Belarus

https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/belarus/

Belarus (Vitryssland) gränsar till Ryssland, Ukraina och EU-länderna Lettland, Litauen och Polen. Landet kontrolleras helt av president Aleksandr Lukasjenko och hans auktoritära regim. Belarus har en bred industribas men är ekonomiskt beroende av Ryssland, inte minst import av rysk naturgas.

Belarus – Geografi och klimat

Belarus (Vitryssland) är knappt hälften så stort som Sverige. Det gränsar till EU-länderna Lettland, Litauen och Polen i norr och väster samt till Ryssland i öster och Ukraina i söder.

Belarus saknar havskust men har gott om sjöar, kärr och träskmarker. Landskapet är övervägande flackt men en låg bergås löper diagonalt från väster till öster. I norr består landskapet till stor del av skogsklädda kullar med många sjöar. I söder utbreder sig låglänta träskmarker runt floden Pripjat – en biflod till Dnepr som är landets största flod. Andra bifloder till Dnepr är Dvina och Neman.

Stora obebodda skogar upptar mer än en tredjedel av landytan. I norr växer främst barrträd men även björk och alar, i söder finns stora lövskogar. Längst i väster på gränsen till Polen ligger nationalparken Belovezjskaja Pusjtja. Där finns urskogar med många sällsynta djur, bland annat Europas största bestånd av visenter (europeiska bisonoxar). Urskogsområdet som delas med Polen är i Sverige mest känt som Białowieża-skogen. Den polska delen klassades som världsarv 1979 och världsarvet utvidgades 1992 med den belarusiska delen.

Inlandsklimat överväger, det vill säga varma somrar och mycket kalla vintrar. Närheten till Östersjön gör att luften är relativt fuktig på somrarna.

En av landets mest berömda städer är Brest vid polska gränsen, som genom tiderna har lytt under flera olika riken. Dess dramatiska krigshistoria inbegriper även svenska fälttåg på 1600-talet.

Om våra källor

Fakta – Geografi och klimat

Yta
207 600 km2 (2020)
Tid
svensk + 1 timme
Angränsande land/länder
Polen, Ukraina, Litauen, Lettland, Ryssland
Huvudstad med antal invånare
Minsk 1 800 000 (uppskattning 2009)
Övriga större städer
Gomel 476 000, Mogilev 368 000, Vitebsk 342 000, Grodno 327 000, Brest 310 000 (uppskattning 2009)
Högsta berg
Dzerzjinskijberget (346 m ö h)
Viktiga floder
Dnepr, Dvina, Neman
Största sjö
Narotj
Medelnederbörd/månad
Minsk 33 mm (febr), 89 mm (juli)
Medeltemperatur/dygn
Minsk -5 °C (jan), 19 °C (juli)

Källor

Belarus – Befolkning och språk

Drygt fyra av fem invånare identifierar sig som belarusier (vitryssar). Av minoritetsgrupperna är ryssarna flest; nästan var tionde invånare är av rysk härkomst. Gränsdragningen mellan belarusier och ryssar är dock vag och det ryska språket används mer än belarusiskan.

Många ryssar tvångskommenderades till Vitryssland (Belarus) under 1940- och 1950-talen, då det blev brist på arbetskraft till följd av att Sovjetunionens ledare Josef Stalin deporterat många vitryssar österut. Under sovjettiden (1920–1991) försökte myndigheterna också aktivt blanda folkslagen i de olika republikerna med varandra.

Vid sidan av ryssarna utgör polacker och ukrainare de största minoritetsgrupperna. Polackerna lever främst i landets västra delar. De har i stor utsträckning behållit sina traditioner och sin katolska religion.

I början av 1900-talet var judarna den näst största etniska gruppen i landet. De dominerade i flera städer. Den nazityska judeutrotningen under andra världskriget samt en påföljande utvandring, som tilltagit efter självständigheten 1991, har gjort att judarna numera är få i Belarus.

Kraftig befolkningsminskning

Sammanlagt beräknas landet ha förlorat minst en fjärdedel av sin befolkning under andra världskriget. Först på 1970-talet låg invånarantalet på samma nivå som före kriget. Sedan Belarus blev självständigt har befolkningen minskat med närmare en miljon, till drygt 9,5 miljoner. Orsaken är ökad dödlighet, lägre födelsetal och utvandring.

Uppemot två miljoner belarusier bor utomlands. De återfinns främst i området för det forna Sovjetunionen, i Polen samt i Västeuropa och Nordamerika.

Belarus har varit relativt förskonat från de etniska motsättningar som präglat många andra före detta sovjetrepubliker. Judar vittnar dock om antisemitism, som har bidragit till den stora utvandringen. Israelisk press har beräknat antalet kvarvarande judar till cirka 20 000, men också noterat att det finns judar bland de mest välbeställda i affärslivet som har gynnats av regimens satsningar på IT-området. 

Enligt uppskattningar finns uppemot 60 000 romer i landet. De utsätts för omfattande diskriminering med begränsad tillgång till utbildning och extremt hög arbetslöshet.

Språk

Belarusiska är liksom ukrainska och ryska ett östslaviskt språk, men det uppvisar stor påverkan av polska som är västslaviskt. De tre östslaviska språken har alla utvecklats ur fornryskan och har stora likheter med varandra. Samtliga skrivs med kyrilliska bokstäver.

Under sovjettiden fick det belarusiska språket efter hand ge plats för ryska, som blev det dominerande språket. Belarusiska förde länge en tynande tillvaro och många intellektuella befarade att språket höll på att dö ut. Det fick dock en renässans under det nationella uppvaknandet i slutet av 1980-talet. Trots att endast 10–20 procent av befolkningen hade belarusiska som modersmål utropades det till landets officiella språk 1990. En satsning gjordes på att införa det som huvudspråk i skolor och offentliga sammanhang. 1995 blev även ryska officiellt språk och då fick belarusiska åter träda tillbaka, trots att det fortsatt hålls kurser i belarusiska runtom i landet.

Landets president Aleksandr Lukasjenko (Aljaksandr Lukasjenka) talar i allmänhet ryska eller ett utbrett blandspråk som kallas trasjanka, men sommaren 2015 levererade han för första gången en del av ett politiskt tal på belarusiska. Det händer att han går över från ryska till belarusiska när han vill understryka att han inte är en marionett som som styrs av den ryska maktborgen Kreml.

Andelen som identifierar sig som belarusier ökade något mellan folkräkningarna 1999 och 2009, och ytterligare ett par procentenheter till 2019, då nästan 84 procent såg sig som belarusier, på bekostnad av alla andra grupper. Samtidigt minskade andelen som angav belarusiska som modersmål eller vardagsspråk. 2019 uppgav drygt 23 procent belarusiska som första språk, medan 70 procent svarade att de är rysktalande.

Om våra källor

Fakta – befolkning och språk

Befolkning
belarusier 83,7 %, ryssar 8,3 %, polacker 3,1 %, ukrainare 1,7 %, övriga 3,2 %
Antal invånare
9 466 856 (2019)
Antal invånare per kvadratkilometer
47 (2018)
Andel invånare i städerna
78,1 procent (2017)
Nativitet/födelsetal
12,4 per 1000 invånare (2016)
Mortalitet/dödstal
12,6 per 1000 invånare (2016)
Befolkningstillväxt
0,1 procent (2017)
Fertilitetsgrad
1,7 antal födda barn per kvinna (2016)
Andel kvinnor
53,5 procent (2017)
Förväntad livslängd
74 år (2018)
Förväntad livslängd för kvinnor
79 år (2018)
Förväntad livslängd för män
69 år (2018)
Språk
belarusiska (vitryska) och ryska är officiella språk 1
1. i övrigt talas bland annat polska och ukrainska

Källor

Belarus – Religion

Den belarusiska ortodoxa kyrkan är landets största samfund och har enligt religionslagen från 2002 en särställning i samhället. Katolicismen, islam, judendomen och den lutherska tron erkänns som ”traditionella religioner”.

I folkräkningen 2019 beskrev sig inte fullt hälften av befolkningen som ortodoxt kristna, medan cirka 7 procent svarade att de är katoliker. Övriga samfund är små. Vid sammanställningen av folkräkningen noterades drygt 40 procent av invånarna som icke-troende, men det är en beräkning som gjordes på oklart underlag. Religionsfrihet råder enligt grundlagen men den är i verkligheten begränsad. Religiös verksamhet som strider mot Belarus suveränitet är förbjuden. Religiösa minoriteter, däribland Jehovas vittnen, har nekats att registrera sig.

Belarus har under historiens lopp ofta varit skådeplats för konflikter mellan den östliga ortodoxa och den västliga katolska kyrkan, som omväxlande har haft dominerande inflytande i landet.

Under Lublinunionen (se Äldre historia) från 1500-talets mitt till 1700-talets slut övergick landets adel till katolicismen. 1596 instiftades den unierade kyrkan, också kallad den grekisk-katolska kyrkan. Denna kyrka erkänner påven som högste andlige ledare men har behållit den ortodoxa gudstjänstordningen och använder kyrkslaviska som gudstjänstspråk.

Många ortodoxa belarusiska bönder tvingades konvertera till denna form av katolicism, som under 250 år var den dominerande religiösa riktningen för en stor del av befolkningen. Några vägrade, vilket ledde till omfattande förföljelser av ortodoxa. När den unierade kyrkan förbjöds av den ryske tsaren 1839 återgick belarusierna till den rysk-ortodoxa kyrkan.

Under kommunismen på 1900-talet upplöstes många församlingar och religiösa ledare förföljdes, mördades eller gick i landsflykt. Värst drabbades katolikerna på grund av sina kontakter med Polen och med påven, men också den ortodoxa kyrkan motarbetades.

Judar i Belarus utsattes för förföljelse både från Sovjetunionen och från nazismen. Närmare 90 procent av landets judar mördades under Förintelsen. Idag beräknar judiska organisationer att det finns mellan 10 000 och 25 000 judar i landet. Församlingarna tillhör olika inriktningar inom judendomen.

I samband med 1980-talets reformpolitik i Sovjetunionen upplevde Belarus ett religiöst uppsving. 1990 grundades en belarusisk ortodox kyrka som en gren av den rysk-ortodoxa kyrkan. Även den unierade kyrkan och andra samfund återupptog sina aktiviteter.

Lagen kräver att religiösa grupper registrerar sig hos myndigheterna, med namn på alla medlemmar, och söker myndigheternas godkännande till exempel för spridande av religiös litteratur. Församlingar måste ha minst 20 medlemmar för att få hålla gudstjänster, även i hemmet. Utlänningar tillåts inte leda samfund.

Om våra källor

Belarus – Utbildning

De flesta barn i Belarus går några år i förskola innan de börjar ordinarie skola. Nioårig skolplikt råder, från sex eller sju års ålder. Det stora flertalet går också gymnasiet. Men undervisningen anses hålla ojämn kvalitet och det belarusiska språkets ställning är svag.

I grundskolan går eleverna först igenom ett fyraårigt och därpå ett femårigt stadium. På gymnasienivå finns två-, tre- och fyraåriga utbildningar, varav en del är teoretiska och andra yrkesorienterade. Omkring två av tre läser också någon eftergymnasial utbildning. Antalet högskolestuderande har ökat kraftigt sedan självständigheten 1991.

Det finns ett drygt 50-tal universitet och högskolor, varav merparten är statliga. All undervisning är i hög grad kontrollerad av regimen.

Ett fristående universitet, Europeiska humanistiska universitetet (EHU), fanns i Minsk mellan 1992 och 2004, då det stängdes av myndigheterna. Det har emellertid fortsatt att fungera som ett universitet i exil i Litauens huvudstad Vilnius. Stängningen förklarades officiellt med att lärosätet saknade lämpliga lokaler, men i verkligheten anses den ha berott på att universitetet hade omfattande kontakter med västvärlden.

Under kommunisttiden bedrevs nästan all utbildning på ryska. Först 1990 blev belarusiska (vitryska) förstaspråk i grundskolorna och gamla, ryska läroböcker började bytas ut mot belarusiska motsvarigheter. Men sedan ryska blivit nationens andra officiella språk 1995 har det åter blivit det dominerande språket i undervisningen. Trots att belarusiska fått något av ett uppsving de senaste åren, särskilt i kulturella sammanhnag, är skolorna få där undervisningen ges på belarusiska. Högre utbildning ges nästan uteslutande på ryska.

Sedan regimen började öppna för kontakter med västländer har det hänt saker som också kan påverka skolan. Med stöd av Världsbanken (dit Belarus är anslutet sedan 1992) finansieras moderniseringsprojekt inom skolvärlden. Ett skolpengssystem har testats för att förbättra fördelningen av resurser mellan skolorna. Våren 2019 meddelade banken att ytterligare 90 miljoner euro beviljats till satsningar på att höja undervisningens kvalitet för 65 000 elever i landsbygdsskolor. 2018 deltog Belarus för första gången i OECD:s Pisamätningar. Med Världsbankens stöd är det tänkt att kunskapsutvärderingen ska genomföras i Belarus även 2021 och 2024.

Om våra källor

Fakta – utbildning

Andel barn som börjar grundskolan
95,7 procent (2017)
Antal elever per lärare i grundskolan
19 (2017)
Läs- och skrivkunnighet
99,6 procent (2009)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av BNP
4,8 procent (2017)
Offentliga utgifter för utbildning i andel av statsbudgeten
11,1 procent (2017)

Källor

Belarus – Kultur

Kulturtraditionen i Belarus har rötter i Kievriket på 1000-talet och den litauiska perioden på 1200-talet. Dagens mest uppmärksammade kulturpersonlighet är författaren Svetlana Aleksejevitj, som fick Nobelpriset i litteratur 2015.

En känd konstnär med ursprung i Belarus är Marc Chagall, som växte upp i Vitebsks judiska getto kring sekelskiftet 1900. Bymotiv är vanliga i hans målningar. Chagall levde dock större delen av sitt liv i Frankrike.

Belarusisk litteratur upplevde en pånyttfödelse i början av 1900-talet, då nationalförfattarna Janka Kupala och Jakob Kolas lade grunderna till det moderna belarusiska språket. Under Stalinåren (1924–1953) förbjöds mycket av den belarusiska kulturen. Kampen för självständighet blev i stor utsträckning också en kamp för att återerövra denna.

Svetlana Aleksijevitj tilldelades Nobelpriset för sina ”mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”. Bland hennes böcker på svenska finns den dokumentära intervjuboken ”Bön för Tjernobyl”. Nämnas bör även Vasil Bykau, som blev internationellt uppmärksammad för sina verk om andra världskriget. Bykau var en framträdande kritiker av president Aleksandr Lukasjenkos regim. Poeten och människorättsaktivisten Uladzimir Njakljajeu, som var kandidat i presidentvalet 2010, tilldelades Svenska Pens Tucholskypris 2011. Först 2014 fick han möjlighet att ta emot utmärkelsen.

Belarus har en stark sång- och folkmusiktradition. Varje år äger den internationella musikfestivalen ”Slaviska marknaden i Vitebsk” rum i just staden Vitebsk.

Det finns också alternativa kulturrörelser som bland annat verkar för att stärka det belarusiska språkets ställning. Det oberoende Galleri Y i Minsk har en bokhandel som säljer böcker skrivna på och översatta till belarusiska, en designbutik, utställningshall och ett kafé där unga Minskbor samlas. Galleriet ordnar också seminarier och debatter om konst och kultur.

I byarna Nezvizh och Mir finns slott som finns upptagna på FN-organet Unescos världsarvslista. I staden Brest ligger en stor fästning som efter andra världskriget fick epitetet hjältefästning på grund av det mod som sovjetiska soldater visade när de stred där mot den tyska naziarmén 1941.

En annan sevärdhet är nationalparken Belovezjskaja Pusjtja som också finns med på världsarvslistan. Naturområdet som delas med Polen är i Sverige mest känt som Białowieża-skogen.

I Grodno finns Stora synagogan, vars historia går tillbaka till 1500-talet även om byggnaden är av nyare datum. Bara en del av de tidigare många synagogorna i Belarus finns bevarade, eftersom judar i landet utsattes för svåra förföljelser både av Nazityskland och av Sovjetunionen under Stalintiden.

Om våra källor

Belarus – Arbetsmarknad

Staten är den dominerande arbetsgivaren i Belarus (Vitryssland), där den privata sektorn fortfarande är eftersatt. Enligt FN:s utvecklingsfond UNDP är mer än hälften av belarusierna anställda i företag som helt eller delvis ägs av staten.

Ungefär en tredjedel av alla som arbetar i Belarus återfinns i tillverkningsindustrin, som är den största sektorn med maskinvaror som specialtet. Näst störst är service och handel, följt av jordbruk. Så många som en fjärdedel av befolkningen anses arbeta i den informella, svarta sektorn av ekonomin.

Många har ettåriga kontrakt som omprövas varje år. Avsaknaden av anställningstrygghet ger arbetsgivaren – och myndigheterna – stor makt att göra sig av med obekväma personer. Lönerna bestäms centralt av regeringen.

Den officiella arbetslösheten är mycket låg och hamnar ofta under en procent. I verkligheten anses den dock ligga högre, även om den fortfarande är lägre än i andra europeiska länder. UNDP, som bygger sin landbeskrivning på både landets officiella statistik och beräkningar gjorda av Internationella valutafonden (IMF), räknar med 4,7 procents arbetslöshet.

Låg arbetslöshet, som ett led i strävan efter hög välfärdsstandard, är ett av president Lukasjenkos främsta politiska mål. I verkligheten är ett stort antal belarusier undersysselsatta och många saknar helt arbete utan att vara registrerade som arbetslösa.

För att straffa ”samhällsparasiter” (personer som arbetar färre än 183 dagar om året) införde Lukasjenko i februari 2015 en särskild skatt för arbetslösa. En månad senare avbröt presidenten indrivningen av denna ”snyltarskatt” med motiveringen att lokala myndigheter hade varit alltför nitiska och att oskyldiga hade drabbats.

Många belarusier söker sig till utlandet, främst till Ryssland och på senare år till Polen, för att arbeta. Till Polen åker inte minst byggnadsarbetare under 40 år, som ersätter polska och ukrainska arbetare som sökt sig vidare till högre löner i Västeuropa. Första kvartalet 2019 gästarbetade 93 000 belarusier i utlandet enligt en stickprovsundersökning gjord av statistikmyndigheten Belstat, men den noteringen omfattar bara personer som arbetade utomlands mindre än ett år. Det totala antalet som jobbar utomlands uppgår enligt olika beräkningar till flera hundratusen varje år. 

Formellt har anställda rätt att organisera sig i fackföreningar, men myndigheterna har allt mer kommit att kontrollera dem. Oberoende fackföreningar utsätts för trakasserier vilket har föranlett kritik från bland annat FN:s arbetsorganisation ILO.

Om våra källor

Fakta – arbetsmarknad

Arbetslöshet
5,8 procent (2019)
Ungdomsarbetslöshet
10,1 procent (2019)

Källor

Belarus – Sociala förhållanden

På papperet garanterar myndigheterna i Belarus (Vitryssland) full sysselsättning, rätt till skola, vård, omsorg och pension. Men flera år av ekonomiska svårigheter gjorde många belarusier arbetslösa och försämrade de sociala förmånerna. Skyhög inflation urholkade värdet av pensioner och andra ersättningar. Välståndet beskrivs idag som knapert men jämnt fördelat.

Andelen som enligt officiella siffror lever i fattigdom har minskat, sett över flera årtionden. Det finns flera mått på fattigdom som kan användas, men Världsbanken beskrev förändringen så här i en rapport 2017: från nästan 42 procent fattiga vid millennieskiftet till knappt 6 procent 2016. Men nästan hälften av hushållen lägger halva sin disponibla inkomst på mat.

Jämfört med andra tidigare sovjetrepubliker har Belarus i likhet med baltstaterna relativt hög social och ekonomisk utveckling. Inkomstfördelningen är förhållandevis jämn. I Belarus finns inte de stora kontraster mellan fattiga och rika som i exempelvis Ryssland. Men fattigdomen är ändå mer påtaglig på landsbygden, där en hel del hushåll fortfarande saknar rinnande vatten och centralvärme. För många på landet spelar de egna odlingarna stor roll för uppehället.

Pensionsåldern var tidigare 55 år för kvinnor och 60 år för män. 2016 beslutade dock president Lukasjenko att gradvis höja den till 58 år för kvinnor och 63 år för män till 2022. Medellivslängden för män är klart kortare än den för kvinnor. 2018 kunde en man förvänta sig att leva till 69 år, en kvinna till 79. 

En utsänd från Läkare utan gränser beskrev 2019 resistent tuberkulos (som motstår antibiotika) som ett av de svårare problemen för den belarusiska sjukvården. Inte sällan hänger sjukdomsbilden ihop med att patienten missbrukar alkohol. Också andra sjukdomar sprids under de betingelserna.

Drogmissbruk ligger bakom omfattande spridning av hiv/aids, men tillgången till läkemedel mot sjukdomar som hiv/aids och hepatit C har förbättrats på senare år tack vare att det blivit möjligt att tillverka billiga läkemedelskopior.

Hur kärnkraftsolyckan 1986 i Tjernobyl (i grannlandet Ukraina) har påverkat det allmänna hälsoläget är omdiskuterat. Efter katastrofen har belarusiska forskare kopplat ihop strålningen från den havererade reaktorn med en rad sjukdomar och missbildningar hos människor från de drabbade områdena. Dessa rön tillbakavisas dock av FN:s världshälsoorganisation (WHO) och FN:s atomenergiorgan (IAEA) som i sina rapporter slår fast att den enda konsekvens för hälsan som hittills har kunnat påvisas är en ökning av antalet fall av sköldkörtelcancer hos barn. Den ökningen är däremot dramatisk. På tio år ökade den från två nya fall om året till nästan 2 000 fall om året.

Kvinnor utgör ungefär hälften av arbetsstyrkan och Belarus anses vara det mest jämställda landet bland de tidigare sovjetrepublikerna. Kvinnor är dock underrepresenterade inom politiken och på topposter inom till exempel näringslivet och på myndigheter.

Sedan Sovjetunionens sammanbrott 1991 är homosexualitet formellt lagligt i Belarus, men homosexuella personer utsätts ofta för hot och trakasserier. Justitiedepartementet avslog 2013 en ansökan från organisationen Gaybelarus om att få bli officiellt registrerad, vilket är en förutsättning för att kunna arbeta öppet. Departementet motiverade avslaget med att organisationens stadgar "inte främjar vitryska ungdomars sociala mognad och allmänna utveckling". Gaybelarus sade sig vilja försvara homo-, bi- och transsexuella människors rättigheter.

Fakta – sociala förhållanden

Spädbarnsdödlighet
3 per 1000 födslar (2018)
Andel hiv-smittade vuxna (15–49 år)
0,5 procent (2019)
Andel hiv-smittade bland unga kvinnor (15–24 år)
0,1 procent (2019)
Andel hiv-smittade bland unga män (15–24 år)
0,1 procent (2019)
Andel av befolkningen som har tillgång till rent vatten
98,0 procent (2015)
Andel av befolkningen som har tillgång till toaletter
97,8 procent (2017)
Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP
6,1 procent (2015)
Offentliga utgifter för hälsovård per person
318 US dollar (2016)
Andel kvinnor i parlamentet
35 procent (2018)

Källor

Belarus – Seder och bruk

Belarus (Vitryssland) har i århundraden ingått i den ryska kultursfären och delar i mångt och mycket grannlandets seder och bruk, även om influenser även förekommer från övriga grannländer.

Män hälsar vanligen genom att skaka hand. Kvinnor som känner varandra kan hälsa genom kindkyssar, annars är det vanligt med bara en kort nick. En man och kvinna som inte är bekanta undviker ofta kroppskontakt. Den formella hälsningsfrasen är "Zdravstvujte" medan den mer informella är "Privijet". Ögonkontakt är viktigt. Belarusier är ganska direkta på ett sätt som kan uppfattas som bryskt för den som är ovan.

Till ett möte eller en bjudning bör man vara någorlunda punktlig. I formella sammanhang har en gäst gärna med sig blommor till värdinnan och en flaska vin eller vodka till värden, samt kanske något sött till barnen. När man stiger in i någons hem tar man vanligen av sig skorna.

Gäster tas traditionellt emot med bröd och salt – runda ofta dekorerade brödstycken med ett saltkar placerat ovanpå. Brödet är placerat på en handbroderad handduk, en rusjnik. Gästen förväntas bryta en bit av brödet, salta det och äta. Rusjniken är ofta en viktig bröllopsgåva.

Köket har mycket gemensamt med det ryska och det i övriga grannländer. Potatis har central plats i kosthållningen, tillsammans med brödet som ofta är bakat på råg. Svamp, rödbetor, kål och bär är vanliga ingredienser. Fläskkött, nötkött, kyckling och sötvattensfisk som abborre är vanligt.  Rödbetssoppa, borsjtj, serveras med smetana, gräddfil. Motjanka är en tjock köttsoppa som äts tillsammans med potatispannkakor, draniki.

Svart te är en vanlig dryck, medan vodka är den vanligaste spritdrycken. Kvass är också populärt, en jästdryck tillverkad på malt och mjöl och eventuell smaksättning. Den påminner om svagdricka.

De flesta klär sig som andra européer, men vid högtidliga tillfällen bärs ibland traditionella dräkter med broderier på vit botten. Äldre kvinnor främst på landsbygden täcker ofta håret med en sjal.

Självständighetsdagen firas den 3 juli – till minne av när sovjetiska trupper befriade Minsk från tyskarna 1944, under andra världskriget. Stora militärparader brukar då hållas. Den faktiska självständigheten som egen nation firas genom grundlagsdagen den 15 mars, det datum 1994 då landets författning antogs.

Unionsdagen infaller den 2 april, då man högtidlighåller unionen med Ryssland (se Utrikespolitik och försvar). Segerdagen den 9 maj hålls till minne av segern i andra världskriget (som på ryska kallas stora fosterländska kriget).

Oktoberrevolutionen firas i november (eftersom man tillämpade den julianska kalendern när revolutionen genomfördes 1917).

Nyårsdagen den 1 januari är också helgdag, liksom den ortodoxa julen den 7 januari och den katolska julen den 25 december, samt den ortodoxa påsken med varierande datum. Första maj är också en helgdag, liksom internationella kvinnodagen den 8 mars.

Om våra källor

Belarus – Äldre historia

Det område som idag utgör Belarus (Vitryssland) ingick under 900-talet i Kievriket och på 1200- och 1300-talen i Storfurstendömet Litauen, som senare gick samman med Polen genom Lublinunionen 1569. Polens delning i slutet av 1700-talet ledde till att det belarusiska området inlemmades i det tsarryska imperiet. Efter första världskriget blev Belarus delrepublik i Sovjetunionen. Andra världskriget blev förödande; landet ockuperades först av Nazityskland och intogs därefter åter av den sovjetiska armén.

Trakterna vid floderna Dnepr, Pripjat, Dvina och Bug har varit befolkade i årtusenden. De första östslaviska folkgrupperna kom under 600-talet till vad som idag är Belarus och hade på 800-talet brett ut sig över hela området. De levde som jägare, fiskare och samlare.

Under 900-talet var landet en del av Kievriket, den första östslaviska statsbildningen. När Kievrikets härskare furst Jaroslav den Vise dog 1054 splittrades riket i ett antal stadsstater. En av dem, Polatsk, blev embryot till dagens Belarus.

Efter tatarernas invasion av Kievriket på 1200- och 1300-talen kom de belarusiska områdena att ingå i Storfurstendömet Litauen. Där var slaviska folk i majoritet och kom därför att få stort kulturellt inflytande. Det officiella språket var baserat på gammal kyrkslaviska, en föregångare till belarusiska (vitryska) och ukrainska.

Del av ryska tsarväldet

Vid slutet av 1300-talet konverterade den litauiske storfursten Jogaila från hedendom till katolicism. Samtidigt gifte han sig 1386 med den endast tolv år gamla polska drottningen Jadwiga. Därmed ingick Polen och Litauen en personalunion. Det nya mäktiga riket sträckte sig från Östersjön till Svarta havet. Det litauiska storfurstendömet gick samman helt med Polen genom Lublinunionen 1569. Den belarusiska adeln övergick från ortodox kristendom till katolicism. Belarusiska ersattes gradvis som statsspråk av latin och polska.

På 1600-talet rådde social oro och nöd. De allra flesta belarusier var fattiga bönder. 1648–1654 misslyckades flera revolter mot de polska jordägarna. Många flydde till de ukrainska stäpperna för att bli kosacker.

Polens tre delningar 1772–1795 skulle få avgörande inflytande på historien. För varje delning fick Tsarryssland allt större del av Belarus, och till sist var nästan hela landet inlemmat i det ryska imperiet.

Under de nya herrarna upphörde det självstyre som Belarus haft under Polen-Litauen, och på 1800-talet inleddes en hård förryskningspolitik. Den grekisk-katolska kyrkan (se Religion) upplöstes, och 1840 förbjöds namnet Belarus. Området delades upp i ryska provinser. Från 1859 till 1906 var utgivning av skrifter på belarusiska förbjuden liksom användning av språket i skolundervisning.

Förryskning och hårt förtryck

Bönderna var fjättrade i livegenskap, vilket innebar att de var tvungna att tjäna en godsherre och inte hade rätt att flytta. När livegenskapen avskaffades i det ryska imperiet 1861 bestod det belarusiska folket av lantarbetare och några få jordägare. Trots att bönderna blev fria hade de allra flesta varken jord eller inflytande. Istället påtvingades de ryska språket, den ortodoxa tron, kännbara skatter och i männens fall 25 år lång militärtjänst åt tsaren.

Från 1800-talets mitt växte det nationella självmedvetandet. 1863 manade upprorsmannen Kastus Kalinowski (Kastuś Kalinoŭski) till revolt mot tsaren. Många belarusier tog till vapen, men bondehären krossades av ryska trupper. Ledaren, idag sedd som anfader för belarusisk nationalism, hängdes 1864.

Vid slutet av 1800-talet började landet industrialiseras, men få gagnades av den nya tidens utveckling. Istället bredde arbetslöshet och fattigdom ut sig. Många valde att söka lyckan på andra håll. 1867–1917 emigrerade nästan 1,5 miljoner belarusier till främst USA och Sibirien.

Sedan Ryssland 1905 förlorat i krig mot Japan krävde Belarus ökad autonomi. Den ryske tsaren tvingades ge efter och det belarusiska språket blev åter tillåtet, liksom litteratur och andra kulturyttringar.

Socialistisk sovjetrepublik upprättas

Första världskrigets frontlinje klöv Belarus i två delar. Vid februarirevolutionen i Ryssland 1917 bildade belarusiska nationalister och socialister ett råd i Minsk som eftersträvade visst självstyre. Men när de ryska kommunisterna, bolsjevikerna, tog makten i november 1917 sändes trupper till Minsk och rådet upplöstes. Bolsjevikerna tvingades dock retirera undan framryckande tyska trupper, och i Brest-Litovsk-freden i mars 1918 fick Tyskland större delen av Belarus.

Samma månad utropade nationalister vad som på svenska varit känt som Vitryska nationella republiken, också kallad Vitryska folkrepubliken, men tyskarna erkände inte den nya statsbildningen. När tyskarna senare under året drog sig tillbaka ockuperade bolsjevikerna på nytt Minsk, och en belarusisk socialistisk sovjetrepublik proklamerades den 1 januari 1919. En månad senare förenades Belarus med Litauen i en sovjetrepublik med Vilnius som huvudstad.

I april 1919 gick polska trupper in i Litauen och Belarus, och båda förklarades vara delar av Polen. Först den 31 juli 1920 återtog bolsjevikerna Minsk, och i augusti återupprättades den socialistiska sovjetrepubliken i Belarus (Vitryssland), medan Litauen blev självständigt. Republiken omfattade endast östra delen av det område som befolkades av belarusier. De västra delarna tillföll Polen genom Rigafördraget 1921. När Sovjetunionen upprättades 1922 blev Belarus en av delrepublikerna. På svenska kallades den Vitryska socialistiska sovjetrepubliken eller Vitryska SSR.

Under det sovjetiska systemet var alla partier utom kommunistpartiet förbjudna och all egendom förstatligades. Men det kaos som rådde efter inbördeskriget i början av 1920-talet fick den sovjetiske ledaren Vladimir Lenin att göra vissa avsteg från sina planekonomiska principer. Viss privat företagsamhet tilläts inom jordbruk, handel och småindustri. Under 1920-talet utvecklades Belarus såväl kulturellt som ekonomiskt. Många fick det bättre ställt, deras språk var tillåtet och kulturen blomstrade. Vid mitten av 1920-talet återfick Belarus också landområden i öster som ryssarna tidigare ockuperat.

Förödelse under Stalins terror

När Josef Stalin tog makten vid 1920-talets slut hårdnade styret från Moskva. 1928 inleddes en brutal kollektivisering av jordbruket och privata jordlotter slogs samman till stora jordbrukskollektiv. Kampanjen mötte starkt motstånd från de belarusiska bönderna. Bondeuppror bemöttes med förvisningar och fängslanden. Historieböckerna skrevs om för att visa att folket alltid strävat efter att vara en del av Ryssland. Förföljelserna i början av 1930-talet riktades särskilt mot nationalister och intellektuella men kom 1936–1938 att omfatta alla grupper av befolkningen. Idag uppges från belarusiskt håll att två miljoner människor föll offer för Stalins terror under denna period.

Belarusierna i Polen efter 1921 fick en annan historia. I början var denna nybildade polska stat tolerant mot minoriteter, men sedan skärptes tonen. Östra Polen, där belarusierna bodde, förföll ekonomiskt och många emigrerade till USA och Frankrike. Under marskalk Józef Piłsudskis styre (1926–1935) förföljdes belarusier i Polen. När sovjetiska Röda arméns trupper i september 1939 tågade in i östra Polen jublade många och hälsade Sovjetunionen som befriare. Det polska, västra Belarus förenades med det ryska, östra. Men många jublade för tidigt. Cirka 300 000 människor från västra Belarus deporterades till sovjetiska arbetsläger 1939–1941.

Andra världskriget blev förödande. 1941 ockuperades landet av Nazityskland. Under den två år långa ockupationen fick cirka 2,2 miljoner belarusier sätta livet till, bland dem större delen av republikens judiska befolkning. Mer än en miljon byggnader förstördes, och städer som Minsk och Vitebsk lades i ruiner.

När Röda arméns trupper ännu en gång trängde in i landet flydde många västerut. Övergreppen fortsatte, men nu stod ryssar för förtrycket. Stalin beordrade omfattande deportationer av belarusier som samarbetat med nazisterna eller suttit i tyska arbetsläger. Vid Jalta-konferensen 1945 bekräftade de allierade att den så kallade Curzon-linjen skulle bli Belarus västgräns, vilket betydde att landets bägge hälfter återförenades.

Om våra källor

Belarus – Modern historia

Belarus (Vitryssland) blev en självständig nation i samband med Sovjetunionens upplösning 1991. Självständigheten följdes av en ekonomisk nedgång, vilket bidrog till att den Rysslandsvänliga tidigare kommunistpampen Aleksandr Lukasjenko vann när presidentval hölls 1994. Han samlade snabbt all makt till sin person och tystade oppositionen genom hårt förtryck. Lukasjenko har därefter vunnit alla presidentval, men de har helt saknat demokratisk trovärdighet.

Landets återuppbyggnad efter andra världskriget blev mödosam. Moskva genomförde ett omfattande förryskningsprogram och många ryssar kommenderades till Belarus för att arbeta. Sovjetunionens ledare Josef Stalin tog också initiativ till en snabb industrialisering, som förvandlade sovjetrepubliken till en av de mest moderniserade delarna av Sovjetunionen.

På 1960- och 1970-talen försökte några dissidenter och författare göra motstånd mot förryskningen. Till de mest kända hör författaren Vasil Býkaŭ, historikern Mykola Prasjkovitj och arbetaren Michail Kukabaka, vars öde har skildrats i en dokumentärfilm med titeln "Dissidenten". 

Ekonomiskt blev Belarus en av Sovjetunionens mest välmående republiker. Det kan förklara att det belarusiska kommunistpartiet till en början lyckades motarbeta den reformpolitik som Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov inledde under andra halvan av 1980-talet. Så småningom ökade dock öppenheten även i Belarus och kritiken växte mot kommunistpartiet. Bidrog gjorde också olyckan 1986 vid kärnkraftverket Tjernobyl i Ukraina. Södra Belarus drabbades svårt av radioaktivt nedfall efter olyckan, något som myndigheter länge förteg. Dessutom uppstod en debatt bland intellektuella om den hotade belarusiska kulturen och det belarusiska språkets svaga ställning. Det ledde till ett nationellt uppvaknande.

Sovjetunionen upplöses

Hösten 1988 bildades en demokratirörelse som på svenska blev känd som Vitryska folkfronten. Den kom att spela en viktig roll de följande åren även om det var svårt att verka öppet. Fronten vann dock gehör för sitt krav på att främja belarusiska språket, som 1990 blev republikens officiella språk. Reformgrupperna lyckades också få kommunisterna att gå med på att anta en belarusisk suveränitetsförklaring i juli 1990. Moskva hade uppenbarligen gett klartecken till detta.

Därefter accelererade sönderfallet av statsbildningen Sovjetunionen och kommunisternas maktmonopol utmanades alltmer. Belarus skakades i april 1991 av strejker och demonstrationer. Efter kuppförsöket i Moskva i augusti samma år gick utvecklingen fort. Den belarusiska ledningen tog inte klart avstånd från kuppmakarna som försökte stoppa Sovjetunionens upplösning. Det ledde till att Belarus högsta sovjet (parlamentet) vid en extrasession förbjöd kommunistpartiet att ägna sig åt politik medan dess roll i kuppen utreddes.

Den 26 augusti 1991 förklarade parlamentet Belarus ekonomiskt och politiskt självständigt, och suveränitetsdeklarationen från 1990 fick status som grundlag. Den nya nationen döptes till Republiken Belarus. Fysikern Stanislau Sjusjkevitj, en respekterad mittenpolitiker, valdes till talman och därmed till statschef.

Den 8 december 1991 beslöt Ryssland, Ukraina och Belarus att upplösa Sovjetunionen och istället bilda Oberoende staters samvälde (OSS) med säte i Minsk.

Lukasjenko kopplar greppet

Den första tiden efter självständigheten blev förhållandevis lugn. Men under 1993 ökade den politiska splittringen. Oppositionen och talman Sjusjkevitj vände sig bland annat mot regeringens Rysslandsvänliga politik och den långsamma reformtakten. Samtidigt förvärrades de ekonomiska problemen. Stödet ökade för kommunistpartiet som under året fick rätt att återuppta sin verksamhet.

Kraftmätningen mellan reformvänner och -motståndare ledde till att presidentval utlystes i juni 1994. Sex kandidater ställde upp i valet, däribland Sjusjkevitj, folkfrontsledaren Zenon Poznjak och den konservative kommunistiske populisten Aleksandr Lukasjenko.

Många väljare var besvikna på de gamla politikerna. Oppositionen förknippades med långtgående marknadsreformer och belarusisk nationalism, vilket skrämde bort många ryskspråkiga invånare. Det gynnade Lukasjenko, som gick till val på ett ganska motsägelsefullt politiskt program för kamp mot korruptionen, sänkt reformtakt och närmare band till Ryssland. Den då 39-årige Lukasjenko lyckades skickligt fånga upp proteströsterna och segrade överlägset i andra valomgången med över 80 procent av rösterna. Valet ansågs i huvudsak demokratiskt.

Lukasjenko kom snart att samla mer makt i sina egna händer. Steg för steg tystades oppositionen. I samband med parlamentsvalet 1995 utlyste Lukasjenko en folkomröstning där en stor majoritet röstade för att ge presidenten utökad makt, knyta närmare ekonomiska band med Ryssland och återinföra ryska som officiellt språk, jämte belarusiska. Resultatet ifrågasattes dock: såväl utländska observatörer som oppositionen ansåg att valet präglats av censur och oegentligheter.

Hårt förtryck mot oliktänkande

Motståndare till regimen protesterade och samlades till stora demonstrationer i Minsk. Flera av protesterna slogs ner brutalt. En rad kända oppositionspolitiker fängslades. Några försvann spårlöst medan andra lyckades fly utomlands.

Både författningsdomstolen och parlamentet försökte hejda Lukasjenko och förklarade att hans sätt att styra var olagligt. Då anordnade Lukasjenko en ny folkomröstning, i november 1996, och fick till stånd författningsändringar som rejält utökade hans makt. Resultatet förklarades ogiltigt av både författningsdomstolen och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (Osse) men det ändrade ingenting.

Därefter fortsatte presidenten att styra Belarus efter eget huvud och oppositionen fick allt svårare att verka. Under 1999 och 2000 inträffade flera uppmärksammade fall där högt uppsatta regeringsmotståndare försvann spårlöst. Andra greps, bötfälldes eller trakasserades på annat vis.

Både valet till parlamentets nya andrakammare 2000 och presidentvalet 2001 saknade demokratisk trovärdighet, enligt oppositionen och utländska organisationer som EU, Osse och Europarådet. Lukasjenkotrogna kandidater, flertalet utan partitillhörighet, intog parlamentet och Lukasjenko själv satt kvar.

Kritiserade val, protester slås ned

Oppositionen som till stor del bojkottat parlamentsvalet 2000 försökte bjuda motstånd i valet 2004. Men många regimkritiker hindrades från att ens registrera sig som kandidater och oppositionen blev helt utan representation i parlamentet. I samband med valet utlyste Lukasjenko ännu en folkomröstning om att slopa regeln om att en president bara fick sitta två mandatperioder. Väljarna fick också svara på om de ville låta Lukasjenko ställa upp i 2006 års presidentval. Det ville de, enligt det officiella resultatet.

Våren 2005 dömdes två kända oppositionspolitiker till arbetsläger för att ha demonstrerat mot författningsändringarna. Regimen ville uppenbarligen varna oppositionen för att utmana makten.

I presidentvalet som hölls i mars 2006 fick Lukasjenko enligt de officiella siffrorna 83 procent av rösterna. Oppositionens huvudkandidat, fysikern Aljaksandr Milinkevitj, fick 6 procent. Valet dömdes ut som odemokratiskt av Osse som pekade bland annat på bristen på yttrande- och mötesfrihet, trakasserier av regeringsmotståndare och oegentligheter i själva röstförfarandet. Men opinionsundersökningar före valet visade att Lukasjenko sannolikt skulle ha vunnit även ett fritt val.

Milinkevitj anklagade myndigheterna för omfattande valfusk och på valdagens kväll samlades tusentals oppositionsanhängare på Oktobertorget i Minsk, trots demonstrationsförbud. Flera demonstrationer följde, och paralleller drogs till händelseutvecklingen i Georgien och Ukraina, där upprepade massmöten tvingat fram avgörande politiska förändringar. Men antalet deltagare avtog snabbt i Belarus, där Lukasjenko hotade att krossa allt öppet motstånd. Efter några dagar grep kravallpolis det dryga hundratal som då fanns kvar på torget. Därefter upphörde de offentliga protesterna.

Kortvarigt töväder

Av totalt flera hundra personer som greps dömdes de flesta till fängelse i upp till 15 dagar. Ett mindre antal fick längre straff. Bland dem fanns den tidigare presidentkandidaten Aljaksandr Kazulin som fick fem och ett halvt års fängelse för att ha organiserat protesterna. Milinkevitj greps flera gånger under året och dömdes i något fall till 15 dagars fängelse för att ha deltagit i en demonstration.

Flera demonstrationer hölls under 2007, och Zmitser Dasjkevitj var en av flera ledande ungdomsaktivister som greps under hösten. Han dömdes till 18 månader i fängelse för att ha tillhört en politisk organisation som inte hade godkänts av myndigheterna.

Dasjkevitj frigavs oväntat i början av 2008 och under året släpptes alla övriga personer som EU och USA betecknat som politiska fångar. Även oppositionsledaren Kazulin frigavs efter att ha avtjänat två år av sitt straff. Det sågs som ett försök av Lukasjenko att förbättra relationerna till västländerna.

I parlamentsvalet i september samma år tilläts dessutom över 70 oppositionskandidater delta, betydligt fler än vid tidigare val. Regimen släppte även in ovanligt många valobservatörer från Osse. Ingen oppositionskandidat lyckades ta sig in i parlamentet. Osse underkände bland annat rösträkningen, som ofta skedde utan insyn.

Tillslag mot oppositionen

Trots det hävde EU efter valet sanktioner mot Belarus som införts efter presidentvalet 2006 (se Utrikespolitik och försvar). Syftet var att uppmuntra till demokratisering. Det gav föga utdelning; i december dömdes en människorättsaktivist till ett års begränsad husarrest, bara månader efter det att alla tidigare politiska fångar frigivits.

Under 2009 förekom protester mot försämrade levnadsvillkor. I september greps oppositionsaktivister och -politiker vid en demonstration i Minsk. Kravallpolis misshandlade deltagare, samtidigt som president Lukasjenko besökte Litauen.

Även våren 2010 gjorde regimen tillslag mot oppositionella rörelser, då medarbetare greps och utrustning beslagtogs. I maj dömdes en aktivist till ett flerårigt fängelsestraff. I september hittades den oppositionelle journalisten Aleh Byabenin (Oleg Bebenin) hängd. Enligt polisen var det självmord, men kretsen kring honom misstänkte brott, eftersom hans webbsida utsatts för påtryckningar från regimen.

I september utlystes presidentval i förtid, till i december. Flera EU-ledare besökte Belarus och lockade med bistånd om valet genomfördes under demokratiska former. Lukasjenko talade om ett friare politiskt klimat. Oppositionskandidater fick överraskande visst utrymme i statlig TV. De tidigare mest framstående oppositionsledarna, Milinkevitj och Kazulin, ställde dock inte upp.

Valrelaterat våld 2010

Efter presidentvalet släcktes effektivt allt hopp om liberalisering av det politiska systemet. När valkommissionen uppgav att Lukasjenko vunnit en förkrossande seger hävdade oppositionen att valfusk förekommit och manade till protester. Redan på valdagens kväll slog kravallpolis till med våld mot demonstranter och flera hundra människor greps.

Enligt valkommissionen fick Lukasjenko nära 80 procent av rösterna och den främste oppositionskandidaten, Andrej Sannikau (på ryska Sannikov), fick endast 2,5 procent. Valdeltagandet uppgavs ha varit 90 procent. Osse dömde ut valet som präglat av oegentligheter.

Efter valet samlades 30 000 människor till en fredlig demonstration. En liten grupp män ska dock ha orsakat oro och över 700 personer greps. De flesta dömdes till upp till 15 dagar i fängsligt förvar. Bland de gripna fanns sju av de nio oppositionskandidaterna. Sannikau greps tillsammans med sin hustru, journalisten Irina Chalip. Poeten och presidentkandidaten Uladzimir Njakljajeu (på ryska Vladimir Nekljajev) greps på sjukhus, dit han förts för vård av skallskador orsakade av polisens brutalitet.

Angreppen mot oppositionen fortsatte 2011 med massgripanden och razzior. Människorättsaktivister, dissidenter och journalister förföljdes. Förutom fängelsestraff utdömdes i flera fall husarrest eller reseförbud. Totalt åtalades under året 29 personer för deltagande i protesterna efter presidentvalet, enligt människorättsorganisationen Amnesty International. Bland dem fanns sex av presidentkandidaterna, varav tre dömdes till mellan fem och sex år i fängelse. En av dem, Dmitrij Uss, frigavs redan efter ett halvår. Sannikau benådades efter ett år och beviljades politisk asyl i Storbritannien 2012. Den tredje, Mikola (Nikolaj) Statkevitj, satt fängslad till 2015 då han benådades av Lukasjenko.

Två avrättningar efter terrordåd

I april 2011 skakades Minsk av ett terrordåd i tunnelbanan, då en sprängladdning dödade 15 människor och skadade minst 200. Snart greps två män som i november dömdes till döden. Kritiker ansåg att bevisen mot dem var svaga och åklagarna förklarade aldrig vilket motiv männen skulle ha haft, mer än en vilja att "skada samhället". Trots vädjanden från bland annat EU-kommissionen om att skona männens liv meddelades i mars 2012 att de hade avrättats. Som följd av domarna beslöt EU att utvidga sina sanktioner mot Belarus (se Utrikespolitik och försvar).

Under året samlades tusentals människor varje vecka i så kallade tysta demonstrationer, organiserade via uppmaningar i sociala medier om att protestera mot Lukasjenkos hantering av landets krisande ekonomi. Polisen gick åter hårt fram mot demonstranterna. I juli beräknades omkring 2 000 människor ha gripits i samband med protesterna, varav runt 500 dömdes till korta fängelsestraff. Den ledande människorättsaktivisten Aljaksandr (Ales) Bjaljatski dömdes i slutet av året till fyra och ett halvt års fängelse, men släpptes 2014. Han fälldes formellt för skattebrott.

I september 2012 hölls åter parlamentsval. Några oppositionspartier bojkottade valet och ett antal politiska aktivister greps och dömdes till korta fängelsestraff för att ha uppmanat till bojkott. Precis som vid tidigare val tog Lukasjenkotrogna kandidater hem alla platser. Av de 110 mandaten som stod på spel blev alla utom ett klara redan i första omgången, vilket innebär att de segrande kandidaterna fick minst 50 procent av rösterna. Endast i ett fall blev det aktuellt med en andra valomgång.

Om våra källor

Belarus – Politiskt system

Belarus (Vitryssland) styrs sedan 1994 av president Aleksandr Lukasjenko och hans auktoritära regering. Parlamentet (nationalförsamlingen) har ytterst begränsade befogenheter. Regimen anklagas för omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna och har av det skälet utestängts från Europarådet.

Författningen antogs 1996 efter en folkomröstning om den tidigare grundlagen från 1994. Folkomröstningen kritiserades för att vara odemokratisk och ledde till ändringar som gav presidenten ökade maktbefogenheter. Efter en ny skarpt kritiserad folkomröstning 2004 ändrades författningen så att presidenten kan väljas om hur många gånger som helst. Tidigare kunde samme person bara vara president i två mandatperioder.

Presidenten är statschef och väljs på fem år i direkta val. Hen ansvarar för rikets säkerhet och suveränitet, utnämner regeringschefen och ministrarna, tillsätter domare, leder det nationella säkerhetsrådet och är överbefälhavare för de väpnade styrkorna. Det är också presidenten som utser hälften av ledamöterna i landets författningsdomstol, däribland ordföranden, liksom hälften av medlemmarna i valkommissionen.

I praktiken kontrollerar president Lukasjenko och hans regering direkt eller indirekt hela maktapparaten. Presidenten har rätt att utfärda dekret, det vill säga ett slags lagar som inte måste godkännas av parlamentet.

Nationalförsamlingen har formellt den lagstiftande makten och består av två kamrar: representanthuset och republikrådet. De 110 ledamöterna i representanthuset utses i allmänna val vart fjärde år. Republikrådet har 64 ledamöter varav 56 utses av regionala instanser och 8 av presidenten. Enligt utländska observatörer har samtliga val som har hållits sedan 1996 helt saknat demokratisk prägel.

På olika formella grunder underkänns regimkritiker som vill kandidera i president- eller parlamentsval. Endast kandidater som godkänts av valmyndigheten får hålla valmöten.

Administrativt är Vitryssland indelat i sex regioner (voblasti) plus huvudstaden Minsk. Regionerna är i sin tur indelade i distrikt (räjonger, rajon). Guvernörerna i regionerna utses av presidenten medan kommunfullmäktige utses genom allmänna val vart fjärde år.

Läs om rättssystemet i Demokrati och rättigheter.

Politiska partier

De politiska partierna är svaga och utgör snarare allianser mellan olika individer och intressen än egentliga partier. Det stora flertalet ledamöter i parlamentet tillhör inget parti utan väljs som enskilda kandidater. Partierna kan i huvudsak delas in i två kategorier: de som stödjer Lukasjenko och de som är motståndare till honom. De senare förespråkar över lag ett mer västorienterat och mindre Rysslandsberoende Belarus.

Lukasjenkotrogna partier:  Belarus kommunistparti (Kamunistytjnaja Partyja Belarusi), som vill ha en union med Ryssland, samt Agrarpartiet (Agrarnaja Partyja), Republikanska partiet för arbete och rättvisa (Respublikanskaja Partyja Pratsy i Spravjadlivasti) och Belarus liberaldemokratiska parti (Liberalna-Demakratytjnaja Partyja Belarusi), som står nära Vladimir Zjirinovskijs Liberaldemokratiska parti i Ryssland. Till de stora hör även Belarus patriotiska parti (Belorusskaja Patriotitjeskaja Partija).

(Ovan nämnda partier har på svenska tidigare kallats Vitrysslands kommunistparti, Vitrysslands liberaldemokratiska parti och Vitrysslands patriotiska parti, men översättningarna ändras i och med att landet nu vanligen kallas Belarus i svensk text.)   

Bland de regimtrogna, oberoende kandidater som har plats i parlamentet är två tredjedelar medlemmar i den Lukasjenkotrogna organisationen Belaja Rus.

Motståndet mot Lukasjenko har långa tider varit svagt och splittrat, och oppositionspartiernas möjlighet att verka är starkt beskuren. Många politiker har trakasserats av polisen, drivits i landsflykt eller helt enkelt försvunnit. De viktigaste oppositionspartierna är det liberala Förenade medborgarpartiet (Obedinnaja Grazjdanskaja Partija) och BPF-partiet (Partyja BNF). Det finns också flera medborgarrörelser som samlar regimmotståndare, däribland För frihet (Za Svobodu) och Säg sanningen (Govori Pravdy).

Om våra källor

Belarus – Demokrati och rättigheter

Belarus (Vitryssland) under Aleksandr Lukasjenko brukar kallas Europas sista diktatur. Dekret från presidenten har starkare ställning än landets lagar och hans makt över förvaltning och domstolar liknar envälde. Regeringskritiska röster motarbetas och det är uttryckligen förbjudet att framställa landet i dålig dager.

Val i Belarus är tillställningar som regisseras för att uppvisa de resultat presidenten vill se. Hans tolerans mot motståndare såg en tid ut att öka, åtminstone jämfört med när förtrycket var som störst, och den politiska oppositionen motarbetades då mindre öppet. Men vid parlamentsvalet hösten 2019 blev det återigen svårare för oberoende kandidater att få utrymme. Samtidigt saknas ett fritt partiväsen, valprocedurer äger rum utan insyn och medborgare som är politiskt eller fackligt engagerade kan räkna med att vara övervakade, avlyssnade, bli gripna, bötfällda och sparkade från sina jobb.

Förenings- och mötesfriheten är begränsad. Polisövergrepp vid demonstrationer förekommer. Människorättsorganisationer rapporterar att minoriteter, inte minst romer, är diskriminerade.

Landet står utanför Europarådet, som har till uppgift att skydda de mänskliga rättigheterna. Fram till 2016 var Vitryssland föremål för internationella sanktioner som bottnade i att regimkritiker försvann och att det förekom valfusk, men sedan regimen frigett politiska fångar togs merparten av sanktionerna bort. Vacklande ekonomi har tvingat regimen att söka bättre förbindelser med omvärlden, vilket också har medfört att presidenten åtminstone någon tid visade större lyhördhet för kritik än tidigare. 2017 greps folk som demonstrerade mot en omstridd skatt som Lukasjenko infört genom dekret 2015. Protesterna slutade med att skatten drogs tillbaka. Till följd av stora demonstrationer mot presidentvalet 2020 har tusentals människor gripits, hundratals dömts och många har misshandlats av polis. Utländska sanktioner mot regimen har återinförts.

Sverige och EU ger bistånd till demokratiprojekt i Belarus. Bistånd till statliga aktörer frystes 2020 till följd av regimens tillslag mot demonstranter.

Ekonomin är i huvudsak statsstyrd. Det finns inget oberoende organ som granskar misstänkt korruption och rättegångar om mygel sker utan insyn, men avslöjanden kan leda till åtgärder i offentlighetens ljus (se Kalendarium). När Transparency International, som granskar graden av korruption i världens länder, offentliggjorde sin bedömning av läget 2020, återfanns Belarus på plats 63 av 180, se lista här.

Yttrandefrihet och medier

Belarus placerar sig i bottenskiktet i fråga om mediefrihet, farligast i Europa för journalister enligt Reportrar utan gränser (RUG). Hos RUG rankades Belarus 2021 på plats 158 (en försämring) i en granskning av pressfriheten i världens länder, se lista här.

Efter självständigheten från Sovjetunionen 1991 grundades hundratals nya tidningar och tidskrifter, men de hann knappt börja verka innan tumskruvarna drogs åt. Oberoende medier drevs under jord. Belarus har gång på gång pekats ut för politiskt motiverade åtal och fängelsedomar mot journalister, reserestriktioner för regimkritiska reportrar, razzior mot oberoende medier och beslag av hela tidningsupplagor samt av redaktionell utrustning. Ofta tar myndigheterna till byråkratiska förevändningar (se Kalendarium). Den som döms för att ha framställt landet – eller presidenten – på ofördelaktigt sätt riskerar upp till två års fängelse.

Genom statliga monopol på tryckerier, prenumerationsservice, postgång och radio- och TV-stationer har regeringen i det närmaste full kontroll över medierna. En medielag från 2008 innebär att alla journalister – även utländska – måste få klartecken från myndigheterna för att arbeta, och utländsk finansiering är i princip förbjuden. Många belarusiska journalister hindras från att resa ut ur landet, och utländska journalister kan nekas visum för att resa in.

Oberoende medier använde sig tidigare av internet för att nå ut, men myndigheterna har numera skaffat sig långtgående möjligheter att kontrollera flödet också där. Internetbaserade medier måste registrera sig hos myndigheterna och nätet lyder under samma lagar som tryckta medier. 2014, efter en kraftig devalvering av den belarusiska rubeln, blockerades ett antal oberoende sajter, utan förklaring.

Ryska är dominerande språk i alla medier. Bland de största tidningarna finns regeringsorganet Sovetskaja Belorussija. 2011 publicerade tidningen vad som sades vara en underrättelserapport där Sveriges ambassadör anklagades för samröre med extremister. Ambassadören tvingades en tid senare lämna landet, men de diplomatiska förbindelserna normaliserades igen (se Kalendarium).

Det oberoende Belarusiska journalistförbundet (Vitryska journalistförbundet) arbetar för att stärka pressfriheten. Det har funnits en oberoende finanstidning, BDG Delovaja Gazeta (BDG Affärstidning), men den har lagts ned. Icke-statliga Narodnaja Volja (Folkets vilja) har länge kämpat för sin överlevnad. Svetlana Kalinkina, prisbelönt journalist med bakgrund på båda redaktionerna, har varit med om bland annat trakasserier från myndigheterna och datorbeslag. När författaren Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpris 2015 valde hon att kommentera priset hos den oberoende, belarusiskspråkiga tidningen Nasja Niva (Vårt fält). Aleksijevitj framhöll att regimen försökte ignorera henne och hennes böcker.

Radio- och TV-sändningar kontrolleras helt av regimen. Nät-TV-kanalen Belsat är däremot oberoende – den finansieras huvudsakligen av polska staten. Från Polen drivs också en nyhetskanal kallad Nexta ("Någon") via meddelandetjänsten Telegram av exilbelarusier. Den tjänsten använder sig oppositionen av för att kringgå kontrollen över medierna i hemlandet. 

Rättsväsen och rättssäkerhet

Rättssystemet består av två parallella domstolssystem – ett för allmänna juridiska frågor och ett för ekonomiska tvister. I bägge systemen finns motsvarande tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen. Det finns också en författningsdomstol som ska kontrollera att politiska beslut och lagar överensstämmer med författningen. Hälften av domstolens tolv domare utses av presidenten, övriga av parlamentet. Formellt ska domstolarna vara oberoende, men presidenten har stort inflytande över rättssystemet genom att utse delar av domarkåren.

Åklagare kan förlänga ett anhållande utan att låta skälen prövas i domstol, vilket bryter mot internationella normer.

Även inom rättsväsendet används byråkratiska hinder för att göra det svårare att driva kritik mot staten. När advokaten Hanna Bachtsina, som hade varit yrkesverksam i årtionden, förlorade sin advokatlicens 2017 motiverades det med att hon brast i kompetens. Upprepade kortvariga gripanden (två veckors frihetsberövande) är en vanlig metod att bestraffa regimkritiker.

Försvinnanden eller mord på oliktänkande har rapporterats men aldrig klarats upp. Personer som i väst betraktas som politiska fångar har utsatts för misshandel, isolering och svåra förhållanden i fängelserna.

Myndigheter visar litet intresse för att utreda anmälningar om övergrepp mot hbtq-personer.

Belarus är det enda land i Europa som verkställer dödsstraff vilket automatiskt gör att det inte kvalificerar sig som medlem i Europarådet. Hur många människor som avrättas är okänt, men enligt vissa källor kan det röra sig om flera hundra under Lukasjenkos styre. Människorättsorganisationen Viasna har beräknat antalet mellan 2010 och 2019 till 22. Anhöriga får inte veta var de som avrättats begravs.

Om våra källor

Belarus – Aktuell politik

Den före detta kommunisten Aleksandr Lukasjenko styr Belarus (Vitryssland) sedan 1994 med auktoritära metoder. I samband med presidentvalet 2020 lyckades regimkritiker samla större och mer öppet stöd än på länge, men oppositionen verkar under svåra omständigheter. Alla presidentval sedan 1994 har dömts ut som odemokratiska.

När det hölls nyval till representanthuset i parlamentet 2019 gav Lukasjenko besked om att han tänkte ställa upp för en sjätte mandatperiod i presidentvalet i augusti 2020. Han räknade knappast med att möta något verkligt motstånd. Inte heller parlamentet har den senaste mandatperioden innehållit några kritiker, eftersom få oppositionskandidater tilläts ställa upp 2019. Ingen oliktänkande blev invald, enligt det officiella valresultatet. 

Presidenten styr med andra ord landet som det passar honom.

Likafullt finns det kritiker som har stört hans planer. Inför 2020 års presidentval avfärdades den tidigare presidentkandidaten Mikola Statkevitj av valmyndigheten med motiveringen att han var tidigare straffad (i praktiken av politiska skäl).  Statkevitj demonstrerade ändå. Myndigheterna svarade med att "sy in" honom och låta honom sitta av upprepade korta straff.

Videobloggaren Sergej Tichanovskij reste för sin del land och rike runt och rapporterade om korruption och övervåld från polisen. Tichanovskij anklagar presidenten för att styra med "kriminell inkompetens och försumlighet", vilket förstås har lett till hot om fängelse. Tichanovskij har vid protester kallat Lukasjenko för "kackerlackan" och fått stöd av sympatisörer som viftat med tofflor i luften; det är ett redskap som inte sällan används mot ohyra. Protestvågen har därför kallats "toffelrevolutionen".

Eftersom videobloggaren satt gripen för en protest mot regimen på försommaren kunde han inte samla stöd att bli registrerad som presidentkandidat. Den rollen iklädde sig därför hans fru Svetlana Tichanovskaja, vilket förutsatte att hon fick tillräckligt många namnunderskrifter från medborgare bakom sig. Polisen gjorde före valet husrannsakan hos paret och hävdade att stora summor tagits i beslag, vilket hon kommenterade med en fnysning. Inför själva valdagen, när de tyngsta regimkritikerna manövrerats ut av myndigheterna, samlades deras kampanjorganisationer bakom Tichanovskaja, eftersom hon hade släppts igenom som kandidat (och avfärdats av Lukasjenko i kampanjtal). När Lukasjenko sedan tillskrevs valsegern överlägset ifrågasatte hon resultatet med formuleringen: "Vi har redan vunnit eftersom vi har besegrat vår rädsla, vår apati och vår likgiltighet."

Redan det faktum att människor köat för att skriva under på listor till stöd för oppositionskandidater innebar ändå en misstroendeförklaring mot Lukasjenko, bedömde analytikern Alexander Klaskovskij i samtal med nyhetsbyrån AFP under valrörelsen.

Fler oppositionskandidater skulle ha kunnat finnas, bland dem exdiplomaten Valery Tsepkalo och Viktor Babaryko, tidigare dotterbolagsdirektör i den ryska energijätten Gazprom, som anser att den statsstyrda ekonomin behöver reformeras. Regimen, i form av valmyndigheten, satte käppar i hjulet för båda (se Kalendarium). 

Organisationen Viasna hävdar att myndigheterna grep fler än 2 000 personer under valrörelsen. Internationella valobservatörer från den europeiska samarbetsorganisationen Osse hindrades från att övervaka själva valet, formellt därför att inbjudan kom för sent. Som skäl för den sena inbjudan angav Belarus coronaepidemin, som annars genomgående tonats ned av president Lukasjenko (se Kalendarium). I protester dagarna efter valet greps enligt inrikesdepartementet 3 000 personer och dödsoffer krävdes. Oppositionsledare, inklusive kandidaten Svetlana Tichanovskaja, som på goda grunder fruktade repressalier, satte sig själva och sina familjer i säkerhet i grannländer.

Men protesterna fortsatte, och växte. Anställda i stora statsägda industriföretag har strejkat och tjänstemän har anslutit sig, till och med personal i de statliga propagandakanalerna. Flera skäl till att sinnet rinner hos folket kan skönjas, vid sidan av den vanliga bristen på frihet och demokrati: Säkerhetsstyrkorna har farit fram brutalt med demonstranter. Lukasjenko har inte tagit medborgarnas oro för coronapandemin på allvar utan tvärtom talat nedsättande om den. Dessutom framstår han, i en global ekonomisk kris orsakad av pandemin, inte längre som en garant för någorluna välfärd för folkets breda lager.

Politiska fångar frigavs

Utöver gripanden och trakasserier mot kritiker har Lukasjenko reagerat på de ovanligt omfattande och envisa demonstrationerna med att tvinga oppositionsledare i exil, i den mån de inte själva har satt sig i säkerhet i grannländer.

Som ett sätt att möta protesterna har han också aviserat ändringar i grundlagen och en folkomröstning om ändringarna, men utan att närmare beskriva vad de skulle innebära.

När Lukasjenko vidtar förändringar motiveras de oftast med det ekonomiska läget. Så var fallet till exempel 2014 när han avskedade premiärministern, centralbankschefen och flera ministrar i den största regeringsombildningen på flera år. De problem han åberopade hade bland annat orsakats av en kraftig nedgång i den ryska ekonomin, som Belarus är beroende av. 

Ett begränsat politiskt töväder inträffade i augusti 2015 när Lukasjenko benådade sex män som suttit fängslade av politiska skäl, bland dem Mikola Statkevitj. De sex hade betraktats som landets sista politiska fångar. EU beskrev frigivningarna som ett steg i rätt riktning. Enligt oppositionspolitikern Aleksej Janukevitj skedde benådningarna sedan presidenten insett att han måste öppna en dialog med väst för att minska beroendet av Ryssland, som i mars samma år hade skapat oro i regionen genom att annektera den ukrainska Krimhalvön (se Utrikespolitik och försvar).

I presidentvalet 2015 vann Lukasjenko officiellt med 84 procent av rösterna. Ingen av de tre övriga kandidaterna fick mer än 7 procent. Valdeltagandet angavs till 87 procent. Osse, som den gången hade observatörer på plats, pekade på ”betydande problem” i samband med valet, särskilt vid rösträkningen.

Som en följd av demokratiska brister riktade EU 2004 sanktioner mot Belarus, omfattande förbud mot försäljning av vapen, frysning av ekonomiska tillgångar och reseförbud. Men sedan Belarus frigivit dessa de förmodat sista politiska fångarna upphävde EU i februari 2016 de flesta av sina sanktioner mot landet, också mot Lukasjenko. Sanktioner kvarstod bara mot fyra personer som anklagats för att ligga bakom "ouppklarade försvinnanden". EU behöll även förbudet mot att sälja vapen till Belarus. EU slog fast att förhållandena i landet fortfarande var långt ifrån perfekta men att regimen ändå tagit det avgörande steget att frige de politiska fångarna. Efter tillslagen mot oppositionen 2020 och det hårt kritiserade presidentvalet har EU återinfört sanktioner i flera steg, och Lukasjenko finns personligen bland namnen. 

Två oppositionella valdes in

Några år tidigare hade bilden varit åtminstone en aning ljusare. Den mycket måttliga politiska liberaliseringen uppmuntrade delar av oppositionen att ställa upp med kandidater i parlamentsvalet 2016. Två blev invalda: en ledamot av det oppositionella Förenade medborgarpartiet och en partilös kandidat. De båda blev de första oppositionella ledamöterna av parlamentet sedan 1996. Resterande 108 mandat gick till personer lojala mot presidenten.

Observatörerna från Osse och EU konstaterade att 2016 års val inte varit fritt och hederligt och att det förekommit så många brott mot normala regler att valet inte levt upp till internationell standard. FN:s rapportör om människorättssituationen i landet sade att valet inte på något avgörande sätt skilt sig från de tidigare. Hot, bedrägeri, manipulation och bristande insyn präglade även detta val enligt FN-rapportören. Flera tunga företrädare för oppositionen uppmanade de två regimmotståndarna som blivit invalda i parlamentet att inte inta sina platser. Den förre presidentkandidaten Statkevitj sade att de båda blev "utnämnda" för att ge valet ett sken av demokrati.

Efter nyvalet 2019 var slutsatserna om möjligt ännu dystrare. En stor del av oppositionens kandidater hade hindrats från att ställa upp och denna gång blev alltså ingen invald. Oppositionen klagade bland annat på uppblåsta siffror. Valet dömdes ut av Osses observatörer och EU framhöll att Belarus saknade respekt för mötesfrihet, organisationsfrihet och yttrandefrihet.

”Snyltarskatt” utlöste protester

Ändå har det förekommit tydliga tecken på folkligt missnöje, också före "toffelrevolutionen". Ett försök från Lukasjenkos sida att införa en ”snyltarskatt” (beskatta arbetslösa som inte registrerat sig) utlöste i början av 2017 en av de största demonstrationerna på många år. Lukasjenko avbröt skatteindrivningen sedan han kritiserat lokala myndigheter för att ha varit alltför nitiska, vilket drabbat oskyldiga.

Oppositionen hävdade dock att utspelet bara var ett försök att tysta de ovanligt utbredda protesterna, och motståndet mot "snyltarskatten" fortsatte. I Minsk samlades runt 3 000 människor i en protestmarsch, där det även framfördes krav på Lukasjenkos avgång. Protesterna tycktes inte bara rikta sig mot "snyltarskatten" utan lika mycket mot svåra livsvillkor.

I mars 2017 greps flera hundra personer i Minsk i syfte att stoppa en planerad större protest som regimen förklarat olaglig. Bland de gripna fanns åtskilliga journalister. Oppositionspolitikern Uladzimir Njakljajeu stoppades vid gränsen när han kom med tåg från Polen och sattes i häkte. I maj 2017 skrev FN:s rapportör att respekten för de mänskliga rättigheterna åter hade försämrats dramatiskt efter några års töväder.

2018 detonerade en praktskandal som kretsade kring omfattande korruption inom vårdsektorn. Den fick till följd att dåvarande premiärministern Andrej Kabjakau sparkades från sin post. Flera minstrar tvingades avgå och en rad läkare och förvaltningschefer inom vården greps. Inför covid-19-pandemin 2020 visade sig Lukasjenko inte lika benägen att agera. Till skillnad från flertalet tidigare sovjetstater genomförde Belarus också den 9 maj, trots risken för smittspridning, den årliga stora segerparaden till minne av segern i andra världskriget.

Tilltron till de parlamentariker som valdes 2019, i det hårt kontrollerade nyvalet till representanthuset, är också milt sagt begränsad. Fler än hälften av de ledamöter som valdes in var regeringsanställda, alltså direkt beroende av regimen. Bland parlamentarikerna finns en ung, tidigare Miss Belarus som ofta setts i presidentens sällskap.

"Det belarusiska systemet att förfalska val har finslipats till perfektion", ansåg Pavel Usov, Polenbaserad analytiker, som kom med ett skarpt samlat omdöme: "Ingen röstar, ingen räknar rösterna, men det finns ett resultat som ingen har möjlighet att ifrågasätta." 

Följ den löpande händelsutvecklingen i Kalendarium.

LÄSTIPS! Läs mer om Belarus i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:
Demokrati i Belarus, var god dröj (2020-12-13)
Lukasjenko spelar högt när marken börjar gunga (2020-07-31)
Belarus wary of increasingly authoritarian Russia (2019-06-10)
Belarus vill skilja ut sig från mäktiga grannen Ryssland (2017-09-28)

Om våra källor

Fakta – politik

Officiellt namn
Respublika Belarus/ Republiken Belarus
Statsskick
republik, enhetsstat
Statschef
president Aleksandr Lukasjenko (1994–) 1
Regeringschef
premiärminister Roman Golovtjenko (2020-)
Viktigaste partier med mandat i senaste val
Regimtrogna partier får samtliga 110 platser. (2019)
Viktigaste partier med mandat i näst senaste val
Regimtrogna får 108 av de 110 platserna i parlamentet. Två oppositionella väljs in. (2016)
Valdeltagande
77% i parlamentsvalet 2019, 84 % i presidentvalet 2020
Kommande val
parlamentsval 2023, presidentval 2025
1. på belarusiska stavas hans namn Aljaksandr Lukasjenka

Källor

Belarus – Utrikespolitik och försvar

Regimen i Belarus (Vitryssland) är starkt beroende av Ryssland även om relationerna ofta varit turbulenta. Förhållandet till västländerna har länge varit problematiskt. Belarus avståndstagande från Rysslands annektering av ukrainska Krim 2014 gjorde att det tinade upp något, men regimens hantering av presidentvalet 2020 har väckt ny oro.

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 var Belarus en av grundarna till samarbetsorganisationen Oberoende staters samvälde (OSS) som samlar 11 av de 15 forna sovjetrepublikerna. OSS fick sitt säte i Minsk och Belarus har varit stark förespråkare för närmare integration inom regionen.

1999 gjordes en uppgörelse om en ”union mellan Belarus och Ryssland”. I avtalstexten som är vag och motsägelsefull heter det att länderna ska vara både suveräna och integrerade med varandra. Parterna har i flera uppgörelser aviserat gemensam försvars-, utrikes- och valutapolitik, men det mesta har aldrig förverkligats. Ryska planer på en verklig union eller sammanslagning med Belarus har i praktiken lagts på is.

Belarus är starkt beroende av Ryssland för sin handel. En tullunion mellan Ryssland, Belarus och Kazakstan bildades 2010 och innebar minskade handelshinder mellan länderna. 2015 upprättades Euroasiatiska ekonomiska unionen (EEU) som består av Belarus, Kazakstan, Ryssland, Armenien och Kirgizistan. Unionen omfattar bland annat frihandel, samordnande av finansiella system och ett nära samarbete på arbetsmarknaderna.

Hårdare ton mellan Moskva och Minsk

President Lukasjenko vill dock inte underkasta sig Moskva och när Belarus fört en alltför självständig politik har Ryssland använt handeln som påtryckningsmedel, till exempel genom att höja priserna på energileveranser eller bojkotta belarusiska varor. Ryssland flera gånger också stoppat olje- och gasleveranser.  Liksom Ukraina oroas Belarus av det rysktyska bygget av gasledningar genom Östersjön, som kan minska intäkterna av transithandel med gas på land. Belarus har på senare år sökt nya vägar för att låna pengar, ingå handelsavtal och locka investeringar. Samarbete har inletts med bland andra Kina, Iran och Venezuela.

För Rysslands del är det främst strategiska motiv som gör samarbetet intressant. Moskva vill kunna fortsätta att ha militära anläggningar i Belarus och använda det som transitland för export till väst.

Belarus har vägrat att erkänna den ryska annekteringen av Krim 2014 och har behållit normala relationer med Ukraina. President Lukasjenko protesterade öppet mot Rysslands agerande och öppnade dörren för ukrainska flyktingar. Belarus har inte erkänt resultatet av folkomröstningen om Krim och har inte anslutit sig till Rysslands bojkott av västerländsk import, som följde på den ryska annekteringen av Krim.

Tonen mellan Ryssland och Belarus hårdnade igen då Belarus 2017 slopade krav på korttidsvisum för 80 länder. Ryssland såg ett fritt resande från Europa och USA till Belarus som en säkerhetsrisk och införde därför förstärkt bevakning vid den dittills öppna gränsen. Belarus anklagade då Ryssland för att ”ta stryptag” på landet. Sedan dess har Belarus på flera sätt markerat mot Moskva, i synnerhet genom att inleda oljeimport från Norge och Saudiarabien och genom uppvärmda diplomatiska förbindelser med USA. Skulle ett formaliserat närmande mellan Belarus och Ryssland återigen börja se sannolikt ut, så har regimen i Minsk under tiden skaffat sig en starkare förhandlingsposition.

Allt detta kan emellertid komma att förändras med den folkliga protestvåg mot president Lukasjenko som utlöstes av protesterna mot presidentvalet 2020. Lukasjenko tydde sig till Kreml, men Ryssland har en balansgång att gå. Om president Putin ingriper med styrkor för att skydda regimen, kan protesterna i Belarus riktas om och bli antiryska. Samtidigt lär Putin inte vilja se mer demokratisering i Belarus än vad den ryska ledningen vill veta av på hemmaplan. Om Lukasjenko blir en belastning för Putin, kan lösningen kanske bli att Kreml offrar honom för någon annan, mer acceptabel person för belarusisk allmänhet.

Relationerna till EU och USA

Från väst har kritiska röster alltsedan 1990-talet pekat på bristande demokrati och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Belarus. Landet anklagas också för vapenförsäljning till extremistgrupper i Mellanöstern samt till länder som Syrien, Nordkorea och Iran.

EU och USA har i omgångar haft inreserestriktioner riktade mot Lukasjenko och andra regeringsmedlemmar, samt företrädare för rättsväsendet och valkommissionen. Orsaken är bristen på respekt för demokratiska spelregler. USA har även infört finansiella restriktioner mot Lukasjenko och andra företrädare för regimen, och fryst statliga vitryska tillgångar i USA. Belarus svarade våren 2008 med att utvisa amerikanska diplomater från ambassaden i Minsk. 2020, under president Trumps styre, hade förbindelserna åter blivit så goda att de utbytte ambassadörer igen. Dessutom togs USA:s utrikesminister emot i Minsk, det första besöket på hög nivå sedan 1994.

Under 2008 och 2009 inträdde ett töväder då Belarus frigav politiska fångar och gav EU-kommissionen tillstånd att öppna ett kontor i Minsk, något som EU begärt i flera år. Det bidrog till en lättnad av sanktionerna. Det skärpta förtrycket mot oppositionen efter presidentvalet 2010 (se Modern historia) släckte dock allt hopp om ett snart närmande mellan Belarus och EU. Sanktionerna skärptes och ett diplomatiskt nervkrig uppstod, där parterna utvisade ambassadörer. Under 2014 och 2015 släppte Belarus de flesta av landets politiska fångar. Som en följd 2015 upphävde EU nästan alla sanktioner, då unionen tyckte att den belarusiska regimen tagit de första avgörande stegen mot att respektera medborgarnas mänskliga rättigheter. De odemokratiska valen har dock fortsatt att dra till sig EU-kritik och nya sanktioner aviserades efter det ifrågasatta presidentvalet 2020 och myndigheternas brutala agerande mot regimkritiker.

Relationerna till Polen är ansträngda, främst beroende på att Polen anklagar den belarusiska regeringen för diskriminerande behandling av den polska minoriteten. Ekonomiska band gör relationerna till Litauen och Lettland goda, men Litauen oroas av det belarusiska kärnkraftverk nära gränsen som har byggts med ryska lån och enligt planerna ska tas i bruk hösten 2020. Alla stater i Baltikum, Polen och Ukraina har lovat beskydda belarusiska oppositionella som söker sig till eller hamnar i grannländerna. 

Försvar

Belarus var en kärnvapenmakt när landet blev självständigt 1991, men de sovjetiska kärnvapnen flyttades snart till Ryssland. Belarus förband sig därefter att vara kärnvapenfritt. Det militära samarbetet med Ryssland har fortsatt. Grannlandet har tre militära anläggningar i Belarus.

Landets egen försvarsmakt har successivt bantats från nära 243 000 man efter självständigheten till cirka 48 000 man 2016. Enligt planerna ska försvaret övergå från värnplikts- till yrkesarmé. Belarus är med i Natos samarbetsprogram Partnerskap för fred (PFF) sedan 1995 och i Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPC).

LÄSTIPS! – läs mer om Belarus i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:
Belarus wary of increasingly authoritarian Russia (2019-06-10)
Belarus vill skilja ut sig från mäktiga grannen Ryssland (2017-09-28)

Om våra källor

Fakta – försvar

Armén
16 500 man (2017)
Flygvapnet
15 000 man (2017)
Militärutgifternas andel av BNP
1,2 procent (2019)
Militärutgifternas andel av statsbudgeten
31,8 procent (2019)

Källor

Belarus – Ekonomisk översikt

En hörnsten i Belarus ekonomi var länge tillgången till kraftigt subventionerad naturgas och råolja från Ryssland. Det gav billig energi till industrin och möjlighet att återexportera raffinerade oljeprodukter till Västeuropa med god förtjänst. När Ryssland började höja energipriserna blev följden ett allvarligt avbräck. På senare år har Belarus försökt komma ifrån beroendet av Ryssland. Inte minst har ekonomiskt samarbete med Kina uppmuntrats.

Belarus (Vitryssland) betecknas ibland som Europas sista planekonomi. Statens inblandning i ekonomin är stor och flertalet företag är statsägda. De viktigaste näringarna är tjänstesektorn och tillverkningsindustrin. På tredje plats kommer jordbruket, som delvis också drivs i statlig regi.

Tillgång till kraftigt subventionerad råolja och naturgas från Ryssland har gett billig energi till industrin och möjlighet att återexportera raffinerade oljeprodukter till Västeuropa. Trots försök att minska beroendet av Ryssland behöver Belarus fortfarande köpa rysk olja och naturgas för att klara energiförbrukningen och hålla igång den tunga industrin. Landet får dessutom goda inkomster från transithandel med olja och gas från Ryssland till Västeuropa. Liksom Ukraina oroas Belarus av de rysktyska gasledningar som är under utbyggnad i Östersjön och kan minska behovet av transporter via Belarus.

President Aleksandr Lukasjenko förespråkar ”marknadssocialism”. Regimen har som mål att behålla de statliga företagen, trots att de ofta är föråldrade och ineffektiva, och att hålla arbetslösheten nere. Ungefär tre fjärdedelar av ekonomin kontrolleras direkt av staten, som fattar centrala beslut om lån, lönenivåer, priskontroller och vinstmarginaler. Regimen lägger sig dessutom ofta i skötseln även av privata företag. Misshagliga affärsmän och företagsledare riskerar att gripas. Den privatisering som äger rum sker på presidentens initiativ, och friheten att investera är begränsad. Planerade privatiseringar misslyckas ofta, bland annat för att företagen inte lockar investerare.

2019 hävdade ekonomiministern inför Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), vars verksamhet är inriktad på att stödja marknadsekonomi i öst,  att Belarus ekonomi är "så öppen för investeringar som den kan vara". Ett första pilotprojekt för samarbete mellan offentliga och privata pengar förbereddes: upprustningen av en motorväg.

Kina har intresserat sig för etablering även i Belarus. Ett industriområde med särskilda villkor inrättas nära Minsks internationella flygplats. I slutet av februari 2020 rapporterade nyhetsbyrån Belta att Belarus export till Kina hade ökat med 38 procent under 2019, men också att den kinesiska investeringstakten hade avtagit. Rapporten föreföll beskriva läget redan innan coronaviruspandemin skapade störningar i Kinas industri, och i världshandeln.

Osäkra ekonomiska uppgifter

Vid självständigheten 1991 trodde många att Belarus tack vare sin jämförelsevis moderna industri skulle klara övergången till marknadsekonomi bättre än andra före detta sovjetrepubliker. Istället kom Belarus på efterkälken. Efter en period i början av 1990-talet med försäljning av statliga företag och reformer för att underlätta privata initiativ trädde staten åter in som dominerande kraft.

Officiellt hette det att ekonomin växte under 1990-talet, men uppgifterna är osäkra. Statens kontroll över ekonomin gör att det fortfarande är svårt med jämförelser, och insynen är dålig. Under början av 2000-talet tycks dock den belarusiska ekonomin ha uppvisat betydande tillväxt. Inte minst försäljningen av bränsle till EU gav inkomster. Samtidigt gick många industriföretag och jordbruk med förlust.

EU, USA, Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) har uppmanat Belarus att sälja statliga bolag och satsa på privat företagsamhet. Annars är de tveksamma till att ge lån och bistånd. Även Ryssland trycker på om marknadsreformer – med den skillnaden att det uttryckligen förväntas att ryska företag får förtur när vitryska tillgångar säljs. Många av de aktuella ryska företagen är åtminstone delvis statligt ägda eller kontrollerade, vilket gör att det från belarusisk horisont kan se ut som om Ryssland håller på att köpa upp Belarus. Ett tydligt exempel är energisektorn.

I början av 2000-talet förespeglades Belarus ryska inrikespriser på naturgas – under förutsättning att den ryska gasjätten Gazprom fick del i det statliga gasbolaget Beltransgaz. Det motsatte sig regimen i Minsk. Men Moskva använde gaspriset som politiskt och ekonomiskt påtryckningsmedel. Från 2007 började Ryssland höja priserna. Det orsakade såväl energibrist som kris i betalningsbalansen i Belarus, som tvingades gå med på att sälja andelar i Beltransgaz. Det skedde stegvis men 2011 hade Gazprom tagit över ägandet helt. I utbyte fick Belarus åter kraftig rabatt på naturgas.

Enligt ett avtal från 2010 har Belarus fått handla rysk olja skattefritt, men har då förbundit sig att överföra tullintäkter till Ryssland från raffinerade oljevaror som säljs till tredje part. Belarus har haft för vana att kringgå avtalet och sälja bensin och diesel med god förtjänst, av allt att döma med Moskvas goda minne. Men samarbetet med Moskva har gnisslat. 2020 slöts ett nytt avtal om oljeleveranser från Ryssland, men Belarus har också börjat köpa norsk och saudisk olja.

Hyperinflation och devalvering

Ökningen av energipriserna 2007 och effekten av den globala finanskrisen 2008 – då den viktiga exporten föll – tydliggjorde svagheter i den belarusiska ekonomin. Kris i betalningsbalansen uppstod, liksom ett stort valutaunderskott. Belarus fick miljardlån från både Ryssland och IMF. Som ett led i uppgörelsen med IMF skrevs den belarusiska rubeln ned med 20 procent 2009. Valutans värdesänkning var en chock för många belarusier, som tvingades bereda sig på sänkta reallöner.

Trots den stapplande ekonomin spenderade regeringen frikostigt inför presidentvalet 2010. Bland annat fick de offentliganställda lönepåslag. Det spädde på budgetunderskottet och bidrog till kris 2011.

Nu ställde sig IMF kallsinnigt till nya lån på grund av regeringens ekonomiska politik. Ryssland gick med på nya lån under förutsättning att statliga belarusiska tillgångar såldes, till ryska intressen. Kinesiska banker gav också krediter. Valutan devalverades ytterligare. Folk hamstrade 2011 baslivsmedel inför den väntade nedskrivningen av rubeln. Mot slutet av året hade Belarus drabbats av hyperinflation med en prisstegringstakt på över 100 procent.  2012 introducerade centralbanken en sedel med det nominella värdet 200 000 rubel, dubbelt så högt belopp som den tidigare högsta valören. Läget stabiliserades under 2012 då inflationen pressades ned och banker fick nytt kapital. Tillväxten förblev dock svag.

Belarusisk valutakris

I slutet av 2014 blev det ekonomiska läget åter allvarligt som en följd av att Ryssland hamnat i ekonomisk kris. Lukasjenko gav order om att handeln med Ryssland endast fick ske i dollar eller euro. En skatt på 30 procent infördes på köp av utländska valutor och företag beordrades sälja 50 procent av sina utländska valutatillgångar. Valutareserven minskade med 760 miljoner dollar enbart under december. I januari 2015 devalverades rubeln två gånger inom loppet av några dagar, med sju procent båda gångerna.

I november 2015 gav Lukasjenko order om att fyra nollor skulle strykas från rubeln från och med juli 2016. En ny rubel skulle motsvara 10 000 gamla rubel. I slutet av 2015 hade valutans värde urholkats så att det gick omkring 19 000 rubel på en euro.

Belarus ansökte 2015 om ett nytt lån från IMF. I utbyte skulle regeringen genomföra en rad reformer som den tidigare vägrat gå med på. När prognoserna under våren tydde på att landets ekonomi skulle krympa rejält under 2016 beslutade regeringen att gradvis höja pensionsåldern, från 55 till 58 år för kvinnor och från 60 till 63 år för män.

2017 vidtog Lukasjenko ytterligare en åtgärd för att få in pengar till statskassan: en skatt för invånare som arbetar mindre än 183 dagar per år samt för arbetslösa som inte registrerat sig hos myndigheterna. Omkring 430 000 belarusier beordrades att betala in skatten, men dagarna innan fristen löpte ut hade bara omkring 10 procent gjort det. Omfattande folkliga protester mot ”snyltarskatten” tvingade Lukasjenko att dra tillbaka den.

Facit för 2017 visade, enligt officiella siffror, att utvecklingen äntligen hade vänt. Landets ekonomi hade vuxit. Men varningar klingade fortfarande, utvecklingen bedöms som osäker eftersom Belarus förblivit beroende av handelsutbytet med Ryssland. Dit går 40 procent av den belarusiska exporten, och därifrån kommer mer än hälften av importen. När Ryssland är föremål för internationella sanktioner (i protest mot den ryska annekteringen av Krimhalvön 2014) skapar det dessutom press också på den belarusiska valutan. IMF bedömde 2019 att Belarus BNP vuxit, men har fortsatt kräva att den statliga inblandningen i ekonomin minskar. Offentlig statistik från början av 2020 visade att tillväxten i ekonomin varit 1,2 procent under 2019.

Huvudstaden Minsk ligger som en knutpunkt för tåg mellan Baltikum och Ukraina samt mellan Ryssland och Polen. Landet har ett utbyggt kanalsystem kopplat till de stora floderna, där både passagerare och gods transporteras. Belarus saknar kust men får genom avtal med Polen skeppa ut varor från polska Gdynia. Oljeimport från exempelvis Norge och Saudiarabien lossas i Klaipeda i Litauen och fraktas till vitryska raffinaderier på järnväg.

Om våra källor

Fakta – Ekonomi

BNP per person
6 290 US dollar (2018)
Total BNP
59 662 miljoner US dollar (2018)
BNP-tillväxt
1,2 procent (2019)
Jordbrukets andel av BNP
6,4 procent (2018)
Tillverkningsindustrins andel av BNP
21,5 procent (2018)
Servicesektorns andel av BNP
47,7 procent (2018)
Inflation
5,6 procent (2019)
Statsskuldens andel av BNP
47,8 procent (2018)
Utlandsskuld
39 584 miljoner US dollar (2017)
Valuta
vitrysk rubel
Varuexport
33 249 miljoner US dollar (2018)
Varuimport
35 901 miljoner US dollar (2018)
Bytesbalans
- 266 miljoner US dollar (2018)
Varuhandelns andel av BNP
121 procent (2018)
Viktigaste exportvaror
bensin och diesel, maskiner och transportutrustning, kemikalier, livsmedel
Största handelspartner
Ryssland, Nederländerna, Ukraina, Storbritannien, Tyskland, Polen

Källor

Belarus – Naturtillgångar, energi och miljö

Belarus (Vitryssland) är relativt fattigt på naturtillgångar med undantag för främst torv och pottaska (kaliumkarbonat). För sin energiförsörjning är landet beroende av import av naturgas från Ryssland. Trots att Belarus var ett av de länder som drabbades av kärnkraftsolyckan i Ukraina 1986 har också ett atomkraftverk byggts, med rysk teknik och ryska lån.

Pottaskan används främst i framställning av gödningsämnen och är ett av landets få kommersiellt gångbara mineraler. I övrigt finns små fyndigheter av bland annat brunkol, kalksten, stensalt, sand och lera. Vitryssland har också värdefulla skogar av ek, alm, lönn och bok.

Torven används till uppvärmning, i elkraftverk och vid framställning av kemiska produkter. De belarusiska torvtillgångarna utgjorde mer än 40 procent av det forna Sovjetunionens reserver. Kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl i Ukraina 1986 gjorde emellertid stora delar av torven oanvändbar.

Naturgas står för nästan hela energiförsörjningen. En viss egen utvinning av gas och olja förekommer, men den räcker inte på långa vägar till de egna behoven. Över 90 procent av energin importeras från Ryssland, som gett Belarus förmånliga priser bland annat i utbyte mot att en del av den vinst som Belarus gör på oljeutvinningen skulle tillfalla Ryssland.

2007 fasades subventionerna ut. Gaspriset höjdes rejält vilket ledde till en betalningskris och att den belarusiska regeringen var tvungen att sälja andelar i viktiga energiföretag till ryska företag (se Ekonomisk översikt). Belarus har fortsatt att få relativt billig gas och olja från Ryssland, men på grund av sjunkande oljepriser på världsmarknaden har skillnaden mellan Rysslands pris och världsmarknadspriset minskat. Eftersom Ryssland använder oljeleveranserna som politiskt påtryckningsmedel, har Belarus markerat sitt missnöje genom att börja köpa olja från Norge och Saudiarabien. Lukasjenkos mål är att minst 60 procent av behovet ska täckas genom import från andra länder än Ryssland.

Våren 2019 stördes förbindelserna också av att oljeledningen Druzjba kontaminerades med ämnen som gör oljan svår att raffinera, ett problem även för andra mottagarländer än Belarus. Föroreningen uppstod enligt ryska uppgifter på ryskt område. Ryssland och Belarus enades om en dyr och tidsödande rening av ledningen.

Oljan raffineras och exporteras i huvudsak, medan merparten av gasen används till elproduktion. Import av elektricitet förekommer också. I Belarus finns två oljeraffinaderier.

I avsikt att minska beroendet av energiimport bygger Belarus ett kärnkraftverk med två reaktorer nära gränsen mot Litauen och Polen. Det finansieras med hjälp av lån från Ryssland. Bara ett par dagar före presidentvalet 2020 meddelades att den första av reaktorerna laddats med bränsle inför planerad driftstart under hösten.

Det allt överskuggande miljöproblemet är följderna av olyckan i Tjernobyl. Hela 70 procent av det radioaktiva nedfallet hamnade i Belarus. Särskilt hårt drabbades de södra och sydöstra delarna. Effekterna på miljön är ännu oöverskådliga. Ungefär en femtedel av landet beräknas vara nedsmutsat; på många håll innehåller grundvatten, jordbruksmark och boskap fortfarande alldeles för höga halter av radioaktivitet. Över två miljoner människor påverkades direkt vid olyckan och flertalet av dem bor fortfarande på nedsmutsad mark.

På FN-organisationen Unescos världsarvslista finns nationalparken Belovezjskaja Pusjtja. Urskogsområdet som delas med Polen är i Sverige mest känt som Białowieża-skogen. Den polska delen klassades som världsarv 1979 och världsarvet utvidgades 1992 med den belarusiska delen.

Om våra källor

Fakta – energi och miljö

Energianvändning per person
2 929 kilo oljeekvivalenter (2014)
Elkonsumtion per person
3680 kilowattimmar, kWh (2014)
Utsläpp av koldioxid totalt
58 280 tusen ton (2016)
Utsläpp av koldioxid per invånare
6,1 ton (2016)
Andelen energi från förnyelsebara källor
6,8 procent (2015)

Källor

Belarus – Jordbruk

I Belarus (Vitryssland) finns bördiga jordar och nästan hälften av landet är uppodlat. Jordbrukets andel av bruttonationalprodukten (BNP) har dock sjunkit rejält sedan självständigheten 1991.

Många gårdar har övergått från djurhållning till odling av grödor, även om mejeriprodukter och kött fortfarande är viktiga varor. De vanligaste grödorna är potatis, spannmål, sockerbetor, lin och grönsaker.

Jordbruket är centralstyrt och staten sätter upp mål på distrikts- och regionnivå. Bruken är tvungna att leverera till staten till fasta priser.

Det finns både statliga och privata storjordbruk. Antalet statliga bruk har minskat sedan självständigheten medan antalet privata har ökat, men det privata jordbruket sker oftast på små arealer. 2015 fanns det närmare 2 500 sådana smågårdar, kallade bondejordbruk.

I början av 1990-talet fanns det runt 2 500 statliga jordbruk. Idag är de cirka 1 500. De sysselsätter ungefär två av tre lantbruksarbetare. De statliga bruken är starkt beroende av statligt stöd, vilket grävt stora hål i den belarusiska ekonomin. Över hälften av de statliga bruken beräknades gå med förlust innan alla banklån skrevs av 2005, och antalet förlustbringande jordbruk föll till nära noll. Därefter har förlusterna ökat på nytt. Avkastningen från de privata bruken, mätt i pris för produkterna, ökar betydligt snabbare än den från de statliga bruken.

Jordbruket sysselsätter en allt mindre del av arbetskraften. Kort efter självständigheten arbetade en av fem anställda inom jordbruk. Idag är siffran en av tio. Många av de anställda inom jordbruket har möjlighet att odla för egen vinning vid sidan om. De odlingarna står för en oproportionerligt stor del av produktionen.

Ett problem för jordbruket är sviterna efter Tjernobylkatastrofen i Ukraina 1986, då omfattande belarusiska landområden förgiftades av radioaktivt nedfall. Fortfarande ligger stora arealer odlingsbar mark i träda på grund av strålning.

Skogar täcker nästan en tredjedel av landets yta och träd avverkas för tillverkning av papper, plywood, virke, byggnadsmaterial och möbler. Skogsindustrin är förhållandevis underutvecklad, potential finns för att utveckla den.

Eftersom Belarus saknar kust förekommer inget omfattande fiske. I sjöar och vattendrag fångas dock en del fisk, framför allt karp. Inom ramen för FN:s stöd till restaurering av våtmarker planerar man skydd för belarusiska torvmossar.

Om våra källor

Fakta – jordbruk

Jordbrukets andel av BNP
6,4 procent (2018)
Andel av landytan som används för jordbruk
42,0 procent (2016)

Källor

Belarus – Industri

Belarus (Vitryssland) har en ganska stor verkstadsindustri med tillverkning av bland annat lastbilar, traktorer och stridsvagnar, samt kemisk industri med framställning främst av konstgödsel. Järn- och ståltillverkningen har också blivit en viktig sektor. Industrin domineras fortfarande av stora, statliga företag.

Belarus var en av de mest industrialiserade republikerna i Sovjetunionen. Särskilt viktiga var vapenfabrikerna som underleverantörer till den sovjetiska militärindustrin. Numera har Belarus mer mångsidig industri, men intresset för militär materiel och tjänster finns kvar inte bara i tidigare sovjetrepubliker utan också i Afrika, Mellanöstern och Västasien, enligt informationsföretaget Jane's som är specialiserat på att bevaka världens vapenhandel. Azerbajdzjan och Myanmar, båda länder med auktoritära regimer, finns bland dem som har band till Belarus. Goscomvoyenprom, Belarus myndighet för krigsmaterielexport, har uppgett att det samlade exportvärdet 2018 uppgick till över en miljard dollar.

Viss privatisering av industrin inleddes efter Sovjetunionens upplösning 1991, men den avstannade snart och i vissa fall har industrier åter förstatligats. De privata industrier som finns ägnar sig mest åt lätt industri och framställer bland annat byggmaterial och livsmedel. Klädesplagg tillverkade i Belarus säljs i Ryssland, Centralasien och de baltiska grannländerna.

Traktortillverkning är en belarusisk paradgren (maskinvaror visas bokstavligen upp i parader på självständighetsdagen den 3 juli), men landets industrivaror har haft svårt att konkurrera kvalitetsmässigt på världsmarknaden. Under 1990-talet sjönk industriproduktionen, främst på grund av minskade investeringar, högre energipriser och förlorade marknader till följd av östhandelns sammanbrott.

Trenden vände i början av 2000-talet och tillväxten i industrin sköt fart. Samtidigt gick mer än en tredjedel av de belarusiska industriföretagen med förlust. Den goda tillväxten byggde på den ryska marknadens efterfrågan på belarusiska varor – på världsmarknaden stod de sig fortfarande slätt. Industrin har haft en stor konkurrensfördel genom att Belarus har fått köpa naturgas billigt från Ryssland, men från 2007 började priserna stegvis höjas.

Oljeraffinaderier finns i Novopolotsk och Mozyr. I början av 2020, när Belarus och Ryssland var oense om oljekontrakt, uppgav statliga Belneftechim att de belarusiska raffinaderierna gick för halvfart. Belarus har på senare år sökt kontakt med andra oljeleverantörer, främst Norge (se Kalendarium).

I Salihorsk finns en stor anläggning för framställning av pottaska till konstgödsel; Belarus har en stor andel av världsmarknaden för sådan konstgödsel. 2019 förutsågs sjunkande priser till följd av stora lager, enligt uttalanden av statliga Belaruskalis chef som återgavs av Reuters. De största köparna av pottaska är Kina och Indien.

Om våra källor

Kalendarium

  • Kalendarium

    • 2021

      • April

      • Regimkritiker avfärdar påstådd komplott

        President Lukasjenko hävdar att ryska myndigheter hjälpt till att avvärja en amerikansk mordkomplott mot honom. Komplotten skulle enligt Lukasjenko också ha gått ut på att kidnappa hans barn. Den ryska säkerhetstjänsten FSB uppger för sin del att två belarusiska medborgare som planerade en militärkupp gripits i Moskva. ”En provokation”, lyder kommentaren från den belarusiska oppositionsledaren Svetlana Tichanovskajas medarbetare. Somliga bedömare tror att Lukasjenko kommer att använda ”avslöjandet” till att skärpa förtrycket.

      • VM-simmare stöder regimkritiker

        När protestvågen mot president Lukasjenko tog fart sommaren 2020 bildade simstjärnan Aliaksandra Herasimenia en stiftelse till stöd för idrottare som kritiserar regimen. Nu har hon har sålt sin guldmedalj från VM 2012 för att få in pengar till verksamheten. Medaljen inbringade 16 100 dollar på auktion. Även mot Herasimenia, som befinner sig i landsflykt i grannlandet Litauen, driver belarusiska myndigheter en brottsutredning. Minst två andra belarusiska idrottare uppges ha sålt medaljer i samma syfte som hon. Herasimenia anser att Internationella olympiska kommittén (IOK) ska stänga av Belarus.

      • Mars

      • Insamling av bevis mot regimen

        FN:s råd för mänskliga rättigheter uppmanar Belarus att sluta trakassera fredliga demonstrationer. Vid en omröstning i rådet antas en resolution som skarpt fördömer regimens hantering av den protestvåg som började inför presidentvalet 2020. Samtidigt kommer besked om att USA och 18 andra länder, flertalet europeiska, ska bilda en organisation under dansk ledning för att samla in bevis på övergrepp som förekommer i Belarus. Syftet med insamlingen är att ansvariga ska kunna ställas inför rätta. Projektet ska kallas Internationella plattformen för ansvarighet i Belarus, i engelsk förkortning IAPB.

      • Många fall av protester till domstol

        Fler än 400 personer har dömts i domstol för brott mot allmän ordning sedan protesterna mot det kritiserade presidentvalet 2020 började och polisinsatserna mot demonstranter trappades upp. Antalet offentliggörs av åklagarmyndigheten i Belarus. Det längsta straff som utdömts uppges vara tio års fängelse. Fler fällande domar kan väntas: enligt myndigheten har sammanlagt 468 rättsfall förts till domstol, med 631 brottsanklagade personer, och alla fall har inte avgjorts än. Hur många som gripits, misshandlats och kanske återfått friheten efteråt är oklart, men tal runt 30 000 förekommer. FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna räknade redan i början av december 2020 till cirka 27 000 godtyckligt gripna.

      • Grannfejd tvingar bort diplomater

        Belarus utvisar en polsk konsul, och snart får en belarusisk diplomat respass från Polen. Dagen efter det sparkar Belarus ut ytterligare två polacker. Åtgärderna utlöses av en träta om polska soldater som stred mot ockupanter på 1940-talet, både mot Nazityskland och Sovjetunionen, och därigenom också bekämpade vitryssar i Röda armén. Bakom den gamla trätan kan anas ny irritation från Belarus mot att EU-landet Polen tagit emot belarusier som är kritiska mot president Lukasjenko.

      • Grönt ljus för avverkning i urskog

        Avverkningen i urskogsområdet Białowieża, som är delat mellan Polen och Belarus, ska återupptas på polska sidan om gränsen. Både EU och naturskyddsorganisationer är kritiska, men polska miljödepartementet ger tillstånd till avverkning i två av tre berörda skogsvårdsområden. När avverkningen kommer att ske är inte beslutat, men Polens regering hävdar att man behöver fälla även gammelskog för att dra upp stigar för strövtåg och bekämpa granbarkborrar som angriper skogen.

      • Fängelse för avslöjande om demonstrant

        En läkare och en journalist fälls i domstol för att ha brutit mot patientsekretessen. Målet handlar om att de avslöjade uppgifter om demonstranten Roman Bondarenko som dog efter att ha gripits av polis under protester mot president Lukasjenko (se 15 november 2020). Rättegången hålls bakom stängda dörrar och straffet blir i det ena fallet sex månaders fängelse, i det andra två års fängelse villkorligt, med ett års prövotid. Båda bötfälls. Bondarenkos mor hade gett klartecken för att offentliggöra vad sonen dog av.

      • Februari

      • Filmade protestmöte, fick fängelse

        Två TV-journalister döms till två års fängelse vardera för att ha filmat protester mot presidenten i november 2020. De två kvinnorna arbetade för Polenbaserade Belsat när de greps och anklagades för uppvigling och för att ha stört ordningen. Ett par dagar före domen genomför polisen husrannsakningar i minst 25 bostäder, bland annat hos ordföranden i det belarusiska journalistförbundet.

      • Lukasjenko utlovar folkomröstning

        President Lukasjenko samlar 2 700 trogna anhängare till en ”folkkongress” där han presenterar reformplaner. Efter månader av protester mot hans diktatoriska styre, och mot hans anspråk på att ha vunnit även det senaste presidentvalet, gjorde han utfästelser om författningsändringar (se 31 augusti 2020). Inför folkkongressen lovar han att en folkomröstning ska hållas senast tidigt 2022 om grundlagsändringar som ska förberedas under 2021.

      • Januari

      • Ärkebiskop avgår efter regimkritik

        Vatikanen meddelar att påven har godtagit att den katolske ärkebiskopen i Minsk lämnar sin post. Formellt hänger man upp det på att han har uppnått 75 år, pensionsålder för biskopar, men till omständigheterna hör att Tadevuš Kandrusievič har uppmanat den belarusiske presidenten att avgå. I flera månader under 2020 hindrades ärkebiskopen från att återvända till Belarus efter vistelse i Polen.

    • 2020

      • December

      • Ryskutvecklat coronavaccin i bruk

        Belarus börjar vaccinera invånare mot coronavirus och blir då det första landet utanför Ryssland som använder ryskutvecklat vaccin. Landet med 9,5 miljoner invånare har vid det laget bekräftat 1 400 dödsfall i pandemin. Hur många doser Belarus får tillgång till framgår inte.

      • EU:s sanktionslista utökas

        EU:s medlemsländer enas, genom sina EU-ambassadörer, om att utöka sina sanktioner mot Belarus. President Lukasjenko, hans son och cirka 50 andra belarusier är föremål för EU-sanktioner sedan tidigare (se 2 oktober och 4 november). Listan utökas nu med 29 personer och sju företag eller organisationer. Det är regimens tillslag mot oppositionella som EU vill bestraffa.

      • Belarusisk tortyr utreds i Litauen

        Riksåklagaren i Litauen Evaldas Pasilis inleder en brottsutredning riktad mot regimen i grannlandet Belarus. Förundersökningen bottnar i en anmälan gjord av Maksim Charosjyn, belarusisk medborgare som hävdar att han blivit torterad av polis i hemlandet. Enligt RÅ Pasilis medger litauisk lag att man granskar misstänkta kränkningar av de mänskliga rättigheterna oavsett i vilket land brotten begåtts. Ingen misstänkt person namnges. Charosjyn hör liksom Svetlana Tichanovskaja till de belarusier som har fått asyl i Litauen sedan presidentvalet i Belarus i augusti, som regimkritiker hävdar att Tichanovskaja vann (se 10 augusti).

      • November

      • Mediepris till oberoende journalister

        Storbritanniens och Kanadas regeringar ger det nyinstiftade priset Media Freedom Award till det oberoende belarusiska journalistförbundet. Organisationen som har 1 300 medlemmar fick EU-parlamentets Sacharovpris 2004.

      • Krav på utlämning av protestsamordnare

        Utrikesdepartementet kallar upp Polens sändebud i Minsk och kräver att två personer som stött den belarusiska oppositionen från polsk mark lämnas ut. Det handlar om Stepan Putilo, grundare till Nexta Live, en kanal på meddelandetjänsten Telegram, och dess tidigare chefredaktör Roman Protasevitj. I Belarus pågår en brottsutredning mot de båda som anklagas för uppvigling till massprotester mot hur presidentvalet i augusti gick till.

      • Gripen aktivist avled

        Återigen grips fler än 1 000 demonstranter, enligt organisationen Viasna, i samband med att regimkritiker ägnar söndagen åt att protestera mot det ifrågasatta presidentvalet. (Inrikesdepartementet bekräftar senare fler än 700 gripna.) Denna gång riktas bitterheten också mot att en oppositionsaktivist mist livet. 31-årige Roman Bondarenko avled den 12 november, dagen efter att ha blivit gripen av maskerade personer som var i färd med att ta ned markeringsband som satts upp i Minsk av oppositionen. Regimens kritiker tror att han blev misshandlad av säkerhetsstyrkor. Regeringen förnekar anklagelserna. Bondarenko tros vara det fjärde dödsoffret bland oppositionsaktivister sedan protestvågen började.

      • Brittiska diplomater utkastade

        Två brittiska diplomater har förklarats persona non grata (icke önskvärda) i Belarus och lämnat landet, säger en talesperson för det belarusiska utrikesdepartementet i TV. Diplomaterna rapporteras ha  irriterat myndigheterna genom att samla information och protester och träffa företrädare för regimkritiska organisationer. Den brittiska regeringen svarar med att två belarusiska diplomater tvingas lämna London och landet.

      • Fler än tusen regimkritiker grips

        I samband med demonstrationer tre månader efter det kritiserade presidentvalet grips 1 048 personer, uppger organisationen Viasna. Antalet gripna är det högsta på en dag sedan regimens tillslag mot oppositionen inleddes.

      • Osse: Gör om presidentvalet

        Det har förekommit ”massiva och systematiska” kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och tortyr, i Belarus. Bedömningen görs i en rapport från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (Osse), som uppmanar Belarus att genomföra ett nytt presidentval som lever upp till internationell standard. Inga valobservatörer från organisationen fanns på plats vid valet i augusti på grund av belarusisk ovilja att samarbeta med observatörerna. När rapporten färdigställdes fanns uppgifter om att sammanlagt cirka 13 000 personer gripits före eller efter valet.

      • EU-sanktioner på gång mot Lukasjenko

        EU inleder de procedurer som krävs för att införa sanktioner mot president Lukasjenko personligen (se 2 oktober). Presidenten, en son till honom och 13 andra personer kommer inte att beviljas visum till EU-länder och de kommer att få eventuella tillgångar i EU-länder frysta. EU håller presidenten och hans medarbetare ansvariga för godtyckliga gripanden och tillslag mot regimkritiker sedan protesterna började mot presidentvalet den 9 augusti. Sanktionerna motiveras också med att Lukasjenkos politiska motståndare hindrades från att ställa upp i valet.

      • Protester och stängda landgränser

        Tiotusentals demonstranter tågar från centrala Minsk till en avrättningsplats från sovjettiden. I snart tre månader har protester mot det omstridda presidentvalet ägt rum varje söndag, men president Lukasjenko har inte förmåtts avgå. Polisen använder chockgranater och gummikulor för att skingra demonstrantleden. I Minsk med omgivningar grips omkring 300 personer, enligt inrikesdepartementet. Sedan en vecka är landgränserna stängda mot angränsande EU-länder och Ukraina, med hänvisning till coronapandemin. Landgränserna stängs nu också för inresande som inte är belarusiska medborgare.

      • Oktober

      • Generalstrejk mot regimen

        Efter ännu en söndag med demonstrationer mot presidentvalet inleder Lukasjenkoregimens motståndare en generalstrejk, men den får begränsad uppslutning. Oppositionen, som vill att det kritiserade presidentvalet den 9 augusti ska göras som, har förgäves uppmanat presidenten att avgå, stoppa våldet mot meningsmotståndare och frige de politiska fångarna. Som vanligt har en mängd deltagare i söndagens manifestation gripits.

      • Människorättspris till belarusier

        Sacharovpriset som delas ut av EU-parlamentet tilldelas den belarusiska motståndsrörelsen mot president Lukasjenkos styre. Människorättspriset, som inrättades 1988 och uppkallades efter den sovjetiske regimkritikern Andrej Sacharov, tas emot i EU-parlamentet den 16 december av Svetlana Tichanovskaja, presidentkandidat i exil.

      • Lukasjenko besöker sina fångar

        President Lukasjenko gör ett överraskande besök hos flera gripna oppositionsledare i säkerhetstjänsten KGB:s fängelse, officiellt för att dryfta sina planer på att ändra författningen. Bilder offentliggörs av presidentkansliet. Presidentkandidaten Svetlana Tichanovskaja kommenterar mötet med att regimen därmed erkänner att det finns politiska fångar. Hon tillägger att man ”inte kan hålla dialog i en cell”. Dagen efter använder polisen vattenkanoner och chockgranater, begränsar mobilt internet och griper flera hundra personer när oppositionen fortsätter sina helgdemonstrationer mot presidentvalet.

      • Ryssland: Tichanovskaja efterlyst

        Svetlana Tichanovskaja, som ställde upp i det belarusiska presidentvalet i augusti och hävdar att hon vann valet, är efterlyst i Ryssland. Beskedet lämnas av det ryska inrikesdepartementet som hävdar att det finns brottsmisstankar mot henne men inte redogör för detaljer.

      • Diplomatiska grannkontakter surnar

        Belarus kallar hem sina ambassadörer från Litauen och Polen i missnöje över att ha blivit föremål för sanktioner från grannländer och andra EU-länder. Särskilt Litauens agerande har väckt irritation hos president Lukasjenko, eftersom den belarusiska oppositionens presidentkandidat Svetlana Tichanovskaja har fått en fristad där. Litauen och Polen kallar i sin tur hem sina ambassadörer från Minsk för konsultationer. Några dagar senare kallas även Estlands beskickningschef hem.

      • Sanktioner mot regimföreträdare

        EU inför sanktioner mot ett 40-tal personer som hålls ansvariga för valfusk i samband med presidentvalet i augusti och för det våld som riktades mot demonstranter efteråt. President Lukasjenko undgår än så länge att hamna på EU:s sanktionslista, men Belarus reagerar surt och hotar med att dra ned sina diplomatiska förbindelser med EU och lämna gemensamma projekt. USA aviserar liknande åtgärder som EU, medan Storbritannien och Kanada har infört sanktioner också mot presidenten personligen.

      • Viasna-grundare får pris

        Aljaksandr Bjaljatski från Belarus är en av de demokratiaktivister som tilldelas det svenska Right Livelihood-priset 2020. Han grundade den regimkritiska organisationen Viasna (”Vår”) 1996 i protest mot hur demonstranter behandlades.

      • September

      • Oberoende sajt beordras att stänga

        Den oberoende nyhetssajten Tut.by stängs av belarusiska myndigheter året ut. Sajten har verkat sedan millennieskiftet och retat regimen genom att återge kritik och bevaka protester, bland annat genom att offentliggöra videor. I ett uttalande säger de ansvariga för sajten att sajten i någon form kommer att fortsätta ändå.

      • Lukasjenko svär presidenteden i smyg

        Beskedet om att Aleksandr Lukasjenko i skymundan svurits in som president för ännu en mandatperiod utlöser nya demonstrationer i Minsk och andra städer. Fler än 150 människor grips i sammandrabbningar mellan demonstranter och polis. Presidentinstallationen har inte annonserats i förväg och sänds inte i TV som vanligt. Nyheten om att Lukasjenko avlagt presidenteden, som tillkännages av den statliga nyhetsbyrån Belta, utlöser fördömanden från omvärlden. En talesman för amerikanska UD hänvisar till det ifrågasatta presidentvalet och meddelar att USA inte ser Lukasjenko som Belarus legitimt valde ledare. Tyskland går på samma linje, liksom Nederländerna, Danmark, Slovakien, Tjeckien och de baltiska staterna.

      • EU godtar inte presidentvalet

        EU erkänner inte Aleksandr Lukasjenko som legitim statschef till följd av det ifrågasatta presidentvalet den 9 augusti, deklarerar EU:s utrikespolitiske representant Josep Borrell inför EU-parlamentet.

      • Lukasjenko hem från Putin med lånelöfte

        President Lukasjenko besöker Rysslands president Putin i Sotji (Lukasjenkos första utlandsresa sedan det omstridda presidentvalet) och får ett löfte om lån värt 1,5 miljarder dollar, vilket skulle göra det möjligt för Belarus att täcka både förestående betalningar på statliga lån och en energinota från Ryssland. Putin uppger att gemensamma militärövningar ska hållas i Belarus varje månad under det kommande året. Enligt Putin har Lukasjenko också bekräftat planer på att ändra den belarusiska författningen. Oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja, i exil i Litauen, säger att Lukasjenko borde bli bunden att återbetala miljardlånet personligen "eftersom det ska användas till att spöa upp oss". Resan till Sotji ses allmänt som ett kvitto på att en försvagad Lukasjenko blir alltmer beroende av makthavarna i Ryssland.

      • Flera hundra gripna vid söndagsprotest

        Kravallpolis griper fler än 400 demonstranter i Minsk i samband med ännu en stor söndagsdemonstration mot presidenten och valet den 9 augusti. Även i andra städer ingriper polisen mot demonstranter, som bland annat motas bort med vattenkanoner.

      • Ukrainare pekas ut för valpåverkan

        USA riktar sanktioner mot den ukrainske politikern Andrij Derkatj som publicerat ljudinspelningar från 2016 som påståtts visa att den amerikanske presidentkandidaten Joe Biden varit inblandad i korruption. Derkatj beskrivs som rysk agent och anklagas för att ha försökt påverka utgången i 2020 års amerikanska presidentval. 

      • Svenskt agerande i Belarus

        Den svenska biståndsmyndigheten Sida har beslutat "frysa" utbetalningar till biståndsprojekt i Belarus där statliga aktörer är delaktiga. En bärande anledning är det tilltagande våldet från myndigheterna sida. Enligt Sveriges Radio berörs tre olika projekt. På plats i Minsk ingår svensk UD-personal i en grupp diplomater som anslutit sig till den regimkritiska Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj i hemmet för att skydda henne mot landets myndigheter.

      • Serbien hoppar av övning

        Serbien, som har goda relationer med Belarus, avstår från att delta i en förestående militärövning med Ryssland på belarusisk mark. Anledningen är att det förekommit press från EU-håll, uppger det serbiska försvarsdepartementet. I vågskålen ligger Serbiens önskemål om EU-medlemskap.

      • Lukasjenko: "Suttit lite väl länge"

        "Jag kan ha suttit kvar på min post lite för länge", säger president Lukasjenko enligt ryska nyhetsbyråer. Men han hävdar samtidigt att han, för tillfället, är den ende som kan "skydda nationen". Några planer på att avgå yppar han inte, trots en månad av omfattande folkliga protester mot honom. Men någon dag senare uppger han för ryska medier att han överväger att utlysa nästa presidentval i förtid. Lukasjenko har styrt landet sedan 1994. Då blev han demokratiskt vald, men sedan dess har författningen ändrats för att han ska kunna hålla sig kvar på presidentposten med något som ser ut som stöd i lagen.

      • Gripen efter att ha vägrat tvångsexil

        Maria Kolesnikova, en av tre kvinnor som samlade oppositionskrafterna mot president Lukasjenko inför presidentvalet i augusti, grips efter att ha motsatt sig tvångsdeportation till Ukraina. Hon rapporteras ha rivit sönder sitt pass för att inte kunna skickas över gränsen. De två andra kvinnorna i oppositionskampanjens ledning, Svetlana Tichanovskaja och Veronika Tsepkalo, befinner sig redan i exil (se 10 augusti och 24 juli).

      • Orädda medborgare i fortsatta protester

        Belarusier genomför, för fjärde veckan i rad och trots tidigare polisingripanden, stora söndagsmanifestationer mot presidentmakten och mot det officiella resultatet i presidentvalet som hölls den 9 augusti. Barnfamiljer, katolska präster, idrottare och studenter deltar. Dagen efter uppger inrikesdepartementet att minst 633 personer gripits.

      • Polskt stöd till belarusisk opposition

        Olga Kovalkova, medlem av den belarusiska oppositionens samordningsråd, uppger att hon har tvingats gå i exil i Polen. Efter att ha gripits i hemlandet den 25 augusti har hon, i stället för att bli frigiven, blivit hotad och körd till gränsen av säkerhetstjänsten. En talesman för den polske premiärministern Mateusz Morawiecki uppger att Polen kommer att stödja personer som hotas av politisk förföljelse i grannlandet.

      • Augusti

      • Lukasjenko planerar lagändringar

        President Lukasjenko säger att det kan bli aktuellt med författningsändringar, och folkomröstning om ändringarna. Han uppger enligt den statliga nyhetsbyrån Belta att laglärda, bland dem domare i Högsta domstolen, arbetar med förslag. Få detaljer presenteras, men mer oberoende domstolar nämns. Lukasjenko har avvisat krav från oppositionen på en återgång till 1994 års författning, som gav presidenten mindre makt än den han har idag. Två gånger sedan han blev president 1994 har Lukasjenko låtit ändra konstitutionen: Första gången, 1996, skaffade han sig mer makt. Andra gången, 2004, utökade man antalet tillåtna mandatperioder för presidenten. 

      • Baltiska sanktioner mot Belarus

        De tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen inför sanktioner mot president Lukasjenko och 29 andra befattningshavare i grannlandet Belarus som kopplas till fusk i landets presidentval den 9 augusti. Även andra EU-länder planerar sanktioner som reseförbud och frysning av tillgångar, men de har ännu inte enats om vilka belarusiska personer som ska omfattas.

      • Idrottare ansluter sig till protester

        Tre veckor efter det kritiserade presidentvalet håller regimkritiker ännu ett massmöte i Minsk och möten även i andra städer. Det är Lukasjenkos födelsedag och han häcklas av demonstranterna. 360 belarusiska idrottare, bland dem olympier, kräver i ett öppet brev att val ska hållas i enlighet med demokratisk standard. De fördömer också polisens bruk av våld mot demonstranter. Dagen innan har journalister som arbetar för utländska medier fått sina ackrediteringar (tillstånd) indragna.

      • Putin redo skicka poliser

        En rysk polisstyrka står redo att ingripa i grannlandet Belarus, om läget spetsar till sig. Den ryske presidenten Vladimir Putin säger att styrkan har bildats på begäran av den belarusiske presidenten Aleksandr Lukasjenko; det finns en säkerhetspakt mellan länderna som föreskriver ömsesidig hjälp. Samma dag grips oppositionsaktivister som demonstrerar i Minsk, och både belarusiska och utländska journalister som haft för avsikt att bevaka deras demonstration hämtas till polisen för identitetskontroll, vilket uppfattas som ett ingrepp i mediernas frihet. 

      • Massprotest och mänsklig kedja

        Två veckor efter det omstridda presidentvalet genomför belarusiska regimkritiker en massprotest i Minsk. Samtidigt bildar litauer en mänsklig kedja de tre milen från huvudstaden Vilnius till belarusiska gränsen. I solidaritetsmanifestationen syns den litauiska trikoloren och, liksom i Minsk, den vitryska oppositionens rödvita flagga. (Oppositionsflaggan är en nationsflagga som har använts tidigare i landets historia.) Inspirationen hämtas från en protest mot sovjetiskt styre som iscensattes i de baltiska staterna den 23 augusti 1989, då det gått 50 år sedan Nazityskland och Sovjetunionen slöt en pakt som resulterade i att Baltikum hamnade under sovjetväldet.

      • Kuppanklagelser mot oppositionen

        En brottsutredning inleds mot Samordningsrådet, som bildats av oppositionsledare. Riksåklagaren anklagar oppositionsledarna för att planera ett maktövertagande och äventyra den nationella säkerheten.

      • Lukasjenko redo ta i med hårdhandskarna

        Tio dagar efter presidentvalet ger Aleksandr Lukasjenko regeringen order om stoppa fortsatta protester. Han ombildar också regeringen. Premiärministern och inrikesministern (som ansvarar för polisstyrkorna) blir kvar på sina poster. Protesternas tredje dödsoffer bekräftas och oppositionen har bildat ett samordningsråd, där Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj är en av medlemmarna. EU enas samma dag om att inte erkänna valresultatet. Förbundskansler Angela Merkel, vars land för tillfället är EU:s ordförandeland, säger att valet varken var fritt eller rättvist.  Europeiska rådets ordförande Charles Michel aviserar att EU kommer att införa sanktioner mot ett antal personer som varit inblandade i valfusk eller tillslag mot demonstranter.

      • Största protesten hittills

        I Minsk genomförs en massprotest mot presidentvalet. Demonstrationen beskrivs av den oberoende nyhetssajten Tut.by som den största som skett i landet sedan självständigheten. Samtidigt hålls ett möte till stöd för regimen, där Lukasjenko hävdar att Belarus skulle vara slut som stat om valet görs om. Dagen innan har Lukasjenko talat med Rysslands president Putin som erbjudit hjälp "för att garantera Belarus säkerhet". Dagen efter massmötena ansluter sig personal vid statliga belarusiska etermedier till de strejkaktioner som har kantat protestveckan.

      • Polis anklagas för misshandel

        Medan belarusier demonstrerar mot presidentvalet för sjätte dagen i rad, anklagas de styrkor som satts in mot protesterna för att ha misshandlat människor. I EU-länder har det rests krav på sanktioner mot regimen, som har lovat att släppa demonstranter som gripits. EU:s utrikesministrar enas om att förberedelser för sanktioner ska göras, ett underlag som säger mot vem eller vad åtgärder skulle kunna riktas. Från grannländer, främst Polen, framförs krav på att presidentvalet ska göras om, och göras fritt och rättvist. 

      • Dödsfall i polisförvar

        I staden Gomel dör en 25-årig man efter tre dagar i häkte. Enligt myndigheterna har han gripits i samband med en olaglig demonstration. Samtidigt fortsätter gatuprotesterna mot presidentvalet för fjärde dagen i rad. Under tre dagar av protester har fler än 6 000 personer gripits, meddelar inrikesdepartementet som också bekräftar att skarp ammunition har använts mot demonstranter i Brest. Svetlana Aleksijevitj, Nobelpristagare och regimkritiker, uppmanar president Lukasjenko att avgå. 

      • Oppositionens kandidat i landsflykt

        Efter myndigheternas tillslag mot demonstranter uppmanar Svetlana Tichanovskaja, oppositionens kandidat i presidentvalet, president Lukasjenko att lämna ifrån sig makten. Hon upprepar också anklagelserna om att valet var riggat. När det officiella valresultatet meddelas säger det att Lukasjenko fick 80 procent av rösterna och hon själv strax under 10 procent, övriga kandidater cirka 2 procent. Rysslands president Putin gratulerar Lukasjenko liksom Kinas Xi Jinping. Från EU-håll uttrycks däremot tvivel och Polen vill att EU ska hålla ett extra toppmöte om Belarus. Inrikesdepartementet i Minsk uppger att omkring 3 000 personer har gripits i vad som beskrivs som olagliga folksamlingar efter valet. Dagen efter framkommer att Tichanovskaja av säkerhetsskäl har tagit sig till grannlandet Litauen. 

      • Protester efter presidentvalet

        Presidentvalet genomförs, och ingen väntar sig att Aleksandr Lukasjenko som styr landet sedan 1994 ska låta någon annan vinna. När en officiell vallokalsundersökning ger honom hela 80 procent av rösterna, leder det till protester i åtminstone tio städer. Kravallpolis använder chockgranater, gummikulor och tårgas mot demonstranter i Minsk. En demonstrant mister livet. Oppositionen och valobservatörer från gräsrotsgrupper hävdar att det förekommit fusk. Internetförbindelserna har störts under valdagen, så att det bland annat blivit svårt att dra uppmärksamhet till oegentligheter. Till Sveriges Radio säger utlandsbelarusier som stått i kö för att rösta att alla väljare inte har fått göra det. Sedan valrörelsen inleddes i maj har myndigheter gripit fler än 2 000 personer enligt organisationen Viasna.

      • Fuskanklagelser inför valet

        Förhandsröstningen i presidentvalet inleds. Högst tre valobservatörer får finnas i varje vallokal och högst fem vid valurnorna på själva valdagen den 9 augusti, har valkommissionen meddelat "med hänvisning till coronapandemin". Oberoende observatörer hävdar att offentliganställda pressas att rösta på presidenten eller på Lukasjenko-vänliga kandidater, och att fuska under förhandsröstningen. Inga internationella valobservatörer från Osse finns på plats (se 15 juli).

      • Juli

      • Massprotest mot presidenten

        Trots hot om myndighetstillslag samlas tiotusentals människor i Minsk. Samlingen är utlyst som ett kampanjmöte för Svetlana Tichanovskaja som har släppts fram som presidentkandidat. Hennes främsta vallöfte är att hon, om hon skulle vinna, ska utlysa ett nyval som hela oppositionen tillåts delta i. Mot hennes make Sergej Tichanovskij, som stoppats från att kandidera, reser myndigheterna samtidigt nya brottsanklagelser. Bland annat hävdar de att han planerat att, i samarbete med ryska legosoldater, ställa till med oro inför presidentvalet den 9 augusti.

      • Ryska legosoldater gripna

        33 ryska medborgare, varav 32 beskrivs som anställda i det ryska säkerhetsföretaget Wagner, har gripits. Enligt statliga belarusiska medier, som hänvisar till rättskällor, befinner sig ryssarna i landet för att "destabilisera läget under valrörelsen". Det är inte första gången Belarus hävdar, särskilt i valtider, att det förekommer komplotter orkestrerade från utlandet. Däremot uppges det vara första gången sådana anklagelser riktas mot Moskva. Fem dagar efter presidentvalet i Belarus framkommer att de gripna ryssarna har fått återvända till hemlandet. Den ryske författaren Zachar Prilepin, som har krigserfarenhet från Moskvastödda separatistenklaver i östra Ukraina, hävdar via sociala medier att legosoldaterna sannolikt var på väg till något annat land, och att belarusiska myndigheter med all säkerhet förstått det. Företaget Wagner opererar i flera länder, inte minst i konflikthärdar. Överallt tros verksamheten ha klartecken från den ryska statsledningen. 

      • Smittad men symptomfri president

        President Lukasjenko uppger att han har testats och visat sig bära på viruset sars-cov-2, men eftersom han inte har insjuknat i covid-19 har han fortsatt att jobba. Vitryssland, som har rapporterat sammanlagt 543 dödsfall, är ett av få länder som inte har infört restriktioner för att stoppa smittan. Presidenten, som tidigare har avfärdat coronapandemin som en psykos, har på sistone bland annat träffat Rysslands president Putin två gånger.

      • Oppositionsledare lämnar landet

        Valery Tsepkalo, som inte tillåts ställa upp i presidentvalet, har tagit sig till Moskva med sina barn för att undgå att gripas i Vitryssland, uppger hans kampanjmedarbetare. Tsepkalo säger sig ha fått tips om att det utfärdats en arresteringsorder för honom. Frun stannar i Minsk för att arbeta i oppositionens kampanj mot president Lukasjenko. Också Svetlana Tichanovskaja, som fått klartecken för att kandidera, har skickat sina barn utomlands av säkerhetsskäl (se 29 maj). Några veckor efter valet framkommer att paret Tsepkalo tagit sin tillflykt till EU-landet Polen. 

      • Oppositionen enas inför valet

        Efter beskedet om att ledande oppositionspolitiker inte tillåts ställa upp i presidentvalet har regimkritiker beslutat samarbeta. Den enda oppositionskandidat som fått klartecken, Svetlana Tichanovskaja, får nu stöd av både Viktor Babarykos och Valery Tsepkalos kampanjstaber. Väljarna uppmanas visserligen inte uttryckligen att rösta på Tichanovskaja, men i ett gemensamt uttalande heter det att om oppositionen segrar i presidentvalet kommer nyval att utlysas och de politiska fångarna att släppas.

      • Inga valobservatörer från Osse

        Inga internationella observatörer från Osse kommer att följa presidentvalet i augusti på plats, meddelar organisationen. Osse oroas av rapporter om att den politiska oppositionen i Belarus behandlas omilt, med bristande respekt för mötes- och yttrandefrihet. Men eftersom organisationen inte har fått någon inbjudan i tid från landet, har ingen observatörsinsats kunnat förberedas. Det tolkas också av ansvariga vid Osse som att det inte finns intresse till samarbete från belarusisk sida. Det är första gången sedan 2001 som ett val på riksnivå äger rum utan Osse-observatörer.

      • Valmyndigheten rensar ut regimkritiker

        Även förre bankmannen Viktor Babaryko nekas nu av valkommissionen att ställa upp i det förestående presidentvalet. I hans fall hävdar myndigheten bland annat att han inte har deklarerat sina tillgångar enligt reglerna. Då återstår förutom president Lukasjenko fyra godkända kandidater varav bara en, Svetlana Tichanovskaja, kan beskrivas som regimkritisk (se 29 maj). Både Viktor Babaryko och Valery Tsepkalo uppger att de tänker försöka överklaga avslagen, som också leder till att regimkritiker demonstrerar. Minst ett hundratal grips, de flesta i Minsk.

      • Stöd för Lukasjenko-kritiker underkänns

        Valmyndigheten stoppar en populär kritiker till presidenten från att ställa upp i presidentvalet i augusti. Hälften av de namnunderskrifter som lämnats in till stöd för Valery Tsepkalo underkänns. Därmed klarar han inte den formella gränsen för att få kandidera. Enligt den Berlinbaserade affärstidningen Business New Europe har däremot två av de andra personer som ansökt om registrering fått klartecken – för fler namnunderskrifter än de har åberopat i sina ansökningar.

      • Juni

      • Polisinsats mot protester

        För andra dagen i rad samlas regimkritiker till protester i Minsk och andra städer.  De Lukasjenko-kritiska demonstranternas slagord lyder: "Vem som helst utom han!" Demonstranterna skingras av polis och närmare 140 personer grips, varav 80 i Minsk. En del återfår friheten samma dag. Presidenten hävdar när han kommenterar händelserna dagen efter att nationens oberoende hotas. Företrädare för den gripne Babaryko lämnar då in de handingar som krävs för att Babaryko ska kunna registreras som presidentkandidat.

      • Räder mot utmanare till Lukasjenko

        Myndigheter genomför razzior mot företag med anknytning till bankmannen Viktor Babaryko, rapporterar en oberoende nyhetssajt med adressen tut.by. Ett statligt revisionsorgan säger till sajten att anledningen är misstankar om skattefusk och penningtvätt. Babaryko tror att avsikten är att avskräcka honom från att utmana president Lukasjenko i presidentvalet den 9 augusti. Ännu finns ingen motkandidat formellt registrerad. Babaryko grips den 18 juni anklagad för ekobrott. 

      • Orbán hyllas i Minsk

        President Lukasjenko får besök av Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som uppmanar EU att upphäva sina återstående sanktioner mot regimen i Minsk: vapenembargo samt reseförbud och frysta tillgångar för ett antal personer. Lukasjenko kallar Ungern sin "främsta partner i EU som förstår oss som ingen annan". Han hyllade också Orbán för modet att komma på besök under pågående pandemi. Vitryssland har 253 bekräftade dödsfall i covid-19 och Ungern, med ungefär lika stor befolkning, har 542.

      • Ny premiärminister

        Roman Golovtjenko utnämns av presidenten till ny premiärminister. Han har tidigare varit ordförande i försvarsindustriutskottet. Företrädaren Sergej Rumas, som haft posten i nästan två år, ska enligt presidenten ägna sig åt affärer.

      • Lukasjenko ombildar regeringen

        President Lukasjenko avskedar regeringen genom dekret, men han beskriver det som ett beslut som ger transparens inför det förestående presidentvalet. Inför medarbetare på hög nivå säger han att det inte är några revolutionerande förändringar som väntar, men att de som röstar ska känna till vem som väntas hantera viktiga frågor framöver.

      • Oppositionsledare får fängelse

        Oppositionsledaren Mikola Statkevitj döms till 15 dagars fängelse efter att ha gripits dagen innan. Anklagelserna går ut på att han organiserat ett otillåtet möte i Minsk den 24 maj, uppger hustrun. Den 15 juni får han en ny 15-dagarsdom.

      • Maj

      • Tillslag mot Lukasjenko-motståndare

        En populär videobloggare, Sergej Tichanovskij, grips och anklagas för våld mot tjänsteman vid en demonstration i Grodno. Vid mötet samlar hans fru Svetlana Tichanovskaja, som har för avsikt att ställa upp i presidentvalet i augusti, in namnunderskrifter för sin kandidatur. (Registrerade kandidater har rätt att hålla kampanjmöten.) Följden blir att president Lukasjenko avfärdar henne med uttalanden om att Vitryssland inte är redo för en kvinnlig president och att landets författning inte heller är utformad för det. Organisationen Viasna uppger att omkring 50 personer grips till följd av mötet i Grodno och andra demonstrationer.

      • Utmanare till Lukasjenko stoppas

        Oppositionspolitikern Mikola Statkevitj tillåts inte ställa upp i presidentvalet i augusti. I valet 2010 utmanade han president Lukasjenko, men greps snabbt efteråt och blev inte frigiven förrän fem år senare, då regimen hade intresse av att mildra kritik från västländer. Valmyndigheten hänvisar nu till hans "kriminiella förflutna" som hinder för hans kandidatur. Själv säger Statkevitj att det som förestår "inte är ett val utan en cirkus".

      • Segerparad trots smittrisk

        Tusentals soldater och kolonner av pansarfordon paraderar genom Minsk när Vitryssland firar 75-årsdagen av segern över Nazityskland. Veteraner i hög ålder finns bland dem som passerar framför president Lukasjenko. Paraden genomförs, som varje år, trots att Världshälsoorganisationen (WHO) rått Vitryssland att hitta alternativa lösningar med anledning av coronapandemin. Cirka 20 000 smittfall och 121 dödsoffer har rapporterats. 1941 hörde delar av Vitryssland till de första i dåvarande Sovjetunionen som intogs av nazisterna och ockupationen varade fram till 1944. Hundratusentals vitryska judar fanns bland dem som mördades i Förintelsen.

      • Presidentval i augusti

        Presidentval ska hållas den 9 augusti, beslutar parlamentet. President Lukasjenko, som hittills har vunnit fem välregisserade val, har bekräftat att han ställer upp igen i år och dessutom gjort klart att han inte är främmande för att låta sig väljas om ännu en gång 2025.

      • Krigsslut firas med amnesti

        Med hänvisning till att det gått 75 år sedan andra världskrigets slut godkänner parlamentet en föreslagen amnesti. Inrikesministern uppger att närmare 5 400 fångar kommer att friges i förtid och att 6 500 fångar får sina straff förkortade med ett år. Den stora segerparad som planeras i Minsk för att fira krigsslutet kommer att genomföras den 9 maj, trots covid-19-pandemin som har krävt drygt 100 liv i Vitryssland. De flesta tidigare sovjetrepubliker har ställt in minnesceremonierna för att inte riskera ökad smittspridning.

      • April

      • Smittspridning tilltar

        Allvaret i coronapandemin har nått Vitryssland, där 23 dödsfall rapporteras. Antalet konstaterade sjukfall har stigit till över 2 200, bland dem 300 anställda i sjukvården. Världshälsoorganisationen (WHO) som anar en begynnande samhällsspridning råder Vitryssland att vidta liknande åtgärder som andra länder, bland annat förbud mot stora folksamlingar.

      • Mars

      • EU-stöd mot coronakris

        Som en del av EU:s svar på den globala coronakrisen utlovas ett stödpaket till de sex så kallade östliga partnerskapsländerna Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Vitryssland, Ukraina och Moldavien. Stödet omfattar sammanlagt 140 miljoner euro till omedelbara behov  i sjukvården, dessutom omfördelas 700 miljoner euro så att pengarna kan användas till att motverka svåra samhälleliga effekter av krisen. De insatser som planeras sker i samarbete med Världshälsoorganisationen (WHO).

      • Vitrysk fotboll tittartröst under pandemin

        En oväntad effekt av coronaviruset är att TV-tittare i en rad länder får se vitrysk ligafotboll. Många länder har till följd av smittrisken ställt in matcherna, men i Vitryssland som ännu håller igång spelet får fotbollsförbundet tillfälle att sälja sändningsrättigheter. Mediebolag i bland annat Ryssland, Israel och Indien visar intresse. Vitryssland har färre än 100 bekräftade fall av sjukdomen covid-19, och landets president Lukasjenko har demonstrerat att han inte är orolig för smittspridning.

      • Bästa virusterapin: kör traktor

        President Lukasjenko, som har en bakgrund som kollektivjordbrukschef, missar inget tillfälle att lyfta fram att livet på landet är hälsosamt. Vid ett TV-sänt möte tonar han ned farhågorna för spridning av coronavirus och rekommenderar medborgarna att arbeta på landet, och köra traktor. Vitryssland är också känt för sin tillverkning av traktorer. 26 fall av sjukdomen covid-19 har rapporterats.

      • Februari

      • Handslag mellan Lukasjenko och Pompeo

        USA:s utrikesminister Mike Pompeo besöker president Lukasjenko. Det amerikanska besöket är det första på hög nivå sedan 1994.  De gör uttalanden om att stärka sina inbördes relationer och Pompeo inflikar att amerikanska energibolag står redo att exportera olja till Vitryssland. USA införde sanktioner mot Vitryssland som mildrades 2016 men inte har upphävts helt. Vitryssland har samma regim nu som när sanktionerna infördes med hänvsning till ett odemokratiskt styre.

      • Januari

      • Oenighet med Ryssland om oljepris

        Ryssland har stoppat sina oljeleveranser till Vityssland eftersom parterna är oense om priset, uppger vitryska källor. Det tidigare avtalet mellan dem löpte ut vid nyår. President Lukasjenko har gett order om att inköp från andra leverantörer ska övervägas, exempelvis import via de baltiska staterna. Den ryska ledningsägaren Transneft framhåller att transithandel, olja som säljs till länder väster om Vitryssland, inte berörs av oenigheten. Vitryssland har olja i lager till mitten av månaden och säger sig inte befara köer vid mackarna. Senare i januari framkommer att ett nytt kontrakt mellan Vitryssland och Ryssland trots allt har undertecknats, med okända villkor, samt att Vitryssland för första gången har köpt norsk olja som ska transporteras in via Litauen.

    • 2019

      • December

      • Säkerhetschef pekas ut för mord

        En vitryss i exil, som säger sig ha tjänstgjort i en specialstyrka under inrikesdepartementet, uppger att han vid millennieskiftet var med när tre namngivna fiender till president Lukasjenko mördades, bland dem en tidigare inrikesminister. Enligt det sensationella vittnesmålet, framfört via den tyska kanalen Deutsche Welle, var det mannens chef i specialstyrkan SOBR som avlossade de dödande skotten 1999. Den utpekade chefen avfärdar påståendena, men de väcker starka reaktioner och krav på att anklagelserna utreds.

      • Protest mot befarad union

        Samtidigt som presidenterna Lukasjenko och Putin träffas i Moskva genomför ett tusental demonstranter en otillåten demonstration i Minsk. De ororas av besked om att presidenterna dryftar "fördjupad integration", vilket de tolkar som att steg kanske tas mot en union med Ryssland, i deras ögon "ockupation, inte integration". Polisen bevakar demonstranterna, men ingriper inte.

      • November

      • Skarp kritik mot parlamentsvalet

        Parlamentsvalet avfärdas som odemokratiskt av internationella valobservatörer från Osse. Valet präglades av "bristande respekt för demokratiska åtaganden", enligt den svenska riksdagsledamoten Margareta Cederfelt som leder gruppen. EU beskriver för sin del valet som ett förlorat tillfälle för Vitryssland att hålla val med internationell standard. Ledare inom den vitryska oppositionen hävdar att valet kantades av fusk.

      • Parlamentsval utan opposition

        Alla de 110 platserna tillfaller partier som stöder president Lukasjenko när val hålls till representanthuset i parlamentet. Få oppositionskandidater tillåts ställa upp, de två oppositionella som valdes in 2016 kan därför inte väljas om. När Sveriges Radio intervjuar väljare framkommer att somliga går till vallokalerna främst för att försvåra fusk i form av att deras röst ges till någon kandidat som de inte gillar. I samband med valet meddelar Lukasjenko att han har för avsikt att ställa upp för ännu en mandatperiod i presidentvalet 2020. 

      • Val observeras av Osse

        Inför de förestående valen till båda kamrarna i det vitryska parlamentet har 551 observatörer från utlandet fått ackreditering av valmyndigheten. Folket får möjlighet att rösta i valet till representanthuset den 17 november, där det finns 523 godkända kandidater till de 110 platserna. Ledamöterna i republikrådet utses den 7 november (åtta utnämns direkt av presidenten, övriga utses av regionala organ). Osse finns bland de organisationer som kommer att vara på plats med observatörer i samband med valet till representanthuset. Vanligen bedöms val i Vitryssland inte uppfylla krav som ställs för att landet ska betraktas som en demokrati.

      • Trävaror på "sidenjärnväg" till Kina

        Den första järnvägslasten med sågade trävaror till Kina avgår från en station utanför Brest. Transporten av 46 varucontainrar till Chongqing beräknas ta uppemot två veckor att jämföra med cirka 40 dagar med lastfartyg, enligt nyhetsbyrån Belta. Förbindelsen ingår i Kinas storsatsning på nya "sidenvägar"för handeln.  

      • Oktober

      • Utökad spaning vid gräns

        Vitryssland har uttryckt oro över att 500 amerikanska soldater placerats på en militärbas i grannlandet Litauen, bara drygt en mil från gränsen. I en radiointervju säger nu Litauens president att amerikanerna finns i landet för att syssla med utbildning. Försvarsdepartementet i Minsk har aviserat utökad spaning vid gränsen.

      • Spionerianklagade utväxlas

        President Lukasjenko besöker Ukraina och dess president Zelenskyj. I samband med besöket kommer besked om att länderna har gjort upp om två fall där det förekommit spionerianklagelser: Ukraina har frigett en vitryss som anklagades för spioneri 2017, medan en ukrainsk journalist som 2018 dömdes till åtta års fängelse i Vitryssland benådas.

      • September

      • USA och Vitryssland på vänskaplig fot igen

        USA och Vitryssland ska återupprätta fulla diplomatiska förbindelser, efter tio år, och utbyta ambassadörer, uppger statssekreteraren David Hale under ett besök i Minsk. Efter det vitryska presidentvalet 2006 införde USA sanktioner mot Lukasjenkoregimen, med hänvisning till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Sanktionerna skärptes 2008 och USA:s ambassadör utvisades.

      • Augusti

      • Medarbetare till Trump på besök

        John Bolton, säkerhetsrådgivare till USA:s president Donald Trump, besöker Minsk. Enligt de knapphändiga beskeden efteråt har president Lukasjenko och Bolton dryftat säkerhet och bilaterala frågor.

      • Nyval i november

        President Lukasjenko undertecknar dekret med innebörden att val ska hållas i november till båda nationalförsamlingens kamrar. Val till republikrådet ska ske den 7 november och val till representanthuset den 17 november. Ledamöterna i republikrådet utses av regionala organ och av presidenten.

      • Juli

      • Dödsdömd för kvinnomord

        En man i 50-årsåldern har dömts till döden för mord, uppger människorättsaktivister. Mannen tog livet av två kvinnor i slutet av 2018. Det är oklart om domen kan komma att ändras i högre rätt.

      • Juni

      • Avrättning trots vädjanden

        En dödsdömd man rapporteras ha blivit avrättad, trots vädjanden från bland annat FN-håll. Utrikesministrarna i de länder som ingår i Europarådet fördömer avrättningen ett par veckor senare och uppmanar Vitryssland att inte verkställa dödsdomen mot mannens medbrottsling. De två männen ska tillsammans ha mördat tre personer 2015. Amnesty International kritiserar Vitrysslands vana att inte informera anhöriga till dödsdömda om hur fallen hanteras – varken datum för avrättningen eller gravplatsen. 2018 rapporterades fyra avrättningar ha verkställts.

      • Maj

      • Ambitiösa mål i kamp mot hiv

        2023 hoppas Vitryssland ha fått kontroll över spridningen av hiv, säger den sjukvårdsansvarige ministern vid ett möte med FN-expertis. Med det menas att uppnå ett UNAIDS-mål som kallas 90-90-90: 90 procent av de smittade ska känna till sitt tillstånd, 90 procent av dem som fått diagnos ska vara under behandling med bromsmediciner och 90 procent av dem som fått bromsmediciner ska ha hunnit behandlas så att virushalterna hos dem är låga. Ministern vill också införa anonyma och kostnadsfria tester (se 22 november 2018). Viruset orsakar immunbristsjukdomen aids.

      • Mars

      • Dåligt betyg för korruptionsbekämpning

        Europarådets antikorruptionsbyrå, i engelsk förkortning kallad Greco, deklarerar att Vitryssland inte lever upp till sina utfästelser. Det är första gången en sådan markering görs mot något av de 49 anslutna länderna. Få rekommendationer om hur korruptionen ska minskas efterlevs och utvärderingar offentliggörs inte, konstaterar Greco som beskriver korruptionen som ”inbyggd i systemet”. Vitryssland är inte medlemsland i Europarådet, men anslöt sig till Greco 2011. Det är nu upp till de andra länderna att avgöra om de vill vidta åtgärder i sina kontakter med regimen i Minsk.

      • Chefredaktör undgår fängelsestraff

        Marina Zolotova, chefredaktör för Vitrysslands största oberoende nyhetssajt TUT.BY, döms till böter på motsvarande drygt 30 000 kronor. Människorättsorganisationer ser fallet som ett inslag i en kampanj mot fria medier. Zolotova och ett tjugotal andra journalister greps i augusti. De dömdes till böter och skadestånd för att olovligen ha skaffat sig tillgång till den statliga nyhetsbyrån Beltas utgivning – alltså utan att betala abonnemangsavgift. De straffades trots att Belta ganska snabbt lägger ut det material byrån publicerar så att alla internetanvändare kan ta del av innehållet. Den nya rättssaken mot Zolotova byggdes på anklagelser om att hon brustit i sitt chefskap. Hon hotades av fem års fängelse och en form av näringsförbud.

      • Februari

      • Massgravar från andra världskriget öppnas

        I staden Brest har massgravar från andra världskriget öppnats i en stadsdel där det fanns ett judiskt getto under andra världskriget. Gravarna innehåller kvarlevor av minst 790 personer, sannolikt judar som mördades dagarna efter det att nazityska styrkor intog staden 1941. Året efter sköts också stadens återstående judar – tusentals människor. Nu förbereds ombegravning under värdiga former, och bygget av ett planerat bostadsområde kan komma att omprövas. Genom åren har det hittats kvarlevor även på andra platser där nazister dumpade sina offer.

      • Täta möten underblåser tal om rysk-vitrysk union

        President Lukasjenko avvisar spekulationer i ryska medier om att Ryssland är på väg att genomdriva en mer fullständig rysk-vitrysk union. Lukasjenko är på besök president Putin i Sotji – och de två har träffats flera gånger de senaste månaderna – men när han får frågan av medier svarar Lukasjenko motsägelsefullt: De har inte diskuterat Vitrysslands suveränitet i det sammanhanget, samtidigt är de två länderna alltid redo att se över sina relationer. I december sade den ryske premiärministern Medvedev att Moskva skulle vara redo för tätare integration med Vitryssland i form av gemensam valuta, tullmyndigheter och domstolar i enlighet med ett avtal från 1999.

      • Januari

      • Säkerhet på önskelista från Zimbabwe

        Samarbetet mellan Vitryssland och Zimbabwe ska byggas ut, enligt överenskommelser mellan presidenterna Lukasjenko och Mnangagwa. Emmerson Mnangagwa, på besök i Minsk, har bland annat uttryckt önskemål om ekonomiskt utbyte och hjälp med att modernisera säkerhetssystem.

      • Dömd till döden för dubbla mord

        En 36-årig man från Babrujsk dömds till döden för mord på två kvinnor. Morden begicks i hans bostad sommaren 2018. Vitryssland är 2019 det enda landet i Europa som också genomför avrättningar.

    • 2018

      • November

      • Tillgång till läkemedel för svårt sjuka förbättras

        Viryssland är i färd med att öka läkemedelstillgången för patienter som bär på hiv/aids och hepatit C. Inhemsk produktion av hepatit C-läkemedel började 2017. Priserna har sjunkit och det finns nu fyra tillverkare i landet. Mot hiv/aids har ett nytt program för att finansiera statliga medicininköp dragits igång 2018. De sänkta priserna bottnar i tillverkning av generika, preparat som innehåller samma substanser som dyrare läkemedel som tidigare varit skyddade av patent. Övergripande mål inom hälsovården är att stoppa spridningen av hiv, hepatit C och tuberkulos till 2030 (se 22 oktober).

      • EIB lånar ut pengar till reningsverk

        Europeiska investeringsbanken (EIB) planerar att satsa 260 miljoner euro i Vitryssland 2019. Beskedet lämnas av Alexander Stubb, vice ordförande i ECB, i samband med en träff med president Lukasjenko. De två har skrivit avtal om att Vitryssland får låna 160 miljoner euro till bland annat reningsverk. Överenskommelserna ryms inom ett ramavtal från 2017. Framtida projekt som diskuterats handlar om infrastruktur: Vitrysslands elnät och en motorväg.

      • Oktober

      • Ny medicin ger hopp för lungsjuka

        I Vitryssland finns många patienter som lider av lungsjukdomen tuberkulos och som inte kan botas därför att olika läkemedel inte biter på bakterierna – de har blivit multiresistenta. Nu har en ny medicin testats som ger hopp om att de sjuka ska kunna behandlas. Av 181 vitryska patienter som fått det nya läkemedlet med substansen bedaquilin har 168 blivit botade (93 procent), enligt resultat som nyhetsbyrån AFP fått se. Tuberkulos är en av världens dödligaste infektionssjukdomar, enligt Världshälsoorganisationen (WHO). Det nya preparatet har testats i flera länder.

      • Augusti

      • Flera ministrar får sparken

        President Aleksandr Lukasjenko ger premiärminister Andrej Kabjakau sparken. Han ska ersättas av bankchefen Sergej Rumas, meddelar presidentens kansli. Flera andra ministrar avskedas samtidigt. Anledningen är den korruptionsskandal inom vårdsystemet som skakat landet under sommaren.

      • Oberoende massmedier ansatta

        Minst sex journalister grips i Minsk i vad som uppfattas som en pågående kampanj mot oberoende medier; dagen innan har fyra andra journalister gripits. Europarådet och Reportrar utan gränser uttrycker oro men får svar av vitryska UD att gripandena inte har med pressfrihet att göra. I stället anklagas medierna för att ha skaffat sig tillgång till en statlig nyhetsbyrå utan att betala. Efter ett par dagar är alla de gripna på fri fot men fortfarande anklagade för brott. 

      • Korruption avslöjad inom vårdsystemet

        En praktskandal inom vårdsystemet växer och leder till öppna krav på reformer. Läkare, tjänstemän och anställda i läkemedelsbolag har gripits – dussintals personer, och fler utreds. De anklagas för att ha försnillat stora belopp av offentliga medel bland annat genom att blåsa upp priserna på mediciner och förfalska dokumentation. Chefen för säkerhetstjänsten KGB sade enligt AFP i TV-sända kommentarer i juli att systemet för inköp av sjukvårdsutrustning och läkemedel underlättar mutor och mygel. Den statliga nyhetsbyrån Belta har publicerat bilder från en husrannsakan hos en vårdchef där man ska ha hittat motsvarande nästan fem miljoner kronor i kontanter.

      • Juli

      • Kinesisk militär i parad

        Kinesiska styrkor deltar i en militärparad på Vitrysslands nationaldag. Det är enligt nyhetsbyrån AFP första gången det sker och vittnar om att den vitryska ledningen söker närmare band med regimen i Peking för att balansera det ryska inflytandet i landet. Även rysk militär deltar i paraden i Minsk.

      • Maj

      • ”Istid” efter nallebjörnsbråk över

        UD-talesmannen Dmitrij Mirontjik blir ny ambassadör i Stockholm. Posten har varit vakant i sex år, sedan en reklambyrå släppte ner nallebjörnar med demokratibudskap i vitryskt luftrum och utlöste en diplomatisk träta mellan Minsk och Stockholm (se Juli 2012). De sanktioner som EU upprätthöll mot Vitryssland upphävdes för drygt två år sedan, då EU-länderna bedömde att respekten för de mänskliga rättigheterna ökat (se Februari 2016).

      • Mars

      • Hundraårsminne med förhinder

        Minst 30 demonstranter grips i Minsk och ett antal på andra platser inför en planerad men förbjuden marsch, uppger människorättsorganisationen Viasna. Oppositionen vill samlas för att fira hundraårsminnet av den kortlivade Vitryska folkrepubliken 1918–1919. President Lukasjenko har i år, för första gången under sitt styre, tillåtit offentligt firande den 25 mars. I Minsk förbjuds ändå marschen, medan en konsert tillåts. Den rödvita flagga som användes av 1918 års republik har enligt AFP blivit vanlig som oppositionssymbol.

      • Februari

      • Stopp för mjölk och grädde till Ryssland

        Ryssland inför ett tillfälligt stopp för bland annat mjölk och grädde från Vitryssland, med hänvisning till de sanitära förhållandena och djurskötseln i produktionen. Stoppet varar tills åtgärder vidtagits, heter det. Ungefär en fjärdedel av den ryska konsumtionen av mejerivaror importeras, och en stor del av varorna kommer från Vitryssland; mellan 78 och 92 procent under perioden januari till november 2017, enligt rysk statistik som återges av AFP.

      • Villkorligt för proryska bloggare

        Tre bloggare har dömts till fem års fängelse villkorligt. Domstolen i Minsk betecknar deras blogginlägg, som gjorts på en prorysk sajt kallad Regnum, som hatbrott och varnar för att sådana inlägg kan bidra till att kasta in Vitryssland i en situation liknande den i Ukraina.  En av de tre, som enligt AFP greps 2016, ska ha hävdat att det är skadligt att lära sig vitryska och att Vitryssland är en del av Ryssland.

      • Januari

      • Tillgång till sajter begränsas

        Oppositionsrörelsen Charta 97 har fått sin internetsajt blockerad. Gruppen bildades av politikern Andrej Sannikau som utmanade Aleksandr Lukasjenko i 2010 års presidentval. Tillslag som gjordes efter valet ledde till att sajtens redaktör flyttade verksamheten till Polen. Enligt vitryska informationsdepartementet har tillgång till sajten nu begränsats därför att den använts till att sprida ”olagliga” uppgifter. Departementet hänvisar till en lag som bland annat handlar om rikets säkerhet, men uppger enligt AFP inte i detalj hur sajten brutit mot regelverket. I december blockerades tillfälligt en sajt för en annan grupp, ”Vitrysk partisan”.

      • 2017 blev ett år med tillväxt

        Efter två års tillbakagång vände den vitryska ekonomin uppåt 2017, enligt officiella siffror till en BNP-tillväxt på 2,4 procent. Men tillväxtmålet för 2018 på 3,5 procent är för högt ställt, bedömer analysföretaget IHS Markit. Vitrysslands beroende av Ryssland, inte minst för exporten, gör landet fortsatt känsligt för förändringar utanför landets gränser.

    • 2017

      • November

      • EU lovar stöd till länder i öst

        Företrädare för EU och sex tidigare sovjetrepubliker träffas i Bryssel. EU utlovar fördjupat samarbete med Ukraina,  Vitryssland, Moldavien, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. EU ställer inte medlemskap i unionen i utsikt, däremot hjälp med att bekämpa korruption, stärka rättsstaten och modernisera ländernas ekonomi.

      • Lettland aviserar gränsstängsel

        I grannlandet Lettland meddelar en chef inom gränsbevakningen att ett tolv mil långt stängsel, med taggtråd, ska resas längs gränsen. Det sker så snart letterna avslutat bygget av ett liknande stängsel vid sin gräns mot Ryssland och beräknas stå klart 2020.

      • Fängelsestraff för protester

        Poeten och oppositionspolitikern Vladimir Neklijajev dömts till tio dagars fängelse av en domstol i Minsk för att ha uppmanat till protester mot president Lukasjenkos styre.  Regimkritikern Mikola Statkevitj dömdes för sin del i slutet av oktober till fem dagars fängelse. Domen mot Statkevitj handlade om en demonstration i september mot en militärövning som hölls gemensamt med Ryssland.

      • Oktober

      • Demonstration mot vitryska regimen

        Minst 200 personer deltar i en demonstration i Minsk med krav på bland annat att president Lukasjenko ska avgå. De protesterar också mot den utbredda mobbningen i den vitryska armén, som sedan 2008 drivit minst 37 värnpliktiga till självmord. Demonstrationen anförs av oppositionspolitikern Mikola Statkevitj.

      • Maj

      • "Minskad respekt för mänskliga rättigheter"

        FN:s rapportör för Vitryssland skriver i en rapport till FN:s människorättsråd att respekten för de mänskliga rättigheterna i landet har försämrats dramatiskt. Regimen har enligt rapportören Miklós Haraszti återfallit till förtryck i stor skala efter att under några år oftast ha avstått från att använda våld. Han pekar särskilt på tillslagen mot demonstrationer i mars mot "snyltarlagen" – en lag om särskild skatt för dem som inte har heltidsanställningar – då över 900 människor greps utan synbarlig anledning, bland dem oppositionspolitiker, människorättsaktivister, journalister och utländska besökare.

      • Oppositionsrörelse registreras

        Oppositionsrörelsen Govori Pravdyu (Säg sanningen) tillåts registrera sig efter att varje år sedan 2010 ha fått avslag på alla ansökningar.

      • April

      • Förtäckt kritik mot Ryssland

        I ett TV-tal säger president Lukasjenko att det varit svårt att skapa "jämlika och ömsesidigt respektfulla förbindelser" inom Eurasiatiska ekonomiska unionen (EES). Han klagar över ständiga dispyter mellan länderna, anklagelser om priskrig och ovilja att skapa gemensamma fonder. Han säger att den eurasiatiska marknaden inte kan vara "ett speciellt lands marknad". Bedömare säger att Ryssland länge velat använda EES för att stärka Rysslands inflytande inom före detta Sovjetunionen och att skapa en motvikt till EU.

      • Mars

      • Massgripanden under protester

        Kravallpolis griper flera hundra personer i Minsk för att stoppa en planerad större protest som regimen förklarat olaglig. Bland de gripna är åtskilliga journalister, men även personer som bara råkat vara i närheten. Vid en räd mot medborgarrättsorganisationen Vjasnas kontor grips närmare 60 personer, bland dem flera utländska observatörer. De friges senare. Den framträdande oppositionspolitikern Uladzimir Njakljajeu stoppas vid gränsen när han kommer med tåg från Polen och sätts i häkte. 

      • Lukasjenko: "Beväpnade provokatörer" gripna

        President Lukasjenko säger att ett tjugotal beväpnade personer som planerat en "väpnad provokation" har gripits. Han antyder att de fått militär utbildning i hemlandet men också i Ukraina och "sannolikt" även i Litauen och Polen. Lukasjenko beskriver också sina politiska motståndare som "femtekolonnare" som med västerländsk finansiering och stöd av västliga underrättelsetjänster vill skapa spänningar i Vitryssland.

      • Protester växer i styrka

        Omkring 3 000 människor deltar i en protestmarsch genom Minsk, där det bland annat framförs krav på att Lukasjenko ska avgå. Deltagare i marschen säger att protesterna inte bara riktar sig mot "snyltarskatten" utan lika mycket mot de svåra levnadsvillkoren. I staden Grodno griper polisen arrangörerna av en protestmarsch med cirka 800 deltagare. Sedan demonstrationerna började i februari har omkring 100 personer gripits enligt människorättsgruppen Vjasna. Flera av dem ska ha dömts till fängelse i upp till två veckor.

      • Gripanden under fortsatta protester

        Trots att Lukasjenko tillfälligt stoppat "snyltarskatten" fortsätter protesterna och sprider sig dessutom. Flera oppositionspolitiker och minst tre journalister grips i samband med en demonstration i staden Orsja. I Maladzetjna deltar ett tusental människor i ett protestmöte, och i Pinsk protesterar hundratals mot regimen. Samtidigt som Lukasjenko sade att skatten på arbetslösa tills vidare inte skulle drivas in beordrade han inrikesministern att upprätta "perfekt ordning" i landet.

      • Indrivning av "snyltarskatt" avbryts

        President Lukasjenko meddelar att indrivningen av en särskild skatt från arbetslösa (se Februari) ska avbrytas för resten av 2017. Han kritiserar lokala myndigheter för att ha varit alltför nitiska och säger att oskyldiga har drabbats. Men oppositionen hävdar att utspelet bara är ett försök att tysta de ovanligt utbredda protesterna och att motståndet mot "snyltarskatten" fortsätter.

      • Februari

      • Protest mot "snyltarskatt"

        Ett par tusen människor i Minsk deltar i en av de största demonstrationerna i Vitryssland på många år. De protesterar mot en skatt på motsvarande ungefär 1 700 kronor som införts av president Lukasjenko för att straffa de "samhällsparasiter" som arbetar mindre än 183 dagar per år. Skatten påminner om attityden under Sovjettiden, när de som inte hade heltidsarbete och som inte var registrerade som arbetssökande stämplades som "snyltare". Omkring 430 000 vitryssar har beordrats att betala in skatten senast den 20 februari, men dagarna innan fristen utlöper har bara omkring 10 procent gjort det.

      • Moskva inför kontroller längs gränsen

        Som en följd av Vitrysslands beslut i januari att slopa visumkravet för en rad länders medborgare vid korta besök upprättar Ryssland kontroller vid sin gräns mot Vitryssland. En "säkerhetszon" inrättas på den ryska sidan av gränsen. Ryska myndigheter motiverar beslutet med att visumlättnaden till Vitryssland innebär ett säkerhetshot mot Ryssland men säger också att det egentligen inte handlar om regelrätta gränskontroller utan bara om att "följa personflödet" över gränsen. President Lukasjenko beskriver dock situationen som att Ryssland försöker "ta stryptag på Vitryssland" och misstänker grannlandet för att planera att bryta mot en rad gällande avtal om bland annat energileveranser.

      • Januari

      • Lättnader i krav på visum

        Regeringen beslutar att slopa visumkravet för medborgare i 80 länder för besök på högst fem dagar. Lättnaderna gäller bland annat medborgare från EU-länderna och USA som anländer med flyg. 

    • 2008

      • December

      • MR-aktivist döms till straff

        Människorättsaktivisten Aljaksandr Barazenka döms till ett straff som innebär begränsad rörelsefrihet i ett års tid.

      • Oktober

      • Inreseförbud hävs

        EU häver det inreseförbud för Lukasjenko och andra företrädare för regimen som införts efter presidentvalet 2006.

      • September

      • Alla parlamentsplatser till Lukasjenko-trogna

        Parlamentsval hålls den 28 september. Ett 70-tal oppositionskandidater tillåts delta, men ingen av dem får någon plats i parlamentet. Alla 110 platser går till Lukasjenkotrogna kandidater, även om 103 av dem formellt har ställt upp som oberoende.

      • Augusti

      • Lukasjenko benådar rival

        Den förre presidentkandidaten Andrej Kazulin (Kozulin på ryska) benådas av Lukasjenko och släpps i förtid ur fängelse. Han har avtjänat två år av sitt straff på fem och ett halvt år i fängelse, som utdömts för störande av ordningen i samband med presidentvalet 2006.

      • Juli

      • Oppositionsaktivister grips efter sprängdåd

        Drygt 50 personer skadas när en sprängladdning exploderar i samband med en konsert i Minsk. Flera oppositionsaktivister grips efter dådet och Lukasjenko avskedar säkerhetschefen och sin stabschef.

      • Januari

      • Unga aktivister släpps ur fängelse

        Oppositionsaktivisten Zmitser Dasjkevitj och en annan ledare för organisationen Ung front friges i förtid, efter protester från EU och USA. Dasjkevitj dömdes i november 2011 till ett och ett halvt år i fängelse för att ha deltagit i en otillåten politisk organisation.

    • 2009

      • September

      • Lukasjenko besöker EU-land

        Lukasjenko deltar i ett ekonomiskt forum i grannlandet Litauen. Det är hans första besök i ett EU-land efter undertecknandet av det Östliga partnerskapsavtalet (se Maj).

      • Oppositionella gripna vid demonstration

        Flera oppositionsaktivister och politiker grips vid en demonstration i Minsk.

      • Juli

      • EU besviket på Vitryssland

        EU uttrycker besvikelse över uteblivna reformer i Vitryssland, särskilt då i fråga om mänskliga rättigheter.

      • Juni

      • Relationerna till Ryssland kärvar

        Relationerna med Ryssland kärvar. Vitryssland ställer in sitt deltagande i ett möte i Ryssland om regionalt säkerhetssamarbete.

      • April

      • Lukasjenko bjuden till EU-möte

        EU bjuder in Lukasjenko till sitt toppmöte om det så kallade Östliga partnerskapsavtalet. Den vitryska oppositionen är kritisk och anser sig lurad.

      • Januari

      • Devalvering

        Centralbanken kungör en devalvering av den vitryska rubeln med 20 procent mot den amerikanska dollarn.

    • 2010

      • December

      • Regeringen ombildas – ny regeringschef

        Lukasjenko ombildar regeringen och Michail Mjasnikovitj blir ny premiärminister efter Sergej Sidorskij.

      • Lukasjenko vinner stort

        Presidentval hålls och Lukasjenko får enligt valkommissionen 79,7 procent av rösterna, mot 2,5 procent för närmaste utmanaren Andrej Sannikau. Valdeltagandet uppges vara 90 procent. Osses valobservatörer hindras från att närvara vid rösträkningen, och hälften av de fall de kan observera sköts dåligt eller mycket dåligt.

      • September

      • Beslut om tidigarelagt presidentval

        Parlamentet beslutar att presidentvalet ska hållas den 19 december, flera månader tidigare än väntat och tidigare än vad författningen stipulerar.

      • Redaktör för Charta 97 hittas hängd

        Den regimskritiske journalisten Aleh Byabenin, redaktör för Charta 97, hittas hängd. Enligt polisen har han begått självmord, men många misstänker brott. Hans webbsajt har utsatts för påtryckningar från regimen.

      • Juni

      • Ryska Gazprom minskar leveranser

        Det ryska gasbolaget Gazprom minskar sina gasleveranser till Vitryssland med 60 procent. Som skäl anges obetalda räkningar, men Lukasjenko hotar med stopp för rysk gas genom Vitryssland till övriga Europa.

      • Maj

      • Aktivist dömd till fängelse

        En regimkritisk aktivist döms till flerårigt fängelsestraff.

      • Mars

      • Razzia mot Charta 97

        Polisen genomför en razzia mot demokratirörelsen Charta 97 :s kontor i Minsk. Flera journalister misshandlas och datorer beslagtas.

    • 2011

      • November

      • Attentatsmän döms till döden

        De två som åtalats för sprängattentatet i Minsk tunnelbana döms till döden. Enligt åklagarna har de gjort sig skyldiga till att försöka destabilisera samhället.

      • Oktober

      • Fler sanktioner från EU

        EU beslutar att skärpa sina sanktioner mot Vitryssland ytterligare, och kräver att den vitryska regimen friger politiska fångar. Dagen därpå släpps den förre presidentkandidaten Dmitrij Uss, som uppges vara sjuklig (se Maj). Oppositionsaktivisten Kastus Zjukowski friges med ett brutet ben och vittnar om tortyr i häktet.

         

      • Augusti

      • Fängslade benådas

        Lukasjenko benådar 13 av de 41 personer som dömts till fängelse för medverkan i protesterna efter presidentvalet.

      • MR-aktivist grips för skatteflykt

        Människorättsaktivisten Ales Bjaljatski grips, misstänkt för skatteflykt sedan myndigheterna upptäckt att han har konton i Litauen och Polen. Pengarna tillhör organisationen Vjasna, som övervakar regimens hantering av oppositionsanhängare. Bjaljatski döms några månader senare, i november 2011, till fyra och ett halvt års fängelse. 

      • Charta 97-redaktör söker asyl i Litauen

        Natalja Radina, redaktör för oppositionsrörelsen Charta 97:s nätsida, söker asyl i Litauen. Hon har suttit i vitryskt fängelse men lyckats fly via Ryssland.

      • Juli

      • Polisvåld mot demonstranter

        Mellan 300 och 400 demonstranter grips på olika platser i landet, efter så kallade tysta demonstrationer då folk efter uppmaningar i sociala medier om att protestera mot Lukasjenkos hantering av den ekonomiska krisen. Polisen går hårt fram, med misshandel och tårgas.

      • Juni

      • Många gripna efter demonstrationer

        Över 70 personer grips i flera städer efter uppmaningar på internet. I Minsk samlas omkring 1 000 personer till protest, trots att polisen spärrat av Oktobertorget.

        Senare grips över 200 personer i samband med ytterligare en demonstration. Bland dem finns många journalister och en svensk diplomat, som dock släpps.

      • Ryskt elhandelsbolag stoppar export

        Ett ryskt elhandelsbolag stänger av elexporten till Vitryssland, på grund av obetalda räkningar.

      • Bensinpriser höjs

        Bensinpriset höjs med 12,5 procent. Från början aviserades en 30-procentig höjning, men det utlöste protester – bland annat visade bilister i Minsk sitt missnöje genom att tuta.

      • Maj

      • Ännu en devalvering

        Ekonomins djupa kris tvingar regimen till en ny, kraftig devalvering av rubeln.

      • Presidentkandidater får fängelse

        Den förre presidentkandidaten Andrej Sannikau döms till fem års fängelse för sina protester mot fusk i presidentvalet. Hans hustru, journalisten Irina Chalip, får två års villkorligt fängelse för deltagande i demonstrationerna efter valet.De båda tidigare presidentkandidaterna Uladzimir Njakljajeu (på ryska Vladimir Neklajev) samt Vitalij Rymasjevskij får två års villkorligt fängelse. De båda tidigare presidentkandidaterna Mikola Statkevitj och Dmitrij Uss döms till sex respektive fem och ett halvt års fängelse för att ha organiserat protester. Sannikau benådas och släpps ett knappt år senare, i april 2012.

      • April

      • Explosion i Minsks tunnelbana

        En sprängladdning exploderar i Minsk tunnelbana. Femton människor dör och minst 200 skadas. Två personer som grips anklagas för terrorism.

      • Mars

      • Rubeln devalveras

        Centralbanken beslutar om en ny devalvering av rubeln, med 10 procent (se även Januari 2009).

      • MR-aktivist flyr

        Journalisten och medborgarrättskämpen Natalja Radina, som anklagas för inblandning i massprotesterna och suttit häktad, lyckas fly från landet. Samtidigt uppges aktivisten Mikita Lichavid ha inlett en hungerstrejk i protest mot sitt fängelsestraff på tre och ett halvt år för deltagande i demonstrationerna efter presidentvalet.

      • Ung fronts ledare dömda till fängelse

        Ledaren för Ung front, Zmitser Dasjkevitj, och frontens lokale ordförande i Minsk, Eduard Lobaw, döms till två respektive fyra år i säkerhetsfängelse anklagade för huliganism. De har suttit häktade sedan dagen före presidentvalet, då de påstods ha angripit två personer med våld.

      • Politiker söker asyl i Tjeckien

        Den tidigare presidentkandidaten Ales Michailevitj flyr från Vitryssland och söker asyl i Tjeckien. Han uppger att han har blivit torterad i häkte, och tvingats lova skriftligt att samarbeta med säkerhetspolisen för att bli fri.

      • Februari

      • Regimkritiker döms till fängelse

        Den 28-årige regimkritikern Vasilij Parfenkov döms till fyra års fängelse för sitt deltagande i demonstrationer i samband med presidentvalet. Den är den första längre domen efter oroligheterna; flera hundra personer dömdes till upp till 15 dagar direkt efter protesterna.

      • Januari

      • EU och USA meddelar sanktioner

        EU och USA meddelar att nya sanktioner införs mot Vitryssland efter de hårda tagen mot oppositionsanhängare efter presidentvalet (se Utrikespolitik och försvar).

    • 2012

      • Oktober

      • EU förlänger sanktioner

        EU förlänger sina sanktioner mot individer och företag som har kopplingar till regimen i Minsk, med ett år till.

      • September

      • Parlamentsval

         Valet hålls den 23 september. Ingen oppositionskandidat får plats i parlamentet, precis som vid tidigare val. Alla 110 mandaten utom ett blir klart redan i första valomgången, det vill säga den regeringsvänliga kandidaten får minst 50 procent av rösterna. Valdeltagandet uppges ligga på 74,3 procent.

      • Aktivister döms till fängelse

        Tre aktivister från organisationen Säg sanningen döms dagarna före valet till kortare fängelsestraff för att de försökt arrangera en demonstration för valbojkott.

      • Oppositionspolitiker drar tillbaka kandidatur

        En knapp vecka före valet drar de två ledande oppositionspartierna, Vitryska folkfronten och Förenade medborgarpartiet, tillbaka sina kandidater och uppmanar folk att bojkotta valet.

      • Augusti

      • Oppositionspolitiker förbjuds i presidentval

        Oppositionspolitikern Aljaksandr Milinkevitj tillåts inte registrera sig som kandidat inför parlamentsvalet i september. Motiveringen är att många av de signaturer han samlat in är ogiltiga och att han inte lämnat korrekta uppgifter om sin privatekonomi. Milinkevitj  var Lukasjenkos närmaste utmanare i presidentvalet 2006.

      • Makej ny utrikesminister

        Lukasjenko avskedar sin utrikesminister Sergej Martynov och utser istället Vladimir Makej, chef för det mäktiga presidentkansliet. Makej finns till skillnad från Martynov med på EU:s sanktionslista, vilket innebär att han är portförbjuden i EU.

      • Sveriges ambassadör utvisas

        Sveriges ambassadör Stefan Eriksson utvisas ur Vitryssland, anklagad för att ha alltför nära kontakter med den vitryska oppositionen och för att ha fört in böcker om mänskliga rättigheter i landet. Sverige svarar med att utvisa två vitryska diplomater och vägrar ta emot den tillträdande vitryske ambassadören. Några dagar senare stänger Vitryssland sin ambassad i Stockholm och utvisar samtliga svenska diplomater i Minsk. President Lukasjenko anklagar svenska ambassaden för att ha samarbetat med reklambyrån som stod bakom nallebjörnsaktionen (se Juli 2012). Alla EU-länder ställer sig på Sveriges sida men kallar inte hem sina ambassadörer. Även USA och Europarådet uttalar stöd för Sverige. Först 2015 skickar Sverige en ny ambassdör till Minsk och Vitryssland stationerar en ambassadör i Stockholm först 2018.

      • Juli

      • Nalle-regn till stöd för oppositionen

        En svensk reklambyrå lyckas ta sig in i vitryskt luftrum med ett privatplan och släpper ned hundratals nallebjörnar över Minsk. Med nallarna följer flygblad till stöd för den vitryska oppositionen. Filmsnuttar med nallarna läggs ut på internet, vilket gör att regimen inte lyckas mörklägga händelsen. Nalle-pr-kuppen leder till att president Lukasjenko avskedar utrikesministern samt cheferna för det statliga gränsskyddet och flygvapnet.

      • FN tillsätter MR-utredare

        FN:s människorättsråd beslutar att tillsätta en speciell utredare av brott mot de mänskliga rättigheterna i Vitryssland. Rådet hänvisar till uppgifter om tortyr, dålig behandling av fångar och andra övergrepp.

      • Juni

      • Lukasjenko aviserar presidentval

        Lukasjenko meddelar att presidentval ska hållas den 23 september.

      • Mars

      • Attentatsmän avrättade

        Myndigheterna meddelar att de två som dömts för sprängdådet i Minsk tunnelbana har avrättats (se November).

      • Februari

      • EU-ambassadörer lämnar Minsk

        Regeringen uppmanar EU:s och Polens ambassadörer att lämna landet. Det sker sedan EU beslutat att införa sanktioner mot 19 domare och två polischefer som straff för att de försökt stävja oppositionell verksamhet. EU svarar med att hemkalla alla medlemsländers ambassadörer från Minsk. De återvänder två månader senare.

         

         

    • 2013

      • December

      • Spioner döms till fängelse

        Två vitryska medborgare döms till fängelse i tio respektive åtta år för spioneri för Litauens räkning. De har suttit i häkte sedan mars 2012.

      • September

      • Bjaljatskij får MR-pris

        Den fängslade aktivisten Ales Bjaljatski tilldelas det första Vaclav Havel-priset för mänskliga rättigheter. Bjaljatski dömdes i November 2011 till fyra och ett halvt års fängelse. Vaclav Havel-priset på 60 000 euro utdelas av Europarådets parlamentariska församling i samarbete med Vaclav Havel-biblioteket i Prag och den tjeckiska Charta 77-stiftelsen.

      • Augusti

      • Gripande vållar konflikt med Ryssland

        Vitryssland dras in i en konflikt med Ryssland sedan vitrysk polis gripit Vladislav Baumgertner, verkställande direktör för det ryska företaget Uralkali som framställer och exporterar pottaska. Uralkali har också verksamhet i Vitryssland. Enligt vitryska åklagare ska de högsta direktörerna inom Uralkali ha berikat sig själva genom illegala transaktioner, till en kostnad för Vitryssland på 100 miljoner amerikanska dollar. Vladislav Baumgertner anklagas för maktmissbruk och riskerar upp till 10 års fängelse. Moskva protesterar och ryska oljebolag beordras minska sina leveranser till Vitryssland med 25 procent. Konflikten skärps i september 2013 när vitryska åklagare formellt utpekar Uralkalis störste aktieägare, den ryske oligarken Sulejman Kerimov, som misstänkt för maktmissbruk. I november förefaller konflikten kunna lösas sedan det ryska investmentbolaget Onexim övertagit Kerimovs aktiepost i Uralkali och Baumgertner utlämnas till Ryssland.

      • Läkare i hungerstrejk

        Läkaren Ihar Pasnou i Vitebsk uppges ha inlett en hungerstrejk sedan en domstol dömt honom till tvångsvård på en psykiatrisk klinik efter det att han öppet kritiserat den dåliga hälsovården i staden.

      • Juli

      • Aktivist dömd till fängelse

        Oppositionsaktivisten Andrej Hajdukou döms till fängelse i 18 månader för att ha försökt kontakta "en utländsk underrättelsetjänst". Det framgår inte av domen vilket land det skulle gälla. Hajdukou arbetade 2010–2011 för presidentkandidaten Andrej Sannikau, som i oktober 2012 beviljades politisk asyl i Storbritannien.

      • Juni

      • Utrikesminister Makej får resa till EU

        EU upphäver inreseförbudet för utrikesminister Uladzimir Makej "för att främja de diplomatiska förbindelserna" mellan Europeiska unionen och Vitryssland. Makej och flera andra högt uppsatta vitryska ämbetsmän har vägrats visum till EU sedan januari 2011.

      • Maj

      • Ny lag begränsar utländsk TV

        En ny lag begränsar möjligheten att ta in regimkritiska eller utländska TV-kanaler. Hädanefter krävs särskilt tillstånd för att få sätta upp satellitantenner eller vanliga TV-antenner på hustak och fasader i flerfamiljshus. För redan monterade satellitantenner måste ägarna söka tillstånd i efterhand.

      • April

      • Rysslands försvarsminister aviserar militära planer

        Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu säger efter överläggningar i Minsk att Ryssland ska stationera fyra avancerade antirobotbatterier i Vitryssland 2014 och att en rysk militär flygbas ska byggas i landet fram till 2015.

      • Februari

      • Gränsvakt dömd till fängelse

        En gränsvakt döms till två års fängelse för att han inte rapporterade gränskränkningen när ett plan släppte nallebjörnar över Minsk (se Juli 2012).

    • 2014

      • December

      • Lukasjenko önskar minskat beroende av Ryssland

        Lukasjenko säger att de viktigaste uppgifterna för landet under 2015 blir att bredda exporten och minska det ekonomiska beroendet av Ryssland.

      • Ämbetsmän avskedas

        I slutet av månaden avskedar presidenten premiärministern, centralbankschefen och flera andra ministrar i den största regeringsombildningen på flera år. Han förklarar det med landets ekonomiska problem i skenet av den ryska ekonomiska krisen. Till ny premiärminister utser han sin kanslichef Andrej Kabjakau.

      • Åtgärder efter rubel-ras

        Krisen för den ryska rubeln utlöser panik i Vitryssland där människor skyndar sig att växla till sig andra valutor av oro för att den vitryska rubeln ska "smittas" och devalveras. Centralbanken inför en "tillfällig" skatt på 30 procent på alla valutatransaktioner. Alla exportföretag åläggs att växla in hälften av sina utländska tillgångar till vitrysk valuta. Sparräntorna höjs för att locka vitryssarna att inte tömma sina bankkonton. Ett antal näthandelsföretag får sina hemsidor blockerade efter att ha höjt sina priser eller angett priserna i USA-dollar.

      • Dollar i handel med Ryssland

        President Lukasjenko ger order om att all handel med Ryssland ska ske enbart med dollar eller euro som en följd av att den ryska rubeln fallit kraftigt i värde.

      • Ny lag gör det lättare att stänga internetsajter

        Parlamentet antar en lag som gör det lättare att stänga internetsajter. Från den 1 januari 2015 kan staten stänga en sajt som fått två officiella varningar inom loppet av ett år. Varje internetsidas ägare blir ansvarig för dess innehåll.

      • Kritisk journalist gripen

        Journalisten Aljaksandr Alesin grips av polis och anklagas först för förräderi och spioneri, vilket dock efter några dagar mildras till samröre med utländsk underrättelsetjänst. I samband med det friges han men förbjuds lämna Minsk medan utredningen pågår. Alesin, som är expert på militära frågor, har ofta fört fram synpunkter som gått emot den officiella linjen. Han uppges ha gripits när han överlämnat hemliga handlingar till en utländsk diplomat. Om han fälls riskerar han två års fängelse.

      • Ryssland anklagas för regelbrott

        President Lukasjenko anklagar Ryssland för att ha brutit mot reglerna i ländernas tullunion genom att förbjuda import av kött och mejerivaror från Vitryssland. Han säger att "vår östra broders beteende inte lämnar oss oberörda".

      • November

      • Försvarsminister avgår

        Försvarsminister Jurij Zjadobin avgår. Officiellt hänvisas till hans ålder, 60, men bedömare tror att avgången kan ha att göra med försök att höja det vitryska försvarets stridsberedskap. Trots att president Lukasjenko har nära band till Ryssland har det ryska ingripandet i Ukraina väckt oro även i Vitryssland, där det också finns en rysk minoritet som kan tänkas behöva "ryskt skydd".

      • Oktober

      • EU förlänger sanktioner

        EU förlänger sanktionerna mot Vitryssland med ännu ett år, eftersom landet inte genomfört tillräckliga demokratiska reformer. Av de 243 personer som stått med på sanktionslistan stryks 24, liksom sju företag eller myndigheter av 25. Sanktionerna omfattar förbud mot försäljning av vapen, frysning av ekonomiska tillgångar och reseförbud. EU:s sanktioner har varit i kraft sedan 2004.

      • Åskådare gripna vid EM-fotboll

        Omkring 100 ukrainare och 30 vitryssar grips av polis i samband med en EM-kvalmatch i fotboll. De anklagas för att ha använt "vulgärt språk" offentligt efter att ha ropat slagord mot Rysslands president Putin från läktarna. Omkring 25 av dem riskerar att dömas till fängelse i några dagar. 

      • Augusti

      • MR-aktivist döms till fängelse

        Människorättsaktivisten Andrej Bandarenka döms till tre års fängelse för "huliganism och misshandel". Han leder organisationen Platform Innovation som arbetar för fångars rättigheter. 

      • Juni

      • MR-aktivist friges i förtid

        Människorättsaktivisten Ales Bjaljatski friges i förtid i kraft av en amnesti med anledning av 70-årsjubileet av befrielsen från nazisterna. Han dömdes i november 2011 till fyra och ett halvt års fängelse för skattebrott.

      • Konstnärer straffas för Bykau-porträtt

        Fyra gatukonstnärer döms att vardera böta motsvarande cirka 3 000 kronor för att ha försökt måla ett jätteporträtt av den regimkritiske författaren Vasil Bykau på en husvägg i Minsk. De döms för allmän skadegörelse. Bykau, som avled 2003, skulle ha fyllt 90 i juni.

      • Maj

      • Avtal Vitryssland-Kazakstan-Ryssland

        President Lukasjenko skriver tillsammans med sina kollegor från Ryssland och Kazakstan under ett avtal om att forma en ny ekonomisk union mellan länderna. Avtalet som ska träda i kraft 1 januari 2015 stipulerar att det inom unionen ska råda fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och arbetskraft samt att medlemmarna ska samordna delar av sin ekonomiska politik.

      • Aktivister gripna inför ishockey-VM

        Inför Vitrysslands värdskap för VM i ishockey grips i omgångar flera unga aktivister och döms efter snabbrättegångar till fängelse i mellan 10 och 25 dagar för huliganism och motstånd mot polis. Ungdomarna säger att de fängslas för att inte kunna demonstrera mot regimen under ishockeyturneringen.

      • Februari

      • Industrichefer gripna för mutor

        Flera höga chefer vid en statsägd industri i västra Vitryssland rapporteras ha gripits för att ha tagit emot mutor. Det överraskande beskedet kommer kort efter det att president Lukasjenko sagt att om "vanliga vitryssar" ertappar landets ledare med att stjäla, så förtjänar makthavarna att utsättas för samma sorts uppror som i Ukraina, men att ett sådant scenario är otänkbart.

    • 2015

      • December

      • Regeringen ber om lån från IMF

        Vitryssland beslutar att ansöka om ett lån från IMF på 3 miljarder USA-dollar. Regeringen lovar att genomföra vissa ekonomiska reformer för att leva upp till villkoren. Så sent som i november uteslöt president Lukasjenko reformer, eftersom en förändring av landets ekonomiska system enligt honom skulle vara liktydigt med att krossa det politiska systemet.

      • Oktober

      • Oppositionen tillåts demonstrera

        Ett hundratal oppositionella tillåts genomföra en offentlig demonstration i Minsk. Den sker för att hedra offren för Stalinterrorn. Civilklädd polis som övervakar manifestationen ingriper inte.

      • Planer på rysk flygbas avvisas

        Utrikesminister Uladzimir Makej säger vid ett besök i Moskva att Vitryssland inte ser något behov av att diskutera byggandet av en rysk flygbas (se September) i hans land. Han säger att en sådan bas inte skulle minska vare sig de militära eller politiska spänningarna i regionen.

      • Osse kritiserar valet

        Osse pekar på “betydande problem” i samband med valet och särskilt vid rösträkningen. Vitryssland har långt kvar på vägen mot att uppfylla sina demokratiska åtaganden, heter det. Trots det säger Frankrikes EU-minister Harlem Désir att EU har beslutat att upphäva sanktionerna mot Vitryssland sedan valet avlöpt utan incidenter. Ett formellt beslut väntas först vid månadsslutet. 

      • Lukasjenko president igen

        Presidentvalet avlöper utan överraskningar. Lukasjenko väljs om för en femte mandatperiod, med 84,1 procent av rösterna enligt det officiella resultatet. Näst flest röster, 6,4 procent, får alternativet ”mot alla”. Tatsiana Karatkevitj får 4,4 procent och Siarhej Hajdukevitj 3,3 procent. Valdeltagandet uppgår till nära 87 procent.

      • Aleksijevitj får Nobelpris

        Tre dagar före presidentvalet meddelas det att författaren Svetlana Aleksijevitj tilldelas årets Nobelpris (se även Kultur). Hon är känd som regimkritiker och har i perioder levt utomlands. Nu bor hon dock i hemlandet, även om hon i princip är osynliggjord i de statskontrollerade medierna. Efter tillkännagivandet kommer ändå en gratulation från högsta håll.

      • September

      • Ryssland vill anlägga flygbas

        Vitryssland får besked från Moskva om att Ryssland vill anlägga en militär flygbas i landet. Regeringen i Minsk kommenterar tills vidare inte uppgiften.

      • Nya presidentkandidater godkänns

        Valmyndigheten godkänner tre utmanare till Lukasjenko i presidentvalet i oktober. Bland dem finns landets första kvinnliga presidentkandidat, Tatsiana Karatkevitj, som är aktiv i oppositionsrörelsen Havary Praudy (Säg sanningen). Bland andra oppositionella finns en oro för att hennes kandidatur ska utnyttjas av regimen till att försöka ge en bild av att valet sker under demokratiska former. 

      • Augusti

      • Lukasjenko benådar fångar

        President Lukasjenko benådar sex män som suttit fängslade av politiska skäl, bland dem den förre presidentkandidaten Mikola Statkevitj (se Maj 2011 och Maj 2015). De sex har betraktats som de sista politiska fångarna i Vitryssland. EU beskriver frigivningarna som ett steg i rätt riktning. Den vitryske oppositionspolitikern Aleksej Janukevitj säger att presidenten inser att han måste skapa en dialog med väst i skenet av den ekonomiska krisen och "den politiska galenskapen" i landets viktigaste allierade, Ryssland.

      • Europeiska kommissionen kortar sanktionslistan

        Europeiska kommissionen stryker 24 vitryska medborgare från sin sanktionslista. Bland dem finns ministrar och före detta ministrar, personer som arbetat inom presidentens administration, en känd TV-personlighet, universitetsrektorer och domare. Ingen förklaring ges till varför de tas bort från listan, som gällt reserestriktioner och frysta ekonomiska tillgångar.

      • Juni

      • Presidentval utlyses

        Presidentval utlyses till den 11 oktober. Datumet fastställs av parlamentet. Aleksandr Lukasjenko väntas ställa upp till omval och förmodas segra med god marginal än en gång. Åtta så kallade nomineringsgrupper får rätt att ställa upp en kandidat efter att ha lyckats samla in 100 000 namnunderskrifter från röstberättigade personer. Oppositionsmannen Mikola Statkevitj, som deltog i valet 2010, förbjuds kandidera eftersom han sitter i fängelse sedan det förra valet.

      • Konstsajt blockeras

        Informationsdepartementet blockerar åtkomsten inom landet till nätsajten kyky.org, som främst ägnar sig åt konst och livsstilsfrågor. Sajten anklagas för att ha "spritt uppgifter som kan skada nationens intressen", bland annat genom att ifrågasätta det överdådiga firandet av segerdagen i andra världskriget.

      • Maj

      • Miljardlån från Kina

        Vitryssland får löfte om att låna omkring 7 miljarder USA-dollar av Kina. Beskedet lämnas i samband med att Kinas president Xi Jinping besöker Minsk.

      • Lag om betalning vid deltidsarbete

        Parlamentet antar en lag om att personer som arbetar mindre än halva året ska betala motsvarande drygt 2 000 kronor till staten. Handikappade, pensionärer och småbarnsföräldrar undantas.

      • Kritik från FN:s människorättsråd

        Vitryssland får hård kritik av FN:s människorättsråd i Genève. Regimen klandras för att den håller politiska fångar, tillämpar dödsstraff och inte skapar möjlighet för fria och rättvisa val. 

      • Presidentkandidat till högsäkerhetsfängelse

        Den förre presidentkandidaten Mikola Statkevitj, som dömdes till sex års fängelse 2011, överförs till ett högsäkerhetsfängelse som straff för "systematiska brott mot det interna reglementet" vid den något lindrigare anstalt där han suttit. Statkevitj var en av flera oppositionskandidater som fängslades efter presidentvalet i december 2010 men den ende som fortfarande är frihetsberövad. Han har konsekvent vägrat be president Lukasjenko om nåd.

      • April

      • Integration med Ryssland avvisas

        President Lukasjenko säger i en intervju för en amerikansk nyhetsbyrå att Vitryssland aldrig kommer att bli en del av Ryssland, "trots att många politiker i Ryssland fortfarande hyser imperialistiska tankar och betraktar Vitryssland som bara en provins i nordvästra Ryssland".

      • Januari

      • Oro över Ukraina

        President Lukasjenko säger på sin årliga presskonferens att Ryssland har ett speciellt ansvar för att stoppa konflikten i östra Ukraina. Han uttrycker oro för att Vitryssland ska dras in i konflikten och försäkrar att Vitryssland "aldrig kommer att slåss mot väst för att behaga Ryssland". Lukasjenko säger också att det är fullt möjligt för Vitryssland att lämna EEU om inte ingångna avtal följs. Han tar konflikten med Ryssland om livsmedelshandeln (se December 2014) som exempel på ett "handelskrig" inom blocket som inte kan accepteras. Lukasjenko betonar att både Vitryssland och Kazakstan vill se EEU syssla enbart med ekonomiskt samarbete. Indirekt antyder han att Rysslands president Putin vill utnyttja EEU för politiska syften.

      • Deltagare i manifestation döms till fängelse

        Fem personer som deltagit i en manifestation till minnet av dödade demokratiaktivister i Ukraina döms till fängelse i mellan 5 och 15 dagar. Under manifestationen höll de upp ett porträtt av en vitrysk medborgare som dödades under protester i Kiev i januari 2014. Den vitryska regimen utdömer ofta korta fängelsestraff för att avskräcka medborgare från att delta i offentliga protester.

      • Lukasjenko vill närma sig väst

        President Lukasjenko säger att han vill arbeta målmedvetet för att förbättra Vitrysslands förbindelser med väst. Han manar Ryssland att inte försöka hindra honom.

      • Ekonomisk union träder i kraft

        Eurasiatiska ekonomiska unionen (EEU) blir verksam på nyårsdagen. I början utgörs organisationen av Vitryssland, Kazakstan och Ryssland. Armenien inträder formellt den 2 januari, medan Kirgizistan blir fullvärdig medlem i maj, förutsatt all landets parlament dessförinnan slutligt godkänner avtalet. Förutom frihandel mellan medlemsländerna omfattar unionen samordnade finansiella system och ett nära samarbete för industri- och jordbruksproduktion samt för arbetsmarknaden och transportsystemen. Redan från början märks dock slitningar mellan länderna, där framför allt Vitryssland kritiserar Rysslands handelspolitik. Kazakstans president Nazarbajev har uttryckt oro för att den ryska politiken gentemot Ukraina ska kunna skada relationerna inom EEU.

    • 2016

      • September

      • Maning till bojkott av parlamentsarbetet

        Flera tunga företrädare för oppositionen uppmanar de två regimmotståndare som blev invalda i parlamentet att inte inta sina platser. Kritikerna menar att de båda regimmotståndarna blev "utnämnda" för att ge valet ett sken av demokrati. 

      • Observatörer levererar valkritik

        Observatörerna från Osse och EU säger unisont att valet inte varit fritt och hederligt och att det förekommit så många brott mot normala regler att det inte levt upp till internationell standard. Båda organisationerna säger att Vitryssland måste ändra sitt valsystem från grunden och förbättra möjligheterna att registrera politiska partier. Ett par dagar senare kommer kritik även från FN:s rapportör som påpekar att detta val inte på något avgörande sätt skiljde sig från de tidigare, utan att det också denna gång präglats av hot, bedrägeri, manipulation och bristande insyn. 

      • Två oppositionella väljs in

        Nästan alla 108 av 110, av de personer som väljs in i parlamentet anses stå Lukasjenko nära. Två oppositionella; Anna Kanapatskaja från Förenade medborgarpartiet och den oberoende kandidaten Alena Anisim, lyckas bli invalda. De båda blir de första oppositionella ledamöterna i det vitryska parlamentet sedan 1996. Inga parlamentsval i Vitryssland har betraktats som hederliga sedan början av 1990-talet, men Förenade medborgarpartiets ledare Anatolij Lebedko säger att Kanapatskajas seger visar att när rösträknandet är fritt från fusk kan oppositionella vinna. Valet övervakades av fler än 400 observatörer från Osse. Valdeltagandet var enligt valkommissionen 74,3 procent. 

      • Larm om fusk vid parlamentsval

        Parlamentsval genomförs den 11 september. Som en eftergift åt EU och USA har Lukasjenko gjort det lättare för oppositionsgrupper att registrera kandidater än vid tidigare val. Den inhemska observatörsgruppen Människorättsförsvararna av fria val säger att den observerat fusk redan i de få lokaler där förtidsröstning skett tidigare i veckan. 

      • Juli

      • Värdet på rubeln skrivs ned

        Nya sedlar introduceras i valörerna 5 till 500 vitryska rubel. Fyra nollor har strukits från de gamla sedlarna i ett försök att få bukt med den galopperande inflationen. Före reformen gick det 22 450 rubel på en euro. 

      • Maj

      • Expresident bötfälls

        Förre presidenten Stanislau Sjusjkevitj döms att böta motsvarande cirka 2 600 kronor för att ha deltagit i ett olagligt oppositionellt möte. 81-årige Sjusjkevitj, som ledde landet från självständigheten 1991 tills han förlorade makten 1994, är känd för sin kritik av den nuvarande ledaren Lukasjenko. 

      • April

      • Pensionsåldern höjs

        President Lukasjenko utfärdar ett dekret om att pensionsåldern ska höjas för både kvinnor och män med sex månader varje år, tills den år 2022, når 58 år för kvinnor och 63 för män. Ända sedan 1932 har kvinnor kunnat ta ut full pension vid 55 års ålder och män vid 60. Höjningen är en följd av landets ekonomiska problem. Vitrysslands BNP har beräknats krympa med omkring 4 procent under 2016. 

      • Mars

      • Presidentens vän grips

        Säkerhetspolisen KGB griper den inflytelserike affärsmannen Jurij Tjizj, som i många år varit en nära rådgivare till president Lukasjenko. Tjizj misstänks för omfattande skattebedrägeri. 

      • Februari

      • EU:s sanktioner upphävs

        EU beslutar att slopa de flesta sanktioner mot Vitryssland, inklusive mot president Lukasjenko. Sanktionerna hävdes provisoriskt i oktober 2015 men slopas nu för gott. 170 personer och tre företag stryks från listan över frysta tillgångar och reseförbud. Sanktionerna kvarstår bara för fyra personer som anklagats för att ligga bakom "ouppklarade försvinnanden". Likaså behåller EU förbudet att sälja vapen till Vitryssland. EU säger att förhållandena i Vitryssland fortfarande är långtifrån perfekta men att regimen ändå tagit det avgörande steget att frige de sista politiska fångarna.