Sydkorea – Ekonomisk översikt

Genom omfattande industrialisering, högt sparande, stora investeringar och en exportbaserad tillväxt har Sydkorea utvecklats till en av världens ledande ekonomier. Men under senare år har ekonomin tappat fart, delvis på grund av minskad inhemsk konsumtion. 

Få länder har avverkat ett sådant språng från utbredd fattigdom till fullt utvecklad industrination lika snabbt som Sydkorea. Redan 1996 kunde landet träda in som medlem i industriländernas samarbetsorganisation  OECD , och Sydkorea räknas av IMF som en av världens ”avancerade ekonomier”. 

Under denna utveckling har privat företagsamhet dirigerats av femårsplaner i Sydkoreas blandekonomi. Bland annat genom hårt styrd lånepolitik har företagen drivits mot det övergripande målet att öka exportproduktionen, med industrin som den snabbast växande näringsgrenen. De jättelika industrisammanslutningarna, chaebol, har fungerat som ekonomins motor, men avsaknad av konkurrens har hindrat näringslivets förnyelse och koncentrerat lånekapitalet till företagsgrupper som Hyundai, Samsung och LG (se Jordbruk och industri). 

I slutet av 1990-talet bröts fyra decennier av hög tillväxt. 1997 drabbades Sydkorea av den asiatiska finans- och valutakrisen och gick in i den svåraste ekonomiska krisen i landets efterkrigshistoria. 

Upprepade konkurser tyngde bankerna, lånebehovet ökade och räntorna steg, medan utländska investeringar drogs tillbaka, hemmakonsumtionen sjönk och valutan, won, rasade i värde. Sydkorea stod på randen till bankrutt när landet under julhelgen 1997 tvingades acceptera villkoren för det största låne- och biståndspaket som  IMF  dittills betalat ut: 58,4 miljarder dollar. Till lånet bidrog inte bara  IMF  utan också en rad länder, däribland Sverige. Motkraven var bland annat minskat budgetunderskott, sänkt inflation, liberalisering av ekonomin samt mindre makt åt och mer insyn i jätteföretagen. I åtstramningens spår följde konkurser för småföretag och massavskedanden från de stora bolagen, ett dittills okänt fenomen i Sydkorea. 1998 minskade  BNP  med cirka 6 procent och arbetslösheten nådde rekordhöga 8 procent. 

1999 kom en rejäl återhämtning i ekonomin, med ökad efterfrågan utomlands och hemma, och tillväxt på över 10 procent. 2001 kunde Sydkorea återbetala  IMF -lånen. 
Bakom krisens akuta orsaker fanns även långsiktiga problem. Sydkorea hade halkat efter i omställning till högteknologisk produktion, och snabba löneökningar på 1990-talet hade flyttat konkurrenskraft till låglöneländer som Kina och en del av staterna i Sydöstasien. 

Ett betydande problem var de täta och ofta korrupta banden mellan regering, banker och storföretag (chaebol). Stora lån gick till bolag som var marknadsmässigt utdömda. Regelverket för företagen var byråkratiskt och utländska investerare avskräcktes. President Kim Dae-Jungs (1998–2003) försök att reformera de stora företagskomplexen och göra dem mindre låneberoende rönte föga framgång. Motståndet inom näringslivet och den politiska oppositionen var starkt. Även under president Park Geun-Hye (2013−2016) gjordes försök att bryta storföretagsgruppernas dominans genom olika former av stöd till småföretag utan att det ledde till någon djupare förändring. I slutet av 2010-talet har även den liberala administrationen under president Moon Jae-In satt reformer av storföretagen och det system som gynnar dem som ett av sina främsta mål. Att storföretagen än idag, trots en rad nya regler införts för verksamheten, på många sätt styrs av sina mäktiga ägarfamiljer är ett nyckelproblem, vilket bidrar till bristande transparens. 

Exporten är en viktig motor i den sydkoreanska ekonomin och Sydkorea är en av världens största exportländer. Sedan finanskrisen har landet strävat efter att öppna upp och avreglera sin handel ytterligare. Sydkorea har sedan första halvan av 2010-talet handelsavtal såväl med EU och USA som med Kina. Sydkorea ingår också i  handelssamarbetet RCEP (Regional Comprehensive Economic Partnership) tillsammans med Kina, Japan, Australien och Nya Zeeland samt tio sydöstasiatiska länder, vilket trädde i kraft år 2022.

Informations- och kommunikationsteknologiska produkter som datachips, LCD-skärmar och mobiler har fått allt större betydelse för Sydkoreas export. Handeln har sedan 2000-talets första årtionden visat ett avsevärt överskott som stigit under de senaste årtiondena.

USA var länge Sydkoreas största exportmarknad, med Japan på andra plats. Men 2003 blev Kina Sydkoreas främsta exportmarknad. Även importen från Kina har vuxit samtidigt som sydkoreanska företagsinvesteringar i Kina har ökat starkt. Trots sina politiska tvister har Sydkorea, Kina och Japan sedan 2012 förhandlat om ett gemensamt frihandelsavtal.

2001–2008 var den årliga ekonomiska tillväxten i snitt över 4 procent. I den globala finanskrisens spår i slutet av 2008 rasade valutan i värde, och banker och företag fick problem med sina utlandslån. Staten bistod då med lån i utländsk valuta och avsatte medel för krisande företag. Ekonomin återhämtade sig dock relativt snabbt och 2010 växte den med över 6 procent. Men de följande åren stannade tillväxten av och under andra halvan av 2010-talet låg årsgenomsnittet kring 3 procent.

Ett viktigt skäl till den mediokra tillväxten under senare år är den låga inhemska konsumtionen, som i sin tur hänger ihop med den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden. Här är sedan länge den höga ungdomsarbetslösheten ett växande problem. Hushållen är också högt belånade, vilket är en annan faktor som dämpar sydkoreanernas vilja att öppna plånböckerna.

Vid slutet av 2010-talet prövade regeringen en ny strategi, ”inkomstgenererad tillväxt”, för att få fart på tillväxt och konsumtion. Regeringen införde ett omfattande stimulanspaket som innehöll olika åtgärder för att skapa arbetstillfällen men också ökade bidrag till mammaledighet och sjukvård för gamla. Åtgärderna var till stor del finansierade av skatteinkomster. Samtidigt höjdes även minimilönen medan statsbudgeten för 2018 innehöll satsningar på jobbskapande och ökade sociala bidrag.

Regeringen har även försökt få bukt med den höga skuldsättningen bland sydkoreanerna genom att skärpa regelverket kring låntagande.

Den sydkoreanska ekonomins beroende av handeln med omvärlden och betydelsen av några enstaka industrier, i synnerhet framställningen av högteknologiska produkter, gör den känslig för yttre förändringar som handelskrig eller minskad efterfrågan i omvärlden.

Om våra källor

LÄSTIPS - läs mer om Sydkorea i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Hård dragkamp om den ekonomiska politiken i Sydkorea (2019-05-29)