Polen – Demokrati och rättigheter

Demokratisering och ökad frihet är den bild som spridits av Polen efter kommunismen. Men striden står nu om i vilken utsträckning modern livsstil och toleranta värderingar ska tillåtas. Efter dragkamp mellan Polen och EU, som hävdar att konservativa PIS under åtta år i regeringsställning tog kontroll över domstolar och statliga medier, har landets nya regering börjat riva upp PIS mest kritiserade beslut.

EU har av flera skäl hållit inne utbetalningar av EU-medel till Polen, som också har blivit föremål för disciplinära processer. Framför allt har PIS-regeringens hantering av domstolsväsen och massmedier väckt oro för nedmontering av rättsstaten. 

Utsatta gruppers rättigheter åsidosattes återkommande efter det att konservativa Lag och rättvisa (PIS) vann regeringsmakten 2015, hävdade norska Raftostiftelsen när den gav sitt människorättspris till juristen Adam Bodnar redan 2018. Bodnar verkade då som statlig ombudsman och har bland annat riktat ljuset mot hatbrott där måltavlorna varit etniska och sexuella minoriteter. 2019 rapporterade en polsk organisation att omkring 30 politiskt valda församlingar på lokal eller regional nivå hade fattat beslut om åtgärder i stil med att utropa sig som hbtq-fria zoner, och antalet hade 2021 ökat till cirka 100. Frågan har fått tyngd i Polens kontakter med EU, som ser stora risker för diskriminering. En mer tolerant hållning mot hbtq-minoriteter hör till det som väntas med den regering som styr landet sedan slutet av 2023. Bodnar har fått portföljen som justitieminister.

Polen har en modern författning byggd på parlamentarism och maktdelning (se Politiskt system). Partiväsendet är aktivt, med bred åsiktsspridning, men Lag och rättvisa har i regeringsställning kunnat driva konservativa värderingar hårt. Partiet har samtidigt mött motstånd – vid valurnorna, i de folkvalda beslutsorganen och på gatan. Exempel: En öppet homosexuell politiker har grundat ett liberalt parti till stöd för fri abort och gayvigslar. Partiet har fått starkt stöd i opinionsmätningar och tog mandat i valet till EU-parlamentet 2019. Under kommunisttiden var Polen ett av de länder dit kvinnor från grannländer med strängare lagar åkte för att göra abort. Numer är Polens abortregler strikta, den som hjälper en kvinna att skaffa abortpiller kan fällas i domstol, och kvinnoorganisationer demonstrerar. Det har förekommit polisrazzior där organisationers dokument och datorer tagits i beslag. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har bedömt att abortförbudet är så strängt att Polen bryter mot en europeisk konvention om de mänskliga rättigheterna. Den regering under Donald Tusk som tillträdde i slutet av 2023 går in för att riva upp de hårda restriktionerna mot abort.

Katolska kyrkan hade en hjälteroll i motståndet mot kommunistdiktaturen, men har fått se sig ifrågasatt efter avslöjanden om att barn och unga utsatts för övergrepp av anställda i kyrkan. Medborgarinitiativ har varit avgörande för att rikta ljuset mot prästers maktmissbruk (se Kalendarium), men numer tas övergreppen också upp i domstolar. Även Vatikanen har efter avslöjanden ingripit mot kyrkoföreträdare.

Antisemitism är ett känsligt ämne. Presidenten har på republikens vägnar framfört en ursäkt till judar som tvingades i landsflykt 1968 av kommunistregimen och fråntogs sitt medborgarskap. Polen har ett ansträngt förhållande till sina kvarvarande judiska invånare och till Israel som handlar om i vilken utsträckning polacker bidrog till nazisternas brott under andra världskriget. Under åren med katolskt förankrat PIS-styre har Świętokrzyska-brigaden (Heliga korsets brigad) hyllats ända uppe på regeringsnivå. Brigaden bildades under kriget, men anslöt sig inte till den polska motståndsrörelsen. Sedd från andra håll uppfattas brigaden som nazistkollaboratörer. 

Polens konservativa regeringar har intagit snäv hållning i flyktingpolitiken såväl i EU som i FN, bortsett från att flyktingar från Ukraina har tagits emot med generositet.

Det finns två stora fackliga centralförbund. Det historiskt viktiga Solidaritet är arvtagare till den antikommunistiska rörelse som under Lech Wałęsas ledning från 1980–1981 som mest hade 10 miljoner medlemmar. Numera har Solidaritet runt 700 000 medlemmar. Den andra stora fackliga organisationen, OPZZ, är knuten till partiet Demokratiska vänsteralliansen (SLD). Trots landets berömda fackliga historia hör Polen till de EU-länder som har lägst andel fackligt anslutna i arbetskraften.

Hos organisationen Transparency International når Polen placering 47 av 180 länder i en granskning av hur stora problem med korruption befolkningen uppfattar, se lista här. Korruption har varit vanligt förekommande inom rättssystemet, och det har rapporterats fusk med EU-stöd. När PIS-styret agerat för att ta kontroll över rättsväsendet, med kamp mot korruptionen som förevändning, har den politiska oppositionen, stora delar av juristkåren och andra EU-länder ansett att medborgarna löpt risken att hamna ”ur askan i elden” (läs mer nedan och i Aktuell politik).

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Kommunisttidens censurlagar och kontrollmyndigheter är avskaffade och tryckfriheten är garanterad i författningen, men mediernas villkor har påverkats av en utveckling kallad "repolonisering": medieföretag har återigen fått polska ägare efter att under en följd av år ha ägts av professionella utländska mediekoncerner. 

Efter demokratiseringen 1989 startades nya dagstidningar, tidskrifter och förlag. Många hade rötter i tidigare underjordisk utgivning. Den första oberoende tidningen, Gazeta Wyborcza (Valtidningen), grundades inför det halvfria valet 1989 (se Modern historia). Den är numera Polens näst största dagstidning och ägs av Agora, landets största mediekoncern.

Kommunistpartiets förlag RSW Prasa-Książka-Ruch ägde fram till 1989 fyra femtedelar av alla tidningar och tidskrifter, de flesta tryckerier, många bokförlag och hela distributionsapparaten (24 000 så kallade Ruch-kiosker). Nu har verksamheten privatiserats och styckats upp. Privatiseringen skapade kontroverser när politiska grupperingar konkurrerade med redaktionspersonal och utländska medieföretag om att få köpa etablerade tidningsföretag. Det tyska tidskriftsförlaget Axel Springer äger landets största tidning, tabloiden Fakt, och utländska ägare kom att dominera pressen, men sedan dess har "repolonisering" lämnat avtryck: Det statligt kontrollerade oljebolaget Orlen tog 2020 över tyskägda Polska Press. Genom köpet blev 20 av 24 regionala tidningar, med över 17 miljoner läsare på internet, statsägda.

Radio- och TV-lagen från 1993 upphävde ett statligt monopol för etermedier, som därefter har övervakats av ett parlamentariskt tillsatt råd. Public service – både radio- och TV-bolag – finansieras med såväl avgifter som reklam. Därutöver finns privatägda TV-kanaler och en mängd reklamfinansierade radiostationer. Internationella satellitkanaler är inte sällan textade på polska. Som regeringsparti drev emellertid Lag och rättvisa snabbt efter maktskiftet 2015 igenom en ny medielag som väckte upprördhet. Lagen gav finansministern rätt att avskeda alla högre chefer i public service-bolagen. Partiet sade sig vilja omforma de statliga etermedierna samt nyhetsbyrån PAP till "nationella kulturinstitutioner". Lagen fördömdes av pressfrihetsorganisationer och ledde till att Polen rasade från plats 20 år 2015 till 49 år 2016 i Reportrar utan gränsers granskning av pressfriheten. I 2023 års rankning, se lista här, var placeringen 57 av 180. 2023 började landets nya regering under Donald Tusk riva upp de ändringar som gjorts, bland annat genom att byta ut företagsledningar (se Kalendarium).

Även en lag från 2016 som ger underrättelsetjänst och polis ökade befogenheter att samla in uppgifter från internet har kritiserats. Jurister och inhemska organisationer befarar att källskyddad information ska kunna missbrukas.

Användandet av sociala medier har vuxit i snabb takt. Polska Onet är välbesökt jämte de stora internationella sociala medierna.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Domstolsväsendet ska enligt författningen vara oberoende av makthavarna och uppbyggt i tre förvaltningsnivåer: distriktsdomstolar, appellationsdomstolar och Högsta domstolen. Därutöver finns en författningsdomstol, vars uppgift är att garantera att landets lagar överensstämmer med författningen.

Domstolarna har haft otillräckliga finansiella resurser och långa handläggningstider. Efter det att partiet Lag och rättvisa nått regeringsmakten 2015 drabbades rättsväsendet av en kris när det nya parlamentet ändrade Författningsdomstolens sammansättning och arbetsregler. Regeringen drev också på för att påverka domarkårens sammansättning genom att tvångspensionera domare och ta kontroll över nya utnämningar. Ändringarna har inom EU och av Europarådet betraktats som att politiker vill ta kontroll över rättsväsendet. Omvärlden har befarat att konflikten mellan PIS och de ledande juristerna ska lamslå hela rättsväsendet och försvaga rättsstatens principer. De senaste åren har EU pressat Polen att inte genomföra flera av de kritiserade ändringarna. Polen hotas med dryga böter och har backat i vissa frågor, men genomdrivit andra starkt kritiserade förändringar. Polen fick kritik i 30 av 34 fall som behandlades av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna 2022. Sedan december 2023 har landet en regering som är mer inriktad på samarbete med EU. 

En skadeståndsdom mot en katolsk organisation fastställdes 2018 i högre rätt. Domstolen i Poznań gav en ung kvinna som utsatts för övergrepp av en präst rätt till motsvarande 2,3 miljoner kronor i skadestånd och livslång pension. Övergreppen pågick när hon var 13 år och hon fick psykiska men som ledde till självmordsförsök. Prästen greps 2008 och dömdes till fyra års fängelse. Först 2017 tvingades han lämna prästyrket. Skadeståndet var det högsta som utdömts mot en religiös inrättning i Polen.

Samtidigt har rättssystemet under de konservativas regeringstid gjort bruk av strafflagens artikel 196, som gör det möjligt att åtala den som "sårar religiösa känslor". 2018 förekom 90 sådana åtal,  2019 steg antalet till 136 och 2020 till 146. Brottet kan bestraffas med upp till två års fängelse (se Kultur).

Den sista avrättningen i Polen ägde rum på 1980-talet. I höjd med kommunistregimens upplösning infördes ett stopp för nya avrättningar. I slutet av 1990-talet togs dödsstraffet bort ur strafflagen.

2021 meddelades att Polen inrättar en cyberpolis. 1 800 medarbetare rekryteras och myndigheten ska fungera fullt ut från 2025. Före beslutet hade polska politikers e-postkonton utsatts för intrång i stor skala. Ryssland tillskrevs ansvaret. Det israeliskt utvecklade spionprogrammet Pegasus, som kan användas bland annat till avlyssning genom mobiler, ledde 2021 till en präktig politisk skandal, av medier kallad ett "polskt Watergate". Kritiker till dåvarande regeringspartiet PIS har hävdat att Polens regering använt Pegasus för att kontrollera oliktänkande, men kritiken har avvisats med att övervakning bara sker för att motverka korruption och terrorism.

Om våra källor