Sydkorea – Sociala förhållanden

Levnadsstandarden och de sociala förhållandena har förbättrats radikalt för de allra flesta sydkoreaner från 1960-talet och framåt. Utvecklingen bröts tillfälligt när landet drogs med i den stora asiatiska finanskrisen 1997–1998. Den skakade Sydkorea djupt och mångas levnadsvillkor försämrades när industrijättarna avskedade anställda i stora mängder.

De som förlorade arbetet miste också den sociala trygghet som var knuten till arbets­givaren: huvuddelen av sjukförsäkringen, billig bostad, subventionerade skolavgifter, rabatterade inköp med mera. 

Sedan millennieskiftet har levnadsstandarden åter stigit påtagligt. Enligt samarbetsorganisationen OECD har dock inkomstklyftorna vidgats mellan anställda i storföretag och andra grupper på arbetsmarknaden. 

Sjukvården har förbättrats betydligt under senare årtionden. Sjukförsäkringssystemet från 1989, liksom pensionerna, omfattar nästan alla medborgare. Vissa grupper, som tjänstemän, militärer och lärare, har bättre sociala förmåner från staten än de generella villkoren för alla sydkoreaner.

Social struktur

Det koreanska samhället är av tradition hierarkiskt, starkt påverkat av den kinesiska vishetsläran konfucianismen. Plikt, lojalitet och heder betonas, liksom bildning och lydnad mot överheten. Anspråkslöshet är utmärkande drag för koreaner. Respekt för föräldrar och förfäder är viktigast av dygder, och kvinnan är underordnad mannen. 

Familjenamn, välstånd och sociala kontakter har varit avgörande för framgång, men numera är studiebakgrund av stor vikt för avancemang i det sydkoreanska samhället. 

Industrialiseringen och urbaniseringen förändrade hierarkierna och skapade en ny maktelit, den industriella klassen. En ny medelklass växte fram bestående av tjänstemän och akademiker, samtidigt som arbetarna ökade i antal och utvecklade kampvilliga fackliga organisationer.

Familjeliv

Familj, släkt och klan är kärnan i koreansk kultur. Förpliktelser mot familjen är överordnade andra plikter. Fadern är familjens överhuvud och äldste sonen har särskilt ansvar. I moderna städer har traditionella familjevärderingar försvagats och tre generationer har blivit två i hushållen. 

Kvinnans ställning har delvis förbättrats, men hon har ofta ansvar för hem, barn och äldre släktingar även om hon förvärvsarbetar. 

Arrangerade giftermål har i städerna oftast ersatts av kärleksäktenskap och professionell kontaktförmedling. Numera har även kvinnor rätt att begära skilsmässa, men ekonomisk och social diskriminering gör det svårare för dem. Unga kvinnor har burit upp mycket av industrins framgång. Nu får allt fler kvinnor högre utbildning, men många lämnar yrkeslivet när de gifter sig. Kvinnlig underdånighet i offentligheten byts ofta mot ledarroll i hemmet, där kvinnan ofta styr över familjeekonomin. 

Traditionellt fick äldste sonen största delen av arvet på grund av plikter mot åldrande föräldrar. Nu ger lagen lika arvsrätt mellan söner och döttrar. 

Förr bars spädbarn på moderns rygg, och de ges fortfarande nära uppmärksamhet av föräldrar. Traditionella könsroller uppmuntras, män görs mer beroende av sina föräldrar och kvinnor blir mer självständiga. Mycket resurser satsas på barnens utbildning. 

Konfuciansk familjesyn accepterar endast heterosexualitet. Viss öppenhet råder i dag, men ett allmänt motstånd mot homosexualitet lever kvar.

Om våra källor