Spanien – Sociala förhållanden

Det spanska samhället har förändrats i grunden efter Francodiktaturens fall 1975. Det har bland annat blivit mer jämställt. Under Francotiden fick kvinnor varken förvärvsarbeta eller ha bankkonton utan makens tillstånd. Skilsmässor var förbjudna. 1981 blev det tillåtet att skiljas, men först efter betänketid. 2005 ändrades lagstiftningen så att processen snabbades på och man behöver inte längre ange några skäl till skilsmässan.

Förändringarna påbörjades på 1980-talet och under socialistregeringen 2004–2011 genomfördes flera sociala reformer. Sedan den nya skilsmässolagen antogs 2005 ökade antalet skilsmässor med 74 procent. Samma år antog parlamentet en lag som tillåter samkönade äktenskap och skilsmässa utan betänketid (tidigare måste paret ha levt åtskilda i minst två år), trots starkt motstånd från katolska kyrkan och högeroppositionen. 2007 trädde en ny jämställdhetslag i kraft, som eftersträvar att minst 40 procent av båda könen ska vara representerade i valda organ samt i privata företagsstyrelser.

Jämställdhetsfrågor och våld mot kvinnor har fått stor uppmärksamhet på senare år. 2005 inrättades särskilda åklagare och domstolar för att handlägga våldsbrott mot kvinnor. Problem med våld mot kvinnor har uppmärksammats allt mer på senare år, ofta i samband med grova våldsdåd eller omtalade rättsfall (se Kalendarium). Från 2003, när myndigheterna började föra statistik, fram till slutet av november 2021 har över 1 100 kvinnor mördats av sina partners eller före detta partners.

På kvinnodagen den 8 mars 2018 deltog omkring fem miljoner kvinnor i en dygnslång strejk för att rikta uppmärksamhet på frågan om bristande jämlikhet mellan könen. Liknande manifestationer hölls även 2019 och 2020. 

Andelen kvinnor inom politiken har ökat påtagligt på senare år, men när det gäller bolagsstyrelser är kvinnor fortfarande underrepresenterade (22 procent 2019).

Det spanska socialförsäkringssystemet omfattar framför allt pensioner samt sjuk- och föräldrapenning. Den lagstadgade mammaledigheten är 16 veckor med full lön. 2007 infördes 13 dagars pappaledighet, den har senare förlängts flera gånger och är efter årsskiftet 2019/2020 tolv veckor. Året efter förlängdes den till 16 veckor, lika lång som för kvinnor. Systemet finansieras genom inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och statliga medel och den föräldralediga får ut 100 procent av sin vanliga lön. Föräldrarna har rätt till 16 veckor var, men om någon av dem avstår från den egna ledigheten går den inte att föra över till den andra föräldern.

Barns rättigheter har stärkts på senare år. I många regioner finns numera särskilda ombudsmän för att tillvarata barn intressen. Barnaga är förbjudet i lag sedan 2007.  Spanien har undertecknat barnkonventionen och var det första landet att infoga principen om att se till barnets bästa i sitt rättssystem.

2021 infördes ny lagstiftning som gör att personer som utsatts för sexuella övergrepp kan anmäla detta upp till 15 år efter att de har fyllt 35 år. Tidigare hade de lika lång tid på sig efter att de hade fyllts 18 år.

Året efter antogs en samtyckeslag, efter svensk förebild, där sex utan tydligt samtycke likställs med våldtäkt.

Sämre levnadsstandard för många

Den djupa ekonomiska kris som Spanien gick in i från 2008 innebar att levnadsstandarden försämrades för många spanjorer, även dem som tillhör medelklassen. Förutom att många drabbades av sänkta löner och arbetslöshet tvingades många människor lämna sina hem för att de inte hade haft råd att betala av på sina bostadslån. Problem som inte sällan har kvarstått även efter att ekonomin började växa på nytt. Så många som var fjärde arbetstagare var 2018 anställda på tillfälliga kontrakt.

Många unga har svårt att bilda familj, inte minst för att de tvingas bo kvar hemma hos sina föräldrar, i genomsnitt är en spanjor 29,5 år när hen lämnar föräldrahemmet, jämfört med 18,5 år i Sverige, enligt den spanska tidningen El País. Det har också lett till att de spanska kvinnorna väntar längre med att föda barn (genomsnittsåldern för förstföderskor var 2018 31 år) och även föder färre barn än i övriga EU (med undantag för Malta). En trend som fortsatt även efter krisåren. 2018 föddes nästan 373 000 barn i Spanien, vilket var den lägsta siffran på två decennier.  Av de barn som föddes det året var drygt 47 procent födda utanför äktenskapet.

Det råder också stora sociala klyftor inom landet, där Katalonien är en av landets rikaste regioner och Extremadura, Kanarieöarna samt exklaverna Ceuta och Melilla tillhör de fattigaste. Förutom Katalonien var det bara regionerna Madrid, Baskien, Navarra, och Aragonien som 2017, enligt statistik från Eurostat, hade en BNP per invånare som översteg genomsnittet för EU. Skillnaderna är även stora mellan dem som bor i större städer och dem som lever på landsbygden. 

Enligt en studie från Rädda barnen som presenterades i början av 2020 lever en fjärdedel av alla familjer med barn under fattigdomsgränsen, många av dem i hushåll som omfattar tre generationer, det vill säga att även far- eller morföräldrar bor med familjen och där föräldrarna inte har någon högre utbildning. Än mer utsatta var dock ensamstående kvinnor med barn, varav många också var arbetslösa. En annan utsatt grupp var invandrarfamiljer, där en stor del hade svårt att få pengarna att räcka till gas-, el- och vattenräkningarna. Enligt rapporten satsade den spanska staten bara motsvarande 1,3 procent av BNP på bidrag och andra åtgärder för att förbättra för familjerna, jämfört med ett genomsnitt på 2,3 procent för alla OECD-länder.

När inflationen tog fart 2022, mycket på grund av stigande energipriser i spåren av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, tvingades ett ökande antal invånare söka hjälp via så kallade matbanker. Detta trots att den sittande vänsterregeringen presenterat flera stödpaket för utsatta hushåll. Vart sjunde hushåll hade problem att få pengarna att räcka till all mat de behöver, enligt en rapport från Universitat de Barcelona.

Den förväntade livslängden i Spanien hör till världens högsta. En ökande andel pensionärer (se Befolkning och språk) innebär en allt större påfrestning på ekonomin överlag och pensionssystemet i synnerhet. Regeringen beslöt därför i 2011 att höja pensionsåldern till 67 år. Till en början var det tänkt att höjningen skulle ske successivt under en 15-årsperiod, men 2012 beslöt den dåvarande konservativa regeringen att snabba på förändringen på grund av landets ekonomiska problem (se Ekonomisk översikt).

En pensionsreform, som bland syftade till att få invånarna att jobba längre, planerades 2021. Om den gick igenom skulle uppräckningen av pensionerna ske i samma takt som inflationen, något som hade avskaffats 2013. Kritiker menade dock att reformen inte gick tillräckligt långt och Spanien hade 2020 ett underskott på nästan 30 miljarder euro i pensionssystemet. Kritiker pekade också på höga pensioner för offentliganställda som fick ut 80 procent av sin slutlön i pension, jämfört med ett snitt på 55 procent i övriga EU.

Hög arbetslöshet

Stark tillväxt i ekonomin skapade många nya arbetstillfällen från mitten av 1990-talet och en bra bit in på 2000-talet. Under den ekonomiska krisen från 2008 steg arbetslösheten snabbt, till drygt 26 procent 2014, medan ungdomsarbetslösheten var nästan dubbelt så hög. 

Sommaren 2016 hamnade den för första gången på sju år under 20 procent, vilket fortfarande var en hög siffra. Därefter fortsatte arbetslösheten att minska om än i tämligen långsam takt. I början av 2020 hade den fallit till knappt 14 procent. På grund av coronapandemin väntades arbetslösheten stiga till över 17 procent, trots att siffrorna hölls nere med hjälp av regeringens permitteringsprogram.

Nästan hälften av arbetskraften utgörs av kvinnor, vilket är mer än EU:s genomsnitt (2019 arbetade nästan 69 procent av alla kvinnor och 79 procent av alla män). Arbetslösheten är dock högre bland kvinnor och de tjänar i genomsnitt mindre än vad männen gör. Dessutom ökar löneskillnaderna mellan män och kvinnor. 2017 tjänade männen i genomsnitt 15 procent mer per timme än kvinnor.

Det arbetsrättsliga skyddet har länge varit starkt. De flesta som arbetar, särskilt i den offentliga sektorn, har fast anställning medan ungefär en tredjedel av arbetskraften har tidsbegränsade kontrakt där arbetsvillkoren ofta är sämre. En stor andel av de tillfälliganställda är invandrare. Flera reformer har genomförts för att komma till rätta med problemet med tillfälliga kontrakt. Systemet med tillfälliga kontrakt infördes på 1980-talet i syfte att skapa nya arbetstillfällen.

2010 godkände parlamentet en stor arbetsmarknadsreform som skulle öka rörligheten på den delvis hårt reglerade spanska arbetsmarknaden genom att underlätta för företag att säga upp fast anställda och sänka avgångsvederlag till uppsagda. Dessutom sänktes lönerna för vissa offentliganställda.

Reformen mötte starkt motstånd från facken som genomförde en generalstrejk.  2012 demonstrerade hundratusentals människor över hela landet mot bland annat indragen jullönebonus för offentliganställda. Det var första gången som landets sex stora fackförbund genomförde en gemensam protestaktion mot regeringen. De en gång så mäktiga fackförbunden har dock förlorat i inflytande. 2017 var endast omkring 15 procent av arbetskraften fackligt organiserad. Under den ekonomiska krisen förlorade de fyra största fackförbunden tillsammans nästan 600 000 medlemmar.

2022 infördes ny lagstiftning som innebär att de som är anställda i hemmen, bland annat städare och hembiträden, inte längre kommer att kunna avskedas utan särskilda skäl och att de har rätt till arbetslöshetsersättning. Från den 1 oktober måste deras arbetsgivare börja betala sociala avgifter. Lagändringen sker sedan EU-domstolen slagit fast att att den tidigare lagstiftningen stred mot EU:s regler.

Vårdkris

Den offentliga sjukvården håller hög standard och är avgiftsfri för alla som bor i landet. I augusti 2012 beslöt dock regeringen att, på grund av det pressade ekonomiska läget, dra in den fria sjukvården för invandrare som utan lagligt tillstånd befinner sig i landet. Den nya lagen ledde till protester bland läkare. I september 2018 slopades lagen av den nya socialistregeringen, och papperslösa fick på nytt rätt till fri sjukvård. 

De ökande kostnaderna för vården hade redan tidigare medfört att läkemedelssubventionerna begränsats. Sämre offentlig vård, inte minst allt längre väntetider för att få specialistvård, har lett till att allt fler skaffat sig en privat sjukförsäkring, 2020 hade nästan var fjärde invånare en sådan, vilket var 10 procent fler än fyra år tidigare. Det har lett till varningar om att utvecklingen går mot att de som har råd kan få bättre vård än de som inte kan betala för sig. De högsta andelen invånare som privata vårdförsäkringar finns i Madrid, Barcelona, Ceuta och Melilla (30 procent) medan den är betydligt lägre i Kantabrien och Navarra (10 procent).

Den ekonomiska krisen slog också mot vården, då många läkare och sjuksköterskor lämnade landet för att arbeta utomlands. Det har lett till en brist på vårdpersonal, varav en ökande andel arbetar på tillfälliga kontrakt. Problemen kan komma att öka under kommande år, då ett stort antal läkare väntas gå i pension. Brexit väntades dock betyda att vårdpersonal skulle återvända hem från Storbritannien.

Coronapandemin

Spanien tillhör de länder i Europa som drabbats hårdast av coronapandemin 2020. Fram till början av december 2021 hade över 5 miljoner invånare smittats och fler än 88 000 människor hade avlidit i covid-19.

Coronakrisen fick också stora följder för landets ekonomi och arbetslösheten steg snabbt 2020. Under våren 2020 sattes hela landet i karantän, med strikta regler för om och när människor tilläts att lämna sina hem. När smittan tog fart på nytt på hösten samma år var det dock bara de hårdast drabbade områdena, framför allt Madrid-regionen, som mer omfattande restriktioner infördes. Senare fattades besluten om restriktioner av regionerna, de såg därför olika ut i olika delar av Spanien. I slutet av 2021 var omkring 89 procent av alla invånare över 12 år fullt vaccinerade mot covid-19.

Pandemin innebar ytterligare påfrestningar på vården och vårdpersonalen har protesterat mot att dåliga arbetsvillkor gör det svårt att rekrytera ny personal.

Omstridd rätt till abort och dödshjälp

Abort är fortfarande en kontroversiell fråga. Före 2010 var abort bara tillåten om kvinnans liv var i fara, om hon hade blivit våldtagen eller om fostret var skadat. Socialistregeringen drev igenom en modern abortlag, där kvinnor har rätt till fri abort tills fostret är 14 veckor, och fram till vecka 22 om moderns hälsa är i fara eller om fostret är svårt skadat. Det konservativa Folkpartiet (PP) röstade emot lagen och katolska kyrkan protesterade, liksom många privatpersoner.

2012 meddelade den då nytillträdda högerregeringen att den åter ville skärpa abortlagen och den presenterade ett nytt lagförslag 2013 som skulle ha gjort Spanien till ett av de länder i Europa med hårdast abortlagstiftning. PP-regeringen tvingades dock dra tillbaka förslaget efter stora folkliga och internationella protester.

Det betyder inte att abortfrågan är avgjord en gång för alla. Konservativa kretsar och katolska kyrkan hör till dem som trycker på för en strängare lag. PP:s tidigare ledare Pablo Casado sade sig vilja återgå till den abortlag som gällde fram till 1985, då abort bara var tillåtet när moderns liv var i fara, fostret var gravt missbildat eller att kvinnan blivit gravid efter en våldtäkt. Han kopplade sin strikta linje i abortfrågan till Spaniens låga födelsetal och sagt att spanjorerna borde fråga mer efter åtgärder som skulle underlätta för dem att skaffa barn. Många kvinnor kan också tvingas resa till en annan region för att kunna göra abort, då läkaren kan neka att göra ingreppet. I april 2022 antogs dock ny lagstiftning som gjorde det förbjudet att trakassera kvinnor som avser att göra en abort. det betyder att aktivister som försöker övertyga kvinnor att inte genomföra ingreppet kan dömas till upp till ett år i fängelse. Det betyder också att protester utanför abortkliniker och trakasserier av personal som arbetar där förbjuds.

En ny lag för att tillåta aktiv dödshjälp antogs våren 2021, trots starkt motstånd från högerpartierna och katolska kyrkan. Lagen har dock starkt stöd bland spanjorerna i gemen. Enligt den ska personer som lider av en svår, och obotlig sjukdom kunna begära att få hjälp att avsluta sina liv. Enbart spanska medborgare eller personer med permanenta uppehållstillstånd som bott minst tolv månader i Spanien omfattas. Lagen trädde formellt i kraft den 25 juni. Spanien blev därmed det fjärde landet inom EU att tillåta dödshjälp, efter Belgien, Nederländerna och Luxemburg.

Prostitution

Även prostitutionen är utbredd. Polisen har fått ökade resurser för att komma tillrätta med handeln med kvinnor från Latinamerika och Östeuropa som tvingas in i prostitution och straffen har höjts för dem som organiserar sexhandeln. Sexindustrin omsatte 2016, enligt siffror från FN, närmare 4 miljarder euro om året. Omkring 300 000 kvinnor beräknas arbeta som prostituerade.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0