ryssland stöder. Turkiska och ryska trupper ska övervaka zonen. Även Turkiet har posteringar i Idlib (se 8 september).
- Begäran om bön i Haga Sofia avvisas
  
  13 september
  
  Författningsdomstolen avslår en begäran om att den storslagna gamla helgedomen Haga Sofia i Istanbul åter ska få användas för muslimsk bön. Haga Sofia byggdes som kyrka när staden hette Konstantinopel, men omvandlades senare till moské och längre fram, på 1900-talet när Turkiet blivit en sekulär stat, till museum. Begäran avslås på formella grunder, vilket tyder på att författningsdomstolen bedömer att den inte har rätt att avgöra frågan. Den organisation som sökt tillstånd hävdar att förbudet mot bön kränker yttrande- och religionsfriheten.
- Flera beslut för att stärka valutan
  
  13 september
  
  Inflationen steg till 18 procent i augusti och den turkiska valutan har fortsatt rasa. Det gör lån och inköp från utlandet dyra. Ekonomer bedömer att lågkonjunktur hotar i slutet av året. Centralbanken agerar nu genom att höja sin viktigaste ränta – priset för ett veckolångt lån från banken – från 17,75 till 24 procent, och det sker trots att presidenten är emot räntehöjningar. En omedelbar följd blir att värdet på den ansatta turkiska valutan stiger med fem procent gentemot dollarn. Samma dag beslutar presidenten genom dekret att fastighetsaffärer framgent måste göras upp i turkiska lira. Både överlåtelser och hyreskontrakt har hittills ofta skett i USA-dollar. I augusti genomförde centralbanken vad ekonomer har beskrivit som en smygräntehöjning, då gjorde centralbanken sin utlåning över natten dyrare för bankerna.
- Turkisk operation i Assadfäste
  
  12 september
  
  Den turkiska säkerhetstjänsten MIT har opererat inne i Syrien och gripit en terrormisstänkt man i staden Latakia, som kontrollerats av Assadregimen under hela inbördeskriget. Mannen anklagas för ett bombdåd 2013 i staden Reyhanlı på turkiska sidan om gränsen som krävde över 50 liv. Turkiet har pekat ut den syriska regimen för dådet. Den syriska regeringen nekar till anklagelserna.
- Flyganfall efter misslyckat stormaktsmöte
  
  8 september
  
  President Erdoğan, som befarar flyktingströmmar mot Turkiet när Assadregimen i Syrien angriper rebellhållna områden, luftar öppet besvikelse mot Ryssland efter ett misslyckat toppmöte i Teheran om konflikten. Erdoğan vill se en vapenvila för att undvika blodbad, men dagen efter mötet utökas de ryska flyganfallen mot Idlib. Regimsidan fäller också tunnbomber.
- Augusti
- Växande oro för Turkiets ekonomi
  
  29 augusti
  
  Kreditvärderingsinstitutet Moody’s sänker kreditbetyget för 20 turkiska banker. Det betyder att det bedöms som osäkert att låna ut pengar till dem, och därför blir det svårare och dyrare för bankerna att låna upp pengar. Centralbanken lovar att hjälpa bankerna, men finansmarknadernas oro växer över hur regeringen ska klara landets ekonomi. Valutan fortsätter att sjunka i värde. Sedan i januari har lirans värde minskat med 40 procent gentemot dollarn. Därmed blir det allt dyrare för Turkiet att köpa importvaror. Det blir också dyrare för turkiska personer och företag som tagit lån i utländsk valuta att betala för lånen.
- Turkiskt svar på USA-tullar
  
  15 augusti
  
  Genom dekret från presidenten chockhöjs tullarna på en mängd amerikanska varor: bilar, ris, alkohol, tobak och smink. Dagen innan har Erdoğan också talat för en bojkott mot elektronik, till exempel telefoner tillverkade i USA. En begäran om frigivning av den terror-och spionerianklagade pastorn Andrew Brunson, vars rättsfall bidragit till att utlösa handelskonflikten, avslås av domstol i Izmir.
- Qatar lovar investera i Turkiet
  
  15 augusti
  
  Qatar utlovar direktinvesteringar i Turkiet för 15 miljarder dollar. Beskedet lämnas efter möte mellan Qatars regent och den turkiske presidenten i Ankara. Det innebär nästan en dubblering av de qatariska investeringarna i Turkiet och sker trots att Turkiets pressade läge medför risker för investerare. En separat överenskommelse med Qatar förser den turkiska ekonomin med ett inflöde av dollar. Turkiet är en av Qatars främsta varuleverantörer och har också en liten militärbas i landet.
- Skärpt konflikt med Trumps USA
  
  11 augusti
  
  President Trump dubblar USA:s tullar på stål och aluminium från Turkiet. Beskedet ger Turkiets valuta skjuts brant utför. Under första kvartalet 2018 minskade Turkiets stålexport till USA med hälften jämfört med samma period 2017, och handeln stryps nu i ett läge då liran redan rasar. President Erdoğan manar medborgarna att komma till nationens räddning: ”Om ni har dollar, euro eller guld under kudden, gå till banken och växla in dem mot turkiska lira.” Inflationen ligger på 16 procent men centralbanken avstår från att bekämpa den med en räntehöjning, eftersom Erdoğan vill hålla räntorna låga. Bankföreträdare luftar oro för en bankkris i Turkiet, som har en tid av kreditexpansion bakom sig. En stor del av lånen har tagits i utländsk valuta, när liran sjunker i värde blir lånen dyrare.
- Irakier drunknar i Medelhavet
  
  9 augusti
  
  Sju irakiska barn och två vuxna drunknar när en migrantbåt sjunker utanför semesterorten Kuşadası på Turkiets västkust, nära ön Samos. Fyra personer överlever. Till nyhetsbyrån Anatolia säger en man som förlorade fru och tre barn att smugglarna inte ville ge dem flytvästar. Människosmugglingen har minskat men inte upphört sedan EU och Turkiet 2016 slöt ett avtal, som säger att Turkiet återtar migranter som når grekiska öar i utbyte mot bland annat finansiellt stöd från EU. Våren 2018 uppgav Iraks regering att närmare 30 000 irakiska flyktingar hade återvänt från Turkiet och Syrien sedan mitten av 2017, delvis en följd av att säkerhetsläget förbättrats på platser där IS drivits bort.
- Pastor i centrum för träta USA–Turkiet
  
  1 augusti
  
  USA inför sanktioner mot Turkiets inrikesminister Süleyman Soylu och justitieminister Abdulhamit Gül med anledning av hur fallet med en fängslad amerikan hanteras. Den evangelikale pastorn Andrew Brunson, som verkat i en liten församling i Izmir, anklagas för samröre med regimkritiska grupper: kurdiska PPK och Gülenrörelsen. New York Times skriver att Brunson en av 20 amerikaner som greps efter kuppförsöket 2016. Enligt BBC har president Erdoğan låtit förstå att han är beredd att utväxla pastorn mot Fethullah Gülen, som befinner sig i exil i USA.
- Juli
- Tyskland tar bort sanktioner mot Turkiet
  
  21 juli
  
  Enligt den tyska regeringen kommer en begränsning av exportgarantier till Turkiet inte att förnyas. Därtill tar tyska utrikesdepartementet bort en text som varnar tyskar från att resa till Turkiet på grund av risken för att gripas. Förändringarna i den tyska hållningen sker efter att Ankara har hävt undantagstillståndet i landet.
- Turkiet och Nederländerna återupptar relationer
  
  20 juli
  
  Efter att Nederländernas och Turkiets utrikesministrar mötts under Natos toppmöte i Bryssel i mitten av juli beslutar länderna att återuppta de diplomatiska relationerna. Inom kort ska Nederländerna åter ha en ambassadör i Ankara medan den turkiske ambassadören ska vara på plats i Haag. Våren 2017 uppstod en diplomatisk kris mellan länderna (se Mars 2017) efter att Nederländerna nekat turkiska ministrar att hålla valmöten i landet.
- Undantagstillståndet hävs
  
  19 juli
  
  Regeringen häver det landsomfattande undantagstillståndet, som infördes efter det misslyckade kuppförsöket 2016. Under de två år som gått har fler än 107 000 statligt anställda avskedats från sina jobb och drygt 50 000 människor har satts i förvar i väntan på rättegång. Många av dem som förlorat sina jobb anklagas för att stödja den religiöse ledaren Fethullah Gülen, som tidigare var allierad med Erdoğan men som nu lever i exil i USA. Turkiet anklagar Gülen och hans rörelse för att ligga bakom kuppförsöket 2016, då parlamentsbyggnaden bombades med stridsflyg och över 250 människor dödades.
- Journalist frikänns i spionerimål
  
  16 juli
  
  En domstol i Istanbul frikänner Erdem Gül, politisk journalist på oppositionstidningen Cumhuriyet, från anklagelser om spionage. Gül dömdes 2016 till fängelse för att ha avslöjat statshemligheter när Cumhuriyet publicerade hans artikel där turkisk säkerhetstjänst anklagades för att ha försökt leverera vapen till syriska rebeller. Chefredaktören Can Dündar dömdes till fängelse, men befinner sig i Tyskland. Turkiska myndigheter försöker få Dündar utlämnad och framkastar i slutet av 2018 nya anklagelser om att han varit delansvarig för en protestvåg 2013.
- Turkisk säkerhetstjänst agerar utomlands
  
  12 juli
  
  Säkerhetstjänsten MIT har gripit två motståndare till president Erdoğan, den ene i Azerbajdzjan och den andre i Ukraina. Båda har förts till hemlandet utpekade som anhängare till Gülenrörelsen som anklagas för kuppförsöket mot presidenten 2016, rapporterar nyhetsbyrån Anatolia. När MIT genomförde en sådan aktion i Kosovo i mars ledde det till en ledningskris i Kosovo. I april uppgav turkiska myndigheter att 80 gülenister hämtats hem på liknande sätt. Det har också skett från länder i Afrika.
- Livstidsdomar för kuppanklagade
  
  12 juli
  
  Blodiga sammanstötningar som inträffade på en bro över Bosporen under kuppförsöket den 15 juli 2016 leder till livstidsdomar. Nyhetsbyrån Anatolia rapporterar att 72 personer döms till livstid för omstörtande verksamhet medan tolv andra får livstid för mord på presidentens kampanjgeneral och dennes 16-årige son. I samma domstol i Silivri utanför Istanbul döms 27 åtalade till långa fängelsestraff för medhjälp. Enligt åtalen dödades 34 civila och sju kuppmakare på bron. Fortfarande pågår mängder av rättsfall runtom i landet.
- Gruvchefer fällda för brandkatastrof
  
  11 juli
  
  Fem gruvchefer döms till fängelsestraff på upp till 22 år för den värsta gruvkatastrofen i turkisk historia. Av 800 arbetare som blev instängda vid branden i Somagruvan 2014 fick 301 sätta livet till förgiftade av gaser. Utöver de högsta cheferna döms nio av 51 åtalade till fängelse i upp till elva år. Bland de 37 övriga, som frikänns av domstolen i staden Akhisar, finns gruvbolagets ordförande.
- President med nya superkrafter
  
  9 juli
  
  President Erdoğan inleder sin andra mandatperiod, nu med större befogenheter än någon turkisk ledare haft sedan andra världskriget. En ny regering presenteras samma dag, utan premiärminister och med färre fackministrar och departement. En mängd kommittéer med ansvar för olika ämnesområden ska i fortsättningen rapportera direkt till presidenten. Utrikesminister Mevlüt Çavuşoğlu får behålla jobbet, men Erdoğan utser sin svärson Berat Albayrak till finansminister. Det oroar finansmarknaden och väcker farhågor för att presidentstyret kommer att präglas av nepotism, svågerpolitik.
- Järnvägsunderhåll ifrågasatt efter olycka
  
  8 juli
  
  Ett tåg med omkring 360 passagerare spårar ur på väg västerifrån till Istanbul. 24 personer mister livet och flera hundra behöver sjukhusvård. En orsak till urspårningen kan vara att ymniga regn underminerat järnvägen. Vissa partier av rälsen har enligt tidningen Hürriyet svävat i luften till följd av erosionen, men enligt myndigheter har banan inspekterats senast i april.
- Hundratals utpekade grips
  
  6 juli
  
  En ny arresteringsvåg offentliggörs: ytterligare nästan 350 personer, varav 271 militärer, ska gripas på order av åklagare. Alla anklagas för samröre med predikanten Fethullah Gülens rörelse, skriver nyhetsbyrån Anatolia. Åtgärder mot utpekade gülenister har lett till stränga straff för militärer (se April 2018). Två dagar senare kungörs att fler än 18 600 statsanställda – poliser, militärer och akademiker – får sparken, utöver de 110 000 som förlorat sina jobb med stöd av undantagslagar sedan kuppförsöket 2016.
- Fängelse för regimkritiska journalister
  
  6 juli
  
  En domstol meddelar fleråriga straff för sex journalister på tidningen Zaman, som stött presidentens rival Fethullah Gülen. Tidningen stängdes efter att Gülen getts skulden för kuppförsöket i juli 2016. En av de fällda, varav merparten förblir på fri fot med reseförbud, är Şahin Alpay (Se Mars 2018).
- Inflationen på väg mot höga tal
  
  3 juli
  
  Inflationen är uppe i över 15 procent för första gången sedan 2003. Enligt statistikmyndigheten hade konsumentpriserna i juni stigit med nästan 15,4 procent jämfört med samma månad förra året. Det ökar pressen på regeringen att vidta åtgärder för att stärka landets ekonomi. Det väntas också leda till att centralbanken höjer räntorna. På papperet är centralbanken oberoende, men president Erdoğan har återkommande irriterat marknaderna med att kräva att räntorna hålls låga.
- Juni
- Känd journalist frigiven
  
  27 juni
  
  Journalisten Mehmet Altan har frigetts efter nästan två år i fängelse, uppger pressfrihetsorganisationen P24. Altan greps i september 2016 anklagad för inblandning i kuppförsöket mot presidenten. Han förblev frihetsberövad trots att författningsdomstolen i januari i år beslöt att han skulle släppas. Enligt P24 är omkring 180 journalister ännu fängslade, de flesta gripna med stöd av undantagstillstånd.
- Prokurdiskt parti klarar spärr
  
  25 juni
  
  Enligt resultat kända dagen efter president- och parlamentsvalen behåller president Erdoğan och hans AK-parti majoritet i parlamentet tack vare allianspartnern MHP:s överraskande valframgång. Prokurdiska HDP når nästan 12 procent av rösterna och klarar därmed tioprocentsspärren till parlamentet. Oppositionen ifrågasätter både inslag i valen och statliga mediers rapportering om dem.
- Erdoğan vinner presidentvalet
  
  24 juni
  
  President Erdoğan utropar seger i presidentvalet redan på valdagen. Enligt nyhetsbyrån Anatolia har han fått 52,5 procent av rösterna mot 30,7 procent för den främste motkandidaten Muharrem Ince när nästan alla röster räknats, medan prokurdiska HDP:s Selahattin Demirtaş nått 8,4 procent och Meral Akşener 7,3 procent. Under den kommande mandatperioden (fem år) växer presidentens makt i enlighet med författningsändringar som godkändes i en folkomröstning förra året. Bland annat får presidenten rätt att ingripa i rättssystemet och att utlysa undantagstillstånd.
- Erdoğan utmanas av CHP-kandidat
  
  20 juni
  
  Sex kandidater ställer upp i presidentvalet den 24 juni. President Erdoğan ser ut att möta oväntat starkt motstånd från Muharrem Ince från Republikanska folkpartiet (CHP), som anses ha gjort bra ifrån sig under valrörelsen. För att vinna utan en andra valomgång måste en kandidat nå mer än 50 procent av rösterna. Samma dag hålls även val till parlamentet, där 600 ledamöter ska utses, 50 fler än i valet 2015. För första gången får partier även bilda allianser, vilket kan göra det lättare för fler partier att nå upp till de 10 procent av rösterna som krävs för att komma in i parlamentet. Två allianser deltar, en mellan det styrande AKP och Nationella handlingspartiet (MHP) och en mellan fyra oppositionspartier (se 6 maj). Läs mer om valet och kandidaterna i Utrikesmagasinet: Godtyckligheten härskande princip i Erdoğans Turkiet
- Fyra döda i valrelaterat våld
  
  14 juni
  
  Fyra människor dödas i samband med att AKP-politikern Ibrahim Halil Yıldız besöker den huvudsakligen kurdiska staden Suruç i södra Turkiet under sin kampanj inför valet den 24 juni. Enligt den statliga nyhetsbyrån Anatolia angrips Yıldız och hans följe av militanta butiksägare och anhängare av det kurdiska partiet HDP. Oppositionskällor hävdar att Yıldız livvakter öppnar eld sedan han fått ett fientligt mottagande. Åtta eller nio personer ska också ha skadats och 19 personer grips, bland andra en valkandidat från HDP. Bland dödsoffren finns Ibrahim Halil Yıldız bror.
- Hög tillväxt i överhettad ekonomi
  
  11 juni
  
  Den turkiska ekonomin växer med över sju procent under årets första kvartal, enligt officiell statistik. Ekonomer pekar samtidigt på flera problem, som hög inflation (över tolv procent) och ett växande underskott i bytesbalansen. De varnar för risken att tillväxttakten kommer att mattas av under de kommande kvartalen. Trots att det turkiska centralbanken höjde räntan i maj leder de höga inflationssiffrorna till ett kursfall för liran gentemot euron.
- Turkiet kritiserar Österrikes planer på utvisning av imamer
  
  8 juni
  
  Turkiet kritiserar att Österrike överväger att utvisa upp till 60 turkiska imamer och deras familjer samt stänga sju moskéer. Imamerna anklagas för att ha tagit emot pengar från utländska makter. Den österrikiska regeringen menar att åtgärderna vidtas för att bekämpa "politisk islam". Ibrahim Kalın, talesperson för president Erdoğan, kallar agerandet "rasistiskt" och "antimuslimskt". Relationerna mellan länderna var sedan tidigare ansträngda. Den österrikiske förbundskanslern Sebastian Kurz motsätter sig ett turkiskt EU-medlemskap.
- HDP-stöd oklar faktor inför valen
  
  7 juni
  
  Opinionsmätningar inför president- och parlamentsvalen den 24 juni tyder på att president Erdoğan blir omvald, men först efter en andra valomgång i juli. Hos mätinstitutet Gezici, som intervjuat 6 811 personer, får Erdoğan knappt 49 procent av rösterna. Främste motkandidaten Muharrem Ince når knappt 26 procent och Meral Akşener drygt 14 procent, medan prokurdiska HDP:s kandidat Selahattin Demirtaş får drygt 10 procent. Mätningarna ger olika besked om huruvida partiet HDP kommer att klara tioprocentsspärren till parlamentet.
- Maj
- Riksbanken rensar i räntedjungeln
  
  28 maj
  
  Centralbanken offentliggör en förenkling av räntepolitiken i syfte att dämpa lirans fall och skingra farhågor för att Turkiets ekonomi försämras. De senaste årens starka tillväxt har setts som ett trumfkort för president Erdoğan inte minst inför president- och parlamentsvalen den 24 juni, men valutan har fallit i värde på sistone, med 13 procent bara under den senaste månaden. De nya reglerna, som gör reporäntan till styrränta, träder i kraft den 1 juni. Reporäntan är det "pris" centralbanken tillämpar gentemot bankföretag vid lån eller placeringar i centralbanken.
- Stränga livstidsdomar för kuppanklagade
  
  21 maj
  
  En domstol i Izmirprovinsen dömer 104 militärer till livstids fängelse på anklagelser om inblandning i kuppförsöket 2016. De döms enligt en paragraf som ger strängare straff än livstid i allmänhet; livstidsstraff byggt på försvårande omständigheter ersatte dödsstraffet när det avskaffades. Totalt har 280 militärer hittills ställts inför rätta för misstankar om brott vid resningen. Drygt 50 har enligt nyhetsbyrån Anatolia dömts till fängelse i mellan sju och 20 år.
- Erdoğan samlar toppmöte mot Israel
  
  18 maj
  
  Efter protestvåren i Gazaremsan då sammanlagt omkring 100 palestinier skjutits ihjäl av israeliska armén, jämför president Erdoğan Israels behandling av palestinier med nazisternas förföljelser av judar. Ett toppmöte i samarbetsorganisationen Islamiska konferensen (OIC) i Istanbul uppmanar till inrättandet av en internationell fredsbevarande styrka för att skydda palestinierna. Ett halvår tidigare, också i Istanbul, fördömde OIC USA:s erkännande av Israels kontroll över Jerusalem.
- Vass kritik mot Israel
  
  16 maj
  
  Turkiet framför skarp kritik mot att israeliska armén beskjutit demonstranter i Gazaremsan med skarpa skott; omkring 60 personer har skjutits ihjäl när protester vid Gazas gräns kulminerat i samband med Israels officiella 70-årsfirande. President Erdoğan använder ord som ”statsterrorism” och ”folkmord”. De diplomatiska förbindelserna mellan Turkiet och Israel surnar, med hemskickade diplomater som följd.
- Fyra oppositionspartier i allians
  
  6 maj
  
  I parlamentsvalet den 24 juni ställer oppositionspartierna Republikanska folkpartiet (CHP), Det goda partiet (IYI), Lyckopartiet (SP) och Demokratiska partiet (DP) upp som Allians för nationen. Syftet är att bjuda motstånd mot styrande AKP och dess samarbetspartner Nationella handlingspartiet (MHP). I presidentvalet som hålls samma dag har tre av de fyra oppositionspartierna egna kandidater. Prokurdiska HDP står utanför båda allianserna.
- Islamiseringsmotståndare utmanar Erdoğan
  
  4 maj
  
  Muharrem Ince, politikerveteran och motståndare till att staten islamiseras, nomineras som oppositionspartiet CHP:s kandidat i presidentvalet den 24 juni. Enligt BBC planerar CHP att ta stöd av partier på högerkanten för att öka chansen att besegra sittande presidenten Erdoğan. Regeringspartiet AKP uppger att flera partier står bakom Erdoğan: förutom AKP främst nationalistiska MHP, men också ett ultranationalistiskt parti, BBP.
- Fängslad blir presidentkandidat
  
  2 maj
  
  Selahattin Demirtaş blir det prokurdiska partiet HDP:s kandidat i presidentvalet den 24 juni, trots att han hålls fängslad. Han greps i efterdyningarna av kuppförsöket 2016, liksom andra kurdiska politiker anklagad för samröre med förbjudna PKK. Under Demirtaş ledning kom HDP in i parlamentet vid valet 2015. Mellan fyra andra oppositionspartier pågår diskussioner om samarbete som skulle kunna innebära en allvarlig utmaning mot president Erdoğan.
- April
- Fällande domar i pressfrihetsmål
  
  25 april
  
  13 journalister vid oppositionstidningen Cumhuriyet fälls av en domstol utanför Istanbul, som finner att de bistått olagliga organisationer som av myndigheter betecknas som terrorgrupper. Bland de fällda finns chefredaktören Murat Sabuncu, tecknaren Musa Kart och kolumnisten Kadri Gürsel. De hotas av fängelsestraff men är på fri fot i väntan på prövning i högre rätt. Tre åtalade frias av domstolen.
- Livstids fängelse för Erdoğanförsvarares död
  
  19 april
  
  Sergeanten Ömer Halisdemir sköt under kuppnatten 2016 ihjäl en av de personer som tros ha lett resningen mot president Erdoğan och blev sedan själv dödad av personer som deltog i kuppförsöket. Nu har 18 personer dömts till livstids fängelse för sergeantens död i Ankara. Ömer Halisdemir har fått hjältestatus efter sin död. Offentliga platser bär hans namn och barn namnges efter honom, skriver nyhetsbyrån Anatolia.
- Prokurdiska parlamentariker bestraffas
  
  19 april
  
  Ytterligare två ledamöter från det prokurdiska partiet HDP berövas sina platser i parlamentet med hänvisning till att de dömts för brott: Osman Baydemir för att ha förolämpat en polis och Selma Irmak för terrorpropaganda. Nio HDP-parlamentariker är just nu fängslade och elva har stängts av från parlamentet. Turkiska myndigheter anklagar HDP för att ha koppling till PKK-gerillan. HDP förnekar anklagelserna. HDP-ledamöter tågar ut ur kammaren den 20 april, när parlamentet godkänner det nya datumet för val. 386 av 550 ledamöter röstar ja.
- Erdoğan skyndar på val som bekräftar presidentstyre
  
  18 april
  
  President- och parlamentsval ska hållas den 24 juni 2018, meddelar president Erdoğan i ett TV-tal. Därmed tidigareläggs valen ett och ett halvt år, från planerade november 2019. Genom snara val uppnår Erdoğan flera fördelar: Valen hålls medan Turkiet har god ekonomi, vilket kan gynna presidenten och hans parti. Datumet vingklipper också en rival till Erdoğan: förra inrikesministern Meral Akşener har bildat ett nytt parti, men partiet har existerat kort tid. Sist men inte minst innebär valet att författningsändringar som ger presidenten utökad makt kommer att tillämpas tidigare än de skulle ha gjort annars. De befogenheter Erdoğan har genom undantagstillstånd alltsedan kuppförsöket 2016 blir normaltillstånd när presidentstyre införs efter valet.
- Fler får sparken i försvaret
  
  18 april
  
  Försvarsmakten kommer att avskeda ytterligare närmare 3 000 anställda, rapporterar nyhetsbyrån Anatolia. De berörda har kopplingar till Gülenrörelsen hävdas det i ett uttalande från försvarsminister Nurettin Canikli. Hittills har 8 568 försvarsanställda, bland dem 150 generaler, förlorat sina jobb i de utrensningar som pågått sedan kuppförsöket 2016. Predikanten Fethullah Gülen, i exil i USA, förnekar fortsatt anklagelser om att hans rörelse skulle ha varit inblandad i kuppen.
- Afghanska migranter flygs hem
  
  8 april
  
  Turkiet har börjat flyga hem migranter till Afghanistan från staden Erzurum i öster. Nyhetsbyrån Dogan rapporterar att cirka 3 000 afghaner transporteras till hemlandet från trakten. Enligt uppgifter i Turkiet har nästan 18 000 afghaner tagit sig in i landet illegalt de tre senaste månaderna i hopp om att kunna ta sig vidare till andra länder.
- Fartygsolycka belyser Bosporenrisk
  
  7 april
  
  Farorna med den täta fartygstrafiken genom Bosporen bekräftas när ett Maltaflaggat lastfartyg ränner in i ett av de gamla sommarresidensen vid det smala sundet som skiljer Europa från Asien. En sådan trävilla, ofta med praktfull snickarglädje, kallas yalı. Nobelpristagaren Orhan Pamuk har skildrat de intagande trävillorna – och en tidigare olycka – i en bok om Istanbul. 42|000 fartyg gick genom Bosporen 2017.
- Tätt samarbete med Ryssland
  
  3 april
  
  President Vladimir Putin är på besök i Ankara, där han och värden Recep Tayyip Erdoğan knyter allt närmare band. De dryftar byggstarten för Turkiets första kärnkraftverk Akkuyu, som ryska Rosatom uppför i Mersin på sydkusten vid Medelhavet, och Turkiets köp av ryska luftvärnsrobotar, en affär som oroar allierade inom Nato. Kraftverket ska när det står färdigt sörja för tio procent av det turkiska energibehovet. De två länderna bygger också en gasledning som ska underlätta rysk gasexport via Svarta havet, förbi Ukraina.
- Mars
- Migrantsmuggling bakom busstragedi
  
  29 mars
  
  Minst 17 personer dör i en bussolycka på motorvägen mellan Iğdır och Kars. Bussen, som enligt nyhetsbyrån Anatolia är proppfull med migranter från Iran, Afghanistan och Pakistan, börjar brinna. Guvernören beskriver människosmuggling genom Iğdır som ”frekvent”.
- Gülenister hemskickade från Kosovo
  
  29 mars
  
  Kosovo lämnar ut sex turkiska medborgare med anknytning till Gülenrörelsen, som Turkiet anklagar för kuppförsöket 2016. Kosovos premiärminister Ramush Haradinaj hävdar att han inte informerades om deportationen, som skedde i samarbete mellan Kosovos och Turkiets underrättelsetjänster. Haradinaj uppmanar både inrikesministern och spionchefen att avgå. Många länder har sagt nej när utpekade begärts utlämnade, men Turkiets säkerhetstjänst har enligt Bekir Bozdağ, vice premiärminister, lyckats få hem 80 misstänkta Gülenanhängare från 18 länder.
- Skarp kritik från EU-toppmöte
  
  23 mars
  
  EU:s stats-och regeringschefer fördömer Turkiets agerande mot Grekland och Cypern. Den 2 mars greps två grekiska soldater som hade tagit sig in i ett militärskyddsområde i Edirne i norr, men Turkiet har inte avgjort vad som ska hända med soldaterna. Turkiet hindrar samtidigt, med marinfartyg, olje- och gasprospektering i östra Medelhavet som godkänts av Cyperns internationellt erkända regering, som är grekcypriotisk. Bakom Turkiets agerande anas ett fall med åtta turkiska militärer som flydde till Grekland i samband med kuppförsöket 2016. Grekland har hittills vägrat att lämna ut dem.
- Ny lag reglerar internet
  
  22 mars
  
  En ny lag ger etermediemyndigheten RTUK makt att stoppa sändningar via internet. För att få rätt att sprida innehåll via internet måste de ansvariga för plattformen ansöka om tillstånd hos RTUK. Lagens kritiker framhåller enligt nyhetsbyrån AFP att det kan innebära att nätjättar som Netflix och Youtube stoppas. De skulle också kunna tvingas att exempelvis avlägsna innehåll som misshagar Turkiets styrande.
- Livvakter slipper åtal i USA
  
  22 mars
  
  Amerikanska myndigheter har lagt ned brottsutredningarna mot elva av president Erdoğans livvakter som anklagats för att ha gett sig på demonstranter i Washington 2017, då Erdoğan var på besök hos president Trump. I fyra fall lades målen ned precis före ett USA-besök av premiärminister Yıldırım i november, i sju fall ströks målen dagen före en amerikansk utrikesministervisit hos Erdoğan i Ankara, noterar AFP.
- Fälls för kränkning av skribenter
  
  20 mars
  
  Europadomstolen för mänskliga rättigheter fäller Turkiet för att ha kränkt journalisterna Şahin Alpays och Mehmet Altans rättigheter. Turkiet ska också betala 21 500 euro till var och en av dem. Kolumnisten Alpay sitter i husarrest i väntan på dom medan Altan, som också är ekonomiprofessor, har dömts till livstids fängelse. Båda anklagas för kopplingar till Gülenrörelsen som hålls ansvarig för kuppförsöket 2016. Turkiet har ratificerat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och förbundit sig att följa domstolens utslag.
- Turkisk ilska mot FN-rapport
  
  20 mars
  
  I en FN-rapport pekas turkiska regeringen ut som ansvarig för kränkningar mot hundratusentals människor under undantagstillståndet som infördes efter kuppförsöket 2016. Såväl dödsfall som tortyr tas upp. Zeid Ra'ad Al Hussein, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, lyfter bland annat fram att 160 000 människor gripits och 152 000 offentliganställda avskedats. Regeringen i Ankara avfärdar rapporten som ”ensidig” och ”oacceptabel”.
- Besvärligt läge efter Afrins fall
  
  19 mars
  
  Närmare 100 000 människor är på flykt till följd av striderna i Afrin, beräknar FN. En befälhavare hos rebellerna, allierade med Turkiet och nu anklagade för plundring, uppger att flera personer har gripits och att styrkorna har inrättat vägspärrar för att hitta stöldgods. Även från Ankara utlovas utredning av anklagelserna. Syriens utrikesdepartement betecknar det turkiskt ledda maktövertagandet i Afrin som olagligt och kräver att styrkorna lämnar syriskt territorium. Striderna har enligt SOHR krävt fler än 1 500 liv hos de kurdiska stridande som försvarat Afrin.
- Avgörande i Afrin
  
  18 mars
  
  Inte fullt två månader efter att Turkiets offensiv mot Afrin inleddes har turkiska styrkor och deras syriska rebellallierade pressat den kurdiska YPG-milisen på reträtt och tagit kontroll över staden. Omkring 250 000 civila är på flykt, enligt SOHR, och nyhetsbyrån AFP rapporterar att rebeller plundrar butiker och bostäder. Afrins största sjukhus har ett par dagar tidigare träffas av turkiskt bombardemang. SOHR uppger att 16 civila dödas enbart i den händelsen, bland dem två gravida kvinnor. Turkiska Röda halvmånen bekräftar händelsen men anger inget dödstal.
- Författare i husarrest
  
  16 mars
  
  Författaren Şahin Alpay, som greps efter kuppförsöket 2016, överförs till husarrest efter beslut av domstol. Författningsdomstolen har stött hans begäran om frigivning, men beslutet följs inte av brottmålsdomstolen; det finns ett mål till där han står anklagad för brott.
- Turkiskt plan i krasch i Iran
  
  11 mars
  
  Ett turkiskt privatplan störtar i Zagrosbergen i Iran, av oklar anledning. De elva personerna ombord omkommer. Alla, även besättningen, var kvinnor och Bombardierplanet tillhörde en turkisk industriägare. Sällskapet hade varit på möhippa i Förenade arabemiraten. Piloterna var erfarna, rapporterar tidningen Hürriyet: en av dem hade varit stridspilot, den andra hade arbetat för Turkish Airlines.
- Fria i väntan på dom
  
  9 mars
  
  Tidningen Cumhuriyets chefredaktör Murat Sabuncu och undersökande reportern Ahmet Şık, som båda varit frihetsberövade i över ett år, försätts på fri fot i väntan på dom medan tidningsföretagets ordförande Akın Atalay är kvar i häkte. Flera journalister med anknytning till tidningen anklagas för terrorrelaterade brott, bland dem tecknaren Musa Kart och kolumnisten Kadri Gürsel, som släpptes förra året men fortfarande står under åtal. Förre chefredaktören Can Dündar, som också hotas av ett långt fängelsestraff, befinner sig i Tyskland.
- Stora risker i lån till Turkiet
  
  8 mars
  
  Värderingsinstitutet Moody’s sänker Turkiets kreditbetyg ytterligare, från Ba2 till Ba1; nivåer som brukar kallas skräpstatus. Det finns flera omständigheter bakom bedömningen att turkiska staten kan få svårt att betala sina lån, trots att den ekonomiska tillväxten är god. Moody’s nämner risk för terrordåd, osäkerhet kring hur de offentliga institutionerna fungerar, massgripanden av offentliganställda och Turkiets militära inblandning i Syrien.
- Förberedelser för närstrider i Afrin
  
  2 mars
  
  Turkiets samlade förluster i syriska Afrin har stigit till minst 40, sedan åtta soldater bekräftats stupade på en enda dag. Inom ramen för ”Operation olivkvist” har nu också 600 man ur specialstyrkor förts till området. Det tyder på att Turkiet räknar med närstrider i stadsmiljö. SOHR återger uppgifter om att 141 civila mist livet hittills, bland dem 27 barn.
- Öcalansläkting fängelsedömd
  
  1 mars
  
  Dilek Öcalan, brorsdotter till den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan, döms till två och ett halvt års fängelse för spridning av terrorpropaganda. Hon har suttit i parlamentet sedan 2015 som företrädare för det prokurdiska partiet HDP. Nio av HPD:s parlamentariker avtjänar fängelsestraff, anklagade för koppling till PKK. De nekar till terroranklagelser.
- Kända artister stoppas i etermedier
  
  1 mars
  
  Etermediebolaget TRT medger från att det finns en lista på 208 sånger som inte får spelas i etern. Listan gjordes upp 2016 och förbudet motiveras med att melodierna förmedlar dåliga ideal till barn och unga, uppmuntrar bruk av alkohol och tobak eller sprider terrorpropaganda. Bland låtarna, både turkiska och kurdiska, finns inspelningar med kända artister som Demet Akalın, Sıla och Bengü.
- Stopp för Armenien-normalisering
  
  1 mars
  
  Armeniens president Serzj Sargsyan stoppar genom dekret en process tänkt att leda till normaliserade diplomatiska förbindelser med Turkiet. Förhandlingar inleddes 2009 och två nyckelavtal har mejslats fram med hjälp av Ryssland, USA och Frankrike, men avtalen har inte godkänts av parlamenten i Armenien och Turkiet.
- Februari
- Stränga straff för övergrepp mot unga
  
  27 februari
  
  En skolvaktmästare döms till 572 ås fängelse för att ha förgripit sig sexuellt på 18 pojkar, rapporterar flera medier. Skolan där han arbetade i flera år erbjuder religiös undervisning för tonåringar. Före domen i Adıyamanprovinsen i söder har ett par andra övergreppsfall väckt stor upprördhet. Människorättsaktivister uppger att antalet fall som uppdagats och nått domstolarna har stigit brant under en tioårsperiod. Regeringen har tillsatt en kommission som ska föreslå åtgärder och överväger dessutom att införa kemisk kastrering, som hittills har stoppats av domstolsväsendet.
- Syrienkurdisk ledare gripen
  
  24 februari
  
  Salih Muslim, tidigare ordförande i det Syrienkurdiska partiet PYD, grips på turkisk begäran på ett hotell i Prag. Turkiet, som anklagar honom för terrordåd, säger att han kommer att begäras utlämnad, och reagerar med missnöje när han släpps efter ett par dagar. PYD är YPG-milisens politiska gren. Enligt Tjeckiens utrikesminister fanns ingen koppling till två fall där tjeckiska medborgare hålls fängslade i Turkiet anklagade för att ha stridit med YPG.
- Armenienbeslut spär på osämja
  
  22 februari
  
  Nederländernas parlament beslutar, med bara tre röster emot, att erkänna massmorden på armenier i Osmanska riket 1915 som folkmord. Turkiet reagerar med skarp kritik. Från turkisk sida hävdar man att det inte var fråga om någon systematisk kampanj riktad mot armenier, och att armenier överdriver antalet människor som dödades. Turkiet lyfter fram att också turkiska civila drabbades hårt i händelserna under första världskriget. Hittills har fler än 20 länder officiellt anslutit sig till bedömningen att armenierna utsattes för folkmord. Sedan turkiska politiker stoppades från att hålla valmöten i Nederländerna våren 2017 är relationerna mellan de två Natoländerna spända och de ansträngs nu ännu mer.
- Trögt för turkisk offensiv
  
  20 februari
  
  Efter en månads offensiv mot Afrin i Syrien är Turkiets president ganska ensam om att beskriva ”Operation olivkvist” som en framgång. Enligt SOHR har 25 byar intagits. Syriska armén kommer enligt den statliga nyhetsbyrån Sana att gå in i Afrin för att stoppa turkisk militär; i så fall ansträngs även Turkiets förbindelser med Ryssland som backar upp Assadregimen.
- En går fri, sex får livstid
  
  16 februari
  
  Deniz Yücel, korrespondent för den tyska tidningen Die Welt och fängslad i Turkiet sedan ett år, har blivit frigiven, uppger hans arbetsgivare. När han greps anklagades han för att sprida terrorpropaganda. Fallet har bidragit till ansträngda relationer mellan Tyskland och Turkiet. Samma dag döms de tre välkända skribenterna Nazlı Ilıcak, Mehmet Altan och Ahmet Altan till livstids fängelse för omstörtande verksamhet liksom polisutbildaren Şükrü Tuğrul Özşengül, tidningen Zamans direktör Yakup Şimşek och layoutaren Fevzi Yazıcı. Enligt nyhetsbyrån Anatolia har alla sex pekats ut som anhängare till den landsflyktige presidentrivalen Fethullah Gülen.
- Stigande dödstal i Afrin
  
  12 februari
  
  Offensiven mot Afrin har hittills krävt 31 turkiska soldaters liv och 143 har sårats, meddelar armén. SOHR rapporterar andras förluster: 152 dödade kurdiska stridande, 165 bland syriska rebeller lierade med Turkiet och minst 74 civila. Ingen av uppgifterna kan bekräftas av oberoende källor. Ankaras borgmästare berättar att gatan där USA:s ambassad ligger ska döpas om efter offensiven, till ”Olivkvistavenyn”. Det sker trots eller just därför att offensiven ogillas av USA, som samarbetar med kurder i Syrien; Turkiets militära agerande skapar spänningar i förbindelserna med andra Nato-länder.
- Nya HDP-ledare, nya misstankar
  
  11 februari
  
  Pervin Buldan väljs till ny ledare för det prokurdiska partiet HDP, hon delar ledarskapet med Sezai Temelli. Bara en dag senare får hon veta att hon är misstänkt för spridning av ”terrorpropaganda”; det handlar bland annat om kritik mot Afrinoffensiven. Två dagar efter ledarbytet grips Buldans företrädare Serpil Kemalbay och hålls i häkte en vecka, tills hon släpps med bland annat reserestriktioner . Inrikesdepartementet uppger att 474 personer har gripits på liknande misstankar. HDP har nya ledare därför att Selahattin Demirtaş, som brukar tillskrivas äran för att partiet nått ut även till icke-kurdiska väljare, hålls fängslad sedan 2016 anklagad för anknytning till PKK-gerillan.
- Högt pris för Syrieninsats
  
  10 februari
  
  Elva turkiska soldater mister livet, varav två när en helikopter skjuts ned. Det är Turkiets hittills största manskapsförlust under Afrinoffensiven mot kurdiska styrkor i norra Syrien. Premiärminister Binali Yıldırım kallar de stupade martyrer.
- Skarp kritik från EU
  
  8 februari
  
  EU-parlamentet uppmanar Turkiet att upphäva undantagslagarna som infördes efter kuppförsöket 2016. De används enligt EU-parlamentarikerna till att ”försvaga rättsstaten”, ”kväva legitim och fredlig opposition” och tysta den fria pressen. I resolutionen fördöms också hundratals gripanden av personer som kritiserat offensiven mot Afrin i Syrien.
- Turkisk närvaro i Idlib
  
  5 februari
  
  Turkisk militär inrättar sin fjärde postering i Idlibprovinsen i nordvästra Syrien, där jihadistgruppen Hay’at Tahrir al-Sham har fästen. Jihadistgruppen säger sig ha skjutit ned ett ryskt stridsflygplan den 3 februari och Ryssland väntar sig enligt ryska medier att få hjälp med att återfinna pilotens kvarlevor. Turkiets agerande går tillbaka på Syriensamtal i Astana där man enades med Ryssland och Iran om att inrätta zoner för att trappa ned kriget i Idlib, staden Homs, Daraa i söder och stor-Damaskus.
- Toppmöte i Vatikanen
  
  5 februari
  
  President Erdoğan tas emot i Vatikanen av påve Franciskus, det första turkiska ledarbesöket hos katolska kyrkans högste ledare på nästan 60 år. Italiensk polis har förbjudit demonstrationer, men en kurdisk skara lyckas protestera mot Afrinoffensiven. När påven besökte Istanbul 2014 lyfte han fram att muslimer utsätts för hat och hot i världen, men 2016, i Armenien, upprörde Franciskus Turkiet genom att beteckna osmanska styrkors mord på armeniska kristna under första världskriget som folkmord.
- Turkiska soldater dödas
  
  3 februari
  
  Fem turkiska soldater mister livet när en stridsvagn beskjuts under insatsen i enklaven Afrin i Syrien. Det är Turkiets största förlust sedan offensiven mot kurdisk milis inleddes.
- Amnestychef kvar i häkte
  
  1 februari
  
  En domstol i Istanbul beslutar, efter flera nya turer i fallet, att Amnesty Internationals Turkietchef Taner Kılıç ska hållas fortsatt fängslad. Han greps sommaren 2017 och anklagas för att ha koppling till presidentens landsflyktige rival Fethullah Gülen. Amnesty avvisar anklagelserna som grundlösa.
- Januari
- Öppna protester mot offensiv
  
  30 januari
  
  Turkiets största läkarförbund TTB med 83 000 medlemmar har sedan offensiven mot den kurdiska enklaven Afrin i Syrien inleddes ställt sig bakom ett fredsupprop. Presidenten har kallat läkarna ”terroristälskare”, åklagare har inlett en utredning och elva ledande medlemmar av organisationen har gripits. De släpps några dagar in i februari men får veta att de sätts under övervakning. Även tidigare ministrar, författare och skådespelare har i ett öppet brev undertecknat av 170 personer krävt att offensiven avslutas.
- Offensiv prövar vänskapen inom Nato
  
  24 januari
  
  Fem dagar efter att Turkiet inlett en militär offensiv på syriskt område, mot kurdiska styrkor som USA stöder, talas presidenterna Erdoğan och Trump vid per telefon. Samtalet bekräftar att de två stora Natoländerna har motsatta intressen: Trump manar Erdoğan att trappa ned insatsen i Syrien, Erdoğan säger att USA ska sluta stödja kurdisk gerilla.
- Skidresenärer i bussolycka
  
  20 januari
  
  Bristande trafiksäkerhet hamnar i fokus när en buss full med familjer på väg på vinterlov kraschar med elva dödsoffer och 46 skadade som följd. Bussen kom från Ankara och skulle till skidorten Uludağ nära Bursa i nordväst, knappt 20 mil från Istanbul. Officiell statistik som återges av AFP talar om 7 300 dödsoffer i trafiken 2016.
- Turkisk offensiv mot YPG i Syrien
  
  19 januari
  
  Turkiet inleder en offensiv från Hatayprovinsen mot kurdmilisen YPG i Afrin i norra Syrien. Artilleribeskjutning följs av flyganfall och efter par dagar av markstyrkor med pansarfordon. Turkiet öppnar därmed en ny front i Syrien, där Natoländerna Turkiet och USA har olika intressen; USA stöder YPG:s insatser mot IS-jihadister. YPG kontrollerar en del av gränsen även öster om Afrin och Turkiets premiärminister säger att ett mål är att inrätta en tre mil bred buffertzon vid gränsen.
- Behandling av gravida unga synas
  
  18 januari
  
  Uppgifter om att ett sjukhus i Istanbul mörkat 115 graviditeter hos flickor under 18 år ska synas, meddelar två ministerier. Många av flickorna kommer från Syrien och Turkiet har anklagats för att se mellan fingrarna med att flyktingkrisen lett till att flickor gifts bort för tidigt. Skandalen, först rapporterad i tidningen Hürriyet, har lett till protester via sociala medier. Frågan är känslig också mot bakgrund av att religionsmyndigheten Diyanet har vacklat i sin syn på barnäktenskap.
- Undantagslagar förlängs
  
  17 januari
  
  Nationella säkerhetsrådet rekommenderar att undantagstillståndet förlängs för sjätte gången; att förslaget blir godkänt i parlamentet uppfattas som en formalitet. Undantagstillståndet infördes några dagar efter kuppförsöket 2016 och lägger grunden för såväl drygt 55 000 gripanden som avskedandet av över 140|000 offentliganställda, hittills.
- Istanbulkanal presenteras
  
  15 januari
  
  Detaljerna offentliggörs i planerna på en ny kanal mellan Marmarasjön och Svarta havet. Kanalen ska bli 4,5 mil lång och avlasta Bosporen som farled. Kanalens södra mynning placeras i Küçükçekmece på den västra, europeiska sidan av Marmarasjön. Med stadsutveckling och logistik vid kanalen inräknade blir det Turkiets hittills dyraste infrastrukturprojekt, säger transport- och kommunikationsminister Ahmet Arslan. Turkiet kommer att kunna ta betalt för passage genom kanalen, medan trafik genom sund som Bosporen är gratis enligt internationella konventioner.
- Friade från kuppmisstankar
  
  12 januari
  
  Fler än 1 800 avstängda offentliganställda får tillbaka sina jobb, eftersom man dragit slutsatsen att de inte var inblandade i försöket till statskupp 2016. Misstankarna var relaterade till en app som ska ha använts av kuppmakarna, men myndigheter säger sig senare ha kommit fram till att många laddat ner appen ovetande.
- Skribenter kvar i häkte
  
  11 januari
  
  Trots att författningsdomstolen kommit fram till att författarna Şahin Alpay och Mehmet Altan ska friges beslutar en brottmålsdomstol i Istanbul att hålla kvar dem i häkte. Båda greps i kölvattnet av kuppförsöket 2016 och har pekats ut som anhängare till den landsflyktige Fethullah Gülen. Statsvetaren Alpay har varit kolumnist i den Gülenvänliga tidningen Zaman, som stängts av myndigheter, medan Altan skrivit böcker om turkisk politik. Även Altans bror Ahmet, författare och journalist, är frihetsberövad. Enligt sajten P24 sitter 151 journalister fängslade, merparten gripna efter kuppförsöket.
- Asyl till turkisk helikopterpilot upphävs
  
  8 januari
  
  En appellationsdomstol i Aten upphäver tillfälligt den politiska asyl som grekiska myndigheter i december 2017 beviljade en helikopterpilot som förde sju turkiska militärer till Grekland efter det turkiska kuppförsöket i juli 2016. Turkiet har begärt piloten och de sju militärerna utlämnade. Grekiska myndigheter ansåg att pilotens mänskliga rättigheter skulle vara i fara vid en utlämning och att det inte fanns bevis för att mannen varit inblandad i kuppförsöket, men beslutet överklagades av grekiska regeringen och fallet ska åter upp i domstol den 15 februari 2018.
- Frostigt möte mellan Erdoğan och Macron
  
  5 januari
  
  President Erdoğan överlägger i Paris med Frankrikes president Emmanuel Macron. Men de förhoppningar Erdoğan kan ha haft om att tina upp de frostiga relationerna med EU infrias inte. Macron föreslår att Turkiet ska nöja sig med en "lösare relation till EU" än medlemskap. Vid en gemensam presskonferens kritiserar Macron fängslandet av journalister i Turkiet och betonar att "en demokrati måste respektera rättsstatens principer".
- Inrikesdepartementet avskedar borgmästare
  
  5 januari
  
  Oppositionen kritiserar inrikesdepartementets beslut att avskeda Murat Hazinedar, borgmästare i Beşiktaş, en central del av Istanbul, som de menar saknar grund. Hazinedar, som tillhör Republikanska folkpartiet (CHP), anklagas för att tillhöra Gülenrörelsen.
- Långt fängelsestraff för HDP-politiker
  
  4 januari
  
  Idris Baluken från det prokurdiska partiet HDP döms till 16 år och 8 månaders fängelse för terroristrelaterade brott. Han greps först i november 2016, för att sedan släppas fri några månader senare. Baluken och flera av hans partikamrater anklagas för att ha band till den kurdiska gerillan PKK. Samtliga av dem förnekar att det ligger något i anklagelserna.
- Turkisk bankir fälld för sanktionsbrott
  
  3 januari
  
  En amerikansk domstol fäller en turkisk bankman för att ha hjälpt Iran att kringgå amerikanska sanktioner. Mehmet Hakan Atilla arbetar för Halkbank, som till stor del ägs av turkiska staten. Han fälls på fem av sex åtalspunkter, dock inte för penningtvätt. Turkiska regeringen kritiserar domen och anser att den utgör inblandning i Turkiets inre angelägenheter. Turkiska ministrar anklagar domstolen för att ha anknytning till predikanten Fethullah Gülen, som Ankara hävdar låg bakom kuppförsöket 2016. Atillas straff meddelas i maj: 32 månaders fängelse.
2017
- December
- Turkisk kritik av grekiskt asylbeslut
  
  30 december
  
  Turkiet kritiserar grekiska myndigheters beslut att bevilja politisk asyl till en helikopterpilot som förde sju turkiska militärer till Grekland efter det turkiska kuppförsöket i juli 2016. Frågan har skapat spänningar mellan Turkiet och Grekland. President Erdoğan har begärt att mannen och de sju militärerna ska utlämnas till Turkiet. Asylbeslutet har fattats av grekiska myndigheter som menar att mannens mänskliga rättigheter skulle vara i fara vid en utlämning till Turkiet. En grekisk domare säger att det inte finns några bevis för att helikopterpiloten hade varit inblandad i kuppförsöket. Den grekiske premiärministern Alexis Tsipras säger att asylbeslutet borde upphävas och att den grekiska regeringen ska överklaga ärendet till appellationsdomstolen.
- Våldsdekret får häftig kritik
  
  24 december
  
  Regeringen utfärdar ett dekret som går ut på att människor som skyddat staten med våld i samband med kuppförsöket i juli 2016 kan slippa straff, dessutom ger beslutet straffrihet i liknande framtida situationer. Dekretet möts av en flodvåg av kritik från bland andra oppositionspartier och advokater, som befarar att det kommer att släppa lös gatuvåld och brutala hämndaktioner.
- Platser efter avskedade ska fyllas
  
  24 december
  
  Ytterligare 2 756 militärer, akademiker och andra anställda i offentliga sektorn förlorar sina jobb, utpekade för kopplingar till terrorism. 17 inrättningar, bland dem två tidningar, tvingas stänga. Men samma dag meddelar regeringen att 110 000 personer ska nyanställas under 2018. Sedan kuppförsöket 2016 har fler än 140 000 avskedats och 55 000 gripits, vanligen anklagade för att ha anknytning till Gülenrörelsen.
- Köp av ryska robotar färdigförhandlat
  
  21 december
  
  Ryssland uppger att detaljerna i Turkiets köp av luftvärnsrobotar är klara. Leveranser av systemet ska börja i slutet av 2019. Vapenaffären, värderad till två miljarder dollar, bedöms vara Natolandet Turkiets hittills mest betydelsefulla med ett land utanför den västliga militäralliansen.
- Förarlösa tåg i Istanbul
  
  15 december
  
  Istanbuls första förarlösa tunnelbanelinje invigs av president Erdoğan, som tidigare bland annat varit borgmästare i staden. Linjen löper på den asiatiska sidan om Bosporen, som under Erdoğans tid som makthavare bland annat har försetts med en ny bro och två tunnlar under sundet. Stora satsningar på infrastruktur fortsätter, bland annat ska Istanbuls tredje flygplats snart stå färdig.
- Gator byter namn
  
  14 december
  
  Nästan 200 gator i Istanbul ska byta namn, rapporterar nyhetsbyrån Anatolia. Namn försvinner som på något sätt kan föra tankarna till presidentens rival Fethullah Gülen, utpekad som kuppmakare, eller till hans verksamhet. Gatorna får nya namn efter personer som blev hjältar när kuppförsöket 2016 slogs ned.
- Maning till stöd för palestinier
  
  13 december
  
  Ledare för medlemsländer i Islamiska konferensen (OIC), samlade till möte i Turkiet, uppmanar världens länder att erkänna Jerusalem som Palestinas huvudstad. Maningen på turkiskt initiativ är ett svar på beskedet från Donald Trump att USA erkänner Jerusalem som Israels huvudstad och ska börja förbereda en flytt av sin ambassad från Tel Aviv. Inför OIC bekräftar president Mahmud Abbas palestiniernas ståndpunkt att USA inte längre kan agera fredsmäklare med trovärdighet.
- Partiledare hårt ansatta
  
  7 december
  
  En domstol beslutar att ledaren för det prokurdiska partiet HDP, Selahattin Demirtaş som greps 2016, ska hållas kvar i häkte. Även oppositionspartiet CHP:s ledare Kemal Kılıçdaroğlu har problem med rättsväsendet: åklagare utreder anklagelser om att han förolämpat och förtalat presidenten och dennes närmaste krets.
- Missnöje med Jerusalemplaner
  
  6 december
  
  Beskedet att USA erkänner Jerusalem som Israels huvudstad och ska flytta sin ambassad dit väcker protester. På senare år har Turkiet mestadels haft goda relationer med Israel men president Erdoğan hotar nu att frysa de diplomatiska förbindelserna. Jerusalemfrågan, Israels makt över de heliga platserna, är en "röd linje" för muslimer, har Erdoğan deklarerat.
- Arresteringsorder mot amerikan
  
  1 december
  
  En arresteringsorder utfärdas mot amerikanen Graham Fuller, som tidigare varit chef inom en del av underrättelsetjänsten CIA. Fuller har i en tidningsintervju medgett att han skrivit ett rekommendationsbrev för Fethullah Gülen, som av president Erdoğan anklagas för kuppförsöket 2016. Brevet ska ha skrivits när Gülen sökte uppehållstillstånd i USA. Turkiet kräver sedan länge att få Gülen utlämnad.
- November
- Statlig bank i sanktionshärva
  
  29 november
  
  I amerikansk domstol vittnar en känd turkiskiransk guldhandlare, som gripits på väg till Disney World i Florida, om att han betalat mutor på ministernivå i Turkiet. Korruptionsskandalen avslöjades i Turkiet 2013 och ledde till avgångar, men efterspelet i USA handlar om att det förekom brott mot USA:s sanktioner mot Iran och att sanktionerna kringgicks med hjälp av statliga turkiska Halkbank. Rättegången väcker missnöje i Turkiet som inom några dagar meddelar att guldhandlaren och 22 närstående får sina tillgångar beslagtagna inom ramen för en pågående utredning.
- Utrensning i militära led
  
  29 november
  
  28 soldater döms till livstids fängelse anklagade för att ha försökt ta över en flygplats i den asiatiska delen av Istanbul under kuppförsöket 2016. Samtidigt rapporteras razzior i 49 städer efter 360 efterlysta personer, de flesta militärer, som pekas ut som anhängare till president Erdoğans rival exilledaren Fethullah Gülen.
- Migranter hölls fångna
  
  28 november
  
  I Istanbul befriar polisen 57 migranter från Pakistan som ska ha hållits fångna av människosmugglare och i vissa fall torterats. Som port till Europa drar staden till sig mängder av migranter som riskerar att utsättas för övergrepp.
- Amnestychef i häkte
  
  22 november
  
  En domstol i Istanbul beslutar att människorättsorganisationen Amnesty Internationals Turkietchef ska hållas fortsatt häktad. Amnestyföreträdaren greps i juni och anklagas för att ha kopplingar till exilledaren Fethullah Gülen, som president Erdoğan ser som ansvarig för kuppförsöket i juli 2016.
- EU minskar sitt stöd
  
  18 november
  
  I en överenskommelse om nästa EU-budget ingår minskat stöd till Turkiet och frysning av en del som beviljats tidigare. EU oroas av de stränga åtgärder som vidtagits i Turkiet sedan den misslyckade kuppen 2016, bland annat massavskedanden av statsanställda. Bland uppskattningsvis 50 000 gripna sedan kuppförsöket finns också EU-medborgare.
- Natoursäkt till Turkiet
  
  17 november
  
  Militäralliansen Nato ber medlemslandet Turkiet om ursäkt. Vid en övning i norska Stavanger har företrädare för turkiska staten framställts som fiender, vilket fått Turkiet att ta hem sina 40 deltagare från övningen.
- Transportkorridor inrättas
  
  15 november
  
  Turkiet är ett av fem länder som enas om att inrätta en transportkorridor mellan Europa (Istanbul) och Afghanistan. De tre övriga länderna är Georgien, Azerbajdzjan och Turkmenistan. De kallar sitt samarbete, som bland annat handlar om tullregler, för Lapis lazuli-korridoren, döpt efter en värdefull blå sten.
- Tyskar kvar i fängelse
  
  4 november
  
  En tysk medborgare som suttit fängslad i Turkiet friges men får inte lämna landet. En vecka tidigare har den tyske människorättsaktivisten Peter Steudtner och den svenske IT-konsulten Ali Gharavi släppts och fått åka hem. När de greps anklagades de för terrorbrott. Kvar i fängelse finns nio tyskar, och dubbelt medborgarskap kan komplicera situationen. Turkiets och Tysklands utrikesministrar träffas i Antalya för möten som kallas informella samtal.
- Religiösa vigslar lagfästa
  
  3 november
  
  President Erdoğan skriver under en omstridd lag som ger statsanställda religiösa företrädare rätt att förrätta och registrera vigslar. Kritiker anser att beslutet underminerar Turkiets sekulära författning.
- Borgmästare byts ut
  
  2 november
  
  Den ene efter den andre av borgmästarna i storstäder har avgått på begäran av president Erdoğan. Val ska hållas 2019 och Erdoğan vill enligt rapporterna öka regeringspartiet AKP:s popularitet genom att föryngra ledarskiktet. Först avgick Kadir Topbaş i Istanbul, men även Ankaras borgmästare Melih Gökçek och Recep Altepe i industristaden Bursa hör till dem som fått gå. I folkomröstningen i april om att utöka presidentens makt vann nejsidan i både Ankara och Istanbul.
- Oktober
- 25 livstidsdomar för kuppförsöket
  
  27 oktober
  
  En domstol dömer 25 personer till fängelse på livstid för deltagande i kuppförsöket i juli 2016. Bland dem finns en före detta befälhavare för kustbevakningen. Tre personer som stått åtalade i samma rättegång frikänns.
- Ex-minister bildar nytt parti
  
  25 oktober
  
  Förra inrikesministern Meral Akşener bildar ett nytt oppositionsparti och väntas utmana president Erdoğan i presidentvalet 2019. Akşener uteslöts ur nationalistpartiet MHP i september 2016 efter att ha misslyckats med att störta partiledaren Bahçeli, som enligt henne gav alltför starkt stöd åt Erdoğan. Hon var inrikesminister under drygt ett halvår 1996–1997. Det nya partiet får namnet Iyi parti (Det goda partiet) och tros kunna locka till sig medlemmar av såväl MHP som CHP och regerande AKP som oroas av att Erdoğan samlat nästan total makt hos sig själv.
- Människorättsaktivister inför rätta
  
  25 oktober
  
  I Istanbul inleds rättegången mot elva människorättsaktivister, bland dem Amnesty Internationals två högsta ledare i Turkiet. Bland de åtalade finns också svenske Ali Gharavi och en tysk medborgare. Alla greps i samband med en kurs som Amnesty arrangerade i juli. De anklagas för medlemskap i en terrororganisation och riskerar upp till 15 års fängelse. Åtalen har väckt stor internationell uppmärksamhet och mötts av starka protester från omvärlden. Kort efter det att rättegången startat ger domstolen order om att åtta av de åtalade, bland dem svensken och tysken, ska friges mot borgen. De utländska medborgarna sägs ha rätt att lämna landet.
- EU minskar stödet
  
  19 oktober
  
  Europeiska rådet enas om att en del av de 4,4 miljarder euro som Turkiet utlovats för medlemskapsförhandlingar mellan 2014 och 2020 ska strykas. Rådets ordförande Donald Tusk förklarar det med de "besvärliga" förhållandena i Turkiet för närvarande. EU markerar sitt missnöje med utvecklingen i Turkiet men stänger inte dörren för att framtida medlemskap.
- Prästers vigselrätt upprör vänstern
  
  19 oktober
  
  Ett beslut av parlamentet att låta en del statsanställda religiösa ledare förrätta vigslar upprör de vänsterbetonade oppositionspartierna CHP och HDP. Tidigare har bara kommunala tjänstemän haft rätt att viga par. Vänsterpartierna befarar att den nya lagen ska urholka de sekulära värden som är fastlagda i den turkiska författningen och bana väg för officiella barnäktenskap, eftersom islamisk tradition säger att en flicka är giftasvuxen när hon nått puberteten. CHP ämnar överklaga lagen till Författningsdomstolen.
- Ledande aktivist gripen
  
  18 oktober
  
  Turkisk polis griper Osman Kavala, ordförande för människorättsorganisationen Anadolu Kültür som arbetar för att minska motsättningarna inom det turkiska samhället genom insatser på kulturområdet. Organisationen har också försökt främja bättre relationer mellan Turkiet och Armenien. Polisen gör även husrannsakan i Anadolu Kültürs kontor i Istanbul. I februari 2019, när Kavala ännu hållas fängslad anklagad för omstörtande verksamhet, begär åklagare att han (och 15 andra personer) ska dömas till livstids fängelse.
- Turkisk trupp in i Syrien
  
  13 oktober
  
  Ett hundratal turkiska soldater och 30 pansarfordon går in i Idlibprovinsen i nordvästra Syrien, som kontrolleras av jihadistmilis. Det kan bli aktuellt med förstärkningar inom de kommande dagarna, säger militärledningen. Den syriska kurdiska gerillan YPG hävdar att Turkiets främsta skäl att gå in i Syrien är att belägra grannregionen Afrin, som till största delen kontrolleras av YPG.
- Amerikansk tidnings reporter döms till fängelse
  
  10 oktober
  
  En reporter för den amerikanska tidningen Wall Street Journal döms till fängelse i två år och en månad. Enligt domstolen var en nyhetsartikel 2015 om strider mellan turkiska säkerhetsstyrkor och kurdisk gerilla att betrakta som propaganda för förbjudna PKK. Reportern, som har dubbelt turkiskt och finländskt medborgarskap, döms i sin frånvaro.
- Diplomatisk konflikt med USA
  
  10 oktober
  
  En snabbt eskalerad diplomatisk konflikt mellan Turkiet och USA når en ny topp när president Erdoğan säger att han inte längre erkänner USA:s ambassadör som landets representant. Konflikten började när turkisk polis några dagar tidigare grep en lokalanställd vid USA:s konsulat i Istanbul som anklagades för kopplingar till Gülenrörelsen. USA svarade med att sluta utfärda besöksviseringar till turkar, varpå Turkiet slutade ge inresetillstånd för amerikanska medborgare. USA framförde också tvivel på säkerhetsarrangemangen kring de amerikanska beskickningarna i Turkiet. Efter några dagars upptrappad retorik säger Erdoğan att alla turkiska ämbetsmän ska bojkotta den amerikanske ambassadörens planerade avskedsvisiter när han inom kort avslutar sitt uppdrag i landet.
- Havelpriset till fängslad turkisk domare
  
  9 oktober
  
  Europarådets parlamentariska församling beslutar att ge 2017 års Vaclav Havel-pris till den turkiske domaren Murat Arslan. Han sitter fängslad sedan oktober 2016 för misstankar om kopplingar till Gülenrörelsen. Han var fram till dess ordförande för domarnas och åklagarnas samarbetsorganisation Yarsav. Det turkiska utrikesdepartementet säger att det är "oacceptabelt att under pågående juridisk process ge ett människorättspris till en terrormisstänkt person".
- Ny massrättegång mot ex-militärer
  
  9 oktober
  
  143 före detta militärer, varav 30 officerare, ställs inför rätta i Istanbul för att ha deltagit i sammanstötningar på en av broarna över Bosporen under kuppnatten i juli 2016. Bland åtalspunkterna finns mord och försök att störta parlamentet och regeringen. De som eventuellt fälls riskerar upp till 37 livstidsstraff.
- Kritik mot odemokratiska dekret
  
  6 oktober
  
  Venedigkommissionen – Europarådets expertgrupp för författningsärenden – kritiserar Turkiets regering för att avsätta folkvalda borgmästare och ersätta dem med statligt utnämnda tjänstemän. Kommissionen betonar att de kommunala myndigheterna utgör en av demokratins grunder och att nyckeln till allmänhetens deltagande i den demokratiska processen är att de lokala ledarna är valda direkt av folket. Venedigkommissionen uppmanar regeringen att inte fatta beslut som rör kommunernas ledning som inte föregåtts av en parlamentarisk debatt, och att införa bestämmelser om att avsatta borgmästare ska få tillbaka sina uppdrag om de inte fälls av domstol. Kommissionens oro gäller främst den kurdiskt dominerade delen av landet.
- Departementsanställda ska gripas
  
  5 oktober
  
  Turkiska åklagare utfärdar arresteringsorder för 133 anställda vid finans- och arbetsmarknadsdepartementen. Misstankarna mot personerna uppges vara grundade på att de ska ha haft tillgång till mobilappen ByLock för krypterade meddelanden, som enligt turkiska myndigheter ska ha använts av dem som planerade kuppförsöket 2016.
- Kurdisk gerilla dödas i turistområde
  
  5 oktober
  
  Turkiska säkerhetsstyrkor skjuter ihjäl fem påstådda medlemmar av kurdiska PKK i provinsen Muğla vid Medelhavskusten i sydväst, där några av Turkiets populäraste turistorter ligger.
- 34 livstidsdomar
  
  4 oktober
  
  34 före detta militärer döms till livstids fängelse för att ha planerat att försöka döda president Erdoğan på ett hotell vid den egeiska kusten i samband med kuppförsöket i juli 2016. Samtliga döms till vardera fyra livstidsstraff. En tidigare brigadgeneral utpekas som ledare för gruppen.
- September
- Tidningen Zamans anställda inför rätta
  
  18 september
  
  31 före detta anställda vid de Gülenvänliga tidningarna Zaman och Daily Zaman ställs inför rätta i Istanbul. De är åtalade för att ha försökt störta regeringen och för att ha varit medlemmar av en väpnad terroristorganisation. Om de fälls riskerar de flerfaldiga livstidsstraff. Bland de åtalade är den kände krönikören och statsvetaren Şahin Alpay, som levde i Sverige på 1980-talet.
- Oppositionsledarens advokat grips
  
  15 september
  
  Turkisk polis griper Celal Çelik, juridiskt ombud för oppositionsledaren Kemal Kılıçdaroğlu, för påstådda kopplingar till güleniströrelsen. Çelik var tidigare verksam som domare vid Högsta appellationsdomstolen men avgick från den posten 2011 i protest mot gülenisternas ökade inflytande över rättsväsendet.
- Turkiet köper ryskt luftvärn
  
  13 september
  
  Turkiet skriver kontrakt om att köpa luftvärnsrobotar från Ryssland. Ordern beräknas vara värd omkring 2,5 miljarder amerikanska dollar. Genom köpet bryter Turkiet traditionen inom Nato att använda vapen som fungerar tekniskt tillsammans med vad som används i de andra medlemsländerna. Skiftet till rysk utrustning kan ses som en markering mot Nato, sedan USA och Tyskland dragit bort sina Patriotrobotar från den turkisk-syriska gränsen 2015. President Erdoğan avfärdar västländernas oro med att Turkiet sköter sin egen säkerhet.
- 99 "terrorister" dödas
  
  10 september
  
  Turkiska armén säger att den under de senaste två veckorna dödat 99 kurdiska "terrorister" i attacker mot gerilla i sydost. Bland de dödade uppges finnas en högt uppsatt medlem av PKK. Armén säger sig också ha beslagtagit stora mängder vapen, ammunition och sprängämnen.
- "Antiturkisk" oppositionspolitiker undersöks
  
  8 september
  
  Chefsåklagaren i Ankara inleder en förundersökning mot CHP-parlamentarikern Sezgin Tanrıkulu. Han misstänks ha "svartmålat turkiska republikens anda" genom att anklaga armén för att ha dödat civila i den kurdiska delen av landet med hjälp av en drönare. Att "svartmåla turkiskheten" kan ge upp till två års fängelse.
- Krisen med Tyskland allt djupare
  
  1 september
  
  Sedan ytterligare två tyska medborgare gripits i Turkiet på misstankar om inblandning i kuppförsöket 2016 säger den tyska förbundskanslern Merkel att det kan vara dags att se över landets förbindelser med Turkiet. Att under rådande omständigheter fortsätta att förhandla med Turkiet om EU-medlemskap vore direkt olämpligt, säger hon. Tolv tyskar, varav fyra med dubbelt medborgarskap, sitter för närvarande i turkiska häkten av politiska skäl.
  
  Ett par dagar senare höjer Merkel tonläget ytterligare. I en TV-debatt inför det tyska valet säger hon att hon ska föreslå de andra EU-ledarna att det är dags att avbryta medlemskapsförhandlingarna med Turkiet och att det är uppenbart att Turkiet inte bör få bli medlem av Europeiska unionen. Tyskland ska också enligt Merkel överväga att begränsa de ekonomiska kontakterna med Turkiet. Talespersoner för den turkiska regeringen anklagar tyska politiker för att hemfalla åt populism och säger att ett avbrott i förhandlingarna vore "en attack mot Europas grundläggande principer".
- Augusti
- Juncker: Turkiet på väg bort från EU
  
  29 augusti
  
  EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker säger att Turkiet har sig självt att skylla för att landets medlemskapsförhandlingar med EU har stannat av. Han säger att Turkiet går med raska kliv bort från EU och att det är upp till Erdoğan att formellt förklara förhandlingarna avbrutna. Han tillägger att han misstänker att Erdoğan hoppas att EU ska avbryta förhandlingarna för att han ska få någon att skylla på. "Men den fällan tänker vi inte gå i", säger Juncker. I mer än ett halvår har det stått klart att EU inte tänker öppna något nytt förhandlingskapitel så länge Turkiet fängslar eller avskedar regeringskritiker.
- Erdoğans livvakter åtalas i USA
  
  29 augusti
  
  19 personer, varav 15 livvakter för president Erdoğan, åtalas i USA för våld mot demonstranter i Washington. Händelsen inträffade i samband med att Erdoğan besökte sin kollega Trump i maj, när livvakterna och civila anhängare till den turkiske presidenten angrep och misshandlade personer som protesterade mot besöket. Film från händelsen visar hur livvakterna bland annat slår ned demonstranter och sparkar på dem medan de ligger på marken. Flera av livvakterna struntar i amerikanska polisers försök att få dem att sluta. En film som offentliggjorts visar också hur Erdoğan tycks ge livvakterna order om att angripa demonstranterna och hur han sedan ser på medan det sker. Turkiska UD hävdar att åtalen är "partiska". President Erdoğan beskriver dem som ett "skandalöst" exempel på hur den amerikanska rättvisan fungerar.
- "Rättvisekongress" utmanar Erdoğan
  
  26 augusti
  
  I Çanakkale i västra Turkiet inleder CHP-ledaren Kılıçdaroğlu en fyra dagar lång "rättvisekongress" för att uppmärksamma vad han kallar förbrytelser under Erdoğans ledning. Oppositionsledaren säger att det är hans plikt att kämpa för rättvisa för dem som lider under "tyrannen" Erdoğan och den "civila kupp" han anklagar presidenten för att ha genomfört.
- Hundratals fler avskedas
  
  25 augusti
  
  Ytterligare över 900 offentligt anställda tjänstemän avskedas. De har arbetat vid universitet, regeringskanslier, statliga myndigheter och försvaret. Samtidigt antas genom dekret en lag som kräver presidentens tillstånd för att underrättelsetjänsten MIT:s chef ska kunna bli föremål för rättslig utredning eller kallas som vittne i en rättegång. Genom ytterligare ett dekret stängs den kurdiska nyhetsbyrån Dihaber och två tidningar baserade i Diyarbakır. Sedan kuppförsöket i juli 2016 har omkring 130 medieorganisationer förbjudits och omkring 150 journalister gripits.
- Tyskland skärper tonen
  
  21 augusti
  
  Tysklands utrikesminister Sigmar Gabriel säger att Europa bör stödja "den demokratiskt sinnade majoriteten" av turkar som inte står på Erdoğans sida. I tidskriften Der Spiegel föreslår han att turkiska grupper i Tyskland som motsätter sig Erdoğan får ekonomiskt stöd så att de kan motarbeta turkiska regeringens försök att påverka opinionen bland turkar i landet genom satellitkanaler och predikningar i moskéer som stöds av den turkiska regeringen. Några dagar senare säger Gabriel att det är helt otänkbart att Turkiet kan bli medlem av EU så länge landet leds av Erdoğan.
- Utlämningskrav upprör Tyskland
  
  20 augusti
  
  En författare med dubbelt turkiskt och tyskt medborgarskap grips i Spanien på turkisk begäran genom Interpol. Han friges efter ett dygn men hålls kvar i landet medan spanska myndigheter tar ställning till Turkiets krav på att få honom utlämnad. Tysklands förbundskansler Merkel kritiserar Turkiets regering för att "missbruka" det internationella polissamarbetet av politiska skäl. Liknande kritik har förts fram av svenska debattörer sedan en svensk-turkisk författare gripits i Spanien på turkisk begäran. Sedan det misslyckade kuppförsöket i Turkiet i juli 2016 har närmare 9 000 turkar sökt asyl i Tyskland, vilket är en klar ökning jämfört med tidigare år. Bland dem är som alltid personer som flytt undan konflikten i landets kurdiska delar, men det senaste året har det uppstått en helt ny kategori av politiska flyktingar bestående av diplomater, militärer, akademiker, konstnärer, journalister och politiska aktivister som är emot regeringen. Så många högutbildade turkar har nu lämnat landet att Turkiet anses vara på väg att drabbas av en kompetensflykt.
- Erdoğan gör inlägg i tyska valrörelsen
  
  18 augusti
  
  President Erdoğan uppmanar turkar bosatta i Tyskland att inte rösta på något av regeringspartierna i förbundsdagsvalet i september, eftersom de är "fiender till Turkiet". Förbundskansler Angela Merkel och utrikesminister Sigmar Gabriel reagerar med ursinne och säger att Tyskland inte kan tolerera sådan inblandning i landets affärer. På det svarar Erdoğan att Gabriel borde veta sin plats och att han inte kan tala till Turkiets president på det sättet.
- Klädkod för åtalade
  
  5 augusti
  
  President Erdoğan bestämmer att personer som ställs inför rätta för misstänkt delaktighet i 2016 års statskupp och terrorism ska bära bruna kläder. "Kuppmakare" ska ha brun overall medan "terrorister" ska bära brun kavaj och bruna byxor. Presidenten har upprörts av att se åtalade i T-tröjor med trotsiga budskap på bröstet.
- Regeringen lovar mediecensur om Kina
  
  3 augusti
  
  I samband med ett möte med sin kinesiske kollega Wang Yi säger utrikesminister Çavuşoğlu att den turkiska regeringen tänker sätta stopp för alla medieuppgifter som kritiserar Kina. Han säger att Turkiet är lika angeläget om att slå vakt om Kinas säkerhet som om sin egen. Länderna har gemensamt intresse av att motarbeta islamisk terrorism. Çavuşoğlu preciserar inte hur kritik av Kina ska stoppas.
- Hundratals inför rätta för kuppförsöket
  
  1 augusti
  
  I en domstol utanför Ankara inleds rättegången mot flera hundra personer som anklagas för delaktighet i kuppförsöket 2016. Sammanlagt är 486 åtalade, varav 461 har suttit i häkte en längre tid. 41 av dem förs in i rättsalen en och en under kraftig polisbevakning, medan åskådare högljutt kräver dödsstraff för dem. När försvarsadvokaterna försöker göra sig hörda buas de ut av anhöriga till dem som dödades under kuppnatten. De åtalade anklagas för att ha lett kuppförsöket från en flygbas utanför Ankara som myndigheterna betraktar som kuppmakarnas högkvarter.
- Juli
- Kurdisk protestkampanj
  
  25 juli
  
  Det pro-kurdiska partiet HDP utlyser en tre månader lång protestkampanj mot regeringens massgripanden, som lett till att stora delar av partiledningen hamnat i fängelse. Aktionerna ska pågå till den 4 november, som är årsdagen av gripandena av HDP:s två ordförande Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdağ.
- Rättegång mot Cumhuriyets personal
  
  24 juli
  
  17 anställda vid den oppositionella sekulära tidningen Cumhuriyet ställs inför rätta i Istanbul. Elva av dem har redan suttit i fängelse sedan hösten 2016 utan dom, vilket undantagstillståndet möjliggjort. De övriga är i landsflykt och rannsakas i sin frånvaro. Bland de åtalade är tidningen chefredaktör Murat Sabuncu, kolumnisten Kadri Gürsel, satirtecknaren Musa Kart och styrelseordföranden Akın Atalay. De anklagas för samröre med tre terroristklassade organisationer: kurdiska PKK, vänsterextrema DHKP-C och güleniströrelsen. Tidningen är dock känd för att ha varit motståndare till alla tre rörelserna.
- Tyskland skärper tonen
  
  20 juli
  
  Tyskland slår tillbaka mot Turkiet med ekonomiska hot. Utrikesminister Sigmar Gabriel säger att regeringen ska se över de statliga garantierna för investeringar i Turkiet och avråder tyska företag från att satsa pengar där. Tyskland överväger också enligt Gabriel att inte längre ställa sig bakom flödet av EU-pengar till medlemsaspiranten Turkiet. Han varnar också tyska medborgare att staten inte kan garantera deras säkerhet om de turistar i Turkiet så länge där pågår "slumpmässiga" massgripanden. En talesman för den turkiske presidenten fördömer Gabriels uttalanden som "oacceptabla" och "politiskt ansvarslösa".
- Regeringen ombildas
  
  19 juli
  
  Premiärminister Yıldırım ombildar regeringen. 15 ministrar får behålla sina uppdrag, bland dem de som främst ansvarat för ekonomin, medan fem nya personer tas in i regeringen och sex ministrar får byta departement.
- Ny kursplan utan Darwin
  
  18 juli
  
  När kursplanerna för det kommande läsåret offentliggörs är Darwins evolutionslära struken. Utbildningsminister Ismet Yılmaz säger att evolutionsläran är "över elevernas nivå" och att de kan vänta med den tills de kommer till universitetet. Talespersoner för oppositionspartiet CHP och lärarfacket säger att den ändrade kursplanen är ett hot mot den sekulära staten och utbildningens vetenskapliga grund.
- Förvärrad kris med Tyskland
  
  18 juli
  
  Turkiets redan ansträngda relationer med Tyskland försämras sedan en tysk medborgare häktats för påstådd terroristverksamhet. Den häktade mannen deltog i ett seminarium med anknytning till människorättsfrågor. Bland fem andra som häktats i samma fall är Amnesty Internationals turkiska chef och en svensk aktivist. Både svenska och tyska utrikesdepartementen kritiserar häktningarna och kräver förklaringar.
- Undantagslagar förlängs
  
  17 juli
  
  Parlamentet röstar för att förlänga undantagstillståndet med ytterligare tre månader.
- Massmöten på årsdagen av kuppförsöket
  
  15 juli
  
  Runt om i landet genomförs massmöten på årsdagen av det misslyckades kuppförsöket 2016. I ett tal inför hundratusentals människor invid den bro över Bosporen som kuppmakarna hade spärrat av säger president Erdoğan än en gång att han är redo att återinföra dödsstraff, och han hotar att "hugga huvudet av förrädare". Presidenten deltar också i ett extra möte i parlamentet, där även oppositionsledaren Kılıçdaroğlu talar. Denne anklagar rättsväsendet för att ha rört sig utanför lagens ramar under det senaste året, när över 50 000 människor fängslats, de flesta hittills utan rättegång. Lagom till årsdagen avskedas ytterligare över 7 000 poliser, offentliganställda och akademiker.
- "Rättvisemöte" utmanar presidenten
  
  9 juli
  
  Flera hundra tusen människor deltar på ett protesmöte mot president Erdoğan på ett torg i den asiatiska delen av Istanbul, där oppositionsledaren Kemal Kılıçdaroğlu avslutar sin 25 dagar långa fotvandring från Ankara, en sträcka på 45 mil. Den långa "rättvisemarschen" har genomförts i protest mot att en av oppositionspartiet CHP:s parlamentsledamöter dömts till 25 års fängelse för att ha läckt hemliga uppgifter till en tidning. Ju närmare Istanbul deltagarna kommit, desto fler har anslutit sig till demonstrationen som vuxit till en kraftfull manifestation mot upplevda orättvisor i det turkiska samhället under undantagstillståndet som rått i snart ett år.
- Nästan 1 000 företag konfiskerade efter kuppförsöket
  
  7 juli
  
  Sedan kuppförsöket i juli 2016 har turkiska staten konfiskerat 965 företag med misstänkta kopplingar till Gülenrörelsen, säger vice premiärminister Nurettin Canikli. Företagen har över 46 000 anställda, en omsättning på omkring motsvarande 90 miljarder kronor och en årsförsäljning på omkring 50 miljarder kronor. Gripandena av misstänkta gülenister fortsätter. Senast har tio människorättsaktivister, bland dem Amnesty Internationals Turkietchef, gripits.
- Folkomröstningen till Europadomstolen
  
  4 juli
  
  Oppositionspartiet CHP lämnar in en begäran till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att granska den turkiska folkomröstningen i april om ökad presidentmakt. CHP hänvisar till att en rad oegentligheter ska ha förekommit. Ärendet går till Europadomstolen sedan det turkiska domstolsväsendet har avvisat protesterna.
- Juni
- Livstidsdomar efter kuppförsöket
  
  15 juni
  
  En domstol i Ankara dömer 23 personer till livstids fängelse för delaktighet i kuppförsöket sommaren 2016. En person döms till tolv års fängelse medan två soldater frias i domslutet, det första som meddelas i huvudstaden efter kuppförsöket.
- FN-kritik mot fängelsedom för domare
  
  15 juni
  
  FN kritiserar Turkiet sedan en högt uppsatt domare kopplad till FN:s rättsliga instans MICT (Mechanism for International Criminal Tribunals) dömts till 7,5 års fängelse. Domaren Aydın Sefa Akay som anklagas för samröre med den terrorstämplade Gülenrörelsen greps i september 2016 och har inte fått lämna landet sedan dess. Han arbetar normalt med ett MICT-mål i Haag som rör krigsförbrytelser i Rwanda, men som lamslagits av hans frånvaro.
- Oppositionsledare inleder protestmarsch
  
  15 juni
  
  CHP-ledaren Kemal Kılıçdaroğlu inleder en närmare 50 mil lång protestmarsch från Ankara till Istanbul, tillsammans med tusentals deltagare. Demonstranterna protesterar mot fängelsedomen dagen innan mot CHP-ledamoten Enis Berberoğlu. Första dagen går demonstranterna knappt två mil på fem timmar. President Erdoğan hotar med rättsliga åtgärder mot protesten, men Kılıçdaroğlu insisterar på att marschen ska genomföras.
- Långt fängelsestraff för CHP-parlamentariker
  
  14 juni
  
  Parlamentsledamoten Enis Berberoğlu döms till 25 års fängelse för att ha läckt hemligstämplat material till tidningen Cumhuriyet. Målet gäller bilder som uppgavs visa hur turkisk underrättelsetjänst smugglade vapen över gränsen till Syrien och ska ha överlämnats till Cumhuriyets dåvarande chefredaktör Can Dündar 2015 (se Kalendarium). Berberoğlu är den första CHP-parlamentariker som gripits efter kuppförsöket. Han får så småningom en ny rättslig prövning och döms i februari 2018 till fem år och tio månaders fängelse.
- Turkisk trupp redo för Qatar
  
  8 juni
  
  En lag som ger Turkiet möjlighet att stationera en militär styrka i Qatar undertecknas av president Erdoğan efter att snabbt ha drivits igenom i parlamentet. Turkiet ställer upp till försvar för Qatar som blivit isolerat i stora delar av arabvärlden efter anklagelser om att stödja sunnitiska terroriströrelser. Turkiet förbereder sig för att sända marksoldater såväl som stridsflyg och örlogsfartyg till landet i Persiska viken.
- Tyskland lämnar turkisk bas
  
  7 juni
  
  Tyskland regering beslutar att dra bort sin militära styrka på drygt 250 man från Incirlikbasen i södra Turkiet, sedan Turkiet under en tid vägrat låta tyska parlamentsledamöter besöka soldaterna. Konflikten bottnar bland annat i turkisk ilska över att Tyskland gett politisk asyl åt turkiska medborgare som misstänkts för kopplingar till Gülenrörelsen.
- Amnestys ordförande grips
  
  6 juni
  
  Amnesty Internationals ordförande i Turkiet, Taner Kılıç, grips tillsammans med 22 andra personer i Izmir. De misstänks för samröre med Gülenrörelsen. Åtal väcks mot Kılıç några dagar senare.
- Regeringsrådgivare gripen
  
  3 juni
  
  Premiärministerns närmaste rådgivare Birol Erdem grips på misstankar för kopplingar till Gülenrörelsen. Även hans hustru grips. Erdem är en av de högst uppsatta som dragits med i den oavbrutet pågående utrensningen av misstänkta gülenister. Tidigare har bland andra presidentens högste militäre rådgivare fastnat i nätet.
- Maj
- Misstänkta kuppledare inför rätta
  
  22 maj
  
  Över 200 personer som utpekats som hjärnorna bakom 2016 års kuppförsök ställs inför rätta i Istanbul. De allra flesta är höga officerare.
- Erdoğan tillbaka i partiledningen
  
  21 maj
  
  President Erdoğan väljs på nytt till ordförande för regeringspartiet AKP vid en extrainkallad kongress. Det är första gången sedan 1950 som Turkiets statschef samtidigt kunnat vara partiledare. Han meddelar samtidigt att det undantagstillstånd som infördes efter kuppförsöket i juli 2016 ska vara i kraft "tills landet nått välstånd och fred". Regeln ger presidenten och regeringen rätt att styra genom dekret utan att invänta parlamentets godkännande.
- Kurdparti väljer ny ledare
  
  21 maj
  
  Det pro-kurdiska partiet HDP väljer Serpil Kemalbay till ny ledare. Hon ersätter den fängslade Figen Yüksekdağ, som fråntagits sin parlamentsplats av myndigheterna.
- Turkiet vill ha bort amerikansk diplomat
  
  18 maj
  
  Regeringen kräver att USA:s sändebud till kampen mot IS avskedas. Orsaken är att han enligt Turkiet stöder den syrisk-kurdiska gerillan YPG. Regeringen hotar att på eget bevåg gå till offensiv mot USA:s kurdiska allierade om YPG anfaller turkiska mål.
- Ny kris i tyska relationerna
  
  16 maj
  
  De redan ansträngda relationerna mellan Turkiet och Tyskland försämras ytterligare sedan tyska myndigheter beviljat politisk asyl åt turkiska medborgare som begärts utlämnade för misstänkt delaktighet i kuppförsöket i juli 2016. Turkiet svarar med att vägra att släppa in tyska parlamentsledamöter på flygbasen Incirlik nära syriska gränsen, där omkring 250 tyska soldater är stationerade. Premiärminister Yıldırım säger att tyska regeringen måste välja mellan turkiska regeringen och "kuppmakarna".
- Domare döms ut
  
  5 maj
  
  Den högsta rättsmyndigheten (HSYK) avskedar ytterligare 107 domare och åklagare som anklagas för att vara anhängare till Gülenrörelsen. HSYK meddelar att de även ska gripas. Enligt det nya presidentsystemet som nyligen antagits genom en folkomröstning ska HSYK också refomeras och antalet ledamöter minskas från 22 till 13, av vilka sju ska utses av parlamentet och sex direkt eller indirekt av presidenten. Kritikerna befarar att presidenten ska få direkt kontroll över rättsväsendet, medan de som förespråkar ändringen anser att den ska effektivisera rättssystemet.
- Wikipedia förbjuds
  
  5 maj
  
  En statlig mediemyndighet förbjuder det internationella digitala uppslagsverket Wikipedia med motiveringen att sajten vägrat ta bort vad som enligt myndigheterna är falska uppgifter om förbindelser mellan turkiska staten och terrorgrupper. Förbudet bekräftas av en domstol, och Wikipedias överklagande avvisas av en högre instans.
- Presidenten tillbaka i partiet
  
  2 maj
  
  President Erdoğan återfår sitt medlemskap i regeringspartiet AKP efter nära tre år formellt vid sidan av partipolitiken. Det är det första påtagliga resultatet av de grundlagsändringar som nyligen antagits. Han väntas återta ordförandeskapet vid en extra partikongress den 21 maj.
- FN-kritik mot utrensningar
  
  1 maj
  
  Inom loppet av några dagar grips över 1 000 personer vid räder runt om i landet, fler än 9 000 poliser stängs av från sina tjänster och nästan 4 000 andra statligt anställda avskedas, bland dem över 1 000 som arbetat vid justitiedepartementet och över 1 000 försvarsanställda. Samtliga misstänks för kopplingar till Gülenrörelsen. FN:s människorättskommissarie Zeid Ra'ad Al Hussein säger att det är "högst osannolikt" att turkiska myndigheter har följt sina egna lagar vid de massutrensningar som pågått sedan det misslyckade kuppförsöket i juli 2016. Zeid oroas också av att undantagstillståndet har förlängts och säger att det råder en "skräckstämning" i Turkiet.
- April
- Fängelse för klagomål
  
  26 april
  
  En kvinna som ringt till ett pratprogram på en turkisk TV-kanal och klagat över arméns insats i den kurdiska delen av landet döms till fängelse i ett år och tre månader. Hon fälls för "terrorpropaganda".
- Ny rättslig granskning av Turkiet
  
  25 april
  
  Europarådets parlamentariska församling (Pace) beslutar att återuppta övervakningen av det turkiska rättsväsendet och respekten för de mänskliga rättigheterna. Landet stod under övervakning fram till 2004, när Europarådet bedömde att tillräckliga framsteg hade skett. Det är första gången som ett land sätts under ny övervakning, som bland annat innebär att två rapportörer regelbundet ska besöka landet och att Pace ska ha återkommande debatter om läget i Turkiet.
- Räder mot kurder i grannländerna
  
  25 april
  
  Turkiskt flyg dödar minst 26 kurdiska milismän i räder inne i Irak och Syrien. Den syrisk-kurdiska YPG-gerillan och peshmergastyrkan i norra Irak har båda ett nära samarbete med USA i kampen mot IS. Attackerna i nordöstra Syrien riktas bland annat mot ett kurdiskt mediecenter.
- Protester avslås
  
  20 april
  
  Valmyndigheten avvisar kraven på att ogiltigförklara folkomröstningen, men CHP säger att partiet står fast vid sina protester. Justitieministern säger att Författningsdomstolen inte kommer att behandla några överklaganden och att det inte är någon mening med att protestera till Europadomstolen, eftersom den enligt regeringen inte har någon överhöghet över det turkiska rättsväsendet.
- Kurdparti överklagar
  
  19 april
  
  Det pro-kurdiska partiet HDP lämnar in en officiell protest till valmyndigheten. Partiet anför en rad skäl till varför det anser att folkomröstningen bör ogiltigförklaras. Valkampanjen bedrevs under undantagstillstånd med partiets ledare i häkte, HDP vägrades på många platser ha observatörer i vallokalerna och statliga pengar användes för ja-kampanjen. Dessutom anser HDP att beslutet att godkänna ostämplade röstsedlar och kuvert gör det omöjligt att avgöra hur många ogiltiga röster som har räknats.
- EU vill se "öppen" utredning
  
  18 april
  
  EU-kommissionen uppmanar de turkiska myndigheterna att utreda anklagelserna om oegentligheter under folkomröstningen och att göra det så att allmänheten bereds insyn i arbetet. Turkiska advokatsamfundet anser att valkommissionens beslut att acceptera ostämplade röstsedlar och kuvert var ett brott mot bestämmelserna och försvårade registreringen av röster, vilket kan ha påverkat resultatet. Oppositionspartiet CHP hävdar att det förekommit överträdelser mot reglerna i nästan 11 000 vallokaler.
- "Ja" till stärkt presidentmakt
  
  16 april
  
  Ja-sidan vinner folkomröstningen med preliminärt 51,41 procent av rösterna. Stödet för att ge presidenten nästan oinskränkt makt är som starkast på den anatoliska landsbygden, medan nej-sidan vinner i storstäderna Istanbul, Ankara och Izmir, liksom i den kurdiska delen av landet. Oppositionspartierna CHP och HDP hävdar att det förekommit oegentligheter, bland annat att röster har räknats trots att röstsedlarna inte varit korrekt stämplade. CHP beslutar att överklaga hela folkomröstningen och vid behov gå ända till Författningsdomstolen för att få omröstningen ogiltigförklarad. EU-kommissionen vädjar till Erdoğan att respektera den jämna utgången av valet och att "söka bredast möjliga nationella samförstånd", med tanke på de vittgående befogenheter som de kommande författningstilläggen ger honom. Regeringen säger att nästa parlaments- och presidentval ska genomföras som planerat 2019, vilket betyder att de flesta förändringarna inte träder i kraft förrän då. OSSE:s och Europarådets gemensamma observatörsgrupp säger att förutsättningarna för folkomröstningen varit ytterst orättvisa, eftersom ja-sidan haft så stort övertag i offentligheten och att nej-sidan försvagats av att många på officiell nivå jämställt kritikerna med terrorister. Observatörerna påpekar också, med hänvisning till de ostämplade röstsedlarna, att reglerna ändrades under valdagens gång och att det regelverk som är anpassat till parlamentsval visat sig otillräckligt vid denna folkomröstning. Observatörerna kritiserar vad de beskriver som missbruk av statliga resurser och säger att folkomröstningen inte levt upp till internationella normer. Reaktionerna inom EU är försiktiga men flera regeringar vädjar till den turkiska ledningen att respektera den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Erdoğan avfärdar kritiken och säger åt observatörerna att "veta sin plats". Härnäst kan det bli en folkomröstning om EU-förhandlingarna, säger han, och om parlamentet röstar för att återinföra dödsstraffet kommer han att skriva under en sådan lag.
- "Jihadister" grips före folkomröstning
  
  14 april
  
  Två dagar före den historiska folkomröstningen om ny författning med stärkt presidentmakt uppger säkerhetstjänsten att den gripit fem misstänkta medlemmar av Islamiska staten som ska ha planerat en "sensationell" attack i Istanbul. Några dagar tidigare har 19 misstänkta IS-medlemmar gripits i Izmir för planer på sabotage mot folkomröstningen. Opinionsmätningarna antyder ett mycket jämnt valresultat, men mätningarna möts med viss skepsis. Ja-sidan, som vill ge presidenten närmast oinskränkt makt, har haft en total dominans i medierna och i gatumiljöerna.
- Kurdisk kampanjsång förbjuds
  
  4 april
  
  En distriktsdomstol i södra Turkiet förbjuder det pro-kurdiska partiet HDP:s ampanjsång inför folkomröstningen om ny författning. Sången "Bejin na" (Säg nej) anklagas för att sprida hatpropaganda. Förbudet gäller i hela landet. Valrörelsen har präglats av ett starkt övertag för ja-sidan, som vill stärka presidentens makt, och stora svårigheter för motståndarna att föra ut sina argument.
- Mars
- Spionerianklagelser mot Turkiet
  
  31 mars
  
  Uppgifter om hur turkiska myndigheter spionerar på turkar bosatta i andra länder kommer allt tätare. I Tyskland inleder åklagare en brottsundersökning mot en representant för den turkiska religiösa myndigheten Diyanet som misstänks samla in uppgifter om anhängare till Gülenrörelsen. Spionerianklagelser mot turkiska representanter som står AKP nära kommer från en rad länder världen över, bland annat Sverige. Uppmaningar till angiveri mot Gülenanhängare sägs vara vanliga.
- Syrisk offensiv slut
  
  29 mars
  
  Regeringen meddelar att den militära offensiven i norra Syrien, som gått under namnet "Eufrats sköld", har avslutats efter åtta månader (se Augusti 2016). Offensivens mål har varit att driva bort IS från områdena väster om floden Eufrat. Det är oklart om de turkiska soldaterna tas hem från Syrien eller om de ska sättas in någon annanstans i landet. Turkiet är angeläget om att få delta i offensiven mot IS "huvudstad" Raqqa, men kräver att USA:s allierade syrisk-kurdiska milis YPG hålls utanför den striden.
- Inga fler valmöten i Tyskland
  
  21 mars
  
  Regeringspartiet AKP beslutar att inställa alla planerade valmöten i Tyskland. Ingen motivering ges, men beskedet kommer efter det att bland andra nära medarbetare till förbundskansler Merkel sagt att Erdoğan inte är välkommen till Tyskland och att tyska staten inte är intresserad av att sätta in tusentals poliser för att skydda en man som så djupt har förolämpat landet.
- Häftiga utfall mot Tyskland
  
  19 mars
  
  Turkiets försvarsminister antyder att Tyskland kan ha varit inblandat i kuppförsöket i juli 2016. Anklagelsen kommer efter det att chefen för det tyska utrikesspionaget i en tidningsintervju sagt sig tvivla på de turkiska "bevisen" för att Gülenrörelsen låg bakom kuppförsöket. I Ankara får den tyske ambassadören ta emot en protest mot att pro-kurdiska demonstranter i Frankfurt tillåtits visa upp PKK:s partisymboler. President Erdoğan anklagar förbundskansler Merkel personligen för att bete sig som en nazist. En regeringstalesman i Berlin säger att Tyskland inte vill sänka sig till Erdoğans nivå, men att hans utfall är oacceptabla och att det är den turkiska regeringens sak att se till att inte ländernas relationer skadas långsiktigt.
- "Korståg mot islam"
  
  16 mars
  
  Erdoğan kritiserar EU-domstolen för att bedriva ett korståg mot islam, sedan domstolen fastslagit att företag har rätt att förbjuda anställda att bära "politiska, filosofiska eller religiösa" symboler, däribland muslimsk huvudduk.
- Ordkriget trappas upp
  
  15 mars
  
  Erdoğan fortsätter sina utfall mot EU-länder och deras ledare och jämför behandlingen av icke-européer i EU idag med hur judarna behandlades under andra världskriget. "Fascismens anda löper amok på Europas gator", säger han bland annat. Talesmän för EU säger att den turkiske presidenten tappat kontakten med verkligheten och att hans ordval och kritik passar illa för ett land som säger sig vilja bli medlem av EU. Ett stort antal västeuropeiska konton på mikrobloggen Twitter hackas av aktivister som bland annat förser dem med hakkors. Pro-turkiska krafter misstänks.
- EU varnar Erdoğan
  
  13 mars
  
  EU-kommissionen manar president Erdoğan att "undvika överdrivna uttalanden och åtgärder som riskerar att ytterligare förvärra situationen". Samtidigt överlämnar turkiska UD två formella protester till Nederländernas sändebud, medan regeringen i Haag uppmanar nederländska medborgare i Turkiet att "vara på sin vakt". Danmarks regering ber Turkiets premiärminister Yıldırım att skjuta upp ett planerat besök senare i månaden. Samtidigt säger EU-kommissionen att om de föreslagna turkiska författningsändringarna godkänns i folkomröstningen i april kommer den nya grundlagen att granskas och värderas av EU, med tanke på Turkiets ansökan om medlemskap i unionen. Venedigkommissionen, Europarådets expertkommitté för författningsfrågor, säger att de föreslagna ändringarna innebär ett "farligt steg tillbaka för demokratin". Turkiets regering avfärdar kritiken som partisk och osaklig och säger att Venedigkommissionen blivit politiserad och fläckat ned sitt anseende.
- Konflikt med Nederländerna
  
  12 mars
  
  Turkiet hamnar i en allvarlig diplomatisk konflikt med Nederländerna, sedan myndigheterna där vägrat släppa in utrikesminister Çavuşoğlu, som skulle ha hållit valmöte i Rotterdam, och utvisat den turkiska familjeministern till Tyskland. Behandlingen av utrikesministern var en reaktion mot att turkiska regeringen hotat Nederländerna med någon form av ekonomiskt straff om han inte tilläts träffa turkiska väljare i Rotterdam. President Erdoğan, som tidigare anklagat tyska myndigheter för att bete sig som nazister, beskriver nu den nederländska regeringen i liknande ordalag. Den nederländske ambassadören i Ankara, som tillfälligt är på semester, får besked att han inte är välkommen tillbaka. I Istanbul tar sig demonstranter in på Nederländernas konsulat och byter ut landets flagga mot en turkisk. I Rotterdam driver polisen bort demonstranter utanför det turkiska konsulatet med vattenkanoner och hundar. Turkiets regering hotar att straffa Nederländerna på alla sätt tills man får en ursäkt. Erdoğan säger att Nederländerna ska tvingas betala "ett högt pris" för sitt agerande.
- Hård kritik från FN
  
  10 mars
  
  FN:s människorättsavdelning anklagar de turkiska säkerhetsstyrkorna för grova brott mot de mänskliga rättigheterna i jakten på militanta kurder i den sydöstra delen av landet mellan juli 2015 och december 2016. Enligt rapporten fördrevs uppemot en halv miljon människor från sina hem och stor materiell förödelse vållades, och detta utan att enligt FN en enda persons ställts till svars. Omkring 2 000 människor dödades, varav cirka 800 tillhörande säkerhetsstyrkorna. Bland de övriga 1 200 kan det enligt FN ha funnits en del som deltagit i aktioner mot staten. Turkiets regering avvisar "den så kallade rapporten" som enligt den är baserad på "påståenden från illasinnade kretsar".
- "Antiterroristaktion"
  
  6 mars
  
  Turkiska säkerhetsstyrkor inleder den största "antiterroristaktionen " på flera år i den sydöstra delen av landet. Omkring 7 000 gendarmer och 600 specialsoldater med understöd av stridsvagnar och helikoptrar går in i ett disktrikt i provinsen Diyarbakır. Utegångsförbud införs i 18 byar. Syftet är att "neutralisera" medlemmar av PKK.
- Turkisk ilska mot Tyskland
  
  5 mars
  
  President Erdoğan riktar ett skarpt utfall mot Tyskland, sedan flera tyska städer vägrat ge turkiska ministrar tillstånd att hålla valmöten där inför folkomröstningen om att stärka presidentens makt. Han säger att tyska staten beter sig ungefär som nazisterna. Samtidigt säger Nederländernas regering att den motsätter sig turkiska planer på ett valmöte i Rotterdam. Österrikes förbundskansler Christian Kern uppmanar hela EU att gemensamt förbjuda turkiska valmöten. Han vill också att Turkiets medlemskapsförhandlingar ska avbrytas som svar på att Erdoğan "undergräver de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska rättigheterna". En talesperson för förbundskansler Merkel beskriver jämförelsen med nazitiden som "absurd" och manar till vett och sans. Ordföranden för Turkiska riksförbundet i Tyskland medger att Erdoğan gått för långt.
- Februari
- Massrättegång inleds
  
  28 februari
  
  Omkring 330 personer ställs inför rätta i närheten av Ankara i den hittills största rättegången som rör kuppförsöket 2016. Omkring 240 av dem sitter redan i häkte. De anklagas för mord och mordförsök samt försök att störta regeringen och upplösa parlamentet. De riskerar flerfaldiga livstidsstraff.
- Tysk korrespondent häktas
  
  27 februari
  
  En domstol häktar en korrespondent för den tyska tidningen Die Welt som anklagas för att sprida terrorpropaganda och uppvigla till hat. Anklagelserna gäller uppgifter om att ett mejlkonto tillhörigt den turkiske energiministern, tillika svärson till president Erdoğan, ska ha hackats. Dataintrången ska ha avslöjat försök av regeringen att ta kontroll över medieföretag och manipulera opinionen genom att sprida falska uppgifter på sociala medier. Tysklands förbundskansler Angela Merkel vädjar till de turkiska myndigheterna att betänka vikten av pressfrihet i demokratiska samhällen.
- Turkisk ilska mot Österrike
  
  27 februari
  
  Turkiets regering kritiserar Österrike för "ansvarslöst" uppträdande gentemot Turkiet, sedan Österrikes utrikesminister sagt att president Erdoğan inte är välkommen att bedriva valkampanj i Turkiet. Enligt den österrikiska regeringen skulle detta öka spänningarna i landet och försvåra integrationen av de 360 000 turkiskt bördiga invånarna i Österrike. En turkisk UD-talesman säger att de österrikiska myndigheterna är fördomsfulla och överskrider sina befogenheter.
- Kvinnliga soldater får bära sjal
  
  22 februari
  
  Försvarsdepartementet ger order om att kvinnliga militära befäl i stabsbefattningar får bära islamisk huvudduk, förutsatt att den har samma färg som uniformen och inte döljer något av ansiktet. Tidigare under AKP:s styre har sjalförbudet upphävts vid skolor och universitet, i politiska församlingar och inom polisen.
- Kurdledare straffas
  
  21 februari
  
  Det pro-kurdiska partiet HDP:s ledare Selahattin Demirtaş döms till fängelse i fem månader för att ha skändat turkiska staten och dess institutioner. I ett annat rättsärende, där han anklagas för kopplingar till PKK och för att ha spritt terrorpropaganda, riskerar han fängelse i upp till 142 år. Hans medordförande för HDP, Figen Yüksekdağ, fråntas samtidigt sin plats i parlamentet med hänvisning till att en dom 2013 för terrorpropaganda vunnit laga kraft.
- Rättegång för mordplaner mot presidenten
  
  20 februari
  
  47 personer, de flesta soldater, ställs inför rätta i Muğla i sydväst för att ha försökt döda president Erdoğan under kuppförsöket i juli 2016. Åklagarna yrkar på livstids fängelse för samtliga.
- Hundratals kurder grips
  
  14 februari
  
  Mer än 600 personer som misstänks för kopplingar till den terroriststämplade kurdiska PKK-gerillan grips under två dagars polisräder, uppger statliga medier. Det lagliga pro-kurdiska partiet HDP säger att 5 000 av dess medlemmar har gripits efter kuppförsöket mot regeringen i juli 2016.
- Allt klart för folkomröstning
  
  10 februari
  
  President Erdoğan skriver under lagförslaget om författningsändringar som ger honom själv kraftigt ökad makt. Därmed är det klart att förslaget ska underställas en folkomröstning, som ska hållas den 16 april.
- Soldater dödade i Syrien
  
  9 februari
  
  Tre turkiska soldater dödas i norra Syrien i ett felriktat ryskt flyganfall. Rysslands president Putin beklagar misstaget i ett telefonsamtal med Erdoğan och de uppges enas om att förbättra samordningen mellan sina respektive militära insatser.
- Massgripanden av misstänkta islamister
  
  5 februari
  
  I det hittills största tillslaget i Turkiet mot misstänkta medlemmar av den islamistiska terrorsekten IS grips över 750 personer runt om i landet. Bland de gripna finns såväl turkar som utlänningar.
- Januari
- Gülen inför rätta, och 269 andra
  
  30 januari
  
  En rättegång inleds mot den islamiske ledaren Fethullah Gülen och 269 andra personer som anklagas för att ha legat bakom kuppförsöket i juli 2016. Av de åtalade har 152 suttit i häkte sedan kuppförsöket. Bland dem är en rad höga militärer. Gülen själv rannsakas i sin frånvaro. Han bor i USA, vars rättsväsen hittills inte hörsammat Turkiets krav på en utlämning.
- Grekland utlämnar inte soldater
  
  26 januari
  
  Åtta turkiska officerare som flydde i helikopter till Grekland i samband med det misslyckade kuppförsöket i juli 2016 kommer inte att utlämnas. Grekland högsta domstol bedömer att de inte skulle få en rättvis rättegång i hemlandet och ger order om att de ska försättas på fri fot. De åtta officerarna har hittills nekats politisk asyl i Grekland men deras överklaganden håller på att behandlas. Turkiets regering säger att den ska se över sina relationer med Grekland och överväger att säga upp avtalet med EU om att ta tillbaka migranter från Grekland. Justitiedepartementet överlämnar en ny begäran om att få de åtta officerarna utlämnade och hävdar att domstolsbeslutet hade politiskt motiv.
- Syriska samtal under turkisk ledning
  
  23 januari
  
  Tillsammans med Ryssland och Iran står Turkiet som arrangör av syriska fredsförhandlingar som inleds i Kazakstans huvudstad Astana.
- Parlamentet godkänner författningsändringar
  
  21 januari
  
  Parlamentet godkänner i en avgörande omröstning 18 förslag till ändringar av författningen som bland annat syftar till att stärka presidentens makt. Om förslagen även godkänns i en folkomröstning under våren får presidenten bland annat befogenhet att styra genom dekret, utlysa undantagstillstånd, tillsätta alla ministrar och högre statliga ämbetsmän samt att upplösa parlamentet. Posten som premiärminister avskaffas och ersätts med en vicepresident. Presidenten behöver inte längre stå vid sidan av partipolitiken, vilket kan ge den nuvarande statschefen Erdoğan rätt att återta ledningen för regeringspartiet AKP. Den långa debatten i parlamentet har varit hätsk och vid några tillfällen lett till handgripligheter. Det prokurdiska HDP, som har flera av sina ledamöter i fängelse, har bojkottat debatten och det ledande oppositionspartiet CHP säger att det ska föra en intensiv kampanj mot ändringarna inför folkomröstningen, som sannolikt sker i början av april. President- och parlamentsval planeras till 2019, då Erdoğan kan ställa upp till omval för ytterligare fem år, varefter han kan väljas om ännu en gång och teoretiskt behålla makten ända till 2029.
- Långa straff begärs för kurdledare
  
  17 januari
  
  Åklagarna i rättegången mot HDP-ledarna Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdağ yrkar på fängelse i upp till 142 respektive 83 år för bland annat medlemskap i en terroristorganisation och spridande av hatpropaganda. De hålls också ansvariga för att pro-kurdiska protester hösten 2014 mot Turkiets inblandning i Syrien urartade i våld med många dödsoffer.
- Fler än 8 000 till avskedas
  
  7 januari
  
  Nästan 8 400 statsanställda avskedas och ett 80-tal föreningar stängs, bland dem indrottsklubbar, i en ny omgång utrensningar efter kuppförsöket i juli 2016. Bland de avskedade finns poliser, anställda vid justitiedepartementet, tjänstemän inom vården och hundratals andra. Samtidigt beslutar regeringen att turkar som lever utomlands kan bli fråntagna sina medborgarskap om de vägrar att låta sig förhöras av personal som utreder kuppförsöket.
- 380 affärsmän ska gripas
  
  5 januari
  
  Arresteringsorder utfärdas mot 380 affärsmän som anklagas för att ha gett ekonomiskt stöd åt Gülenrörelsen. Åklagare ska också ha begärt att få göra husrannsakan i deras bostäder.
- Första domarna efter kuppförsöket
  
  5 januari
  
  Två arméofficerare döms till livstids fängelse. De döms för brott mot författningen efter att ha medverkat i kuppförsöket i juli 2016. Det är de två första domarna som avkunnas i vad som kommer att bli den största rättsprocessen i landets historia.
- Undantagslagar förlängs
  
  3 januari
  
  Parlamentet förlänger det undantagstillstånd som infördes efter kuppförsöket i juli 2016. Nu är det i kraft till den 19 april.
- Terrorattack mot nyårsfest
  
  1 januari
  
  Det nya året är bara en timme gammalt när en person skjuter ihjäl 39 människor och skadar närmare 70 på en populär nattklubb i Istanbul. 27 av offren är utländska medborgare, de flesta från arabiska länder men också en israelisk kvinna. Efter ett dygn tar Islamiska staten på sig dådet. Det är första gången den islamistiska extremiströrelsen tagit på sig ett större attentat inne i Turkiet. Enligt uttalandet är attentatet hämnd för Turkiets krigföring mot IS i Syrien, där turkiska styrkor just nu försöker inta den IS-kontrollerade staden al-Bab. Gärningsmannen som grips efter drygt två veckor beskrivs som en 34-årig uzbek som fått terroristutbildning i Afghanistan. Han erkänner och säger enligt lokala medier att han fått order från IS i Syrien om att utföra en attack.
2016
- December
- Turkiet garant för syrisk vapenvila
  
  30 december
  
  En vapenvila inleds i Syrien efter medling av Turkiet och Ryssland och båda länderna ställer sig som garanter för att avtalet ska respekteras. USA har inte varit delaktigt i förhandlingarna.
- Poliser inför rätta
  
  27 december
  
  29 poliser ställs inför rätta i Istanbul i den första större rättegången mot misstänkta för delaktighet i sommarens misslyckade kuppförsök. 21 av dem riskerar upp till trefaldigt livstidsstraff medan de övriga kan dömas till högst 15 års fängelse. Samtliga är åtalade för att ha vägrat att bevaka president Erdoğans bostad i Istanbul under kuppnatten.
- Rysslands ambassadör mördad
  
  19 december
  
  Rysslands ambassadör Andrej Karlov skjuts ihjäl vid ett besök på en fotoutställning i Ankara. En man som ropar "Glöm inte Aleppo! Glöm inte Syrien!" skjuter ambassadören i ryggen. Flera andra besökare ska också ha skadats i skottlossningen inne i galleriet. Mördaren, en 22-årig polis, skjuts själv ihjäl av specialpoliser. Rysslands och Turkiets regeringar kommer snabbt överens om att inte låta mordet påverka relationerna mellan länderna, som förbättras under året och lett till visst samarbete kring kriget i Syrien. Turkiska regeringen hävdar att Gülenrörelsen låg bakom attentatet.
- Kurder beskylls för attack mot soldater
  
  17 december
  
  14 soldater dödas och över 50 människor skadas vid ett självmordsattentat mot en militärbuss i staden Kayseri. Regeringen säger att allt tyder på att PKK låg bakom attacken. I vad som tycks ha varit hämndattacker angrips 20 HDP-kontor runt om i landet. Flera kontor bränns ned, andra blir beskjutna. Polisen griper nio personer misstänkta för delaktighet i attentaten mot HDP. Några dagar senare tar kurdiska TAK på sig attacken mot soldaterna.
- Ekonomisk kräftgång
  
  13 december
  
  Officiell statistik visar att BNP minskade med 1,8 procent under årets tredje kvartal, jämfört med samma period 2015. Konsumenternas utgifter minskade med 3,2 procent och exporten av varor och tjänster med 7 procent. Det är den första nedgången för ekonomin sedan 2009. Rapporten är ett av de tydligaste tecknen hittills på att den politiska instabiliteten efter kuppförsöket i juli har minskat invånarnas tro på framtiden.
- Terrordåd i Istanbul
  
  10 december
  
  44 människor dödas och 166 skadas i vad som tycks vara två samordnade sprängdåd utanför en fotbollsarena i Istanbul. Attentaten – en bilbomb följd av en självmordsexplosion – är riktade mot poliser som just bevakat en match i högsta fotbollsligan. Minst 30 av dödsoffren är poliser. Regeringen anklagar PKK för attentaten och svär på att hämnas. Liksom vid flera tidigare liknande attentat är det den obskyra kurdiska organisationen TAK som tar på sig dådet. Myndigheterna svarar med att gripa över 200 personer vid räder i ett stort antal städer. En stor del av de gripna uppges vara medlemmar av eller sympatisörer till HDP. Dessutom angriper turkiskt flyg vad som beskrivs som gerillamål i norra Irak.
- Nytt grundlagsförslag klart
  
  10 december
  
  Regerande AKP överlämnar ett förslag till parlamentet om 21 ändringar av landets författning. Den största ändringen är att landet övergår från en parlamentarisk demokrati till ett system med stark presidentmakt. Det är tills vidare oklart om posten som premiärminister ska avskaffas. Enligt förslaget ska presidenten kunna utse en eller flera vicepresidenter. Förslaget bygger på att AKP får stöd i parlamentet av minst 14 ledamöter för det nationalistiska partiet MHP. Både CHP och HDP är starkt emot förslaget, som av CHP-ledaren Kılıçdaroğlu beskrivs som "ett regimskifte, inte ett systemskifte". Om parlamentet röstar igenom förslaget blir det folkomröstning i frågan, troligen under våren 2017.
- Hård expertkritik
  
  9 december
  
  Europarådets författningsexperter, Venedigkommissionen, skriver i en rapport att avskedandena av statlig personal efter kuppförsöket i juli strider både mot den turkiska författningen och mot folkrätten. Avskedandena kännetecknas enligt experterna av en hög grad av slumpmässighet och de kollektiva bestraffningarna har gjort att enskilda individer inte fått sina fall prövade. Samtidigt beslutar den europeiska samarbetsorganisationen för domare och åklagare (ENCJ) att utesluta Turkiet med motiveringen att det turkiska rättsväsendet inte längre är oberoende av regeringen.
- November
- Sexfaldiga livstidsstraff yrkas för kuppmakare
  
  29 november
  
  Åklagare har begärt sex gångers livstidsstraff för 47 misstänkta kuppmakare, av vilka 44 sitter i häkte. Bland brotten de misstänks för är försök att mörda presidenten. Rättegången ska genomföras i staden Muğla i sydväst, i den provins där presidenten bodde på ett hotell den natt när kuppförsöket inleddes. Erdoğan har hävdat att han lämnade hotellet bara 15 minuter innan soldaterna kom för att döda honom. Det är oklart när rättegången börjar.
- Lärare får tillbaka sina arbeten
  
  25 november
  
  Omkring 6 000 lärare som blev avstängda från sina tjänster efter kuppförsöket har fått återgå till sina arbeten, säger utbildningsdepartementet. Det är drygt hälften av dem som togs ur tjänst efter den 15 juli.
- EU-parlamentet vill stoppa förhandlingar
  
  24 november
  
  EU-parlamentet röstar med en stor majoritet för att frysa förhandlingarna med Turkiet om medlemskap i unionen på grund av turkiska regeringens "oproportionerliga" reaktion på sommarens kuppförsök. Beslutet är mest symboliskt, eftersom förhandlingarna har stått närmast stilla i åratal och ingen ändå tror att Turkiet ska kunna bli medlem ännu på åtskilliga år. Turkiska regeringen avfärdar omröstningen som "totalt värdelös".
- Rättegång mot Gülen
  
  22 november
  
  En rättegång mot Fethullah Gülen och 72 andra personer som anklagas för att ha försökt störta den turkiska regeringen inleds i Istanbul. De flesta åtalade rannsakas i sin frånvaro. Åtalen gäller händelser som inträffade före kuppförsöket i juli.
- 15 000 till avskedade
  
  22 november
  
  Ytterligare fler än 15 000 offentligt anställda avskedas som ett led i utrensningarna efter sommarens kuppförsök. Bland dem som mister sina anställningar finns allt från soldater och poliser till skatteinspektörer och barnmorskor. Sammanlagt har fler än 125 000 personer avskedats eller stängts av sedan juli. Omkring 36 000 sitter i häkte i väntan på rättegång. Enligt president Erdoğan är utrensningarna långtifrån avslutade. Samtidigt stängs 375 institutioner och föreningar, bland dem organisationer som arbetar för minoriteters rättigheter, juristförbund och kvinnogrupper. Dessutom stängs 18 välgörenhetsorganisationer och 9 medieföretag. Samtidigt grips direktören för Silivrifängelset utanför Istanbul och ytterligare 19 anställda där. Många av dem som gripits i utredningarna hålls i Silivri.
- Protester leder till stoppad barnsexlag
  
  22 november
  
  Tusentals människor protesterar i Istanbul mot ett lagförslag från regeringen om att män som fängslats för att ha haft sex med minderåriga ska kunna friges om samlaget genomförts "utan våld eller hot" och om de går med på att gifta sig med offret. Regeringen hävdar att lagen inte syftar till att godkänna våldtäkter, men bland andra FN:s barnfond Unicef säger sig vara "djupt oroad" av förslaget, som preliminärt godkänts av parlamentet. Efter protesterna beslutar ett parlamentsutskott att tills vidare dra tillbaka förslaget. Det kan dock komma att läggas fram igen efter omarbetning.
- Mest kritiska EU-rapporten hittills
  
  9 november
  
  Årets rapport från EU-kommissionen om läget för Turkiets närmande till unionen är den hittills mest kritiska. Den slår fast att möjligheten till turkiskt medlemskap hänger på en skör tråd på grund av regeringens agerande efter sommarens kuppförsök. "Demokrati, rättsväsendets oberoende och pressfriheten är inte förhandlingsbara", säger utvidgningskommissionären Johannes Hahn och uppmanar Turkiet att stå fast vid EU:s grundläggande krav.
- EU slår tillbaka
  
  8 november
  
  EU-kommissionen riktar en skarp maning till den turkiska regeringen att återuppta en politisk dialog med oppositionen, slå vakt om den parlamentariska demokratin, respektera de mänskliga rättigheterna, rättsstatens principer, de grundläggande friheterna och rättvisa rättegångar – krav som ställs på ett kandidatland. Att betrakta PKK som en terroristgrupp är fullt rimligt, men att gripa parlamentsledamöter från ett lagligt parti polariserar samhället, säger kommissionen.
- "Ömtålig relation till EU"
  
  7 november
  
  Turkiets EU-minister Ömer Çelik kallar till sig alla EU-länders ambassadörer och varnar dem för att förhållandet mellan Turkiet och Europeiska unionen befinner sig i en ömtålig fas. Han kritiserar vad han ser som rasistiska argument från EU:s sida
- Nio anställda vid Cumhuriyet häktas
  
  5 november
  
  Nio anställda vid den regeringskritiska tidningen Cymhuriyet häktas, bland dem chefredaktören, en satirtecknare och en krönikör som är känd för sitt motstånd mot president Erdoğan. Två av dem som gripits friges utan att anklagelser riktas mot dem och två andra försätts på fri fot med hänvisning till deras ålder.
- Kurdledare gripna
  
  4 november
  
  Polisen griper tolv av HDP:s parlamentsledamöter, bland dem de båda partiledarna Selahattin Demirtaş och Figen Yüksekdağ. De anklagas för att ha spritt terrorpropaganda och för att inte ha inställt sig till förhör hos åklagare. De häktas och åtalas tillsammans med sju av de andra. HDP säger i ett uttalande att myndigheternas avsikt är att krossa partiet och att detta är slutet för demokratin i Turkiet. HDP uppmanar omvärlden att reagera mot "Erdoğan-regimens kupp". Partiet meddelar senare att det avbryter sitt arbete i parlamentet. Dagen efteråt grips ytterligare nio ledande medlemmar av HDP i sydprovinsen Adana.
- Oktober
- Fortsatta massavskedanden
  
  29 oktober
  
  Ytterligare över 10 000 regeringsanställda avskedas, de flesta från utbildnings-, justitie- och hälsovårdsdepartementen. Dessutom stängs ytterligare 15 tidningar och andra medier som främst rapporterat från den kurdiskt dominerade delen av landet. Regeringen tar också ifrån universiteten rätten att utnämna rektorer. De ska hädanefter utses av presidenten bland kandidater som nominerats av myndigheten för högre utbildning, YÖK.
- Diplomater söker asyl
  
  24 oktober
  
  Inrikesdepartementet i Tyskland säger att 35 turkiska medborgare med diplomatpass har ansökt om politisk asyl i Tyskland efter kuppförsöket i juli. Det rör sig om såväl diplomater som familjemedlemmar.
- Utrensningarna fortsätter
  
  14 oktober
  
  Under oktober har över 12 000 poliser och mer än 500 poliser stängts av i väntan på utredning. Arresteringsorder har utfärdats för 215 polisbefäl och drygt 230 militärer har avskedats. Nu avskedas också 109 militära domare och polisen genomför razzior vid Kassationsdomstolen, landets högsta appellationsdomstol, samt vid den högsta administrativa domstolen, Statsrådet. Även andra domstolsbyggnader genomsöks. Polisen har order att gripa 189 domare och åklagare som misstänks för kopplingar till Gülenrörelsen. Underrättelsetjänsten ska ha pekat ut 56 000 personer som användare av en mobilapp med vars hjälp gülenister påstås ha spritt information om försöken att undergräva staten och ta makten.
- Avtal med Ryssland om gasledning
  
  10 oktober
  
  Rysslands president Putin besöker Turkiet som ett led i normaliseringen av relationerna mellan länderna. Han säger att Ryssland och Turkiet nu är redo att återuppta samarbetet på alla områden. Under besöket skriver han och Erdoğan under ett avtal om att bygga en gasledning under Svarta havet, kallad Turkstream.
- Bilbomb dödar 18
  
  9 oktober
  
  18 människor dödas när en bil fullastad med sprängämnen detoneras av en självmordsbombare i sydostprovinsen Hakkari, säger regeringen. Åtta av dödsoffren är civila. Dessutom skadas ytterligare tio soldater och 16 civila i explosionen som av myndigheterna skylls på PKK.
- September
- Kurdiska TV-stationer stängs
  
  28 september
  
  Turkiska myndigheter stänger tio helt eller delvis kurdiskspråkiga TV-kanaler, bland andra den första kurdiska kanalen för barnprogram.
- 32 000 häktade
  
  28 september
  
  Justitieminister Bekir Bozdağ säger att 32 000 misstänkta medlemmar av Gülenrörelse har omhäktats. Efter kuppförsöket i juli har hittills 70 000 gripna blivit utredda. "Processen fortsätter", säger ministern.
- "Global kamp mot Gülen"
  
  20 september
  
  President Erdoğan manar i ett tal i FN:s generalförsamling hela världen att ingripa mot Fethullah Gülen och hans "terroriströrelse".
- Borgmästare byts ut
  
  11 september
  
  De folkvalda borgmästarna i 28 städer avskedas och ersätts med statligt utnämnda administratörer. De flesta anklagas för samröre med PKK, de övriga utpekas som gülenister. Nära hälften av dem grips av polis. De flesta avskedandena sker i den kurdiskt dominerade delen av landet.
- Miljarder till syriska flyktingar
  
  8 september
  
  EU-kommissionen anslår 348 miljoner euro, motsvarande cirka 3,3 miljarder kronor, i humanitärt stöd till syriska flyktingar i Turkiet. Pengarna ska användas av FN:s livsmedelsprogram WFP i samarbete med turkiska Röda halvmånen. Summan är en del av de 3 miljarder euro som EU lovat Turkiet mot att turkiska regeringen i gengäld hindrar flyktingar att fortsätta till EU-länder. Det beräknas finnas omkring 2,75 miljoner syriska flyktingar i Turkiet och merparten lever utanför de läger som byggts upp i gränstrakterna.
- "Gränsen rensad från IS"
  
  4 september
  
  Regeringen säger att turkiska styrkor i samarbete med syriska rebeller har drivit bort IS från alla ställningar invid den turkiska gränsen. Därmed har IS enligt regeringen inte längre möjlighet att föra in rekryter eller förnödenheter till Syrien från Turkiet. Syriska källor bekräftar uppgiften.
- Ny turkisk front i Syrien
  
  3 september
  
  Ytterligare minst 20 turkiska stridsvagnar, fem trupptransportfordon, lastbilar och andra pansarfordon kör in i Syrien från den turkiska gränsstaden Kilis. Därmed öppnas en ny turkisk front mot IS och kurdiska YPG.
- Över 40 dödade
  
  2 september
  
  Armén säger att 27 medlemmar av PKK dödats och över 30 skadats i flyganfall och markstrider i provinsen Hakkari. Samtidigt säger lokala myndigheter och nyhetsbyrån Anadolu att sammanlagt 13 soldater och en regeringsanställd kurdisk byvakt dödats och uppemot 30 soldater skadats i strider i tre provinser i sydöstra Turkiet.
- Augusti
- Turkiskt flyg dödar kurder i Syrien
  
  28 augusti
  
  Minst 40 människor dödas i turkiska flygräder mot byar i norra Syrien. Armén talar om dödade kurdiska "terrorister", medan lokala talespersoner beskriver offren som civila kurder. Enligt regeringen är avsikten med attackerna i norra Syrien att hindra kurdiska YPG att skapa en korridor genom hela landet, från irakiska gränsen till Medelhavet.
- Tredje Bosporenbron invigd
  
  26 augusti
  
  President Erdoğan inviger den tredje bron över Bosporen, placerad nära sundets norra utlopp i Svarta havet. Den 1 408 meter långa bron, uppkallad efter en osmansk sultan från 1500-talet, är en av världens största hängbroar. Bygget har kostat runt 25 miljarder kronor och betraktas som ett led i presidentens strävan att skriva in sig i historieböckerna. Det har kritiserats av miljöaktivister för att ett större skogsområde försvann under arbetet.
- Självmordsattentat mot poliser
  
  26 augusti
  
  Elva polisbefäl dödas och 78 människor skadas när en lastbil körs fram till en polisstation i staden Cizre invid den syriska gränsen och en större sprängladdning detoneras. Myndigheterna misstänker PKK för attentatet och senare tar gerillan på sig det.
- Turkiska trupper in i Syrien
  
  24 augusti
  
  Efter en dags beskjutning över gränsen från båda sidor rullar ett tiotal turkiska stridsvagnar in i Syrien. En elitstyrka rapporteras också köra in i Syrien, liksom syriska rebeller som stöds av Turkiet. Invasionsstyrkorna får flygunderstöd. IS rapporteras retirera från Jarablus, men president Erdoğan säger att insatsen är lika mycket riktad mot den syrisk-kurdiska gerillan YPG som mot IS. Samtidigt kommer USA:s vicepresident Joe Biden till Turkiet för att försöka minska spänningen mellan de båda allierade länderna. Relationerna dem emellan har försämrats både av olika syn på kriget i Syrien och inställningen till Gülenrörelsen och utvecklingen i Turkiet efter kuppförsöket i juli.
- Terrordåd mot bröllopsfest
  
  20 augusti
  
  57 människor dödas, varav 34 barn, när en självmordsbombare angriper en bröllopsfest i Gaziantep i sydöstra Turkiet, sex mil från gränsen till Syrien. President Erdoğan säger att IS sannolikt ligger bakom attacken. Närmare 70 människor skadas också, varav ett tiotal allvarligt. De flesta bröllopsgäster var kurder. Enligt tidningen Hürriyet är sprängladdningen konstruerad på samma sätt som vid tidigare attentat mot kurder i Suruç och Ankara 2015.
- Relationerna till Israel normaliseras
  
  19 augusti
  
  Parlamentet godkänner ett avtal som regeringen slutit om att återupprätta normala relationer med Israel, sex år efter det att israeliska soldater bordade det turkiska fartyget Mavi Marmara och sköt ihjäl nio turkiska medborgare. Ytterligare en turk avled senare av sina skador (se även Utrikespolitik och försvar). Avtalet slöts i slutet av juni men ratificeringen fördröjdes av kuppförsöket den 15 juli. Enligt avtalet ska Israel betala ett skadestånd på 20 miljoner US dollar för militärräden mot Mavi Marmara som var på väg mot Gaza. Det blir inga rättsliga följder för israeler inblandade i attacken.
- Kurdisk upptrappning
  
  18 augusti
  
  Minst tio människor dödas och långt över 200 skadas i tre sprängattentat i östliga provinser. PKK tar på sig det enskilt allvarligaste attentatet riktas mot polishögkvarteret i staden Elazığ. Den fyra våningar höga byggnaden nästan totalförstörs. President Erdoğan anklagar PKK och Gülenrörelsen för att gemensamt ha legat bakom attentaten.
- 38 000 fångar friges
  
  17 augusti
  
  Justitieminister Bekir Bozdağ säger att 38 000 fångar ska friges villkorligt för att lämna plats åt de tusentals som gripits under utrensningarna efter kuppförsöket. De gäller bara personer fängslade före den 1 juli 2016, och inte personer som dömts för mord, terrorism eller brott mot statens säkerhet. De turkiska fängelserna hyser 26 000 fler fångar än de egentligen har plats för.
- Räder mot företag
  
  16 augusti
  
  Polisen i Istanbul genomför samordnade räder mot 44 företag som anklagas för att ha finansierat Gülenrörelsens verksamhet. Åklagare utfärdar häktningsorder för sammanlagt 120 direktörer. Ett par dagar senare fortsätter räderna mot ett par hundra företag i 18 provinser. Regeringen beordrar att 187 affärsmäns tillgångar ska beslagtas.
- Internationell kritik mot lag om sex med barn
  
  15 augusti
  
  Ett beslut av Författningsdomstolen att stryka en lag som betecknat alla sexuella kontakter med barn under 15 år som övergrepp väcker kritik inom landet och internationellt. Författningsdomstolen godkänner en invändning från en lägre instans om att barn mellan 12 och 15 år är stora nog att förstå innebörden av sexuellt umgänge, och att det därför är fel att jämföra en 14-åring med till exempel en 4-åring. Flera turkiska barnrättsorganisationer reagerar mot vad de befarar ska leda till att pedofiler ska kunna gå ostraffade. Turkiska utrikesdepartementet kallar till sig ambassadörerna för Sverige och Österrike för att protestera mot uppgifter i dessa länder att Turkiet beslutat tillåta sex med barn. Kritiken mot Sverige grundas på en Twitterkommentar från utrikesminister Margot Wallström.
- Gülen begärs utlämnad
  
  14 augusti
  
  Åklagarmyndigheten i Istanbul sänder en formell begäran till USA att lämna ut Fethullah Gülen, rapporterar TV-kanalen CNN Türk. Brevet ska ha vidarebefordrats av turkiska utrikesdepartementet.
- Diplomater på flykt
  
  12 augusti
  
  Turkiska myndigheter efterspanar 32 diplomater i utlandstjänst som vägrat lyda order om att resa hem och som i flera fall har flytt till andra länder än där de var stationerade. Sammanlagt kallades 208 turkiska diplomater hem efter kuppförsöket.
- Turkisk-ryskt toppmöte
  
  9 augusti
  
  President Erdoğan träffar sin ryske kollega Vladimir Putin i S:t Petersburg. Efter det att Erdoğan i slutet av juni bad om ursäkt för nedskjutningen av ett ryskt stridsplan har relationerna mellan länderna snabbt förbättrats, inte minst sedan Ryssland betydligt snabbare än EU eller USA tagit avstånd från kuppförsöket i Turkiet. Till skillnad från ledarna i väst har Putin inte heller haft invändningar mot utrensningarna i Turkiet. De båda enas om att försöka gjuta nytt liv i relationerna. Ett närmande mellan Turkiet och Ryssland bedöms gynna båda länderna, både ekonomiskt och politiskt, men ses med viss oro i väst. Turkiska ledare gör närmast dagliga utfall mot EU, USA och Nato som de anklagar för att svika en allierad i en svår stund.
- Miljonmöte till stöd för regeringen
  
  7 augusti
  
  Minst en miljon människor samlas i Istanbul till ett solidaritetsmöte för regeringen och president Erdoğan. Ledarna för oppositionspartierna CHP och MHP deltar också i mötet för att visa nationell enighet mot dem som låg bakom kuppförsöket, medan pro-kurdiska HDP inte har bjudits in. HDP har konsekvent hållits utanför alla gemensamma manifestationer efter kuppförsöket.
- Jagland samtycker till utrensningarna
  
  3 augusti
  
  Europarådets generalsekreterare Thorbjørn Jagland säger vid ett besök i Turkiet att Europas regeringar inte fullt ut har förstått de utmaningar som Turkiet varit utsatt för genom gülenisternas infiltration. Till skillnad från de flesta politiska ledare i EU säger han sig ha full förståelse för att utrensningarna är nödvändiga men inskärper att de förstås måste genomföras enligt folkrättens principer och de mänskliga rättigheterna.
- "Väst" anklagas för stöd till kuppmakare
  
  2 augusti
  
  President Erdoğan säger i sitt hittills skarpaste utfall mot omvärlden att kuppförsöket skedde enligt ett "manuskript som skrivits utomlands". Han döljer inte att han syftar på USA och andra västländer.
- Juli
- 35 PKK-medlemmar uppges dödade
  
  30 juli
  
  Armén säger att den dödat 35 medlemmar av PKK-gerillan sedan de försökt storma en bas i sydostprovinsen Hakkari. De flesta ska ha dödats i en flygattack. Samma dag dödas åtta soldater när PKK angriper en armépostering vid en väg i samma område. 25 soldater uppges såras i strider i trakten.
- 67 000 hittills utrensade
  
  28 juli
  
  Knappt två veckor efter kuppförsöket har enligt regeringen nästan 16 000 människor gripits efter kuppförsöket och över 51 000 avskedats. Värst drabbad är utbildningssektorn, där nästan 43 000 personer har förlorat sina arbeten. Inom försvarsmakten har 149 generaler och amiraler avskedats, liksom över 1 500 andra officerare. Hundratals anställda vid samtliga regeringsdepartement har avskedats. Ordförandena för EU-ländernas högsta domstolar säger i ett gemensamt uttalande att massavskedandena av domare och åklagare är ett hot mot rättsväsendets oberoende och därmed mot respekten för de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga friheterna. Amnesty International och andra människorättsorganisationer slår larm om utbredd tortyr och omänsklig behandling av personer som gripits för delaktighet i kuppförsöket.
- Tillslag mot medier
  
  27 juli
  
  Efter att först ha dragit in sändningslicenserna för 24 radio- eller TV-kanaler som anklagats för att stå Gülenrörelsen nära samt utfärdat arresteringsorder för närmare 100 journalister kommer order om att sammanlagt 131 medieorganisationer ska stängas, bland dem 45 dagstidningar, 23 radiostationer, 16-TV-kanaler. tre nyhetsbyråer samt tiotals tidskrifts och förlag. Bland de stängda tidningarna finns Zaman, Today's Zaman och Taraf, som legat bakom många avslöjanden om korruption inom statsledningen. De flesta förbjudna medier anses inte ha anknytning till Gülenrörelsen utan tycks bli stängda enbart för att de kritiserat regeringen.
- Fler skolor och stiftelser stängs
  
  23 juli
  
  Antalet skolor som stängts efter kuppförsöket anges vara över 1 000. Dessutom beslutar regeringen att upplösa 1 229 frivilligorganisationer och stiftelser som misstänks ha kontakter med Gülenrörelsen. Bland dem finns 19 fackförbund, 15 universitet och 35 sjukhus och vårdkliniker. Regeringen beslutar att gripna personer kan hållas i häkte i upp till 30 dagar innan en åklagare måste ta ställning till eventuellt åtal. Normalt måste detta ske inom fyra dagar.
- Undantagstillstånd
  
  21 juli
  
  Nationella säkerhetsrådet beslutar att införa undantagstillstånd, som enligt Erdoğan gör det möjligt att "snabbt undanröja alla element inom den terroristorganisation som varit inblandad i kuppförsöket". Myndigheterna upphäver också Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
- Cirka 35 000 utrensade
  
  19 juni
  
  Tre dagar efter kuppförsöket säger regeringen att runt 35 000 personer i offentliga tjänster har avskedats eller blivit avstängda från sina arbeten. Det rör sig om militärer, polisbefäl, domare och åklagare, lärare och andra anställda inom utbildningsväsendet, och anställda inom förvaltningen. Mer än tre miljoner offentligt anställda tjänstemän förbjuds ta ut semester i år.
- Ökad oro i EU
  
  18 juli
  
  Ett uttalande från Erdoğan om att återinföra dödsstraffet föranleder såväl EU-kommissionen som den tyska regeringen att konstatera att det skulle leda till att landets medlemskapsförhandlingar med EU avbryts. Dödsstraffet avskaffades 2004 som en eftergift åt EU för att få börja medlemskapsförhandla.
- Militärt kuppförsök slås ned
  
  16 juli
  
  Sent på kvällen den 15 juli inleder delar av armén ett försök att avsätta regeringen och ta makten. Stridsvagnar beskjuter parlamentet i Ankara och attackhelikoptrar anfaller säkerhetstjänstens högkvarter i huvudstaden. Ett stridsplan fäller bomber som slår när alldeles intill presidentpalatset. Både i Ankara och Istanbul tar soldater kontroll över viktiga knutpunkter. Via det statliga TV-bolaget TRT meddelar kuppledarna att de tagit makten och utlyst undantagstillstånd och utegångsförbud. De anklagar regeringen för att ha urholkat demokratin och det sekulära statsskicket. Under nattens gång får regeringstrogna soldater steg för steg kontroll över läget, samtidigt som tusentals regeringsanhängare ger sig ut på gatorna för att visa sitt stöd för de folkvalda ledarna. Flertalet kuppsoldater kapitulerar. President Erdoğan beskriver upproret som en "Gudagåva" som ger regeringen tillfälle att rensa ut illojala militärer. Han anklagar Gülenrörelsen för att ligga bakom revolten, vilket Gülen genast förnekar. Under kuppförsöket rapporteras 232 människor ha dödats och 1 541 ha skadats. En våg av massgripanden inleds omedelbart.
- Juni
- Terrorattack mot storflygplats
  
  28 juni
  
  45 människor dödas och mer än 230 skadas när tre självmordsbombare går till angrepp mot Atatürkfygplatsen i Istanbul, en av Europas största flygplatser. Myndigheterna säger att tillvägagångssättet tyder på att angriparna kan ha tillhört terrorrörelsen IS. De uppges ha identifierats som medborgare i Ryssland, Uzbekistan respektive Kirgizistan. Under de följande dagarna grips ett trettiotal personer misstänkta för delaktighet i attentatet. De flesta beskrivs som utländska sympatisörer till IS.
- Valmyndighet stoppar partikongress
  
  27 juni
  
  Valmyndigheten i en stadsdel i Ankara förbjuder medlemmar av nationalistpartiet MHP att hålla en extra partikongress för att avsätta ledaren Devlet Bahçeli. Oppositionella inom partiet vill byta ut honom mot någon som de tror kan locka fler väljare till partiet och bättre stå emot regeringens försök att få stöd av MHP för att driva igenom en ny författning med starkare presidentmakt.
- Sprängattentat i turistområde
  
  7 juni
  
  Sju polismän och fyra civilpersoner dödas när en bilbomb exploderar i centrala Istanbul, nära flera av stadens viktigaste turistmål. Sprängladdningen detonerar när en buss med kravallpoliser kör förbi den parkerade bil där bomben placerats. En av Istanbuls mest berömda moskéer rapporteras ha skadats i explosionen. Det är tills vidare oklart vilka som ligger bakom attacken, men efter ett par dagar tar den obskyra kurdiska gruppen TAK på sig den och säger att turister inte ska kunna känna sig trygga någonstans i Turkiet.
- Diplomatisk konflikt med Tyskland
  
  2 juni
  
  Turkiet fördömer ett beslut av den tyska förbundsdagen att beskriva massdödandet av armenier och andra kristna minoriteter i Osmanska riket under första världskriget som ett folkmord (se även April 2015). Regeringen kallar hem den turkiske ambassadören från Berlin för "konsultationer". President Erdoğan säger att förbundsdagens beslut kommer att "allvarligt påverka" förbindelserna mellan länderna. Kort därpå riktas dödshot mot elva tyska parlamentsledamöter av turkisk börd som röstat för resolutionen. Alla får polisskydd dygnet runt och avråds från att besöka Turkiet. Dödshoten sammanfaller med att president Erdoğan anklagar dem för att stödja PKK och kräver att blodprov ska avgöra deras turkiska identitet.
- Maj
- Gülenrörelsen terrorklassas officiellt
  
  30 maj
  
  Regeringen beslutar att formellt terroriststämpla den islamiska rörelse som leds av Fethullah Gülen. I praktiken har staten länge beskrivit och behandlat Gülens anhängare som terrorister, men nu placeras rörelsen juridiskt på samma nivå som kurdiska PKK.
- Yıldırım tar över som regeringschef
  
  22 maj
  
  Som väntat väljer regeringspartiet AKP Binali Yıldırım till ny partiledare på en extra kongress. Han är den ende kandidaten och får efter valet genast i uppdrag att bilda en ny regering. Han säger att hans främsta uppgift är att driva igenom en ny författning med stark presidentmakt. Höga källor inom AKP medger att Turkiet redan "de facto" har ett presidentsystem, trots att det formellt strider mot den gällande författningen. De flesta tunga ministrar från den förra regeringen behåller sina uppdrag. Den största ändringen är att EU-ministern Vulkan Bozkır, som medverkade till flyktingavtalet med EU, får lämna plats för AKP:s talesman Ömer Çelik.
- Parlamentsledamöter kan åtalas och uteslutas
  
  20 maj
  
  Parlamentet röstar med god marginal för att upphäva ledamöternas juridiska immunitet. 376 av de 550 ledamöterna röstar för en lag om att ledamöter som begått brott ska kunna åtalas och fråntas sina platser i parlamentet. Lagen gäller formellt alla brottsliga ledamöter utan undantag men anses specialskriven för att regeringen ska kunna ställa medlemmar av pro-kurdiska HDP inför rätta för förment samröre med terrorstämplade PKK. Sammanlagt är 138 ledamöter från olika partier utpekade som brottslingar. President Erdoğan hyllar omröstningen som en historisk händelse och undertecknar lagen ett par veckor senare. HDP har betraktats som det största hindret för honom att driva igenom en ny författning som är tänkt att ge honom vittgående maktbefogenheter.
- Fängelse för Dündar och Gül
  
  6 maj
  
  De två framstående journalister som friats för spioneri men som stått fortsatt åtalade för att ha avslöjat statshemligheter döms till fleråriga fängelsestraff. Can Dündar, chefredaktör på Cumhuriyet, får 5 år och 10 månaders fängelse medan tidningens Ankarachef Erdem Gül döms till 5 år. Dündar och Gül, som försattes på fri fot redan i februari, förblir fria i väntan på att deras överklaganden ska behandlas. I augusti meddelar Dündar som då befinner sig i utlandet att han inte tänker återvända hem eftersom han inte litar på rättsväsendet.
- Regeringschefen avgår
  
  5 maj
  
  Rykten om oenighet mellan president Erdoğan och premiärminister Ahmet Davutoğlu når sin kulmen när det meddelas att Davutoğlu kommer att avgå som ledare för AKP vid en extra partikongress den 22 maj. Därmed kommer Davutoğlu också att lämna posten som regeringschef. Davutoğlu som alltid har varit obrottsligt lojal mot Erdoğan säger att det inte är hans val att avgå men att det blivit en nödvändighet. Han klargör också att han aldrig någonsin kommer att kritisera president Erdoğan. Davutoğlu ämnar fortsätta som parlamentsledamot för AKP när han avgår som regeringschef.
- Knytnävar mot lagförslag
  
  2 maj
  
  Ett jätteslagsmål utbryter i parlamentet när grundlagskommittén sammanträder för att diskutera ett regeringsförslag som går ut på att beröva parlamentsledamöterna deras åtalsimmunitet. Förslaget syftar till att göra det möjligt att åtala kurdiska parlamentariker för samröre med PKK. Vid slagsmålet som betraktas som det värsta i parlamentets historia slåss ledamöter från AKP och det kurdiska partiet HDP med vattenflaskor och knytnävar. En del ledamöter ställer sig på bord för att kunna sparka eller hoppa på motståndarna.
- April
- Kolumnister fängslade
  
  28 april
  
  Två framträdande kolumnister från den regeringskritiska tidningen Cumhuriyet döms till två års fängelse för att de illustrerat sina krönikor med en satirteckning av profeten Muhammed som tidigare publicerats av den franska tidskriften Charlie Hebdo. De hade bland annat åtalats för att ha ”kränkt religiösa ideal”.
- Största rättsfallet kollapsar
  
  21 april
  
  Den högsta appellationsdomstolen underkänner domarna mot 275 personer som fällts för kuppförsök genom det nätverk som kallats Ergenekon (se Modern historia). Bland dem som frias finns en rad höga officerare, journalister, jurister och akademiker. De dömdes 2013 till långa fängelsestraff men efterhand har en rad rättegångsfel, tvivelaktiga bevis och tecken på politisk styrning av processen avslöjats. Fallet sågs som den islamistbaserade regeringens slutliga seger i maktkampen mot det sekulära etablissemanget som dominerat Turkiet sedan republikens grundande.
- Ännu en rättegång om Hrant Dink
  
  19 april
  
  En rättegång inleds mot 34 personer som är åtalade för koppling till mordet på den armenisk-turkiske journalisten Hrant Dink (se Januari 2007). Bland de åtalade finns den förre och den nuvarande chefen för polisens underrättelseavdelning, Istanbuls förre polischef samt förre chefen för polisens underrättelseavdelning i Istanbul. De åtalade anklagas för bland annat medverkan i ett brottsligt nätverk. Några av de åtalade har anklagats för att 2013 ha varit med om att läcka uppgifter om den korruptionshärva som hade förgreningar ända upp i dåvarande premiärministern Erdoğans inre krets, vilket leder till spekulationer om att rättegången mot dem nu är ett led i en politisk uppgörelse. Författningsdomstolen slog 2014 fast att mordet aldrig blivit tillräckligt utrett. En ung man som erkänt att han avfyrade de dödande skotten samt en man som ska ha beordrat mordet hade tidigare dömts till långa fängelsestraff, men Dinks familj och många med dem har hävdade att polis och åklagare aldrig gått till botten med vilka de ytterst ansvariga var.
- Massgripanden av gülenister
  
  18 april
  
  Ett hundratal personer grips i ett stort polistillslag, huvudsakligen i Istanbul, mot misstänkta anhängare till den religiösa Gülenrörelsen. De anklagas för medhjälp till finansiering av en "terrororganisation". Omkring hälften av de gripna har arbetat på Bank Asya, som hade band till Gülenrörelsen tills den övertogs av staten 2015. I början av månaden greps 68 misstänkta gülenister.
- Kritik från EU-parlamentet
  
  14 april
  
  EU-parlamentet antar en resolution med skarp kritik mot den turkiska regeringens "minskade respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer". Turkiets EU-minister Volkan Bozkır avfärdar resolutionen som "värdelös" eftersom den också innehåller en hänvisning till "folkmordet" på armenier 1915. President Erdoğan har nyligen sagt att EU inte ska försöka lära Turkiet demokrati.
- Mars
- Hårda strider i sydost
  
  27 mars
  
  Ett 30-tal människor, både utpekade PKK-medlemmar och soldater, dödas enligt militära källor under ett par dagars strider i sydost. Enligt president Erdoğan har säkerhetsstyrkorna dödat 5 300 väpnade kurder sedan vapenvilan bröts i juli 2015.
- Självmordsbomb i Istanbul
  
  19 mars
  
  Fyra människor dödas och 36 skadas i ett självmordsattentat intill den populäraste gågatan i centrala Istanbul. Tre av dödsoffren är israeliska turister, varav två även har medborgarskap i USA, och den fjärde är iranier. Tolv av de skadade är också utländska medborgare. Myndigheterna säger sig identifiera gärningsmannen som turkisk medlem av Islamiska staten (IS).
- Flyktinguppgörelse med EU
  
  18 mars
  
  Turkiet och EU sluter avtal om att alla flyktingar och migranter som anländer till Grekland från och med den 20 mars ska återsändas till Turkiet. För varje syrisk flykting som sänds tillbaka ska en syrier som redan befinner sig i Turkiet få en ny hemvist i ett EU-land inom Schengenområdet. Tanken är att möjligheten att få komma direkt till ett EU-land ska få syrier att avstå från de farliga båtresorna över Egeiska havet. Uppgörelsen beskrivs som tillfällig och maximalt 72 000 flyktingar ska få komma till EU. Återförandet ska ske med hjälp av FN:s flyktingkommissariat UNHCR och finansieras av EU. Turkiet garanteras 3 miljarder euro för att ta hand om flyktingarna med chans till ytterligare 3 miljarder fram till slutet av 2018. Turkiet garanterar att alla flyktingar som återsänds dit ska behandlas enligt folkrättsliga regler och inte skickas tillbaka till sina hemländer. Uppgörelsen omfattar inte de närmare 60 000 flyktingar som redan befinner sig i Grekland utan att kunna ta sig vidare norrut. EU går inte Turkiet till mötes på alla punkter. Visumfrihet till EU för turkiska medborgare kan bara beviljas om Turkiet uppfyller 72 specifika krav och förhandlingar om EU-medlemskap ska bara inledas för ett enda nytt "kapitel", om budgetfrågor. Cypern vägrar godkänna ett turkiskt närmande till unionen så länge Turkiet inte erkänner den grekcypriotiska regeringen och släpper in cypriotiska fartyg i turkiska hamnar. Hur fördelningen av flyktingar inom EU ska genomföras framgår inte av avtalet. Av de 160 000 flyktingar i Grekland och Italien som EU redan lovat att ta hand om har inte ens 1 000 tagits emot i andra länder.
- Ny självmordsattack i Ankara
  
  13 mars
  
  Minst 37 människor dödas och 120 skadas när en eller två självmordsbombare detonerar en bil fylld med sprängmedel invid en busshållplats i centrala Ankara. Kort efter attentatet, som är det tredje allvarliga dådet i Ankara på fem månader, angriper turkiskt flyg PKK:s ställningar i norra Irak. TAK tar efter några dagar på sig attentatet, precis som gruppen gjorde efter det tidigare terrordådet i Ankara den 17 februari. TAK talar även denna gång om hämnd för turkiska arméns attacker i sydost.
- Största tidningen konfiskeras
  
  4 mars
  
  En domstol ger order om att mediegruppen Feza ska ställas under tvångsförvaltning. Feza äger landets största tidning Zaman, med en daglig upplaga på över 600 000 exemplar, den engelskspråkiga editionen Today's Zaman och nyhetsbyrån Cihan. Gruppen står den religiösa Gülenrörelsen nära och har utgjort ett av få återstående regeringskritiska medier i Turkiet. Domstolen motiverar inte övertagandet, som innebär att alla chefer avskedas och att staten tillsätter nya företagsledningar. Polis tar kontroll över redaktionslokalerna efter att ha drivit bort hundratals demonstranter med tårgas och vattenkanoner. Det statliga övertagandet får hård kritik av den turkiska oppositionen, internationella medieorganisationer och västliga regeringar.
- Februari
- Terrorattentat skylls på kurder
  
  17 februari
  
  Minst 28 människor dödas och över 60 skadas när en självmordsbombare detonerar en sprängladdning bredvid bussar med militär personal i närheten av parlamentet i Ankara. Regeringen skyller attentatet på den syriska kurdmilisen YPG i samarbete med PKK och lovar att skoningslöst slå tillbaka. YPG förnekar inblandning i attentatet, men turkiskt flyg attackerar PKK-baser i norra Irak som svar på terrordådet. Dagen efter attentatet i Ankara dödas sex turkiska soldater i ett sprängattentat i den sydöstra delen av landet. En organisation kallad Kurdistans frihetsfalkar (TAK) tar på sig attentatet som hämnd för arméns attacker i sydost, men regeringen avfärdar uppgiften.
- Avhopp från grundlagskommission
  
  17 februari
  
  Det största oppositionspartiet CHP lämnar den kommission som ska utforma en ny författning. Nationalistiska MHP säger att om inte CHP är med tänker det också hoppa av. Orsaken till avhoppen är AKP-regeringens försök att stärka presidentämbetets makt, vilket är en hjärtefråga för Erdoğan. Tidigare försök att skriva om författningen har stupat på samma fråga.
- Syriska kurder beskjuts
  
  12 februari
  
  Trots protester från såväl landets västliga allierade som Ryssland beskjuter turkiskt artilleri den syriska kurdiska gerillan YPG för att hindra den att inta staden Azaz vid turkiska gränsen. Turkiska regeringen fruktar att YPG ska stärka sitt grepp om regionen och i praktiken upprätta ett autonomt område. Beskjutningen pågår oavbrutet i flera dagar. Regeringen är "chockad" över uttalanden i Washington som beskrivit Turkiet och YPG som allierade på samma nivå.
- FN kräver utredning av MR-brott
  
  1 februari
  
  FN uppmanar Turkiet att utreda om soldater i den kurdiskt dominerade delen av landet har skjutit ihjäl obeväpnade civila. En film som lagts ut på internet tycks visa hur soldater i staden Cizre öppnar eld mot en grupp civila som drar en kärra lastad med lik medan de håller upp vita flaggor. I en rapport från Human Rights Watch nyligen har hård kritik riktats mot den snabbt minskade respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Organisationen skriver i en rapport att presidenten och regeringen försöker undanröja alla krafter i samhället som kan balansera deras makt. Enligt HRW:s talesperson gör sammanbrottet för fredsprocessen med kurderna, tillslagen mot medierna och avsaknaden av ett oberoende rättsväsen att framtiden ser mörk ut för Turkiet. HRW kritiserar också EU för att strunta i det allvarliga människorättsläget i Turkiet i hopp om hjälp med att bromsa flyktingströmmen till Europa.
- Januari
- Presidenten stämmer oppositionsledaren
  
  18 januari
  
  President Erdoğan stämmer oppositionsledaren Kılıçdaroğlu för förtal, sedan denne kallat presidenten en "ynklig diktator". 2015 stämde presidenten oppositionsledaren sedan han känt sig kränkt av att Kılıçdaroğlu sagt att det nya presidentpalatset hade "toalettsitsar av guld".
- Kurdiska politiker gripna
  
  16 januari
  
  Bland dem som gripits i sydöstra Turkiet under tillslagen mot PKK finns 18 folkvalda borgmästare och nästan 50 fullmäktigeledamöter för HDP. Borgmästaren i storstaden Van döms till fängelse i 15 år för medlemskap i PKK.
- Terrordåd av PKK
  
  14 januari
  
  I staden Çınar i sydost dödas sex människor, varav tre barn, när en lastbil fylld med sprängämnen detoneras vid en polisstation. PKK misstänks för attentatet. President Erdoğan säger att kampen mot PKK nu ska trappas upp. Ett par dagar senare säger dock premiärminister Davutoğlu att de militära insatserna "närmar sig slutet".
- Akademiker protesterar mot arméns våld
  
  14 januari
  
  Över 1 200 akademiker vid 90 turkiska universitet vädjar till regeringen att avbryta de väpnade räderna mot misstänkta PKK-medlemmar i landets sydöstra provinser och att återuppta fredsprocessen. En brottsutredning inleds genast mot undertecknarna av det öppna brevet, som också fått stöd av tiotals utländska intellektuella. I en gryningsräd mot universitetet i Kocaeli, öster om Istanbul, grips 14 personer och ytterligare sju efterspanas. Ett antal universitetsanställda i andra städer hotas med avsked. EU fördömer gripandena som "extremt oroande". Över 600 journalister ställer sig bakom ett upprop till stöd för de kritiserade akademikerna. President Erdoğan hotar akademikerna med att de får betala ett högt pris för att ha "fallit i förräderiets fallgrop".
- Terrorattentat i Istanbuls centrum
  
  12 januari
  
  Tio tyska turister dödas i vad som tros vara ett självmordsattentat i turistområdet Sultanahmet i Istanbul. Många tyskar skadas också. Misstankarna riktas mot Islamiska staten (IS). Regeringen säger att gärningsmannen identifierats som en person som nyligen kommit till landet från Syrien. Dagarna efter attentatet grips minst sju personer med misstänkta kopplingar till dådet. Turkiska markstyrkor går också till angrepp mot IS-ställningar i Syrien och Irak, nära turkiska gränsen.
2015
- December
- HDP utesluts från författningsarbete
  
  Premiärminister Davutoğlu säger att HDP inte får vara med i planerade samtal mellan parlamentets partier om en ny författning. Han hänvisar till att det pro-kurdiska partiets "respektlösa" uttalanden gjort det omöjligt som förhandlingspartner.
- Undantagstillstånd i sydost
  
  Undantagstillstånd införs i delar av den kurdiskt dominerade regionen efter det att sammanstötningar i Diyarbakır och provinsen Mardin mellan polis och demonstranter krävt minst sju liv. Inom loppet av en vecka uppger sig turkiska säkerhetsstyrkor döda över 100 militanta kurder. Enligt turkiska medier har omkring 10 000 soldater och poliser stationerats i städerna Cizre och Silopi, där konflikten är som mest akut. President Erdoğan säger att staten ska "utplåna" PKK. HDP-ledaren Selahattin Demirtaş uppmanar befolkningen att göra "hedervärt motstånd".
- Twitter bötfälls
  
  Turkiska staten bötfäller mikrobloggen Twitter för att den vägrat ta bort material som enligt staten försvarar terrorverksamhet. Twitter beordras böta motsvarande drygt 50 000 euro. Turkiska myndigheter har länge varit kritiska mot att meddelanden som hyllat den kurdiska PKK-gerillan kunnat spridas via Twitter.
- Stämningsansökan i USA mot Gülen
  
  På uppdrag av turkiska regeringen lämnar en brittisk advokatfirma in en stämningsansökan mot Fethullah Gülen vid en domstol i USA. Enligt stämningen har den landsflyktige religiöse ledaren gjort sig skyldig till människorättsbrott genom att beordra anhängare inom det turkiska rättsväsendet att bland annat förfalska bevis för korruption mot högt uppsatta turkiska politiker. Det är det första rättsärendet mot Gülen utanför Turkiet. I sitt forna hemland är han föremål för flera processer, inklusive att ha försökt störta regeringen.
- November
- EU lovar miljarder för hjälp att stoppa flyktingarna
  
  EU lovar Turkiet 3 miljarder euro "tills vidare", mot att landet anstränger sig att bromsa strömmen av flyktingar till Europa. Turkiet får också löfte om nystart i förhandlingarna om medlemskap i unionen och att få delta i två toppmöten med EU:s ledare varje år. Uppgörelsen sker mot bakgrund av en ökande desperation inom EU över tillströmningen av främst syriska flyktingar som tidigare uppehållit sig i Turkiet. Samtidigt råder en utbredd skepsis inom unionen inför ett närmande till Turkiet, där respekten för de mänskliga rättigheterna och mediefriheten har försämrats dramatiskt sedan några år.
- Redaktörer åtalas för spioneri
  
  Chefredaktören Can Dündar och Ankarachefen Erdem Gül vid tidningen Cumhuriyet grips och åtalas för spioneri, sedan tidningen hävdat att turkiska staten sålt vapen till extremiströrelsen IS i Syrien. Tidningen har publicerat bilder av vad som sägs visa hur säkerhetsstyrkor hittar vapen på lastbilar vid syriska gränsen, på väg in i islamistkontrollerat område. Enligt tidningen tillhörde bilarna säkerhetstjänsten MIT. Åtalen leder till stora protester i Istanbul och fördöms av den turkiska oppositionen. Även EU och USA säger sig vara djupt oroade av gripandena.
- Ny regering klar
  
  En ny turkisk regering tillträder, liksom tidigare med Ahmet Davutoğlu som premiärminister.
- Turkiet skjuter ned ryskt stridsflygplan
  
  24 november
  
  Turkiska försvaret skjuter ned ett ryskt stridsflygplan som det hävdar kränkt turkiskt luftrum vid syriska gränsen. Nedskjutningen betraktas som en av de allvarligaste incidenterna mellan ett Natoland och Ryssland på ett halvt sekel. Flera dagar av hätskt ordkrig följer mellan de turkiska och ryska ledningarna. Rysslands president Putin ger order om ekonomiska sanktioner mot Turkiet. Ryska charterresor till Turkiet stoppas, försäljning av turistresor till Turkiet förbjuds och import av en rad turkiska varor stoppas. Turkiska företags och personers möjlighet att bedriva affärsverksamhet i Ryssland begränsas. Dessutom säger Ryssland upp ett avtal med Turkiet om visumfria resor för ländernas medborgare. (24/11)
- Kampen mot regeringens fiender fortsätter
  
  Mindre än ett dygn efter valet grips 44 misstänkta anhängare till Fethullah Gülen i polisrazzior i 18 provinser. Bland de gripna är tre före detta provinsguvernörer och storstaden Izmirs förre vice polischef. Turkiskt stridsflyg genomför också nya räder mot PKK i sydöstra Turkiet och norra Irak. I markstrider nära irakiska gränsen rapporteras 15 gerillamedlemmar, två soldater och en civilperson dödas. Staten tar också över förvaltningen av 19 Gülenanknutna företag, en stiftelse och ett fackförbund med anknytning till holdingbolaget Kaynak, som står Gülenrörelsen nära. Nyligen har staten också tvångsövertagit en bank och ett medieföretag med kopplingar till Gülenrörelsen, som av regeringen och domstolar beskrivs som en terrororganisation.
- AKP segrar stort i parlamentsval, men inte tillräckligt
  
  Trots hård internationell och inhemsk kritik mot ett allt mer auktoritärt styre segrar AKP överlägset i nyvalet till parlamentet och får omkring hälften av rösterna. Därmed tar partiet tillbaka den absoluta majoritet av parlamentets platser som gör att det på nytt kan bilda regering på egen hand (se Juni 2017). Sekulära CHP får omkring en fjärdedel av rösterna. Både pro-kurdiska HDP och nationalistiska MHP backar men klarar 10-procentsspärren och blir kvar i parlamentet. Mandatfördelningen ger AKP 317 platser (upp från 258 i juni), CHP 134 (132), HDP 59 (80) och MHP 40 (80). Siffrorna antyder att regeringen och presidenten lyckats i sin strävan att skrämma bort väljare från HDP och locka till sig nationalistiska väljare från kurdfientliga MHP. AKP får dock inte så stor majoritet att partiet kan driva igenom en författningsändring och ge president Erdoğan utökad makt, vilket han länge eftersträvat. OSSE riktar i en rapport efter valet svidande kritik mot valkampanjen som beskrivs som präglad av orättvisa förhållanden och fruktan (1/11)
- Oktober
- Kritisk EU-rapport hemlighålls
  
  Också bara några dagar före valet rapporterar nyhetsbyrån Reuters att en tills vidare hemligstämplad EU-rapport om Turkiet riktar stark kritik mot hur rättssamhället håller på att urholkas, yttrandefriheten inskränks och den politiska styrningen av domstolarna ökar. Publicerandet har fördröjts med anledning av valet men en kopia har läckts till Reuters. EU-kommissionen uppges också antyda kritik av president Erdoğan personligen för försök till maktutövning som inte stöds av författningen.
- Polisräder mot Gülenanknutna företag
  
  Bara fyra dagar före parlamentsvalet genomför polis razzior mot 22 företag med kopplingar till Gülenrörelsen, däribland tidningar och TV-stationer. Staten tar över förvaltningen av bolagen och tillsätter nya chefer. EU kommenterar att räderna mot massmedierna är särskilt oroväckande och vädjar till den turkiska regeringen att respektera mediefriheten.
- Samarbete EU-Turkiet om flyktinghantering
  
  EU säger att unionen kommit överens med Turkiet om ett samarbete för att bromsa flyktingströmmen från Turkiet till Europa. Enligt avtalet skulle Turkiet lova att försöka sätta stopp för människosmuggling, samarbeta med de europeiska gränsmyndigheterna och hindra syrier att ta sig till Europa via Turkiet. I utbyte skulle visumkraven till EU lindras för turkiska medborgare och Turkiet skulle få ett inte närmare specificerat ekonomiskt stöd för att ta hand om flyktingarna i landet. Men strax efter det att avtalet meddelats i Bryssel säger turkiska regeringen att EU erbjudit på tok för lite pengar och att EU inte tar Turkiets medlemsansökan på allvar. Vid ett besök i Istanbul antyder Tysklands förbundskansler Merkel att Turkiets medlemskapsförhandlingar kan påskyndas om landet hjälper till med att bromsa flyktingströmmen. Cyperns regering meddelar dock snabbt att dess veto mot turkiskt medlemskap ligger fast så länge det finns turkisk militär i norra Cypern.
- Terrorattack mot fredsdemonstration
  
  10 oktober
  
  Turkiet skakas av ett terrordåd som beskrivs som det värsta i modern tid. Runt 100 människor dödas och 250 skadas när två självmordsbombare slår till i samband med att folk samlats inför en fredsdemonstration i Ankara. Protesten, organiserad av vänstergrupper, skulle rikta sig mot det pågående kriget mot PKK. IS misstänks ligga bakom det. PKK säger strax efter attentatet i Ankara att man utlyser en vapenvila. (10/10)
- September
- Stödmanifestation för kriget mot PKK
  
  Över 100 000 människor deltar i en manifestation i Istanbul till stöd för turkiska statens krig mot PKK, som av regeringen beskrivs som en "kamp mot terrorn". Huvudtalare är president Erdoğan, som ger manifestationen drag av valmöte inför nyvalet till parlamentet den 1 november.
- Tillslag mot kritiska medier
  
  Åklagare inleder en utredning mot den stora mediegruppen Doğan som anklagas för "terroristpropaganda" för sitt sätt att bevaka den väpnade konflikten mellan säkerhetsstyrkorna och PKK. Doğan äger bland annat tidningen Hürriyet och TV-kanalen CNN Türk. En dag tidigare genomför polisen en räd mot tidskriften Nokta sedan den publicerat ett satiriskt bildmontage där president Erdoğan tar en "selfie", ett foto av sig själv, under en soldatbegravning. Hela upplagan av tidskriften beslagtas på order av en åklagare. Tre utländska journalister, två britter och en nederländska, utvisas också efter anklagelser för samröre med PKK sedan de rapporterat från striderna i sydöstra Turkiet.
- Civila kurder dödas i strider
  
  Minst ett 30-tal människor har enligt regeringskällor dödats i samband med strider mellan regeringsstyrkor och PKK i staden Cizre i sydöstra Turkiet. Enligt HDP har 20 civila mist livet. En del bedömare menar att AKP-regeringens militära offensiv mot PKK-sympatisörer i staden ska ses som en hämnd för att 85 procent av Cizres invånare röstade på HDP i valet i juni. En grupp bestående av HDP:s ledare Selahattin Demirtaş och flera parlamentsledamöter ska ha hindrats av polis från att ta sig in i staden. HDP-delegationen har som mål att rikta uppmärksamhet mot situationen i området. Efter nio dagar hävs det utegångsförbud som rått i Cizre medan armén jagat "terrorister" i staden.
- Attacker mot kurdparti
  
  Flera av det pro-kurdiska partiet HDP:s lokaler attackeras på olika håll i landet. Rapporter kommer om att regeringsvänliga aktivister satt eld på såväl HDP-kontoret i Ankara som det i Alanya. Även tidningen Hürriyets lokaler i Istanbul utsätts för stenkastning sedan kritik framförts om att president Erdoğan blivit felciterad i tidningen.
- Augusti
- Nyval utlyses
  
  24 augusti
  
  President Erdoğan utlyser nyval till den 1 november. Regeringsförhandlingarna har tidigare strandad då AKP och kemalistiska CHP inte kunnat enas om villkoren för regeringssamarbete och nationalistiska MHP vägrar att stödja en fortsatt AKP-ledd minoritetsregering utan att få igenom sina krav. Pro-kurdiska vänsterpartiet HDP har förklarat sig redo att delta, trots att presidenten anklagar partiet för att ta order från PKK som staten ligger i krig med. Erdoğan har hela tiden antagits vilja ha ett nyval i hopp om landet ska kunna återgå till enpartistyre. Efter några dagar godkänner presidenten en provisorisk regering som ska leda landet fram till nyvalet. I den ingår två företrädare för HDP, men de hoppar av efter drygt tre veckor. (24/8)
- Juli
- Armén slår till mot både IS och PKK
  
  Två dagar efter attentatet i Suruç bombar turkiskt flyg för första gången IS-baser i Syrien. Under återstoden av månaden grips runt 1 000 i polisrazzior i hela landet, riktade mot både PKK och IS. Turkisk militär anfaller både IS och PKK ställningar med artilleribeskjutning över gränsen till såväl Syrien som Irak. Regeringen ger den USA-ledda alliansen rätt att använda turkiska flygbaser.
- Terrordåd mot kurdiskt kulturcenter
  
  20 juli
  
  Minst 32 människor dödas och ett 100-tal skadas i ett självmordsattentat utanför ett kulturcenter i staden Suruç, en mil från syriska gränsen, mitt emot den syrisk-kurdiska staden Kobane. IS säger sig ligga bakom dådet som utlöser protester i flera turkiska städer mot vad demonstranterna, huvudsakligen kurder, ser som turkiska statens släpphänthet gentemot IS. (20/7)
- PKK avbryter vapenvila
  
  PKK uppges formellt avbryta den vapenvila som officiellt rått sedan mars 2013. Beskedet överlämnas till en kurdisk nyhetsbyrå av paraplyorganisationen KCK som anklagar turkiska staten för att ha utnyttjat vapenvilan till att bygga militärposteringar, vägar med militära syften och fördämningar som "syftar till ett kulturellt folkmord". PKK hotar via KCK att angripa alla dammbyggen i sydöstra Turkiet.
- Regeringsbildande förhalas
  
  Först drygt en månad efter parlamentsvalet ger president Erdoğan premiärminister Davutoğlu i uppdrag att försöka bilda ny regering. Oppositionen har kritiserat presidenten för att förhala regeringsbildandet för att försöka slå vakt om AKP:s maktställning så länge som möjligt. Men inget av de övriga partierna har antytt någon vilja att ingå i en koalitionsregering. En del spekulerar kring att Erdoğan och AKP i själva verket gärna ser att det blir nyval. En regering måste bildas inom 45 dagar.
- Juni
- Relativt dåligt val för AKP
  
  7 juni
  
  Efter en orolig upptakt till parlamentsvalet avlöper valdagen förhållandevis lugnt. När resultatet kommer visar det sig att AKP backar rejält och får endast 41 procent av rösterna (317 mandat) och förlorar den majoritet av rösterna som partiet har haft sedan 2007. Därmed sätts stopp för Erdoğans planer på att införa presidentstyre och själv fortsätta att styra landet på obestämd tid. HDP får 13 procent (80 mandat), medan CHP får 25 procent (132 mandat) och MHP 16 procent (80 mandat). (7/6)
- April
- Konflikt om massdödandet av armenier 1915
  
  Omvärldens beskrivning av massdödandet av armenier och andra kristna i Osmanska riket som ”folkmord” väcker kraftfulla protester i Turkiet. Regeringen överlämnar en protest till Vatikanstaten för att påven Franciskus använt ordet och kallar hem sin ambassadör för ”konsultationer”. Strax därpå antar EU-parlamentet en resolution som uppmanar Turkiets regering att erkänna massdödandet 1915 som ett folkmord, varpå regeringen anklagar EU för att försöka ”skriva om historien” och för rasism, eftersom de muslimska turkarnas lidande under första världskriget inte beaktas. President Erdoğan fördömer Frankrikes, Tysklands och Rysslands ledare för att de "gett stöd åt armeniska lögner".
- Oppositionsledaren bötfälls
  
  Oppositionsledaren Kemal Kılıçdaroğlu döms att böta 10 000 lira, drygt 33 000 kronor, för att ha förolämpat nuvarande presidenten Erdoğan i ett tal 2013. Erdoğans advokater hade yrkat på ett tio gånger så högt belopp.
- Mars
- Dömda officerare i ”Operation slägga” frias helt
  
  En domstol frikänner samtliga 298 militära officerare som tidigare dömts för delaktighet i ett kuppförsök 2003, "Operation slägga" (se September 2012). De var tidigare dömda till långa fängelsestraff, men Författningsdomstolen underkände senare de bevis som åklagarna lagt fram. Ärendet fick en ny vändning efter brytningen mellan det regerande partiet AKP och den milt islamistiska Gülenrörelsen. Rättegången beskrevs i efterhand som manipulerad av anhängare till Gülenrörelsen. AKP hade stor nytta av den inflytelserika rörelsen för att komma till makten och därefter kunna minska militärens och den statliga byråkratins makt, men efter korruptionsanklagelser mot regeringen 2013 har AKP slagit tillbaka.
- Polisen får ökade befogenheter
  
  Parlamentet antar ett stort antal lagar som stärker polisens befogenheter att ingripa mot demonstranter och att använda skjutvapen mot civila. Bland annat får polisen även hålla personer gripna i upp till två dygn utan åklagares godkännande. Demonstranter som till exempel bär något slags vapen, maskerar ansiktet eller ropar förbjudna slagord kan dömas till upp till fem års fängelse. Debatten om lagförslagen har varit mycket hätsk och utlöst slagsmål i parlamentet. Oppositionen anklagar regeringen för att föra Turkiet ett steg mot att bli en polisstat. Stark kritik kommer senare också från Europarådet.
- Januari
- Oenighet inom AKP om korruptionsanklagelser
  
  Parlamentet, starkt dominerat av regeringspartiet AKP, röstar som väntat för att lägga ned fallen med fyra korruptionsmisstänkta före detta ministrar. Men tiotals medlemmar av AKP går oväntat emot partilinjen och röstar för att ex-ministrarna skulle ställas inför rätta. Minst 48 AKP-medlemmar vill åtala förre EU-ministern Egemen Bağış. Röstresultaten antyder en oväntad spricka inom partiet inför parlamentsvalet senare under året.
- Vänsterextremistiska attentat
  
  Den förbjudna vänsterextrema rörelsen Folkets revolutionära befrielsefront/parti (DHKP-C) tar på sig två attentat i centrala Istanbul. En polisman dödas och en skadas när en kvinnlig självmordsbombare detonerar en sprängladdning inne på en polisstation mitt i turistområdet nära Blå moskén. Attentatet sägs vara hämnd för att en 15-årig pojke dödats under protester mot regeringen 2013. Några medlemmar av rörelsen försöker också detonera en handgranat utanför den byggnad där president Erdoğan tidigare hade sitt kontor.
- Korruption inom regeringen tystas ned
  
  Ett parlamentariskt utskott beslutar att fyra korruptionsmisstänkta före detta ministrar inte ska åtalas inför Författningsdomstolen. Beslutet följer helt partilinjerna. Samtliga representanter för regerande AKP friar männen, medan samtliga representanter för oppositionen vill åtala dem. Alla framträdande medlemmar av AKP sluter nu upp bakom president Erdoğans uppfattning att korruptionsanklagelserna mot regeringen var ett försök till statskupp.
2014
- December
- Tillslag mot Gülenrörelsen
  
  President Erdoğan beordrar en ny kampanj mot Gülenrörelsen. Omedelbart efter hans signal gör polisen razzior runt om i landet och griper 27 personer, bland dem chefredaktören för den stora tidningen Zaman, styrelseordföranden för TV-bolaget Samanyolu, två före detta polischefer, en TV-producent, en regissör och flera manusförfattare. Gripandena fördöms av bland annat EU. Men president Erdoğan uppmanar EU att sköta sina egna affärer och hävdar att räderna varit nödvändiga svar på "fiendens smutsiga komplott". Enligt Erdoğan försöker Gülenrörelsen upprätta en parallell statsstruktur via polisen, domstolarna och andra statliga institutioner, med hjälp av sitt inflytande över medierna.
- November
- Nytt presidentpalats omstritt
  
  Landets nya presidentpalats i utkanten av Ankara väcker stort rabalder efter att ha byggts färdigt till en kostnad av motsvarande 615 miljoner USA-dollar, nästan dubbelt så mycket som beräknat. Enligt finansministern kostar presidentens nya flygplan 185 miljoner dollar. Kritiker anser att palatsets 1 000 rum, på en yta på 200 000 kvadratmeter, uttrycker ett växande storhetsvansinne hos president Erdoğan. Dessutom kritiseras storbygget för att ha uppförts i ett känsligt naturområde. När palatset började byggas var det tänkt att användas av premiärministern, som då var Erdoğan, men när han bytte titel bytte även palatset innehavare.
- Oktober
- Inga åtal mot korruptionsmisstänkta
  
  Åklagare lägger ned åtalen mot 53 personer som misstänkts för delaktighet i den stora korruptionshärva med kopplingar till regeringen som avslöjades i december 2013. Bland dem som släpps är två söner till tidigare ministrar.
- PKK-soldaterna tillbaka i Turkiet
  
  PKK-ledaren Cemal Bayık säger att de gerillasoldater som hade dragits tillbaka till baserna i Kandilbergen i Irak nu har återvänt till Turkiet. I en tysk radiointervju hotar han att avbryta vapenvilan med turkiska staten om regeringen fortsätter att stå passiv inför IS offensiv mot kurderna i Syrien.
- Många döda i kurdiska protester
  
  Kurder protesterar mot att armén inte ingripit för att skydda de syriska kurder som hotas av IS, och demonstranter drabbar samman med kravallpolis i en rad turkiska städer. I flera städer utlyses utegångsförbud och militärer patrullerar gatorna. I Istanbul grips närmare 100 personer och tiotals människor skadas, bland dem åtta polismän. Efter fyra dagars oroligheter rapporteras dödssiffran vara uppe i 31 människor. Åtskilliga av dödsoffren ska ha skett i sammandrabbningar mellan kurder och personer som sympatiserar med IS. Representanter för USA och Iran rapporteras försöka övertala Turkiet att ansluta sig till den internationella alliansen som bekämpar islamistsekten i Syrien och Irak.
- Militära tillslag mot IS godkänns
  
  Parlamentet godkänner att Turkiet ingriper militärt mot Islamiska staten (IS) i Syrien och Irak. Parlamentet ger också klartecken till andra stater att sända soldater in i de båda länderna via turkisk mark. Beslutet innebär dock inte automatiskt att Turkiet verkligen ger sig in i kriget. Premiärminister Davutoğlu säger att "vi ska göra allt vi kan" för att förhindra att den kurdiskt dominerade syriska staden Kobane, nära turkiska gränsen, faller i IS händer. Islamisterna rapporteras stå bara någon kilometer från staden.
- September
- Skolflickor får bära huvudduk
  
  Regeringen upphäver förbudet för skolflickor från årskurs fem och uppåt att bära huvudduk. Tidigare har sjalförbudet upphävts för universitetsstudenter och offentligt anställda. Enligt islamisk tradition kan flickor börja dölja håret när de kommit in i puberteten.
- Kurder flyr från Syrien
  
  Inom loppet av ett par dygn flyr fler än 130 000 syrier, de allra flesta kurder, in i Turkiet undan en IS-offensiv i norra Syrien. Flyktingarna berättar om hur kurder dödats av den extremistiska sunnimilisen. Minst 64 kurdiska byar ska ha intagits av IS, som försöker erövra den strategiskt viktiga kurdiska staden Kobane (Ayn al-Arab). PKK-gerillan uppmanar turkiska kurder att ta till vapen för att skydda Kobane. Över 300 hörsammar kallelsen och ger sig in i Syrien, säger Syriska observatoriet för mänskliga rättigheter. Tillsammans med arabiska miliser rapporteras kurdiska styrkor ha bromsat IS framryckning.
- Augusti
- Davutoğlu blir premiärminister
  
  AKP:s verkställande utskott nominerar utrikesminister Ahmet Davutoğlu som ny partiordförande och premiärminister. Oppositionen kritiserar valet och säger att Davutoğlu är ämnad att bli en marionett åt Erdoğan, som tros komma att tänja på författningens ramar för att behålla makten över regeringsarbetet. Den 28 augusti tillträder Erdoğan och Davutoğlu sina nya befattningar. Oppositionens ledamöter lämnar parlamentet när Erdoğan svärs in.
- Erdoğan väljs till president
  
  Som väntat vinner Erdoğan presidentvalet redan i första omgången, fast med knappare marginal än opinionsmätningarna spått. Han får knappt 52 procent av rösterna, mot drygt 38 procent för CHP:s och MHP:s gemensamma kandidat Ekmeleddin İhsanoğlu och knappt 10 procent för kurdiska HDP:s Selahattin Demirtaş. Efter drygt elva år som en mycket stark och profilerad premiärminister övertar nu Erdoğan den formellt mindre inflytelserika posten som statschef, men han har inte gjort någon hemlighet av att han vill ändra presidentämbetets roll efter amerikansk förebild. Ännu så länge finns det dock inget stöd i författningen för en direkt beslutsfattande president. Observatörerna från OSSE påpekar att valrörelsen har genomförts under demokratiska former men att Erdoğans ställning gett honom påtagliga fördelar gentemot konkurrenterna och att han favoriserats kraftigt av medierna. Ledningen för EU gratulerar Erdoğan till segern och uttrycker sin förhoppning att han ska "slå vakt om den försonande roll som den nya ställningen fordrar och sträva efter att omsluta alla samhällsgrupper, trosriktningar, känslor, åsikter och livsstilar i det turkiska samhället".
- Juli
- Ny fredsprocess godkänns av parlamentet
  
  Parlamentet godkänner ett förslag från regeringen om att återuppta fredsprocessen med kurderna. Bland annat garanteras straffrihet för personer som deltar i samtal med PKK-gerillan. Sådan juridisk immunitet har länge efterfrågats av kurdiska politiker som fruktat att kunna bli åtalade i efterhand om de politiska vindarna börjar blåsa i en annan riktning. Den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan rapporteras beskriva de nya lagarna som "en historisk utveckling". Några dagar senare träder lagarna i kraft efter att ha undertecknats av president Gül.
- Juni
- Livstids fängelse för kuppledare
  
  Två av ledarna för den blodiga militärkuppen 1980, förre presidenten Kenan Evren och förre flygvapenchefen Tahsin Şahinkaya, döms till livstids fängelse. De greps 2012 och har inte kunnat vara på plats under den långa rättegången på grund av sviktande hälsa. De är idag 96 respektive 89 år.
- Turkar kidnappas av islamister i norra Irak
  
  I samband med islamiströrelsen Isis invasion av norra Irak kidnappar islamisterna 80 turkiska medborgare. 49 av dem är anställda vid Turkiets generalkonsulat i Mosul. Bland de bortförda finns generalkonsuln. Övriga kidnappade är säkerhetspersonal, lastbilsförare och även barn. De 31 lastbilsförarna släpps i juli och de 49 övriga först efter drygt tre månader. Turkiska myndigheter ger ytterst vaga uppgifter om omständigheterna kring frigivningarna men säger att ingen lösesumma har överlämnats till islamisterna.
- Maj
- Protester efter svår gruvolycka
  
  Tusentals demonstranter drabbar samman med polis i landets tre största städer sedan en gruvolycka i västra Turkiet krävt 301 liv. Landets fyra största fackförbund genomför en endagsstrejk i protest mot bristande säkerhet i gruvorna. Premiärminister Erdoğan får ett bryskt mottagande när han besöker olycksplatsen och rör upp känslorna genom att hänvisa till att lika många dog i gruvolyckor i Storbritannien på 1800-talet. Efter hård kritik mot de ansvariga väcks åtal för vållande till annans död mot åtta av dem, däribland företaget VD. Enligt FN-organet ILO hade Turkiet flest arbetsplatsolyckor i Europa och det tredje högsta antalet i världen 2012. Mellan 2002 och 2012 omkom över 1 000 turkiska gruvarbetare.
- April
- Brottsutredning mot Gülen
  
  Åklagare inleder en förundersökning om brott mot Fethullah Gülen. Den islamiske ledaren misstänks för att försöka störta regeringen och leda en kriminell organisation. Premiärminister Erdoğan säger att han ska begära Gülen utlämnad från USA.
- Mars
- AKP stärks i lokalval
  
  Lokalvalen blir en stor framgång för AKP, trots alla korruptionsanklagelser mot regeringspartiet. AKP får drygt 45 procent av rösterna och segrar bland annat i megastäderna Istanbul och Ankara, i Ankara dock så hårfint att konkurrenten CHP begär omräkning av rösterna, vilket emellertid avslås av valnämnden. Analytiker förklarar AKP:s storseger med att väljarna helt förknippar det senaste årtiondets höjda levnadsstandard med Erdoğans politik och att de konservativa, religiösa massor som partiet vilar på inte berörs särskilt mycket av ingripanden mot sociala medier eller tillslag mot miljödemonstranter.
- Regeringen blockerar sociala medier
  
  Regeringen låter stänga mikrobloggen Twitter, sedan den enligt Erdoğan vägrat åtlyda domstolsorder att ta bort vissa länkar. Stängningen sker timmarna efter det att premiärministern hotat att "utplåna" bloggen, som tillsammans med andra sociala nätverk använts för anonyma avslöjanden om den stora korruptionshärva där Erdoğan själv utpekats som inblandad. Efter två veckor slår Författningsdomstolen fast att stängningen strider mot den grundlagsskyddade yttrandefriheten och individens rättigheter, och dagen därpå hävs blockeringen. Premiärministern säger att han tänker "sätta dit" Twitter för skatteflykt i stället.
- Erdoğans telefonsamtal läcks till internet
  
  Erdoğan medger att det är han som talar på ett inspelat telefonsamtal som läckts till medier. På bandet hörs han instruera justitieministern att påskynda en rättsprocess mot en företagsledare som framträtt som en av regeringens hårdaste kritiker. Premiärministern säger att det är helt i sin ordning att justitieministern håller uppsikt över en rättsprocess, medan företagsledaren betraktar samtalet som exempel på hur regeringen lägger sig i rättsväsendets arbete. Under en tid har ett stort antal påstådda inspelningar av Erdoğans telefonsamtal offentliggjorts. De flesta samtalen har tyckts bekräfta att premiärministern, hans anhöriga och medarbetare varit djupt indragna i den påstådda muthärvan. Erdoğan har hävdat att banden är förfalskade.
- Februari
- Specialdomstolar avskaffas efter gülenistinfiltration
  
  Parlamentet avskaffar de specialdomstolar som rannsakat och dömt hundratals militärer och andra som anklagats för försök till statskupp. AKP-regeringen anser att dessa domstolar är så infiltrerade av Gülenrörelsen att de utgör ett hot mot regeringen. Beslutet kan medföra att rättegångarna görs om vid vanliga brottmålsdomstolar.
- Skärpt kontroll av internet
  
  Parlamentet antar en lag som ger telekommunikationsmyndigheten rätt att utan domstolsbeslut blockera internetsidor som anses göra intrång i personers privatliv eller vars innehåll betraktas som kränkande. Internetoperatörer tvingas också spara dokumentation av alla internetanvändares aktiviteter på nätet i två år och överlämna uppgifterna till myndigheterna på begäran, utan att underrätta dem som berörs. Turkiet är redan ett av de länder i världen som har hårdast restriktioner för internettrafiken och parlamentsbeslutet får hård kritik från EU, som anser att landet nu tar ett steg tillbaka "i ett redan kvävande medieklimat".
- Januari
- Akutvården politiseras
  
  En lag träder i kraft som förbjuder läkare att ge akutvård utan myndigheternas tillstånd. Kritiker befarar att lagen syftar till att hindra demonstranter som skadats av poliser att få vård. Läkare som trotsar förbudet riskerar upp till tre års fängelse och mer än 6 miljoner kronor i böter.
- Hundratals poliser avskedas
  
  350 poliser i Ankara avskedas eller omplaceras genom ett regeringsdekret som offentliggörs vid midnatt natten till den 7 januari. Bland dem finns chefer för rotlarna för ekonomisk brottslighet, smuggling, nätbrottslighet och organiserad brottslighet. Sammanlagt har 560 poliser fråntagits sina uppgifter enbart i huvudstaden under de senaste veckorna. Dagen efteråt avskedas vice rikspolischefen samt polischeferna i 16 av landets provinser, däribland i flera av landets största städer. Inte långt därefter omplaceras 20 åklagare, bland dem chefsåklagaren i Istanbul. Samtliga omplacerade har utrett ärenden som betraktats som känsliga för regeringen. Regeringen inleder också en rättslig utredning om flera högt uppsatta åklagare som arbetat med den stora korruptionshärvan.
2013
- December
- AKP-medlemmar hoppar av
  
  På kort tid lämnar fem av AKP:s parlamentsledamöter partiet i protest mot korruptionsskandalen och partiledningens "arrogans". Bland avhopparna är en tidigare kulturminister och förre landslagsspelaren i fotboll Hakan Şükür.
- Regeringen försöker bromsa polisens arbete
  
  Ett regeringsdekret om att poliser inte får påbörja utredningar utan godkännande från sina högsta chefer blockeras av det så kallade statsrådet, landets högsta administrativa domstol, som säger att ordern strider mot den författningsenliga maktdelningsprincipen. En åklagare som arbetat med korruptionshärvan avlägsnas från utredningen sedan han klagat på att polisen inte gjort de gripanden som han gett order om. Riksåklagaren förklarar omplaceringen med att åklagaren läckt information till medierna.
- Skandal fäller ministrar
  
  De tre ministrar vars söner misstänkts i korruptionshärvan avgår. En av dem, miljöministern Erdoğan Bayraktar, säger att de flesta av de påstått olagliga projekt han anklagats för att ha legat bakom hade godkänts på direkt order från premiärministern. Han uppmanar premiärministern att själv avgå. Denne svarar i stället med en stor regeringsombildning med tio nya ministrar. En av dem som avskedas är EU-ministern Egemen Bağış som också utpekats för korruption.
- Regeringen slår tillbaka mot korruptionsavslöjanden
  
  Minst 50 personer grips i polisrazzior för misstänkt korruption i samband med offentliga anbud på stora bygg- och anläggningsprojekt och olaglig överföring av pengar till Iran. Bland de gripna är flera ledande personer inom näringslivet och tre söner till ministrar i AKP-regeringen. Gripandena följs av omfattande utrensningar på hög nivå ur poliskåren. Bland de över 100 polischefer som avskedas eller omplaceras är chefen för Istanbulpolisen och de ansvariga för insatser mot ekonomisk brottslighet, organiserad brottslighet och smuggling. Premiärminister Erdoğan anklagar dem för maktmissbruk och säger att razziorna varit ett led i en smutskastningskampanj mot regeringen. Han säger också att de som legat bakom gripandena försökt skapa "en stat i staten", vilket tolkas som ett förtäckt angrepp på Gülenrörelsen (se Religion och Modern historia). Korruptionsskandalen framstår snart som den värsta krisen hittills för AKP-regeringen och tolkas som en skärpt maktkamp mellan regeringen och Gülenrörelsen, som anses ha ett betydande stöd inom poliskåren och domstolarna. Krisen blottar också sprickor inom partiledningen med interna krav på att Erdoğan ska avskeda korruptionsmisstänkta ministrar. Åklagare uppmanar parlamentet att upphäva den juridiska immuniteten för fyra ministrar, bland dem ekonomiministern och EU-ministern. Några dagar efter massgripandena väcks åtal mot 24 personer, bland dem två ministersöner, en azerbajdzjansk affärsman och VD för statsägda Halkbank (Folkbanken).
- Migranter till EU kan tas tillbaka
  
  Turkiet skriver under ett avtal med EU om att ta tillbaka migranter som tagit sig in i Europeiska unionen olagligt från Turkiet. Turkiet och EU beslutar samtidigt att inleda förhandlingar om att turkiska medborgare ska kunna besöka EU-länder utan visum.
- November
- Diplomatisk konflikt med Egypten
  
  Turkiets ambassadör i Kairo utvisas sedan premiärminister Erdoğan ännu en gång kritiserat militärens maktövertagande i Egypten och klappjakten på islamister. Turkiet svarar med att förklara det egyptiska sändebudet i Ankara persona non grata.
- Arbetet med ny författning bryter samman
  
  Det parlamentariska utskott som i två år arbetat med en ny författning ger upp försöken. Representanterna för de fyra partierna har bara lyckats enas om cirka 60 artiklar, inte ens hälften av vad en författning skulle innehålla. Åsiktsskiljaktigheterna i det turkiska samhället är så starka att politikerna till exempel inte kunnat komma överens om hur turkiskt medborgarskap ska definieras eller hur religionsfriheten ska skyddas. Därmed ser AKP-regeringen inte ut att kunna infria ett av sina viktigaste löften från valrörelsen 2011.
- Livstid för kommunistiska journalister
  
  Sex journalister döms till livstids fängelse för medlemskap i Marxist-leninistiska kommunistpartiet (MLKP). Bland dem är Fusun Erdoğan, som leder kurdiskspråkiga Özgür Radio. Han har redan suttit i häkte sedan 2006. Europeiska journalistfederation fördömer de "absurda" utslagen och beskriver dem som ett uttryck för turkiska regeringens krav på total samhällskontroll.
- Oktober
- EU går med på att återuppta medlemskapsförhandlingarna med Turkiet efter ett tre år långt avbrott. Tills vidare begränsas förhandlingarna till det kapitel i EU:s regelverk som rör regional utveckling.
- 20 000 fängslas enligt terrorlagar under fyra år
  
  Justitiedepartementet avslöjar att 20 000 människor fängslats med hänvisning till landets antiterrorlagar under de senaste fyra åren, varav 8 000 enbart under de senaste tolv månaderna. De flesta har inte gjort sig skyldiga till våldsbrott. En betydande del av de dömda är kurder, ofta medlemmar av det lagliga partiet BDP.
- Huvudduk och skägg tillåts, trohetsed slopas
  
  Förbudet för kvinnliga offentligt anställda att bära islamisk huvudduk avskaffas med omedelbar verkan. Manliga offentligt anställda tillåts odla skägg. Förbuden kvarstår för domare, åklagare, poliser och militärer. Samtidigt avskaffas trohetseden till turkiska nationen som inlett alla skoldagar sedan 1930-talet.
- September
- Kurdiska vapenvilan allt bräckligare
  
  PKK-ledaren Cemal Bayık meddelar att den kurdiska gerillan har avbrutit sin reträtt från turkisk mark som reaktion på att turkiska staten enligt honom inte levt upp till sina åtaganden enligt vapenvilan som gällt sedan början av året. Uttalandet bekräftas några dagar senare i en officiell kommuniké, i vilken PKK dock lovar att fortsätta iaktta vapenvila. I kommunikén kritiseras framför allt att regeringen och parlamentet ännu inte reformerat strafflagar och vallagar, beviljat kurder rätt till utbildning på sitt eget språk eller skapat någon form av regionalt självstyre för de kurdiska delarna av landet.
- Ny rättegång mot militärer
  
  Bara några veckor efter de många fällande domarna i Ergenekon-affären inleds rättegången mot 102 före detta militärer som anklagas för att ha störtat Turkiets första islamistiskt ledda regering 1997. Den oblodiga kuppen mot dåvarande premiärministern Necmettin Erbakan har beskrivits som "den postmoderna kuppen". En militär maktdemonstration och ett hotfullt formulerat ultimatum pressade Erbakan att avgå. Den huvudåtalade är dåvarande försvarschefen general Hakkı Karadayı, för vilken åklagarna yrkar på livstids fängelse.
- Augusti
- Hundratals dömda för sammansvärjning
  
  Efter en flera år lång massrättegång faller domarna i den så kallade Ergenekon-affären om en nationalistisk, sekulär sammansvärjning för att avsätta AKP-regeringen. Av de 275 som stått inför rätta frikänns bara 21. Förre generalstabschefen general Ilker Başbuğ döms till livstids fängelse (han friges dock i mars 2014 på order av Författningsdomstolen som finner att hans rättigheter åsidosatts). Livstids fängelse utdöms för fler militärer samt för den kände vänsterpolitikern Doğu Perinçek och journalisten Tuncay Özkan. Tre parlamentsledamöter för det största oppositionspartiet CHP döms till mellan 12 och 35 år i fängelse. Oppositionen och oberoende analytiker, både i Turkiet och internationellt, ser rättegången delvis som politiskt påverkad av AKP:s vilja att sätta armén och hårdföra kemalister på plats.
- Juli
- Journalister sparkas för rapportering om protester
  
  Turkiska journalistförbundet säger att minst 72 journalister har antingen avskedats, tvingats ta tjänstledigt eller pressats att säga upp sig sedan protesterna mot regeringen började för sex veckor sedan. De stora turkiska mediebolagen ägs i många fall av stora företagsgrupper med ekonomiska band till regeringen, och sedan protesterna mot regeringen bröt ut har det riktats allt mer kritik mot självcensur i pressen. Tusentals människor har känt sig hänvisade till sociala medier som Facebook och Twitter för att skaffa sig en bild av händelserna.
- Fredsprocessen hotas
  
  PKK anklagar turkiska regeringen för att avsiktligt försöka få fredsprocessen att spåra ur. Den kurdiska gerillan kritiserar armén för att den fortsätter att bygga nya militärförläggningar i de kurdiska områdena och låter regeringstrogna PKK-fientliga kurdiska miliser vara verksamma i regionen.
- Militärens politiska makt begränsas
  
  Parlamentet antar en lag som ytterligare begränsar militärens inflytande över politiken. Försvarsmakten har alltid formellt haft till uppgift att "bevara republiken Turkiet", vilket ansetts berättiga militära maktövertaganden i kristider. Nu ändras lagen till att arméns huvudsakliga uppgift är att försvara Turkiet mot hot från utlandet.
- Nya ledare för PKK
  
  PKK möblerar om i sin ledning. Murat Karayılan, som betraktats som relativt moderat, avsätts som ordförande och ersätts av Cemal Bayık och Bese Hozat. Den senare har lett PKK:s kvinnoförbund. Personskiftet tros signalera en hårdare attityd från PKK, som uttryckt skepsis om turkiska statens goda vilja att fortsätta fredsprocessen.
- Juni
- Våld mot demonstranter får EU att tveka
  
  EU skjuter upp den planerade omstarten för Turkiets medlemskapsförhandlingar i minst fyra månader som en följd av de hårda insatserna mot demonstranter och aggressiva uttalanden från regeringens sida mot såväl oppositionen som omvärlden. Tills vidare väntar EU på en rapport i oktober om huruvida Turkiet uppfyllt kraven för att få fortsätta förhandlingarna.
- Polisen stormar demonstrantläger i Istanbul
  
  Demonstranter har sedan slutet av maj protesterat mot planer på att bebygga Geziparken i centrum av Istanbul. Protesterna spred sig snabbt till flera städer, däribland huvudstaden Ankara. Kravaller har brutit ut på flera håll. Fyra personer har dödats i oroligheterna. Över 5 000 demonstranter och 600 poliser har skadats och uppemot 1 000 personer har gripits. Premiärminister Erdoğan intar en hård linje och säger att planerna på att omforma parken ligger fast. Efter mer än två veckors demonstrationer vid Taksimtorget i Istanbul stormar kravallpolis parken med tårgas och vattenkanoner och river det tältläger som byggts upp där. Regeringen säger att de som fortsätter att demonstrera kommer att betraktas som terrorister eller terroristsympatisörer.
- Maj
- PKK inleder reträtt från turkisk mark
  
  I enlighet med ett tidigare besked inleder PKK-gerillan formellt en reträtt från turkisk mark den 8 maj. Processen väntas pågå i flera månader, och först efter det att alla samlats i Irak kan det bli möjligt att börja diskutera en vapennedläggelse, säger PKK-ledningen. I praktiken sägs de cirka 2 000 gerillasoldaterna inne i Turkiet ha rört sig i riktning mot Irak, huvudsakligen nattetid, i flera veckor.
- April
- Utlänningslag garanterar asylrätt
  
  Parlamentet antar en utlänningslag som ger flyktingar möjlighet att söka asyl på samma villkor som i EU-länder. Lagen stadgar att utlänningar inte kan sändas tillbaka till länder där de riskerar tortyr, omänsklig behandling eller kränkande straff, eller riskerar förföljelse på grund av ras, religion eller medlemskap i viss organisation. EU-kommissionen välkomnar beslutet.
- "Kloka personer" ska främja freden
  
  Regeringen utser 63 "kloka personer", representerande landets sju regioner, som genom olika initiativ ska försöka främja fredsprocessen mellan staten och kurderna. Bland de 63 finns representanter för näringslivet, kulturpersonligheter, akademiker, människorättsaktivister, journalister och andra. De förmodas delta i offentliga debatter, hålla kontakt med medier och diskutera fredsarbete med människor på gräsrotsnivå.
- Mars
- PKK-ledaren utropar vapenvila
  
  Den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan utropar vapenvila och uppmanar sina gerillasoldater att lämna turkiskt territorium. I ett meddelande som läses upp i samband med det kurdiska nyåret talar Öcalan om "en ny era... när vapnen ska tystna och idéerna och politiken ska tala".
- Februari
- Politiker får tala kurdiska offentligt
  
  Förbudet för politiska partier att använda andra språk än turkiska i sin verksamhet slopas, sedan konstitutionsdomstolen funnit att det stred mot Turkiets författning. Det blir nu tillåtet att tala kurdiska på partimöten och att till exempel sprida affischer och flygblad på kurdiska. Kort efter detta meddelar regeringen att det blir fritt fram för imamer att använda kurdiska i predikningarna i landets moskéer. Även arabiska blir ett tillåtet språk i moskéerna.
- Vänsterextremistiskt attentat mot USA:s ambassad
  
  En vakt och gärningsmannen dödas vid ett sprängattentat mot USA:s ambassad i Ankara. Den förbjudna vänsterextremistiska organisationen DHKP-C tar på sig dådet och utsätts för en klappjakt från polisens sida. Ett par veckor efter attentatet genomför polisen razzior i 28 provinser samtidigt i jakt på 167 utpekade personer.
- Januari
- Högsta förvaltningsdomstolen river upp förbudet för kvinnliga advokater att bära huvudduk under domstolsförhandlingar. Redan nästa dag infinner sig advokaten Şule Dağlı Gökkılıç iförd muslimsk slöja i en domstol i Istanbul.
- Parlamentet antar en lag som tillåter kurder att tala sitt eget språk i domstolar. Staten ska stå för kostnaderna för tolkning. Med den nya lagen går staten den kurdiska befolkningen till mötes på en viktig punkt. Det högernationalistiska partiet MHP motsätter sig högljutt lagen.
- Kurdiska aktivister mördas i Paris
  
  Tre kvinnliga kurdiska aktivister hittas ihjälskjutna i det kurdiska informationscentret i Paris. Vilka som ligger bakom morden är okänt, men det förmodas röra sig om ett försök att störa de pågående fredsförhandlingarna. En av de dödade kvinnorna, Sakine Cansız, beskrivs som en av grundarna av PKK. Franska utredare bedömer att morden är en intern uppgörelse inom PKK. En kurdisk man från Turkiet grips av fransk polis och delges misstanke för mord och terrorism. Han ska ha arbetat som chaufför åt Cansız.
2012
- December
- Dialog med PKK bekräftas
  
  En regeringstalesman bekräftar att säkerhetstjänsten har en dialog med den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan om att få gerillan att lägga ned vapnen.
- Nato godkänner robotar längs syriska gränsen
  
  Nato ger klartecken till att placera ut Patriotrobotar längs Turkiets gräns mot Syrien. Robotarna ska skydda Turkiet från eventuella attacker från den syriska regimen. Nato betonar att utplacerandet sker enbart i försvarssyfte.
- November
- FN-kritik mot antiterrorlag
  
  FN:s människorättskommitté säger att den antiterrorlag från 1991 som Turkiet använder för att häkta politiska aktivister, jurister och journalister är så vag och otydlig att den på flera punkter inte lever upp till folkrättens krav på rättssäkerhet.
- Oktober
- Hård EU-kritik mot Turkiet
  
  Turkiet får svidande kritik i EU:s årliga rapport för stora brister i yttrande- och församlingsfriheten, långa häktningstider och utdragna rättsprocesser samt den fortsatta frånvaron av en politisk lösning på den kurdiska frågan.
- September
- Hundratals militärer fängslas
  
  331 pensionerade eller aktiva militärer döms till långa fängelsestraff för inblandning i "Operation slägga", påstådda planer på att 2003 störta regeringen genom att provocera fram en militärkupp (se Januari 2010). Tre före detta generaler döms till 20 års fängelse och flera andra höga militärer till 16–18 år. De flesta döms till 13 år. Bara 34 åtalade frikänns.
- Arméoffensiv mot PKK i sydost
  
  Enligt guvernören av sydostprovinsen Hakkâri har armén dödat 75 medlemmar av PKK under en veckolång offensiv i områden nära gränsen mot Irak och Syrien. Fyra armésoldater uppges ha dödats.
- Juli
- Oljeimport från irakiska Kurdistan
  
  Turkiet börjar importera råolja direkt från den självstyrande kurdiska regionen i norra Irak. Regeringen i Bagdad betecknar handeln som olaglig och säger att den kan skada relationerna mellan länderna.
- Rättegång mot 295 kurder
  
  I Istanbul inleds en rättegång mot 205 personer som anklagas för medlemskap i Kurdistans samhällsunion (KCK), en paraplyorganisation som anses stå förbjudna PKK nära. Bland de åtalade är den kände publicisten Ragıp Zarakolu. De åtalade riskerar långa fängelsestraff för samröre med terrorister.
- Juni
- Syrien skjuter ned turkiskt plan
  
  De redan spända relationerna till Syrien försämras ytterligare när ett turkiskt jaktplan skjuts ned av syriskt luftvärn. Turkiet hävdar att planet befann sig i internationellt luftrum när det sköts ned och får starkt diplomatiskt stöd av såväl Nato som EU. Premiärminister Erdoğan beskriver nedskjutningen som en fientlig handling och turkiska armén förstärker sin bevakning av gränsen mot Syrien.
- Maj
- Ledande kurdisk politiker fängslas
  
  Den kurdiska politikern Leyla Zana döms till tio års fängelse för att i en rad offentliga anföranden fyra år tidigare ha uttryckt sig på ett sätt som domstolen i Diyarbakır tolkar som att hon inte betraktar PKK som en terroristorganisation och att hon erkänner den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan som kurdiska folkets ledare. Hon hade tidigare dömts för samma uttalanden, men det utslaget underkändes av Högsta appellationsdomstolen med hänvisning till att hon inte fått tillräckliga möjligheter att försvara sig.
- Försök att få fart på EU-förhandlingar
  
  I mitten av månaden gör Turkiet och EU ett formellt försök att ge ny fart åt Turkiets förhandlingar om medlemskap i unionen. Förhandlingarna har i princip legat nere i ett par år, men nu ska Turkiet och EU-kommissionen bilda åtta arbetsgrupper med ansvar för var sitt specifikt kapitel för inträdesvillkoren. Genom dessa grupper ska Turkiet få aktivt stöd för snabbare anpassning till EU:s regelverk. Arbetsgrupperna ska enligt EU ses som ett komplement till de formella medlemskapsförhandlingarna.
- Försök görs att skriva ny författning
  
  Efter ett halvårs förberedelser inleder en parlamentarisk kommission det konkreta arbetet med att skriva en ny författning, den första i turkiska republikens historia som inte tillkommer genom direktiv från militären. Alla fyra partier som är representerade i parlamentet deltar i processen.
- Mars
- Förre ÖB inför rätta
  
  Förre överbefälhavaren general Ilker Başbuğ ställs inför rätta för inblandning i försök att avsätta AKP-regeringen.
2011
- December
- Civila kurder dödas i flygräd
  
  34 civila kurder dödas i en flygräd vid byn Uludere nära irakiska gränsen. Regeringen tvingas medge att försvarsmakten felaktigt trott att männen var PKK-medlemmar.
- November
- Kurders död på 1930-talet beklagas
  
  Premiärminister Erdoğan ber om förlåtelse för att nästan 14 000 kurder dödades under turkiska militärens försök att krossa ett uppror mellan 1936 och 1939. Uttalandet ses delvis som en försonande gest mot den kurdiska befolkningen men också som ett sätt att lägga skulden på det nuvarande oppositionspartiet CHP, som var vid makten då.
- Oktober
- 24 armésoldater dödas
  
  24 turkiska soldater dödas av PKK nära irakiska gränsen, arméns svåraste förluster sedan 1990-talet.
- Juli
- Hela militärledningen avgår
  
  Alla medlemmar av försvarsmaktens högsta ledning, generalstaben, avgår kollektivt i protest mot gripandena av höga officerare. Regeringen accepterar avgångarna och president Gül utser deras efterträdare. Aldrig förr har en civil turkisk regering utnämnt de högsta cheferna för de väpnade styrkorna.
- Juni
- PKK:s vapenvila slut
  
  PKK:s vapenvila avbryts. Den har pågått med kortare avbrott sedan april 2009.
- Syrier flyr till Turkiet
  
  Oroligheter i grannlandet Syrien leder till att tusentals människor flyr in i Turkiet. Regeringen i Ankara har hittills månat om goda relationer med den syriska regimen men kräver nu demokratiska reformer.
- Tredje raka valsegern för AKP
  
  Regeringspartiet AKP vinner en betryggande seger i parlamentsvalet. Premiärminister Erdoğan inleder sin tredje mandatperiod.
- Mars
- Journalister anklagas för nationalistkomplott
  
  Ett stort antal journalister och andra skribenter grips för misstänkt inblandning i Ergenekon-affären. Flera åtalas. De anklagas inte för sina skriverier, utan för planering av statskupp, medlemskap i terrorgrupp och hatbrott.
2010
- September
- Folket godkänner grundlagsändringar
  
  I en folkomröstning godkänns en rad författningsändringar, bland annat att öka parlamentets inflytande över armén och rättsväsendet. Kritiker ser det som ett försök av regeringen att tillsätta välvilligt inställda domare. EU välkomnar dock ändringarna som ett viktigt led i Turkiets anpassning till Europeiska unionens krav. En indirekt följd av folkomröstningen, och av Författningsdomstolens minskade prestige, är att förbudet för kvinnor att dölja sitt hår på universiteten i tysthet upphävs under hösten utan att några lagar ändras.
- Juli
- Nära 200 åtal för nationalistkomplott
  
  Åtal väcks mot 196 personer, däribland både aktiva och pensionerade officerare, för medverkan i organisationen Ergenekon som ska ha haft planer på att störta regeringen (se även Oktober 2008).
- Maj
- Byte av oppositionsledare
  
  Ledaren för CHP Deniz Baykal avgår efter en sexskandal. Han efterträds av Kemal Kılıçdaroğlu, som i sitt första tal som ledare för CHP inte ens nämner ordet sekularism, föregångarens hjärtefråga.
- Turkiska aktivister dödas av Israel
  
  Relationerna till Israel försämras drastiskt sedan nio turkiska pro-palestinska aktivister dödats i en israelisk kommandoräd mot en fartygsflotta som försökt bryta blockaden av Gazaremsan. En tionde aktivist avlider senare av sina skador.
- Januari
- Militära kupplaner avslöjas
  
  Tidningen Taraf avslöjar att militären haft en hemlig plan 2003, kallad Operation Balyoz (”slägga”), tänkt att bereda väg för ett militärt maktövertagande. Militära talesmän hävdade att det bara handlat om scenarier inför övningar. I februari grips uppemot 70 officerare misstänkta för delaktighet och 33 av dem åtalas för planer på att ha försökt avsätta regeringen.
2009
- December
- Bakslag för kurdiska initiativet
  
  Regeringens "kurdiska initiativ" hotas av att Författningsdomstolen förbjuder det kurddominerade partiet DTP för påstådda förbindelser med gerillan PKK. Två av dess ledande företrädare, Ahmet Türk och Aysel Tuğluk, bannlyses från politiken i fem år. De övriga parlamentsledamöterna går över till det nya Freds- och demokratipartiet (BDP).
- Augusti
- Regeringen lovar fred med kurderna
  
  Erdoğan håller ett känsloladdat tal i parlamentet om en lösning på det kurdiska problemet. Ej närmare beskrivna reformer ställs i utsikt. Regeringen säger sig vilja dra in så stora delar av det kurdiska samhället som möjligt i sin ”demokratiska öppning".
- April
- PKK utlyser vapenvila
  
  Den kurdiska PKK-gerillan utlyser ensidig vapenvila och säger sig vilja ge regeringen tillfälle att lösa konflikten politiskt. PKK tros vara stärkt av DTP:s framgångar i lokalvalen i mars.
2008
- Oktober
- Rättegång börjar mot påstådd nationalistisk komplott
  
  86 personer ställs inför rätta för medlemskap i den ultranationalistiska rörelsen Ergenekon, som anklagas för att ha försökt driva fram en militärkupp mot regeringen.
- Juli
- Regerande AKP ytterst nära att förbjudas
  
  Med minsta möjliga marginal avslår Författningsdomstolen en begäran att regeringspartiet AKP ska förbjudas för brott mot landets icke-religiösa styresskick.
2007
- Oktober
- Folkomröstning godkänner direktval av president
  
  I en folkomröstning godkänns regeringens förslag att presidenten i fortsättningen ska utses i allmänna val, inte som hittills väljas av parlamentet. Mandatperioden ska förkortas från sju till fem år, med möjlighet till ett omval.
- Augusti
- AKP:s kandidat blir president
  
  Utrikesminister Abdullah Gül väljs till president sedan parlamentet och författningsdomstolen under våren stoppat hans kandidatur.
- Januari
- Mord på journalist väcker uppseende
  
  Journalisten Hrant Dink mördas. Han är redaktör för den armenisk- och turkiskspråkiga veckotidningen Agos och en talesman för den lilla armeniska minoriteten i Turkiet. Mordet väcker stor upprördhet i landet och internationellt.

Turkiet

Geografi och klimat

Befolkning och språk

Språk

Turkisk uttalsguide

Fakta – befolkning och språk

Religion

Utbildning

Fakta – utbildning

Kultur

Arbetsmarknad

Fakta – arbetsmarknad

Sociala förhållanden

Fakta – sociala förhållanden

Seder och bruk

Helgdagar

Religiösa högtider

Kurdiskt nyår

Traditionella fester

Mat och dryck

Äldre historia

Osmanska riket

Atatürks turkiska republik

Demokrati och kupper

Modern historia

Ett modernare islamistparti

Gülenrörelsen växer fram

Politiska rättegångar

Demokratiseringen bromsas

Kurder stör presidentens planer

Politiskt system

Författningen

Politiska partier

Extremiströrelser

Demokrati och rättigheter

Yttrandefrihet och medier

Rättsväsen och rättssäkerhet

Aktuell politik

Fakta – politik

Kurderna

Feodalt samhälle

PKK, inbördeskriget och Öcalan

Kollapsad fredsprocess

Folkomflyttningar

Utrikespolitik och försvar

Besvikelse mot EU

Stöd till islamistpartier

Jakt på kurdisk gerilla

Cypern känslig fråga

Fakta – försvar

Ekonomisk översikt

Infrastruktur och turism

Utrikeshandel

Fakta – Ekonomi

Naturtillgångar, energi och miljö

Fakta – energi och miljö

Jordbruk och fiske

Fakta – jordbruk

Industri

Kalendarium

Kalendarium

2020

Februari

Klappjakt på Gülenanhängare

Rättslig dragkamp: Kavala släpps, och grips igen

Upptrappat läge mellan Turkiet och Syrien

Katastrofer i hårt väder

Turkiet och Syrien i strid

Januari

Turkiet bygger hus i Syrien

Jordskalv i öster

Wikipedia tillåts igen

Konflikt med Egypten spetsas till

Gasledning via Svarta havet klar

Grönt ljus för turkisk Libyeninsats

2019

December

Tillslag mot IS

Tidningsmedarbetare straffas

Domstol: Olagligt förbjuda Wikipedia