Spanien – Katalonien

Katalonien i nordöstra Spanien är med sina drygt 7 miljoner invånare en av de rikaste och ekonomiskt viktigaste regionerna i landet. Både spanska och katalanska är officiella språk. På senare år har självständighetsrörelsen i regionen stärkt sin ställning. Sedan den katalanska regeringen, Generalitat de Catalunya, hösten 2017 utropat Kataloniens självständighet, hävde Madrid tillfälligt regionens självstyre och utlyste ett nyval, där självständighetspartierna återvaldes med knapp majoritet. Först i juni året efter kunde en ny regionregering tillträda i Barcelona.

Katalonien fick självstyre för första gången 1932. Det  hävdes sju år senare då general Francisco Franco tog makten och styrde Spanien som en diktatur fram till sin död 1975. År 1978 fick Spanien sin nuvarande författning som slår fast att landet är en odelbar enhet men som ger regionerna rätt till självstyre.

År 2006 enades Kataloniens regering och regeringen i Madrid, som då leddes av Socialistpartiet (PSOE), om ett lagförslag som skulle ge Katalonien utökat självstyre. Lagförslaget överklagades av det konservativa Folkpartiet (PP) till författningsdomstolen som inledde en flera år lång granskningsprocess.

Frågan om Kataloniens framtid hamnade nu allt högre upp på den politiska dagordningen i såväl Madrid som i Barcelona. Den internationella finanskrisen  från 2008 drabbade Katalonien hårt,  vilket ledde till ett växande missnöje bland  katalanerna över att regionen inte själv tilläts driva in skatter, något som Baskien och Navarra har rätt till (se Politiskt system). Madrids skattehöjningar orsakade kraftiga protester. Den spanska skatteindrivningen sågs som orättmätig och framställdes på sina håll som att  om den spanska staten ”stal” från regionen för att ge till fattigare delar av Spanien. 

Bitterheten fick ny näring när författningsdomstolen i juni 2010 underkände delar av det lagförslag om vidgat självstyre som Katalonien och socialistregeringen i Madrid hade enats om 2006. Domstolen vände sig bland annat mot att förslaget gav det katalanska språket en överordnad ställning i förhållande till spanskan i Katalonien och att den regionala ledningen skulle få makt över det lokala rättsväsendet. Särskilt känsligt för katalanerna var att domstolen strök en passage i förordet till lagen där Katalonien omnämndes som en nation inom Spanien (se även Politiskt system).

Växande motsättningar

Domstolens utslag utlöste omfattande protester i Katalonien och motsättningarna mellan Barcelona och Madrid skärptes när PP kom till makten i Madrid i slutet av 2011.

Det årliga nationaldagsfirandet i Katalonien, La Diada, i september 2012 blev till en massdemonstration, och i slutet av året beslutade regeringen i Katalonien att en folkomröstning om självständighet för regionen skulle hållas. Vidare antogs några månader senare en symbolisk självständighetsförklaring.

Allt detta stötte på patrull i Madrid. I början av 2014 underkände författningsdomstolen självständighetsförklaringen och det spanska parlamentet röstade med klar majoritet mot planerna på en folkomröstning. Ledningen i Katalonien förklarade att den trots bakslagen tänkte försöka genomföra den.

Första folkomröstningen om självständighet

Planerna på en folkomröstning om självständighet led dock ännu ett bakslag i september 2014, då författningsdomstolen sade sig behöva mer tid för att avgöra om den skulle strida mot den spanska författningen. Den katalanske nationalistledaren Artur Mas sade dock i oktober att omröstningen skulle hållas som planerat den 14 november men att den bara skulle vara rådgivande (se Kalendarium).

Madrid gjorde ännu ett försök att stoppa omröstningen via författningsdomstolen, men det symboliska valet genomfördes ändå. Närmare 40 procent av de katalanska väljarna röstade, varav över 80 procent för självständighet. Valresultatet avfärdades som betydelselöst av den spanska regeringen.

Regionvalet i Katalonien den 27 september 2015 blev en framgång för de självständighetsivrande partierna som fick egen majoritet i parlamentet i Barcelona. Den styrande alliansen Tillsammans för ja (Junts pel Sí), som bestod av Kataloniens demokratiska parti (Partit Demòcrata Catalá, PDC),  Kataloniens republikanska vänster (ERC) samt en rad civilsamhällsorganisationer, vann närmare 40 procent av rösterna och fick 62 av de 135 mandaten. Cup (ungefär Folkfrontens kandidatur) som står betydligt längre till vänster, vann drygt 8 procent av rösterna erhöll drygt 10 mandat. 

Självständighetsivrare får makten

I november 2015 röstade regionparlamentet för att inleda en process för katalanskt oberoende. Målet var att självständighet skulle uppnås inom 18 månader. Förslaget kunde föras i hamn sedan PDC och ERC hade lyckats bilda regering med Cup, trots stora ideologiska skillnader. Det skedde dock inte smärtfritt. Den sittande katalanske presidenten, Artur Mas, tvingades bort och ersattes av Carles Puigdemont.

PDC ombildades året efter under namnet Katalanska europeiska demokratiska partiet (PDeCAT).

Efter det katalanska parlamentets beslut om självständighetsprocessen gick författningsdomstolen på Madrids linje och slog fast att Kataloniens agerande stred mot författningen eftersom Katalonien, ensidigt, avsåg att fatta ett beslut som skulle påverka hela landet.

Folkomröstning med förhinder

Sommaren 2016 antog det katalanska parlamentet en plan för självständighet från Spanien, och i oktober beslutade parlamentet att hålla en folkomröstning om självständighet hösten 2017. Även denna resolution hävdes av författningsdomstolen som också meddelade att Puigdemont och talmannen Carme Forcadell riskerade åtal om de inte följde domstolen beslut. Trots det utlyste Puigdemont i juni 2017 en folkomröstning  till den 1 oktober samma år.

I den röstade, enligt katalanska myndigheter, 90 procent av väljarna ja till självständighet, men valdeltagandet låg på drygt 42 procent. De brutala ingripanden som gjordes av den nationella polisen och Guardia Civil för att hindra människor att gå och rösta väckte stor uppmärksamhet. Efter omröstningen försökte Puigdemont förmå centralregeringen i Madrid att gå med på en dialog men premiärminister Mariano Rajoy vägrade (se även Kalendarium).

Madrid häver självstyret

Kraftmätningen slutade med att Katalonien utropade sin självständighet vilket fick Madrid att häva självstyret och ta kontroll över Katalonien (se Kalendarium). Den spanska regeringen utlyste samtidigt nyval i Katalonien till den 21 december 2017. Flera ledande politiker inom självständighetslägret greps, anklagade för bland annat uppror, medan andra, däribland Puigdemont, reste utomlands.

Självständighetspartierna aviserade snabbt att de skulle ställa upp i regionvalet, men lyckades inte enas om en gemensam lista. PDeCat bildade inför valet en allians med det likaledes borgerliga Katalanska demokratiska partiet  (CDC): Tillsammans för Katalonien (Junts per Catalunya, JxCat-Junts). 

Tillsammans för Katalonien, ERC och Cup lyckades behålla sin majoritet men förlorade tre mandat jämfört med i valet 2015. Störst framgång i valet rönte det borgerliga Ciudadanos som motsätter sig katalansk självständighet.

Regeringsbildningen blev komplicerad och den politiska osäkerheten fortsatte att påverka den lokala ekonomin negativt. Konflikten kring självständighetsfrågan hade, enligt tidningsuppgifter, lett till att drygt 3 000 spanska och utländska företag beslutat att flytta sina huvudkontor från Katalonien till andra delar Spanien. Enligt Spaniens finansminister har den politiska krisen kostat Katalonien 1 miljard euro bara under 2017.

Den spanska regeringen avvisade alla tankar på att Carles Puigdemont skulle kunna fortsätta som regionpresident från Bryssel. Den 17 januari samlades regionparlamentet för första gången efter valet i december 2017 och utsåg ERC-politikern Roger Torrent till ny talman i det katalanska parlamentet. Torrent övervägde att låta kammaren rösta för att utse Puigdemont, men ändrade sig sedan Högsta domstolens beslutat att han måste finnas på plats i Barcelona för att kunna väljas. Omröstningen sköts upp, men blottade sprickor i självständighetslägret. ERC ville gjuta olja på vågorna, Tillsammans för Katalonien höll fast vid Puigdemont och Cup ville starta en kampanj av civil olydnad.

I mars 2018 gav Puigdemont upp försöken att bli omvald som regionpresident. Nya försök gjordes med Jordi Sànchez, ledare för organisationen ANC, som dock inte fick lämna häktet för att kunna väljas till regionpresident, och Jordi Turull, tidigare talesman för Puigdemonts regering. Den senare förlorade en omröstning i det katalanska parlamentet den 23 mars, på grund av motstånd från Cup, och dagen efter greps han och fyra andra i samband med att Högsta domstolen beslutade att väcka åtal mot 25 katalanska regionpolitiker.  Såväl beslutet om att väcka åtal som gripandet av politikerna ledde till protester i Katalonien (se även Kalendarium). 

Dödläget hävs, ny regionregering på plats i Barcelona 

I mitten av maj 2018 lyckades Katalonien till sist välja en ny regionpresident. Det blev Quim Torra som hade handplockats av Puigdemont för uppdraget. Han kunde  väljas efter att Cup lagt ned sina röster i regionparlamentet.  Det krävdes ytterligare några turer innan en ny regionregering kunde tillträda i början av juni  och Katalonien fick tillbaka sitt självstyre. Då hade även PP-regeringen i Madrid fallit i en misstroendeomröstning och ersatts av en ny ministär ledd av Socialistpartiet. Den nya spanska premiärministern Pedro Sánchez var mer öppen för att föra en dialog med Katalonien än företrädaren. Han var dessutom beroende av stöd från de katalanska självständighetspartierna för att kunna behålla regeringsmakten. 

Men när samtalen inte ledde någon vart valde ERC:s och PDeCAT:s ledamöter i den spanska kongressen att i februari 2019 rösta nej till socialistregeringens budget, vilket ledde till Sánchez ministär föll och spanskt nyval utlystes till i april samma år. Samtidigt inleddes rättegången mot tolv katalanska politiker vid Högsta domstolen i Madrid (se Kalendarium). Nio av dem fälldes senare för uppvigling och missbruk av allmänna medel och dömdes till fängelse i mellan nio och 13 år. Flera av dem förbjöds också att vara politiskt aktiva under ett antal år (se även Kalendarium). Fängelsedomarna utlöste stora protester, framför allt i Barcelona.

Ännu ett bakslag kom då Quim Torra hösten 2020 förbjöds att inneha ett officiellt ämbete under 18 månader sedan han vägra att avlägsna separatistiska symboler från offentliga byggnader i Katalonien. Tills vidare  tog Pere Aragonès från ERC över ansvaret för regeringen.

Under 2020 hade också samarbetet inom Tillsammans för Katalonien spruckit. Puidgemont och hans anhängare bildades ett nytt parti med samma namn, men nu förkortat JxCat (ibland bara kallat Junts eller JxC), medan PDeCAT gick sin egen väg.

Regionval 2021

Ett nytt regionalval skulle hållas den 14 februari, men regionstyret ville skjuta upp det till den 30 maj på grund av den pågående coronapandemin. Flytten av valet överklagades till domstol, sannolikt av Socialistpartiet, som menade att den framför allt skedde av valtaktiska skäl, då separatistpartierna såg ut att tappa mark. Domstolen slog fast att valet skulle hållas på det ursprungliga valdatumet. Samtidigt hade lyftan mellan självständighetspartierna vuxit, Tillsammans för Katalonien stod för en mer hårdför linje medan ERC ville gå mer försiktigt fram. I skuggan av coronakrisen har också självständighetsfrågan hamnat mer i bakgrunden.

I valet blev Socialistpartiets katalanska gren PSC  största parti med 33 mandat, lika många gick till ERC, medan Tillsammans för Katalonien erhöll 32. Tillsammans med Cup fick självständighetspartierna 74 av de 135 mandaten. Samtidigt skedde ett skifte till höger, där det högerpopulistiska Vox fick 11 mandat och blev med det större än både PP och Ciudadanos. Valdeltagandet var dock lågt, bara 53 procent (se även Kalendarium).

Pere Aragonès från ERC fick behålla posten som regionpresident, men det tog tre månader av förhandlingar för att nå dit. Med ERC i förarsätet förbättrades relationerna till regeringen i Madrid som i utbyte mot budgetstöd gått med på att inleda samtal om Kataloniens framtid. I juni 2021 benådades  de tolv katalanska separatister som 2019 dömts till fängelse. I september samma år återupptogs dialogen mellan Madrid och Barcelona.  Aragonès har fått skarp kritik från sin företrädare Puigdemont för att han för samtal trots att den spanska regeringen säger nej till en folkomröstning om självständighet.

Hösten 2022 lämnade JxCat regionstyret, då en majoritet av partimedlemmarna var missnöjda med Aragonès, som de menade inte gjorde tillräckligt för att främja katalanskt oberoende. Aragonès sade sig vilja fortsätta styra Katalonien, men nu i minoritet, istället för att utlysa nyval. 

Läs mer om Spanien i UI:s publikation Utrikesmagasinet:
Sánchez omfamnar vänstern – men Katalonien avgör (2019-11-14)
Svårläst politiskt läge efter valet i Spanien (2019-04-30)
Sánchez överraskar både anhängare och motståndare (2018-06-13)
Reform av Spaniens författning kan ena landet (2017-10-23)
Katalonien: Vad anser vi om folkens självbestämmande? (2017-10-19)
Konflikten Barcelona vs Madrid i fem akter (2017-10-08)
Folkomröstning ska rädda regeringen i Katalonien (2017-07-03)

Varukorg

Totalt 0