Polen – Politiskt system

Enligt den författning som antogs 1997 är Polen en parlamentarisk demokrati där makten delas mellan lagstiftande, verkställande och dömande instanser.

Den lagstiftande makten innehas av parlamentets underhus (sejmen), vars 460 ledamöter utses i allmänna, proportionella val vart fjärde år. Samma mandatperiod gäller för de 100 ledamöterna i den övre kammaren (senaten), vilka utses i allmänna personval. Rösträttsåldern är 18 år.

Sedan 1993 måste partierna få minst fem procent av rösterna för att få ta plats i sejmen, men undantag görs för partier som representerar minoritetsgrupper. För partiallianser är kravet åtta procent. Följden är att bara fyra–fem partier (om man räknar bort avhoppare och utbrytare) är representerade i sejmen.

Presidenten väljs direkt av folket för en period på fem år och kan sitta i högst två mandatperioder. Till presidentens befogenheter hör att föreslå en premiärminister (regeringschef), som ska godkännas av och är ansvarig inför sejmen. Därmed blir vanligtvis företrädaren för det största partiet i sejmen premiärminister. Det är hen som har den verkliga makten i landet. Presidenten har ett övergripande ansvar för utrikes- och försvarspolitiken, men i realiteten är statschefens inflytande begränsat. Presidentens viktigaste maktinstrument är möjligheten att inlägga sitt veto mot lagförslag. Vetot kan dock kringgås om 60 procent av parlamentsledamöterna röstar för att upphäva det.

Det polska rättsväsendet är föremål för en dragkamp mellan EU-organ och den konservativa polska regeringen, som 2017 började stöpa om systemet i flera avseenden. EU-domstolen har kommit fram till att flera av reformerna strider mot EU-rätten. Det handlar bland annat om systemet för utnämning av domare, där EU-företrädare anser att regeringen utökat sitt inflytande och gjort domstolsväsendet mer mottagligt för politiska påtryckningar. Författningsdomstolen i Polen har liksom regeringen tagit ställning mot bedömningar som gjorts av EU-domstolen. Läs om rättssystemet i Demokrati och rättigheter.

Polen är indelat i 16 län, vojvodskap (województwo), med en av regeringen utsedd landshövding, vojvod (wojewoda), i spetsen. Därunder sorterar 314 landsdistrikt eller härad (powiaty ziemskie), 65 städer med distriktstatus (powiaty grodzkie) samt 2 489 kommuner (gminy). På samtliga tre förvaltningsnivåer finns folkvalda församlingar som utser styrelseorgan. 

Politiska partier

Partiväsendet har sin bakgrund i den samhällsstruktur som fanns under kommunisttiden, då nästan alla var statligt anställda lönearbetare. I övergången från kommuniststyre till demokrati hade Solidaritet, med upphov i fackföreningsrörelsen, en nyckelroll (se Modern historia) och de politiska partierna har bara med viss svårighet kunnat delas in i den vanliga vänster-högerskalan. Men på senare år har den stora skiljelinjen i politiken gått mellan två partier som registrerades precis efter millennieskiftet: Lag och rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość, PiS) som regerar sedan 2015, och Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska, PO). 

PO är mer liberalt och Europavänligt än PiS och har en vänsterflygel som till exempel är för fri abort. PiS är mer nationalistiskt, EU-skeptiskt och uttalat värdekonservativt, till exempel starkt emot samkönade äktenskap. PiS har kritiserat PO för att i regeringsställning fram till 2015 ha fört en alltför tysk- och ryskvänlig politik. I ekonomiska frågor kallar PiS sig självt för ”mer socialt”, vilket främst innebär att de är för en starkare statlig inblandning i ekonomin. I familjepolitiken och abortfrågan rättar sig PiS efter den katolska kyrkans budskap och motsätter sig PO:s mer liberala inställning.

Båda lägren har hyst ytterlighetsgrupper som kan beskrivas som fundamentalistiska – starkt antiklerikala (motståndare till kyrkligt inflytande) eller starkt religiösa. Båda dessa falanger har försökt sig på att bilda utbrytarpartier: Antiklerikala Palikots rörelse (Ruch Palikota) hade framgång i valet 2011 men splittrades 2013. Efterföljaren Din rörelse (Twój Ruch) lyckades inte ta sig in i sejmen 2015. Det starkt katolska utbrytarpartiet Solidariskt Polen (Solidarna Polska, SP) grundades 2012 och ville skärpa den lag som i princip redan förbjöd abort. SP ville ta bort det undantag i lagen som gjorde abort tillåten om barnet befarades bli gravt handikappat. Två andra undantag – om moderns liv är i fara och om graviditeten är en följd av våldtäkt eller incest – skulle få finnas kvar. SP fick inga egna mandat i sejmen 2015, men uppträder i allians med Lag och rättvisa, liksom ett annat mindre parti: Överenskommelse (Porozumienie Jarosława Gowina, PJG). 2020 inskränktes rätten till abort genom ett domslut i Författningsdomstolen, så att abort nu är förbjuden även när barnet är missbildat.

Polska bondepartiet (Polskie Stronnictwo Ludowe, PSL) ingick fram till 2015 i regeringen tillsammans med PO och gick därefter i opposition. Det är ett intresseparti för landets många privatbönder. Mellan 2001 och 2003 samregerade PSL med Demokratiska vänsteralliansen (Sojusz Lewicy Demokratycznej, SLD). Både PSL och SLD har sin bakgrund i det forna kommunistpartiet. SLD domineras fortfarande av före detta kommunister och PSL var före demokratiseringen 1989 ett stödparti till kommunisterna.

I samband med valen 2019 började partiutbudet lite mer likna hur det ser ut i många andra länder: PiS leder nu en stark högerallians, Förenade högerns koalition (Koalicja Zjednoczonej Prawicy). I mitten finns ett liberalt block runt PO och vänstern har samlats i en allians med flera partier, bland dem SLD.

SLD hade tillsammans med andra småpartier 2015 bildat alliansen Förenade vänstern (Zjednoczona Lewica, ZL), men misslyckats med att nå parlamentet. En utvidgad allians, Vänstern (Lewica), samlar nu fler partier, och har nått sejmen. SLD samarbetar här med Vänster tillsammans (Lewica Racem), Polska socialistpartiet (PPS) och Arbetarunionen (Unia Pracy). Dessutom ingår Wiosna (Vår), nybildat av Robert Biedroń, före detta borgmästare i Słupsk, som bland annat vill ha likalön för kvinnor och män, försvara aborträtten, skilja kyrkan från staten och göra äktenskap mellan personer av samma kön lagliga. Dessutom har partiet målet att stänga kolgruvorna eftersom Polen släpper ut stora mängder av växthusgaser.

2015 kom två alldeles nybildade partier in i parlamentet: högerpopulistiska Kukiz'15, lett av en känd rocksångare, och marknadsliberala Moderna (Nowoczesna).  Båda finns kvar, men i olika allianser.

Som svar på PiS-regeringens kontroversiella politik (se Aktuell politik och Kalendarium) bildade ett antal oppositionspartier 2016 en allians med målet att skydda rättsstaten. Koalitionen som fick namnet Frihet, jämlikhet och demokrati omfattade ett antal center- och vänsterpartier såsom Moderna, PSL och SLD. Sedan dess har SLD skilt ut sig åt vänster, och PSL ställde 2019 upp tillsammans med Kukiz'15. Kvar finns ett tydligare mittenblock med Medborgarplattformen (PO) och liberala Moderna som kärna, som 2019, inför parlamentsvalet, fick tillskott av De gröna. Även sekulära Polskt initiativ ingår i valalliansen som kallas Medborgarkoalitionen, Koalicja Obywatelska (KO).

Konfederationen frihet och oberoende (Konfederacja Wolność i Niepodległość), är en allians av flera partier som står långt till höger. Ett av de mest kända är Nationella rörelsen (Ruch narodowy). I samlingen återfinns bland annat rojalister.

Tyska minoriteten (Mniejszość Niemiecka, MN) är ett parti som värnar den tyska minoritetens intressen. Med stöd av regler för minoritetsskydd har partiet kunnat vara representerat i sejmen med ett mandat.

Växande valdeltagande

Politikerföraktet är utbrett i Polen, vilket anses vara en viktig orsak till att valdeltagandet varit lågt (52 procent i valet 1993, 49 procent 1997, 46 procent 2001, 41 procent 2005, 54 procent 2007, 49 procent 2011 och 51 procent 2015). I valet till EU-parlamentet 2004 röstade drygt 20 procent, medan färre än 25 procent av väljarna röstade i valen till EU-parlamentet både 2009 och 2014. En markant förändring inträdde 2019, då bland andra före detta presidenter betecknade det förestående parlamentsvalet som ett ödesval: deltagandet steg till 62 procent.

Den tidigare bristen på politiskt engagemang kan delvis ha berott på att partierna varit relativt nya, med svaga organisationer.

Om våra källor

133918

I podden Utblick

Populism –  folket, eliten och demokratin

Oavsett om populism ska ses som en metod eller en ideologi så delar den flera drag med det tankegods man hitta ute på både den extrema höger- och vänsterkanten. Och närvaron av populism växer i hela världen. I denna podd diskuteras vad kunskap och ny teknik spelar för roll för populismens tillväxt och hur den egentligen påverkar demokratin. Deltagare är Rouzbeh Farsi från UI, Åsa Wikforss professor i teoretisk filosofi samt ledamot av Svenska akademin och Ludvig Norman biträdande lektor vid Stockholms universitet.

Lyssna här!

Varukorg

Totalt 0