Ekonomisk översikt

Den tyska ekonomin med dess stabila tillväxt har under 2010-talet setts som ett föredöme bland EU-länderna. Medan flera andra europeiska länder ännu dras med stora skulder och andra ekonomiska problem har Tyskland uppvisat en stadig, om än modest tillväxt.  I samband med coronapandemin 2020 gick landet in i en lågkonjunktur, men det såg ändå ut att klara sig tämligen väl jämfört med många andra länder.   

Tyskland är en av världens största ekonomier och ett av de främsta exportländerna. Samtidigt är landet också beroende av import av viktiga råvaror som energi. Den högt utvecklade industrin spelar sedan länge en viktig roll för ekonomin, liksom servicesektorn som idag svarar för fyra femtedelar av bruttonationalprodukten (BNP).

Tyskland har hållit fast vid den så kallade sociala marknadsekonomin – utbyggd välfärd, ordning i statsfinanserna, stabil valuta och låg inflation – som var det system som användes i omkring 40 år med framgång i Västtyskland. Den östtyska ekonomin befann sig däremot på randen till sammanbrott åren före Tysklands återförening 1990.

Efter återföreningen växte statens budgetunderskott kraftigt som en följd av att enorma summor av statliga medel överförts till östra Tyskland för att minska skillnaderna mellan öst och väst. Trots att de tidigare östtyska områdena hämtat igen en del av försprånget i väst, och några år in på 2010-talet bidrog till en större andel av landets BNP (15 %) jämfört med vid återföreningen (11 %), är delar av östra Tyskland ännu ekonomiskt eftersatta jämfört med de västra. Medan de tre rikaste västra delstaterna – Nordrhein-Westfalen, Bayern och Baden-Württemberg – tillsammans svarade för över hälften av landets BNP hade flera av de östra delstaterna betydligt lägre BNP per invånare än det tyska genomsnittet.

Ekonomiska problem

Kostnaderna för återföreningen och den försvagade ekonomin under 1990-talet ledde till att statsskulden växte kraftigt medan statsbudgeten drogs med stora underskott. I början av 2000-talet inleddes ekonomiska åtstramningar samt förändringar i välfärdssystemen och arbetsrätten. Det skedde främst inom ramen för förbundskansler Gerhard Schröders program Agenda 2010 (se Historia). Under flera år hade löneökningarna varit blygsamma, bland annat på grund av hög arbetslöshet som kulminerade 2005. Åtstramningarna ledde inte till att hushållen fick mer att handla för utan konjunkturen försvagades istället ytterligare. Under åren 1991–2007 ökade BNP med i genomsnitt 1,3 procent om året – en av de lägsta siffrorna inom EU.

Men reformerna bidrog till att sysselsättningen ökade och 2009 blev det första år som arbetslösheten inte ökade sedan mitten av 1970-talet. Trots detta krympte BNP samma år med över 5 procent till följd av den globala finanskrisen. I ett försök att motverka den ekonomiska tillbakagången antog regeringen i början av 2009 ett ekonomiskt stimulanspaket värt 50 miljarder euro. Pengarna skulle bland annat användas för vägbyggen, järnvägar och skolor och omfattade också skattelättnader.

En vändning i ekonomin kom 2010 då BNP växte med cirka 3 procent – den högsta tillväxttakten sedan återföreningen. Men den positiva bilden fördunklades av budgetunderskottet som i spåren av finanskrisen hade ökat till cirka 4 procent av BNP, högre än eurozonens gräns på 3 procent. För att komma till rätta med detta antog förbundsdagen 2010 ett sparpaket på 80 miljarder euro med främst personalnedskärningar i den offentliga sektorn och sänkta ersättningar i de sociala trygghetssystemen.

En budget i balans

Den tyska ekonomin fortsatte att vid mitten av 2010-talet visa upp ett bättre resultat än de allra flesta länderna inom eurozonen och andelen invånare som hade ett arbete var bland de högsta i EU. Försäljningen till tillväxtekonomier, i synnerhet Kina, bidrog till en början till den positiva utvecklingen. När tillväxtekonomierna drog ned på importen av tyska varor på grund av sämre ekonomiska utsikter kunde den tyska ekonomin ändå fortsätta att växa sporrad av hög inhemsk konsumtion, låga räntor och låga kostnader för importen av energi på grund av låga oljepriser.

Att budgeten ska vara i balans, utan underskott och utan hög belåning, fortsatte att vara en viktig ledstjärna för regeringen under 2010-talet, både inom landet och i euroområdet, där den tyska linjen kommit att dominera. Kritiker har menat att den strama ekonomiska politiken hämmar tillväxten och att för lite resurser används till investeringar i till exempel infrastruktur. Ett annat problem som kan hota den ekonomiska utvecklingen är landets åldrande befolkning som om ett antal år väntas leda till att arbetsstyrkan minskar. 

Men under 2019 uppvisade den tyska ekonomin tydliga tecken på en avmattning. Tillväxten var den lägsta på sex år och det såg ut som om det senaste decenniets goda ekonomiska utveckling var på väg mot sitt slut. Det berodde mycket på att den exportberoende ekonomin påverkades av det pågående handelskriget mellan USA och Kina och Storbritanniens förestående brexit. Dessutom hade den för ekonomin så viktiga bilindustrin svårigheter att ställa om till elbilstillverkning etc

En del bedömare, både inom landet och i omvärlden, tryckte på för att regeringen skulle sätta in stimulansåtgärder för att få fart på ekonomin och frångå den strikta budgetpolitiken, den så kallade svarta nollpolicyn, att inte skuldsätta sig. I koalitionsregeringen har Merkels kristdemokrater varit långt ifrån eniga med det mer vänsterinriktade SPD, som gärna velat satsa mer på social välfärd.

Coronakrisen

För den redan svaga ekonomin blev coronapandemin som drabbade landet i början av 2020 ett hårt slag. Den globala nedgången i världshandeln påverkade tysk ekonomi liksom den två månader långa nedstängningen av samhället från mars 2020 för att stoppa smittspridningen. Turistsektorn och restaurang- och hotellbranschen var särskilt drabbade och Tyskland gick in i den djupaste lågkonjunkturen på 70 år. Regeringen försökte under våren motarbeta konsekvenserna av coronakrisen på ekonomin genom att presentera två gigantiska ekonomiska stödpaket. Det ena på drygt ettusen miljarder euro omfattade stöd till företag genom ökade möjligheter till lån och åtgärder för att stötta sjukvården. Det andra på över 130 miljarder euro innehöll bland annat en momssänkning och bidrag till barnfamiljer på 300 euro per barn. Regeringens satsningar för att bekämpa den ekonomiska krisen i spåren av pandemin uppgick till omkring en tredjedel av bruttonationalprodukten. 

De massiva krisåtgärderna såg i början av hösten ut att ge resultat. Redan i juni hade exporten åter börjat ta fart och även om arbetslösheten hade stigit, närmare 600 000 tyskar uppgavs ha förlorat sina arbeten, så var ökningen inte lika stor som i många andra länder.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0