Sydkorea – Politiskt system

Efter 26 års militärstyre fick Sydkorea sin nuvarande författning år 1988. En folkvald president styr landet med stöd av en regering, medan parlamentet har den lagstiftande makten och rättsväsendet den juridiska. Inrikespolitiken är polariserad med en konservativ partigruppering och en vänsterliberal som länge stridit om makten.

Presidenten är medlem av regeringen (statsrådet) och har ett avgörande inflytande över dess beslut. Formellt leds dock regeringsarbetet av en premiärminister som utses av presidenten med parlamentets samtycke. Presidenten, som är statschef och överbefälhavare, väljs i direkta val för fem år och kan inte väljas om. Parlamentet måste godkänna de undantagslagar som presidenten kan införa i nationella nödlägen. Parlamentet kan avsätta premiärministern eller andra ministrar och kan ta initiativ till riksrätt mot presidenten.

Det lagstiftande parlamentet (nationalförsamlingen) består av en kammare vars ledamöter väljs vart fjärde år. I valet 2020 utsågs 253 ledamöter i enmansvalkretsar, medan 47 mandat fördelades mellan partierna efter deras andel av rösterna. 

Administrativt är Sydkorea indelat i nio provinser och sju städer med samma ställning som provinserna. En betydande del av statsförvaltningen har flyttats från Seoul till Sejong City, mitt i landet.

Rättsväsendet består av Högsta domstolen, appellationsdomstolar, distriktsdomstolar, specialdomstolar för patentärenden och familjemål samt särskilda domstolar för brott som begås av militärer. Författningsdomstolen ska övervaka att landets lagar står i överensstämmelse med grundlagen. 

Politiska partier

Den politiska liberaliseringen i slutet av 1980-talet ledde till en mängd partibildningar och skiftande allianser men i grunden har makten växlat mellan två politiska grupperingar med bas i varsin landsdel. I industriområdena i sydöstra Sydkorea har de konservativa partierna haft sitt fäste, medan mer vänsterbetonade partier har varit starkast i sydväst, där inkomsterna är lägre. Polariseringen har varit stark i flera årtionden. 

Två större partier har under olika namn dominerat sydkoreansk politik sedan millennieskiftet. Det konservativa partiet som före 2012 hette Stora nationella partiet och därefter Saenuripartiet (även känt som New Frontier Party, NFP) blev största parti i parlamentsvalet 2008 och lyckades behålla regeringsmakten även i valet 2012. Partiet fick dock se sig besegrat av det liberala Demokratiska partiet (även kallat Minjupartiet, se nedan) i valen 2016 och 2020.

I februari 2017 bytte Saenuripartiet namn till Koreas frihetsparti (Liberty Korea Party). Det var ett sätt att undvika att förknippas med en omfattande korruptionsskandal som uppdagats hösten 2016 och som till slut ledde till att president Park Geun-Hye tvingades avgå (se Modern historia). I samband med att en riksrättsprocess inleddes mot Park i december 2016 splittrades partiet, då ett 30-tal partianhängare som var negativa till Park och hennes agerande bildade ett nytt högerparti, Bareunpartiet.  

I början av 2020, ett par månader före parlamentsvalet som skulle hållas i april, genomförde  Koreas frihetsparti ännu ett namnbyte. Nu kallade det sig för Förenade framtidspartiet sedan två borgerliga småpartier anslutit sig. Bara sju månader senare ändrade partiet åter namn, nu till Folkets maktparti (People Power Party (PPP).

Den liberala grupperingen i sydkoreansk politik har sedan 2007 dominerats av ett större parti som har gått under flera namn och som sedan 2016 kallas Demokratiska partiet eller Minjupartiet (på engelska har partiet dock främst använt beteckningen Democratic Party, DP, under slutet av 2010-talet). DP blev största parti i valet 2016. Partiet har sina rötter i en sammanslagning 2007 av två liberala partier (Millenniets demokratiska parti och Vårt parti, Uri Party). 2014 ingicks ett samarbete med ett parti grundat av IT-affärsmannen Ahn Cheol-Soo. Förhoppningen var att de liberala krafterna därigenom skulle kunna besegra det konservativa partiet i kommande val. Men planerna gick om intet när Ahn Cheol-Soo valde att bilda Folkets parti (People's Party, PP) inför parlamentsvalet 2016.

Sydkorea hade inga vänsterpartier i traditionell bemärkelse förrän år 2000, då det Demokratiska arbetarpartiet (Democratic Labour Party, DLP) bildades. 2011 gick det ihop med ett annat vänsterparti och bildade Förenade progressiva partiet (United Progressive Party, UPP). 2012 bröt sig en fraktion ut ur partiet och bildade Rättvisepartiet (Justice Party, från början Progressive Justice Party).

Några mindre partier har vid slutet av 2010-talet samlat sig i två grupperingar: en mer mittenhögerinriktad som utgjordes av Bareun Framtidspartiet (som bildades efter en hopslagning mellan Bareun och en utbrytargrupp inom Folkpartiet, PP) samt det vänstermitteninriktade Partiet för demokrati och fred. Dessa båda småpartier gick inför parlamentsvalet 2020 samman med ett annat mindre parti (Nya alternativpartiet) och bildade Partiet för folkets uppehälle



Om våra källor

Varukorg

Totalt 0