Spanien – Katalonien

Katalonien i nordöst är med drygt 7 miljoner invånare en av Spaniens rikaste och ekonomiskt viktigaste regioner. Både spanska och katalanska är officiella språk. På senare år har självständighetsrörelsen i regionen stärkt sin ställning. Sedan den katalanska regeringen, Generalitat de Catalunya, 2017 utropat Kataloniens självständighet, hävde Madrid tillfälligt regionens självstyre och utlyste ett nyval, där självständighetspartierna återvaldes med knapp majoritet. 

Katalonien fick självstyre för första gången 1932. Det upphävdes sju år senare då general Francisco Franco tog makten och styrde Spanien som en diktatur fram till sin död 1975. Sin nuvarande författning fick Spanien 1978. Den slår fast att landet är en odelbar enhet men ger regionerna rätt till självstyre.

År 2006 enades Kataloniens regering och regeringen i Madrid, som då leddes av Socialistpartiet (PSOE), om ett lagförslag som skulle ge Katalonien utökat självstyre. Lagförslaget överklagades av konservativa Folkpartiet (PP) till författningsdomstolen som inledde en flera år lång granskningsprocess.

Frågan om Kataloniens framtid hamnade nu allt högre upp på dagordningen. En finanskris från 2008 och framåt drabbade Katalonien hårt,  vilket ledde till missnöje med att regionen inte själv tilläts driva in skatter, något som Baskien och Navarra har rätt till (se Politiskt system). Centralregeringens skattehöjningar orsakade protester. Skatteindrivningen framställdes som att staten ”stal” från regionen för att ge till fattigare delar av landet.

Bitterheten fick näring när författningsdomstolen 2010 underkände delar av det förslag om vidgat självstyre som Katalonien och socialistregeringen i Madrid hade enats om. Domstolen vände sig mot att katalanska språket överordnades spanskan i Katalonien och att den regionala ledningen skulle få makt över rättsväsendet. Särskilt känsligt för katalaner var att domstolen strök en formulering i förordet till lagen där Katalonien omnämndes som en nation inom Spanien. Motsättningarna mellan Barcelona och Madrid skärptes när PP kom till makten i Madrid 2011. Nationaldagsfirandet i Katalonien, La Diada, i september 2012 blev till en massdemonstration.

I slutet av året beslutade regeringen i Katalonien att en folkomröstning om självständighet skulle hållas. Snart antogs en symbolisk självständighetsförklaring. Detta stötte på patrull i Madrid. 2014 underkände författningsdomstolen självständighetsförklaringen och det spanska parlamentet röstade med klar majoritet mot planerna. Ledningen i Katalonien förklarade att den ändå tänkte genomföra folkomröstningen. Planerna led ännu ett bakslag då författningsdomstolen sade sig behöva mer tid för att avgöra om den skulle strida mot Spaniens författning. Den katalanske nationalistledaren Artur Mas deklarerade att omröstningen skulle hållas som planerat den 14 november, men bara vara rådgivande.

När det symboliska valet genomfördes röstade närmare 40 procent av de katalanska väljarna, varav över 80 procent för självständighet. Resultatet avfärdades av Spaniens regering.

Självständighetsivrare får makten

Regionvalet i Katalonien 2015 blev en framgång för självständighetsivrande partier, som fick egen majoritet i parlamentet i Barcelona. Alliansen Tillsammans för ja (Junts pel Sí), som bestod av Kataloniens demokratiska parti (PDC),  Kataloniens republikanska vänster (ERC) samt en rad av civilsamhällets organisationer, vann närmare 40 procent av rösterna och fick 62 av de 135 mandaten. Cup (ungefär Folkfrontens kandidatur) som står längre till vänster, fick drygt 8 procent av rösterna.

I november 2015 röstade regionparlamentet för att inleda en process för katalanskt oberoende. Målet var självständighet inom 18 månader. Förslaget kunde föras i hamn sedan PDC och ERC bildat regering med Cup, trots ideologiska skillnader. Det skedde inte smärtfritt. Den sittande katalanske presidenten Artur Mas tvingades bort och ersattes av Carles Puigdemont. PDC ombildades året efter under namnet Katalanska europeiska demokratiska partiet (PDeCAT).

Efter det katalanska parlamentets beslut om självständighetsprocessen gick författningsdomstolen på Madrids linje och slog fast att Kataloniens agerande stred mot författningen eftersom Katalonien, ensidigt, avsåg att fatta ett beslut som skulle påverka hela landet.

En plan för självständighet från Spanien antogs 2016 av det katalanska parlamentet, som sedan beslutade att hålla folkomröstning om självständighet hösten 2017. Även denna resolution upphävdes av författningsdomstolen. Puigdemont och talmannen Carme Forcadell riskerade åtal om de inte följde domstolens beslut. Trots det utlyste Puigdemont folkomröstning till den 1 oktober 2017.

Enligt katalanska myndigheter röstade 90 procent av väljarna ja till självständighet. Valdeltagandet låg på 42 procent. Ingripanden av nationell polis och av civilgardet (som bland annat utgör landsbygdspolis) för att hindra människor att rösta väckte uppmärksamhet. Efter omröstningen försökte Puigdemont förmå centralregeringen i Madrid till dialog men premiärminister Mariano Rajoy vägrade.

Madrid upphäver självstyret

Kraftmätningen slutade med att Katalonien utropade självständighet, vilket fick Madrid att upphäva självstyret och ta kontroll över Katalonien. Spaniens regering utlyste nyval i Katalonien till den 21 december 2017. Ledande politiker i självständighetslägret greps, anklagade för bland annat uppror. Vissa, däribland Puigdemont, reste utomlands.

Självständighetspartierna tänkte ställa upp i regionvalet, men lyckades inte enas om en gemensam lista. PDeCat bildade inför valet allians med likaledes borgerliga Katalanska demokratiska partiet (CDC): Tillsammans för Katalonien (Junts per Catalunya, JxCat-Junts). Tillsammans för Katalonien, ERC och Cup lyckades behålla sin majoritet men förlorade tre mandat jämfört med valet 2015. Störst framgång rönte borgerliga Ciudadanos, motståndare till katalansk självständighet.

Regeringsbildningen blev komplicerad. Drygt 3 000 spanska och utländska företag reagerade med att förbereda sig för att flytta från Katalonien till andra delar av Spanien. Enligt Spaniens finansminister kostade krisen Katalonien en miljard euro bara under 2017.

Regeringen i Madrid avvisade alla tankar på att Carles Puigdemont skulle kunna fortsätta som regionpresident från Bryssel. Den 17 januari samlades regionparlamentet efter valet i december 2017 och utsåg ERC-politikern Roger Torrent till ny talman. Torrent övervägde att låta kammaren rösta för att utse Puigdemont, men ändrade sig sedan Högsta domstolen beslutat att han måste vara på plats i Barcelona för att kunna väljas. Omröstningen sköts upp, men blottade sprickor i självständighetslägret. ERC ville gjuta olja på vågorna, Tillsammans för Katalonien höll fast vid Puigdemont och Cup ville starta en kampanj av civil olydnad.

Puigdemont gav upp försöken att bli omvald som regionpresident. Nya försök gjordes med Jordi Sànchez, ledare för organisationen ANC, som dock inte fick lämna häktet, och Jordi Turull, tidigare talesman för Puigdemonts regering. Den senare förlorade en omröstning i det katalanska parlamentet den 23 mars, på grund av motstånd från Cup. Dagen efter greps han och fyra andra i samband med att HD väckte åtal mot 25 katalanska politiker. Såväl besluten om åtal som gripandet av politiker ledde till protester. 

Ny regionregering i Barcelona 

I maj 2018 lyckades Katalonien till sist välja en ny regionpresident. Det blev Quim Torra, handplockad av Puigdemont. Han kunde  väljas efter det att Cup lagt ned sina röster i regionparlamentet. I juni kunde en ny regionregering tillträda. Katalonien fick tillbaka sitt självstyre.

Då hade även PP-regeringen i Madrid fallit i en misstroendeomröstning och ersatts av en ministär ledd av Socialistpartiet. Premiärminister Pedro Sánchez var mer öppen för dialog med Katalonien än företrädaren. Han var dessutom beroende av stöd från katalanska självständighetspartier för att behålla regeringsmakten. 

När samtalen inte ledde någon vart valde ERC:s och PDeCAT:s ledamöter i den spanska kongressen att rösta nej till socialistregeringens budget, vilket ledde till att Sánchez ministär föll och spanskt nyval utlystes till i april 2019. Samtidigt inleddes rättegången mot tolv katalanska politiker vid HD i Madrid. Nio fälldes för uppvigling och missbruk av allmänna medel och dömdes till fängelse i mellan nio och 13 år. Flera förbjöds att vara politiskt aktiva. Domarna utlöste protester. De nio benådades senare av spanska regeringen.

Ännu ett bakslag kom då Quim Torra 2020 förbjöds att inneha ett officiellt ämbete under 18 månader sedan han vägrat att avlägsna separatistsymboler från offentliga byggnader i Katalonien. Tills vidare tog Pere Aragonès från ERC över ansvaret för regeringen. 2020 sprack också samarbetet inom Tillsammans för Katalonien. Puigdemont och hans anhängare bildade ett nytt parti med samma namn, nu förkortat JxCat (ibland bara kallat Junts eller JxC), medan PDeCAT gick sin egen väg.

Vänsterstyre med regionalt stöd

Ett nytt regionalval skulle hållas, men regionstyret ville skjuta upp det på grund av coronapandemin. Valflytten överklagades till domstol, sannolikt av Socialistpartiet som hävdade att den skedde av valtaktiska skäl, då separatistpartier såg ut att tappa mark. Domstolen slog fast att valet skulle hållas på ursprungligt datum, den 14 februari. Samtidigt hade klyftan vuxit mellan självständighetspartierna. Tillsammans för Katalonien stod för en mer hårdför linje medan ERC ville gå mer försiktigt fram. I skuggan av pandemin hamnade självständighetsfrågan i bakgrunden.

I valet blev Socialistpartiets katalanska gren PSC största parti med 33 mandat. Lika många gick till ERC, medan Tillsammans för Katalonien erhöll 32. Tillsammans med Cup fick självständighetspartierna 74 av 135 mandat. Samtidigt skedde ett skifte till höger, där högerpopulistiska Vox fick 11 mandat och blev större än både PP och Ciudadanos. Valdeltagandet var dock lågt, bara 53 procent.

Pere Aragonès från ERC fick behålla posten som regionpresident, men det tog tre månader. Med ERC i förarsätet förbättrades relationerna till regeringen i Madrid som i utbyte mot budgetstöd gick med på att inleda samtal om Kataloniens framtid. I juni 2021 benådades de tolv katalanska separatister som 2019 hade dömts till fängelse. Dialogen mellan Madrid och Barcelona återupptogs.  Aragonès har fått kritik från sin företrädare Puigdemont för att han fört samtal trots att den spanska regeringen sagt nej till folkomröstning om självständighet.

Hösten 2022 lämnade JxCat regionstyret, då en majoritet av partimedlemmarna var missnöjda med Aragonès, som de ansåg inte gjorde tillräckligt för att främja katalanskt oberoende. Aragonès valde att fortsätta styra Katalonien, nu i minoritet. 2024 blir det ändå nyval, i maj, eftersom partierna inte kunnat enas om den regionala budgeten.

Då har attityden under tiden blivit öppnare i Madrid. Tack vare katalanskt stöd har PSOE kunnat behålla regeringsmakten i riket, och visat sig redo att betala ett högt pris för det: en lag som ger amnesti, straffrihet, för de tidigare dömda katalanska separatistledarna antogs i det spanska parlamentets underhus i mars 2024.