Tyskland – Aktuell politik

Inför parlamentsvalet i september 2021 hade Angela Merkel meddelat att hon skulle avgå efter 16 år som förbundskansler. Valet blev en jämn kamp mellan Merkels kristdemokrater och socialdemokraterna SPD som med knapp marginal vanns av de senare. Men det var ändå osäkert vilket av de båda partierna, som nyss regerat ihop, som nu skulle få leda landet. Såväl SPD:s Olaf Scholz som CDU:s Armin Laschet strävade efter ett regeringssamarbete med De gröna och det liberala FDP.

Vid mitten av 2010-talet ökade missnöjet bland en del tyskar med den politik som fördes av koalitionsregeringen mellan Kristdemokratiska unionen/Kristsociala unionen (CDU/CSU) och Socialdemokratiska partiet (SPD) som ledde landet sedan valet 2013. Stödet för förbundskansler Angela Merkel svajade och hennes starka ställning var inte längre lika självklar – inte heller i Europa och EU-sammanhang. Orsaken låg till stor del i hennes flyktingpolitik.

Sommaren 2015 lovade regeringen att flyktingar från inbördes­krigets Syrien skulle få söka asyl i landet även om det inte var det första landet som de kommit till inom EU. Budskapet spred sig och ledde till att allt fler flyktingar sökte sig till Tyskland (se Befolkning och språk). Regeringen anslog ytterligare medel för flyktingmottagande, men krävde också att ett kvotsystem för asylmottagande skulle införas inom EU, så att fler länder skulle dela på bördan.

Flyktingkrisen 

Tyska myndigheter hade svårt att hitta tak över huvudet för alla flyktingar, och få tag på tolkar och domare till asylärenden. I Nordrhein-Westfalen skrev 200 borgmästare i oktober 2015 ett brev till Merkel och meddelade att de inte längre kunde hantera läget. Många tyskar ställde upp med hjälp och förnödenheter till flyktingarna, men bränder, som misstänktes vara anlagda, utbröt också på asylboenden.

Merkel fick stöd för sin flyktingvänliga politik från regeringspartnern SPD, men hennes linje ifrågasattes av andra kristdemokratiska ministrar i regeringen. CSU-ledaren Horst Seehofer, tidigare Merkels främste bundsförvant, uppträdde nu som en av hennes största kritiker och ville begränsa invandringen. I början av 2016 skärptes också asylreglerna något, bland annat blev det svårare för personer som får asyl från vissa länder att ta sina familjer till Tyskland.

Flyktingsituationen tycktes delvis ha fått en lösning, om än osäker, i och med det avtal som våren 2016 slöts mellan Turkiet och EU, där tyska regeringen hade en pådrivande roll. Turkiet åtog sig i utbyte mot bland annat ekonomiskt stöd och visumfria resor till EU att ta hand om syriska flyktingar i Turkiet och kontrollera vilka som fick ta sig vidare till Europa. Tyska myndigheter beräknade sommaren 2016 att flyktingmottagandet under året skulle stanna kring 300 000 människor.

Händelserna i Köln och andra tyska storstäder under nyårsnatten 2015–2016 eldade på debatten och missnöjet med Merkel och hennes flyktingpolitik bland många tyskar. Hundratals kvinnor polisanmälde då sexuella övergrepp och andra trakasserier. Bland de män som polisen grep för övergreppen hade de flesta nordafrikanskt ursprung och många var asylsökande. Självmordsdåd och attentat där asylsökande varit inblandade 2016 liksom gripanden av misstänkta terrorister bland flyktingar ledde också till att kritiska röster höjdes om att flyktingmottagandet lett till att terrorister tagit sig in i landet.

Valet 2017

Opinionsmätningar visade på ett sjunkande stöd bland väljarna för såväl CDU som CSU medan det relativt nybildade eurokritiska och populistiska Alternativ för Tyskland (AFD) skodde sig på krisen. Partiet, som i början av 2015 efter en intern maktkamp bytt inriktning mot en mer främlingsfientlig linje, breddade sin väljarbas med nya grupper och tog plats i flera delstatsparlament. AFD ställde därefter in siktet på valet till förbundsdagen 2017.

I valet den 24 september blev Angela Merkel omvald för en fjärde mandatperiod. Men även om hennes partigrupp CDU/CSU åter blev störst, gjorde den sitt sämsta val på nära 70 år och tappade 65 mandat i förbundsdagen. Även SPD led ett stort nederlag, vilket ledde till att SPD-ledaren Martin Schulz meddelade att partiet inte längre ville ingå i en ”stor koalition” med kristdemokraterna. Den stora vinnaren blev istället AFD som för första gången kom in i förbundsdagen, där det blev tredje största parti. Även för liberala FDP gick det bra; partiet lyckades åter ta sig in i förbundsdagen efter att ha åkt ut i valet 2013.

Merkel sökte till en början upp FDP och De gröna för att få till stånd en gemensam regering, men efter fyra veckors intensiva förhandlingar drog sig FDP ur.

Men hotet om nyval fick SPD att ändra sig när det gällde regeringsfrågan och i början av 2018 inledde partiet förhandlingar om en ny stor koalition med Merkels kristdemokrater. Efter långa manglingar lyckades partierna till slut enas om vilken politik som skulle föras på en rad viktiga områden och om fördelningen av ministerposter. SPD kunde inte minst lägga beslag på den tunga finansministerposten, som viktes åt Olaf Scholz, tidigare borgmästare i Hamburg. CDU:s systerparti CSU:s ledare Horst Seehofer blev inrikesminister, medan Angela Merkel och försvarsminister Ursula von der Leyen var de enda som behöll sina poster från den förra regeringen.  Martin Schulz avgick som SPD-ledare efter intern kritik och i april 2018 valdes den tidigare arbetsmarknadsministern Andrea Nahles till ny partiledare. Hon blir partiets första kvinnliga ledare.

Bland regeringspartiernas viktigaste överenskommelser finns en årlig gräns för antalet asylsökande på 180 000−220 000, ett krav som CSU länge drivit, samt att gradvis fasa ut den så kallade solidaritetsskatten till östra Tyskland som infördes efter återföreningen 1990. Regeringen vill även satsa på infrastruktur och låta bygga 1,5 miljoner nya lägenheter till år 2022. En viktig prioritering är också att verka för att stärka EU och eurosamarbetet, i tät samverkan med Frankrike.

Migrationspolitiken orsakar regeringskris

Efter bara tre månader ställdes den nya regeringen inför sin första kris. Återigen var det migrationspolitiken som skapade problem och koalitionsregeringen såg ett tag ut att vara farligt nära att spricka.

Krisen utlöstes efter att det under våren uppdagats att fel begåtts när migrationsmyndigheten beviljat asyl till flyktingar. Det fanns misstankar om att en anställd i Bremen låtit cirka 1 200 flyktingar få asyl i utbyte mot pengar eller gåvor. Så småningom drogs Merkel själv in i skandalen då hon kritiserades av den tidigare chefen vid migrationsmyndigheten för att hon inte tagit tag i de problem som fanns vid myndigheten.

Asylskandalen blev en välkommen möjlighet för inrikesminister Horst Seehofer, partiledare för kristdemokraterna i Bayern, att driva igenom sin omfattande plan för att förbättra asylsystemet i landet. Även det invandringskritiska AFD tog tillfället i akt att kräva en total omgörning av flyktingpolitiken. 

Merkel sade dock nej till Seehofers planer på att införa skärpta gränskontroller för att kunna avvisa flyktingar som redan registrerats i ett annat EU-land direkt vid gränsen. Merkel ville att frågan skulle lösas av EU-länderna tillsammans i en större överenskommelse om migrationshanteringen. Dessutom stötte Seehofer på motstånd från Österrikes och Italiens regeringar, som inte ville ta hand om asylsökande som nekades inträde i Tyskland.

Seehofer hotade med att avgå, men regeringssamarbetet räddades till slut sedan han och Merkel enats om att gå vidare med att skärpa kontrollerna vid den österrikiska gränsen. Därtill var de tre regeringspartierna överens om att snabba på handläggningen av asylärenden samt att asylärenden ska kunna hanteras vid polisstationer. 

Meningsskiljaktigheter kring invandrings- och integrationsfrågor fortsatte emellertid att skapa spänningar inom det bräckliga regeringssamarbetet.  

Merkel ska lämna sin post

Efter att kristdemokraterna gjort dåligt ifrån sig både i delstatsvalet i Bayern och i Hessen meddelade Angela Merkel i oktober 2018 att hon inte skulle kandidera till ordförandeposten i CDU vid partikongressen i december. Hon var dock beredd att sitta kvar som förbundskansler fram till valet 2021. I december samma år utsågs  Annegret Kramp-Karrenbauer till ny partiledare för CDU. 

I slutet av november 2019 valdes två vänsterorienterade politiker, Walter Borjans och Saskia Esken, till nya ledare för kristdemokraternas regeringspartner SPD. Den nya ledarduon hade intagit en kritisk hållning till regeringssamarbetet. Men vid SPD:s partikongress strax därefter röstade deltagarna nej till en motion om att SPD skulle lämna regeringen. Deltagarna stödde istället Borjans och Eskens plan att inleda diskussioner med CDU/CSU för att försöka få igenom viktiga krav, däribland investeringar i digitalisering, åtgärder för att motverka klimatförändringarna, en höjning av minimilönen och satsningar på utbildning och infrastrukturen för transporter. För att det skulle vara ekonomiskt möjligt att genomföra de omfattande satsningarna skulle regeringen behöva frångå den för kristdemokraterna så viktiga ledstjärnan om en balanserad budgetpolitik som inte ökar landets skulder (se även Ekonomi).

Merkels planerade efterträdare avgår

I början av 2020 skakades CDU av en kris, som slutade med att partiledaren Annegret Kramp-Karrenbauer beslutade sig för att avgå. Hon meddelade att hon inte heller tänkte ställa upp som kristdemokraternas kandidat till förbundskansler inför parlamentsvalen 2021. Hennes avgång berodde bland annat på att hon uppfattades ha bristande stöd i partiet, vilket hade utlöst en politisk skandal. Efter valet som nyligen hölls i delstaten Thüringen, då kristdemokraterna kom först på tredje plats efter AFD och Vänstern, valde kristdemokraterna där att samarbeta med högernationalistiska AFD så att Thomas Kemmerich från FDP kunde utses till delstatschef istället för den sittande regeringschefen Bodo Ramelow från Vänstern. Det blev ett ramaskri eftersom det varit tabu för de etablerade partierna i landet att samarbeta med AFD. Kristdemokraternas koalitionspartner på riksnivå SPD protesterade kraftigt och det fanns en oro för att regeringssamarbetet åter var hotat. Kramp-Karrenbauer hade försökt att stoppa samarbetet men misslyckats. Thomas Kemmerich valde efter skandalen att inte tillträda som delstatschef i Thüringen och utlysa nyval. 

I början av 2021 utsågs Armin Laschet, regeringschef i delstaten Nordrhein-Westfalen, till ny partiledare för CDU. Den nye CDU-ledaren Laschet uppfattas stå Angela Merkel nära och har sagt sig vilja fortsätta att driva en politik i hennes anda.

Coronapandemin

Tyskland fick sina första konstaterade fall av det nya coronaviruset i slutet av januari 2020. En månad senare rapporterades fall från olika delar av Tyskland och viruset såg ut att ha fått större spridning. Det ledde till att den federala regeringens hälsominister Jens Spahn gav i uppdrag åt delstaterna att sätta igång beredskapsplaner för en pandemi.

I början av mars rapporterades det första dödsfallet av sjukdomen covid-19 som orsakas av coronaviruset medan ett tusental människor var smittade. Ett par veckor senare var antalet smittade fyra gånger fler och delstaterna beslutade då att stänga skolor, förskolor, barer och restauranger. Några dagar senare kallade Angela Merkel coronapandemin för den svåraste krisen sedan andra världskriget och strikta regler för social distans med förbud mot att träffa fler än två personer åt gången infördes i hela landet. Dessutom stängdes gränserna för att stoppa smittspridningen. Kort därefter tvingades Merkel själv hålla sig i karantän efter att hennes läkare blivit sjuk i covid-19.

För att försöka minska effekterna av pandemin på landets ekonomi godkände det tyska parlamentet ett omfattande räddningspaketet i slutet av mars. Räddningspaketet på drygt ettusen miljarder euro innehåller stöd till företag genom ökade möjligheter till lån och även åtgärder för att stötta sjukvården. Ytterligare åtgärdspaket för att hjälpa ekonomin följde under våren.

Den tyska strategin för att stoppa pandemin byggde på att genomföra många tester för att kontrollera vilka som var smittade. Det innebar att siffrorna över antalet smittade var höga i förhållande till många andra länder. Över 185 000 tyskar hade smittats av covid-19 i juni medan 8700 hade avlidit i sjukdomen. Men antalet döda per capita var betydligt lägre än till exempel i USA, Spanien eller Sverige. Det ansågs bero på att den tyska sjukvården hade fungerat väl från början, med välfyllda lager av medicinsk utrustning, samt att sjukhusen i första hand tagit hand om de svårast sjuka. Ett annat skäl till att pandemin drabbade Tyskland förhållandevis lindrigt under våren 2020 var att myndigheterna lyckades vinna tyskarnas förtroende genom uppdaterad, transparent och tillförlitlig information.

Från slutet av april 2020 började Tyskland gradvis lätta på de hårda restriktionerna i takt med att spridningen av coronaviruset avtog. Smittspridningen ökade emellertid på nytt mot slutet av sommaren och i november begränsades åter verksamheten för restauranger medan teatrar, biografer och idrottanläggningar tvingades hålla stängt.  I mitten av december skärptes åtgärderna ytterligare och landet stängdes i praktiken ned. Dödstalen till följd av covid-19 steg och i slutet av 2020 var de högre än någonsin med över 1000 dödsfall per dygn. 

Supervalåret 2021

I skuggan av coronapandemin inleddes i mars ”supervalåret”, som 2021 kommit att kallas. De båda delstatsvalen som då hölls, i Baden-Württemberg och Rheinland-Pfalz, blev en besvikelse för kristdemokraterna och sågs som ett dåligt omen för partiets chanser att behålla regeringsmakten och förbundskanslerposten i det kommande valet till förbundsdagen i september. Dessförinnan skulle ytterligare fyra delstatsval hållas i landet. Men opinionssiffrorna för CDU hade dalat nationellt från 40 procent i juni 2020 till omkring 33 procent. Det kanske främsta skälet till tappet var tyskarnas missnöje med svårigheterna att få ned spridningen av covid-19 trots månader av nedstängning. Regeringen kritiserades också för att vaccinationerna av befolkningen gick trögt.

Kristdemokraterna hade dessutom skakats av korruptionsskandaler under våren, bland annat hade två partimedlemmar kritiserats efter att ha tjänat stora pengar på försäljning av munskydd i början av coronakrisen. Skandalerna ledde till att tre partiledamöter tvingades lämnat sina poster i förbundsdagen, 

Under våren pågick även en intern maktkamp mellan CDU:s nye partiledare Armin Laschet och det bayerska systerpartiet CSU:s populära ordförande Markus Söder om vem som skulle bli kristdemokraternas kandidat till förbundskanslerposten.  Trots att opinionsundersökningar visade att tyskarna hade betydligt större fötroende för Markus Söder erövrade Armin Laschet i april den eftertraktade nomineringen. Det hade varit en bitter och långdragen duell men Söder lovade nu att backa upp Armin. 

Processen gick betydligt smidigare för De gröna som samma dag utsåg den ena av partiets två ordförande, AnnaLena Baerbock, till förbundskanslerkandidat. Den erfarne politikern Olaf Scholz, finansminister och vicekansler i den federala regeringen, skulle kandidera för SPD.

Parlamentsvalet 2021

I valet till förbundsdagen den 26 september 2021 vann SPD en knapp seger över kristdemokraterna. SPD gick framåt något jämfört med valet 2017, medan resultatet för CDU/CSU var det sämsta någonsin (se Kalendarium). Men det var ändå inte klart om SPD:s Olaf Scholz skulle lyckas ta över förbundskanslerposten. Även kristdemokraterna och deras kandidat Armin Laschet var inriktade på att försöka bilda regering med De gröna och liberala FDP. De gröna hade gjort bra ifrån sig  i valet, där klimatfrågan stått i fokus, medan även FDP ökat något. Komplicerade förhandlingar tog vid som väntades dra ut på tiden. 

I början av oktober inledde SPD formella samtal om att bilda en koalitionsregering med De gröna och FDP. Men ingendera av partierna ville helt utesluta alternativet med ett regeringssamarbete med kristdemokraterna.

Läs mer om den löpande utvecklingen i Kalendarium.

LÄSTIPS – läs mer om Tyskland i UI:s webbtidning Utrikesmagasinet:
Arvet efter Merkel står på spel när CDU väljer ny ledare (2021-01-07)
Skadskjutet CSU skapar osäkerhet i tysk politik (2018-10-18)

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0