Spanien – Aktuell politik

Spanien är en monarki med ett parlamentariskt styrelseskick. Regionala krav på självständighet skapar stora politiska spänningar, men de har också gjort det möjligt för den socialistiske premiärministern Pedro Sánchez att bygga allianser för att behålla regeringsmakten. Socialistpartiet tog över 2018 efter en misstroendeomröstning som fällde den tidigare högerregeringen och har kunnat sitta kvar efter de tre val som hållits sedan dess. Efter valet 2023 skedde det genom löften om en omstridd amnestilag för katalanska separatister.

Efter general Francisco Francos död 1975 utvecklades Spanien från centralstyrd diktatur till demokrati med självstyre för regioner. Länge dominerades politiken av två stora partier: Socialistpartiet PSOE och det borgerliga PP.  Båda har gradvis närmat sig den politiska mitten, inte minst när det gäller ekonomisk politik, men de skiljer sig åt i värdefrågor och i synen på regionernas självstyre. I stället har ytterkantspartier tillkommit och stärkts. Ekonomiska krislägen och korruptionsskandaler har skapat utrymme för andra partier. Dessutom finns regionala partier med främst regional agenda, däribland sådana som vill bryta sig loss från Spanien.

Den ökade splittringen har bidragit till ökande problem med att bilda regering. Det gjorde att fyra parlamentsval hölls på fyra år, 2015–2019 (se Modern historia). När val återigen hölls i juli 2023 blev oppositionspartiet PP störst, medan det styrande PSOE kom på andra plats. Efter ett misslyckat försök av PP att bilda regering gick uppdraget till PSOE och Pedro Sánchez.

Resultatet blev att socialisterna säkrade stöd från separatister i Katalonien och Baskien. Enligt högljudda kritiker var priset för stöd från främst det katalanska separatistpartiet JxC högt: Pedro Sánchez utlovade en amnestilag som skulle ge straffrihet för dem som deltagit i upproret i Katalonien 2017. Den katalanska regionregeringen höll då en folkomröstning om full självständighet, i trots mot författningsdomstolen och mot Spaniens regering, och lät regionparlamentet anta en katalansk självständighetsdeklaration. Nio katalanska separatistledare dömdes efter det till långa fängelsestraff. Katalanernas agerande har sysselsatt domstolar alltsedan dess och skärpt motsättningar mellan rikspartierna (se vidareModern historia samt Katalonien).  

Pedro Sánchez från Socialistpartiet (PSOE) är premiärminister sedan 2018. Från 2023 leder PSOE en koalition med en vänsterallians och regionala partier. Foto: TT

Redan när förhandlingar om regeringsstöd inleddes med JxC organiserade högeroppositionen omfattande gatuprotester. Protesterna pågick i flera månader och samlade tiotusentals människor som motsatte sig amnestiplanerna. Men efter flera turer antogs amnestilagen med knapp majoritet i parlamentet i maj 2024 (se Kalendarium). Förutom straffrihet för dem som deltog i folkomröstningen 2017 öppnar lagen också för möjligheten att en ny, laglig folkomröstning kan hållas om ett självständigt Katalonien. Flera separatistledare har sedan dess återvänt till Spanien från utlandet, vilket dock inte gäller JxC-ledaren Carles Puigdemont som befinner sig i exil i Belgien (se Kalendarium).

Eftergifterna för de katalanska ledarna har skapat en motreaktion i andra delar av landet, där nationalistiska strömningar har stärkts och stora grupper motsätter sig att Katalonien ska bryta sig ur Spanien. Partier på högerkanten har vunnit röster genom att utlova hårdare tag mot Katalonien. Ledaren för ytterhögerpartiet Vox, Santiago Abascal, har kallat amnestilagen för en statskupp. Det konservativa PP är starkt emot regionernas frihetssträvanden och på det regionala planet har Vox tagit plats som mindre partner till PP i flera provinser. Det var ett sådant samarbete högerpartierna siktade på även på riksplanet.

PSOE försöker å sin sida mobilisera väljare genom att beskriva Vox som ett spöke från diktaturen under general Franco (se Äldre historia). PSOE har i regeringsställning försökt att göra upp med det förflutna bland annat genom att flytta Francos kvarlevor från ett mausoleum till en kyrkogård trots motstånd från hans familj och från Vox (se Kalendarium).  Parlamentet godkände 2022 en lag som syftar till att ge upprättelse till dem, ofta på vänsterkanten, som opponerade sig mot diktaturen och upphäva domar mot dem, och göra arbetet för att identifiera offren till en statlig angelägenhet. Kvarlevorna av José Antonio Primo de Rivera, som grundade fascistpartiet La Falange på 1930-talet, har också flyttats (se Kalendarium).

I PSOE:s regeringsprogram från 2023 återfinns förutom den omstridda amnestilagen uppräkning av pensionerna i takt med inflationen, gratis kollektivtrafik för arbetslösa och unga, fortsatt sänkt moms på mat, förkortad arbetstid från 40 till 37,5 timmar i veckan och höjda minimilöner.   

Arbetslösheten är fortsatt hög, särskilt bland unga. Hur man ska finansiera pensionssystemet i takt med att befolkningen åldras är ett orosmoln, trots att sysselsättningen har ökat och pensionsåldern höjts till 67 år. Avfolkning av landsbygden och sociala klyftor är andra problem.  

Energipriserna tog fart i samband med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, även om Spanien inte konsumerar mycket rysk gas. Även matpriserna steg. Spanien fick tillstånd från EU att öka statens subventioner för el och gas till hushållen och har sedan dess lagt fram stödpaket för hushåll och företag, samtidigt som tillfälliga vinstskatter införts för kraftbolag och banker.  

En växande jämställdhetsrörelse riktar uppmärksamhet mot löneskillnader mellan könen och våld mot kvinnor, men har också lett till motreaktioner. Försök att inskränka aborträtten stoppades i författningsdomstolen. En ny lag där sex utan tydligt samtycke likställdes med våldtäkt har också blivit ett slagträ i debatten, framför allt för Vox. Luckor i lagen gjorde det lättare för sexbrottslingar att slippa straff. I april 2023 meddelade regeringen att den säkrat stöd i parlamentet för att täppa till kryphålen. 

Följ den löpande utvecklingen i  Kalendarium.

FÖRFATTNING

Spanien är en konstitutionell monarki. Monarkin återinfördes när diktatorn Franco dog 1975. Juan Carlos, som då blev kung, bidrog till demokratiseringen av landet. Den nuvarande författningen antogs 1978. Juan Carlos abdikerade 2014 till förmån för sin son, Felipe VI. Både manlig och kvinnlig tronföljd tillämpas, Felipes dotter Leonor (född 2005) är kronprinsessa.

Monarken kan upplösa det lagstiftande parlamentet på inrådan av premiärministern eller om denne fällts i enmisstroendeomröstningi parlamentet.

Kung Felipe och drottning Letizia vid en bankett på Stockholms slott i samband med ett spanskt statsbesök 2021. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Parlamentet ( las cortes) har två kamrar: kongressen (underhuset) och senaten (överhuset). Kongressen ska ha minst 300 och högst 400 ledamöter; antalet beror på befolkningens storlek. Sedan 2008 är antalet 350. Ledamöterna väljs för fyra år i allmänna val enligt ett proportionellt valsystem. Var och en av de 50 provinserna utgör en valkrets, hur många mandat som fördelas beror på hur många som bor i provinsen. Ceuta och Melilla, spanskaexklaver som ligger på Afrikas nordkust och söder om Medelhavet, får vardera ett mandat. Ett parti måste få minst tre procent av rösterna i valkretsen för att ta plats i kongressen. Valsystemet gynnar små provinser, de stora nationella partierna samt partier som är starka i en region. 

Senaten består av 266 senatorer som sitter en mandatperiod på fyra år. 208 av senatorerna väljs direkt i samband med kongressvalen och 58 utses av regionparlamenten i förhållande till invånarantalet i respektive region. 

Regeringen bildas genom att kongressen, formellt på inrådan av kungen, utser premiärministern. Denne väljer därefter övriga ministrar, vilka sedan formellt tillsätts av kungen. 

Rösträttsåldern är 18 år. 

Regioner med olika mycket makt 

Spanien har 17 autonoma regioner samt två autonoma städer, Ceuta och Melilla, vilka fick begränsat självstyre 1995. Regionerna är indelade i 50 provinser. Regionerna har successivt fått mer att säga till om, men graden av självstyre varierar. Baskien och Katalonien var de första som fick egna parlament 1980. Numera har alla regioner parlament, regering och regionpresident jämte egen förvaltning och högsta domstol. 

Navarra och Baskien har kontroll över praktiskt taget alla skatter och ersätter centralregeringen för tjänster den utför, medan övriga regioner har hand om en del av skatterna. Kanarieöarna är befriade från tull och andra skatter. Baskien och Navarra har liksom Katalonien egna polisstyrkor och tillsammans med Galicien och Andalusien rätt att själva utlysa nyval. Alla regioner röstar alltså inte samtidigt. 

Centralregeringen ansvarar normalt för bland annat försvars- och utrikespolitik, utrikeshandel, rättsväsen, fiske samt sjö- och flygtransporter. Regionerna ansvarar för sådant som hälsa, utbildning, bostadspolitik samt social- och äldreomsorg. 

I Baskien men framför allt i Katalonien råder spänningar mellan centralstat och region om vem som ska bestämma över vad. Inte minst i Katalonien har det lett till ökade krav på självständighet. Situationen spetsades till 2017, då regionparlamentet i Barcelona utropade Kataloniens självständighet efter en kontroversiell folkomröstning. Centralregeringen i Madrid svarade med att ta direkt kontroll över Katalonien genom att för första gången aktivera grundlagens artikel 155 som ger centralregeringen rätt att vidta "alla nödvändiga åtgärder för att förmå samhället att leva upp till sina skyldigheter eller för att skydda allmänna intressen". 

Flera partier har på senare år förespråkat en författningsreform. Det har talats om att göra Spanien till en förbundsstat (av 17 regioner). 

Vissa områden med gemensamma traditioner kan bilda en gemenskap som kallas comarca. Sammanslutningen kan vara informell men också ta sig formen av kommunalförbund, med vissa formellt fastslagna uppgifter. Det finns över 80 sådana samarbetsområden i Spanien. För att hitta en svensk jämförelse skulle man kunna gå till Sjuhäradsbygden. 

Läs mer om Spaniens rättsväsen i Demokrati och rättigheter. 

POLITISKA PARTIER

De stora partierna PP och PSOE har separata regionala organisationer, som ställer upp i regionala val under egna namn. Men det finns också partier med främst regional agenda.

Folkpartiet (Partido Popular, PP) grundades 1976 under namnet Alianza Popular (Folkalliansen), men fick svagt stöd eftersom ledaren Manuel Fraga hade stått diktatorn Franco nära. 1989 antog partiet ett kristdemokratiskt program och bytte namn. Året därpå valdes José María Aznar till partiledare. Under Aznar omformades PP till ett modernt högerparti och hade regeringsmakten 1996–2004. Partiet återkom till makten efter valet 2011, nu under Mariano Rajoy som styrde till 2018. Partiledare sedan våren 2023 är Alberto Núñez Feijóo, som tidigare lett regionstyret i Galicien. PP är starkast bland äldre väljare och landsbygdsbor. I EU-parlamentet hör PP till partigruppen EPP. 

Socialistpartiet, egentligen Socialistiska arbetarpartiet (Partido Socialista Obrero Español, PSOE), grundades 1879 men var förbjudet under Francotiden 1939–1975. PSOE stod länge långt till vänster, men utvecklades under partiledaren Felipe González, premiärminister 1982−1996, till ett socialdemokratiskt parti. Ekonomiprofessorn Pedro Sánchez blev partiledare 2014, petades 2016 men återkom året därpå och är alltså regeringschef sedan 2017. PSOE blev största parti i de två parlamentsval som hölls 2019, men fick se sig passerat av PP i valet 2023 då PSOE blev näst störst. I EU-parlamentet ingår PSOE i den socialdemokratiska partigruppen, S&D.  

Vox är ett högerpopulistiskt parti som bildades 2013 av före detta PP-medlemmar (Vox är latin för ”röst”). Partiet beskrivs som antimuslimskt och invandringskritiskt. Vox vill dessutom se tuffare metoder mot självständighetsrörelsen i Katalonien. Det är kritiskt mot lagstiftning för att motverka våld mot kvinnor och för att öka rättigheter för hbtq-personer. Det nådde sin första framgång i regionalvalet i Andalusien 2018. Det var första gången sedan diktaturens fall som ett högerextremt parti vann representation i ett regionparlament. I riksvalet på våren 2019 valdes partiet in i kongressen, för att sedan fördubbla sina mandat i nyval på hösten samma år. Det var första gången sedan 1982 som ett parti med högerextrema åsikter valdes in i det spanska parlamentet. Vox leds av Santiago Abascal och har framför allt stöd i södra Spanien. I riksvalet 2023 backade Vox rejält men behöll sin plats som tredje största parti i den spanska kongressen. I EU-parlamentet tilhörde Vox 2019–2024partigruppen ECRmen efter valet 2024 anslöt det sig till den nya partigruppen PFE.

Sumar (vilket kan betyda ”samla" eller "addera") är en vänsterallians som bildades inför nyvalet i juli 2023 och som ersätter den tidigare alliansen Unidas podemos (se vidare nedan). Kort före valet bildades först partiet Rörelsen sumar (Movimiento sumar) och sedan alliansen med nästan samma namn, som SMR ingår i. Alliansen Sumar samlar krafter till vänster om PSOE och blev fjärde störst i valet. I Sumar ingår bland annat Förenade vänstern (Izquierda unida, IU), vilket i sig är en allians som bildades 1986 och består av ett antal vänster- och miljöpartier. IU domineras av Kommunistpartiet (Partido comunista de España, PCE). I alliansen ingår också Gröna equo (Verdes equo) som bildades 2011 då en lång rad miljöpartier gick samman.

I Sumar ingick fram till december 2023 även Podemos (Vi kan), ett parti som bildades  inför EU-valet 2014. Podemos hade vuxit fram ur en ungdomsrörelse som protesterat mot hård åtstramningspolitik. Partiet står för antiglobalisering, direktdemokrati och demokratisk socialism. Det tog 2020 steget in i regeringen med partiledaren Pablo Iglesias som vice premiärminister. Sedan han avgått både som partiledare och minister utsågs 2021 Ione Belarra till att leda partiet medan Yolanda Díaz blev arbetsmarknadsminister och vice premiärminister. Det var hon som tog initiativ till att bilda Sumar, sedan Podemos skakats av inre motsättningar. Unidos podemos (Förenade kan vi) var en valallians som bildades 2016 mellan främst Podemos och IU. Inför valet 2019 ändrades namnet till Unidas podemos efter påtryckningar från feminister – unidas syftar på kvinnor till skillnad från unidos som avser män eller båda könen. I den mån de olika vänstergrupperna har och har haft representation i EU-parlamentet hör de till partigruppen Vänstern.

Ciudadanos (Medborgare) är ett liberalt mittenparti. Det grundades 2006 i Katalonien där det motsatte sig regionens självständighetssträvanden. Från 2014 började partiet få genomslag på den nationella scenen. I sitt partiprogram förespråkar Ciudadanos sänkning av inkomst- och bolagsskatterna, samtidigt som man vill öka skatteinkomsterna genom att täppa till hål i det existerande systemet och bekämpa korruptionen. Partiet gjorde ett uselt val hösten 2019 då medlemmar samma år lämnat partiet i protest mot att partiets dåvarande ledare inte ville föra dialog med PSOE. Ciudadanos blev utan mandat i parlamentsvalet 2023 liksom i EU-parlamentsvalet 2024 (det tillhörde tidigarepartigruppen Renew).

Regionala partier

Kataloniens republikanska vänster (Esquerra Republicana de Catalunya, ERC), som bildades redan 1931, är ett socialdemokratiskt parti som kräver självständighet från Spanien. Partiet har dock mildrat sin hållning efter den politiska krisen 2017/2018. Partiledaren Oriol Junqueras är en av tolv katalanska politiker som dömdes för försöken att nå ett självständigt Katalonien genom en folkomröstning hösten 2017, men han benådades och frigavs 2021 (se Kalendarium). ERC har efter hand intagit en mer moderat linje i självständighetsfrågan och bidrog 2020 till att Spaniens regering fick igenom sin budget. ERC tillhör i EU-parlamentet partigruppen G/EFA. 

Tillsammans för Katalonien (Junts per Catalunya, JuntsxCat, JxC eller bara Junts) är ett populistiskt och självständighetsivrande parti som bildades 2020 i kölvattnet av flera andra partier. Grundaren var Carles Puigdemont som avsattes från posten som regeringschef i Katalonien av den spanska regeringen, efter den katalanska självständighetsförklaringen i oktober 2017. Junts har ett mandat i EU-parlamentet men ingår inte i någon partigrupp.

EH Bildu (Euskal Herria Bildu, Förena Baskien) är en allians av vänster- och separatistgrupper i Baskien som bildades 2012. Baskiska nationalistpartiet (Partido Nacionalista Vasco, PNV, på baskiska Euzko Alderdi Jeltzalea (EAJ) har också haft en vågmästarroll i den nationella politiken. Det borgerliga PNV är Spaniens äldsta parti efter PSOE. Det har mestadels varit största parti i det regionala baskiska parlamentet (se även Baskien)

 Más Madrid är en vänsterallians som skapades inför regional- och kommunalval i Madrid i maj 2019. Alliansen inspirerade till Más País (Mer för landet) som bildades när en av Podemos grundare hoppade av 2019. Båda deltog 2023 i valsamarbetet Sumar. 

Folklig enhet (Candidatura d’Unitat Popular, Cup) är ett litet katalanskt parti på självständighetssidan. 

Galiciska nationalistblocket (Bloque Nacionalista Galego, BNG) har mandat i EU-parlamentet och tillhör partigruppen G/EFA. Representerat i kongressen i Madrid. 

Kanariska koalitionen (Coalición Canaria, CC) dominerar politiken på Kanarieöarna. Betecknas som liberalt och nationalistiskt. Representerat i kongressen i Madrid. 

Navarras folkliga union (Unión del Pueblo Navarro, UNP) är ett borgerligt parti som grundades efter Francodiktaturen och är störst i sin region. Representerat i kongressen i Madrid. 

 Om våra källor

Läs mer om Spanien i UI:s publikation Utrikesmagasinet:
Fotbollskyss sätter spanskt samtycke på prov (2023-08-29)