Polen – Jordbruk och fiske
Polens klimat är gynnsamt för jordbruk, men landet har få riktigt bördiga jordar. Ändå är över halva landarealen uppodlad. Spannmål, potatis, skinka, gäss, bär och äpplen är typiska exportprodukter från det polska jordbruket.
Polen var det enda land i det forna östblocket där jordbruket till största delen bedrevs av självägande bönder. Närmare tre miljoner privata jordbrukare ägde cirka 80 procent av den odlade arealen. Resten tillhörde statliga jordbruk, vars mark numera är uppstyckad och såld till privatpersoner. Dagens gårdar är i regel små (i genomsnitt drygt tio hektar) och inte sällan uppdelade på åtskilda jordlotter. Produktiviteten är lägre än på jämförbara västeuropeiska gårdar. Omkring en tiondel av polackerna är sysselsatta inom jordbruket – dubbelt så stor andel som EU-genomsnittet – men säsongsarbetet utförs ofta av gästarbetare från Ukraina.
Bönderna utgör en stor och politiskt inflytelserik väljargrupp. Bondeorganisationer driver igenom ekonomiska fördelar för bönderna. Stora statliga anslag betalas ut för att hålla böndernas inkomster uppe. Även EU-medlemskapet medför stora fördelar, bland annat en stor marknad utan handelshinder och tullar samt kontanta bidrag. Livsmedelsexporten har ökat betydligt sedan EU-inträdet 2004, liksom kvaliteten på produkterna.
Till följd av kriget i Ukraina från 2022 har de internationella priserna på gödningsmedel stigit. Det är en av anledningarna till att Polens regering prioriterar stöd till små och medelstora jordbruk.
På senare år har faran med växtskyddsmedel med neonikotinoider, som enligt forskning orsakar massdöd bland bin, dryftats även i Polen, men regeringen har beviljat dispenser.
Efter en slakteriskandal 2019, då ett exportföretag avslöjades med att ha tagit emot sjuka slaktdjur, ökade kraven på kvalitetskontroll i livsmedelsproduktionen. För att skydda svinuppfödningen mot pest bedrivs skyddsjakt på vildsvin, men jakten är omstridd. EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet uppgav i början på 2020 att den mycket smittsamma sjukdomen afrikansk svinpest fanns i nio EU-länder, bland dem Polen. Stränga regler rekommenderas för att skydda djurbesättningar mot smittan. Det gäller bland annat hantering av foder och tvätt av kläder och skor för att man inte ska råka föra med sig smittan till gårdar med friska djur.
Antalet bönder i Polen minskar sakta men säkert. De små gårdarna väntas få allt svårare att överleva enbart på det som produceras. En vanlig företeelse är så kallade arbetar-bönder, det vill säga människor som bor på landsbygden och har viss inkomst från sin gård men som samtidigt är anställda i industrin.
Drygt en fjärdedel av Polens yta täcks av skog som förser trä-, möbel- och pappersindustrin med råvaror. Avsevärda nyplanteringar görs. Vid gränsen mot Belarus ligger Białowieżaskogen, som är ett av Europas få bevarade urskogsområden. Skogen är klassad som världsarv av Unesco. Drygt en tredjedel av skogen är naturskyddad, i resten bedriver staten aktivt skogsbruk. EU har försökt förmå Polen att avstå från att avverka gammelskog i området, men regeringen har bland annat hänvisat till att skogen är angripen av granbarkborre.
Fisk förekommer förhållandevis sällan på den traditionella polska matsedeln. Sötvattensfisket (metning är en populär hobby) begränsas av miljöföroreningar som drabbat en stor del av vattendragen och insjöarna. Efter andra världskriget byggdes en relativt stor fiskeflotta upp som främst var verksam i Atlanten och Stilla havet. Den utvecklades till en betydande exportindustri. De senaste decennierna har dock utfiskning, allt bredare ekonomiska zoner och EU:s kvotsystem (inte minst i Östersjön) stängt ute polska trålare från de flesta rika fiskebankar. Mest fångas sill och torsk. Därutöver odlas en del karp och regnbåge. Karp är ett av inslagen i en polsk julmiddag. Sverige är ett av de länder som importerar karp fårn Polen.