Brasilien – Inrikespolitik och författning

Förbundsstaten Brasilien är en republik med presidentstyre. På nyårsdagen 2023 återkom den tidigare presidenten och vänsterikonen Lula da Silva som stats- och regeringschef. Han efterträdde den omstridde högernationalisten Jair Bolsonaro som han besegrade med mycket knapp marginal i valet. Lula tog över rodret i ett djupt splittrat land. Jair Bolsonaro har senare dömts till fängelse för kuppförsök i samband med maktskiftet men hans son Flávio ställs nu mot Lula i en avgörande omgång av presidentvalet den 25 oktober 2026.

Flávio Bolsonaro, som är expresidentens äldsta son, fick 47 procent av rösterna i första valomgången av presidentvalet den 4 oktober, mot 45 procent för president Lula da Silva. Det var ett bättre resultat för Bolsonaro än väntat och gör att han är klar favorit i den andra valomgången. Hans högerparti PL gick också starkt fram och blir med god marginal störst i båda kamrar.

De regionala, sociala och ekonomiska skillnaderna inom Brasilien är enorma vilket bidrar till att göra landet svårstyrt. Mäktiga ekonomiska intressen har stort inflytande och militären har förblivit en maktfaktor även efter det att demokratin återupprättats 1985 (se Modern historia). Eftersom det inte finns någon spärr för småpartier i nationalkongressen är partierna många: efter valet 2026 tar 20 partier plats i deputeradekammaren och 13 i senaten. Regionala intressegrupper har stort inflytande över politiker, och det är vanligt med partibyten. Svårigheten att få igenom förslag i parlamentet har ofta lett till presidenten styr via dekret.

Luiz Inácio "Lula" da Silva blev president första gången 2003, ledde landet under åtta ekonomiskt blomstrande år och hade skyhöga popularitetssiffror när han av på grund av begränsningar i författningen lämnade posten den 1 januari 2011. Senare dömdes han till fängelse för korruption och hann avtjäna ett och ett halvt år i fängelse innan han frigavs och domen så småningom ogiltigförklarades.

Lulas seger i presidentvalet i oktober 2022 innebar en spektakulär återkomst. Han är den första presidenten hittills i Brasilien som sitter en tredje mandatperiod. Men han har den här gången haft svårare att driva sin politik. De ekonomiska förutsättningarna är betydligt sämre och det politiska klimatet är mer polariserat. Mittenhöger- och högerpartierna – en grupp som ofta kallas centrão – har större representation i kongressen än partierna i Lulas vänsterallians. Efter tillträdet försökte Lula bredda sitt stöd i kongressen genom att ge ministerposter till företrädare till partier på högerkanten, och stödde omval av talmännen i deputeradekammaren och senaten som båda hör till centrão.

Återställare

Presidenten vidtog efter maktskiftet åtgärder för att stärka kontrollen över säkerhetsstyrkorna, som till stor del stödde företrädaren Bolsonaro. Han återinförde också sociala program som infördes under hans första presidentperiod. Den välkända miljöaktivisten Marina Silva blev miljöminister på nytt (det var hon även 2003–2008) och förkämpen för ursprungsfolkens rättigheter Sónia Guajajara blev minister med ansvar för urfolksfrågor.

Lula formulerade ökat skydd för miljön och arbete mot klimatförändringar som en prioritet. Det var en fjäder i hatten för Lula när det några månader efter hans tillträde blev klart att FN:s årliga klimatkonferens 2025 skulle hållas i staden Belém vid Amazonflodens mynning. Lula själv stödde initiativ för att stoppa skogsskövling och fasa ut fossila bränslen, men konferensen slutade utan några konkreta sådana planer.

Mot slutet av Lulas regeringstid står det klart att skogsskövlingen har minskat rejält, i motsats till den stora ökning som skedde under företrädaren (se Naturtillgångar, energi och miljö). Han får däremot kritik från miljörörelsen för att han stödjer oljeprospektering vid Amazonas mynning.

Den tidigare presidenten Lula da Silva återkom som landets ledare 2023, efter tolv år. Här är han presidentkandidat och talar vid en årlig sammankomst för ursprungsfolk, i huvudstaden Brasília i april 2022. Foto: Eraldo Peres/AP/TT

Valet 2022 har beskrivits som ett av de viktigaste i Brasilien – och Latinamerika – på årtionden. Hela valrörelsen stod mellan två veteranpolitiker som företräder diametralt olika inriktningar. Smutskastning och svartmålning präglade valåret och de starka motsättningarna har fortsatt att prägla det politiska klimatet. Lula da Silva segrade över den sittande presidenten Jair Bolsonaro med 51 mot 49 procent av rösterna.

Ny kraftmätning

Presidentvalet den 4 oktober 2026 blev en liknande drabbning, nu mellan Lula och Flávio Bolsonaro som är senator för Rio de Janeiro. Den senare föll dock i opinionsmätningarna efter ett avslöjande i maj som fick många anhängare att ifrågasätta hans lämplighet. En mediesajt offentliggjorde textmeddelanden och en ljudinspelning där Flávio Bolsonaro ber en korruptionsanklagad och senare häktad bankdirektör om närmare 27 miljoner dollar för att finansiera till en film om fadern, Jair Bolsonaro. Filmen som med den finansieringen skulle ha blivit den dyraste i Brasiliens historia var tänkt att ha premiär strax före höstens val.

Flávio Bolsonaro avfärdade anklagelserna och hade redan tidigare anklagat regeringen för att använda rättsväsendet – och inte minst domaren i Högsta domstolen Alexandre Moraes – för att försöka tysta oppositionen samt stänga ute familjen Bolsonaro från politiken. Bara veckor före valet skruvades läget upp när det framkom att en polisutredning inletts i juli av Flávio Bolsonaro, gällande misstankar om korruption och pengatvätt med kopplingar till bankdirektören. Det var besvärande för presidentkandidaten men uppgifterna utlöste också en fejd inom Högsta domstolen, som är ytterst ansvarig för polisutredningen.

Flávio Bolsonaro har, i ett inlägg på sociala medier, kopplat Lula da Silva till narkotikasmuggling, penningtvätt, valfusk och ”stöd för terrorister och diktaturer”. I april 2026 beordrade domaren Moraes en brottsutredning mot Flávio Bolsonaro på grund av anklagelser om förtal av Lula på grund av inlägget.

En polisutredning pågår också gällande korruption av presidentens äldsta son, Fábio Luís Lula da Silva (kallad ”Lulinha”, eller lilla Lula).

I upptakten till valet seglade även en maktkamp inom Bolsonaros parti upp, då expresidentens hustru Michelle Bolsonaro givit sig in i en fejd om inflytande i partiet. Den 44-åriga tidigare presidenthustrun har anklagat sin 45-årige styvson för att ”inte förstå sig på politik”. Michelle Bolsonaro är kandidat till senaten.

Fortsatta protester

Efter valet 2022 och även efter maktskiftet vid nyår fortsatte inbitna Bolsonaroanhängare att protestera mot vad de hävdade varit valfusk och fortsatte att uppmuntra militären att ingripa och avsätta Lula. Protestläger inrättades vid militärförläggningar i flera städer. En vecka in på det nya året stormade flera tusen personer kongressbyggnaden, presidentens högkvarter och Högsta domstolen i huvudstaden. Det var en söndag och byggnaderna var i huvudsak tomma, men vandalisering förekom innan säkerhetsstyrkorna lyckats återta kontrollen. Hundratals personer greps efter upploppet som president Lula da Silva och en lång rad internationella ledare fördömde som ett kuppförsök och ett allvarligt angrepp mot demokratin.

Närmare 650 personer har dömts för inblandning i upploppet, en del till långa fängelsestraff och andra till böter eller samhällstjänst. Jair Bolsonaro själv dömdes i september 2025 till 27 års fängelse, för att ha planerat en statskupp. Han avtjänar straffet i husarrest (se vidare Demokrati och rättigheter).

FÖRFATTNING

Brasiliens grundlag är från 1988 och markerar den slutliga övergången från militärdiktatur till demokrati. Landet har fortfarande presidentstyre men många av presidentens befogenheter fördes över till kongressen i och med den nya författningen. Censur- och säkerhetslagar avskaffades också, och garantier för medborgerliga fri- och rättigheter infördes.

Presidenten är stats- och regeringschef, utser ministrarna och utnämner ett stort antal ämbetsmän. I regeringen ska bland annat chefen för militären ingå. Presidenten väljs på fyra år. För att vinna i första omgången måste en kandidat få minst hälften av rösterna, annars hålls en andra valomgång mellan de två främsta kandidaterna. Presidenten kan väljas om en gång men måste sedan avstå minst en mandatperiod för att få ställa upp på nytt.

Nationalkongressen, som består av deputeradekammaren och senaten, ansvarar för lagstiftningsarbetet. Deputeradekammaren godkänner även budgeten. Senaten kan ställa presidenten och ministrar inför riksrätt och godkänner utnämningar av bland andra domare och ambassadörer.

Ledamöterna i deputeradekammaren väljs på fyra år, samtidigt med presidentvalet. Antalet beror på befolkningens storlek och uppgår för närvarande till 513. Senaten har 81 medlemmar, tre vardera från de 27 förbudsenheterna (se nedan). Senatorerna väljs för en period av åtta år: en tredjedel respektive två tredjedelar byts ut vart fjärde år.

Det råder röstplikt för läskunniga personer mellan 18 och 69 år. Att rösta är frivilligt för analfabeter, för 16- och 17-åringar samt från 70 års ålder.

Brasilien är indelat i 26 delstater plus huvudstadsområdet (Distrito federal) som utgör en egen administrativ enhet. Delstaterna har relativt stort självstyre och leds av direktvalda guvernörer och egna parlament. Regionvalen hålls samtidigt med de nationella valen. Val i de över 5 500 kommunerna hålls mellan de övriga valen.

Regionalpolitiken har skapat motsättningar ända sedan kolonialtiden. Guvernörer och borgmästare har stort inflytande och utkämpar ofta strider med den federala regeringen. Delstaternas skatteinkomster omfördelas på federal nivå och rika delstater klagar över att behöva försörja fattiga regioner. Valsystemet ger även en överrepresentation för mindre utvecklade landsdelar.

Läs om Brasiliens rättsväsen i Demokrati och rättigheter.

POLITISKA PARTIER

De många partibyten som länge präglade brasiliansk politik har lett till att villkoren har skärpts för folkvalda politiker. Det finns sedan 2010 också en lag (ficha limpa) som hindrar personer som dömts för korruption eller grova brott att ställa upp i val.

Största parti sedan valet 2022 är det konservativa Liberala partiet (Partido Liberal, PL), som fram till 2019 hette Republikens parti (PR). Liberala partiet gick starkt fram i kongressen både 2022 och 2026. Jair Bolsonaro, som då var president, var kandidat i presidentvalet 2022 för Liberala partiet, som han anslöt sig till 2021. Högerextremisten Bolsonaro har tidigare hört till en rad olika partier under sina 28 år som kongressledamot och bytte parti också under föregående valår, 2018, då han segrade. Jair Bolsonaro var hindrad från att ställa upp till val 2026 men lanserade sonen Flávio som alternativ.

Näst störst är Arbetarpartiet (Partido dos Trabalhadores, PT) som grundades 1980 och har stöd både i industristäderna och bland lantarbetare. Partiet växte fram ur den fackliga rörelsen vid bilföretagen São Paulo, som lierade sig med andra vänsterrörelser och motståndare till militärregimen. Banden till facket är fortfarande starka. PT blev största parti första gången i valet 2002 och en av dess grundare, den förre fackföreningsledaren Luis Inácio ”Lula” da Silva, valdes till president. Tidigare förespråkade Arbetarpartiet ett socialistiskt system men under Lulas tid som president tonades det radikala budskapet ned och partiet gick mot den politiska mitten, en utveckling som ogillades av vänsterflygeln inom partiet. Efter valet 2010 efterträddes Lula da Silva av partikamraten Dilma Rousseff, som blev Brasiliens första kvinnliga president. Hon valdes om 2014 men avsattes genom riksrätt i augusti 2016 (se Modern historia). Sedan Lula dömts till fängelse kort före valet 2018 tog hans tidigare vicepresidentkandidat Fernando Haddad över som PT:s presidentkandidat. Lula återkom alltså som PT:s presidentkandidat 2022 och ställer upp till omval 2026.

Union Brasilien (União Brasil) är ett högerparti som bildades 2021 genom att mittenhögerpartiet Demokraterna (DEM) gick samman med det nationalkonservativa Socialliberala partiet (PSL). Socialliberala partiet hade bara en ledamot i deputeradekammaren efter valet 2014 men fick ett uppsving när Jair Bolsonaro anslöt sig till det i början av valåret 2018.

Socialdemokratiska partiet (Partido Social Democrático, PSD) bildades 2011 av avhoppare ur Demokraterna (se ovan). PSD är mer höger än vänster.

När Bolsonaro 2022 valde Liberala partiet uppgavs han också ha övervägt Progressiva partiet (Partido Progressista, PP), ett annat högerparti som han varit medlem i tidigare.

Republikanerna (Republicanos, hette fram till 2019 Brasilianska republikanska partiet, PRB) och är ett högerpartier som bildades 2005.

Brasilianska demokratiska rörelsen (Movimento Democrático Brasileiro, MDB), hette det officiella oppositionspartiet under militärdiktaturen (1964–1985). Det upplöstes 1979 men tidigare medlemmar grundade därefter Brasilianska demokratiska rörelsens parti, PMDB, som förespråkade demokratisering och snart blev ett dominerande parti. Det brukar beskrivas som ett mitten- eller mittenhögerparti men har en ganska svag ideologisk framtoning. Partiet som återtog namnet MDB 2017 har många gånger fungerat som vågmästarparti och kallats Brasiliens "ständiga koalitionsparti". PMDB (som det då hette) ingick i de Arbetarpartiledda regeringarna 2003–2016 och kunde då i utbyte för sitt stöd för regeringspartiet tillsätta fler poster på såväl federal som delstatlig och lokal nivå än något annat parti. Stödet för president Dilma Rousseff drogs dock tillbaka 2016 och när hon hade avsatts tog vicepresidenten, PMDB:s Michel Temer, över presidentposten. Temer ställde inte upp i presidentvalet 2018.

Podemos (”Vi kan”) är ett mittenhögerparti som grundades 1995 men bytte namn 2016, enligt uppgift inspirerat av den amerikanske presidenten Barack Obamas slogan ”Yes, we can”.

Brasilianska socialistpartiet (Partido Socialista Brasileiro, PSB) ingick i Rousseffs valallians 2010 men ställde upp på egen hand i valet 2014 och röstade för att avsätta Rousseff två år senare. Partiet stödde dock Haddad i valet 2018 och en medlem av PSB, Geraldo Alckmin, är sedan 2022 Lula da Silvas vicepresident. Alckmin är en före detta guvernör i São Paulo och var fram till 2021 medlem av PSDB (se nedan), vars presidentkandidat han varit två gånger (2006 och 2018). Alckmin förlorade mot Lula i valet 2006 men tillsammans uppmanade de 2022 väljarna att ansluta sig till en bred allians för att försvara demokratin. 

Socialism- och frihetspartiet (Partido Socialismo e Liberdade, PSOL) är ett vänsterparti grundat av utbrytare ur Arbetarpartiet 2004.

Brasilianska socialdemokratiska partiet (Partido da Social Democracia Brasileira, PSDB), bildades 1988 av utbrytare från PMDB (senare MDB, se ovan). Partiet betraktas som ett mittenhögerparti och utgjorde det främsta oppositionspartiet mot Arbetarpartiregeringarna 2003–2016. PSDB som betonar ekonomisk och social rättvisa satt vid makten 1995–2002. Mellan 2002 och 2014 gick partiets kandidat till andra omgången i alla presidentval, utan att sedan vinna. I de två senaste valen har stödet rasat för PSDB och motståndet mot Arbetarpartiet har förflyttats längre ut till höger på den politiska skalan.

Demokratiska arbetarpartiet (Partido Democrático Trabalhista, PDT) var det dominerande vänsterpartiet innan Arbetarpartiet övertog rollen. PDT röstade också för att avsätta Dilma Rousseff 2016.

Om våra källor

LÄSTIPS – läs mer om Brasilien i UI:s nättidning Utrikesmagasinet:
Demokratin står på spel när Brasilien går till val (2022-09-19)
Lula i comeback mot hårt pressad Bolsonaro (2021-03-31)
Ett år med Bolsonaro: bränder i Amazonas och skandaler (2020-02-06)
Alla kristna i Brasilien har inte samma agenda (2019-03-12)