Sydkorea – Sociala förhållanden

Levnadsstandarden i Sydkorea har förbättrats radikalt från 1960-talet och framåt och sjukvården har gjort stora framsteg. Men fortfarande finns det problem som hindrar utvecklingen. Ett otillräckligt pensionssystem gör att nära hälften av landets äldre lever under knappa omständigheter medan jämställdheten mellan kvinnor och män släpar efter.

Efter en tillfällig men djup tillbakagång under den stora asiatiska finanskrisen 1997–1998 ökade levnadsstandarden åter efter millennieskiftet. Sydkorea låg på plats 26 i FN:s index över mänsklig utveckling  i slutet av 00-talet och ökade till plats 12 redan i början av decenniet efter. I dag rankas Sydkorea på plats 19 i FN:s index över mänsklig utveckling (se hela listan här).

Sjukförsäkringssystemet från 1989 täcker nästan alla medborgare. Pensionssystemet byggdes ut först vid slutet av 1990-talet. Innan dess stod många arbetstagare utanför systemet. I dag omfattar det nästan alla medborgare, men pensionsutbetalningarna till de äldre är ännu låga. Omkring 40 procent av invånarna över 65 års ålder måste klara sig på mindre än hälften av hushållens medianinkomst efter skatt, vilket av OECD räknas som relativ fattigdom.

Vissa grupper, som tjänstemän, militärer och lärare, har bättre sociala förmåner från staten än de generella villkoren för alla sydkoreaner.

Arbetslösheten är förhållandevis låg, men bland unga vuxna är den högre och många har också svårt att hitta kvalificerade jobb som motsvarar deras ofta höga utbildning.

Ett annat problem är att bara ungefär hälften av arbetsstyrkan har en försäkring som ger dem ersättning om de skulle bli arbetslösa. Många av landets egenföretagare och arbetstagare med kortare anställningar saknar tillgång till social trygghetssystem vid sjukdom och arbetslöshet.

Coronapandemin i början av 2020-talet ledde till att arbetslöshet och undersysselsättning ökade inte minst bland kvinnor och egenföretagare. Regeringen satte in stödåtgärder som extra ekonomiska bidrag och skapade tillfälliga arbeten inom den offentliga sektorn.

Hanteringen av coronaviruset i Sydkorea i omvärlden lyftes fram som ett lyckat exempel. Sydkorea rapporterade sitt första fall av covid-19, den sjukdom som coronaviruset orsakar, i januari 2020 och det spred sig sedan snabbt bland en kristen sekt i staden Daegu och i staden Cheongdo. Redan efter de första handfull fallen fick medicinföretag i uppdrag att utveckla och i stor omfattning tillverka utrustning för provtagning. Samtidigt fick sydkoreanerna finna sig i en rigorös övervakning med hjälp av kameror, kreditkortsuttag och data från smarta mobiler. Strategin fungerade väl, inte minst på grund av att invånarna hyste tilltro till och följde myndigheternas rekommendationer samtidigt som många sydkoreaner även engagerade sig frivilligt för att bekämpa viruset.

Bedömare menade att Sydkoreas erfarenhet av att hantera ett annat coronavirus, Mers som dödade 38 människor 2015, gjorde att landet hade en beredskap, bland annat inom sjukvården, som många andra stater saknade. När Sydkorea drabbades av en ny våg av omfattande smittspridning i slutet av 2021 hade över fyra femtedelar av befolkningen fått två vaccindoser mot covid-19.

Social struktur

Det koreanska samhället är av tradition hierarkiskt, starkt påverkat av den kinesiska vishetsläran konfucianismen. Plikt, lojalitet och heder betonas, liksom bildning och lydnad mot överheten. Anspråkslöshet är utmärkande drag för koreaner. Respekt för föräldrar och förfäder är viktigast av dygder, och kvinnan har traditionellt setts som underordnad mannen. 

Konfuciansk familjesyn accepterar endast heterosexualitet. Viss öppenhet råder i dag, men ett allmänt motstånd mot homosexualitet lever kvar.

Familjenamn, välstånd och sociala kontakter har varit avgörande för framgång, men numera är studiebakgrund av stor vikt för avancemang i det sydkoreanska samhället. 

Industrialiseringen och urbaniseringen förändrade hierarkierna och skapade en ny maktelit, den industriella klassen. En ny medelklass växte fram bestående av tjänstemän och akademiker, samtidigt som arbetarna ökade i antal och utvecklade kampvilliga fackliga organisationer.

Det sydkoreanska samhället präglas ännu av dessa klyftor och jämfört med andra OECD-länder har Sydkorea höga nivåer av fattigdom och ojämlikhet. På senare år har inkomstklyftorna vidgats mellan anställda i storföretag och andra grupper på arbetsmarknaden. President Moon Jae-Ins regering höjde bland annat minimilönerna och pensioner i början av 2020-talet för att försöka överbrygga orättvisorna.

Familjeliv och jämställdhet

Familj, släkt och klan är kärnan i koreansk kultur. Förpliktelser mot familjen är överordnade andra plikter. Fadern är familjens överhuvud och äldste sonen har särskilt ansvar. I moderna städer har traditionella familjevärderingar försvagats och tre generationer har blivit två i hushållen. 

Kvinnans ställning har delvis förbättrats, men hon har ofta ansvar för hem, barn och äldre släktingar även om hon förvärvsarbetar. Traditionellt fick äldste sonen största delen av arvet på grund av plikter mot åldrande föräldrar. Nu ger lagen lika arvsrätt mellan söner och döttrar. 

Förr bars spädbarn på moderns rygg, och de ges fortfarande nära uppmärksamhet av föräldrar. Traditionella könsroller uppmuntras, män görs mer beroende av sina föräldrar och kvinnor blir mer självständiga. Mycket resurser satsas på barnens utbildning. 

 Kvinnor är fortfarande underrepresenterade på arbetsmarknaden och det gäller även inom företagsstyrelser såväl som inom politiken. Män tjänar nära en tredjedel mer i lön än kvinnor, vilket är det högsta lönegapet bland OECD-länderna.

Arrangerade giftermål har i städerna oftast ersatts av kärleksäktenskap och professionell kontaktförmedling. Numera har även kvinnor rätt att begära skilsmässa, men ekonomisk och social diskriminering gör det svårare för dem. Unga kvinnor har burit upp mycket av industrins framgång. Nu får allt fler kvinnor högre utbildning, men många lämnar yrkeslivet när de gifter sig. Kvinnlig underdånighet i offentligheten byts ofta mot ledarroll i hemmet, där kvinnan ofta styr över familjeekonomin. 

I dag har det också blivit vanligare att unga kvinnor väljer att gifta sig och skaffa barn senare i livet. Många prioriterar sin yrkeskarriär och antalet kvinnor som lever ensamma har ökat på senare år. Dessa faktorer har lett till att barnafödandet är rekordlågt (se Befolkning och språk).

Höga krav inom arbetslivet och långa arbetsdagar gör att många väntar med att skaffa barn. År 2018 antogs en lag som införde 40 timmars arbetsvecka och max 12 timmars betald övertid. Tidigare var gränsen 68 timmar. Men övertidsarbete i högre omfattning än så är vanligt och sydkoreanerna har ännu betydlig fler arbetstimmar än de flesta andra OECD-länder.

Regeringen har även under senare år försökt uppmuntra ett ökat barnafödande genom att höja bidragen till föräldrar och bygga ut barnomsorgen. Reglerna för föräldraledighet är generösa jämfört med många andra länder, även i väst. Fortfarande är det vanligast att kvinnor är föräldralediga. Andelen pappalediga ökar sakta, men ännu använder sig bara en av fem fäder av denna möjlighet.

Om våra källor