Grönland

Världens största ö Grönland hör geografiskt till Nordamerika men utgör politiskt en del av Kungariket Danmark, även om grönländarna har långtgående självstyre. Beroendet av Danmark har minskat på senare år men danska finansiella bidrag utgör alltjämt ett väsentligt tillskott till den lokala ekonomin. 

Grönland har en landyta på 2 166 000 kvadratkilometer, varav cirka 80 procent täcks av inlandsis. Den isfria arealen är lite mindre än Sveriges yta. Öns högsta punkt, Gunnbjörn Fjeld, ligger på Östgrönland och når 3 693 meter över havet. Världens äldsta bergarter, drygt fyra miljarder år gamla, och världens äldsta spår av organiskt liv, 3,8 miljarder år gamla, har hittats i fjordsystemet vid huvudorten Nuuk (Godthåb). Ilulissat-området i Diskobukten runt 50 mil norr om Nuuk har en mycket produktiv glaciär och klassades 2004 som världsnaturarv av FN-organet Unesco.

Inlandsisen kan vara upp till 3 500 meter tjock men är i genomsnitt bara hälften så tjock. Den utgör världens näst största sötvattensreservoar. Inlandsisen består av sammanpressad snö och borrkärnor som tagits ur isen berättar bland annat om klimatförändringar under mer än 200 000 år. Klimatförändringarna gör att stora delar av isen smälter allt fortare vilket kan få stora effekter på havsvattennivåer och temperaturer världen över.

Klimatet är arktiskt eller subarktiskt med medeltemperaturer som varierar mellan 5 och 10 plusgrader i juli och mellan 8 och 23 minusgrader i februari. Årsnederbörden växlar från drygt 1 000 mm i söder till bara 230 mm i norr. Mildast är det kring fjordarna i sydväst, där det finns slätter som gör det möjligt att bedriva fåruppfödning. Pil och björk har hittills varit de enda trädarter som klarat klimatet men försök görs att plantera in härdiga barrträd.

Östkusten är svårast att nå med båt eftersom är täckt av drivis som en kall ström för ned från Ishavet. Sydvästkusten hålls isfri större delen av året av en mild ström från söder, medan havsisen lägger sig längs nordvästkusten om vintern.

Transporter är dyra och sker främst med båt, flyg, helikopter, snöskoter eller hundsläde. Det finns mindre flygplatser i alla städer och helikopterplattor i drygt hälften av bygderna. Civila flygplatser som kan ta emot stora flygplan finns i Kangerlussuaq mitt på västkusten (Grönlands centrala flygplats) och i Narsarsuaq i söder. En ny internationell flygplats har även byggts i Nuuk och ännu en ska öppna i Ilulissat. Den militära flygbasen i Thule (Pituffik Space Base) i norr kan också ta emot stora flygplan men där är den civila trafiken starkt begränsad.

Grönland har knappt 57 000 invånare. De flesta av dem är födda i Grönland och ett mindre antal i Danmark. Närmare 20 000 invånare bor i Nuuk. De övriga städerna ligger på västkusten. Det finns även ett 60-tal glest befolkade bygde. Omkring en fjärdedel av alla personer som är födda i Grönland har flyttat till Danmarks kärnland.

Den nuvarande befolkningen härstammar från inuiter (ental: inuk – människa) och kallar sig själva kalaallit och landet Kalaallit Nunaat (Grönländarnas land). Inuiterna har sitt ursprung i nordöstra Sibirien och vandrade in till Grönland västerifrån omkring 2500 år före vår tideräkning. De första invandrarna gav sig dock av igen eller gick under. Förfäderna till dagens grönländare började anlända på 1200-talet.

Grönländarna har kunnat läsa och skriva sitt eget språk i nästan 200 år. Det moderna skolväsendet motsvarar det danska men med grönländska som undervisningsspråk. Danska läses som första och engelska som andra främmande språk. Det finns ett fåtal gymnasier, en folkhögskola, yrkesskolor och i Nuuk ett litet universitet. Många grönländare studerar dock i Danmark.

Konst- och musiklivet frodas på ön. I Nuuk finns kulturhuset Katuaq samt bland annat Landsbiblioteket, Landsarkivet och Grönlands Nationalmuseum som fått överta en stor del av Danmarks nationalmuseums grönländska samling.

Historia

Vid slutet av 900-talet hade fjordtrakterna längst i söder och fjordarna innanför det nuvarande Nuuk bebyggts av norska och isländska bönder. Det var härifrån Amerikas fastland upptäcktes omkring år 1000 och undersöktes av flera expeditioner.

När nordbornas koloni var som störst hade den över 3 000 invånare med kyrkor, kloster och från 1124 en biskop. 1261 underställdes kolonin den norske kungen och följde sedan med Norge in i unionen med Danmark 1380. Under 1400-talet försvann nordborna från Grönland. Det är inte klart varför de försvann, men man vet att nordbor och inuiter hade kontakt med varandra.

Grönland koloniserades igen 1721 av Danmark-Norge. Missionären Hans Egede slog sig ned vid Nuuk och handelsmän följde efter. När Norge skildes från Danmark 1814 efter Napoleonkrigen förblev Grönland danskt.

Under andra världskriget stod Grönland under amerikanskt beskydd och spelade en viktig roll för flygförbindelserna mellan USA och England. 1951 ingicks ett försvarsavtal mellan Danmark och USA. Inom ramen för militäralliansen Nato fick USA rätt att ha baser på Grönland. Särskilt Thulebasen på nordvästkusten fick stor betydelse för det strategiska bombflyget och därefter som den viktigaste radaranläggningen för att varna USA för missilanfall. Thulebasen blev också den viktigaste stationen för kommunikation med spaningssatelliter. När basen byggdes tvingades den lilla lokalbefolkningen på drygt ett 50-tal personer flytta 11 mil norrut där en ny by, Qaanaaq, byggdes.

Efter kriget var det ohållbart att upprätthålla Grönlands status som dansk koloni. 1953 blev Grönland danskt amt (län) och en snabb samhällsutveckling följde utan att grönländarna riktigt hann anpassa sig. Det fick många negativa sociala och ekonomiska konsekvenser.

Exempelvis genomförde danska staten under 1950-talet sociala experiment där grönländska barn skickades till Danmark för att lära sig danska språket och dansk kultur Meningen var att de när de skickades tillbaka till Grönland efter att under några år utbildats i Danmark skulle utgöra en ”elit” som danska myndigheter kunde ha kontakt med. Flera av barnen tilläts dock inte återvända till sina grönländska familjer utan adopterades av danska familjer eller placerades på barnhem även efter de kommit tillbaka till Grönland.

Uppgifter under senare år har även visat att grönländska kvinnor och flickor fick preventivmedlet spiral insatt av danska läkare på 1960- och 1970-talen, ofta utan att känna till detta och utan att de gett sitt godkännande. Motivet ska ha varit att begränsa befolkningstillväxten. Grönländska kvinnor har stämt danska staten och kräver kompensation (se Kalendarium).

Ökat självstyre

Det stod efterhand klart att grönländarna måste få större inflytande över beslutsfattandet. När Grönland 1973 kom med i dåvarande EG (numera EU) trots att majoriteten av grönländarna röstat nej, tillsattes en dansk-grönländsk kommission som skulle utreda frågan. På grundval av kommissionens förslag antog folketinget en lag om inre självstyre, ”hjemmestyre”, för Grönland. Lagen trädde i kraft 1 maj 1979.

Den danske monarken skulle fortsätta att vara statsöverhuvud och Danmark skulle även framöver sköta utrikes- och försvarspolitik, rättsväsen, myntväsen samt administrationen av naturtillgångar. Alla övriga områden skulle övergå till grönländarna, men med oförändrat ekonomiskt stöd från Danmark.

Efter hand flyttades administrationen av naturtillgångar till Grönland (dock med delad äganderätt) och Grönland byggde gradvis upp ett avgörande inflytande över de delar av Danmarks utrikes- och säkerhetspolitik som rör ön. Hjemmestyret höll en egen folkomröstning 1983 om EG, och 1985 lämnade Grönland EG, den dittills enda region som gjort så. Grönland slöt i stället ett avtal om tullfri export till EG som även gick med på att betala för ett begränsat fiske i grönländska vatten.

Från år 2000 utredde danska och grönländska politiker hur hjemmestyret skulle kunna stärkas och hur grönländska myndigheterna skulle kunna överta ytterligare kompetens inom ramarna av rikets grundlag. Arbetet utmynnade 2008 i ett förslag till en ny lag om utökat självstyre. Tre fjärdedelar av grönländarna sade i en folkomröstning ja till lagförslaget, som även antogs med stor majoritet i folketinget.

Betydelsen var i någon mån symbolisk eftersom Grönland redan styrde nästan allt. Grönländskan blev officiellt språk och inte som dittills bara "likställt med danskan". Grönländarna blev erkända som folk i folkrättslig mening. Det viktigaste konkreta innehållet var att om och när Grönland skulle överta de sista statliga funktionerna som vädertjänst, kartläggning, polis och kustbevakning måste Grönland självt stå för utgifterna. Sist men inte minst fick Grönland äganderätt till alla naturtillgångar i marken. Men om utvinning av dessa resurser leder till ekonomisk vinst för samhället ska den delas med Danmark på så sätt att Danmarks bidrag till Grönland reduceras med motsvarande Danmarks andel.

Politik

Grönland tillhör Danmark men har inre självstyre. Grönlands intressen på riksnivå övervakas av två grönländska ledamöter i det danska folketinget samt grönländska rådgivare i både stats- och utrikesdepartementen. Dessutom har Grönland ett kontor i Köpenhamn samt representanter vid den danska ambassaden i Bryssel.

Landsstyret (naalakkersuisut) är Grönlands regering och landstinget (inatsisartut) är Grönlands parlament med 31 medlemmar. Val till landstinget hålls vart fjärde år. Landsstyret tillsätts av majoriteten i landstinget. Grönlands tidigare 18 kommuner slogs 2009 ihop till fyra stora kommuner.

Till de större partierna i Grönland hör det socialdemokratiska Siumut (Framåt) som utgjort stommen i flertalet regeringar sedan 1979. Det finns även ett högerparti Atassut, ett mittenhögerparti Demokraatit. Flera partier med olika politisk färg förordar självständighet däribland Inuit Ataqatigiit och Partii Naleraq.

Viktiga frågor

Efter formaliseringen av självstyret 2009 hamnade frågan om självständighet tidvis i skuggan av andra pressande problem: fisket och jakten, bygdernas överlevnad, skolans bristande kvalitet, stora sociala problem. Den hetaste debatten gällde hanteringen av de omfattande tillgångarna av uran, järnmalm, olja, gas med flera naturresurser och samarbetet med jättelika internationella gruvbolag.

Självstyrelseregeringen slöt 2013 nya gruvavtal med utländska bolag, och en växande andel av budgetinkomsterna väntades komma från gruvnäringen. Import av arbetskraft i stor skala såg ut att bli nödvändig, och det grönländska samhället stod därmed inför en historisk förändring.

Planerna på att utvinna mineral och råvaror för att snabba på områdets ekonomiska utveckling har ofta hamnat i konflikt med hänsyn till miljö och natur.
Det har bland annat aktualiserats när det gäller utvinning av uran, som är ett radioaktivt ämne och anses utgöra en miljörisk. Det grönländska parlamentet beslöt 2013 att tillåta uranbrytning, som förbjöds av Danmark 1985. Beslutet sågs som en självständighetsmarkering gentemot Danmark, som anser att frågan om uranbrytning på Grönland hör till försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiken som beslutas i Köpenhamn. Genom att förbudet upphävdes öppnades nya möjligheter för att bryta inte bara uran utan även sällsynta mineraler, som ofta är lokaliserade i anslutning till uran.

Ett av de planerade projekten var mineralbrytning i Kvanefjeldgruvan. Efter ett maktskifte efter grönländska valet återinfördes dock uranförbudet 2021. Motståndet bland allmänheten hade ökat på grund av en debatt kring riskerna med radioaktivt avfall från gruvbrytningen.

Kvanefjeldprojektet stoppades därmed, trots att ett australiskt gruvföretaget Greenland Minerals fått preliminärt ja till utvinning under den förra Siumut-regeringen. Även ett kinesiskt företag hade varit involverat i planerna.
Samma år beslöt regeringen även att avbryta prospektering efter olja, på grund av höga kostnader men även av med tanke på klimatförändringarna och miljöhänsyn.

Det finns ett starkt intresse från omvärlden för de troliga förekomsterna av olika mineral i Grönland, särskilt sällsynta jordartsmetaller som är centrala för tillverkning av halvledare, mobiltelefoner, bilbatterier med mera.

En del bedömare menar att mineraltillgångarna i kombination med geopolitiska avvägningar var ett av skälen till att USA:s president Donald Trump 2020, under sin första presidentperiod i USA, deklarerade att han ville köpa Grönland och därefter, när han inledde sin andra period vid makten, upprepade sin önskan att få kontroll över ön (se Danmark: Utrikespolitik och försvar).

Intresset för att bli en del av USA är dock lågt bland grönländarna enligt bedömare. Samtidigt är även det danska styret impopulärt bland många. En stor andel av grönländarna vill enligt opinionsmätningar ha självständighet, men inte på bekostnad av sämre levnadsstandard.

Ekonomi

Grönlands BNP per invånare uppgår till två tredjedelar av den danska. Men levnadskostnaderna är högre än i Danmark och den materiella levnadsstandarden lägre.

Ekonomin domineras av den offentliga sektorn. Danmark ger ett årligt bidrag till Grönlands ekonomi (drygt 4 miljarder danska kronor 2024), vilket motsvarar nära hälften av självstyrets offentliga inkomster.

Grönlands viktigaste inkomstkälla är räkfisket. Andra exportprodukter är krabbor, fisk och fiskprodukter, skinn och pälsar samt frimärken. De minskande fångsterna har gjort att allt fler grönländare söker sig till städerna, vilket skapar nya sociala och ekonomiska problem.

Handel, transport och service är viktiga sektorer inom ekonomin. Det finns också stora, ännu oexploaterade tillgångar av till exempel sötvatten, olja, järn och en rad så kallade sällsynta jordartsmetaller. Det finns en stor potential för vattenkraft som Grönland har börjat utnyttja.

Grönland har blivit alltmer intressant för internationella gruvbolag. Det grönländska parlamentet upphävde 2013 förbudet mot uranbrytning och andra radioaktiva ämnen. Det råder dock delade meningar mellan Danmark och Grönland om de grönländska myndigheterna på egen hand kan besluta om uranbrytning. Kvanefjeld vid Narsaq innehåller förutom jordens femte största urantillgång även sällsynta jordartsmetallerna som är oumbärliga i den elektroniska industrin och skulle kunna ge stora ekonomiska vinster.

Regeringen försöker bredda ekonomin genom att göra en insats för att höja skolornas och utbildningens kvalitet och uppmuntra privata investerare. Näringar av betydelse är byggnadsverksamhet, hantverk, skeppsbygge, får- och renskötsel samt jakt.

Turismen växer snabbt, inte minst i form av passagerare på kryssningsfartyg. Det som lockar besökarna är kryssningar längs den spektakulära kusten, fjällvandring, fiske, jakt, skidåkning och hundspannskörning.

LÄSTIPS - läs mer om Grönland i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Grönlandshot utlöser dansk kris (2025-01-27)