Tyskland – Kultur

Regionalismen, som är ett av grunddragen i tysk historia, märks tydligt inom kulturlivet. Det finns ingen självskriven kulturmetropol utan många kulturella centrum, som har byggts upp under århundradenas lopp. Inte heller bedriver förbundsregeringen någon central kulturpolitik. Kulturdepartement finns endast på delstatsnivå.

Tysk musik, litteratur och filosofi har frambragt en mängd betydande verk som påverkat den kulturella utvecklingen också i andra länder. I slutet av 1700-talet gjorde berömda författare som Johann Wolfgang Goethe och Friedrich Schiller staden Weimar till ett kulturcentrum. Den tyska romantiken under 1800-talets första hälft hade sina centra i Jena och Heidelberg varifrån impulser utgick till resten av Europa. Till 1800-talets stora diktare hörde Heinrich Heine och vid seklets slut Rainer Maria Rilke, som fick stort inflytande på den moderna lyriken. Under 1900-talets början blev Thomas Mann, som fick Nobelpriset 1929 för romanen Buddenbrooks, och Herman Hesse de stora namnen inom romankonsten. Författaren Erich Maria Remarque gav i På västfronten intet nytt en osminkad skildring av krigets verklighet. Dramatikern Bertold Brecht hade stora framgångar med bland annat Tolvskillingsoperan. Andra kända namn är Heinrich Böll, Christa Wolf och Günter Grass. Den rumänsk-tyska författaren Herta Müller fick Nobelpriset i litteratur 2009. Under de senaste åren har författare som Judith Hermann, Daniel Kehlmann, Felicitas Hoppe och Juli Zeh blivit populära i Sverige.

Adolf Hitlers makttillträde 1933 ledde till massflykt av kulturpersonligheter från Tyskland. Efter krigsslutet 1945 började en ny generation västtyska författare göra upp med sitt lands förflutna. Till de mest kända hör Heinrich Böll och Günter Grass, som båda har fått Nobelpriset för sina romaner.

Tyskland har gamla musiktraditioner som överlevt in i vår tid, till exempel Dresdner Staatskapelle från 1548 och Leipzigs Thomaskör med anor från 1200-talet. Den klassiska musiktraditionen hålls vid liv genom årliga musikfestspel, som Beethoven- Bach- och Mozartveckorna samt Wagnerfestspelen i Bayreuth. I början av 1900-talet förnyade tonsättare som Arnold Schönberg, Alban Berg och Anton Webern den klassiska musiktraditionen genom tolvtonstekniken, men denna förbjöds under nazisttiden. Efter krigsslutet återtog Västtyskland sin plats som musikaliskt centrum. Inom populärmusiken har sångerskan Ute Lemper blivit ett världsnamn.

Efter andra världskrigets slut hamnade de främsta tyska scenerna i Östberlin, bland annat Deutsches Theater, Komische Oper, Volksbühne samt Berliner Ensemble, där Bertolt Brecht var konstnärlig ledare 1949-1956. I Västberlin inrättades bland annat Deutsche Oper och Schaubühne. När Berlin återförenades 1989 fick staden därmed ovanligt många betydande kulturinrättningar.

DDR-regeringen (Östtyskland) satsade stora resurser på kultur men satte samtidigt snäva gränser för kulturlivet. Diktare, dramatiker, målare och andra konstnärer tvingades medverka i den politiska propagandan. Åtskilliga kulturarbetare valde att lämna DDR. Andra ville stanna och verka för större konstnärlig frihet men utvisades, som visdiktaren Wolf Biermann.

Inom den tyska filmen skapades uppmärksammade verk redan på 1920-talet med expressionister som Robert Wiene och F W Murnau samt Fritz Lang bland annat med den mörka framtidsvisionen Metropolis. Ernst Lubitsch var känd som regissör redan 1922 då han flyttade till USA. Leni Riefenstahls dokumentärfilmer under nazisttiden byggde på en teknik och estetik som påverkat senare filmskapare. Filmen fick en ny storhetstid på 1970-talet med namn som Werner Herzog, Volker Schlöndorff, Wim Wenders, Margarethe von Trotta och Rainer Werner Fassbinder. Bland prisbelönta filmskapare under senare år kan nämnas Florian Henckel von Donnersmark, Oscarsbelönad 2007 för De andras liv, och Fatih Akin, Guldbjörnenbelönad 2004 för Mot väggen. 

Om våra källor

Varukorg

Totalt 0