Sydkorea – Demokrati och rättigheter

Sydkorea är en demokratisk stat och respekten för politiska och medborgerliga rättigheter är överlag god. Medierna kan verka fritt och är aktiva i granskningen av makthavare. Rättsväsendet anses fungera bra och har en oberoende ställning. Samtidigt menar människorättsorganisationer att den nationella säkerhetslagen innebär begränsningar för yttrande- och mötesfriheten.

Sydkorea höll sitt första verkligt demokratiska val först 1987, efter flera år då landets styrts av militärdiktaturer (se Modern historia). Idag anser internationella observatörer att de allmänna val som hålls till presidentposten och till parlamentet genomförs under korrekta och rättvisa former.

Det råder flerpartisystem och invånarna kan bilda och bli medlemmar i politiska partier. Det finns många icke-statliga organisationer och författningen garanterar mötes- och föreningsfrihet. Demonstrationer är vanliga.

Samtidigt anser människorättsorganisationer och experter att landets nationella säkerhetslag tidvis begränsar grundläggande fri- och rättigheter. Lagen förbjuder ”statsfientliga aktiviteter” (främst vänsterpolitiska yttringar) och vad som anses gynna Nordkorea samt kontakter med nordkoreaner utan regeringens tillstånd. Att inneha bannlysta böcker eller lyssna på nordkoreansk radio har lett till gripanden.

Säkerhetslagen begränsar även församlingsfrihet och facklig verksamhet. Lagen ledde 2014 till att konstitutionsdomstolen upplöste ett politiskt parti eftersom partistadgan bedömdes sympatisera med Nordkoreas statsideologi. Makthavarna har fått kritik för att använda säkerhetslagen utifrån egna politiska syften.

2005 bildades en sanningskommission för att utreda händelser under Koreakriget 1950–1953, då hundratusentals civila sydkoreaner dödades eller ”försvann”. En stor del av dessa var misstänkta kommunister och vänstersympatisörer. Efter en första rapport om bland annat massgravar med avrättade människor bad president Roh Moo-Hyun offentligt om ursäkt för ”de illegala handlingar som utfördes av dåtidens myndigheter”. Det beräknas finnas ca 160 massgravar.

Sydkorea har även fått kritik av människorättsorganisationer för att människor som på grund av sin religiösa tro avstår från militärtjänst kan få fängelsestraff. Sydkorea har kritiserats för att det inte finns någon möjlighet att göra icke-militär värnplikt.

Landets minoriteter har samma politiska rättigheter som sydkoreanerna i stort. Samtidigt är de underrepresenterade på politiska poster. Detsamma gäller kvinnor, år 2020 var knappt en femtedel av parlamentsledamöterna kvinnor och löneklyftan mellan män och kvinnor hör till de största bland världens ekonomiskt mest utvecklade länder.

Yttrandefrihet och medier

Under militärstyret 1961–1987 var yttrandefriheten starkt begränsad. Nya presslagar stärkte därefter yttrandefriheten och numera råder i princip fri opinionsbildning. Många skandaler och korruptionsaffärer bland samhällets och affärslivets toppar har avslöjats av aktiva redaktioner genom åren.

Fortfarande ger dock säkerhetslagstiftningen (se ovan) myndigheter möjlighet att censurera nyheter som rör Nordkorea. Det händer också att journalister som rapporterar om politisk korruption övervakas, utsätts för påtryckningar och kan fängslas för förtal. Det finns uppgifter om att förtalsprocesser som inleds efter kritik mot regeringen och presidenten har ökat under senare år. Ärekränkning kan enligt lagen straffas med fängelse i sju år, något som uppmuntrar självcensur bland journalister. Pressfrihetsaktivister har uppmanat Sydkorea att ändra lagstiftningen.

Ändå har Sydkorea sedan landet 2017 fick en ny president, den tidigare människorättsförespråkaren och politiska fången Moon Jae-In (se Aktuell politik), stigit flera platser på Reportrar utan gränsers lista över pressfriheten i världens länder (se rankningslistan här).

Korruption

Myndigheter och makthavare har genomfört insatser för att begränsa korruptionen. Det finns exempelvis sedan 2016 en ny lag mot korruption som bland annat begränsar vilka gåvor som offentliga tjänstemän, lärare och journalister får ta emot. Det finns också en kommission för korruptionsbekämpning och civila rättigheter, bildade 2008, som bland annat ska granska företagens affärsmetoder.

Samtidigt har kritiken bland sydkoreaner mot korruptionen i samhället ökat under senare år.

Experter och forskare har menat att de täta förbindelserna mellan politiker och storföretag, så kallade chaebol, utgör en grogrund för korruption. Chefer och andra i företagsledningen har varit involverade i många korruptionsaffärer genom åren, men det har ofta sluppit straff på grund av sina förbindelser med politiker och anställda inom rättsväsendet. Politiker har ofta kritiserats för att se genom fingrarna på korruption i näringslivet eftersom de stora företagskonglomeraten har haft en så stor betydelse för landets ekonomiska utveckling.

Nästan alla tidigare presidenter i Sydkorea har varit indragna i korruptionsskandaler med koppling till mutor från storföretagen enligt organisationen Freedom House rapport 2018. Det gäller inte minst den tidigare presidenten Park Geun-Hye, som ställdes inför riksrätt och tvingades lämna presidentposten 2017 efter det att en omfattande korruptionshärva avslöjats hösten 2016 (se Aktuell politik). Park Geun-Hye har dömts till att tillbringa många år i fängelse liksom även den tidigare presidenten Lee Myung-Bak. Han dömdes 2018 till ett 15 år långt fängelsestraff för mutor och förskingring.

Organisationen Transparency International rankar Sydkorea på plats 33 av 180 länder (se rankningslistan här).

Rättsväsen och rättssäkerhet

Rättsväsendet ska enligt författningen särskiljas från den verkställande och den lagstiftande makten. Rättsväsendet är också enligt människorättsutvärderingar oberoende och opartiskt.

Sydkorea har kvar dödsstraffet men har inte genomfört någon avrättning sedan 1997. Tortyr och misshandel av fångar var vanligt ända in på 1990-talet. Situationen har förbättrats sedan dess, men kritik har riktats mot inhumana straff och behandlingen av fångar.

Varukorg

Totalt 0