Spanien

Spanien – Geografi och klimat

Spanien är en av de största staterna i Europa och täcker 85 procent av Iberiska halvön. Till Spanien hör även ögrupperna Balearerna i Medelhavet och Kanarieöarna i Atlanten samt städerna Ceuta och Melilla vid den marockanska medelhavskusten. Klimatet varierar mellan landets olika delar och Spanien har flera olika klimatzoner. 

Spanien är ett av Europas bergigaste länder. Innanför nordkusten löper Kantabriska bergen som når upp till 2 500 meters höjd. I nordöst, längs gränsen mot Frankrike, ligger bergskedjan Pyrenéerna med toppar på över 3 000 meter. I Andalusien i söder finns Spaniens högsta berg, Mulhacén, i bergskedjan Sierra Nevada.

Den nästan trädlösa centralplatån, la meseta, är Europas största höglandsplatå. Jorden där är näringsfattig och klimatet är kärvt. Höglandet omsluts i norr, söder, öster och delvis i sydväst av höga bergsryggar. Slättland finns främst längs kusterna och i dalgångarna utmed floderna Ebro i nordöst och Guadalquivir sydväst.

Klimatet varierar mellan landets olika delar och Spanien har flera olika klimatzoner. Nordkusten är regnrik med milda somrar. Centralplatån är regnfattig med heta somrar och ofta ganska kalla vintrar. I söder kan sommartemperaturerna i inlandet stiga till över 40 grader. Vid kustbandet mot Medelhavet är somrarna inte lika heta som i inlandet och vintrarna är milda.

Växthuseffekten leder till stora påfrestningar på samhället, större i Spanien än i många andra europeiska länder. Ett väderfenomen som spanska meteorologer brukar förklara med förkortningen dana (ett isolerat lågtryck på hög nivå som krockar med varmare luftlager på lägre höjd) brukar vara förknippat med sensommaren och hösten, med häftiga regn och översvämningar som följd. Det har på senare år börjat observeras redan i maj.

Läs om klimatförändringar i Naturtillgångar, energi och miljö.

Om våra källor

Spanien – Befolkning och språk

Spaniens födelsetal faller till allt lägre nivåer, och kvinnorna som föder barn sent blir fler. På senare år har befolkningen ibland minskat, men tack vare omfattande invandring är trenden ändå att antalet invånare sakta växer. Spanjorerna blir också allt äldre, ungefär var femte invånare är 65 år eller äldre.

Madrid är Spaniens mest tätbefolkade region, följd av kusttrakterna och ögrupperna Kanarieöarna och Balearerna. Störst befolkning har Andalusien i söder, Katalonien och regionerna Madrid och Valencia, dit också inflyttningen är hög. Samtidigt tappar regioner som Asturias, Kastilien-León och Extremadura invånare, liksom de två exklaverna Ceuta och Melilla. Avfolkningen av landsbygden är ett stort problem. 

En stor majoritet av spanjorerna har ibero-romanskt ursprung och har den kastilianska formen av spanska som modersmål eller andraspråk (se nedan).

Låga födelsetal

Den förväntade livslängden i Spanien hör till världens högsta. Regeringen har beräknat att andelen personer över 64 år ska utgöra närmare en tredjedel av befolkningen år 2050. För att klara påfrestningen på ekonomin beslutade den dåvarande konservativa regeringen 2011 att höja pensionsåldern (se även Sociala förhållanden).

Samtidigt är födelsetalen låga. Spanjorerna skaffar barn sent, inte minst av ekonomiska skäl. 2023 föddes enligt preliminära tal så få barn att det nådde historiska nivåer: inte sedan statistik började föras 1941 hade det fötts så få barn. Andelen kvinnor som föder barn före 25 års ålder blir mindre och andelen som föder efter 40 blir större. 2023 var det bara i Madrid som födelsetalen var högre än dödstalen

2021 var medelåldern för kvinnor när de skaffade sitt första barn nästan 33 år. Vart femte barn som föddes 2018 hade en mamma som var född utomlands. 

Åren 2012 till 2015 minskade invånarantalet. Sedan 2016 har befolkningen börjat öka på nytt, om än i långsam takt, mycket tack vare invandring. 2020 steg dödstalen något, mycket på grund av coronapandemin som slog hårt mot Spanien, men de har senare sjunkit igen.

Hög invandring

Under 1980-talet ledde ökande invandring till befolkningsökning. 2001 skärpte den dåvarande högerregeringen reglerna för invandring med hänvisning till att behovet av arbetskraft hade minskat. 2005 kom en ny omsvängning när socialistregeringen gav arbets- och uppehållstillstånd till drygt en halv miljon invandrare som vistades illegalt i landet.

År 2011 minskade andelen invandrare för första gången sedan slutet av 1990-talet på grund av att djup ekonomisk kris rådde i Spanien (se Ekonomisk översikt). Åren därefter blev många invandrare kvar, trots svårigheter att få jobb och trots att den spanska regeringen via särskilda åtgärder försökte underlätta för dem att återvända till sina hemländer. Åtgärderna gjorde att flera hundratusen utländska medborgare lämnade Spanien. Hög arbetslöshet innebar att dessutom att infödda spanjorer flyttade utomlands. Många var unga och universitetsutbildade men även äldre akademiker gav sig av. 2018 beräknades 2,5 miljoner spanjorer leva utomlands. Efter det har invandringen tagit fart på nytt, och många spanjorer som har arbetat utomlands har vänt hem igen. 

I slutet av 2023, när landets befolkning passerade 48 miljoner, var närmare 6 miljoner utländska medborgare bosatta i Spanien. De utgjorde nästan 13 procent av befolkningen. Den största enskilda nationaliteten var marockaner (drygt 890 000), följda av rumäner (630 000), colombianer (454 000), britter, italienare, venezuelaner och kineser. Ukrainare var 2022 till följd av Rysslands fullskaliga invasion i deras hemland den grupp som ökade mest. 

Många av invandrarna arbetar inom lågavlönade serviceyrken och Spanien lider brist på kvalificerad arbetskraft. Sommaren 2022 lättade regeringen på reglerna för arbetskraftsinvandrare från länder utanför EU för att de ska kunna arbeta inom turistnäringen eller jordbruket. Utländska studenter får också tillstånd att arbeta i upp till 30 timmar i veckan.

En lag från 2015 innebär att sefardiska judar, vars anfäder tvingades lämna Spanien 1492, har kunnat ansöka om medborgarskap. 2021 rapporterades att sammanlagt fler än 36 000 fått bli spanska medborgare, efter ansökningar från framför allt Marocko, Venezuela och Turkiet. 

Flyktingar och migranter

Asylsökande och andra migranter från andra sidan Medelhavet tar sig ofta till Spanien. Att antalet ökat under en följd av år på 2000-talet beror i hög grad på att andra EU-länder börjat föra mer restriktiv invandringspolitik. 2019 minskade flykting- och migrantströmmen även till Spanien, mycket på grund av ökat samarbete med Marocko (se även Demokrati och rättigheter). Det, och EU:s avtal med Turkiet och Libyen om att försvåra smuggling av migranter, har emellertid lett till att fler än tidigare i stället försöker ta sig till Kanarieöarna från länder med kust i Västafrika. Båtresorna är ofta farliga och många människor omkommer på vägen (se Kalendarium). 

Nästan 150 000 ukrainare erbjöds 2022 tillfälligt skydd i enlighet med överenskommelser inom hela EU. 2023, när Spanien tog emot ett rekordhögt antal ansökningar om asyl, 163 000 stycken, kom de flesta (fyra av fem) från latinamerikanska länder. Av de 93 000 man hann med att handlägga, fick bara 12 procent permanent uppehållstillstånd.

Den som söker asyl tas ofta till ett av landets försvarsenheter, där ett beslut ska fattas inom 60 dagar. Det har kommit rapporter om brist på platser vid förvaren, och att många asylsökande får klara sig helt utan stöd från myndigheter. Ensamkommande unga erbjuds hjälp av samhället tills de fyller 18 år, därefter får många klara sig på egen hand. De har inte rätt att arbeta. 

Språk

Kastilianska (spanska) är officiellt språk i hela Spanien. Katalanska, samt valencianska och baleariska som är varianter, är liksom galiciska och baskiska officiella språk inom sina respektive regioner. Spanska, katalanska och galiciska tillhör den ibero-romanska språkgruppen. Katalanska är nära släkt med provençalska, som talas på den franska sidan av Pyrenéerna, medan galiciska ligger nära portugisiskan.

Den förindoeuropeiska baskiskan liknar inget annat nu levande språk. Under Francodiktaturen 1939–1975 förbjöds de regionala språken och tilläts igen först 1978.

S-ledda koalitionsregeringar har på senare år kunnat bildas genom att vänstern har lutat sig mot regionala partier. Språkfrågan, till exempel rätten att kommunicera med myndigheter på minoritetsspråk, har förts fram i förhandlingarna. 2023 fick minoriteterna löften från parlamentets nyvalda talman om att ledamöterna ska kunna bruka katalanska, baskiska och galiciska i arbetet som folkvalda.

Arabiska lånord är mycket vanliga, inte minst i geografin (se Äldre historia). Exempel: floden Guadalquivir av al-wadi al-kabir ("stora floden") och Gibraltar av jabal Tariq ("Tariqs berg"). Det mycket spridda uttrycket Olé! tros vara en förvanskning av det arabiska utropet wa Allah ("vid Gud").

I en persons fullständiga namn anges både faderns och moderns efternamn, i den ordningen (på portugisiska gör man tvärtom, modersnamnet först). 

Om våra källor

Spanien – Religion

Religionsfrihet garanteras i författningen. Katolicismen är inte längre statsreligion i Spanien, men gynnas ändå av staten i vissa avseenden. Drygt två tredjedelar av befolkningen räknar sig som katoliker, men inte ens hälften av dem går regelbundet i kyrkan.

Cirka en tiondel av invånarna tillhör andra religioner, som judendom, hinduism och buddism. Drygt en miljon invånare är muslimer, bland dem många invandrare från Marocko. En rapport från 2018 tyder på att spanjorer har sekulariserats på senare år. I den anger 27 procent av de tillfrågade att de antingen är ateister, agnostiker eller icke-troende. Särskilt många unga spanjorer har vänt ryggen åt religionen, medan över 88 procent av de tillfrågade över 65 år sade sig vara troende. Bara ett av fem spanska par gifter sig numera i kyrkan.

Ett annat tecken på ökad sekularism var att när Pedro Sánchez tillträdde som premiärminister 2018 var det första gången det skedde i ett sammanhang helt utan religiösa symboler.

Under Francodiktaturen 1939–1975 var katolska kyrkan en av makthavarnas viktigaste stöttepelare. Med demokratiseringen efter 1975 förlorade kyrkan sitt religiösa monopol och i 1978 års författning avskaffades statsreligionen. Trots det har katolska kyrkan fortfarande vissa privilegier. Spanjorerna kan till exempel välja att avsätta upp till 0,7 procent av sin inkomstskatt till katolska kyrkan eller till enskilda organisationer men inte till andra religiösa samfund. Även andra samfund kan dock sluta överenskommelser med staten om skattelättnader. 

Katolska kyrkans ledning domineras av konservativa biskopar och präster men det finns också en liberal falang som Vatikanen har haft för vana att betrakta med misstro. Kyrkans ledning har tidvis varit i konflikt med socialistledda regeringar, bland annat när det gällt äktenskap för homosexuella (se Sociala förhållanden).

Kritik har också riktats mot kyrkans ovilja att utreda anklagelser om sexuella övergrepp som riktats mot präster och andra inom kyrkan. Företrädare för kyrkan säger att man har ett regelverk att följa om misstankar om övergrepp uppstår. 2021 aviserade katolska kyrkan att den skulle inleda brottsutredningar i 251 fall, detta sedan en rad fall avslöjats av tidningen El País. 2022 blev det klart att en formell utredning av anklagelser om övergrepp skulle göras. Samtidigt bad kardinal Juan José Omella, ordförande i biskopskonferensen, alla offer om ursäkt för att kyrkan orsakat dem så stor smärta. Samtliga partier utom högerextrema Vox har stött krav på en oberoende utredning, och hösten 2023 offentliggjordes resultatet av en utredning som gjorts på parlamentets uppdrag (se Kalendarium). Med stöd av undersökningen, som byggde på intervjuer och omfattande tiden efter 1940, drog utredarna slutsatsen att flera hundratusen barn kan ha utsatts för sexuella övergrepp inom kyrkan. Utredningen utmynnade också i förslag om en skadeståndsfond. När kyrkans egen utredning offentliggjordes före jul 2023 konstaterades i den ett par tusen fall, men rapporten omfattade enbart fall som tagits upp i domstol och kommentaren från biskopskonferensen löd att det är uppenbart att det också finns ett mörkertal.

Hädelse är formellt straffbart, men få fall når domstolarna.

Små samfund, som mormoner och Jehovas vittnen, har kritiserat lokala myndigheter för att de har svårt att få tillstånd för aktiviteter på offentliga platser.

Om våra källor

Spanien – Utbildning

Den tioåriga grundskolan är avgiftsfri och obligatorisk för alla barn från 6 till 16 år. Staten erbjuder också avgiftsfri förskola. Det finns en rad privatskolor, som ofta drivs av katolska kyrkan. Knappt en tiondel av statsbudgeten går till utbildning. Politikerkåren är välutbildad: Nästan 90 procent av ledamöterna i parlamentets underhus har en akademisk examen.

Det första stadiet i grundskolan (educación primaria) omfattar sex år och följs av ett högre stadium (educación secundaria obligatoria) på fyra år som leder till en grundexamen. Därefter kan de elever som vill fortsätta studera välja mellan en tvåårig teoretisk universitetsförberedande linje (bachillerato) eller en ett- till tvåårig yrkesutbildning. Det finns också en tvåårig speciallinje med kulturell eller idrottslig inriktning.

Ansvaret för utbildning delas mellan regeringen i Madrid och regionernas regeringar. Så gott som samtliga barn går i förskolan och grundskolans två stadier. Efter det hoppar många elever av skolan, så att de inte går ut det som motsvarar gymnasiet. Bland spanska 25–34-åringar hade 28 procent inte avslutat det tvååriga högre stadiet 2021, enligt en rapport från OECD. I de flesta OECD-länder är andelen som uppnår gymnasieexamen betydligt högre.

Skillnaderna i utbildningsnivå är stora. I samma åldersgrupp hade 49 procent universitets- och högskoleutbildning 2021. Nästan nio av tio av ledamöterna i parlamentets underhus har en eftergymnasial examen, rapporterade eget RTE inför det nyvalda parlamentets öppning 2023. Det råder också stora regionala skillnader, fler elever hoppar av skolan i fattigare områden, och på platser där det är lätt att få jobb även för personer som saknar högre utbildning. Klyftorna har minskat på senare år.

Under coronapandemin 2020 hölls alla skolor stängda fram till höstterminen. All personal och alla barn över sex år skulle då vara tvungna att bära munskydd.

Den socialistregering som tillträdde 2004 upphävde ett beslut om att göra religionsundervisning obligatorisk i statliga skolor. 2008 infördes i stället det nya skolämnet medborgarkunskap som tar upp frågor om etik och moral. Det ledde till protester från konservativt håll.

Inför lokala val maj 2023 tillkännagav den vänsterledda regeringen en miljardsatsning för att motverka ungdomsarbetslöshet. I satsningen ingår fler än 800 center för IT-utbildning och 45 000 praktikplatser.

I självstyrande provinser som Baskien och Katalonien, med andra officiella språk vid sidan av spanskan, är undervisning i dessa språk obligatorisk genom alla skolstadier. Undervisningen i övriga ämnen kan ske antingen på regionala språk eller på spanska.

Spanien har ett drygt 80-tal universitet, varav några tillhör de äldsta i Europa. Universitetet i Salamanca grundades 1218. Flera privata universitet är knutna till katolska kyrkan. 

Om våra källor

Spanien – Sociala förhållanden

Det spanska samhället har förändrats i grunden efter Francodiktaturens fall 1975. Påtagliga sociala klyftor finns ännu, men jämställdheten mellan könen har ökat. Under Francotiden fick kvinnor varken förvärvsarbeta eller ha bankkonton utan makens tillstånd. Skilsmässor var förbjudna. I dag är det tillåtet att skiljas och man behöver inte längre ange skäl till skilsmässan.

I det index FN:s utvecklingsorgan UNDP upprättar årligen över levnadsstandarden i världen (HDI) rankas Spanien som nummer 27 bland världens länder, se lista här. 

Förändringar påbörjades på 1980-talet och under socialistregeringen 2004–2011 genomfördes en rad reformer.

2007 trädde en ny jämställdhetslag i kraft, som eftersträvar att minst 40 procent av båda könen ska vara representerade i valda organ samt i privata företagsstyrelser. Andelen kvinnor i politiken har ökat (se Demokrati och rättigheter).

Våld mot kvinnor har fått ökad uppmärksamhet. Från 2003, när myndigheterna började föra statistik, fram till slutet av 2021 mördades fler än 1 100 kvinnor av någon som hon levt ihop med. 2005 inrättades särskilda åklagare och domstolar för att handlägga våldsbrott mot kvinnor. 

Efter att en ny skilsmässolag antagits 2005 ökade antalet skilsmässor inledningsvis med 74 procent. Samma år antog parlamentet en lag som tillåter samkönade äktenskap och skilsmässa utan betänketid (tidigare måste paret ha levt åtskilda i minst två år), trots motstånd från katolska kyrkan och högeroppositionen.

Personer som utsatts för sexuella övergrepp kan anmäla det upp till 15 år efter att ha fyllt 35 år. Före 2021 gavs lika lång tid, men räknat från 18-årsdagen. Året efter antogs en samtyckeslag efter svensk förebild, där sex utan tydligt samtycke likställs med våldtäkt. Det blev politiskt bråk om lagen, som inte bara fick de avsedda effekterna, men lagen finns kvar i modifierad form.

Det har blivit tillåtet för personer som fyllt 16 år att själva bestämma vilket kön som ska anges på id-handlingar. Tidigare krävdes läkarintyg om att personen lider av könsdysfori. 14- till 15-åringar kan ansöka om att ändra kön om de har föräldrarnas tillstånd. Den som är 12 till 13 år måste dessutom ha godkännande från en domare.

Socialförsäkringssystemet omfattar framför allt pensioner samt sjuk- och föräldrapenning. Lagstadgad mammaledighet är 16 veckor med full lön. 13 dagars pappaledighet infördes 2007 den har senare förlängts och är numera 16 veckor, lika lång som för kvinnor. Systemet finansieras genom inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och statliga medel och den föräldralediga får ut 100 procent av sin vanliga lön. Om barnets mor eller far avstår från ledigheten går den inte att föra över till den andra föräldern.

Barns rättigheter har stärkts. I många regioner finns numera särskilda ombudsmän för att tillvarata barn intressen. Barnaga är förbjuden sedan 2007. Spanien har undertecknat FN:s barnkonvention och var det första landet att infoga principen om att se till barnets bästa i sitt rättssystem.

Sociala klyftor

Många unga har svårt att bilda familj, inte minst därför att de tvingas bo kvar hos sina föräldrar eftersom de inte kan hitta eller ha råd med egen bostad. I genomsnitt är en spanjor nu över 30 år när möjligheten uppstår att flytta hemifrån, enligt tidningen El País 2023. Det är också betydligt fler som hyr sin bostad än som äger den, jämfört med efter millennieskiftet. 

Kvinnorna väntar allt längre med att föda barn. Genomsnittsåldern för förstföderskor var 2021 nästan 33 år och 2023 föddes 40 procent av alla barn av mammor som var över 35 år. Spanjorskor föder också färre barn än kvinnor i övriga EU, med undantag för Malta. Antalet födslar minskar stadigt och var 2023 det lägsta sedan statistik började föras 1941. Knappt hälften av alla barn föds utanför äktenskapet, vilket vittnar om att katolska kyrkans inflytande över vardagslivet har minskat. 

Enligt en studie från Rädda barnen som presenterades 2020 lever en fjärdedel av alla familjer med barn under fattigdomsgränsen, många i hushåll som omfattar tre generationer. Det vill säga att även far- eller morföräldrar bor med familjen och ingen av föräldrarna har högre utbildning. Än mer utsatta är ensamstående kvinnor med barn, varav många också är arbetslösa. En annan utsatt grupp är invandrarfamiljer, där en stor del har svårt att få pengarna att räcka till gas, el och vatten. Enligt rapporten satsade staten då bara motsvarande 1,3 procent av BNP på bidrag och andra åtgärder för att förbättra för familjerna, jämfört med ett genomsnitt på 2,3 procent för alla OECD-länder.

Det råder också stora sociala klyftor inom landet, där Katalonien är en av landets rikaste regioner och Extremadura, Kanarieöarna samt exklaverna Ceuta och Melilla tillhör de fattigaste. Skillnaderna är även stora mellan större städer och landsbygd.

Pensioner och arbetsmarknad

En höjning av minimilönen med 5 procent  godkändes inför 2024 trots motstånd från arbetsgivarorganisationer. Året innan gjordes en höjning med 8 procent. Månadslöner utbetalas i själva verket i 14 omgångar, så att extra utbetalningar inför jul och mitt i sommaren fungerar som bonus. 2024 års minimilöner blir därmed 14 gånger 1 134 euro.

En ökande andel pensionärer innebär påfrestningar på ekonomin överlag och pensionssystemet i synnerhet. Regeringen beslöt 2011 att höja pensionsåldern till 67 år. Till en början var det tänkt att höjningen skulle ske successivt under en 15-årsperiod, men 2012 beslöt den dåvarande konservativa regeringen att snabba på förändringen. En ny pensionsreform, som bland annat syftade till att få invånarna att jobba längre, genomfördes 2022. Pensionerna ska räknas upp i samma takt som inflationen, ett system som funnits tidigare men avskaffades 2013. 

Det arbetsrättsliga skyddet var länge starkt. Ett system med tillfälliga kontrakt infördes på 1980-talet i syfte att skapa nya arbetstillfällen, men har gett upphov till osäkerhet. De flesta som arbetar, särskilt i offentliga sektorn, har fast anställning medan många andra har tidsbegränsade kontrakt där villkoren ofta är sämre. En stor andel av de korttidsanställda är unga eller invandrare. Var fjärde arbetstagare var 2020 anställd på tillfälliga eller tidsbegränsade kontrakt. 2022 trädde en ny lag i kraft som ska bädda för att fler ska få fasta jobb.

2010 godkände parlamentet ändringar som skulle öka rörligheten på den delvis hårt reglerade arbetsmarknaden genom att underlätta för företag att säga upp fast anställda och sänka avgångsvederlag till uppsagda. Dessutom sänktes lönerna för vissa offentliganställda.

Stark tillväxt i ekonomin skapade många jobb från mitten av 1990-talet och in på 2000-talet. Men en ekonomisk kris från 2008 ledde till att arbetslösheten steg till drygt 26 procent 2014 och ungdomsarbetslösheten var nästan dubbelt så hög. Under pandemin steg arbetslösheten på nytt och sjönk sedan igen när ekonomin (inte minst turismen) tog fart igen. Sommaren 2023 låg arbetslösheten på 11,6 procent, den lägsta sedan 2008. Även arbetslösheten bland unga har sjunkit, men ännu 2022 uppgick den till 31 procent. Merparten av de unga som har jobb har fortfarande korttidskontrakt, även som situationen har förbättrats efter lagändringen 2022.

Nästan hälften av arbetskraften utgörs av kvinnor, vilket är mer än EU:s genomsnitt. Arbetslösheten är dock högre bland kvinnor och de tjänar i genomsnitt 9 procent mindre än männen. 

Sedan 2022 kan hushållsanställda, bland andra städare och hembiträden, inte längre sägas upp utan särskilda skäl. De har nu också rätt till arbetslöshetsersättning och deras arbetsgivare måste betala sociala avgifter. EU-domstolen har slagit fast att lagen tidigare stred mot EU:s regler.

Vårdkris och covid-19

Ansvaret för vården ligger på regionerna. Offentlig vård håller hög standard och är avgiftsfri för alla som bor i landet. 2012 beslöt regeringen, på grund av pressat ekonomiskt läge, att dra in den fria sjukvården för invandrare som utan lagligt tillstånd befinner sig i landet. Följden blev läkarprotester. 2018 slopades lagen av den nya socialistregeringen och papperslösa fick rätt till fri sjukvård igen. 

Ökande kostnader för vården hade redan tidigare medfört att subventioner på läkemedel begränsats. Väntetider för specialistvård gör att många skaffar sig en privat sjukförsäkring. Utvecklingen befaras gå mot att de som har råd kan få bättre vård än de som inte kan betala för sig. 

Under krisåren från 2008 lämnade många läkare och sjuksköterskor landet för att arbeta utomlands. Utflödet fortsatte även när ekonomin förbättrades, mycket på grund av dåliga arbetsförhållanden, och Spanien lider svår brist på vårdpersonal. Att många läkare är på väg att gå i pension förvärrar problemen. Spanska läkare och sjuksköterskor har återvänt hem sedan Storbritannien lämnade EU, men inte tillräckligt många för att täcka behoven. 2022 beräknades det behövas 95 000 nya sjuksköterskor för att Spanien skulle ha lika stort antal per invånare som genomsnittet för EU. Personal rekryteras från länder utanför EU.

I Spanien fick covid-19-pandemin 2020 svåra följder. Fram till halvårskiftet sommaren 2023, efter flera vågor av smittspridning med nya virusvarianter, hade såvitt känt fler än 120 000 personer avlidit.

Pandemin slog också hårt mot hushållens ekonomi, särskilt människor som livnärde sig i den informella sektorn. De förlorade sina inkomster när samhället stängdes ner och de omfattades inte av stödåtgärder som regeringen erbjöd. När inflationen tog fart 2021 tvingades ett ökande antal invånare söka hjälp via så kallade matbanker. Detta trots att den sittande vänsterregeringen hade lagt fram stödpaket för utsatta hushåll.

Hela landet sattes i karantän, med strikta regler. Senare har beslut om restriktioner fattats av regionerna, de ser därför olika ut i olika delar av Spanien.  Rekommendationer om munskydd i vården rådde ända till mitten av 2023 och återinfördes vid nyår 2024.

Abort och dödshjälp

Abort är fortfarande en kontroversiell fråga. 1985 avkriminaliserades abort, men fram till 2010 tilläts ingreppet bara om kvinnans liv var i fara, om hon hade blivit våldtagen eller om fostret var skadat. Den dåvarande socialistregeringen drev igenom en modern abortlag, där kvinnor har rätt till fri abort tills fostret är 14 veckor, och fram till vecka 22 om moderns hälsa är i fara eller om fostret är svårt skadat. Konservativa Folkpartiet (PP) röstade emot lagen och katolska kyrkan protesterade, liksom många privatpersoner. Konservativa kretsar och katolska kyrkan tryckte på för en strängare lag, men 2023 avslog författningsdomstolen försök att genomdriva en skärpning. PP:s nya ledning deklarerade att partiet accepterar abortlagen.

Kvinnor kan fortfarande tvingas resa till en annan region för att kunna göra abort, då en läkare har rätt att neka att göra ingreppet. Den rätten fanns kvar i den nya lag som antogs 2022 och innebar att det blev förbjudet att trakassera kvinnor som avser att göra abort. Protester utanför abortkliniker och trakasserier av personal som arbetar där förbjöds samtidigt. Då slopades den tre dagar långa betänketid som tidigare hade krävts och 16- och 17-åringar fick rätt att göra abort utan att deras föräldrar tillfrågas.

Frågan återaktualiserades 2023 då regionen Kastilien-León, där PP styr tillsammans med högerextrema Vox, beslöt att erbjuda kvinnor psykologiskt stöd och ultraljud tidigt i graviditeten i syfte att minska antalet aborter, samt att garantera läkare rätt att vägra att utföra ingreppet.

En lag för att tillåta aktiv dödshjälp antogs 2021 trots starkt motstånd från högerpartier och katolska kyrkan. Lagen har starkt stöd bland spanjorer i gemen. Enligt lagen ska personer som lider av en svår och obotlig sjukdom kunna begära att få hjälp att avsluta sina liv. Enbart spanska medborgare eller personer med permanent uppehållstillstånd som bott minst tolv månader i Spanien omfattas. Spanien blev det fjärde landet i EU att tillåta dödshjälp efter Belgien, Nederländerna och Luxemburg.

Prostitutionen är utbredd. Polisen har fått ökade resurser för att komma tillrätta med handeln med kvinnor från Latinamerika och Östeuropa som tvingas in i prostitution och straffen har höjts för dem som organiserar sexhandeln. Organisationen Médicos del Mundo har beräknat att det finns omkring 350 000 prostituerade i Spanien och att 80 procent av dem är papperslösa invandrare. 

Om våra källor

Spanien – Kultur

Spanien har en rik kultur som präglas av de olika regionernas särart. Spåren av kolonierna i Latinamerika märks också i kulturen. Många författare, konstnärer, tonsättare, filmregissörer och arkitekter har blivit världsberömda.

När morer (muslimer) och judar drevs ut ur Spanien i slutet av 1400-talet ersattes ett mångkulturellt samhälle med en enhetskultur. Samtidigt började kolonialväldet i Latinamerika byggas upp. Kulturen i de forna kolonierna har fortsatt att prägla det spanska kulturlivet.

Landets regioner har egna särpräglade kulturer, vilket spanjorerna är måna om att betona. Karaktäristisk för Katalonien är till exempel en arkitektonisk stil från slutet av 1800-talet som kallas modernismo, en katalansk variant av jugendstil eller art noveau. Dess främsta företrädare var Antoni Gaudí, känd bland annat för katederalen La Sagrada Familia (Den heliga familjen) i Barcelona.

Till landets arkitektoniska pärlor hör Alhambra, ett palats från den muslimska tiden som är beläget i Granada, och katedralen i Córdoba som uppfördes som moské. Både Córdoba och Toledo var länge kulturcentrum av europeisk betydelse, med bland annat flerspråkiga översättarmiljöer som tog sig an klassiska skrifter. Äldre grekiska verk nådde Europa på medeltiden tack vare dessa översättningar via arabiska till latin. I Segovia finns en stor akvedukt som går tillbaka till romersk tid.  De byggnadsmiljöerna finns bland många Unesco-skyddade världsarv liksom bland annat pilgimsvandringarnas mål Santiago de Compostela, gamla staden i Salamanca och de berömda Altamiragrottorna med förhistoriska målningar. 

Rafael Moneo och Ricardo Bofill är kända arkitektnamn, verksamma under 1900-talets andra halva, som har anlitats även i Sverige till uppmärksammade byggnader.

Till målarkonstens stora namn under 1500- och 1600-talen hör Diego Velázquez och El Greco. Till Spaniens mest berömda konstnärer räknas även Francisco José de Goya (1746–1828) och från modern tid surrealisten Salvador Dalí samt Joan Miró. Pablo Picasso, en av modernismens främsta företrädare, verkade mest i Frankrike. Med målningen Guernica (spansk stavning) fördömde han flygbombningen 1937 av den baskiska staden Gernika. Bombningen utfördes under inbördeskriget av tyska Luftwaffe för de spanska nationalisterna.

Litteraturen har en rad världsberömda författare, från Don Quijotes skapare Miguel de Cervantes (1547–1616) till dramatikern och lyrikern Federico García Lorca (1898–1936) samt katalanskan Mercè Rodoreda (1909–1983). Fem spanjorer har fått Nobelpriset i litteratur, bland dem Camilo José Cela (1916–2002) som fick det 1989. Till nutidens främsta författare hör Bernardo Atxaga, som skriver på baskiska, Juan Marsé, Rosa Montero, María Dueñas, Carlos Ruiz Zafón, Jaume Cabré och Javier Marías (1951–2022). På senare tid har Sara Mesa haft stora framgångar. 2021 gavs tre spanska serieböcker ut på svenska: Tant Wussi med manus av Katrin Bacher och illustrationer av Tyto Alba, Balladen från norr (första delen) av Alfonso Zapico, och Slumpens spår av Paco Roca.

Spansk film var länge liktydig med surrealisten Luis Buñuel (1900–1983), och senare den produktive och flerfaldigt prisbelönte Carlos Saura (1932–2023). I dag är regissören Pedro Almodóvar (född 1949) Spaniens mest kända filmskapare. Han slog igenom 1988 med Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott och vann 1999 en Oscar för filmen Allt om min mamma.

Musiklivet omfattar allt från klassisk gitarrmusik till regional folkmusik. Mest känd är flamencon, som antas ha uppkommit på 1700-talet bland romer i söder. Många spanska kompositörer har inspirerats av folkmusik, till exempel Isaac Albéniz, Enrique Granados och Manuel de Falla. Andrés Segovia (1893–1997) etablerade klassisk gitarr som musikgenre. Paco de Lucía (1947–2014) var världens mest kända flamencogitarrist. Till dagens flamencoartister hör bland andra Diego El Cigala, Vicente Amigo och Concha Buika. På senare år har rapparen C Tangana nått stora framgångar genom att blanda hiphop med flamenco och bossa nova.

En av världens mest framförda operor, Carmen, utspelar sig i Spanien men är komponerad av fransmannen Georges Bizet. På samma sätt har musik från Spanien fått eget liv utomlands. Joaquín Rodrigos mest kända verk, gitarrkonserten Concierto de Aranjuez, är välkänd i arabvärlden med en text som hyllar staden Beirut. Den katalanske protestsångaren Lluís Llach är mannen bakom sången L'Estaca som inte bara har blivit en sorts nationalsång för katalanska strävanden efter självständighet. Den brukas också som frihetssång på bland annat polska och belarusiska i helt andra politiska sammanhang. I Israel är sångerskan Yasmin Levy en av de artister som förvaltar ett musikaliskt arv från judar som fördrevs men behöll det spanska språket genom århundraden.

Operasångerskan Montserrat Caballé (1933–2018) blev ett namn även inom populärmusiken när hon 1992 sjöng OS-hymnen Barcelona tillsammans med den brittiske sångaren Freddie Mercury från bandet Queen. Populärmusiken har haft en frontfigur i Julio Iglesias, aktiv sedan 1970-talet, vars skivor hör till världens mest sålda. Hans son Enrique har gått i sin fars fotspår.

Synen på tjurfäktning varierar starkt mellan regionerna. På Kanarieöarna och i Katalonien är tjurfäktning förbjuden, medan den fortfarande har hög status i bland annat Andalusien. I Pamplona i Navarra hålls en av landets mest kända festivaler, San Fermín. Där sker tjurrusningar, då tjurarna släpps genom stadens gator före fäktningarna, inför stor publik.

Om våra källor

Spanien – Seder och bruk

Spanjorerna brukar beskrivas som gästfria och välkomnande. Inte minst i de autonoma regionerna som Katalonien och Baskien är invånarna ofta stolta över sin mat och sin kultur. De ser sig i första hand som katalaner eller basker, snarare än spanjorer. Familjen är viktig i Spanien, vilket särskilt märks i kristider.

I privata sammanhang hälsar spanjorer nästan alltid med kindpussar, en på varje kind, även om man inte känner varandra. Det är lätta pussar som knappt snuddar vid kinden. Kindpussar ges mellan kvinnor, mellan män och kvinnor och till barn. Män pussar sällan varandra, de tar i hand eller dunkar varandra i ryggen.

I arbetslivet eller i officiella sammanhang hälsar spanjorer oftast genom handslag, men om man lär känna varandra kan man senare övergå till kindpussar. När spanjorer träffar nya människor, ses i officiella sammanhang eller om den andra personen är äldre, är det bäst att använda Ni (Usted) i stället för Du (Tu).

Spanjorer är generellt sett intresserade av besökare från andra länder och frågar om personens hemland och vad han eller hon tycker om Spanien. Samtalen kan handla om mat, kulturella vanor med mera, men sällan om arbete. Det är ovanligt att som i Sverige inleda ett samtal med att fråga vad den andra personen jobbar med.

Stolthet och humor

Spanjorer är stolta över sin mat, sin fotboll och annan kultur. För många gäller stoltheten först och främst den egna regionen, till exempel i Katalonien där spanjorer från andra delar av landet kallas ”immigranter”. Stolthet över den egna regionen gäller även i Baskien och Galicien. Att lära sig några ord på det regionala språket värderas högt. Är man bosatt i regionen en längre tid är det en bra idé att försöka lära sig både spanska och det regionala språket.

Att vara punktlig är viktigt i norr, som i Katalonien och Baskien, men har mindre betydelse i Andalusien i söder. Humor används ofta för att inleda möten eller vanliga samtal – man vill undvika att framstå som alltför allvarlig.

Man går in med ytterskor i varandras hem. 

Måltider och typisk mat

Lunchen är oftast dagens största måltid. Frukosten är lätt, liksom middagen om man inte äter den på restaurang eller har gäster. Frukosten består oftast av kaffe, te eller – för barnen – tjock chokladmjölk, serverat med vetebröd och marmelad, croissanter, muffins eller något annat sött bröd. Lunch äts vid 14-tiden och består ibland av tre rätter: soppa eller sallad till förrätt, en huvudrätt bestående av kött, fisk eller kyckling och efterrätt som ofta är färsk frukt. På sena eftermiddagen äts ofta ett mellanmål (merienda) bestående av smörgås eller sött bröd. Middag äts vanligen sent, vid 20- eller 21-tiden. Till vardags kan middagen bestå av smörgåsar (bocadillos) med olika pålägg, potatisomelett (tortilla) eller någon annan lättare rätt. Äter man på restaurang eller har gäster är det oftast en större middag med upp till tre rätter.

Vad man äter beror till viss del på i vilken del av landet man bor: vid kusterna (särskilt i Galicien) äts mycket fisk och skaldjur och i inlandet i norr är grytor med bönor och korv eller kött vanliga. Oliv- och solrosolja är nödvändiga i spansk matlagning, medan smör och grädde används sällan. Till de flesta måltider äts ljust bröd. Smårätter (tapas), risrätten paella liksom tortilla är kända världen över. Spanien är också känt för sitt rödvin, framför allt från Rioja, för sherryn från Andalusien och för det mousserande vita vinet cava från Katalonien.

Barn bor ofta kvar länge hos föräldrarna, längre än de vill, vilket bland annat beror på hög ungdomsarbetslöshet, låga löner och dyra bostäder.

Helgdagar och nationalsymboler

Spanien har både nationella och regionala helgdagar. Förutom de katolska högtiderna firas bland annat nationaldagen den 12 oktober till minne av Christofer Columbus landstigning i Amerika 1492. Den högtidlighålls även i Latinamerika och USA. Den 6 december firas konstitutionsdagen till minne av folkomröstningen om Spaniens nya författning 1978.

Spanjorerna firar jul men de flesta delar fortfarande ut julklapparna traditionsenligt på trettondagen den 6 januari – den dag då de tre vise männen kom till Jesusbarnet med sina gåvor. Julklapparna delas ut av de vise männen (los reyes magos). Influenser från övriga västvärlden och kommersiell påverkan har gjort att en del övergår till att ha jultomte och julklappsutdelning på julafton eller juldagen, andra delar ut klappar båda dagarna.

Nyårsafton firas tillsammans med familjen eller med vänner och bekanta. Enligt traditionen dricker man då cava och äter en vindruva för varje klockslag när det nya året rings in.

På nationaldagen och vid andra högtider hissas den röd-gula spanska flaggan. Färgerna härrör från de äldsta spanska kungadömena: Aragonien, Kastilien, León och Navarra. På nationaldagen kan man också höra nationalsången från 1770, Marcha Real ("kunglig marsch"), som saknar ord; fram till 1975 användes den text som general Franco införde men den togs då bort och någon ny har man ännu inte lyckats enas om. Den finns i en längre version (avsedd för kungen) och en kortare (till exempel vid idrottsevenemang).

Många regionala festivaler och evenemang är välkända, till exempel påskfirandet i Sevilla. Vid San Fermín-firandet i Pamplona i juli släpps tjurar lösa på stadens gator då de drivs till tjurfäktningsarenan. Synen på tjurfäktningar varierar starkt, men i landets djurskyddslag har man gjort undantag för traditionen.

Om våra källor

Spanien – Äldre historia

Giftermålet 1479 mellan regenterna Isabella och Ferdinand enade Spaniens kungadömen. Samtidigt ”upptäckte” Columbus Amerika, vilket lade grunden till Spaniens 300 år som stormakt. I början av 1900-talet präglades landet av oro och ekonomisk stagnation. Ett inbördeskrig utkämpades 1936−1939. Kriget följdes av drygt 30 år av diktatur under general Francisco Franco som regerade till sin död 1975.

Iberiska halvön har en lång historia. I flera grottor har man funnit målningar som antas vara gjorda mellan 16 000 och 10 000 år före Kristus. Grottorna i Altamira på nordkusten är mest kända. Jordbruk började bedrivas i området runt 4 000 före Kristus.

Ibererna är det första kända folket i Spanien. Under seklernas gång har de blandats upp med andra folkslag. Kelter kom invandrande från norr under 900- och 700-talen före kristen tideräkning. Fenicier och greker anlade kolonier på östkusten och därefter kom kartager från Nordafrika.

År 133 före Kristus erövrade romarna landet. Spanien spelade en viktig roll i det romerska imperiet, som upplöstes på 400-talet av framträngande germanska stammar. Vandaler, sveber och västgoter (visigoter) invaderade Iberiska halvön. Vandalerna fortsatte till Nordafrika, medan goterna kämpade i över 100 år innan de besegrade sveberna år 585 och fick kontroll över halvön.

Morerna invaderar

Under 600-talet behärskade gotiska monarker Iberiska halvön. Deras rike var förhållandevis enat och majoriteten av undersåtarna var kristna. Riket krossades av morer: araber och berber som var muslimer. 711 invaderade de från Nordafrika och hade inom två år tagit kontroll över nästan hela halvön. Det moriska väldet blev en kulturell storhetstid. Otaliga minnesmärken vittnar om detta, framför allt borgområdet Alhambra i Granada.

Redan några år efter det att morerna erövrat området inleddes den kristna återerövringen, la reconquista, från bergen i nordost. Först på 1400-talet lyckades de sinsemellan oeniga kristna småstaterna enas i kampen mot morerna. 1479 förenades Kastilien, en feodal jordbrukarstat, och Aragonien, en hantverks- och handelsmakt, i en union genom giftermålet mellan Ferdinand av Aragonien och Isabella av Kastilien. Under detta katolska kungapar föll det moriska väldets sista rest, kungariket Granada, 1492.

Genom inkvisitionen bedrevs jakt på kättare. Morerna tvingades lämna landet. Även judar som inte omvände sig till kristendomen utvisades. Uppskattningsvis 150 000 judar flydde från Spanien och spreds över länderna runt Medelhavet.

Samtidigt ”upptäckte” Christofer Columbus Amerika i spanska kronans namn. Erövringarna där lade grunden till Spaniens ställning som stormakt. 1494 delade påven upp ”den nya världen” mellan Spanien och Portugal. Större delen av Latinamerika tillföll Spanien, medan Portugal fick Brasilien.

Spanska tronföljdskriget

Under kung Ferdinands ättlingar utvecklades Spanien till en stormakt som omfattade Nederländerna, stora delar av Italien samt kolonier i Latinamerika och Filippinerna. Men Filip II:s (1556–1598) fanatiska katolicism och protestantismens framgångar i Nordeuropa resulterade i nederländska frihetskriget. Spaniens försök att med ”den oövervinneliga armadan” krossa England, som blivit en konkurrent på haven, slutade med spanskt nederlag 1588. Krigen ledde till statsbankrutt.

I spanska tronföljdskriget (1701–1714) gjorde både Frankrike och Österrike anspråk på den spanska tronen. Genom freden i Utrecht 1713 förlorade Spanien alla europeiska lydstater och måste även avträda Gibraltar till Storbritannien, som deltagit i kriget. Året därpå erkände stormakterna Filip V som spansk regent. Filip och sonen Karl III såg britterna som det främsta hotet, och tillsammans med Frankrike utkämpade Spanien flera förlustbringande krig mot dem på 1700-talet.

Under franska revolutionen 1789 drogs Spanien in i krig mot Frankrike, men efter flera spanska nederlag slöt länderna fred 1795 och ingick en ny allians. 1805 besegrade Storbritannien den fransk-spanska flottan vid Trafalgar. Den franske kejsaren Napoleon tvingade 1808 den spanske kungen att abdikera och ersatte honom med sin bror Josef Bonaparte. Det utlöste ett befrielsekrig i Spanien. Med hjälp av brittiska soldater fördrevs fransmännen och den spanske kungen Ferdinand VII återinsattes på tronen 1814. Samtidigt försämrades Spaniens redan vanskötta ekonomi då kolonier i Amerika frigjorde sig 1810–1824.

Militärkupper och ekonomisk kris

Ferdinand VII:s reaktionära regim utsattes 1820 för ett officersuppror och fram till 1936 följde 44 revolutioner och militärkupper. Någon parlamentarisk demokrati slog aldrig rot och den ekonomiska nedgången fortsatte. De sista resterna av det forna imperiet – Kuba, Filippinerna och Puerto Rico – förlorades 1898 i krig mot USA.

Spanien försökte kompensera förlusterna genom att kolonisera delar av Marocko och drogs in i ett långvarigt krig mot berbiska stammar. Spanjorerna segrade till slut 1925.

Kriget i Marocko förvärrade de inrikespolitiska motsättningar som uppstått i början av seklet. Anarkisterna hade vuxit sig starka och för att förhindra att de tog över makten genomförde general Miguel Primo de Rivera, med kung Alfonso XIII:s stöd, en militärkupp 1923 och införde diktatur. När depressionen drabbade Spanien 1929 vände sig folket mot regimen och Primo de Rivera tvingades avgå 1930. Samma år bildade republikaner och socialister en allians, som i kommunalvalen året därpå fick majoritet i alla större städer. Alfonso XIII avgick och republik utropades.

Trots massarbetslöshet och ekonomisk stagnation försökte den republikanska regeringen genomföra sociala reformer och Katalonien gavs självstyre. Men åren i början av 1930-talet präglades av social oro, strejker, våldsamma partimotsättningar, protester riktade mot katolska kyrkan och ständiga regeringskriser.

Inbördeskrig, Franco tar makten

Efter parlamentsvalet 1936 övertogs makten av en folkfrontsregering, som bestod av republikaner på vänsterkanten, syndikalister, socialister och kommunister. Men koalitionen kunde inte upprätthålla den allmänna ordningen. Falangistpartiet, grundat efter fascistiskt mönster, fick ökat stöd. Mordet på monarkisten José Calvo Sotelo i juli 1936 utlöste en länge planerad militärkupp. Den halvlyckade kuppen – många militärer var fortfarande regeringstrogna – blev startpunkten för det spanska inbördeskriget.

Till en början hade regeringen, som delade ut vapen till arbetarmiliser, övertaget. Men ledningen var splittrad och rättsstaten upphörde att fungera. Nationalistsidan, ledd av general Francisco Franco, hade bättre sammanhållning. Hösten 1936 utsågs Franco till statschef med diktatorisk makt. Franco, som kallades el caudillo (ledaren), understöddes både ekonomiskt och militärt av Nazityskland och det fascistiska Italien, medan folkfrontsregeringen fick hjälp från Sovjetunionen. På regeringssidan kämpade även en internationell brigad som omfattade cirka 40 000 utländska frivilliga, bland dem omkring 500 svenskar.

Den 1 april 1939 upphörde kriget efter en fullständig seger för Francosidan. Hundratusentals människor hade då dödats. Efter kriget avrättades runt 200 000 människor som stött motståndarsidan.

Efter andra världskriget, där Spanien inte deltog, krävde segrarmakterna demokratisering. Spanien förblev dock en centralstyrd diktatur och var internationellt isolerat. Först 1955 blev landet medlem i FN.

Demokratisering inleds

Franco stödde sig på militären och Nationella rörelsen (Movimiento Nacional) som utvecklats ur Falangistpartiet. Den katolska lekmannaorden Opus Dei fick allt större inflytande. Katolska kyrkan stödde regimen men började efterhand propagera för social rättvisa.

Trots hårt förtryck accepterades regimen passivt av stora delar av folket. Besvikelsen var stor över att republiken hade misslyckats med att skapa demokrati under 1930-talet och Francoregimen använde sig av metoder som frysta hyror och anställningstrygghet för att motverka upprorsvilja. Oppositionen mot Franco var svag.

Ett ekonomiskt uppsving i början av 1960-talet gjorde att spanjorernas levnadsstandard förbättrades. Några förutsättningar för väpnat motstånd fanns inte. Undantaget fanns i Baskien, där studenter 1959 bildade separatist- och motståndsrörelsen ETA (se Baskien). 1973 mördade ETA premiärminister Luís Carrero Blanco, utsedd av Franco att föra diktaturen vidare.

Två år senare avled Franco. Diktatorn hade då räknat med att monarkin skulle återinföras och prins Juan Carlos, sonson till kung Alfonso XIII, hade fostrats till hans efterträdare. Men när Juan Carlos blev kung överraskade han omvärlden med att styra Spanien mot västeuropeisk demokrati. Adolfo Suárez utsågs till premiärminister 1976 och politiska partier tilläts verka fritt.

Övergången till demokrati genomfördes med försiktighet. Åtalsfrihet infördes 1977 för brott begångna under inbördeskriget. Att öppna massgravar och identifiera kvarlevor efter dödade i inbördeskriget och under Francodiktaturen har förblivit omstritt, men 2007 antog parlamentet Lagen om historiskt minne. Där sägs bland annat att massgravar ska kartläggas.  

Francos kvarlevor har flyttats från ett mausoleum i El Valle de los Caídos (De stupades dal) till en kyrkogård norr om Madrid. Även kvarlevor efter fascistledaren och diktatorsonen José Antonio Primo de Rivera och generalen Gonzalo Queipo de Llano, som var lierad med Franco, har flyttats. Under inbördeskriget ska generalen ha gett klartecken för masskjutningar i Sevilla. Bland de dödade fanns poeten Federico García Lorca.

Om våra källor

Spanien – Modern historia

Efter general Francisco Francos död 1975 utvecklades Spanien snabbt till en demokrati. Landets regioner fick långtgående självstyre och sedan en socialistregering kommit till makten 1982 genomfördes en rad sociala reformer. Därefter har konservativa och socialistiska regeringar avlöst varandra. Likaså har kriser och år av ekonomisk uppgång växlat.

Valdeltagandet blev högt när spanjorerna 1977 fick rösta fritt för första gången på 40 år. Demokratiska centerunionen (UCD) segrade, under ledning av Adolfo Suárez. Huvudmotståndare var Socialistpartiet (PSOE). 1978 antogs en ny författning.

1981 försökte militären ta makten i en kupp. En grupp officerare bröt sig in i parlamentet och tog ledamöter som gisslan. Kung Juan Carlos lyckades genom att ta ställning för demokratin övertyga kuppmakarna att ge upp. Händelserna den 23 februari brukar omtalas som 23-F.

Året efter blev Spanien medlem i försvarsalliansen Nato, trots motstånd från socialisterna. Samma år segrade PSOE i parlamentsvalet. Socialistregeringen, med premiärminister Felipe González, inledde en rad sociala reformer.

Med stöd i den nya författningen fick landets regioner relativt långtgående självstyre. Mest omfattande blev självstyret i Baskien. Trots det tilltog våldet från den baskiska separatiströrelsen ETA (se Baskien).

Spanien går med i EG (EU)

1986 gick Spanien med i EG (numera EU). PSOE accepterade Natomedlemskapet och spanjorerna sade ja till det i en folkomröstning. Socialisterna vann valen 1986 och 1989. Med EG-inträdet öppnades Spaniens ekonomi och landet upplevde snabb tillväxt, även om den stannade av efter några år. 1992 gick Spanien in i en djup lågkonjunktur. Efter valet året därpå tvingades socialisterna bilda en minoritetsregering med stöd från katalanska och baskiska nationalister.

Samtidigt avslöjades en rad politiska skandaler där ledande socialister var inblandade. Allvarligast var att dessa legat bakom de så kallade antiterrorpatrullerna (GAL), som 1983−1987 hade dödat närmare 30 misstänkta ETA-medlemmar. Premiärminister Felipe González frikändes, men 1998 dömdes den förre inrikesministern samt partiets säkerhetschef till tio års fängelse för sina roller i ”det smutsiga kriget” mot ETA. Chefen för civilgardet fick 28 års fängelse för bland annat korruption.

Hösten 1995 drog det katalanska partiet Samling och enhet (CiU) tillbaka sitt stöd för regeringen, vilket ledde till nyval 1996. Konservativa Folkpartiet (PP) segrade med knapp marginal. Partiledaren José María Aznar bildade en minoritetsregering med stöd av CiU, Baskiska nationalistpartiet (PNV) och Kanarisk koalition (CC).

ETA såg PP som arvtagare till Francodiktaturen och inledde en offensiv mot partiets lokalpolitiker i Baskien.

För att kvalificera Spanien för inträde i EU:s valutaunion EMU 1999 skar regeringen ned de offentliga utgifterna. Ekonomin förbättrades och arbetslösheten sjönk. I valet 2000 fick PP egen majoritet i kongressen.

Terrordåd i Madrid

Alla opinionsundersökningar tydde på att PP skulle vinna parlamentsvalet 2004. Tre dagar före valet, den 11 mars, inträffade den dittills allvarligaste terrorattacken i ett EU-land. Tio bomber sprängdes på pendeltåg och tågstationer i Madrid. 191 människor dödades och närmare 2 000 skadades. Regeringen anklagade ETA, trots att polisen fann bevis för att det utförts av en radikal islamistisk grupp. Efter attentatet avbröts valrörelsen och demonstrationer hölls mot terrorism. Dagen före valet demonstrerade människor mot regeringen som kritiserades för sitt stöd till det USA-ledda krig som pågick i Irak och för att inte ha lämnat ut all information om terrordådet.

Valets vanns oväntat av Socialistpartiet som fick 43 procent av rösterna mot 38 procent för PP. Socialistledaren José Luis Rodríguez Zapatero blev premiärminister för en minoritetsregering som fick stöd av regionala partier. Aznars sätt att hantera krisen kring terrordådet ansågs ha avgjort valet till PSOE:s fördel.

En spansk medborgare född i Syrien dömdes 2005 till 27 års fängelse för att ha deltagit i förberedelser av terrordåden i USA den 11 september 2001 och för att ha varit ledare för terrornätverket al-Qaidas verksamhet i Spanien. 2007 dömdes tre personer till vardera 40 000 års fängelse – i praktiken 40 år – för 191 mord i samband med Madridattentaten. Ytterligare 18 personer dömdes till fängelse i upp till 23 år för bland annat förfalskning, konspiration och medhjälp till terrorism. 2008 friade Högsta domstolen fyra av de dömda och dömde en friad man till fängelse.

Krisår föder proteströrelse

Zapateros regering drev modern socialliberal politik när det gällde homosexuellas rätt att gifta sig och i abortfrågan, vilket motarbetades av katolska kyrkan. Valrörelsen 2008 handlade om ekonomin, då inflationen och arbetslösheten hade stigit och fastighetsmarknaden hade börjat få problem. Socialistpartiet vann valet i mars med 44 procent av rösterna, knappt före PP som nådde drygt 40 procent. Zapatero bildade en ny minoritetsregering.

Trots regeringens försök att stimulera ekonomin ökade arbetslösheten och budgetunderskottet. Kreditvärderingsinstitut sänkte Spaniens kreditbetyg. Våren 2010 försökte regeringen få ekonomin på rätt köl med budgetåtstramningar och sparpaket med höjd moms och pensionsålder, sänkta eller frysta löner för offentliganställda samt mindre pengar till regionerna. Förslagen ledde till demonstrationer och strejker. Protesterna tilltog sedan parlamentet röstat igenom lagar som gjorde det lättare att säga upp personal och att sänka lönerna för offentliganställda. Budgeten för 2011 innehöll ytterligare nedskärningar.

Inför region- och lokalvalen i maj 2011 föddes en proteströrelse, los indignados (de indignerade). Rörelsen, som hade direktdemokrati som ett av sina mål, samlade hundratusentals människor, mest ungdomar, till fredliga demonstrationer och tältläger i olika städer. De protesterade mot nedskärningar och mot EU:s krav på Spanien. Valen blev ett svidande nederlag för regeringspartiet PSOE, som förlorade kontrollen över tidigare starka fästen som Barcelona, Sevilla och regionen Kastilien-La Mancha.

I Baskien hade ETA:s politiska gren, Batasuna, förbjudits men i stället fick separatistalliansen Bildu, som tagit avstånd från ETA:s våld, oväntad framgång. Samtidigt hade ETA försvagats. 2011 meddelade organisationen att den skulle upphöra med sin militära aktivitet, som fram till dess hade krävt 829 människoliv.

Nästa parlamentsval, också 2011, vanns av konservativa PP som fick nästan 45 procent av rösterna och egen majoritet i kongressen.

Konservativ regering under tryck

PP:s partiledare Mariano Rajoy blev premiärminister. Hans regering presenterade nya åtstramningar. Strejker och demonstrationer i krisens spår fortsatte. Arbetslösheten var skyhög, bostadspriserna på den uppblåsta fastighetsmarknaden hade dalat och människor vräktes när de inte hade råd att betala sina lån. Också banker hamnade i kris. Trots åtstramningarna sjönk BNP och budgetunderskottet ökade.

Regeringen hävdade länge att Spanien skulle rida ut krisen utan hjälp utifrån, men 2012 begärde den 100 miljarder euro i stöd från EU för att klara bankernas låneförluster. Euroländerna beviljade lån till bankerna och gav regeringen uppskov till 2014 med att minska underskottet i statsbudgeten. En ny krisbudget för 2013 lades fram. Åtstramningar och reformer hade förankrats i EU som ett sätt att i förväg möta de hårda kraven, om det skulle bli aktuellt med nödlån från euroländerna och stödköp av spanska statsobligationer av Europeiska centralbanken.

Krisen stärkte krav på självständighet i Katalonien. Där fanns missnöje med att regionen inte tilläts driva in och bestämma över sina skatter, som Baskien får göra inom ramen för sitt självstyre. Trots förbud från det spanska parlamentet och författningsdomstolen genomförde Katalonien i november 2014 en symbolisk rådgivande folkomröstning, där en majoritet av väljarna röstade för självständighet, men valdeltagandet var lågt.

Pressen på premiärminister Rajoy ökade när anklagelser om korruption lades till separatistkrav och ekonomisk kris. Enligt medieavslöjanden hade PP 1990–2008 tagit emot donationer från byggföretag, där stora summor gått till ledande partiföreträdare, däribland Rajoy. Oppositionen krävde premiärministerns avgång och ilskan växte hos ekonomiskt pressade spanjorer.

Anklagelserna väckte frågor om ursprunget till fastighetsbubblan, som sprack 2008 och utlöste bankernas lånekris. Om anklagelserna mot PP var riktiga, hade partiet tagit emot stora summor från byggsektorn när lokala och regionala politiker beviljade byggkontrakt som bidrog till att fastighetspriserna rusade i höjden och hushållens skulder växte. Rajoy lade skulden för korruptionsaffären på partiets förre kassör och förklarade att han själv var oskyldig och inte tänkte avgå. Trycket mot regeringen lättade, då ekonomin vände uppåt igen tack vare växande export.

2014 meddelades att kung Juan Carlos, landets statschef sedan 1975, skulle abdikera till förmån för sin son, kronprins Felipe. Den 19 juni blev Felipe VI kung.

Nya partier vinner mark

Politiken skakades av nya korruptionsskandaler, som slog mot både PP och Socialistpartiet men gynnade det nybildade vänsterpartiet Podemos. Båda de stora partierna tappade stöd, medan Podemos och det nya borgerliga mittenpartiet Ciudadanos gick framåt. I val i Katalonien fick självständighetsivrande partier egen majoritet i regionparlamentet i Barcelona.

2015 hölls nästa parlamentsval. Regeringen föreföll överge åtstramningspolitiken. Valrörelsen dominerades av ekonomin, korruptionsaffärer och självständighetssträvanden i Katalonien. PP blev störst med 29 procent av rösterna, följt av PSOE i samarbete med regionala vänsterpartier på 22 procent. Podemos nådde knappt 21 procent och Ciudadanos nästan 14 procent. Men PP förlorade därmed sin majoritet i parlamentens underhus och regeringsbildningen blev besvärlig. Två försök av PSOE att bilda regering med Ciudadanos röstades ned i parlamentet och PSOE-ledaren avvisade propåer från Rajoy om att PSOE och PP skulle regera tillsammans. När alla försök att bilda regering misslyckats utlystes nyval till 2016.

Inför nyvalet bildade Podemos en valallians, Unidos Podemos (Tillsammans kan vi) med Förenade vänstern (IU). Det ansågs stärka vänstern, men valet innebar inga stora förändringar, annat än att valdeltagandet föll. PP blev på nytt största parti, med 33 procent av rösterna.

Rajoys två första försök att bilda regering med Ciudadanos underkändes av parlamentet då Socialistpartiet röstade emot. PSOE-ledaren Pedro Sánchez ville till varje pris hindra Rajoy och PP från att fortsätta styra men hans parti var splittrat. Vid ett tumultartat möte tvingades Sánchez avgå som partiledare, vilket öppnade för en ny omröstning. 68 parlamentsledamöter lade då ned sina röster och Rajoy kunde fortsätta som premiärminister, i spetsen för en konservativ minoritetsregering.

Självständighetskrav i Katalonien

Självständighetsrörelsen i Katalonien fortsatte att växa. Kraftmätningen mellan Madrid och Barcelona spetsades till när regionstyret 2017 beslöt att hålla folkomröstning om självständighet, trots motstånd från landets regering och trots att författningsdomstolen förbjudit den.

Folkomröstningen hölls den 1 oktober. Valdagen kantades av våldsamheter när rikspolisen och civilgardet (Guardia Civil) försökte hindra människor från att rösta. Enligt katalanska myndigheter röstade 90 procent för självständighet, men valdeltagandet var lågt, 42 procent. Omvärlden uttalade stöd för ett enat Spanien.

Nu följde turer där den katalanska regionpresidenten Carles Puigdemont tycktes tveka inför det avgörande steget att utropa Kataloniens oberoende och Spaniens regering sade nej till alla samtal som rörde självständighet. Den 27 oktober antog regionparlamentet en deklaration om katalansk självständighet. Det ledde till att Madrid, för första gången, aktiverade artikel 155 i Spaniens författning och tog över styret av Katalonien. Samma dag upplöste regeringen det katalanska parlamentet och avsatte regionregeringen. Nyval i Katalonien utlystes.

I nyvalet backade separatistblocket men lyckades ändå behålla en knapp majoritet i regionparlamentet. Valets stora förlorade blev PP, samtidigt som Ciudadanos, som motsatte sig självständighet för Katalonien, blev enskilt största parti. Regeringsbildningen blev en komplicerad historia då den vinnande sidans ledare antingen satt fängslade, hade flytt utomlands eller utreddes för brott. Samtidigt kunde de partier som motsatte sig självständighet inte nå majoritet i det regionala parlamentet. Först i maj 2018 lyckades det katalanska parlamentet utse en ny regionpresident: Quim Torra.

Under PP-regeringen 2011–2018 kritiserades premiärministern Mariano Rajoy för att ha bäddat för konfrontation genom ovilja att diskutera en kompromisslösning med regionstyret i Barcelona. 

Maktskifte med förhinder

Efter att flera PP-politiker, bland dem partiets före detta kassör, dömts till långa fängelsestraff för korruption, lyckades PSOE i juni 2018 fälla PP-regeringen genom en misstroendeförklaring med stöd av Unidos Podemos och regionala partier. Regeringsmakten togs över av PSOE, med Pedro Sánchez som premiärminister. Den nya regeringen bestod av sex män och elva kvinnor.

När Sánchez regering tillträdde förfogade den bara över 84 av 350 mandat i kongressen. Det blev helt beroende av stöd från Podemos och regionala partier. I februari 2019 beslöt de katalanska självständighetspartierna ERC och PDeCAT att fälla regeringen, trots löften om ökning av anslagen till Katalonien och att den nationella minimilönen skulle höjas med 22 procent. Sánchez tvingades utlysa nyval till i april 2019.

PSOE gick stärkt ur nyvalet i april 2019, men lyckades inte få tillräckligt stöd för att bilda regering på egen hand. Dessutom valdes Vox in i kongressen. Det var första gången sedan 1982 som ett parti med högerextrema åsikter tog plats där. Efter aprilvalet ville PSOE ha Unidas Podemos stöd för att bilda en ny minoritetsregering. Vänsteralliansen krävde ministerposter. Förhandlingarna gick i stå och Sánchez utlyste ännu ett parlamentsval, till i november samma år. 

I novembervalet tappade PSOE tre mandat men blev ändå största parti, medan Unidas Podemos och Ciudadanos tappade röster. Både PP och Vox gick fram. Vox fördubblade sina röster och blev landets tredje största parti.

Ett annat parti som hade framgångar var katalanska ERC som hade intagit en moderat linje i frågan om katalansk självständighet och dessutom signalerade att man var redo för en ny uppgörelse med PSOE. 2020 lyckades Sánchez förmå ERC att lägga ned sina röster vid en förtroendeomröstning, i utbyte mot samtal om Kataloniens framtid.

Problemen med att få till en hållbar regering i Madrid ledde sammantaget till att det hölls fyra nationella val mellan 2015 och 2019. Men det aktualiserade också lösningar som de stora partierna antingen hade velat undvika eller haft svårt att få igenom. Socialdemokratiska PSOE och vänsteralliansen Unidas Podemos bildade 2020 den första koalitionsregeringen sedan 1939.

Långa straff för katalaner

I flera år fortsatte krångliga rättsliga efterspel till den folkomröstning som hållits i Katalonien. En rad katalanska ledare åtalades för ”uppvigling, förskingring av offentliga medel och olydnad”. Åklagarsidan krävde fängelsestraff på mellan sju och 25 år. Självständighetsanhängarna betraktade de åtalade som politiska fångar. Domarna föll 2019, då nio personer dömdes till fängelse. Längsta straffet, 13 år, fick Oriol Junqueras, ERC:s ledare och tidigare katalansk vicepresident, för uppvigling och misshushållning med allmänna medel. Han förbjöds också att vara politiskt förtroendevald.

Domarna utlöste protester i Katalonien. Sammandrabbningar mellan självständighetsanhängare och polis stärkte sannolikt högerpartier i det spanska parlamentsvalet senare samma år.

Förre regionpresidenten Carles Puigdemont och andra före detta ministrar hade hunnit lämna landet innan åtalen väcktes. Försök gjordes att få dem utlämnade, men 2018 drog Högsta domstolen tillbaka arresteringsorder som hade utfärdats för fem politiker som då befann sig i Belgien. 2019 återupptog Spanien kraven på att de fem skulle utlämnas från Belgien och Storbritannien, men domstolar i dessa länder sade nej till utlämning.

I exilen lyckades Puigdemont få tillgång till en annan politisk arena. 2019 blev han invald i EU-parlamentet.

Spanien – Politiskt system

Sedan general Francisco Francos död 1975 har kungadömet Spanien utvecklats från en centralstyrd diktatur till en demokrati med relativt omfattande självstyre för landets regioner.

Den nuvarande författningen antogs 1978 och slår fast att kungen är statschef. Monarken kan upplösa det lagstiftande parlamentet på inrådan av premiärministern eller om denne fällts i en misstroendeomröstning i parlamentet.

I juni 2014 beslutade kung Juan Carlos att abdikera till förmån för sin son, kronprins Felipe. En särskild abdikationslag krävdes för att processen skulle ha stöd i författningen. Sedan parlamentet antagit lagen kunde kung Felipe VI tillträda.

Parlamentet, las cortes, har två kamrar: kongressen (underhuset) och senaten (överhuset). Kongressen ska ha minst 300 och högst 400 ledamöter; antalet beror på befolkningens storlek. Sedan 2008 är antalet 350. Ledamöterna väljs för fyra år i allmänna val enligt proportionell metod. Var och en av de 50 provinserna utgör en valkrets, hur många mandat som fördelas beror på hur många som bor i provinsen. Ceuta och Melilla, spanska exklaver som ligger på Afrikas nordkust och söder om Medelhavet, får vardera ett mandat. Ett parti måste få minst tre procent av rösterna i valkretsen för att ta plats i kongressen. Valsystemet gynnar små provinser, de stora nationella partierna samt partier som är starka i en region.

Senaten består av 266 senatorer som sitter en mandatperiod på fyra år. 208 av senatorerna väljs direkt i samband med kongressvalen och 58 utses av regionparlamenten i förhållande till invånarantalet i respektive region.

Regeringen bildas genom att kongressen, formellt på inrådan av kungen, utser premiärministern. Denne väljer därefter övriga ministrar, vilka sedan formellt tillsätts av kungen.

Rösträttsåldern är 18 år.

Centralmakten och regionerna

Spanien har 17 autonoma regioner samt två autonoma städer, Ceuta och Melilla, vilka fick begränsat självstyre 1995. Regionerna är indelade i 50 provinser som i sin tur är uppdelade i över 8 000 kommuner.

Regionerna har successivt fått mer att säga till om, men graden av självstyre varierar. Baskien och Katalonien var de första som fick egna parlament 1980. Numera har alla regioner parlament, regering och regionpresident jämte egen förvaltning och högsta domstol.

Navarra och Baskien har kontroll över praktiskt taget alla skatter och ersätter centralregeringen för tjänster den utför, medan övriga regioner har hand om en del av skatterna. Kanarieöarna är befriade från tull och andra skatter. Baskien och Navarra har också jämte Katalonien egna polisstyrkor och tillsammans med Galicien och Andalusien rätt att själva utlysa nyval. Alla regioner röstar alltså inte samtidigt.

Centralregeringen ansvarar normalt för bland annat försvars- och utrikespolitik, utrikeshandel, rättsväsen, fiske samt sjö- och flygtransporter, regionerna för sådant som hälsa, utbildning, bostadspolitik samt social- och äldreomsorg.

I Baskien men framför allt i Katalonien råder spänningar mellan centralstat och region om vem som ska bestämma över vad; i Katalonien har det lett till ökade krav på självständighet. Situationen spetsades till 2017, då regionparlamentet i Barcelona utropade Kataloniens självständighet efter en kontroversiell folkomröstning. Centralregeringen i Madrid svarade med att ta direkt kontroll över Katalonien genom att för första gången aktivera grundlagens artikel 155 som ger centralregeringen rätt att vidta "alla nödvändiga åtgärder för att förmå samhället att leva upp till sina skyldigheter eller för att skydda allmänna intressen".

2006, när Socialistpartiet hade makten, presenterade Spaniens dåvarande regering ett lagförslag som skulle ge Katalonien större självstyre. Det godkändes både av det katalanska parlamentet och av väljarna i Katalonien. Lagen överklagades av bland andra konservativa Folkpartiet (PP), som då satt i opposition, och underkändes 2010 av författningsdomstolen. Det bidrar till att många katalaner ser domstolen som en förlängning av den politiska makten, och inte som en opartisk domare i känsliga frågor kring författningen.

Få ändringar har gjorts i rikets författning sedan den antogs 1978. Sedan 2013 har framför allt Socialistpartiet velat ha en författningsreform, bland annat för att klargöra regionernas ställning. Det har talats om att Spanien skulle kunna bli en federation av 17 regioner. I ett försök att bryta dödläget efter folkomröstningen i Katalonien enades den dåvarande PP-regeringen och Socialistpartiet PSOE om att diskutera en författningsreform, men efter det har inte mycket hänt på den punkten. PSOE har däremot för att få katalanskt stöd i regeringen gjort verklighet av löften till katalanska partier: en lag om straffrihet, som dömda separatistledare kan åberopa, är under behandling i Spaniens parlament. 

Vissa områden med gemensamma traditioner kan bilda en gemenskap som kallas comarca. Sammanslutningen kan vara informell men också ta sig formen av kommunalförbund, med vissa formellt fastslagna uppgifter. Det finns över 80 sådana samarbetsområden i Spanien. För att hitta en svensk jämförelse skulle man kunna gå till Sjuhäradsbygden.

Läs mer om Spaniens rättssystem i Demokrati och rättigheter.

Politiska partier

Politiken har länge dominerats av två stora partier, det ena socialistiskt, det andra borgerligt. Båda har gradvis närmat sig den politiska mitten, inte minst när det gäller ekonomisk politik, men de skiljer sig åt i värdefrågor och i synen på regionernas självstyre. I stället har ytterkantspartier tillkommit och stärkts. En ekonomisk kris från 2008 och korruptionsskandaler har skapat utrymme för andra partier.

Regionala partier, främst katalanska och baskiska, kan uppnå betydande inflytande genom att ingå överenskommelser om att stödja regeringsbildare från de största partierna.

Folkpartiet (Partido Popular, PP) grundades 1976 under namnet Alianza Popular (Folkalliansen), men fick svagt stöd eftersom partiledaren Manuel Fraga hade stått diktatorn Franco nära. 1989 antog partiet ett kristdemokratiskt program och bytte namn. Året därpå valdes José María Aznar till partiledare. Under Aznar omformades PP till ett modernt högerparti och hade regeringsmakten 1996–2004. Partiet återkom till makten efter valet 2011, nu under Mariano Rajoy som styrde till 2018. Partiledare sedan våren 2023 är Alberto Núñez Feijóo, som tidigare lett regionstyret i Galicien. PP är starkast bland äldre väljare och landsbygdsbor. I parlamentsvalet 2023 blev PP största parti.

Socialistpartiet, egentligen Socialistiska arbetarpartiet (Partido Socialista Obrero Español, PSOE), grundades 1879 men var förbjudet under Francotiden 1939–1975. PSOE stod länge långt till vänster, men utvecklades under partiledaren Felipe González, premiärminister 1982−1996, till ett socialdemokratiskt parti. 2014 blev ekonomiprofessorn Pedro Sánchez partiledare. Han återkom som ledare 2017 och 2018 tog PSOE över regeringsmakten efter sju år med PP-styre. PSOE blev största parti i de två parlamentsval som hölls 2019, men fick se sig passerat av PP i valet 2023 då PSOE blev näst störst.

Vox España, högerpopulistiskt, bildades 2013 av före detta PP-medlemmar. Partiet beskrivs som antimuslimskt och invandringskritiskt. Vox vill dessutom se tuffare metoder mot självständighetsrörelsen i Katalonien. Det är kritiskt mot lagstiftning för att motverka våld mot kvinnor och för att öka rättigheter för hbtq-personer. Det nådde sin första framgång i regionalvalet i Andalusien 2018. Det var första gången sedan diktaturens fall som ett högerextremt parti vann representation i ett regionparlament. I riksvalet på våren 2019 valdes partiet in i kongressen, för att sedan fördubbla sina mandat i nyval på hösten samma år. Det var första gången sedan 1982 som ett parti med högerextrema åsikter valdes in i det spanska parlamentet. Vox leds av Santiago Abascal och har med vissa undantag framför allt stöd i södra Spanien. 2022 gjorde partiet bra ifrån sig i regionvalet i Kastilien och León och fick för första gången sitta med i en regional koalitionsregering tillsammans med PP. I riksvalet 2023 backade Vox rejält men behöll sin plats som tredje största parti i den spanska kongressen.

Sumar ("Samla" eller "addera") är en vänsterallians som bildades inför nyvalet i juli 2023 på initiativ av Yolanda Díaz, arbetsmarknadsminister och vice premiärminister. Sumar samlar krafter till vänster om PSOE, även miljöpartier, och blev fjärde störst i valet 2023. Såväl rikspartier som regionala vänsterpartier stöder samarbetet. De största på riksnivå: 

Förenade vänstern (Izquierda Unida, IU) bildades 1986 och består av ett antal vänster- och miljöpartier. IU domineras av Kommunistpartiet (Partido Comunista de España, PCE).

Podemos (Vi kan) bildades  inför EU-valet 2014. Partiet hade vuxit fram ur en ungdomsrörelse som protesterat mot hård åtstramningspolitik. Podemos leddes till 2021 av statsvetarprofessorn Pablo Iglesias. Partiet står för antiglobalisering, direktdemokrati och demokratisk socialism. Det förespråkar radikala ekonomiska reformer, bland annat att en klausul i författningen som stadgar hur stort budgetunderskottet får vara ska slopas och att ändringar av arbetsmarknadslagar och pensioner som genomfördes i början av 2010-talet ska rivas upp. Podemos vill förstatliga energi, transporter och telekommunikationer. Partiet stöder tanken på folkomröstning om självständighet i Katalonien. Unidos Podemos (Förenade kan vi, UP) bildades som valallians 2016 mellan Podemos och Förenade vänstern (IU). 2018 slöt Podemos en budgetpakt med PSOE. Tidigare hade partiet slutit liknande uppgörelser med PSOE på lokal och regional nivå. Samtidigt fick Podemos kritik från antikapitaliströrelsen inom partiet som ansåg att partiledningen skulle ha kunnat åstadkomma mer via samarbetet. I kongressvalet 2019 ställde Podemos på nytt upp tillsammans med UI, nu under namnet Unidas Podemos, Tillsammans kan vi (kvinnor). Namnbytet skedde efter påtryckningar från feminister. 2020 tog partiet steget in i regeringen med Pablo Iglesias som vice regeringschef. Sedan han avgått både som partiledare och minister utsågs 2021 Ione Belarra till att leda partiet. Den högsta befattningen inom regeringen gick dock till Yolanda Díaz. Hennes initiativ att samla vänstern 2023 kan ses mot bakgrund av att Podemos skakats av inre motsättningar. 

Ciudadanos är ett liberalt mittenparti. Det grundades 2006 i Katalonien där det motsatt sig regionens självständighetssträvanden. Från 2014 började partiet, då lett av Albert Rivera Díaz, få genomslag på den nationella scenen. I sitt partiprogram förespråkar Ciudadanos sänkning av inkomst- och bolagsskatterna, samtidigt som man vill öka skatteinkomsterna genom att täppa till hål i det existerande systemet och bekämpa korruptionen inom politiken. Partiet gjorde ett uselt val hösten 2019 och tappade merparten av sina mandat i kongressen, vilket ledde till att Rivera avgick som partiledare. Flera ledande medlemmar hade tidigare samma år lämnat partiet i protest mot att Rivera motsatt sig att föra dialog med PSOE.

Både Podemos och Ciudadanos vill reformera landets författning, förändra valsystemet och avpolitisera rättsväsendet. Även PSOE har uttalat sig för en ny och mer federal författning.

Regionala partier

Regionala partier har haft stor betydelse från början av 1990-talet.

Más Madrid är en vänsterallians som skapades inför regional- och kommunalvalen i Madrid i maj 2019. Alliansen inspirerade till Más País (Mer för landet) som bildades när en av Podemos grundare hoppade av 2019. Båda deltog 2023 i valsamarbetet Sumar.

Samling och enhet (Convergència i Unió, CiU), en federation av två katalanska konservativa partier, CDC och UDC, hade vågmästarroll i kongressen 1993–2000 och återfick samma roll under en del av PSOE:s tid vid makten från 2004 då regeringen behövde dess stöd. CiU stod för moderat nationalism och uteslöt full självständighet för Katalonien. Partiet regerade i Katalonien från 1980 med avbrott för 2003–2010 då socialisterna med stödpartier satt vid makten. Motgångar i kommunalvalen 2015 ledde till slitningar inom CiU, som upplöstes i sina två ursprungspartier. Partiet har sedan dess bytt namn till Katalanska demokratiska partiet (Partit Demòcrata Català, PDC) och senare till Katalanska europeiska demokratiska partiet (Partit Demòcrata Europeu Català, PDeCAT) som har bytt fot i självständighetsfrågan. Inför nyvalet i Katalonien i december 2017 bildade PDeCAT och CDC en ny allians: Tillsammans för Katalonien (Junts per Catalunya, JuntsxCat). 2020 bröt samarbetet samman och Carles Puigdemont bildade ett nytt parti som också det heter Tillsammans för Katalonien, men nu ofta förkortat JxCat, men ibland kallas partiet bara för Junts eller JxC). I samband med det lämnade Puigdemont, som befinner sig i exil i Belgien, sitt gamla parti PDeCAT.

Kataloniens republikanska vänster (Esquerra Republicana de Catalunya, ERC), som bildades redan 1931, kräver självständighet från Spanien. Partiet har dock mildrat sin hållning efter den politiska krisen 2017/2018. Partiledaren Oriol Junqueras är en av tolv katalanska politiker som 2019 dömdes för försöken att nå ett självständigt Katalonien genom en folkomröstning hösten 2017 (se Aktuell politik). ERC har efter hand intagit en mer moderat linje i självständighetsfrågan och bidrog 2020 till att Spaniens regering fick igenom sin budget. 

Folklig enhet (Candidatura d’Unitat Popular, Cup) är ett litet parti på självständighetssidan.

Baskiska nationalistpartiet (Partido Nacionalista Vasco, PNV, på baskiska Euzko Alderdi Jeltzalea (EAJ) har också haft en vågmästarroll i den nationella politiken. Borgerliga PNV är Spaniens äldsta parti efter PSOE. Det sitter i det spanska parlamentet och har mestadels varit största parti i det regionala baskiska parlamentet.

Batasuna (Enhet), separatiströrelsen ETA:s politiska gren, förbjöds 2003 av Spaniens högsta domstol. I senare regionval har vänsterpartiet Batasuna ändå fått visst inflytande genom att stödja andra baskiska partier, som vänster- och separatistalliansen EH Bildu (Euskal Herria Bildu, Förena Baskien) som bildades 2012. Partiet har i flera val blivit näst största parti i den baskiska kongressen, men i regionvalet 2024 nådde Bildu lika stort väljarstöd som PNV (se Baskien). Det är även representerat i kongressen i Madrid.

LÄSTIPS:
Spanien − demokrati i kris. Världspolitikens Dagsfrågor nr 2 2018

Läs mer om Spanien i UI:s publikation Utrikesmagasinet:
Sánchez omfamnar vänstern – men Katalonien avgör (2019-11-14)
Svårläst politiskt läge efter valet i Spanien (2019-04-30)
Sánchez överraskar både anhängare och motståndare (2018-06-13)
Reform av Spaniens författning kan ena landet (2017-10-23)
Katalonien: Vad anser vi om folkens självbestämmande? (2017-10-19)
Konflikten Barcelona vs Madrid i fem akter (2017-10-08)
Folkomröstning ska rädda regeringen i Katalonien (2017-07-03)

Spanien – Demokrati och rättigheter

Efter diktatorn Francisco Francos död 1975 utvecklades Spanien snabbt till en fungerande demokrati, med fria val och fredliga maktskiften. Rättssäkerheten är i stort sett god och medborgerliga rättigheter respekteras vanligtvis, men på senare år har nya lagar kritiserats för att begränsa yttrandefriheten. Landet har också skakats av korruptionsaffärer med förgreningar in i politiken.

Under Francodiktaturen (1939–1975) utövade staten hård kontroll över samhället. En ny författning antogs 1978 och samhället öppnades upp på alla områden. Yttrande- och mötesfrihet är nu inskrivna och författningen innehåller garantier för att mänskliga rättigheter ska respekteras och att alla spanjorer är lika inför lagen. Samtidigt har lagändringar på senare år fått kritik (se nedan om den så kallade munkavlelagen). 

Politiska val genomförs enligt demokratiska spelregler och medborgarna kan fritt bilda politiska partier. Det finns emellertid starkt misstroende mot politiker, delvis en följd av ett polariserat politiskt klimat, delvis beroende på korruptionsavslöjanden.

Självständighetsrörelsen i regionen Katalonien har liksom separatismen i Baskien inneburit starka påfrestningar både på det politiska systemet och på rättsväsendet. Regionerna har betydande självstyre, men hur stora befogenheter de har varierar, vilket bidrar till konflikter.

På senare år har kvinnors, barns, hbtq-personers och minoriteters rättigheter stärkts (se Sociala förhållanden). Europarådet har samtidigt noterat att Spanien, vid sidan av San Marino, är det enda av organisationens 47 medlemsländer som inte har ett särskilt organ för att bekämpa rasism. Människorättsorganisationer har kritiserat Spanien för att migranter och flyktingar som tagit sig in i exklaverna Ceuta och Melilla (på Afrikas Medelhavskust) skickas tillbaka till Marocko, så att de därigenom berövas möjligheten att söka politisk asyl. 

Enligt jämställdhetslagarna får inget kön ha mer än 60 procent av platserna på partiernas vallistor. Efter parlamentsvalet i juli 2023 är 44 procent av ledamöterna i underhuset, kongressen, kvinnor. Det har hänt att andelen varit lite större. Kvinnliga ministrar har varit i majoritet i flera regeringar på senare år.  

Spanien rankas på plats 36 i Transparency Internationals index över korruptionen i 180 länder (för lista se här). TI har bland annat pekat på att åtgärder mot korruption dröjer, liksom lagstiftning kring lobbyverksamhet och insyn i myndigheters arbete. 

Företrädare för de stora partierna Folkpartiet (PP) och Socialistpartiet (PSOE), men också katalanska CiU (som nu ingår i Junts per Catalunya), har varit inblandade i mutor, penningtvätt, skattebrott och illegal partifinansiering. Flera skandaler har resulterat i fällande domar (se Kalendarium) och avslöjandena har väckt så starka reaktioner att de har påverkat partiernas sympatier hos väljarna och utlöst maktskiften.

Kung Felipe VI redovisade 2022 för första gången sina ekonomiska tillgångar. Detta sedan regeringen, via dekret, infört nya regler som ökar insynen i kungahusets finanser. Kungens svåger Iñaki Urdangarín dömdes 2017 till fängelse för skattebrott och förskingring. Exkung Juan Carlos har varit föremål för utredningar om skattebrott och penningtvätt i andra sammanhang. 

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

När pressfrihet skrevs in i 1978 års författning startades många nya tidningar. Pressen är numera självständig och tidningar har spelat en viktig roll i att avslöja korruption. Spanien rankades som nummer 36 i Reportrar utan gränsers (RUG) bedömning av pressfriheten i 180 länder 2023 (för lista, se här). Organisationen Freedom House betecknar mediesituationen som fri.

De senaste årens hårda politiska klimat, i spåren av självständighetskampen i Katalonien och framgångar för det högerextrema partiet Vox, har färgat av sig på medierna. Enligt RUG underminerar det allmänhetens förtroende för journalister. Trakasserier via sociala medier och allmänt högt tonläge påverkar också mediernas arbete. Det riktar sig inte minst mot journalister som granskar extremhögern. Journalister har kritiserat brist på insyn i Sánchez-regeringens arbete, inte minst när det gäller hanteringen av coronapandemin. 

En ekonomisk kris 2008−2014 slog hårt mot medier, inte minst på grund av krympande annonsmarknad. Fler än 12 000 journalister förlorade sina jobb. Mediemarknaden avreglerades 2009 och domineras i dag av ett fåtal stora bolag. Många medieföretag överlever med hjälp av statsstöd och pengar från banker och storföretag. Samtidigt anses problem med självcensur ha ökat.

En lag som antogs 2015 har väckt kritik om att Spanien begränsar yttrandefriheten: medborgarskyddslagen, ofta kallad munkavlelagen (la ley mordaza). Med stöd i lagen har personer som ansetts störa den allmänna ordningen genom husockupationer, sammandrabbningar med polis eller protester vid samhällsviktiga platser (som kongressen i Madrid), kunnat dömas till böter upp till 600 000 euro. Personer som protesterar mot vräkningar, brister i respekt för Spaniens flagga eller demonstrerar utan tillstånd riskerar böter. Det är förbjudet att fotografera/filma poliser om det kan medföra fara för polis eller anhöriga. Flera partier vill mildra lagen, men de är inte eniga om hur (se Kalendarium). Poliser och civilgardister har demonstrerat för att fotoförbudet ska bli kvar.

2015 skärptes strafflagen. Enligt paragraf 578 blev det förbjudet att "hylla terrorism" och "förödmjuka terrorismens offer". Den som bryter mot lagen kan dömas till böter och fängelsestraff samt nekas anställning i offentliga sektorn. Från 2015 till april 2017 hade 49 av 54 fällande domar handlat om förhärligande av den baskiska separatiströrelsen ETA. Rapparen José Miguel Arenas, känd som Valtònyc, har dömts till fängelse för förtal av kungahuset, glorifiering av terrorism och hot som framförts i sångtexter men hade hunnit lämna landet innan domen föll. 2021 beslöt en belgisk domstol att han inte skulle utlämnas till Spanien, då det han anklagats för inte är brottsligt enligt belgisk lag.

I en informationslag (”genomskinlighetslagen”) från 2014 ses inte längre tillgång till information generellt som en grundläggande rättighet – bland annat undantas viss information från regeringen. Det skapades även en övervakningsmyndighet vars självständighet inte garanteras i lag. Lagen har väckt kritik och det pågår kampanjer för att den ska ändras. Pressfrihetsorganisationer har kritiserat myndigheter för att inte respektera källskyddet. 

El País är den viktigaste dagstidningen, trots fallande upplaga. Det har på senare år skapats en rad små och oberoende medier, många av dem nätbaserade, som når ut till jämförelsevis stor publik.

Kongressen utser styrelsen för det statliga radio- och TV-bolaget Radiotelevisión Española (RTVE). Under den konservativa regeringen 2011−2018 skärptes kontrollen över statlig TV. Chefen för RTVE utses sedan 2012 med enkel majoritet av kongressen. Tidigare krävdes stöd från två tredjedelar av ledamöterna. Det finns även oberoende TV-kanaler.

Medierapporteringen påverkas av spänningar mellan dem som vill att Katalonien ska bli en självständig stat och dem som vill att regionen ska förbli del av Spanien. RTVE kritiserades 2017 för att vara partiskt i sin bevakning av en folkomröstning i Katalonien. Journalister har utsatts för trakasserier och hot. 

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Enligt författningen ska rättsväsendet vara oberoende och det kan i praktiken agera självständigt.

Högsta domstolen (Tribunal Supremo) är högsta dömande instans såväl i brottmål och civilmål som i förvaltningsärenden.

Författningsdomstolen prövar grundlagsfrågor och har avgjort många mål med stor genomslagskraft: gränserna för regionernas självstyre har prövats liksom abortfrågan. Specialdomstolar handlägger arbetsrätt, skatterätt, våld mot kvinnor och vårdnadstvister. Specialdomstolen Audiencia Nacional behandlar brott mot staten, korruption, misstänkta terrorbrott med mera. 

Europarådet har riktat kritik mot att merparten av domarna i det rättsliga råd (Consejo General del Poder Judicial,  CGPJ) som övervakar rättsväsendet och garanterar dess oberoende utses av parlamentet (sex ledamöter utses av kongressen, sex av senaten och åtta av jurister), vilket ökar risken att politiker blandar sig i dess arbete. Liknande kritik har riktats mot att domare i författningsdomstolen utses av parlamentet. Domstolen anses ha fått vänsterdominans när fyra nya domare (av tolv) utsågs till domstolen 2022.

Författningsdomstolen beslöt 2010 att ogiltigförklara ett lagförslag som skulle ge större makt till regionstyret i Katalonien. 2017 hölls en folkomröstning om självständighet trots att omröstningen hade förbjudits av regeringen i Madrid och författningsdomstolen hade sagt nej till den med hänvisning till att självständighetsprocessen stred mot författningen. Den 27 oktober 2017 antog regionparlamentet i Barcelona en ensidig självständighetsförklaring som fick rättsliga efterspel. Nio katalaner dömdes 2019 till fängelsestraff för uppvigling och misshushållning med allmänna medel. Samtliga belades med fleråriga förbud att inneha ett offentligt ämbete. 2021 benådades de av den spanska regeringen. Året efter avskaffades brottsrubriceringen uppvigling och ersattes med störande av den allmänna ordningen. En amnestilag, som skulle göra att tidigare dömda i sammanhanget slipper straff, tros kunna beröra cirka 1 500 personer.

Åtalsfrihet infördes 1977 för brott begångna under inbördeskriget (1936–1939). Domaren Baltasar Garzón försökte utreda brott begångna av Francoregimen trots att de omfattas av amnestin. Högsta domstolen friade 2012 Garzón från misstankar om maktmissbruk, men han fälldes för olaglig avlyssning och fråntogs rätten att utöva sitt yrke i elva år.

Spanska domstolar kan väcka åtal för brott mot mänskligheten i andra länder. Mest uppmärksammade är Baltasar Garzóns försök att ställa Chiles förre diktator Augusto Pinochet inför rätta. 2014 begränsades möjligheten. Åtal kan numera bara väckas om det finns spansk koppling till rättsfallet.

Både separatism inom Spanien och militant islamism har bidragit till lagar, myndigheter och rättegångar mot terrorism:

Under många år genomförde separatiströrelsen ETA attentat i kampen för ett självständigt Baskien. Från 1960 fram till 2011, när ETA utlyste vapenvila, dödades över 800 människor: politiker, poliser och vanliga medborgare. 2018 uppöstes ETA. 

2017 skedde islamistiska attentat i Katalonien som krävde 15 liv. Terrordåden var de första sedan 2004, då 191 människor dödades av bombdåd i kollektivtrafiken i Madrid. Tolv män med marockanska rötter misstänks för dåden 2017. Flera har skjutits ihjäl av polis, andra misstänkta jhadister har dödats vid hantering av sprängämnen. Tre medhjälpare till attentatsmännen dömdes 2021 till fängelse i 8, 46 och 53 år. Islamiska staten (IS) sade sig ha utfört attentaten i Katalonien.

Spanien avskaffade dödsstraffet 1978.

2023 antogs en djurskyddslag som bland annat skärper kraven på hund- och kattägare. Djurplågeri kan nu ge upp till tre års fängelse. Lagen blev omstridd och förslagen omarbetades i flera steg, men resultatet landade också i att cirkusar inte längre får hålla sig med vilda djur som tigrar och elefanter. Tjurfäktningar tas inte upp i lagen; de betraktas som kulturarv.

Om våra källor

Spanien – Aktuell politik

Motsättningarna är stora mellan partierna i Spanien, men inget parti är starkt nog för att vinna egen majoritet i parlamentets underhus, kongressen. 2023 valde vänsteralliansen i centralregeringen att tidigarelägga parlamentsvalet i hopp om att mobilisera vänsterväljare. Vänstern lyckades bli kvar i regeringsställning, men vem har nyckeln till regeringskansliet i sin hand? En separatistledare som genomdrev en olaglig folkomröstning i syfte att göra Katalonien självständigt.

Nyvalet till kongressen i juli 2023 gav ett jämnt resultat mellan vänster- och högerblocken. Det borgerliga oppositionspartiet PP fick flest mandat, medan det styrande Socialistpartiet (PSOE) blev näst största parti. Ändå kunde PSOE fortsätta styra landet. Den som ska lyckas bilda regering behöver flera partier att samarbeta med, och i den spretiga samling partier som tog mandat har PSOE flest möjligheter.

Trea i valet blev det högernationalistiska Vox. Opinionsmätningar hade pekat på medvind för Vox, men i stället backade Vox rejält jämfört med det föregående valet (ett nyval som hölls i november 2019). PP tros ha vunnit över väljare från Vox 2023.

Fjärde störst blev Sumar, en nybildad bred vänsterallians.

Bland de regionala partierna blev rörelserna relativt små. Men även de behövs för att sy ihop ett regeringsunderlag. Det är här katalanerna kommer in.

Dessutom föregicks valet av ett djärvt maktspel. 2020 hade socialdemokratiska PSOE och vänsteralliansen Unidas Podemos bildat den första koalitionsregeringen sedan 1939, ledd av premiärminister Pedro Sánchez med stöd av mindre, regionala partier. Men eftersom högerpartierna PP och Vox vann stort mot vänstern i kommunala och regionala val i maj 2023 valde Sánchez att satsa allt på ett kort för att förmå vänsterväljare att ta sig till valurnorna: parlamentsvalet som planerats till slutet av året hölls redan den 23 juli. Sánchez är känd för att våga ta risker. Nyvalskortet hade han spelat tidigare, med framgång. Nu lyckades han, ännu en gång.

Båda de stora partierna, PSOE till vänster och PP till höger, konfererade efter riksvalet med mindre partier om hur de skulle kunna samarbeta i en ny regering. I november 2023 kom förhandlingsresultat: i utbyte mot straffrihet ställde sig katalanska Junts per Catalunya bakom Sánchez. Även det baskiska nationalistparti som har mandat i parlamentet i Madrid anslöt sig till Sanchéz.

Därmed fick landet åter en vänsterledd regering. Men de regionala partierna har markerat att de säljer sig dyrt för att vara redo att stödja PSOE. Bara med nöd och näppe vinner regeringen omröstningar i parlamentet. Och Sánchez avgörande löften om en straffrihetslag har lett till en protestvåg. Voxledaren Santiago Abascal kallar amnestilagen för en statskupp.

Att straffrihet, amnesti, är kärnfrågan för att hålla ihop en regering i riket beror på tilltag separatisterna vågade sig på 2017: Den katalanska regionregeringen höll då en folkomröstning om full självständighet, i trots mot författningsdomstolen och mot Spaniens regering, och lät regionparlamentet anta en katalansk självständighetsdeklaration. Det har sysselsatt domstolar alltsedan dess och skärpt motsättningar mellan rikspartierna.

Pedro Sánchez från Socialistpartiet (PSOE) blev premiärminister 2018. Från 2023 leder PSOE en koalition med en vänsterallians och regionala partier. Foto: TT

Separatistledaren Carles Puigdemont har efter valet 2023 kunnat agera kungamakare, med sju mandat i riksparlamentet bakom sig, trots att han opererar med fjärrkontroll från exil i belgiska Waterloo för att hålla sig undan från rättsväsendet i Spanien. Han är själv en av de dömda katalanska politiker som skulle riskera straff om det inte finns en lag som undantar honom.

Förhandlingarna med PSOE ledde till löften från Sánchez om amnesti. Ett lagförslag godkändes i kongressen (parlamentets underhus) i mars 2024, men måste också få klartecken i senaten (överhuset). 

Kraven på självständighet i Katalonien har vuxit i spåren av en djup ekonomisk kris. Men opinionen är delad. Stora grupper motsätter sig att Katalonien ska bryta sig ur Spanien. Det som har hänt har skapat en motreaktion i andra delar av Spanien, där nationalistiska strömningar har stärkts. Partier på högerkanten har vunnit röster genom att utlova hårdare tag mot Katalonien. 

Relationerna mellan Madrid och Barcelona har förbättrats, detta sedan Pere Aragonès från ERC blev regionpresident i Katalonien 2020. De två största katalanska partierna har dessutom olika åsikter om hur man ska åstadkomma en katalansk stat. Men en avlyssningsskandal 2022, där Spaniens PSOE-ledda regering anklagades för att ha spionerat på katalanska separatister, ledde till att ERC beslöt att inte samarbeta med regeringen i Madrid innan den vidtagit åtgärder för att återupprätta förtroendet. I det regionval som hölls 2021 vann självständighetspartier åter egen majoritet i det katalanska parlamentet, men valdeltagandet var lågt, bara 53 procent. Samma år benådade den spanska regeringen de nio katalanska separatistledare som hade dömts till långa fängelsestraff. Regeringen hoppades att det skulle minska spänningarna kring Katalonien och att det skulle gå att hålla förhandlingar om regionens framtid. I maj 2024 väntar regionval i Katalonien igen, och Puigdemont har deklarerat att han tänker kandidera.

Inför parlamentsvalet 2023 ökade åter stödet för konservativa PP. Partiet bytte ledare några månader före valet, då Alberto Núñez Feijóo tog över posten, och det innebar att PP tog ett steg bort från den hårda högerpolitiken. Feijóo blev dock också ifrågasatt: under valrörelsen avkrävdes han en förklaring till sin vänskap med en ökänd knarksmugglare. Det är inget nytt avslöjande, vänskapen pågick när Feijóo ingick i den regionala galiciska regeringen, men den kunde åberopas i valrörelsen tack vare att den dokumenterades i bilder som tidningen El País kunde publicera redan 2013.

På det regionala planet har Vox under det år som gått tagit plats som mindre partner till PP i flera provinser. Det var ett sådant samarbete högerpartierna siktade på även på riksplanet. Vox har också spelat på främlingsfientliga stämningar och krävt att illegala invandrare och alla invandrare som begår brott ska utvisas. Men i parlamentsvalet 2023 backade Vox från 52 till 33 mandat i kongressen.

PSOE har å sin sida försökt mobilisera väljare genom att beskriva Vox som ett spöke från diktaturen under general Franco (se Äldre historia). PSOE har i regeringsställning försökt att göra upp med det förflutna bland annat genom att flytta fascistledares kvarlevor från mausoleet El Valle de los Caídos (De stupades dal). Diktatorn Francisco Francos stoft gravsattes på en kyrkogård i Mingorrubio, norr om Madrid, trots motstånd från Francos familj och från Vox. Kvarlevorna av José Antonio Primo de Rivera, som grundade fascistpartiet La Falange på 1930-talet, har också flyttats. 

2022 godkände parlamentet en lag som syftar till att ge upprättelse till dem, ofta på vänsterkanten, som opponerade sig mot diktaturen och upphäva domar mot dem, och göra arbetet för att identifiera offren till en statlig angelägenhet.

Sociala frågor

I regeringsprogrammet från 2023 återfinns förutom den omstridda amnestilagen uppräkning av pensionerna i takt med inflationen, gratis kollektivtrafik för arbetslösa och unga, fortsatt sänkt moms på mat, förkortad arbetstid från 40 till 37,5 timmar i veckan och höjda minimilöner.  

Arbetslösheten är fortsatt hög, särskilt bland unga. Hur man ska finansiera pensionssystemet i takt med att befolkningen åldras är ett orosmoln, trots att sysselsättningen har ökat och pensionsåldern höjts till 67 år. Avfolkning av landsbygden och sociala klyftor är andra problem. 

Energipriserna tog fart i samband med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022, även om Spanien inte konsumerar mycket rysk gas. Även matpriserna steg. Spanien fick tillstånd från EU att öka statens subventioner för el och gas till hushållen och har sedan dess lagt fram stödpaket för hushåll och företag, samtidigt som tillfälliga vinstskatter införts för kraftbolag och banker. 

En växande jämställdhetsrörelse riktar uppmärksamhet mot löneskillnader mellan könen och våld mot kvinnor, men har också lett till motreaktioner. Försök att inskränka aborträtten stötte på patrull i författningsdomstolen 2023. En ny lag där sex utan tydligt samtycke likställs med våldtäkt har också blivit ett slagträ i debatten, framför allt för Vox. Luckor i lagen gjorde det lättare för sexbrottslingar att slippa straff. I april 2023 meddelade regeringen att den säkrat stöd i parlamentet för att täppa till kryphålen.

Följ den löpande utvecklingen i  Kalendarium.

Om våra källor

Läs mer om Spanien i UI:s publikation Utrikesmagasinet:
Fotbollskyss sätter spanskt samtycke på prov (2023-08-29)

Spanien – Baskien

Regionen Baskien i norr är med sina drygt två miljoner invånare ett av Spaniens mer välmående och utvecklade områden. Baskien har långtgående självstyre – bland annat har man egen polis och rätt att bestämma hur regionens skatteinkomster ska användas – med en lehendakari i spetsen för den lokala regeringen. Här är både spanska och baskiska officiella språk.

Det baskiska självstyret består av tre provinser: Vizcaya, Guipúzcoa och Álava (de spanska namnformerna). När baskiskt självstyre skulle införas med stöd av en ny spansk författning efter Francodiktaturen fick också väljarna i närliggande Navarra rösta, men där var väljarstödet inte tillräckligt stort.

I flera decennier utövade extrema separatistgruppen ETA blodig terror för att upprätta en självständig stat, där förutom själva Baskien även Navarra och det franska Baskien skulle ingå. Men ETA försvagades och 2011 meddelade gruppen att den skulle upphöra med sin militära verksamhet. Avväpningen drog ut på tiden, fram till 2017. I april 2018 gick gruppen ett steg längre och bad om ursäkt för det lidande den orsakat under sina våldskampanjer (se Kalendarium). I maj 2018 meddelade ETA att organisationen hade upplösts.

En opinionsundersökning 2016 visade att 18 procent av baskerna hade en stark önskan om omedelbar skilsmässa från Spanien. Räknade man in dem som hade ganska stark önskan blev andelen 24 procent (2006 var siffran 39 procent). Få vill nå dit med ETA:s våldsmetoder. De låga siffrorna antas bero på långtgående självbestämmande och en ekonomi som är bättre än genomsnittet i Spanien med lägre arbetslöshet, men också att människor tröttnat på ETA:s våld. Våldsdåden riktade sig framför allt mot spanska politiker, poliser och militärer, men ETA använde sig också av metoder som att tvinga basker att betala "revolutionär skatt".

ETA (Euskadi Ta Askatasuna, Baskien och frihet) grundades 1959 av en grupp studenter. Det var från början en underjordisk motståndsrörelse som kämpade för baskisk självständighet, främst genom propaganda och genom utbildning i baskiska, som var förbjudet under diktaturen. ETA präglades dessutom av en vänsterideologi som begränsade dess förmåga att nå bredaste möjliga stöd bland baskerna.

1968 utförde ETA sitt första politiska mord. Fem år senare mördade ETA den spanske premiärministern Luis Carrero Blanco, av diktatorn general Franco utsedd till blivande regeringschef. Även de som motsatte sig våldsmetoder hade svårt att fördöma mordet, eftersom det satte stopp för Francos planer på att föra diktaturen vidare efter sin död.

ETA trappar upp våldet

Efter Francos död 1975 blev Baskien den region som fick det mest långtgående självstyret, men separatisterna betraktade uppgörelsen som förräderi. Den inställningen gjorde att ETA började förlora sitt breda stöd bland baskerna.

År 1995 försökte ETA mörda dåvarande oppositionsledaren José María Aznar. När Aznar och hans Folkparti (PP) året därpå kom till makten inledde separatisterna en våldsoffensiv mot PP i Baskien. Sommaren 1997 kidnappades och mördades en ung PP-politiker. Mordet blev en vändpunkt – nu började även basker protestera mot ETA.

I september 1998 utlyste ETA sin första vapenvila och en fredsprocess inleddes, men drygt ett år senare avbröt ETA vapenvilan då den spanska regeringen inte ville diskutera självständighet för Baskien.

Efter terrorattackerna mot USA i september 2001 stämplades ETA som en terrorgrupp av EU.

Innan ETA:s politiska gren Batasuna (Enhet) förbjöds 2003 fick partiet runt 10–20 procent av de baskiska rösterna i valen. Batasuna var en koalition av vänstergrupper, som krävde ett självständigt Baskien och vägrade ta avstånd från ETA:s terror. Även om de flesta basker var emot terrorn ville en majoritet utöka självstyret. Störst stöd hade borgerliga Baskiska nationalistpartiet (PNV), som inte kräver självständighet.

Separatistallians bildas

Ett halvår efter det att fransk polis gripit ETA:s högsta politiska ledare, tillsammans med närmare 20 andra misstänkta ETA-medlemmar, bjöd socialistregeringen 2005 in ETA till dialog, förutsatt att rörelsen tog avstånd från våld. Samma år inleddes i Madrid den största rättegången mot ETA. Två år senare dömdes 47 personer till fängelse för terrorrelaterade brott.

I mars 2006 utlyste ETA en permanent vapenvila. Självständigheten skulle nu enligt rörelsen uppnås med demokratiska medel. Spaniens regering gav klartecken för samtal med ETA. Men dialogen hade knappt hunnit börja förrän ETA sprängde en bomb vid Madrids flygplats. Två personer dödades och regeringen avbröt fredssamtalen.

En ny våldsvåg följde. ETA hade dock försvagats genom att ETA-ledare greps i ett samarbete mellan spansk och fransk polis.

Tidigare Batasuna-medlemmar bildade 2011 ett nytt parti, Sortu, och sade sig ta avstånd från våld. Det var ett historiskt viktigt steg och allt fler vågade tro att den väpnade konflikten var över. När Högsta domstolen förbjöd Sortu att delta i lokalvalen i maj 2011 bildades en ny separatistallians, vänsterinriktade Bildu, av ett par lagliga separatistpartier och av oberoende kandidater. Även Bildu förbjöds av domstolen att ställa upp eftersom det ansågs vara en täckmantel för ETA och Batasuna. Bildu överklagade förbudet till författningsdomstolen, som ett par veckor före lokalvalet förklarade Bildu legalt och gav grönt ljus till alliansens kandidater, som tagit avstånd från våld.

Valet blev en överraskande framgång för  Bildu, som fick 26 procent av rösterna i Baskien. Nationalistpartiet PNV fick fler röster än Bildu, men EG Bildu vann flest mandat i Baskien. Organisationer för terrorns offer ansåg att separatisternas valframgång var en seger för ETA, medan Bildus egna ledare menade att baskerna valt den politiska vägen mot självständighet.

ETA lägger ner vapnen

I oktober 2011 meddelade ETA i en skriftlig kommuniké sitt beslut att upphöra med militär verksamhet. 829 människor, de flesta poliser, militärer och politiker men även civila, hade då dödats i ETA:s mer än 40-åriga våldskampanj.

Inför regionvalet i oktober 2012 bildade separatistkrafter på vänsterkanten EH Bildu (Euskal Herria, Förena Baskien). Valet blev en framgång för de baskiska nationalisterna och separatisterna. PNV blev störst med 27 mandat och EH Bildu tog 21 – tillsammans en klar majoritet bland de 75 ledamöterna i regionparlamentet. PNV bildade en regional regering med stöd av Socialistpartiet.

ETA sade sig vara redo att diskutera en upplösning av sin organisation, på villkor att fängslade ETA-medlemmar flyttades till baskiskt område. Regeringen i Madrid svarade att den endast skulle acceptera en ovillkorlig upplösning av ETA. I december 2013 förklarade fängslade ETA-medlemmar att de skulle erkänna det spanska rättsväsendet. Tidigare hade betraktat sig som politiska fångar. De förklarade också att de insåg den smärta som ETA:s våld orsakat.

I februari 2014 meddelade internationella inspektörer att avväpning av ETA hade inletts och att en del av dess vapen hade "tagits ur bruk". Internationella verifikationskommissionen (IVC) som inspektörerna kom ifrån bestod av före detta politiker och diplomater, en grupp som dock inte hade erkänts av den spanska regeringen.

Hösten 2016 hittade fransk polis en stor vapengömma norr om Paris. Polisen trodde att runt dussinet ETA-aktivister som fortfarande var på rymmen skulle använda sig av vapnen för att lägga press på de spanska och franska regeringarna. I början av november greps också den främsta av de kvarvarande ETA-ledarna i franska Baskien.

Sociala frågor ger vänstervåg

Regionvalet i september 2016 blev en framgång för de moderata nationalisterna i PNV, som fick 29 av 75 platser i det baskiska parlamentet. EH Bildu gick tillbaka något till 17 mandat. PNV-regeringen kunde sitta kvar, även i fortsättningen med stöd av Socialistpartiet.

Valet handlade till stor del om ”vardagsekonomiska” frågor som arbete, äldrevård och vattenförsörjning, inte om självständighet och terror. 

I Katalonien, där det också finns grupper som kräver självständighet, spetsades situationen samtidigt till. Baskiens regionpresident Iñigo Urkullu försökte förmå katalanska ledare att vänta med en planerad självständighetsförklaring, samtidigt som han motsatte sig beslut från den spanska regeringen, som tillfälligt upphävde självstyret i Katalonien. Förklaringen till balansgången: Högljudda krav från Barcelona befaras underminera de rättigheter Baskien har i dag i sitt självstyre. 

Även 2020 blev PNV största parti i Baskiens regionalval, med 31 mandat mot 22 för EH Bildu. Riksregeringen kunde samtidigt inte ignorera baskiska viljeyttringar eftersom den blev beroende av stöd från PNV och EH-Bildu för att få igenom sin budget i parlamentet. PSOE har 2024 fortsatt behov av stöd från regionala partier i både Baskien och Katalonien för att inte förlora makten, och riket har på det sättet behållit en vänsterregering.

I Baskien präglades regionvalet 2024 av en vänstervåg, men det var inte regionala utlöpare till rikspartierna på politikens vänstra planhalva som noterade växande stöd, utan Bildu. Vänsteralliansen Bildu, arvtagare till nedlagda ETA:s stödpartier, har nu lika stort stöd som PNV.

Makten i regionen finns likafullt kvar hos PNV och PSOE:s baskiska gren, i koalition. Bildus framgång kan ses i samma ljus som valresultatet 2016: det är vardagsekonomin som väger tyngst också för baskiska väljare. När de separatiska målen har tonats ned till förmån för socialpolitiken är de baskiska väljarna mer benägna att stödja Bildu.

Spanien – Katalonien

Katalonien i nordöst är med drygt 7 miljoner invånare en av Spaniens rikaste och ekonomiskt viktigaste regioner. Både spanska och katalanska är officiella språk. På senare år har självständighetsrörelsen i regionen stärkt sin ställning. Sedan den katalanska regeringen, Generalitat de Catalunya, 2017 utropat Kataloniens självständighet, hävde Madrid tillfälligt regionens självstyre och utlyste ett nyval, där självständighetspartierna återvaldes med knapp majoritet. 

Katalonien fick självstyre för första gången 1932. Det upphävdes sju år senare då general Francisco Franco tog makten och styrde Spanien som en diktatur fram till sin död 1975. Sin nuvarande författning fick Spanien 1978. Den slår fast att landet är en odelbar enhet men ger regionerna rätt till självstyre.

År 2006 enades Kataloniens regering och regeringen i Madrid, som då leddes av Socialistpartiet (PSOE), om ett lagförslag som skulle ge Katalonien utökat självstyre. Lagförslaget överklagades av konservativa Folkpartiet (PP) till författningsdomstolen som inledde en flera år lång granskningsprocess.

Frågan om Kataloniens framtid hamnade nu allt högre upp på dagordningen. En finanskris från 2008 och framåt drabbade Katalonien hårt,  vilket ledde till missnöje med att regionen inte själv tilläts driva in skatter, något som Baskien och Navarra har rätt till (se Politiskt system). Centralregeringens skattehöjningar orsakade protester. Skatteindrivningen framställdes som att staten ”stal” från regionen för att ge till fattigare delar av landet.

Bitterheten fick näring när författningsdomstolen 2010 underkände delar av det förslag om vidgat självstyre som Katalonien och socialistregeringen i Madrid hade enats om. Domstolen vände sig mot att katalanska språket överordnades spanskan i Katalonien och att den regionala ledningen skulle få makt över rättsväsendet. Särskilt känsligt för katalaner var att domstolen strök en formulering i förordet till lagen där Katalonien omnämndes som en nation inom Spanien. Motsättningarna mellan Barcelona och Madrid skärptes när PP kom till makten i Madrid 2011. Nationaldagsfirandet i Katalonien, La Diada, i september 2012 blev till en massdemonstration.

I slutet av året beslutade regeringen i Katalonien att en folkomröstning om självständighet skulle hållas. Snart antogs en symbolisk självständighetsförklaring. Detta stötte på patrull i Madrid. 2014 underkände författningsdomstolen självständighetsförklaringen och det spanska parlamentet röstade med klar majoritet mot planerna. Ledningen i Katalonien förklarade att den ändå tänkte genomföra folkomröstningen. Planerna led ännu ett bakslag då författningsdomstolen sade sig behöva mer tid för att avgöra om den skulle strida mot Spaniens författning. Den katalanske nationalistledaren Artur Mas deklarerade att omröstningen skulle hållas som planerat den 14 november, men bara vara rådgivande.

När det symboliska valet genomfördes röstade närmare 40 procent av de katalanska väljarna, varav över 80 procent för självständighet. Resultatet avfärdades av Spaniens regering.

Självständighetsivrare får makten

Regionvalet i Katalonien 2015 blev en framgång för självständighetsivrande partier, som fick egen majoritet i parlamentet i Barcelona. Alliansen Tillsammans för ja (Junts pel Sí), som bestod av Kataloniens demokratiska parti (PDC),  Kataloniens republikanska vänster (ERC) samt en rad av civilsamhällets organisationer, vann närmare 40 procent av rösterna och fick 62 av de 135 mandaten. Cup (ungefär Folkfrontens kandidatur) som står längre till vänster, fick drygt 8 procent av rösterna.

I november 2015 röstade regionparlamentet för att inleda en process för katalanskt oberoende. Målet var självständighet inom 18 månader. Förslaget kunde föras i hamn sedan PDC och ERC bildat regering med Cup, trots ideologiska skillnader. Det skedde inte smärtfritt. Den sittande katalanske presidenten Artur Mas tvingades bort och ersattes av Carles Puigdemont. PDC ombildades året efter under namnet Katalanska europeiska demokratiska partiet (PDeCAT).

Efter det katalanska parlamentets beslut om självständighetsprocessen gick författningsdomstolen på Madrids linje och slog fast att Kataloniens agerande stred mot författningen eftersom Katalonien, ensidigt, avsåg att fatta ett beslut som skulle påverka hela landet.

En plan för självständighet från Spanien antogs 2016 av det katalanska parlamentet, som sedan beslutade att hålla folkomröstning om självständighet hösten 2017. Även denna resolution upphävdes av författningsdomstolen. Puigdemont och talmannen Carme Forcadell riskerade åtal om de inte följde domstolens beslut. Trots det utlyste Puigdemont folkomröstning till den 1 oktober 2017.

Enligt katalanska myndigheter röstade 90 procent av väljarna ja till självständighet. Valdeltagandet låg på 42 procent. Ingripanden av nationell polis och av civilgardet (som bland annat utgör landsbygdspolis) för att hindra människor att rösta väckte uppmärksamhet. Efter omröstningen försökte Puigdemont förmå centralregeringen i Madrid till dialog men premiärminister Mariano Rajoy vägrade.

Madrid upphäver självstyret

Kraftmätningen slutade med att Katalonien utropade självständighet, vilket fick Madrid att upphäva självstyret och ta kontroll över Katalonien. Spaniens regering utlyste nyval i Katalonien till den 21 december 2017. Ledande politiker i självständighetslägret greps, anklagade för bland annat uppror. Vissa, däribland Puigdemont, reste utomlands.

Självständighetspartierna tänkte ställa upp i regionvalet, men lyckades inte enas om en gemensam lista. PDeCat bildade inför valet allians med likaledes borgerliga Katalanska demokratiska partiet (CDC): Tillsammans för Katalonien (Junts per Catalunya, JxCat-Junts). Tillsammans för Katalonien, ERC och Cup lyckades behålla sin majoritet men förlorade tre mandat jämfört med valet 2015. Störst framgång rönte borgerliga Ciudadanos, motståndare till katalansk självständighet.

Regeringsbildningen blev komplicerad. Drygt 3 000 spanska och utländska företag reagerade med att förbereda sig för att flytta från Katalonien till andra delar av Spanien. Enligt Spaniens finansminister kostade krisen Katalonien en miljard euro bara under 2017.

Regeringen i Madrid avvisade alla tankar på att Carles Puigdemont skulle kunna fortsätta som regionpresident från Bryssel. Den 17 januari samlades regionparlamentet efter valet i december 2017 och utsåg ERC-politikern Roger Torrent till ny talman. Torrent övervägde att låta kammaren rösta för att utse Puigdemont, men ändrade sig sedan Högsta domstolen beslutat att han måste vara på plats i Barcelona för att kunna väljas. Omröstningen sköts upp, men blottade sprickor i självständighetslägret. ERC ville gjuta olja på vågorna, Tillsammans för Katalonien höll fast vid Puigdemont och Cup ville starta en kampanj av civil olydnad.

Puigdemont gav upp försöken att bli omvald som regionpresident. Nya försök gjordes med Jordi Sànchez, ledare för organisationen ANC, som dock inte fick lämna häktet, och Jordi Turull, tidigare talesman för Puigdemonts regering. Den senare förlorade en omröstning i det katalanska parlamentet den 23 mars, på grund av motstånd från Cup. Dagen efter greps han och fyra andra i samband med att HD väckte åtal mot 25 katalanska politiker. Såväl besluten om åtal som gripandet av politiker ledde till protester. 

Ny regionregering i Barcelona 

I maj 2018 lyckades Katalonien till sist välja en ny regionpresident. Det blev Quim Torra, handplockad av Puigdemont. Han kunde  väljas efter det att Cup lagt ned sina röster i regionparlamentet. I juni kunde en ny regionregering tillträda. Katalonien fick tillbaka sitt självstyre.

Då hade även PP-regeringen i Madrid fallit i en misstroendeomröstning och ersatts av en ministär ledd av Socialistpartiet. Premiärminister Pedro Sánchez var mer öppen för dialog med Katalonien än företrädaren. Han var dessutom beroende av stöd från katalanska självständighetspartier för att behålla regeringsmakten. 

När samtalen inte ledde någon vart valde ERC:s och PDeCAT:s ledamöter i den spanska kongressen att rösta nej till socialistregeringens budget, vilket ledde till att Sánchez ministär föll och spanskt nyval utlystes till i april 2019. Samtidigt inleddes rättegången mot tolv katalanska politiker vid HD i Madrid. Nio fälldes för uppvigling och missbruk av allmänna medel och dömdes till fängelse i mellan nio och 13 år. Flera förbjöds att vara politiskt aktiva. Domarna utlöste protester. De nio benådades senare av spanska regeringen.

Ännu ett bakslag kom då Quim Torra 2020 förbjöds att inneha ett officiellt ämbete under 18 månader sedan han vägrat att avlägsna separatistsymboler från offentliga byggnader i Katalonien. Tills vidare tog Pere Aragonès från ERC över ansvaret för regeringen. 2020 sprack också samarbetet inom Tillsammans för Katalonien. Puigdemont och hans anhängare bildade ett nytt parti med samma namn, nu förkortat JxCat (ibland bara kallat Junts eller JxC), medan PDeCAT gick sin egen väg.

Vänsterstyre med regionalt stöd

Ett nytt regionalval skulle hållas, men regionstyret ville skjuta upp det på grund av coronapandemin. Valflytten överklagades till domstol, sannolikt av Socialistpartiet som hävdade att den skedde av valtaktiska skäl, då separatistpartier såg ut att tappa mark. Domstolen slog fast att valet skulle hållas på ursprungligt datum, den 14 februari. Samtidigt hade klyftan vuxit mellan självständighetspartierna. Tillsammans för Katalonien stod för en mer hårdför linje medan ERC ville gå mer försiktigt fram. I skuggan av pandemin hamnade självständighetsfrågan i bakgrunden.

I valet blev Socialistpartiets katalanska gren PSC största parti med 33 mandat. Lika många gick till ERC, medan Tillsammans för Katalonien erhöll 32. Tillsammans med Cup fick självständighetspartierna 74 av 135 mandat. Samtidigt skedde ett skifte till höger, där högerpopulistiska Vox fick 11 mandat och blev större än både PP och Ciudadanos. Valdeltagandet var dock lågt, bara 53 procent.

Pere Aragonès från ERC fick behålla posten som regionpresident, men det tog tre månader. Med ERC i förarsätet förbättrades relationerna till regeringen i Madrid som i utbyte mot budgetstöd gick med på att inleda samtal om Kataloniens framtid. I juni 2021 benådades de tolv katalanska separatister som 2019 hade dömts till fängelse. Dialogen mellan Madrid och Barcelona återupptogs.  Aragonès har fått kritik från sin företrädare Puigdemont för att han fört samtal trots att den spanska regeringen sagt nej till folkomröstning om självständighet.

Hösten 2022 lämnade JxCat regionstyret, då en majoritet av partimedlemmarna var missnöjda med Aragonès, som de ansåg inte gjorde tillräckligt för att främja katalanskt oberoende. Aragonès valde att fortsätta styra Katalonien, nu i minoritet. 2024 blir det ändå nyval, i maj, eftersom partierna inte kunnat enas om den regionala budgeten.

Då har attityden under tiden blivit öppnare i Madrid. Tack vare katalanskt stöd har PSOE kunnat behålla regeringsmakten i riket, och visat sig redo att betala ett högt pris för det: en lag som ger amnesti, straffrihet, för de tidigare dömda katalanska separatistledarna antogs i det spanska parlamentets underhus i mars 2024.

Spanien – Utrikespolitik och försvar

Under Francodiktaturen 1939–1975 var Spanien internationellt isolerat. Läget förändrades snabbt under demokratiseringen efter Francos död 1975. Spanien blev medlem i försvarsalliansen Nato 1982 och fyra år senare i EG (numera EU). Spanien tillhör i dag de största investerarna i Latinamerika och värnar också om samarbetet med Medelhavsområdet, inte minst i Nordafrika. Medlemskapet i FN utgör en hörnsten i utrikespolitiken.

Sedan 1999 ingår Spanien i den europeiska valutaunionen EMU och Spanien har drivit på för ett fördjupat samarbete inom EU. I februari 2005 höll Spanien som första land en folkomröstning om förslaget till en ny EU-grundlag. Resultatet blev ett klart ja.

Den ekonomiska krisen från 2008 ledde till att stödet för EU i befolkningen minskade. Alla de stora politiska partierna är dock positiva till medlemskapet, även om det från vänsterhåll har uttalats viss kritik mot unionen. Spanien hör till de länder som vunnit mest på EU-medlemskapet i form av olika bidrag, men sedan 2004 har landet fått konkurrens av medlemsländerna i östra Europa. 

Spanien drev på för att få till stånd ett stort stödpaket för återuppbyggnad av samhället efter coronakrisen. Det blev klart i juli 2020. Drygt hälften av 750 miljarder euro skulle ges till de EU-länder som drabbats hårdast av krisen, medan resten skulle erbjudas som lån (se Kalendarium).

Som medlem i EU deltar Spanien i de sanktioner som unionen infört mot Ryssland på grund av landets angreppskrig mot Ukraina. Sanktionerna är de mest långtgående i EU:s historia och omfattar bland annat åtgärder riktade mot personer eller enheter som anses verka för att undergräva Ukrainas oberoende. Närmare 2 000 personer eller enheter (som banker och militära företag) finns på denna lista. Bland personerna märks president Vladimir Putin och utrikesminister Sergej Lavrov, ledamöter i parlamentet, tjänstemän, oligarker och Putin-lojala propagandister. Personerna får inte resa in i EU och både personer och enheter på listan har fått sina eventuella tillgångar inom EU frysta. Ryska banker har därutöver kopplats bort från det internationella systemet för banköverföringar, Swift. Vidare har EU stoppat en stor del av sin handel med Ryssland. EU exporterar till exempel inte längre varor som stärker Rysslands krigföringsförmåga eller industriella kapacitet. Samtidigt har EU slutat köpa ryska råvaror, bland annat rysk olja som transporteras sjövägen. EU-fartyg får inte heller skeppa rysk olja till andra parter såvida inte priset på oljan ligger under ett visst tak. Läs mer om sanktionerna här.

Spanien stödjer tankar på ett större försvarssamarbete inom EU. Hösten 2022 lovade Spanien, tillsammans med Tyskland, att utbilda tusentals ukrainska soldater inom ramen för ett EU-program. För Spaniens del handlar det om att utbilda upp till 2 400 man om året. Spanien har också utlovat försvarsmaterial till Ukraina, bland annat stridsvagnar. Premiärminister Pedro Sánchez besökte Kiev på årsdagen av den ryska invasionen.

Under det spanska ordförandeskapet i EU andra halvåret 2023 var en av de tunga uppgifterna att föra en överenskommelse om EU:s asylpolitik i hamn. En överenskommelse slöts i slutet av året, men "asylpakten" ska också godkännas av medlemsländerna och övergripande EU-organ.

I kölvattnet av det israeliska krig mot Gazaremsan som inleddes 2023 efter terrordåd utförda i Israel av palestinska Hamas är Spanien ett av de västländer som skarpast har ifrågasatt de israeliska krigsinsatsernas svåra följder för civila.

USA och Latinamerika

Under socialistpartiet PSOE:s tid vid makten 2004–2011 närmade Spanien sig Frankrike och Tyskland. Dåvarande premiärministern José Luis Zapatero fördömde det USA-ledda Irakkriget och kallade 2004 hem spanska soldater som den tidigare högerregeringen hade sänt till Irak. Regeringen ansträngde sig dock för att behålla goda relationer till USA. Även den konservativa PP-regeringen under Mariano Rajoy som tillträdde 2011 värnade om goda kontakter och försäkrade att Spanien var en pålitlig allierad i kampen mot terrorism. 

Under Donald Trumps tid som USA:s president 2017 till 2021 uppstod nya spänningar, särskilt sedan en vänsterkoalition kommit till makten i Spanien 2020. Redan innan hade amerikanska beslut om nya tullavgifter på export från EU skapat irritation. Joe Bidens tillträde som president i USA 2021 välkomnades av Spanien. I vänsterledda koalitionsregeringar uppstår motsättningar, därför att partier till vänster om PSOE ofta motsätter sig att utrikespolitiska beslut samordnas med USA:s agerande.

Spanien har starka historiska och kulturella band till Latinamerika. Sedan 1990-talet har det ekonomiska samarbetet ökat och Spanien tillhör de största investerarna i Latinamerika, vid sidan av bland andra USA och på senare år Kina. Samtidigt gör latinamerikanska företag stora investeringar i Spanien.

Länder i Nordafrika

Regeringen ser stor potential i ett framtida ekonomiskt samarbete med Nordafrika. Banden till den närmaste grannen i söder, Marocko, är av historiska och kulturella skäl särskilt starka, trots att det finns flera konflikter. En handlar om exklaverna Ceuta och Melilla, som Marocko gör anspråk på. 2006 reste Zapatero dit, som första spanska premiärminister sedan 1981. 2007 anlände den dåvarande kungen Juan Carlos för det första besöket av en monark på 80 år. Mottagandet blev översvallande bland invånarna i exklaverna, men Marocko kallade hem sin ambassadör i Madrid i protest.

Ett annat känsligt ämne är den före detta spanska kolonin Västsahara, som Marocko annekterade när Spanien lämnade området 1975 (se nedan). Dessutom har länderna en tvist om fiskerättigheter. Spanien har emellertid bytt fot i fråga om Marockos krav på Västsahara och deklarerat sin syn att ett marockanskt erbjudande om självstyre för västsaharierna skulle kunna accepteras. Följden blev, som ett brev på posten, irritation från den sahariska befrielserörelsen Polisario och Algeriet, som stöder Polisario och hyser sahariska flyktingar.

År 2002 uppstod en diplomatisk konflikt sedan marockanska soldater gått i land på den lilla klippön Leila/Perejil i Gibraltar sund, vilken både Spanien och Marocko gör anspråk på. Spansk militär drev bort marockanerna från ön. Efter medling av USA ingick länderna ett avtal där de lovade att betrakta ön som neutralt territorium. 

Spanien och Marocko har numera ett nära samarbete säkerhetsfrågor. Spänningarna minskade 2019 sedan EU och Marocko enats om ett nytt fiskeavtal och Spanien lovat att ge Marocko 32 miljoner euro för att bekämpa illegal migration. Det innebar att antalet migranter som tar sig till Spanien och övriga Europa via Marocko minskade påtagligt. Men därefter har talen stigit igen: medan migrantsmugglingen över Medelhavet minskat, har båtarna som lägger ut från Afrikas västkust blivit fler (se Kalendarium).

En ny kris i relationerna mellan länderna uppstod i maj 2021, då det avslöjades att en av ledarna för den västsahariska befrielserörelsen Polisario hade fått vård för covid-19 i Spanien. Det ledde till att Marocko inte upprätthöll gränskontrollen vid Ceuta och tusentals migranter strömmade in i exklaven (se Kalendarium). Marocko kallade också hem sin ambassadör från Madrid. Det spelade ingen roll att Spanien betonade att mannen hade kommit till landet utan spanska myndigheters vetskap. Relationerna såg dock ut att förbättras sedan den spanska regeringen i mars 2022 ställt sig bakom Marockos plan från 2007 om att ge Västsahara autonomi men att området formellt skulle tillhöra Marocko. Tidigare hade Madrid, åtminstone formellt, förhållit sig neutralt. I april reste premiärminister Pedro Sánchez till Marocko där han togs emot av kung Mohammed VI. Polisario bröt kontakterna med den spanska regeringen.

Sánchez höjde i juni 2022 ett varningens finger mot Marocko och sade att man inte kommer att tolerera att migranter används som påtryckningsmedel i kontakterna mellan länderna. 

I februari 2023 reste Sánchez till Marocko för möten med den marockanske premiärministern Aziz Akhannouch. Det var det första mötet mellan ländernas regeringschefer sedan 2015. En rad avtal, bland annat om spanska investeringar i den marockanska energisektorn, slöts. Spaniens vice premiärminister, från den mindre koalitionspartnern Unidas Podemos, valde dock att inte delta i resan till Marocko, i protest mot den egna regeringens omsvängning i frågan om Västsahara.

Spanien och Algeriet har vanligtvis goda relationer, men beskedet om den nya spanska linjen gentemot Västsahara skapade gnissel. Den algeriska regeringen beslöt i mars 2022 att kalla hem sin ambassadör. Spanien importerade då ungefär 40 procent av den gas landet konsumerar från Algeriet. I juni samma år avbröt Algeriet sitt bilaterala samarbete med Spanien. Efter det anklagade Madrid Algeriet för att i princip ha stoppat all bilateral handel, utom den med gas, till Spanien, något som tillbakavisades av algeriska diplomater. Gasexporten från Algeriet minskade dock.

2022 slöt Spanien ett säkerhetsavtal med Mauretanien, bland annat i syfte att försöka begränsa migrantströmmen till Kanarieöarna. Avtalet handlar både om människosmuggling och annan organiserad brottslighet. Många av migrantbåtarna lägger emellertid ut från Afrikas kust längre söderut, inte minst från Senegal. Svårhanterliga strömmar i Atlanten bidrar till att båtar råkar i sjönöd innan de når Kanarieöarna.

Konflikt om Gibraltar

Gibraltar, som sedan 1713 är brittiskt (se Äldre historia), har varit ett ständigt tvisteämne mellan Spanien och Storbritannien men 2006 ingicks ett trepartsavtal om territoriet. I den brittiska folkomröstningen om medlemskap i EU som hölls i juni 2016 och där en majoritet av britterna röstade för att lämna unionen (brexit), röstade samtidigt omkring 98 procent av invånarna i Gibraltar för att stanna kvar i EU. Spanien erbjöd då britterna ett gemensamt brittiskt-spanskt förvaltarskap över Gibraltar, så att enklaven skulle kunna fortsätta ingå i EU. Storbritannien avvisade erbjudandet. Då den spanske kungen talade inför FN:s generalförsamling 2016 uppmanade han Storbritannien att diskutera en lösning för Gibraltar. I samband med att utträdesavtalet mellan Storbritannien och EU godkändes av EU:s ledare 2018 lyckades den spanska socialistregeringen få Storbritannien att lova att Spanien skulle få större inflytande i frågor som rör Gibraltar. 2020 enades Spanien och Storbritannien preliminärt om att Gibraltar skulle få stanna kvar inom EU:s passunion Schengen. Uppgörelsen om Gibraltar finns inte med i det avtal som slöts mellan EU och Storbritannien. 

I slutet av 2022 presenterade Spanien och EU ett förslag till Storbritannien om att den fria rörligheten mellan Spanien och Gibraltar skulle bli kvar. Omkring 15 000 människor, de flesta spanjorer, pendlar varje dag från den spanska sidan av gränsen för att arbeta i Gibraltar.

Försvar

De väpnade styrkornas främsta uppgift är att försöka bevara stabilitet i västra Medelhavet, Atlantområdet och västra Sahel. 

Även om Spanien gick med i Nato 1982 väntade landet till 1996 med att fullt integrera sig i försvarsalliansen. Sedan 1989 har Spanien deltagit i över 50 olika internationella insatser, däribland Natos bombningar i Jugoslavien 1999 och i Natotrupperna under USA:s krig mot Afghanistans talibanregim 2001. En spansk styrka deltog i det USA-ledda kriget i Irak från 2003, men drogs tillbaka 2004. Spanien deltog även med fem flygplan i flygförbudszonen över Libyen 2011.

Spanien hade 2017 omkring 400 man i Irak för att utbilda irakisk militär och polis. Den spanska styrkan deltog dock inte i flygräder mot Islamiska staten (IS) och andra militanta grupper. Merparten av spanjorerna togs hem 2020.

2020 deltog Spanien i insatser i bland annat Mali, Libanon och Afghanistan. De sista spanska soldaterna lämnade Afghanistan i maj 2021. Då hade Spanien bara ett mindre antal soldater på plats, bland annat som rådgivare, men genom åren har nästan 27 000 spanska soldater tjänstgjort i Afghanistan. Nästan 100 har mist livet där.

Sedan 2017 har Spanien soldater i Natos bas i Lettland. Antalet har förstärkts efterhand, bland annat i samband med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. 

Spanien har sedan 1953 ett försvarsavtal med USA, vilket inneburit att USA har fått stationera soldater i landet. Det finns två amerikanska militärbaser i Spanien, flygbasen Morón och marinbasen Rota. 2011 gick Spanien med på att USA de kommande åren skulle få stationera fyra fartyg med vapen för Natos robotförsvar vid marinbasen. I slutet av 2023 samtyckte Spanien till att delta i en USA-ledd styrka för att skydda handelsfartyg i Röda havet mot beskjutning från rebeller i Jemen. Däremot vill Spanien inte att EU:s marina styrka mot piratverksamhet, Atalanta, ska användas i det sammanhanget. Vid tidpunkten deltog ett spanskt fartyg i piratjakten.

Värnplikten avskaffades 2002. Numera har Spanien en yrkesarmé.

På senare år har försvarsanslagen ökats för inköp av ny militär utrustning, vilket väckt kritik både från den samlade vänster som sedan 2020 styr Spanien i koalition med Socialistpartiet, och andra mindre partier vars stöd regeringen är beroende av. Trots nya satsningar ligger försvarsbudgeten under de 2 procent av BNP som Nato-länder förväntas satsa på försvaret.

Om våra källor

Spanien – Ekonomisk översikt

Spanien är eurozonens fjärde största ekonomi. Sedan mitten av 1980-talet har det förvandlats från fattigt jordbruksland till industrination med stor tjänstesektor, främst turism. Efter några år med tillväxt, intensivt byggande och stora bostadslån sprack en bostadsbubbla 2008. Djup kris följde med skyhög arbetslöshet, politiska protester och krislån från EU till banksektorn. Coronakrisen orsakade nästa avbräck, men därefter har Spaniens ekonomi gått bättre än många andra länders.

Under en borgerlig regering 1996–2004 utvecklades Spanien till tillväxtmotor i EU. Bakom framgången låg privatiseringar, sänkta skatter och minskade offentliga utgifter. Spanien var också den största mottagaren av stöd från EU innan unionen utvidgades till Öst- och Centraleuropa 2004.

Sedan millennieskiftet har ekonomin varit en bergochdalbana med sprucken fastighetsbubbla, bankkris och pandemi, med hög arbetslöshet. Regeringsingripanden som statsstöd och sparpaket har staplats på varandra, men genom kriserna har medlemskapet i EU och valutaunionen tillsammans med turistnäringen utgjort räddningsplankor.

Ekonomin gick på högvarv när en socialistregering tillträdde 2004, även om ekonomer varnade för en fastighetsbubbla och ansåg att hushållen var högt skuldsatta. Införandet av euron som valuta hade bidragit till låga räntor som gav billiga lån. Många köpte bostäder de egentligen inte hade råd med. Andra investerade i fastigheter för att tjäna på stigande priser. Centralbanken varnade för att byggindustrin var hårt skuldsatt. Så småningom skulle regeringen tvingas begära 100 miljarder euro i lån från EU för att rädda bankerna från stora förluster på lån de hade beviljat.

Våren 2008 sjönk fastighetspriserna, byggandet avtog och arbetslösheten ökade. Privatkonsumtionen saktade in när spanjorernas köpkraft försvagades av höjda boräntor och stigande mat- och bränslepriser. Både byggsektorn och konsumtionen hade varit viktiga drivkrafter i uppgången. Regeringen genomförde åtgärder för att stimulera ekonomin och hjälpa hushållen att klara sina lån. Bland annat satsade den på utbyggnad av infrastruktur som vägar och tåglinjer, och små och medelstora företag fick stöd. Men problemen fortsatte i spåren av en internationell finanskris.

Regeringen tog till nya stimulanser. Småföretag som inte sade upp anställda fick sänkt skatt, köp av nya bilar subventionerades och turistnäringen fick stöd. Ändå sjönk BNP och arbetslösheten steg. 2010 stramade regeringen åt med lönesänkningar för offentliganställda, frysta statliga pensioner och frysta löner. Dessutom skulle moms och marginalskatt höjas och skatt på förmögenheter över en miljon euro infördes. En arbetsmarknadsreform syftade till att öka rörligheten på den delvis hårt reglerade arbetsmarknaden genom att underlätta för företag att säga upp fast anställda och sänka avgångsvederlag till uppsagda.

Ekonomin krympte 2010. Budgetunderskottet låg nu på drygt 11 procent av BNP och hushållens skuldsättning växte. I ett försök att lugna marknaden lade regeringen fram ett nytt sparpaket. Bland annat skulle det statliga lotteribolaget och flygplatserna delvis privatiseras och 28-procentig höjning av tobaksskatten ge pengar till statskassan.

Efter valet 2011 presenterade den konservativa PP-regeringen nya åtstramningar. 2012 överskred arbetslösheten 24 procent. Bland ungdomar var den 51 procent.

I kö för krislån från EU

Regeringen begärde 100 miljarder euro i lån av EU för att rädda spanska banker. EU gav regeringen ett års uppskov – från 2013 till 2014 – med kravet att minska underskottet i statsbudgeten till under 3 procent (ett uppskov som senare kom att förlängas). 2011 var budgetunderskottet 8,9 procent av BNP och redan första halvåret 2012 låg det på 4 procent.

Samtidigt hade statsskulden ökat till 80 procent av BNP våren 2012, den högsta nivån sedan 1990. Som motprestation till lånelöftet från euroländerna införde regeringen nya svångremsåtgärder, höjda skatter och fler privatiseringar. Åtgärderna välkomnades av EU men möttes av protester i spanska städer.

Nedgången var djupare än ekonomer räknat med. Banksparandet minskade och investerare flyttade sina pengar utomlands. Första halvåret 2012 överfördes nära 220 miljarder euro från Spanien till andra länder, den största kapitalflykten sedan Spanien började föra statistik över transaktionerna 1990. Skatteinkomsterna hade minskat med en femtedel sedan finanskrisens inledning 2008. Skattesmitning är vanligt i Spanien och hade dessutom ökat under krisen. Den svarta ekonomin beräknades motsvara en fjärdedel av landets BNP.

Minskade skatteinkomster gjorde att flera regioner, som själva ansvarar för en del av skatterna, tvingades låna. 2012 bad Valencia, Murcia, Andalusien och Katalonien centralregeringen om hjälp. Katalonien är Spaniens viktigaste region ekonomiskt sett och står för en femtedel av landets BNP. Krisen gjorde Katalonien till landets mest skuldsatta region.

Ännu ett sparpaket följde: höjda skatter, sänkta pensioner, försämrat arbetslöshetsstöd och förlängt anställningsstopp i offentliga sektorn. Regeringen ville också bilda en räddningsfond för regionerna och en bankakut som skulle finansieras av aktieägare. Nästa budget innehöll ännu fler nedskärningar medan höjd moms skulle ge intäkter. Reformer av statsförvaltningen planerades liksom avregleringar inom energi och telekommunikationer och en oberoende myndighet skulle granska statens finanser. Strukturreformerna, varav flera föreslagits av EU, banade väg för räddningsinsatser från euroländerna och Europeiska centralbanken (ECB), något som tycktes oundvikligt för att rädda Spanien. I slutet av 2012 motsvarade statsskulden 84 procent av BNP.

Bankernas andel dåliga lån slog rekord och regeringen sköt till kapital till den största krisbanken, Bankia. Som del av en ny banklag skapades en "dålig bank", som skulle ta hand om den krisande fastighetsmarknad som bringat banker på fall. Den skulle ta över tomter, ofullbordade byggprojekt och osålda färdigbyggda fastigheter. Förhoppningen var att senare kunna sälja dessa med vinst. Den nya banken var ett krav från euroländerna för krisstöd till Spanien.

Turismen går som tåget

Internationella valutafonden (IMF) förklarade 2013 att Spanien gjort stora framsteg för att stabilisera ekonomin och få ner budgetunderskottet, men att arbetslösheten på över 26 procent var oacceptabelt hög. Så, efter drygt två år med krympande BNP, kom tecken på en vändning tack vare turismen och växande export, inte minst till Latinamerika. 

Ekonomin växtre 2014 med 1,4 procent, den högsta siffran sedan krisens början, och flera år till av återhämtning följde, då BNP växte mer än euroländernas genomsnitt på 1,6 procent. Bland förklaringarna fanns lägre oljepriser och att semesterfirarna valt Spanien framför oroliga länder som Egypten och Turkiet. Spanien blev efterhand världens mest besökta land efter Frankrike. IMF framhöll att arbetslösheten fortfarande var orimligt hög, men 2016 hade den för första gången på sex år krupit ned under 20-procentsstrecket. 

Statsskulden steg dock till över 100 procent av BNP och  Spanien riskerade – men slapp – böter från EU för att inte ha gjort nog mycket för att få ned budgetunderskottet. EU-länderna tillåts ha ett underskott på 3 procent; Spanien hade fått EU:s tillstånd att ha 4,2 procent för 2015 men det steg till över 5 procent. Övergångsregeringen lämnade ett förslag till EU på en budget för 2017 med åtgärder för att få ner underskottet ytterligare. Men EU krävde mer. En politisk kris i Katalonien slog också mot ekonomin, och regeringen tvingades skriva ned tillväxtprognoserna. Coronakrisen 2020 innebar sedan att BNP föll med över 11 procent, samtidigt som underskottet i statsbudgeten steg.

Internationella prisökningar som kopplats till Rysslands invasion i Ukraina från 2022 har märkts även i Spanien. På nyåret 2024 meddelade regeringen att sänkt matmoms på basvaror och en del andra åtgärder som ska dämpa levnadskostnaderna blir kvar ett halvår till.

Men efter pandemin har turismen gått starkt, trots inflation. 2022 växte ekonomin med 5,5 procent, samtidigt som statens budgetunderskott landade på 4,8 procent. 2023 visade preliminära data 2,5 procents tillväxt eftersom turismen närmat sig de rekordsiffror som förekom före covid-19. Budgetunderskottet ska pressas ned under eurozonens tillåtna nivå 3 procent, är målet.

Ungdomsarbetslösheten har förblivit ett problem. Valåret 2023 angavs den till 30 procent i åldersgruppen 16–25 år och regeringen utlovade en storsatsning på IT-utbildning.

Om våra källor

Spanien – Naturtillgångar, energi och miljö

Spanien har goda tillgångar på mineraler, särskilt pottaska, svavelkis, järnmalm och kvicksilver. Landet importerar det mesta av den energi som förbrukas, men på senare år har Spanien gjort stora satsningar på förnybar energi och är världsledande på att producera vindkraft. Samtidigt har klimatförändringar börjat sätta spår.

Huvuddelen av kol- och järnmalmstillgångarna finns i norr, bland annat i Asturien. Där finns också en av Europas största guldfyndigheter. I sydväst finns reserver av kvicksilver. Andalusien i söder har tillgångar av koppar och bly. Spanien tillhör dessutom världens ledande producenter av gips, fluorit, sand, grus, cement, marmor och granit.

Spanien är fattigt på naturtillgångar som kan ge energi. Landet importerar en stor del av den energi som förbrukas, främst olja och fossilgas (naturgas), men även en del kol. Kolproduktionen är under avveckling eftersom utvinningen är dyr och kolet är av dålig kvalitet. 2020 stängdes åtta av Spaniens 15 kolkraftverk, de övriga ska avvecklas under 2020-talet. 

På senare tid har reserver av olja upptäckts utanför Kanarieöarna och skiffergas har hittats i Baskien. Spanien har god kapacitet att ta emot flytande gas (LNG). Man tror att det kan finnas olja och gas kring ögruppen Balearerna men hittills har planer på prospektering där stött på patrull eftersom de metoder som är tänkta att användas skulle kunna skada djurlivet i vattnen runt öarna.

Höga energipriser skapar problem för transportsektorn och privata hushåll, med omfattande protester som följd. Priserna steg kraftigt redan 2021, men de tog ytterligare fart på grund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. Trots EU:s sanktioner mot Ryssland köpte Spanien mer gas därifrån jämfört med 2021. Samtidigt minskade gasimporten från Algeriet, på grund av Spaniens nya politik gentemot Västsahara och Marocko (se Utrikespolitik och försvar).

Spanien, och Portugal, såg på våren det året ut att få tillstånd att bryta mot EU:s regler kring subventioner till energisektorn. Det motiverades med att de två länderna inte har lika stor anknytning till stora kraftnätverk inom EU som många andra medlemsländer. 

Regeringen lanserade 2022 en kampanj för att få spanjorerna att spara energi, bland annat genom att begränsa luftkonditioneringen i offentliga miljöer (och hålla inomhustemperaturen på 27 grader på sommaren och 19 grader på vintern). Det skedde samtidigt med en lång värmebölja med temperaturer på över 40 grader  och svår torka. En större sparplan på hösten innehöll skattelättnader på förnybar energi och bidrag för att hushållen skulle installera solpaneler och smarta elmätare. Dessutom ville man öka Spaniens, och Portugals, möjligheter att exportera grön vätgas till Frankrike och andra EU-länder via en rörledning under havet från Barcelona till Marseille, H2Med eller BarMar, något Spanien, Frankrike och Portugal kom överens om 2022. Frankrike hade då sagt nej till att dra ledningen över Pyrenéerna. Det väntas ta sju år att färdigställa den, till en kostnad av 2,5 miljarder euro. 2023 meddelade Spanien att även Tyskland anslutit sig till projektet.

Miljö- och klimatfrågor har vanligtvis inte varit ett prioriterat område, varken bland folkvalda eller väljare. Sedan 2004 finns en särskild åklagare för miljömål, men EU-kommissionen har påtalat att Spanien varit ett av de EU-länder som brutit mest mot unionens regler när det gäller miljölagstiftningen.

ENERGIFÖRSÖRJNING

Olja är den största energikällan (mer än två femtedelar 2022), följd av fossilgas (naturgas) och kärnkraft. Gas utgör en fjärdedel. Kolets andel har krympt mycket de senaste årtiondena och utgör numer bara några få procent. Vattenkraft ger ett obetydligt bidrag.

Inom elproduktionen fördelar sig källorna mer jämnt. Gas ger 30 procent av elen, kärnkraft 20 procent. Förnybara energikällor prioriteras och vindkraften växer mest. Spanien är numer är det EU-land näst efter Tyskland som utvinner mest el från vindkraft, samtidigt som även solkraft ökar snabbt. 2023 beskrivs av de ansvariga för landets nationella kraftnät som ett historiskt år. Då kom nämligen för första gången mer än hälften av elproduktionen från förnybara källor.

KLIMAT OCH MILJÖ

De totala utsläppen av växthusgaser är större i Spanien än i flera oljeländer, som Algeriet, Irak och Förenade arabemiraten. Spanien placerar sig på ungefär plats 30 i världen. Men räknat per invånare är utsläppen större i fler än 70 andra länder.

Vid klimatmötet i Paris 2015 förhandlade Spanien som en del av EU. De länder som godkände avtalet förband sig att hålla den globala uppvärmningen under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C. Det ska bland annat ske genom att utsläppen av växthusgaser ska minskas med 40 procent fram till år 2030 jämfört med 1990 års nivå. 

Spanien har en uppdaterad klimatplan (NDC) i enlighet med Parisavtalet om att minska utsläpp som påverkar klimatet. En långsiktig strategi (LTS) för hur utsläpp ska minskas har också antagits. 2019 lade regeringen fram en plan som syftar till att landet år 2050 ska ha uppnått nettonollutsläpp.

Klimatutmaningar

Spaniens sårbarhet för klimatförändringar har framför allt att göra med vattenbrist och risk för torka. Men förutsättningarna för att kunna hantera problemen är bättre än i många mer utsatta länder. En jämförelse med andra länder i världen (ND-Gain) placerar Spanien i det översta skiktet, i höjd med andra EU-medlemmar i södra och östra Europa (se listan här).

Allt fler extrema värmeböljor orsakar vattenbrist och stränder eroderas av stigande havsnivåer. Sedan början av 1950-talet har medeltemperaturen stigit med 1,3 procent, med de största ökningarna på senare år. Enligt en rapport från Spaniens meteorologiska institut Aemet 2021 kommer medeltemperaturen att stiga med 5 grader fram till slutet av 2100-talet om inte mer görs. Med en genomsnittstemperatur på 15,5 grader blev 2022 det varmaste året sedan temperaturerna började registreras 1916. Det var också ett av de torraste åren, bara 2005 och 2017 hade årsnederbörden varit lägre.

Våren 2023 bjöd den normalt regnrika månaden april på långvarig torka och temperaturer i söder som snuddade vid 40 grader. Redan i maj följde häftiga regn och översvämningar som man brukar förknippa med sensommaren och hösten. (Se Geografi och klimat.)

Övriga miljöproblem

Stora vattenmängder förbrukas av frukt- och grönsaksodlingar och av turistbranschen i söder. Ett omfattande system av bevattningskanaler har möjliggjort odling i stor skala, men systemet anses nu förvärra vattenbristen. Kusterna är hårt exploaterade av bland annat bebyggelse för turismen. Det förvärrar vattenbristen längs Medelhavskusten. Jordförstörelse är ett annat stort bekymmer. 

Under sommaren 2023 härjades Teneriffa, den största av de sju Kanarieöarna, av den mest omfattande brand som inträffat på öarna hittills. 2022 inträffade totalt fler än 500 skogs- eller markbränder i Spanien som förstörde 300 000 hektar mark. Det motsvarar hela Gotlands yta, eller åtminstone tolv gånger så stora arealer som den skog som brann i Sverige den heta sommaren 2018. Enligt Effis, det europeiska systemet för skogsbrandsinformation, var Spanien 2022 värst utsatt inom EU och unionens grannländer.

Landet har många naturreservat, bland dem nationalparken Doñana, vars våtmarker är en tillflyktsort för flyttfåglar. Även våtmarkerna, som finns på FN:s lista över särskilt skyddsvärd natur, påverkas av torka. Dessutom orsakade en kollapsande gruvdamm giftiga föroreningar av tungmetaller 1998. Händelsen, också känd som Aznalcóllar-katastrofen, inträffade vid gruvan Los Frailes som på senare år har ägts av svenska Boliden. Insatserna och kostnaderna för sanering har varit omfattande.

Föroreningar som genereras från källor utanför Spanien skadar kusterna, inte minst fisk och fågelliv. Vid nyår 2024 spolades mängder av plastpellets upp på stränder i Galicien och Asturias i nordväst. Plastkulorna tros ha kommit från ett danskägt men Liberiaflaggat fartyg. Hela den kusten, från Portugal till Frankrike, drabbades 2002 av ett enormt oljeutsläpp från ett tankfartyg som råkat  i sjönöd under en storm. Fartyget Prestige var nyrenoverat på varv i Kina och hade nyss godkänts för sjöfart av ett klassningssällskap, men det hade enkelt skrov. Dubbelskrov har på senare år minskat risken för stora utsläpp i världshaven.

Spanien har fått kritik för bristande återvinningssystem.  

Om våra källor

Spanien – Jordbruk och industri

Över hälften av Spaniens yta är jordbruksmark. I sydöst finns vidsträckta odlingar av frukt och grönsaker som mestadels exporteras till Nordeuropa. Spanien är världens största producent av olivolja och ledande vinproducent. Spannmål som korn och vete är viktiga grödor. Man föder upp boskap, främst grisar, för köttexport. Livsmedel är också grunden för en del av de viktigaste industrierna.

I decennier har lantbruket moderniserats. Andelen sysselsatta har minskat påtagligt och avfolkningen av landsbygden är ett problem. Numera anlitas migrantarbetare utifrån. Drygt 4 procent av arbetskraften var 2021 sysselsatt inom jordbruket, som samma år bidrog med mindre än 3 procent till landets BNP.

Med undantag för frukt- och grönsaksodlingarna, som är beroende av konstbevattning, ger jordbruket lägre avkastning än i de flesta andra EU-länder. Orsakerna är näringsfattig jord, omfattande erosion (jordförstörelse) samt för lite regn i inlandet och i sydöst. Jordbruket lider också delvis av konkurrensproblem och överproduktion, inte minst av olivolja, och är i hög grad beroende av statliga subventioner och bidrag från EU. Tack vare dessa har Spanien en nettoinkomst från jordbruket, utan dem hade många bönder tvingats lägga ned. Produkterna bidrar också till den viktiga livsmedelsindustrin, som även den ger ett inkomstöverskott. 2022 gick två tredjdelar av exporten av livsmedel och fiskeprodukter till andra EU-länder.

Rioja är ett av de mest välkända vindistrikten, men även drycker som cava (mousserande vin från Katalonien) ger exportinkomster. Starkvinet sherry (jerez) är en andalusisk specialitet.

Långa värmeböljor och ihållande torka har försvårat förhållandena de senaste åren, särskilt för grönsaksodlingen. Olaglig avledning av vatten förekommer på många håll och grundvattennivåerna sjunker, inte minst där stora odlingar annars står på spel. Världsnaturfonden (WWF) har pekat ut fyra områden som särskilt utsatta: Doñana i Andalusien, Mar Menor i Murcia, Los Arenales i Castilla y León samt Daimiel i Castilia la Mancha. I trakten av Doñana har sådana vattenstölder lett till ungefär 50 fällande domar på 15 år, enligt tidningen El País.

Ett omfattande system av bevattningskanaler som involverar floderna Tajo och Segura började anläggas 1960 och har möjliggjort odling i stor skala av frukt och grönsaker, men systemet anses nu förvärra vattenbristen. Det hotar både exporten av livsmedel till övriga Europa och uppskattningsvis 100 000 jobb.

Köttproduktionen har tiofaldigats sedan början 1960-talet. En viktig drivkraft är ökad export till Kina, men också hög inhemsk konsumtion. Spanien är det europeiska land där man äter mest kött, nästan 99 kilo per år. Det pågår samtidigt en debatt om hur allt färre och allt större boskapsfarmer påverkar miljön. 

Ekologisk odling har fått ett uppsving framför allt i Andalusien. 2018 användes 16 procent av jordbruksmarken för ekologisk odling, vilket var den högsta siffran inom EU, men andelen gårdar som odlar ekologiskt är högre i Italien (21 procent jämfört med 12 procent i Spanien). 

Drygt en tredjedel av landets yta täcks av skog, som till stor del ägs av stat och kommun. Kalhuggning, skogsbränder och jordförstörelse har tärt på trädbestånden. Trots det ökar skogsbruket som resultat av EU-stödd återplantering av träd.

Spanien har EU:s största fiskeflotta. Drygt var femte fiskebåt inom EU är spansk, trots att flottan har minskat påtagligt på senare år. Det beror bland annat på striktare EU-regler och problem med utfiskning i Medelhavet. Spanjorerna tillhör också världens största fiskkonsumenter. En spanjor äter i genomsnitt nästan 46 kilo fisk om året. Det lokala fisket är koncentrerat till Atlanthamnarna i Galicien i nordväst, där man mestadels fiskar med små fartyg. Men merparten av den totala fångsten tas av stora trålare som håller till utanför spanska vatten, framför allt i Västafrika. I många fall har EU och det berörda landet slutit avtal om fiskekvoter, men det kan också handla om bilaterala uppgörelser.

Industri

De viktigaste industrigrenarna är biltillverkning, energiframställning, olje- och kemisk industri samt livsmedelsindustri. Av tradition finns industriområdena främst i Baskien och Asturien, där tung industri som järn- och stålproduktion dominerat, och i Katalonien, där textilindustrin har lett utvecklingen.

Om våra källor