Spanien – Demokrati och rättigheter

Efter diktatorn Francisco Francos död 1975 utvecklades Spanien snabbt till en fungerande demokrati, med fria val och fredliga maktskiften. Rättssäkerheten är i stort sett god och medborgerliga rättigheter respekteras vanligtvis. På senare år har Spanien dock infört nya lagar som kritiserats för att begränsa yttrandefriheten. Landet har också skakats av en rad stora korruptionsaffärer med förgreningar in i politiken. Flera högt uppsatta politiker har dömts för korruptionsbrott.

Den allt starkare självständighetsrörelsen i regionen Katalonien har inneburit starka påfrestningar på det politiska systemet (se nedan och Aktuell politik).

Yttrande- och mötesfriheten är inskrivet i författningen som också innehåller garantier för att mänskliga rättigheter ska respekteras och att alla spanjorer är lika inför lagen. Den som är född spanjor kan inte fråntas sitt spanska medborgarskap.

Politiska val genomförs enligt demokratiska spelregler och medborgarna kan fritt bilda politiska partier. På senare år har en rad reformer genomförts för att bland annat stärka kvinnors, barns, hbtq-personers och minoriteters rättigheter (se Sociala förhållanden). Europarådet har dock noterat att Spanien, vid sidan av San Marino, är det enda av organisationens 47 medlemsländer som inte har ett särskilt organ för att bekämpa rasism.

Många kvinnor i politiken

Enligt landets jämställdhetslagar får inget kön ha mer än 60 procent av platserna på partiernas vallistor. Andelen kvinnor inom politiken har ökat på senare år. I den PSOE-regering som tillträdde i juni 2018 var 61 procent av ministrarna kvinnor (se Kalendarium), jämfört med högst 36 procent under de konservativa regeringar som styrde Spanien 2011−2018.

Efter parlamentsvalet i april 2019 var 47 procent av ledamöterna i kongressen kvinnor. Andelen kvinnor i parlamentets underhus, kongressen, föll dock till drygt 43 procent i nyvalet i november 2019 (i senaten var drygt 39 procent av ledamöterna kvinnor). I den spanska socialistpartiregering som tillträdde i juni 2018 var elva av 17 ministrar kvinnor (nästan 65 procent). När den nya koalitionen mellan PSOE och Unidas Podemos tog över makten 2020 sjönk andelen kvinnliga ministrar något. 

Yttrandefrihet och medier

Under Francodiktaturen (1939–1975) utövade staten hård kontroll över massmedierna. När pressfriheten skrevs in i 1978 års författning startades många nya tidningar. Pressen är numera självständig, medan en del av etermedierna fortfarande är politiskt styrda. Tidningarna har spelat en viktig roll i att avslöja korruptionsaffärer på hög nivå i samhället.

Spanien rankades som nummer 32 i Reportrar utan gränsers (RUG) rankning över pressfriheten i 180 länder 2022 (för lista, se här). Organisationen Freedom House betecknar mediesituationen som fri.

De senaste årens allt hårdare politiska klimat, i spåren av självständighetskampen i Katalonien och framgångarna för det högerextrema partiet Vox, färgade av sig på medierna och underminerade enligt Reportrar utan gränser, allmänhetens förtroende för många journalister. 

Trakasserier via sociala medier och ett allmänt högt tonläge påverkar också mediernas arbete. Det riktar sig inte minst mot journalister som granskar den spanska extremhögern. Journalister har kritiserat bristen på insyn i Sánchez-regeringens arbete, inte minst när det gällde hanteringen av coronapandemin. 

Den ekonomiska krisen 2008−2014 slog hårt mot medierna, inte minst på grund av en krympande annonsmarknad. Flera hundra massmedier tvingades stänga och över 12 000 journalister förlorade sina jobb. Mediemarknaden avreglerades 2009 och domineras i dag av ett fåtal stora bolag. Många medieföretag överlever med hjälp av statsstöd och pengar från banker och storföretag. Samtidigt har problemen med självcensur ökat.

En lag som antogs 2015 har väckt kritik om att Spanien begränsar yttrandefriheten. I juli det året antogs medborgarskyddslagen, som dock ofta kallas för munkavlelagen (La Ley Mordaza). Den betyder att personer som anses störa den allmänna ordningen – genom husockupationer, i samband med sammandrabbningar med polis eller protester vid ”samhällsviktiga platser (som kongressen i Madrid), kan dömas till böter (från 30 euro och upp till 600 000 euro). Även personer som protesterar mot vräkningar, brister respekt för den spanska flaggan eller demonstrerar utan tillstånd kan bötfällas. Det är också förbjudet att fotografera/filma poliser om det kan innebära en fara för hen eller hens anhöriga. Medierna har inte heller rätt att publicera sådana fotografier/filmer. Stora delar av lagen är dock på väg att avskaffas, men företrädare för medierna menar att ändringarna inte går långt nog.

2015 skärptes även strafflagen, och enligt lagparagraf 578 blev det förbjudet att "hylla terrorism" och "förödmjuka terrorismens offer". Den som bryter mot lagen kan dömas till böter och fängelsestraff samt nekas anställning inom den offentliga sektorn. Från 2015 till april 2017 hade 49 av 54 fällande domar handlat om förhärligande av den baskiska separatiströrelsen ETA. Ett av de mest uppmärksammade fallen rör rapparen José Miguel Arenas, mest känd som Valtònyc, som dömts till över tre års fängelse för förtal av kungahuset, glorifiering av terrorism och för hot som framförts i sångtexter. Han hade dock hunnit lämna landet för Belgien innan domen föll. 2021 beslöt en belgisk domstol att han inte skulle utlämnas till Spanien, då det han anklagats för inte är ett brott enligt belgisk lag.

I en informationslag (”genomskinlighetslagen”) från 2014 ses inte längre tillgång till information generellt som en grundläggande rättighet – bland annat undantas viss information som kommer från regeringen. Det skapades även en övervakningsmyndighet vars självständighet inte garanteras i lag. Lagen har väckt kritik både inom Spanien och från internationella organisationer som OSSE och det pågår kampanjer för att den ska ändras

El País är fortfarande den viktigaste dagstidningen, trots fallande upplagor. Det har på senare år skapats en rad små och oberoende medier, många av dem nätbaserade, som når ut till en jämförelsevis stor publik (till de viktigaste hör El Confidencial och Eldiario.es).

Kongressen utser styrelsen för det statliga radio- och TV-bolaget Radiotelevisión Española (RTVE). Under den konservativa regeringen  2011−2018 skärptes kontrollen över statlig TV. Chefen för RTVE utses sedan 2012 med enkel majoritet av kongressen, vilket ska öka dess oberoende. Tidigare krävdes stöd från två tredjedelar av kongressledamöterna. Det finns även en rad oberoende TV-kanaler.

I Katalonien har spänningarna mellan dem som vill att regionen ska bli en självständig stat och dem som vill att den ska fortsätta vara en del av Spanien påverkat medierapporteringen. RTVE kritiserades 2017 för att vara partisk i sin bevakning av folkomröstningen i Katalonien. Kritiken kom även från de egna journalisterna och bolagets nyhetsråd. Journalister från bägge sidor utsattes för trakasserier och hot om våld, enligt Reportrar utan gränser. I takt med att spänningarna kring Katalonien minskat har läget förbättrats.

Pressfrihetsorganisationer har också kritiserat myndigheterna för att inte respektera källskyddet, bland annat då polisen hösten 2018 beslagtog två journalisters datorer och mobiltelefoner för att spåra en läcka som använts i rapporteringen om ett korruptionsfall. 

Korruption

År 2021 kom Spanien på plats 34 i organisationen Transparency Internationals rankning över korruptionen i 180 länder (för lista se här).

Företrädare för de stora spanska partierna Folkpartiet (PP) och Socialistpartiet (PSOE) ­– men också det katalanska CiU (som har bytt namn flera gånger och nu ingår i Junts per Catalunya) − har varit inblandade i omfattande korruptionsaffärer. Det handlar om allt från mutor och penningtvätt till skattebrott och illegal partifinansiering. Flera av skandalerna har resulterat i fällande domar, men rättsprocesserna drar ofta ut på tiden.

2013 dömdes ett 50-tal lokalpolitiker och tjänstemän i den andalusiska kommunen Marbella för att ha förskingrat kommunala medel och tagit emot mutor för att bevilja byggnadslov i bland annat skyddade områden, ge offentliga kontrakt med mera. En ännu större korruptionsrättegång inleddes hösten 2016. Nu gällde det affärsmän som mutat till sig lukrativa affärskontrakt från politiker, framför allt från PP. Ett 30-tal personer, bland andra Luis Bárcenas, PP:s kassör under 33 år, dömdes i maj 2018 till långa fängelsestraff och höga böter för detta (se Kalendarium). Detta fick politiska konsekvenser, då de fällande domarna ledde till att PP-regeringen förlorade en misstroendeomröstning i kongressen och tvingades avgå (se Modern historia). I domen betonades att det vittnesmål som den dåvarande premiärministern och PP-ledaren Mariano Rajoy avgivit i rätten inte var trovärdigt. I Andalusien står ledande PSOE-politiker inför rätta för att ha försnillat 855 miljoner euro, vilket var ett viktigt skäl till att Socialistpartiet förlorade regionvalet där 2018.

Ett annat uppmärksammat fall gäller kung Felipe VI:s svåger Iñaki Urdangarín som 2017 dömdes till fängelse för skattebrott och förskingring. Kungens syster, prinsessan Cristina, åtalades också men friades från alla brottsmisstankar.

Den förre kungen Juan Carlos I, som numera bor i Förenade arabemiraten, har också varit föremål för brottsutredningar om skattebrott och penningtvätt. 

Kung Felipe VI redovisade 2022 för första gången vilka ekonomiska tillgångar han har. Det sker sedan den spanska regeringen, via dekret, infört nya regler som ska öka insynen i kungahusets finanser.

Rättssäkerhet

Enligt författningen ska rättsväsendet vara oberoende, och det kan i praktiken agera självständigt. Europarådet har dock riktat kritik mot att merparten av domarna i det rättsliga råd (Consejo General del Poder Judicial,  CGPJ) som övervakar rättsväsendet och som garanterar dess oberoende utses av parlamentet (sex ledamöter utses av kongressen, sex av senaten och åtta av jurister), vilket ökar risken för att politikerna blandar sig i dess arbete. Liknande kritik har också riktats mot att de domare som sitter i författningsdomstolen utses av det spanska parlamentet.

En konflikt mellan PSOE och PP om hur proceduren att utse domare ska se ut har lett till att inga nya domare har utsetts sedan 2018.

Högsta dömande instans är Högsta domstolen (Tribunal Supremo). Under denna finns nationella, regionala och lokala domstolar. Rättssystemet omfattar också specialdomstolar för arbetsrätt, skatterätt, våld mot kvinnor och vårdnadstvister samt militärdomstolar och en författningsdomstol.

Specialdomstolen, Audiencia Nacional, behandlar brott mot staten, korruption misstänkta terrorbrott med mera. Det var den domstolen som inledningsvis hanterade rättsprocesserna mot Carles Puigdemont och andra tidigare medlemmar av den katalanska regionregeringen (se Kalendarium). Senare togs dock fallet över av Högsta domstolen.

Spanien avskaffade dödsstraffet 1978.

Människorättsorganisationer har kritiserat spanska myndigheter för att de omedelbart skickar tillbaka migranter och flyktingar som tagit sig in i de spanska exklaverna Ceuta och Melilla till Marocko, och att de därigenom berövar dem möjligheten att söka politisk asyl.

Fallet Katalonien

De spanska regionerna har ett betydande självstyre, men hur stora befogenheter de har varierar, vilket är en källa till konflikt. Författningsdomstolens beslut 2010 att ogiltigförklara ett lagförslag som skulle ge större makt till regionstyret i Katalonien skapade spänningar mellan Barcelona och makthavarna i Madrid och bidrog till ökade krav på självständighet för regionen (se Katalonien och Aktuell politik).

Motsättningarna tilltog då regionstyret i oktober 2017 höll en folkomröstning om självständighet för Katalonien. Den drevs igenom trots att omröstningen hade förbjudits av regeringen i Madrid och författningsdomstolen hade sagt nej till den med hänvisning till att självständighetsprocessen stred mot författningen. Det väckte dock uppseende att Madrid tog till så hårda metoder för att stoppa folkomröstningen, inte minst den nationella polisens försök att hindra människor från att rösta (se Katalonien). Myndigheterna blockerade dessutom ett antal webbsidor som var till för att hjälpa människor att rösta. Samtidigt fick det dåvarande regionstyret kritik för att rösträttsreglerna ändrades inför folkomröstningen, så att det till exempel gick att rösta i vilken vallokal som helst. Den 27 oktober 2017 antog regionparlamentet i Barcelona en ensidig självständighetsförklaring (se Kalendarium).

Detta har fått rättsliga efterspel. En uppmärksammad rättegång inleddes i februari 2019 mot tolv katalaner från självständighetslägret som har åtalats för bland annat uppror, förskingring av offentliga medel och olydnad och där åklagaren krävt långa fängelsestraff (Aktuell politik). Nio av dem dömdes hösten 2019 till långa fängelsestraff för uppvigling och missbruk av allmänna medel. Bland dem fanns Oriol Junqueras ledare för det katalanska vänsterpartiet ERC och tidigare katalansk vicepresident, de före detta katalanska ministrarna Raül Romeva, Jordi Turull och Dolors Bassa. Jordi Sànchez och Jordi Cuixart, från gräsrotsorganisationerna ANC respektive Òmnium Cultural, fick bägge 9 års fängelse. Samtliga belades också med flera år långa förbud att inneha ett offentligt ämbete (se vidare i Kalendarium).

Konflikter kring Spaniens historia

Landets konfliktfyllda förflutna delar spanjorerna i två läger – de som vill sätta fokus på orättvisor under inbördeskriget och diktaturen och de som vill lägga det förgångna bakom sig. Frivilligorganisationer har krävt att massgravar ska grävas upp och att offrens anhöriga ska kompenseras ekonomiskt. 2007 antog parlamentet den omstridda Lagen om historiskt minne. Där sägs bland annat att massgravar ska kartläggas. PP röstade mot lagen.

Våren 2010 hölls demonstrationer i spanska städer och vid spanska ambassader mot den åtalsfrihet som infördes 1977 för brott begångna under inbördeskriget. Protesterna gällde även att en av Högsta domstolens domare, Baltasar Garzón (som blev känd när han försökte ställa Chiles förre diktator Augusto Pinochet inför rätta), hade åtalats för juridiskt maktmissbruk. Garzón hade försökt utreda brott begångna av Francoregimen trots att dessa omfattas av amnestin från 1977. Efter en uppmärksammad rättegång friade Högsta domstolen i februari 2012 Garzón från misstankarna om maktmissbruk, men han dömdes i stället för olaglig avlyssning i ett korruptionsfall och fråntogs sin yrkesrätt i elva år.

Lagstiftningen gör det möjligt för spanska domstolar att väcka åtal för brott mot mänskligheten som begåtts i andra länder. Mest uppmärksammade är försöken att ställa Chiles förre diktator Augusto Pinochet inför rätta. 2014 begränsades denna möjlighet och åtal kan numera bara väckas om det finns en spansk koppling till fallet.

Den PSOE-ledda regering som kom till makten 2018 beslöt att flytta den förre diktatorn Francos kvarlevor från ett mausoleum i El Valle de los Caidos (De stupades dal) till El Pardo-kyrkogården i Mingorrubio, norr om Madrid. Hösten 2019 genomfördes detta, men processen drog ut på tiden på grund av protester från Francos släktingar.  

Hösten 2022 flyttades även kvarlevorna efter general Gonzalo Queipo de Llano, som var nära allierad med Franco, dennes hustru och närmaste man från basilikan La Macarena i Sevilla. Under inbördeskriget ska han ha givit klartecken för masskjutningar i Sevilla. Bland dem som dödades fanns poeten Federico García Lorca.

Den spanska regeringen har också antagit en lag som gör det möjligt att gräva upp och identifiera kvarlevorna efter tusentals människor från massgravar från tiden för spanska inbördeskriget 1936–1939 och under Francodiktaturen. Det handlar omkring 100 000 offer som nu vilar i omärkta gravar runt om i Spanien.

Hösten 2022 godkände det spanska parlamentet en ny som syftar till att skapa upprättelse för dem som opponerade sig mot diktaturen, ofta på vänsterkanten, och upphäva domar mot dem, och att arbetet för att identifiera offren ska bli en statlig angelägenhet. Det konservativa PP har sagt att man avser att riva upp lagen om partiet vinner valet 2023.

Terrorism

Under många år riktade genomförde den baskiska separatiströrelsen ETA terrordåd som ett led i kampen för ett självständigt Baskien. Från 1960 fram till 2011, när ETA utlyste vapenvila dödades över 800 människor, politiker, poliser och vanliga medborgare. I maj 2018 uppöstes ETA helt. Verksamhet för att förhindra terror byggdes upp under den tid som den baskiska separatiströrelsen ETA utgjorde ett hot (se Baskien).

2017 drabbades Spanien av två islamistiska terrorattentat i Katalonien som sammanlagt krävde 15 liv (se Kalendarium). Det var de första terrordåden i landet sedan 2004, då 191 människor dödades i en rad attentat mot kollektivtrafiken i Madrid (se Modern historia).  Spansk säkerhets- och underrättelsetjänst sade i augusti 2017 att de lyckats förhindra 15 planerade attentat sedan 2011. Enligt regeringskällor har 180 misstänkta jihadister gripits mellan 2012 och 2016. 

Omkring 130 jihadister som är spanska medborgare eller personer som tidigare har bott i Spanien befann sig våren 2019 i konfliktområden i Syrien. Islamiska staten (IS) sade sig ha utfört attentaten i Katalonien (se även Utrikespolitik och försvar). Det faktum att morerna (araber och berber) tog kontroll över den iberiska halvön på 710-talet (1492 hade morerna förlorat kontrollen över det muslimska Spanien, al-Andalus, och tvingades lämna landet) har utnyttjats av de islamistiska extremiströrelserna i deras propaganda.

En grupp på tolv män, samtliga med marockanska rötter, misstänks för attentaten 2017. Sex av dem sköts ihjäl av polis, medan fyra greps av polis. Två män tros också ha dödats i Alcanar i samband med hantering av sprängämnen som man misstänker skulle användas i planerade attentat. Tre av medhjälpare till attentatsmännen dömdes 2021 till fängelse i 8, 46 och 53 år.

Spanien och Marocko har ett nära samarbete i säkerhetsfrågor.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0