Sydkorea – Seder och bruk

Koreanernas gemensamma kultur har djupa historiska rötter i Koryo- och Choson-dynastierna mellan 900- och 1900-talen, men det finns i dag i Sydkorea skillnader mellan regionerna i fråga om kulturella seder. Koreaner lägger stor vikt vid blodsband genom generationer, och den starka nationalkänslan beskrivs ofta med metaforer som blod och land. Samtidigt är den sydkoreanska flaggans bild av yin och yang en symbol för att koreanerna hör hemma i den kinesiska kultursfären i östra Asien.

Koreaner vill gärna ha respekt för sin långa historia och sin kulturella särart. De är angelägna om att framhålla sin olikhet med japaner och kineser. Man bör därför inte betona sina japanska kontakter. Överlag råder misstro mot utlänningar och deras motiv, och man måste lägga ner möda på att bygga förtroende. 

Många koreaner arbetar hårt, med en vilja att överträffa japanerna. Arbetsmoral, ihärdighet och punktlighet är viktigt, även om punktligheten inte är lika viktig i Korea som i Kina eller Japan.

Vett och etikett

Att förlora ansiktet i umgänge är oerhört känsligt. Koreaner talar om att skyddakibun, inre känslor eller yttre anseende. Relationer bygger på social balans och korrekt uppträdande, en harmoni som inte får rubbas. Man kan ta till lögn eller undanhålla dåliga nyheter och avvikande meningar för att inte såra en persons kibun. Koreaner kan därför visa artig attityd även mot dem man ogillar. Anspråkslöshet är en dygd, och komplimanger avvisas artigt. Man får absolut inte förolämpa eller kritisera någon inför andra. 

Respekt för överordnande och äldre är avgörande för att bygga en relation. Status är viktig. Genom sättet att tala och uppträda visar man i vilket hierarkiskt förhållande man står till den andre. Man ser inte en överordnad direkt i ögonen. Vuxna tilltalar inte varandra med förnamn förutom bland mycket nära vänner. Titlar som ”professor” eller ”direktör” används med hederstillägget nim, när man tilltalar någon med högre social rang. I sådant umgänge är koreaner artiga på gränsen till ceremoniella, medan de kan vara mycket informella med vänner av samma sociala rang. 

Bugning är vanligaste sättet att hälsa, men även handskakning är vanligt bland män. Affärsmän skakar hand och bugar ofta på samma gång. Kvinnor kan mötas genom att räcka varandra händerna och gripa dem. Barn bugar alltid inför vuxna. Den vanligaste hälsningsfrasen är Anyonghaseyo? (Har du frid?) 

Sydkorea är ett tättbefolkat land med mycket trängsel, särskilt i storstäderna, och folk är vana att jobba nära varandra. De kräver dock utrymme i formella situationer. Att röra vid okända människor anses olämpligt, medan vänner gärna håller varandras händer.

Affärsmöten

Sydkoreaner vill göra affärer med människor de har personliga band till, och därför är det nödvändigt att man blir introducerad av en tredje person. Denne kan sedan även vara kontaktman genom vilken man kan ta upp känsliga frågor indirekt.

Vid introduktion tar den äldre initiativ till handskakning, men den yngre bugar först. Visitkort överlämnas och tas emot med höger hand och vänster som stöd under handleden. Koreansk text ska vara synlig för mottagaren, och på baksidan har man engelsk text. Ett mottaget visitkort studeras noga och man skriver inte på det i givarens närvaro.

Det kan vara svårt att få varaktiga avtal med koreaner. Deras historiska erfarenhet är att kompromiss leder till förlust, och de drivs att konkurrera hårt och jaga fler fördelar. Men därmed är de också kreativa, initiativrika och villiga att ta risker. De anpassar sig och är öppna för ändringar. Snabba affärer föredras framför hållbara affärsrelationer, och en relation kan plötsligt avbrytas om bättre villkor nås på annat håll.

Man måste avtala tid för möten, helst tre fyra veckor i förväg. Det är bra att sända agenda, bakgrundsmaterial och information om det egna företaget. Skrivet material bör presenteras på både engelska och koreanska. Man visar respekt för den man möter genom att komma i tid. Den äldste koreanen går vanligtvis in i rummet först. Man tar inte av sig rocken om inte den högst rankade koreanen gör så.

Avsikten med det första mötet är ofta att lära känna varandra. Det lägger grund för att bygga en relation. Men man ska vara medveten om att det som sägs inte alltid stämmer med fakta. Ibland kan koreaner svara på en fråga bara för att inte förlora ansiktet. Då är det viktigt hur frågor formuleras: När kan vi vänta leverans? i stället för Kan vi vänta leverans inom en månad?

Klädsel och presenter

Koreaner i städerna klär sig ofta västerländskt. Affärsfolk bär strikt klädsel. Män bär mörka kostymer med vit skjorta, och kvinnor klär sig diskret med nedtonade färger. Kvinnor bör ofta nationaldräkten hanbok, lång kjol och blusliknande överdel med vida ärmar. 

Gåvor är viktiga för relationen och besvaras alltid med gengåvor. Det är obetänksamt att ge en dyr present, om man vet att mottagaren inte har råd att besvara den. Man kan ta med frukt, blommor eller choklad av god kvalitet till ett koreanskt hem. Presenter ska vara fint inslagna, gärna i rött eller gult papper, men inte i grönt vitt eller svart. Man överlämnar och tar emot en present med båda händerna, men den öppnas inte med en gång. Om presenten har flera delar bör man tänka på att fyra anses vara oturstal och sju lyckotal.

Till bords

Vid det koreanska bordet kan man sörpla soppan, smacka med läpparna och rapa hjärtligt för att visa uppskattning över måltiden. Men först av allt inväntar man anvisning om var man ska sitta och tvekar gärna först för att visa ödmjukhet. Den äldste personen anvisas finaste platsen, serveras först och bäst och börjar äta. Väl kryddade grönsaker, soppa, fisk och surkål är vanliga rätter. 
Man pekar aldrig med ätpinnar, spetsar aldrig maten med dem och lägger inte ifrån sig dem i kors. Man smakar helst av allt, men krusar genom att tacka nej första gången man erbjuds att ta om. Man äter upp allt på tallriken.

Det går att komma lite för sent utan att väcka anstöt. Man tar av sig skorna inomhus. Vid hemfärd följs gästerna till porten, det anses förolämpande att ta farväl inomhus. Dagen efter skickar man en tackhälsning.

Traditioner och helgdagar

Koreanska nyåret, firat enligt gammal månkalender, är en viktig släkt- och familjehögtid med offerceremonier vid förfädernas gravar enligt buddistisk sed. Även jul är en högtid som firas av många numera, eftersom kristendomen blivit största religion i Sydkorea. Första januari betraktas som allas födelsedag, då man lägger ett år till sin ålder. 60-årsdagen firas särskilt.

Till de viktigaste nationella helgdagarna hör Befrielsedagen den 15 augusti och Nationsgrundardagen den 3 oktober. Befrielsedagen minner om befrielsen från det japanska kolonialväldet 1945, och den 3 oktober firas grundandet av det första koreanska riket år 2333 före Kristus.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0