Ukraina – Demokrati och rättigheter

Rysslands krig mot Ukraina har underminerat utvecklingen för att stärka demokratin och göra Ukraina till ett mer rättssäkert land. Inga val har kunnat hållas sedan Rysslands storskaliga invasion 2022 och andra medborgerliga rättigheter har begränsats. Kriget har också underblåst en redan utbredd korruption.

Direkt efter krigsutbrottet 2022 införde president Volodmyr Zelenskyj krigslagar och män i vapenför ålder förbjöds att lämna landet.

Grundlagen tillåter inte att val hålls under krig. De senaste parlamentsvalet arrangerades 2019 och det presidentval som skulle ha ägt rum 2024 har skjutits på framtiden.

Efter invasionen förbjöds partier som förnekar, eller rentav stöder, Rysslands aggression mot Ukraina. Kommunistpartiet bannlystes redan 2015 eftersom det ansågs samarbeta med ryskstödda separatister i östra Ukraina. Efter 2022 konfiskerade staten partiets tillgångar.

Sedan Donald Trump blev president i USA 2025 har Ukraina utsatts för amerikansk press att arrangera val. Ukraina menar att det går att anordna val relativt snabbt förutsatt en hållbar vapenvila träder i kraft så att även soldater och människor på flykt kan delta.

Traditionellt har mäktiga oligarker utövat ett betydande inflytande över politiken genom att stödja partier ekonomiskt men deras makt har minskat, dels för att Ukraina har genomfört vissa reformer i detta syfte, dels genom att själva reducerat oligarkernas ekonomiska muskler. 2021 antog parlament en så kallad anti-oligarklag som innebar att landets oligarker förbjuds att finansiera partier samtidigt som höga tjänstemän måste redovisa alla kontakter med oligarker. Partierna har också ålagts en striktare finansiell rapportering för att öka insynen.

Det finns inga formella hinder för minoriteter att delta i det politiska livet men för vissa grupper är tröskeln ändå hög. Många romer saknar till exempel identitetshandlingar och har liksom hbtq-personer svårare att göra sig hörda på grund av en allmänt utbredda fördomar.

Korruption är ett omfattande och svårbekämpat problem och den politiska viljan att bekämpa korruption har varit ojämn. Västländer och internationella organisationer har, med varierande framgång, använt lånelöften och bidrag för att förmå Ukrainas styrande till åtgärder. Den nuvarande regeringen inledde 2022 en kampanj för att komma åt korruptionen och sedan dess har flera fall av förskingring bland högt uppsatta regeringstjänstemän avslöjats, se en sammanställning här.

Landets antikorruptionsenheter har upprepade gånger blivit indragna i politiskt angelägna konflikter med andra statliga enheter. Senast sommaren 2025 försökte regeringen införa en lag som gav riksåklagaren kontroll över den nationella antikorruptionsbyrån Nabu och den särskilda korruptionsåklagaren Sapo, men nyordningen avskaffades efter omfattande demonstrationer och de båda organen fick behålla sitt oberoende.

Det stora inflödet av materiellt och ekonomiskt bistånd till stöd för Ukrainas försvar har genererat nya möjligheter till fusk och flera avslöjanden av korruption riktad mot statskassan har rapporterats under krigsåren. Krigstillståndet har också försvårat övervakningen av att allt går till som det ska. Uppdateringen av register har varit bristfällig och vissa uppgifter har blivit svårare att koma åt av säkerhetsskäl.  

På Transparency Internationals lista över korruptionsgraden i världens länder rankas Ukraina på plats 104 av 182 (se lista här).

YTTRANDEFRIHET OCH MEDIER

Mediefriheten i Ukraina ökade efter ”Majdanrevolutionen” 2014. Under de tidigare presidenterna Leonid Kutjma (1994–2004) och Viktor Janukovytj (2010–2014) utsattes medier ofta för politiska påtryckningar och fysiska hot. Georgij Gongadze, som hade avslöjat korruption och maktmissbruk, hittades halshuggen utanför Kiev 2000. En tidigare polischef dömdes 2013 till livstids fängelse. Han erkände mordet men pekade också ut dåvarande presidenten Kutjma för delaktighet. Ett åtal mot Kutjma lades ned 2011 (se Modern historia).

Även om våldet mot journalister minskade efter maktskiftet 2014 återstod många problem. Medierna ägdes i hög grad av oligarker, vars ekonomiska och politiska intressen styrde nyhetsrapporteringen. Oberoende medier hade svårt att bära sig ekonomiskt. Dessutom rådde det brist på välutbildade journalister.

Idag har oligarkernas makt över medierna minskat då regeringen tagit kontroll över informationen i statsägda nyhetskanaler, men mediernas ekonomiska problem och bristen på yrkeskunnande lever kvar.

Ryska radio- och TV-sändningar har blockerats, ryska böcker och tidningar förbjudits och journalister som arbetat i Ryssland eller ryskstödda utbrytarområden har ibland inte släppts in i landet.

I de ryskstödda separatistenklaverna i öster finns inga möjligheter att bedriva oberoende nyhetsrapportering.

RÄTTSVÄSEN OCH RÄTTSSÄKERHET

Formellt har domstolarna alltid varit oberoende, men i praktiken har de varit känsliga för påtryckningar från regimen.

Den politiska styrningen av rättsväsendet förvärrades under Viktor Janukovytjs tid som president (2010–2014). Han utsåg en allierad till riksåklagare och denne sade uttryckligen att det var hans jobb att verkställa presidentens beslut. Åtal väcktes mot 13 högt uppsatta medlemmar av den föregående regeringen. Mest uppmärksammade var fängelsedomar mot förra premiärministern Julia Tymosjenko och förre inrikesministern Jurij Lutsenko (se Modern historia). Människorättsorganisationer betraktade dem som politiska fångar.

En sanering av rättsväsendet påbörjades efter revolutionen 2014, när parlamentet beslöt att reformera riksåklagarämbetet. 2016 antog parlamentet flera lagar som syftade till att stärka domstolarnas oberoende och minska möjligheterna till korruption inom rättsväsendet. Reformen innebar bland annat att de domare presidenten utser ska ha nominerats av en oberoende kommitté och enbart valts utifrån sin yrkeskompetens. Även efter maktskiftet 2014 har det blåst kring rättsväsendet. Den riksåklagare som utnämndes 2015 fick snabbt rykte om sig att skydda mutkolvar genom att förhala korruptionsutredningar. Efter ett år på posten avskedades han av parlamentet, men det utbröt genast kritik mot den då nye presidenten Porosjenko därför att han till ny riksåklagare utnämnde en lojal medarbetare utan juridisk skolning.

2018 inrättades till sist en domstol mot korruption, vilket bidrog till att EU och IMF godkände nya lån till Ukraina. 2019 utdelade Författningsdomstolen däremot ett nytt slag mot korruptionsbekämpningen genom att underkänna en del av strafflagen som hade utformats just för att minska omvärldens oro för att pengar som lånats upp av staten skulle försvinna ned i fel fickor (se Kalendarium). Även 2020 underkändes lagar riktade mot korruption av Författningsdomstolen (se Kalendarium). Lagar som antogs 2021 syftar till att stärka domarkårens oberoende.

Poliskåren blev också föremål för reformer och västlig finansiering efter 2014. Patrullerande polisstyrkor har sedan dess omorganiserats, men nästan alla landets poliser i övrigt rapporterades ha fått behålla sina jobb. 2020 framkom anklagelser mot poliser om allvarliga övergrepp (se Kalendarium).

Dödsstraffet avskaffades 2000. Svåra missförhållanden har fortsatt förekomma i häkten och fängelser.

De Moskvatrogna separatistområdena i öster håller sig med egna åklagare och domstolar. 2019 dömdes en journalist från Radio Free Europe, som finansieras av USA, till 15 års fängelse på anklagelser om spioneri.

Alla ansträngningar för ökade fri- och rättigheter, och tryggare rättssystem, svajar nu på gungfly genom det krig Ryssland inledde 2022. Internationella brottmålsdomstolen ICC har utfärdat en arresteringsorder för Rysslands president Vladimir Putin. Domstolen anser att Putin gjort sig skydig till krigsbrott genom att vara ansvarig för deportation av barn från Ukraina till ryskkontrollerat område. Utredare har kommit fram till att det har skett krigsförbrytelser och insamling av bevis pågår.

Ukraina blev medlem av ICC 2025. Landet var tidigare inte ansluten till domstolen men hade, i en särskild deklaration, erkänt domstolens jurisdiktion i samband med Rysslands annektering av Krim 2014.

Om våra källor