Danmark – Politiskt system

Danmark är en konstitutionell monarki och en parlamentarisk demokrati, det vill säga att styrelseskicket bygger på principen att regeringen måste ha parlamentets förtroende för att kunna regera. Enligt grundlagen, som reviderades 1953, har Danmarks monark den verkställande makten i förening med regeringen samt den lagstiftande makten i förening med parlamentet (folketinget). Men i praktiken ligger den verkställande makten hos regeringen och den lagstiftande makten hos folketinget.

Kvinnor kan ärva tronen enligt den reviderade grundlagen. Drottning Margrethe II var statschef från 1972 fram till januari 2024, då hon abdikerade och hennes son Frederik X övertog tronen.

Det är statsministern som utser övriga ministrar, men monarken har en praktisk funktion i samband med regeringsbildningar. Efter att ha lyssnat till råd från alla partier i folketinget är det monarken som utser en förhandlingsledare. I övrigt är monarkens uppgifter av representativ och symbolisk karaktär.

Folketinget har sedan 1953 bara en kammare med 179 ledamöter, varav två är från Grönland och två från Färöarna. Kvinnor fick rösträtt och valbarhet 1915, och de senaste två decennierna har andelen kvinnliga ledamöter uppgått till 37–39 procent. Ledamöterna i folketinget väljs i direkta, proportionella val som äger rum med högst fyra års mellanrum. Val utlyses av statsministern när denna anser det vara lämpligt, eller om regeringen förlorar folketingsmajoritetens förtroende. Danska medborgare har rösträtt och kan väljas in i folketinget när de har fyllt 18 år. För att komma in i folketinget måste ett parti vinna minst två procent av samtliga röster eller få ett så kallat kretsmandat.

Regeringens medlemmar har rätt att yttra sig i folketinget men saknar rösträtt om de inte är folketingsmedlemmar. Lagförslag kan läggas fram av regeringen och varje enskild folketingsmedlem. För att en lag ska bli antagen krävs tre behandlingar i folketinget. En grundlagsändring kräver majoritet i folketinget, därefter nyval och majoritet i det nya folketinget och till slut en folkomröstning där en majoritet måste utgöra minst 40 procent av alla väljare i riket.

I särskilda fall, till exempel för att främja internationell rättsordning eller annat samarbete med omvärlden, kan Danmark på vissa villkor överlåta relevanta befogenheter till internationella myndigheter. Ett sådant beslut måste godkännas av fem sjättedelar av folketingets ledamöter eller av mer än hälften av ledamöterna samt av väljarna i en folkomröstning.

Förvaltning och rättsväsen

Statsförvaltningen sköts av flera departement under vilka en rad styrelser, ämbetsverk och andra myndigheter sorterar. Den högsta chefen för varje förvaltningsgren är ministern, men det finns inga politiska statssekreterare, och ämbetsmännen är inte politiskt tillsatta. Under senare år har en stor del av beslutsfattandet och det ekonomiska ansvaret flyttats över från departementen till myndigheter på lägre nivå.

Efter en kommunreform 2007 fick Danmark fem regioner – Nordjylland, Midtjylland, Syddanmark, Själland och Hovedstaden (inklusive Bornholm). Regionerna ersatte de tidigare 13 amtskommunerna och huvudstadsområdet (motsvarande län). De tidigare 271 primärkommunerna slogs samman till 98 större kommuner, som alla utom 4 har minst 20 000 invånare.

Regionerna leds av var sitt regionråd med 41 folkvalda ledamöter, som i sin tur väljer en ordförande, kallad regionsrådsförman. Val till regionråden hålls vart fjärde år. Regionerna har huvudansvaret för de flesta av landets sjukhus men har inte rätt att driva in skatter. De har även uppgifter inom socialområdet och regional utveckling. Verksamheten finansieras med statliga medel.

Kommunerna leds av borgmästare vilka utses av en folkvald kommunal församling, kommunbestyrelsen. Ämbetstiden är fyra år. Kommunerna ansvarar för de kommunala skolorna, stadsplanering, det lokala vägnätet, socialhjälp och miljöfrågor. Kommunerna har med vissa begränsningar rätt att beskatta inkomster och egendom men de får också tillskott från staten. Närmare hälften av alla offentliga utgifter administreras av kommunerna.

Även inom ett så relativt litet och homogent land finns det betydande och i vissa fall växande olikheter bland kommunerna. Exempelvis är den genomsnittliga familjeinkomsten i den rikaste kommunen norr om Köpenhamn dubbelt så hög som i den fattigaste på den sydliga ön Lolland. Det sker därför en viss omfördelning av inkomster från rika till fattiga kommuner.

Den 1 januari 2007 trädde en stor reform av rättsväsendet i kraft. Landets 84 stadsdomstolar (byretterne) blev 24 till antalet och skulle ta hand om alla rättsfall. Tidigare kunde vissa fall bara tas upp i en högre instans, de två landsdomstolarna (Østre och Vestre Landsret). Sista instans är Högsta domstolen (Höjesteret) med minst fem domare. 

Politiska partier

Dansk politik präglas av förhållandevis breda partiuppgörelser i många viktiga frågor. I folketinget har inget parti haft egen majoritet sedan 1900-talets mitt. Därför består regeringarna numera oftast av koalitioner mellan flera partier. Ibland är dock regeringen beroende av stöd även från andra partier i folketinget.

Samregerandet kräver kompromisser och därför råder stor enighet mellan de flesta partier om samhällsmodellen och en rad grundläggande värderingar och mål. Partierna till höger om mitten har blivit mer socialt medvetna och de flesta vänsterpartier ser idag marknadsekonomi som en förutsättning för ekonomisk tillväxt och välfärd.

Partier på den yttersta höger- och vänsterkanten har som regel utövat begränsat politiskt inflytande, medan små mittenpartier i perioder kunnat påverka regeringsbildandet genom att växelvis stödja de större politiska grupperingarna.

Partisystemet präglas av en utveckling mot ”blockpolitik”– i praktiken ett tvåpartisystem uppdelat i en ”röd” gruppering av partier till vänster om mitten och en ”blå” högergruppering. Samtidigt märks en stadig framväxt av nya småpartier.

Socialdemokratiet, som till vardags kallas Socialdemokraterne, var länge Danmarks största parti, med ett väljarstöd som de senaste 50 åren har pendlat mellan 25 procent och 42 procent. I valet 2011 blev Socialdemokraterne näst största parti, och dåvarande partiledaren Helle Thorning-Schmidt kunde bilda en vänsterdominerad regering tillsammans Radikale venstre och Socialistisk folkeparti (se nedan). Efter fyra år med en borgerlig minoritetsregering återkom Socialdemokratiet 2019 i regeringsställningmed stöd av Radikale venstre, Socialistisk folkeparti och Enhedslisten (se nedan).

I det ”röda blocket” ingår även Socialistisk folkeparti, som bildades av före detta kommunister 1959 och Enhedslisten-De rød-grønne som bildades 1989 av tre vänsterpartier som har kollektivt ledarskap. Även Alternativet räknas till vänstergrupperingen och bildades 2013 och fick plats i folketinget två år senare. Det beskrivs som ett socialliberalt parti och är starkt inriktat på miljöfrågor.

På den borgerliga sidan har det tidigare bondepartiet Venstre utvecklats till ett brett liberalt parti och blev i valet 2007 landets största parti, en ställning som partiet behöll i valet 2011 även om det förlorade regeringsmakten. I valet 2015 blev Venstre bara trea men det kunde ändå bilda regering med stöd av en borgerlig majoritet i folketinget. I de följande valen har partiet blivit näst störst, även om det tappade nära hälften av sina mandat i valet 2022.

Det gamla högerpartiet Højre blev 1915 Konservative folkeparti. Det är idag ett litet näringslivsvänligt medelklassparti.

Radikale venstre bröt sig i början av 1900-talet ur Venstre och är trots sitt namn ett mittenparti med socialliberal och försvarsskeptisk hållning. Partiet har under stora delar av det gångna seklet haft en roll som vågmästarparti i folketinget och därmed fått sitta med i en rad regeringar med höger- och (sedan 1993 enbart) vänsterpartier.

I valet 2007 fick Radikale venstre konkurrens om mittenväljarna när avhoppade folketingsmedlemmar från Radikale venstre och Konservative folkeparti bildade Ny alliance, med socialliberala och socialkonservativa värderingar. Partiet fick fem mandat, men snart hoppade två ledamöter av – en blev ”politisk vilde” och en gick till Venstre. Ny alliance förlorade därmed den roll som vågmästarparti som det hade kunnat spela. 2008 bytte partiet namn till Liberal alliance. Efter att ha gått tillbaka kraftigt i valet 2019 gick det betydligt bättre för partiet i valet 2022, då det satsade på att nå ut bland unga bland annat genom sociala mediekanalen Tiktok.  

I valet 1973 kom ett nytt populistiskt missnöjesparti, Fremskridtspartiet, in i folketinget. Inre splittring ledde i mitten av 1990-talet till bildandet av Dansk folkeparti, som vid 1998 års val vann betydligt fler mandat än moderpartiet. Medan Fremskridtspartiet numera helt har försvunnit, blev Dansk folkeparti under ledning av Pia Kjærsgaard tredje största parti i valet 2007 genom att förespråka begränsad invandring och större förmåner för äldre medborgare samt vara starkt negativt till EU. Partiets ställning som tredje störst stod sig i valet 2011, och i valet 2015 avancerade det till andra plats och blev med liten marginal det största borgerliga partiet. Det gav sitt stöd till Venstre men höll sig på avstånd från regeringsansvaret. I valet fyra år senare tappade dock partiet över hälften av sina platser i folketinget och i valet 2022 fick partiet endast fem mandat.

Efter valet 2015 kom även ett helt nybildat parti, Nye borgerlige, in i folketinget med fyra mandat. Partiet står för en hård invandringspolitik kombinerad med skattesänkningar, minskad offentlig sektor och privatiseringar.

Nye borgerlige har lockat över väljare från Dansk folkeparti. Det senare tappade även folketingsledamöter såväl som väljare till det nybildade Danmarksdemokraterne inför parlamentsvalet i november 2022. Danmarksdemokraterne bildades av Inger Støjberg, då politisk vilde i folketinget, i juli 2022 efter att hon avtjänat ett straff på 60 dagar för att som migrationsminister för Venstre 2016 ha gett order om att utan urskillning separera asylsökande par om kvinnan var omyndig.

Även en annan välkänd Venstrepolitiker, den förre statsministern Lars Løkke Rasmussen, startade 2022 ett nytt parti, Moderaterne. Partiet hade inte anslutit sig vare sig till höger- eller vänsterblocket utan ville tvinga fram en mittenregering efter parlamentsvalet i november 2022. Partiet blev tredje störst i folketinget.

Om våra källor

120403

Världspolitikens Dagsfrågor ger fördjupning i frågorna som påverkar världen. Varje nummer kommer med instuderingsfrågor.

Läs mer i

10133

Mer läsning finns här!

I UI:s webbtidning utrikesmagasinet.se hittar du analyser och krönikor skrivna av svenska och internationella forskare, analytiker och journalister med bred erfarenhet av olika länder och regioner.

Det mesta är på svenska och alla artiklar är fritt tillgängliga.

Tipsa gärna dina vänner!

Till Utrikesmagasinet

poddbild-final.jpg


En podd om internationella frågor från Utrikespolitiska institutet.

Lyssna på Utblick


Varukorg

Totalt 0