Geografi och klimat

Tyskland sträcker sig från Nordsjön och Östersjön i norr till Alperna i söder och är till ytan något större än Finland. Inom detta område kan man grovt urskilja tre olika landskapstyper: nordtyska låglandet, mellantyska berglandet och alpområdet.

Den tyska delen av Alperna inskränker sig till tre mindre områden med bergstoppar på 2 000–3 000 meter. Längre norrut sänker sig alplandskapet gradvis ner mot floden Donau och övergår i mellantyska berglandet med mindre bergskedjor och dalgångar.

Det nordtyska låglandet kännetecknas av moräner, smältvattendalar, grusplatåer, småsjöar och hedar. Utefter kusten finns skyddsdammar för att förhindra översvämningar. Innanför utbreder sig bördig träskmark.

Tyskland ligger i övergångsområdet mellan västeuropeiskt kustklimat och centraleuropeiskt inlandsklimat. Nordsjö- och Östersjökusterna har milda vintrar.

Ju längre mot söder och öster man kommer desto större blir temperaturskillnaderna mellan sommar och vinter. Den varmaste trakten under sommaren är den lågt belägna övre Rhendalen. Kallast är det i Alperna.

Fuktiga västliga vindar från Atlanten dominerar och det regnar ofta i norr och nordväst; mest under sommaren.

Östersjökusten är, liksom Nordsjökusten, sönderskuren av djupt inträngande vikar. Delar av kusten är flack med sandiga stränder, men där finns också klippor och kalkstensbranter.

Hela Tyskland genomkorsas av floder. De största är Donau, Rhen och Elbe. Floderna Oder och Neisse utgör i öster gräns mot Polen. I landets sydvästra hörn följer Rhen gränsen mot Schweiz och Frankrike. Den största insjön, Bodensjön, delas mellan Tyskland, Schweiz och Österrike. Största ö är Rügen i Östersjön, med populära badstränder och färjetrafik mellan Sassnitz och bland annat Sverige.

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0