Belarus – Äldre historia

Det område som idag utgör Belarus (Vitryssland) ingick under 900-talet i Kievriket och på 1200- och 1300-talen i Storfurstendömet Litauen, som senare gick samman med Polen genom Lublinunionen 1569. Polens delning i slutet av 1700-talet ledde till att det belarusiska området inlemmades i det tsarryska imperiet. Efter första världskriget blev Belarus delrepublik i Sovjetunionen. Andra världskriget blev förödande; landet ockuperades först av Nazityskland och intogs därefter åter av den sovjetiska armén.

Trakterna vid floderna Dnepr, Pripjat, Dvina och Bug har varit befolkade i årtusenden. De första östslaviska folkgrupperna kom under 600-talet till vad som idag är Belarus och hade på 800-talet brett ut sig över hela området. De levde som jägare, fiskare och samlare.

Under 900-talet var landet en del av Kievriket, den första östslaviska statsbildningen. När Kievrikets härskare furst Jaroslav den Vise dog 1054 splittrades riket i ett antal stadsstater. En av dem, Polatsk, blev embryot till dagens Belarus.

Efter tatarernas invasion av Kievriket på 1200- och 1300-talen kom de belarusiska områdena att ingå i Storfurstendömet Litauen. Där var slaviska folk i majoritet och kom därför att få stort kulturellt inflytande. Det officiella språket var baserat på gammal kyrkslaviska, en föregångare till belarusiska (vitryska) och ukrainska.

Del av ryska tsarväldet

Vid slutet av 1300-talet konverterade den litauiske storfursten Jogaila från hedendom till katolicism. Samtidigt gifte han sig 1386 med den endast tolv år gamla polska drottningen Jadwiga. Därmed ingick Polen och Litauen en personalunion. Det nya mäktiga riket sträckte sig från Östersjön till Svarta havet. Det litauiska storfurstendömet gick samman helt med Polen genom Lublinunionen 1569. Den belarusiska adeln övergick från ortodox kristendom till katolicism. Belarusiska ersattes gradvis som statsspråk av latin och polska.

På 1600-talet rådde social oro och nöd. De allra flesta belarusier var fattiga bönder. 1648–1654 misslyckades flera revolter mot de polska jordägarna. Många flydde till de ukrainska stäpperna för att bli kosacker.

Polens tre delningar 1772–1795 skulle få avgörande inflytande på historien. För varje delning fick Tsarryssland allt större del av Belarus, och till sist var nästan hela landet inlemmat i det ryska imperiet.

Under de nya herrarna upphörde det självstyre som Belarus haft under Polen-Litauen, och på 1800-talet inleddes en hård förryskningspolitik. Den grekisk-katolska kyrkan (se Religion) upplöstes, och 1840 förbjöds namnet Belarus. Området delades upp i ryska provinser. Från 1859 till 1906 var utgivning av skrifter på belarusiska förbjuden liksom användning av språket i skolundervisning.

Förryskning och hårt förtryck

Bönderna var fjättrade i livegenskap, vilket innebar att de var tvungna att tjäna en godsherre och inte hade rätt att flytta. När livegenskapen avskaffades i det ryska imperiet 1861 bestod det belarusiska folket av lantarbetare och några få jordägare. Trots att bönderna blev fria hade de allra flesta varken jord eller inflytande. Istället påtvingades de ryska språket, den ortodoxa tron, kännbara skatter och i männens fall 25 år lång militärtjänst åt tsaren.

Från 1800-talets mitt växte det nationella självmedvetandet. 1863 manade upprorsmannen Kastus Kalinowski (Kastuś Kalinoŭski) till revolt mot tsaren. Många belarusier tog till vapen, men bondehären krossades av ryska trupper. Ledaren, idag sedd som anfader för belarusisk nationalism, hängdes 1864.

Vid slutet av 1800-talet började landet industrialiseras, men få gagnades av den nya tidens utveckling. Istället bredde arbetslöshet och fattigdom ut sig. Många valde att söka lyckan på andra håll. 1867–1917 emigrerade nästan 1,5 miljoner belarusier till främst USA och Sibirien.

Sedan Ryssland 1905 förlorat i krig mot Japan krävde Belarus ökad autonomi. Den ryske tsaren tvingades ge efter och det belarusiska språket blev åter tillåtet, liksom litteratur och andra kulturyttringar.

Socialistisk sovjetrepublik upprättas

Första världskrigets frontlinje klöv Belarus i två delar. Vid februarirevolutionen i Ryssland 1917 bildade belarusiska nationalister och socialister ett råd i Minsk som eftersträvade visst självstyre. Men när de ryska kommunisterna, bolsjevikerna, tog makten i november 1917 sändes trupper till Minsk och rådet upplöstes. Bolsjevikerna tvingades dock retirera undan framryckande tyska trupper, och i Brest-Litovsk-freden i mars 1918 fick Tyskland större delen av Belarus.

Samma månad utropade nationalister vad som på svenska varit känt som Vitryska nationella republiken, också kallad Vitryska folkrepubliken, men tyskarna erkände inte den nya statsbildningen. När tyskarna senare under året drog sig tillbaka ockuperade bolsjevikerna på nytt Minsk, och en belarusisk socialistisk sovjetrepublik proklamerades den 1 januari 1919. En månad senare förenades Belarus med Litauen i en sovjetrepublik med Vilnius som huvudstad.

I april 1919 gick polska trupper in i Litauen och Belarus, och båda förklarades vara delar av Polen. Först den 31 juli 1920 återtog bolsjevikerna Minsk, och i augusti återupprättades den socialistiska sovjetrepubliken i Belarus (Vitryssland), medan Litauen blev självständigt. Republiken omfattade endast östra delen av det område som befolkades av belarusier. De västra delarna tillföll Polen genom Rigafördraget 1921. När Sovjetunionen upprättades 1922 blev Belarus en av delrepublikerna. På svenska kallades den Vitryska socialistiska sovjetrepubliken eller Vitryska SSR.

Under det sovjetiska systemet var alla partier utom kommunistpartiet förbjudna och all egendom förstatligades. Men det kaos som rådde efter inbördeskriget i början av 1920-talet fick den sovjetiske ledaren Vladimir Lenin att göra vissa avsteg från sina planekonomiska principer. Viss privat företagsamhet tilläts inom jordbruk, handel och småindustri. Under 1920-talet utvecklades Belarus såväl kulturellt som ekonomiskt. Många fick det bättre ställt, deras språk var tillåtet och kulturen blomstrade. Vid mitten av 1920-talet återfick Belarus också landområden i öster som ryssarna tidigare ockuperat.

Förödelse under Stalins terror

När Josef Stalin tog makten vid 1920-talets slut hårdnade styret från Moskva. 1928 inleddes en brutal kollektivisering av jordbruket och privata jordlotter slogs samman till stora jordbrukskollektiv. Kampanjen mötte starkt motstånd från de belarusiska bönderna. Bondeuppror bemöttes med förvisningar och fängslanden. Historieböckerna skrevs om för att visa att folket alltid strävat efter att vara en del av Ryssland. Förföljelserna i början av 1930-talet riktades särskilt mot nationalister och intellektuella men kom 1936–1938 att omfatta alla grupper av befolkningen. Idag uppges från belarusiskt håll att två miljoner människor föll offer för Stalins terror under denna period.

Belarusierna i Polen efter 1921 fick en annan historia. I början var denna nybildade polska stat tolerant mot minoriteter, men sedan skärptes tonen. Östra Polen, där belarusierna bodde, förföll ekonomiskt och många emigrerade till USA och Frankrike. Under marskalk Józef Piłsudskis styre (1926–1935) förföljdes belarusier i Polen. När sovjetiska Röda arméns trupper i september 1939 tågade in i östra Polen jublade många och hälsade Sovjetunionen som befriare. Det polska, västra Belarus förenades med det ryska, östra. Men många jublade för tidigt. Cirka 300 000 människor från västra Belarus deporterades till sovjetiska arbetsläger 1939–1941.

Andra världskriget blev förödande. 1941 ockuperades landet av Nazityskland. Under den två år långa ockupationen fick cirka 2,2 miljoner belarusier sätta livet till, bland dem större delen av republikens judiska befolkning. Mer än en miljon byggnader förstördes, och städer som Minsk och Vitebsk lades i ruiner.

När Röda arméns trupper ännu en gång trängde in i landet flydde många västerut. Övergreppen fortsatte, men nu stod ryssar för förtrycket. Stalin beordrade omfattande deportationer av belarusier som samarbetat med nazisterna eller suttit i tyska arbetsläger. Vid Jalta-konferensen 1945 bekräftade de allierade att den så kallade Curzon-linjen skulle bli Belarus västgräns, vilket betydde att landets bägge hälfter återförenades.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0