Polen – Ekonomisk översikt

Polen har haft god ekonomisk utveckling under det senaste kvartsseklet. Polackernas levnadsstandard har passerat 75 procent av EU-genomsnittet, jämfört med 25 procent vid övergången till marknadsekonomi i början av 1990-talet. På senare år har Polen haft högre ekonomisk tillväxt än EU som helhet och har klarat covid-19-pandemin bra, men det internationella krisläge som utlösts av kriget i grannlandet Ukraina sätter Polen på svåra prov.

Polen är traditionellt ett jordbruksland och lantbruket är fortfarande betydelsefullt även om tillverkning, handel och tjänster har utvecklats mer sedan övergången till marknadsekonomi. Jordbruket har liksom den viktiga gruvindustrin problem med låg produktivitet men sektorerna sysselsätter drygt en tiondel av arbetskraften vardera. Näringar med god utveckling är turism, tillverkningsindustri och läkemedel. Även byggbranschen har gått bra. Sämst har utvecklingen varit för den tunga industrin, som varven och verkstadsindustrin. 

Med både statistik över bruttonationalprodukten (BNP) och köpkraften sammanvägd rapporterades 2019 att levnadsstandarden i Polen låg på 77 procent av genomsnittet i EU-länderna.

Relativt låga löner ger fortfarande polskt näringsliv en konkurrensfördel gentemot andra EU-länder. Omkring en miljon ukrainare har brukat gästarbeta i Polen, det handlar i stor utsträckning om säsongsarbete i jordbruket. Ukrainarna har ersatt polsk arbetskraft som flyttat till andra EU-länder sedan Polen blev medlem av unionen 2004. Det polska näringslivet oroar sig för att också ukrainare ska ta plats i stor skala på arbetsmarknaden inom EU. Särskilt noga följer Polen hur lagstiftningen kring arbetstillstånd utvecklas i Tyskland, där löneläget är högre. 

Farväl till planekonomin

Under kommunisttiden prioriterades tung industri på bekostnad av jordbruk och lätt industri. Näringslivets låga produktivitet, höga produktionskostnader, resursslöseri, miljöförstöring samt regimens oförmåga att tillgodose behoven av livsmedel, bostäder och konsumtionsvaror bidrog starkt till det kommunistiska systemets sammanbrott.

De marknadsekonomiska omdaningar som inleddes 1989 medförde minskad trygghetskänsla, ständiga förändringar, nedläggningar och omstruktureringar. Den första demokratiska regeringen satsade på att åstadkomma ett snabbt ekonomiskt systemskifte. Det skedde genom den så kallade Balcerowiczplanen. I ett slag släpptes priserna fria och de flesta statliga subventioner avskaffades. Valutan, złoty, devalverades och gjordes konvertibel (det vill säga att den kunde växlas mot västvaluta). Marknaden öppnades för utländsk konkurrens och exportbegränsningar togs bort. Stora delar av den tunga industrin avvecklades, medan konsumtionsvaruindustrin och tjänstesektorn utvecklades.

Kommandoekonomins sammanbrott innebar en skarp ekonomisk nedgång för alla länder som tillhört östblocket. Under 1990-talets två första år föll Polens BNP med över 17 procent. Ändå klarade landet omställningen till marknadsekonomi bättre än andra stater i det forna Östeuropa, där BNP-minskningen i flera fall var över 50 procent. 

Långvarig tillväxt

Sedan 1992 har Polens ekonomi mestadels vuxit med cirka 4−5 procent per år. 2006–2008 nåddes ett årligt snitt på 6 procent. Även efter en internationell finanskris som utbröt 2008 gick polsk ekonomi bra. Åren efter det var Polen, medlemsland sedan 2004, det enda EU-landet med positiv tillväxt. 2011 var Polens tillväxt 4,3 procent, klart bättre än EU som helhet.

Ekonomin fortsatte att växa. Undantaget var, före kriget i Ukraina 2022, coronakrisens år 2020. Inför den chock som pandemin utlöste utlovade Polens regering stödåtgärder. Statens utgifter ökade med 22 procent under året. Anställda och egenföretagare som ställdes utan inkomst fick en del av sina förlorade löner, företag fick kreditgarantier och frist med åtaganden gentemot staten. Åkeribranschen har haft särskilt starka skäl att frukta kännbara effekter trots EU:s ansträngningar att hålla i gång varuleveranser över gränserna. Polska åkare har cirka 30 procent av den europeiska marknaden, med 4 000 transportföretag och bortåt 400 000 chaufförer.

Facit av pandemin blev att Polens ekonomi krympte med 2,7 procent 2020. Men även det var bättre än vad många andra länder tvingades visa upp, och det gick snart uppåt igen. Efter ett starkt sista kvartal 2021 landade facit på att BNP vuxit med 5,7 procent under året.

Sedan Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022 sätts Polen emellertid på nya prov. Utöver skenande energipriser, annalkande lågkonjunktur och ett starkt upplevt behov av att öka försvarsutgifterna är Polen det enskilda land som tagit emot flest flyktingar från Ukraina, omkring en och en halv miljon. I januari 2023 meddelade regeringen att försvarsutgifterna ska öka så att de motsvarar 4 procent av BNP.

Ukrainakriget bromsar nu den återhämtning man väntat sig efter pandemin, och ökar risken för inflation. Prognoser för 2023 lyder på 1,5 procents BNP-tillväxt under året.

Avvaktar med euron

I enlighet med villkoren för Polens EU-medlemskap ska złotyn ersättas med euron så snart landet klarar kraven – det vill säga låg inflation, liten skuldsättning och små budgetunderskott – samt när situationen inom eurozonen har stabiliserats, tillägger numera den polska regeringen. Eurokrisen fick Polen att hålla igen, trots att landet senare lätt skulle kunna ha blivit redo för euron. Av opinionsmätningar på senare år framgår att stödet för EU-medlemskap har förblivit starkt hos de tillfrågade polackerna, medan uppemot tre fjärdedelar vill behålla złotyn.

Över två tredjedelar av Polens export och en nästan lika stor andel av importen sker inom EU. Tyskland är Polens största handelspartner.

Polen är också en av de EU-medlemmar som får mest i bidrag från Bryssel, från strukturfonder och från fonder som ska hjälpa eftersatta regioner att komma i fatt övriga EU. Det är delvis tack vare detta som Polens ekonomi har gått bättre än övriga EU. Omfattande vägbyggen och stora byggprojekt som genomfördes inför fotbolls-EM 2012 har finansierats med EU-medel.

Polen ledde därför kampen mot planerade nedskärningar i EU:s budget 2014–2020. Landet hävdade att ökade investeringar var en väg ut ur eurozonens kris. Men den polska regeringen riskerar att förlora i inflytande i Bryssel, när man samtidigt vill skjuta upp landets eget inträde i eurozonen. Det konservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) har också dragit på Polen rättsliga konflikter med EU, bland annat genom att minska rättsväsendets oberoende (se Aktuell politik). EU:s budgetar har blivit arena för dragkamp mellan medlemsländerna, där Polen har motsatt sig  demokrativillkor.

Polen har också bromsat klimatåtgärder som flertalet andra EU-länder varit redo redo att ställa upp på för att minska den globala uppvärmningen.

Problem att lösa

Redan före coronakrisen och Ukrainakriget fanns det, trots Polens goda utsikter, utmaningar. Arbetslösheten, som ökade åren efter eurokrisen från 2009, var fortsatt hög, och beroendet av EU-stöd och utländska investeringar (främst från andra EU-länder) fortsatt stort. Produktiviteten inom några sektorer, inte minst jordbruket och gruvindustrin, är låg.

Bristen på jobbtillfällen har gjort att många unga polacker sökt sig utomlands i jakt på arbete, vilket dränerat landet på välutbildad arbetskraft. Ett annat problem är stigande kostnader för en åldrande befolkning. För att behålla unga i landet (och säkra en valseger) lovade regerande Lag och rättvisa inför parlamentsvalet 2019 att avskaffa inkomstskatten för nästan alla under 26 år.

När den konservativa regeringen tillträdde 2016 lanserade den också en "Plan för ansvarsfull utveckling", som innebar ökad statlig kontroll av ekonomin, i synnerhet över banksektorn och mediebranschen, som de nya styrande ansåg domineras alltför mycket av utländskt ägande och kapital. Regeringen rev också upp ett beslut om höjd pensionsålder som klubbades i parlamentet 2012. Det har beräknats kosta 2,3 miljarder euro årligen (se Sociala förhållanden).

Med flera sådana dyra reformer i bagaget har regeringen också aviserat en upprustning av försvarsmakten med stora inköp av materiel (se Kalendarium).

Sedan demokratiseringen inleddes 1989–1990 har alla regeringar lovat en ordentlig satsning på motorvägarna, men i verkligheten har byggandet gått sakta. Först i samband med att EM i fotboll hölls i Polen och Ukraina 2012 blev flera nya motorvägar klara. Framkomligheten, speciellt i storstäder som Warszawa, har försämrats under åren av snabb tillväxt då många fler har kunnat köpa bil.

Den första höghastighetsjärnvägen, mellan Gdynia och Kraków via Warszawa, invigdes 2014.

Floderna spelar en förhållandevis viktig roll som förbindelseleder inom landet. De viktigaste hamnarna vid Östersjön är Gdynia, Gdańsk och Szczecin. Regeringen har planer på att bygga en kanal genom Wisłanäset (Vistulanäset), som är en smal landtunga genom Östersjön i nordöstra Polen. Den ska göra det möjligt för fartyg från hamnen i Elbląg att ta sig ut i Östersjön utan att behöva passera ryskt vatten (Kaliningrad). Elblągkanalen från 1800-talet, som påminner om Göta kanal, används mest för fritidstrafik.

Polen blev medlem av EU:s Schengensamarbete 2007, vilket innebär att landets gränser numera är öppna för alla medborgare inom Schengenområdet, med undantag för smittskyddsåtgärder. De flesta turister kommer från Tyskland, vanligtvis för handel. Prisskillnaderna på olika varor kan vara stora. Liknande förhållanden råder vid andra gränser, även om prisgapen mellan Polen å ena sidan och Ryssland, Litauen, Belarus (Vitryssland), Ukraina, Slovakien och Tjeckien å andra sidan inte är lika stora. På båda sidor av gränserna har många handeln som huvudsaklig inkomstkälla.

Ett 30-tal kurorter erbjuder behandling med gyttjebad och vatten från hälsobrunnar. Zakopane i bergskedjan Höga Tatra är en internationellt känd vintersportort.

Om våra källor