Polen – Aktuell politik

Polen har tagit ett dramatiskt kliv åt höger sedan det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa (PiS) fick egen majoritet i valet 2015. PiS-ledda regeringar har väckt starka reaktioner såväl i Polen som inom EU. Besk kritik riktas mot lagändringar som anses hota demokratin genom att begränsa fria medier och inskränka rättssäkerheten. Men landets ekonomi har gått bra och PiS familjeinriktade välfärdspolitik har stöd.

Polsk politik har länge varit splittrad mellan Lag och rättvisa (PiS) och det liberala mittenpartiet Medborgarplattformen (PO). Båda har bakgrund i fackförenings- och demokratirörelsen Solidaritet, som spelade en central roll i Polens frigörelse från kommunismen på 1980-talet (se Modern historia). PO hade regeringsmakten mellan 2007 och 2015, men tappade i popularitet trots att partiet hade lett Polen till ekonomiska framsteg. Katolska väljare på landsbygden och i öster kände inte att utvecklingen hade kommit dem till del.

Ett första besked om svängningen i opinionen kom i presidentvalet 2015 när PiS kandidat Andrzej Duda oväntat besegrade den sittande liberale statschefen Bronisław Komorowski. Duda, som varit juridisk rådgivare till president Lech Kaczyński, ser sig som dennes politiska arvtagare. Efter Kaczyńskis död i en flygolycka 2010 var Duda parlamentsledamot och EU-parlamentariker. I valrörelsen 2015 fick Duda gehör för sitt budskap om utökade sociala förmåner. Hans seger var också ett utslag av polackernas längtan efter förändring efter åtta år med PO i regeringsställning.

Andrzej Duda har som president övergripande ansvar för Polens utrikes- och försvarspolitik. Foto: Mindaugas Kulbis/AP/TT

Utgången av parlamentsvalet i oktober samma år gav PiS större makt än någon polsk regering haft sedan kommunismens fall 1989. Inget parti hade sedan dess kunnat regera helt utan stöd av andra. Sedan PiS vunnit 235 av de 460 mandaten kunde partiet bilda regering på egen hand. PO blev största oppositionsparti . Ytterligare tre partier klarade femprocentsspärren till sejmen, men vänstern blev för första gången helt utan representation i parlamentet. 

Till premiärminister utsågs PiS vice ordförande Beata Szydło. I hennes regering gick försvarsministerposten till Antoni Macierewicz, som anklagat Ryssland för att ha legat bakom flygkraschen i Smolensk 2010. Som Polens verklige makthavare uppfattades emellertid då liksom senare PiS ordförande Jarosław Kaczyński (bror till den omkomne förre presidenten Lech Kaczyński), som dock inte hade ett folkvalt ämbete och därmed inte svarade inför det polska folket.

PiS valseger ansågs bero på att PO-regeringen inte hade lyckats fördela stark ekonomisk tillväxt jämnt bland invånarna. PO-regeringen kritiserades också för att ha gjort stora eftergifter åt EU och för löftet att ta emot flyktingar från Syrien. PiS har haft stöd hos befolkningen för att inte släppa in flyktingar alls. Linjen låg fast ända till 2022, då det var från grannlandet Ukraina det kom flyktingar, ett land där befolkningen har historiska erfarenheter som liknar polackernas. Även antalet flyktingar från Belarus har ökat.

Omstridda lagar

PiS, som i sociala och familjerättsliga frågor står långt till höger, lovade att öka den statliga styrningen av ekonomin, beskatta bankerna hårdare, satsa mer på vården och stoppa fortsatt privatisering av offentliga tillgångar. PiS-regeringen chockade emellertid oppositionen och Västeuropas politiska ledare genom att också driva igenom lagar som fått kritik för att vara auktoritära och hota demokratin. Främst har striden stått kring regeringens försök att ta kontroll över rättsväsendet, särskilt Författningsdomstolen och domarkåren. Flera processer har sedan dess handlat om huruvida nya lagar strider mot Polens grundlag eller mot EU-rätten, Polens åtaganden som medlemsland i EU. 

PiS-regeringen bytte även ut cheferna för underrättelsetjänsten och kontraspionaget och drev igenom en lag som gav regeringen kontroll över statsägda massmedier, vilka skulle omvandlas till "nationella kulturinstitutioner".  Medarbetare avskedades eller sade upp sig i protest. 

Kort efter PiS-regeringens tillträde bildades Kommittén för demokratins försvar (KOD) för att via internet dela information och arrangera regeringskritiska demonstrationer. 2016 gick sedan en rad oppositionspartier, däribland Moderna, Polska bondepartiet och Demokratiska vänsteralliansen, ihop i en allians med målet att skydda rättsstaten. Alliansen fick namnet Frihet, jämlikhet och demokrati. 

En lag om att begränsa mediernas tillträde till parlamentet och förbjuda fotograferande i sejmen drogs tillbaka efter protester. Ett medborgarinitiativ om att i det närmaste totalförbjuda abort fick regeringens och katolska kyrkans stöd 2016. Även det förslaget drogs tillbaka efter protester, men 2020 inskränktes aborträtten ändå genom ett domslut i Författningsdomstolen, så att de flesta aborter alltsedan 2021 är förbjudna (se Kalendarium). 

Polska jurister, myndigheter och yrkesorganisationer har liksom EU och Europarådet anklagat PiS-regeringar för att undergräva rättsstatens principer. Regeringens kontroversiella beslut har mötts av demonstrationer.

Polen, som tidigare betraktats som en konstruktiv partner i EU-samarbetet, placerade sig efter maktskiftet 2015 bland den handfull länder i Östeuropa som tydligt uttalade skepsis till EU. Inte minst uttryckte PiS-regeringen motvilja mot att dela den börda som strömmen av flyktingar från bland annat Mellanöstern innebar. Motsättningarna med EU om bland annat Författningsdomstolen och regeringens åtgärder mot domarkåren har sedan dess varit en följetong, som också lett till formella varningar mot Polen från EU, och rekordböter utdömda i EU-domstolen. 2020 fälldes Polen, liksom Ungern och Tjeckien, i EU-domstolen för sin vägran att fördela flyktingar mellan EU:s medlemsländer (se Kalendarium).

PiS har också riktat sina ambitioner mot näringslivet genom att placera partilojala personer i företagsstyrelser.

Skarpt agerande från EU

2017 blev den EU-skeptiske ekonomi- och utvecklingsministern Mateusz Morawiecki premiärminister, med uppdraget att förbättra landets ekonomi och lappa ihop Polens relationer till EU och USA. Regeringens politiska program låg fast.

Den 20 december 2017 aktiverade EU-kommissionen Artikel 7 i Lissabonfördraget mot Polen, vilket innebär risk att ett medlemsland förlorar sin rösträtt i unionens beslutande institutioner. Orsaken var de förändringar av rättsväsendet som Polens parlament antagit. Medan regeringen hävdade att reformerna behövdes för att rensa ut gamla domare och jurister från kommunisttiden och motverka korruption, ansåg EU att de inskränkte rättsväsendets oberoende och krävde att Polen skulle avstå från att genomföra reformerna. Vissa ändringar av rättsreformerna har senare gjorts, inte minst sedan EU hotat med att hålla inne EU-pengar till Polen. 

Inför valen 2019 (först till EU-parlamentet, sedan till sejmen) samlade sig oppositionen, såväl liberala mittenpartier som vänster och extremhöger, till valallianser. Valdeltagandet blev det högsta sedan kommunismens fall. Vänstern tog åter plats i sejmen, som dock nu också innehåller en allians som står längre till höger än regeringen. 

Senatsvalet blev en motgång för PiS, som tappade sin majoritet i kammaren. Men PiS löften om bland annat höjda pensioner, barnbidrag och sänkt skatt för unga löntagare är populära och har bidragit till starkt väljarstöd för regeringen, som fortsatt kontrollerar underhuset, även om det nu sker i allians med ett par mindre partier till höger (se Politiskt system). 

Coronapandemin fick regeringen att utlova stöd till krishotade branscher. Dessutom vidtogs åtgärder mot smittspridning. Men presidentval genomfördes 2020 trots pandemikomplikationer. Warszawas borgmästare Rafał Trzaskowski kom att bli oppositionens starkaste kandidat. Med Medborgarplattformen (PO) i ryggen lyckades han nästan, men bara nästan, rubba Andrzej Duda. Med Duda omvald på presidentposten har PiS konservativa politik lättare kunnat fortsätta, inte bara de populära välfärdsreformerna utan också motståndet mot aborter och hbtq-rättigheter.

I oktober 2023 väntar val till båda kamrarna i parlamentet. PiS väntas förbli största parti, med fortsatt koalitionssamarbete i regeringen. Höjt barnbidrag har utlovats, men vad beträffar satsningar på vården lägger polska staten fortfarande ut mindre pengar än exempelvis Ungern på vården, i förhållande till landets BNP.

Det förflutna spökar

Utöver välfärds- och rättighetsfrågorna har PiS i regeringställning drivit en syn på Polens historia i närtid som orsakar spänningar i kontakterna med Israel och Tyskland. 2018 stiftades en lag som gör det straffbart att anklaga polska staten för att vara skyldig eller medskyldig till Förintelsen samt att kalla de nazityska dödslägren på tyskockuperad polsk mark för polska. Lagen mildrades senare så att fängelsestraff och böter togs bort. I Polen låg judiska anspråk med upphov i Förintelsen frysta under kommunisttiden, och det har sedan kommunismens fall saknats en lag som reglerar dem. Arbetet med en sådan lag har väckt kritik i Israel (se Kalendarium).

Det israeliskt utvecklade spionprogrammet Pegasus, som kan användas bland annat till avlyssning genom mobiler, ledde 2021 till en präktig politisk skandal, av medier kallad ett "polskt Watergate". Oppositionen hävdar att Polens regering använder Pegasus olagligt, som ett sätt att kontrollera oliktänkande, men kritiken avvisas med att övervakning bara sker för att motverka korruption och terrorism.

Rysslands invasion i Ukraina 2022 har bromsat den polska regeringens kritik mot EU och minskat klyftan till Västeuropa. Medlemskapet i Nato framstår återigen, inför ett aggressivare Ryssland, som ett av de viktigaste fokusen i polsk politik (se Utrikespolitik och försvar).

LÄSTIPS – läs mer om Polen i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Kriget får Polen att brösta sig i Europa (2023-04-17)
Polens regering strider mot EU, väljarna – och sig själv (2020-12-01) 
Smolk i Jarosław Kaczyńskis bägare efter valsegern (2019-11-05)
Lag och rättvisa − ödesfråga för Polen. Världspolitikens Dagsfrågor nr 9 2018 

Om våra källor